Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Miljömålen i miljöbedömning och tillståndsprövning : Utmaningar och möjligheter
No full textVerksamheter som kräver tillstånd enligt miljöbalken står för en betydande del av den miljöpåverkan som äventyrar uppfyllandet av de svenska miljökvalitetsmålen. Bland de tillståndspliktiga verksamheterna ingår bland annat industrier, energi- och avfallsanläggningar, vattenreningsverk, vattenverksamheter, vägar och järnvägar. Dessa verksamheter påverkar miljön exempelvis genom utsläpp av växthusgaser, näringsämnen och farliga ämnen, och genom exploatering av naturmiljöer. När en enskild verksamhet orsakar eller riskerar att orsaka direkta och omfattande negativa effekter på miljön, och därmed på miljökvalitetsmålen, uppmärksammas och hanteras detta i regel i tillståndsprocesserna. Men att hantera den samlade påverkan från många olika verksamheter som var och en endast orsakar relativt liten miljöpåverkan – så kallade kumulativa effekter – är betydligt svårare inom ramen för enskilda prövningar. Denna slutrapport från MERIT-projektet presenterar inledningsvis en kartläggning som visar att tillståndspliktiga verksamheter tillsammans utövar en signifikant påverkan på uppfyllandet av 20 av 34 undersökta preciseringar (inom 12 miljökvalitetsmål). Med detta menar vi att dessa verksamheter utövar minst tio procent av det påverkanstryck som förhindrar att preciseringen ifråga bedöms uppfyllas. Det gäller till exempel miljökvalitetsmålen Giftfri miljö, Begränsad klimatpåverkan, Ingen övergödning, Storslagen fjällmiljö och Grundvatten av god kvalitet. För spridningen av oavsiktligt bildade ämnen och användningen av särskilt farliga ämnen (Giftfri miljö) liksom för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan står de tillståndspliktiga verksamheterna för så mycket som 50 procent av den totala påverkan enligt vår kartläggning. En dokumentstudie visar att miljökvalitetsmålen visserligen ofta tas upp i de miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) som är underlag för miljöbedömningen inom tillståndsprocessen, men inte på ett sådant sätt att den miljöpåverkan som verksamheterna orsakar går att koppla till miljömålsuppfyllelsen. I intervjuer med olika aktörer framkommer att miljökvalitetsmålen inte upplevs som ett fungerande eller viktigt verktyg i MKB-arbetet. Det finns uppenbarligen ett glapp mellan å ena sidan tillståndsprövningen för det enskilda projektet och å andra sidan den kumulativa miljöpåverkan från olika tillståndspliktiga verksamheter, med följden att miljökvalitetsmålen äventyras med lagliga tillstånd. Utifrån resultaten av denna kartläggning har MERIT-projektet föreslagit vägar framåt i syfte att bättre utnyttja möjligheten att bidra till uppfyllandet av de svenska miljökvalitetsmålen med hjälp av tillståndsprocesserna. Detta har gjorts genom att undersöka såväl miljömålssystemet som tillståndsprocesserna, praktiskt och juridiskt, och baserat på identifierade förutsättningar arbeta fram ett antal rekommendationer. Projektet konstaterar att miljömålssystemet som sådant skulle kunna utformas mer konsekvent, och att systemet för uppföljning skulle kunna vara mer transparent samt ge tydligare underlag för miljöbedömningar i tillståndsprocesser. Det finns stöd bland aktörer för att miljökvalitetsmålen på en övergripande nivå bör vara visionära, samtidigt som de behöver bli mer konkreta för att kunna spela en mer aktiv roll i tillståndsprövningar. Medan tillståndsprocesserna försöker fastställa en acceptabel miljöbelastning så uttrycker miljökvalitetsmålen för det mesta ett önskat miljötillstånd. Det finns ett behov av vägledning för tillståndsprocessens aktörer, exempelvis i form av bedömningsgrunder, för att kunna tillämpa miljökvalitetsmålen i enskilda prövningar. Det finns flera miljörättsliga instrument som kan användas för att stärka miljökvalitetsmålens betydelse i tillståndsprocesser och bidra till ökad måluppfyllelse. En möjlighet är att fastställa miljökvalitetsnormer utifrån preciseringar i miljömålssystemet där detta är särskilt relevant. Åtgärdsprogram kan också användas för att samordna regleringen för flera tillståndspliktiga verksamheter som tillsammans påverkar en precisering av ett miljökvalitetsmål. Det kan också finnas skäl att tidsbegränsa tillstånden för att ha möjlighet att skärpa dessa i syfte att uppnå miljökvalitetsmålen. Tillståndsgivningen kan också utnyttja möjligheterna att begära ekologisk