Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Miljöövervakning av rikkärr i Skåne 2011–2019
No full textAnalysen av data från inventeringen av rikkärr i Skåne län (2011–2019) visar att abundansen av typiska arter i Skånes rikkärr i genomsnitt är 0,8 arter per provyta, varav mossor står för den ena halvparten och kärlväxter för den andra. Detta är lägre än motsvarande siffror för rikkärr i andra län. Analysen visade även att de typiska arterna är starkt korrelerade till förekomsten av brunmossor, där en hög täckningsgrad har en påtagligt positiv effekt. Däremot påverkas de typiska arterna klart negativt av högväxande vegetation som i sin tur tyder på att hävden inte är optimal i vissa objekt. Föga förvånande är vegetationshöjden klart korrelerad till mängden negativa och högväxande arter.Bottenskiktets mossor domineras av brunmossorna. Trots det är även brunmossornas täckningsgrad i genomsnitt ganska lågt och endast fem kärr har mer än 25 % täckningsgrad av dessa. Täckningsgraderna av vitmossor, spjutmossa och torv är överlag låga och förekomsterna av bleke och skogsarter är nära noll i Skånes rikkärr.Datat från omdreven tyder på att de två rikkärren Bäckhalladalen och Åraslövs mosse har genomgått en negativ förändring under de åtta år som passerat sedan den första inventeringen med en minskning av de typiska arterna. Även vegetationshöjden har ändrats signifikant i de båda kärren och i ett av kärren har brunmossorna minskat kraftigt. Dessa resultat bör dock tolkas med försiktighet och det är inte möjligt att dra några generella slutsatser om utvecklingen av Skånes rikkärr utifrån dessa två objekt.En rarefaction-analys av provytorna indikerar att merparten av alla existerande typiska arter i ett område kan hittas med mindre än 20 provytor. Fler provytor ger bara marginellt bättre fångst. Ett högt antal provytor ger dock andra fördelar. Vi listar flera förbättringsförslag som kan övervägas inför framtida inventeringar.Resultaten tyder på att en optimering av hävden i de missgynnade rikkärren skulle kunna ge en god effekt på deras status. Eftersom områdenas areal och negativa ingrepp inte tycks spela någon avgörande roll för rikkärrens status kan man dra slutsatsen att det är värt att följa upp och vårda även små och negativt påverkade rikkärr.Regional miljöövervakning av rikkärr och uppföljning av skyddade område
Årsredovisning 2020
No full textÅrsredovisningen är Naturvårdsverkets resultatrapport till regering och riksdag för verksamhetsåret som har gått. Naturvårdsverket driver en bred verksamhet. Den beskriver med text och siffror hur Naturvårdsverket har arbetat för att genomföra vårt uppdrag enligt instruktion och regleringsbrev, samt hur vi verkat för de nationella miljökvalitetsmålen
Hållbar plastanvändning : Tips, verktyg och exempel
No full textVilka val kan just er verksamhet göra för att bidra till en hållbar plastanvändning? Och vilken miljönytta kan de ge? Med den här guiden hoppas vi kunna underlätta för dig att svara på dessa frågor. En hållbar plastanvändning innebär i korthet att plast används på rätt plats, i resurs och klimateffektiva, giftfria och cirkulära flöden med minimalt läckage. Råvara med minimal miljöbelastning, resurssmart användning, kraftigt ökad och högkvalitativ materialåtervinning och att minska läckage av plast till naturen är alla viktiga delar i arbetet. I den här guiden får du hjälp att med utgångspunkt i er organisations förutsättningar undersöka hur ni kan bidra till en hållbar plastanvändning. Guiden innehåller: Tips på frågor ni kan ställa er i arbetet med att komma fram till vad er organisation kan göra för att bidra till en hållbar plastanvändning. Frågorna är utformade för att hjälpa er att undersöka hur ni kan bidra till de olika aspekterna av en hållbar plastanvändning. Tips på verktyg och andra resurser ni kan ta stöd av för att besvara dessa, exempelvis databaser med sökfunktion, utbildningar och kurser, manualer och guider, webbsidor med djupgående information och webbaserade