kompensation samt reglera transporter till och från verksamheterna i villkoren. Miljökvalitetsmålens betydelse kan också lyftas i tillståndsprocesser genom mer aktiv processledning från centrala aktörer. Naturvårdsverket och andra myndigheter kan bidra med råd och riktlinjer i dessa frågor, och länsstyrelserna kan i högre utsträckning ställa krav på beaktande av miljökvalitetsmålen i MKB. I detta projekt föreslås en miljömålsnyckel som kan användas för att avgränsa analysen av påverkan på miljökvalitetsmålen till de situationer där detta är relevant utgående ifrån olika verksamhetstypers dokumenterade miljöpåverkan och den regionala måluppfyllelsen. I slutet av rapporten lämnas ett antal rekommendationer för hur miljökvalitetsmålen mer specifikt kan lyftas så att tillståndsprocesserna i högre grad kan utnyttjas för att bidra till uppfyllandet av miljökvalitetsmålen. MERIT-projektet har genomförts av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) under 2017–2020 med medel från Naturvårdsverkets forskningsanslag. Förutom rapportens författare har Antoienette Wärnbäck (SLU) samt Åsa Nyblom, Liisa Perjo och Eskil Mattsson (alla IVL) medverkat i projektet. Under arbetets gång har en referensgrupp varit knuten till projektet. Den har bestått av: Ulf Bjällås (jurist, tidigare Svea Hovrätt och Miljööverdomstolen), Maria Wetterstrand (tidigare ordförande Miljömålsrådet), Cecilia Kjellander (Trafikverket), Åsa Engman Ölund (Länsstyrelsen i Västerbotten), Magnus Blücher (Miljödepartementet, deltog 2017), Anna Isberg (Miljödepartementet, deltog 2018–2020), Egon Enocksson (Naturvårdsverket) och Torunn Hofset (Naturvårdsverket). Referensgruppen har sammanträtt vid tre tillfällen och varit rådgivande såväl i inledningsskedet när projektets frågeställningar preciserades som löpande under projektet, och i en granskande roll i slutskedet. Författarna ansvarar dock för rapportens innehåll
Reporting of biomass in CRF tables and reallocation of emissions from spent liquor combustion
No full textSweden reports energy consumption and emissions from biomass combustion to the UNFCCC in standardized tables for the energy sector (CRF 1). Due to the nature of spent liquor as a by-product from the pulp and paper processes, Sweden has chosen to allocate the emissions from spent liquor combustion to the Industrial Processes and Product Use sector (IPPU, CRF 2). As the CRF tables for the IPPU sector do not accommodate reporting of fuel consumption or biogenic CO2 emissions, significant biogenic CO2 emissions from spent liquor combustion within the pulp and paper industry are missing in the Swedish CRF tables. In this study, biogenic CO2 emissions from spent liquor combustion reported to the Swedish Portal for Environmental Reporting (SMP) and EU ETS have been compared to emissions calculated from amounts of spent liquor reported to the Quarterly Fuel Statistics. If biogenic CO2 from spent liquor combustion was reported in CRF 1, CRF tables would include all biogenic emissions and biomass reported to SMP, EU ETS and the Quarterly Fuel Statistics. Emissions of other gases from spent liquor combustion is reported in CRF/NFR 2H1 in submission 2021. In order to report all emissions from spent liquor combustion in the same CRF/NFR category, reallocating emissions from both the recovery boiler and the lime kiln, currently allocated to CRF/NFR 2H1, is required. Developing fuel-specific emissions factors for fuels combusted in one of the units (lime kiln) and time-consuming annual routines make such a reallocation challenging. Test calculations with emission factors proposed in a study from 2017 were conducted. The results do not indicate a higher accuracy in terms of emission calculations. In this study, emissions of non-CO2 gases reported in CRF/NFR 1A2d and 2H1 were compared to corresponding emissions reported in SMP. Especially for NOx, SO2 and TSP, emissions seem to be overestimated in the inventory. An annual procedure to adjust emissions for these gases reported in NFR 1A2d would result in much better accordance with SMP. SMED recommends to include biogenic CO2 from spent liquor in CRF 1.A.2.d. Reallocating non-CO2 emissions within the pulp and paper industry from CRF/NFR 2H1 to 1A2d cannot be motivated based on the results obtained in this project and is therefore not recommended. To increase accuracy in the inventory it is suggested to introduce a procedure within the annual inventory compiling to ensure that emissions of NOx, SO2 and TSP from sulphate and sulfite plants match the emissions reported in SMP.Sverige rapporterar bränslen och emissioner från förbränning av biomassa till UNFCCC i standardiserade tabeller för energisektorn (CRF 1). Eftersom avlutar är en biprodukt från produktionsprocessen i massaindustrin har Sverige valt att allokera emissioner från förbränning av avlutar till industrisektorn (CRF 2). CRF-tabeller för industrisektorn tillåter dock inte rapporteringen av bränslen eller utsläpp av biogen CO2. Därför saknas de betydande biogena CO2-emissioner från förbränning av avlutar inom massaindustrin i de svenska CRF-tabeller. I den här studien har utsläpp av biogent CO2 från förbränning av avlutar rapporterade till SMP, EU ETS och CRF jämförts med beräknade emissioner av mängder avlutar rapporterade till Kvartalsbränslestatistiken (KvBr). Om biogen CO2 från förbränning av avlutar skulle rapporteras i CRF 1, skulle CRF-tabellerna inkludera alla biogena utsläpp och bränslen till SMP, EU ETS och KvBr. Övriga utsläpp från förbränning av avlutar rapporteras i CRF/NFR 2H1 i submission 2021. För att rapportera samtliga utsläpp från avlutar i samma kod, skulle det krävas en omallokering av utsläpp från två förbränningsenheter som är i nuläget allokerade till CRF/NFR 2H1. Utvecklingen av bränslespecifika emissionsfaktorer för bränslen eldade i mesaugnen och tidskrävande årliga rutiner gör en sådan omallokering svårt. Testberäkningar med emissionsfaktorer för avlutar som föreslogs i en studie från 2017 genomfördes. Resultaten indikerade ingen kvalitativ förbättring för utsläppsberäkningen. I den här studien jämfördes även övriga rapporterade utsläpp i CRF/NFR 1A2d och 2H1 med motsvarande utsläpp i SMP. Det visade sig att utsläpp för framförallt NOX, SO2 och TSP överskattas i utsläppsrapporteringen. En årlig rutin inom SMED för att justera utsläpp för dessa ämnen rapporterade i NFR 1A2d skulle innebära en bättre överenstämmelse gentemot SMP. SMED rekommenderar att inkludera biogent CO2 från förbränning av avlutar i CRF 1.A.2.d. Omallokeringar av övriga utsläpp inom massaindustrin är svåra att motivera baserad på projektets resultat och rekommenderas därför inte. För att öka kvalitén i rapporteringen föreslås det att införa en rutin inom det årliga rapporteringsprojektet för att säkerställa att utsläpp av NOX, SO2 och TSP från sulfat- och sulfitbruk motsvarar utsläppen rapporterade i SMP
Analys av behov av anpassning av LULUCF rapporteringen efter LULUCF-förordningens krav EU/2018/841
No full textI maj 2018 antog Europaparlamentet och EU-rådet en ny förordning avseende Skog och marksektorn (hädanefter kallad LULUCF -sektorn) (EU) 2018/841 (2018/841/EU). Förordningen är en del av EU:s klimatramverk som gäller från 2021. Denna rapport beskriver eventuella behov av metodförändringar, kompletterande information och behov av ytterligare aktivitetsdata och uppdatering av emissionsfaktorer att utifrån LULUCF-förordningen (både tekniskt och avseende det specifika specificerade åtagandet). I flera avseenden är det avgörande för påverkan på det faktiska rapporteringsarbetet hur man väljer att tolka förordningen. En central detalj är om bara brukad mark ska ingå i bokföringen eller om även mark som idag anses obrukad också ska ingå. Vår tolkning är att all mark där det finns metodik enligt IPCC bör ingå, dvs. samma krav som ställs inom UNFCCC. Effekten av att ta med en del av den mark som anses obrukad är marginell eftersom utsläpp/upptag från dessa marker antas vara försumbara. En annan viktig del i tolkningen rör hur markanvändning och markanvändningsförändringar ska hanteras eftersom redovisningen enligt LULUCF-förordningen skiljer sig från de ramar som satts av Kyotoprotokollet. Användningen av data från Riksskogstaxeringen bedöms även under perioden 2021-2030 fullgöra kraven som ställs. Framförallt handlar det om att de kategorier som redan redovisas under UNFCCC allokeras på ett nytt sätt enligt LUULCF-förordningen. Länderna ges enligt LULUCF-förordningen möjlighet att använda 20 eller 30 års konverteringstid för beskogad mark. Tidigare har man i Sverige gjort bedömningen att det skulle vara fördelaktigt att använda 30 år men i den analys som presenteras här är det inte lika tydligt och osäkerheterna i jämförelsen är stora. Dessutom behöver en förändring motiveras och godkännas av granskarna inom rapporteringen under UNFCCC. Det kan också medföra omfattande teknisk revidering av databashanteringen