beräkningsverktyg med mera. Även livscykelanalys är givetvis ett viktigt verktyg i arbetet för en hållbar plastanvändning, de verktyg som presenteras i den här guiden vänder sig till dig som (i detta skede) inte har möjlighet att beställa/genomföra en fullständig livscykelanalys. Exempel på vad andra företag gjort, som kan fungera som inspiration och konkret visa på vad ett arbete för en hållbar plastanvändning kan innebära. Guiden är tudelad, så att du kan välja det perspektiv som passar dig bäst: Design och tillverkning av produkter som helt eller delvis består av plast Inköp och försäljning av produkter som helt eller delvis består av plast Guiden vänder sig särskilt till dig som arbetar inom näringslivet, men kan i stora delar vara användbar även för dig som arbetar inom offentlig sektor
Svenska kommuners arbete med biologisk mångfald : En kartläggning av 29 kommuner som underlagsrapport för uppföljningen av Sveriges miljömål
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket under hösten 2020 kartlagt kommuners arbete med biologisk mångfald. Kartläggningen utgår ifrån dokumentanalyser och intervjuer med representanter från 29 kommuner. Den syftar till att synliggöra och ge en förståelse för vilka mål och åtgärder kommuner arbetar med, vilken roll de svenska miljömålen spelar i det arbetet samt vilka hinder och framgångsfaktorer kommunerna ser i sitt arbete. På en övergripande nivå visar kartläggningen att det inte finns ett gemensamt arbetssätt för att bevara och utveckla biologisk mångfald som alla kommuner följer, utan att det istället finns en stor variation både i det strategiska arbetet och vad gäller specifika åtgärder. Kommunernas strategiska arbete handlar främst om att med hjälp av mål, strategier och handlingsplaner driva frågor om biologisk mångfald och genomföra åtgärder. Vid sidan av översiktsplaner, som alla kommuner enligt lagstiftning är skyldiga att ha, visar kartläggningen att det finns en diversitet av olika strategiska dokument. I stort sett samtliga utvalda kommuner samverkar med andra aktörer, men även där finns en variation i hur denna samverkan ter sig rent praktiskt samt med vilka aktörer samarbete vanligtvis sker. De typer av aktörer som flest kommuner samverkar med är ideella föreningar och länsstyrelser. Ytterligare en viktig del i det strategiska arbetet är att säkerställa extern finansiering. Nästan alla kommuner nyttjar externa finansieringslösningar för att växla upp arbetet. Ett fåtal kommuner menar att det är för administrativt omfattande eller att de saknar personella resurser för att söka finansiering. Flertalet kommuner arbetar med kunskapsuppbyggnad genom inventeringar av kommunens naturvärden. Omfattningen av inventeringarna varierar dock mycket mellan olika kommuner, från ett par kommuner med tydligt strategiskt arbete med återkommande inventeringar, till några fler som genomför inventeringar som underlag för särskilda insatser eller som uppföljning av genomförda projekt. Kommunernas samhällsplanering lyfts också fram av intervjurespondenterna som en viktig faktor i arbetet med biologisk mångfald. Det handlar bland annat om lokaliseringen av nyexploatering av olika slag, från nya bostadsområden till vindkraftsparker och gruvor. Vilken typ av exploatering det handlar om ger kommunen olika möjlighet att påverka hur biologisk mångfald tas hänsyn till. Dokumentgenomgången visar att kommunerna i strategiska dokument anger att biologisk mångfald ska beaktas i samhällsplaneringen. Till vilken grad detta görs har dock inte studerats i detalj, utan är en möjlig fördjupning som kan göras i framtida studier. I vilken utsträckning kommunerna arbetar med skydd av natur varierar beroende på lokala behov och förutsättningar. Flera kommuner har inrättat kommunala naturreservat, och framhåller arbetet med skydd av natur som en viktig åtgärd för biologisk mångfald. Andra respondenter lyfter dock svårigheter i arbetet med skydd, exempelvis i form av politisk ovilja eller ekonomiska intressen