Växthusgasemissioner från dränerad organogen naturbetesmark : Uppdatering av nationella emissionsfaktorer (CO2, N2O, CH4) för Sveriges rapportering av LULUCF-sektorn till FN och EU
No full textI den svenska växthusgasrapporteringen definieras gräsmark som naturbetesmark. Markanvändningen på naturbetesmark har ansetts vara mer lik den för skogsmark än den som sker på de intensivt brukade gräsmarker som IPCC:s standardfaktorer för dränerad organogen gräsmark till övervägande del baseras på vad gäller emissioner av koldioxid, lustgas, metan från dräneringsdiken och metan från mark i tempererat klimat. Utifrån detta resonemang har Sverige, sedan submission 2015, istället nyttjat IPCC:s standardfaktorer för skogsmark vid beräkning av dessa emissioner för dränerad organogen naturbetesmark. I denna rapport presenteras resultaten av ett utredningsprojekt, vars syfte var att antingen motivera valet av de emissionsfaktorer för dränerad organogen gräsmark som används idag eller, alternativt, föreslå att dessa ersätts med mer relevanta emissionsfaktorer. Utredningen baseras dels på en genomgång och utvärdering av befintlig litteratur, dels på en jämförande dataanalys av svenska dränerade organogena naturbetesmarker och skogsmarker. Litteraturstudien visar att markanvändningens intensitet signifikant påverkar växthusgasemissioner, bekräftar att det är olämpligt att applicera IPCC:s standardfaktorer på extensivt brukade organogena gräsmarker och påvisar behovet av särskilda emissionsfaktorer för sådana marker. Endast ett fåtal studier av årliga växthusgasemissioner baserade på emissionsmätningar har utförts på extensivt brukade organogena betesmarker. Det är därför inte möjligt att ta fram några robusta emissionsfaktorer utifrån dessa studier. Litteraturstudien indikerar dock att IPCC:s standardfaktorer för gräsmark överskattar den totala emissionen för naturbetesmarker samtidigt som studien inte ger belägg för att IPCC:s emissionsfaktorer för skogsmark underskattar denna. Dataanalysen av svenska dränerade organogena marker kunde inte särskilja de två markanvändningskategorierna naturbetesmark och skogsmark med avseende på kolkväve-kvoten, en indikator för torvjordars nedbrytningsgrad vilken varierar med markanvändningssystem. Utredningsprojektets samlade resultat utmynnar i en rekommendation av fortsatt användning av IPCC:s standardfaktorer för skogsmark för dränerad organogen naturbetesmark fram till dess att nya data för denna typ av mark publiceras, allra helst i form av resultat från mätningar av växthusgasemissioner.The Swedish greenhouse gas inventory defines grassland as semi-natural pasture. This type of land use has been considered to be more similar to that of forestland than to that of the intensively managed grasslands for which the IPCC's default emission factors for drained organic grassland are predominantly based upon regarding emissions of carbon dioxide, nitrous oxide, methane from drainage ditches and methane from soils in temperate climates. Based on this assumption, Sweden has, since the submission of 2015, used the IPCC's default emission factors for forestland in the calculations of these emissions for drained organic semi-natural pastures. This report presents the results of an investigation project that aims to either justify the emission factors used for drained organic grassland today or, alternatively, suggest that they are to be replaced by more relevant emission factors. The investigation is based partly on reviewing and evaluating existing literature, and partly on a comparative data analysis of Swedish drained organic semi-natural pastures and forestlands. The literature review shows that land use intensity significantly affects greenhouse gas emissions, confirms that it is inappropriate to apply IPCC default emission factors for grassland on extensively managed organic grasslands, and demonstrates the need for national emission factors for such soils. Few studies of annual greenhouse gas emissions based on emission measurements have been performed on extensively managed pastures. It is therefore not possible to estimate any robust emission factors based on these studies. However, the literature study indicates that the IPCC's default emission factors for grassland overestimate the total emission of semi-natural pastures, while the study does not support the notion that the IPCC's emission factors for forestland should underestimate the emission. The data analysis of drained organic Swedish soils could not distinguish between the two land use categories semi-natural pasture and forestland with respect to carbon nitrogen ratio, an indicator of peat degradation which varies with land use. The results of the investigation project suggest a continued use of the IPCC's default emission factors for forestland for drained organic semi-natural pasture until new data for this type of land are published, preferably in the form of measurement results of greenhouse gas emissions
Utvärdering av gemensamt delprogram Fenologi - Naturens kalender, 2015-2020
No full textDenna rapport är en utvärdering av den första programperioden 2015-2020 för det gemensamma delprogrammet Fenologi – Naturens kalender, program-område Landskap. Den ska fungera som ett underlag inför det fortsatta arbetet med delprogrammet under kommande programperiod för åren 2021-2026.Län som deltar i delprogrammet län ska genom att bygga upp ett länseget nätverk av ideella fenologiobservatörer i samarbete med Sveriges Lantbruks-universitet och Svenska fenologinätverket. I utvärderingen ser vi över del-tagande läns förmåga att leverera underlag till miljömålsindikatorn ”Växternas växtsäsong”, som används för att följa upp miljömålet ”Begränsad klimat-påverkan”. Vi redovisar även resultat från en webbenkät som skickats ut till landets fenologiväktare.Det är viktigt att under den nuvarande programperiod (2021-2026) fokusera på att: Värva fler fenologiväktare inom deltagande län! Viktigt att alla län når upp till den uppskattade miniminivån på 6 rapportörer per län. Öka antalet rapporter av indikatorns arter och faser för att höja kvalitén på underlaget. Ge en löpande återkoppling till aktiva fenologiväktare, både från SLU:s nationella samordnare och från Länsstyrelsernas kontakt-personer. Fortsätta pågående arbete med att flytta över datalagringen till Artdatabankens databaser. Fastställa undersökningstypen
Undersökning av växtplankton i fem sjöar i Örebro län 2021
No full textI augusti 2021 utförde Länsstyrelsen i Örebro län växtplanktonprovtagning i fem sjöar i Örebro län. Sjöarna var Lången norra, Sottern, Sällingsjön, Tisaren och Vibysjön. Proven analyserades och utvärderades av Medins Havs och vattenkonsulter AB. Provtagning och analys utfördes enligt standardiserade metoder (Havs- och vattenmyndigheten 2016, SIS 2015a, SIS 2015b och SIS 2006) och utvärderingen följde Havs- och vattenmyndighetens föreskrift för statusklassificering (Havs- och vattenmyndigheten 2019). Enligt bedömningsgrunderna (Havs- och vattenmyndigheten 2019) klassificerades Sällingsjön till god status, Vibysjön till måttlig status och Lången, Sottern och Tisaren till dålig status. Statusen för Sottern och Tisaren höjdes till otillfredsställande i expertbedömningen, främst på grund av tidigare års lägre biomassor
Övervakning av grundvattenkvalitet på Gotland 2007-2019
No full textLänsstyrelsen har i denna rapport utvärderat den regionala miljöövervakningen av grundvattnets kvalitet på Gotland. Det övergripande syftet med rapporten är att sammanställa och utvärdera miljöövervakningsresultaten samt analysera det kommande behovet av regional grundvattenövervakning. Rapporten innehåller samtliga resultat från regional miljöövervakning under åren 2007–2019 avseende grundvattnets kvalitet på Gotland. Resultaten visar fynd av bland annat bekämpningsmedel, läkemedel och PFAS i de gotländska allmänna och enskilda vattentäkterna, men överlag är koncentrationen på fynden låga. De vanligaste problemen med grundvattnets kvalitet är framförallt höga halter av klorid, bor samt mikrobiell påverkan (enskilda vattentäkter). Miljöövervakningen spelar en viktig roll för att höja kunskapen om grundvattnets kvalitet på Gotland, men dagens övervakning räcker inte till utan behovet är större än vad det finns resurser till. Med de konstaterade problem som finns, och framtidens klimatförändringar, är det av stor vikt att utöka och följa upp övervakningen framöver. Sammantaget görs bedömningen att den regionala övervakningen av grundvattnets kvalitet på Gotland under de närmaste åren bland annat bör fokusera på screeningundersökningar av miljögifter, analys av råvatten i samarbete med Region Gotland, analyser i enskilda vattentäkter samt att särskilt följa upp påverkan på grundvattnets kvalitet från enskilda avlopp. Dessutom bör övervakningen anpassas så att den så långt möjligt kan användas inom vattenförvaltningsarbetet.
Miljöhälsorapport barn i norr 2021 : Barns hälsa och miljö i norra Sverige
No full textDenna rapport behandlar barns hälsa och miljöi Sveriges fyra nordligaste län, och baserasfrämst på nationella barnmiljöhälsoenkäter,särskilt den senaste från 2019. Dessa enkätundersökningarom tre åldersgrupper ger en bildav hur de som svarat upplevt barnens miljöochhälsoförhållanden, men har inte syftet attvetenskapligt fastställa samband mellan orsakoch verkan. Därför beskrivs enkätresultaten iljuset av bredare kunskaper, främst från forskningoch objektiva mätningar. Resultaten gerockså en viktig signal om hur läget och trendernaär i förhållandet till olika mål som berörmiljö och hälsa. De globala målen för hållbarutveckling som är grunden för Agenda 2030inrymmer i många fall de svenska miljö- ochfolkhälsomålen.Andelen barn i norra Sverige som rapporteratsha astma och/eller allergisk snuva har ökatfrån enkäten 2011 till enkäten 2019, och i denäldsta åldersgruppen (12-åringar) uppges astmavanligare i norra Sverige än i resten av landet.För besvär som upplevs bero på problem i inomhusmiljönses inga tydliga skillnader varkensedan förra enkäten eller mellan norra Sverigeoch övriga delar av landet. Trots att en ganskastor andel rapporterar att de har fuktskador ibostaden, så är det få som uppger att miljöni bostaden leder till besvär. Bland 12-åringarnaanges skolmiljön mer ofta orsaka besvär.Enligt enkäten utsätts nu endast cirka 1 % avbarnen för miljötobaksrök i bostaden, vilketkan jämföras med att drygt 6 % av de gravida inorra Sverige 2003 rökte under graviditeten .Var tionde tolvåring i norra Sverige lyssnardagligen på musik i hörlurar med hög volym.Fyra procent uppges ha tinnitus. Vidare uppgervar femte tolvåring att de blir mycket störda avljud när de är i skolan. I samma grupp har 12% svårt att somna på grund av trafikbuller.Luftkvaliteten utanför bostaden upplevs avsvarande från norra Sverige vara bättre jämförtmed övriga landet och skillnaden tycks haökat mellan 2011 och 2019. En lägre andel avtolvåringarna besväras ofta eller ibland av luktfrån bilavgaser i norra Sverige jämfört med iövriga landet, däremot förekommer hos en högreandel av barnen i norra Sverige vedeldningi bostaden. Andelen med vedeldande grannarhar dock tydligt minskat sedan 2011.Att ha sitt dricksvatten från egen brunn ärvanligast i Jämtland, övriga län ligger närmarelandet i övrigt. Samtidigt är andelen som testatsitt vatten från egen brunn lägst i Jämtland. Avde som testat uppgav dock ingen att vattnetbedömts otjänligt. Enkäten efterfrågade dockinte vad som testats, det är exempelvis oklartom testerna omfattat även arsenik och radon.Enligt enkäten uppnår knappt 40 % av barneni norra Sverige Livsmedelsverkets rekommenderadeintag av fisk (2-3 ggr/vecka). Närdet gäller fisk med risk för högt innehåll avmiljögifter så var det ovanligt med ett högreintag än Livsmedelsverkets rekommenderademaxintag.Rapporten berör utöver vad som ovannämnts ytterligare några områden av betydelse,t ex fysisk aktivitet och solskydd. Dendiskuterar också möjligheter till förbättringarav miljö-hälsosituationen i norra Sverige, ochutgör därmed ett underlag till det lokala ochregionala förändringsarbetet . Satsningar för attfå ner rökvanor i befolkningen är ett slåendeexempel på att man inom relativt kort tid kanfå effekter – och att miljöhälsoenkäter är ettbra verktyg för att följa ett förändringsarbete.Nästa enkät om barns hälsa och miljö i norraSverige beräknas genomföras 2027.Hälsorelaterad RMÖ, Lst Västerbotte