som hindrar arbetet. Skötsel för att främja biologisk mångfald innefattar en mängd olika och varierade åtgärder för att till exempel främja pollinerare, undanröja vandringshinder för fisk eller minska effekterna av försurning. I stort sett alla av de kommuner som ingått i studien, med några få undantag, arbetar med skötselåtgärder av något slag. Kartläggningen synliggör kommunernas arbete med informationsspridning och utbildning. Det kan bland annat innebära att informera invånare och besökare om naturvärden som finns inom kommunen på kommunens hemsida, ge riktande informationsinsatser till invånare, civilsamhälle och företag om hur de kan bidra för att främja biologisk mångfald, stödja naturpedagogik eller att höja intern kompetens. Flera av kommunrepresentanterna uttrycker att ambitionerna i arbetet med biologisk mångfald ofta är högre än vad som går att åstadkomma i realiteten. En faktor som ofta avgör vilka åtgärder kommunerna genomför och prioriterar är möjligheterna att söka extern finansiering, vilket lyftes av representanter från såväl stora som små kommuner. Prioritering av åtgärder som ger möjligheter att utnyttja synergier med andra frågor så som friluftsliv, rekreation och besöksnäring var även något som nämndes av flera av de intervjuade, där vinsterna för biologisk mångfald ibland läggs fram som en bonus snarare än ett självändamål. För att underlätta och stärka arbetet med biologisk mångfald lyfter kommunrepresentanterna ett antal olika förslag, däribland att stärka möjligheterna att söka extern finansiering, och att utveckla samverkan och nätverk mellan kommuner. Flera efterfrågar även utökat stöd från myndigheter, större tydlighet och krav på kommuner att arbeta med biologisk mångfald. Sveriges miljömål har, enligt respondenterna, ofta en central funktion i kommunernas strategiska dokument och används för att rama in arbetet och tydliggöra syftet med vilka åtgärder som genomförs samt vilken betydelse de har för att stärka biologisk mångfald. Flera av de intervjuade menar att miljömålen ger argument till varför åtgärder ska genomföras. Samtidigt har miljömålen liten styrande funktion för arbetet och påverkar inte det vardagliga arbetet med biologisk mångfald
Styrmedel för livscykler : En integrerad modellansats mellan cirkulärekonomiska modeller och livscykelanalys. Slutrapport.
No full textEn linjär ekonomi skapar ett resurs- och miljöproblem som på flera sätt skiljer sig från andra miljöproblem som är begränsade i sin rumsliga skala. En linjär ekonomi är ett samhälleligt problem eftersom den uppkommer på grund av flera externa effekter och andra marknadsmisslyckanden på marknader för till exempel råmaterial-utvinning, produktion, konsumtion, återvinning och återanvändning vilka påverkar varandra i en allmän jämvikt. Såväl praktiker som forskare har på senare år kommit med förslag på styrmedel för cirkulär ekonomi. Dock har styrmedelsanalyser, gjorda utifrån livscykelperspektiv och allmänna jämviktsförhållanden, hittills fått mindre uppmärksamhet i tillämpad forskningslitteratur. Projektet POLICIA tar detta som en utgångspunkt för att utveckla en integrerad ansats mellan cirkulärekonomiska (CE) modeller och livscykelanalys (LCA) som kan användas för att identifiera och analysera styrmedelskombinationer för att nå mål eller samhällsekonomiskt effektiva lösningar som innebär en övergång från linjära till cirkulära flöden. Projektet har gjort detta med en ny tvärvetenskaplig strategi inom styrmedelsforskning som kombinerar CE-modeller med LCA. Forskningen i POLICIA illustrerar vikten av att använda systemperspektiv med allmänna jämviktsmodeller och LCA för att styra mot cirkulära flöden. Resultaten visar att kombinationer av samverkande styrmedel är nödvändiga för att skapa förutsättningar för en övergång till en cirkulär ekonomi. Hur kan CE-LCA användas? För att nå mål som innebär en övergång från linjära till cirkulära flöden kommer ett flertal aktörer längs produkternas livscykler behöva förändra sina beteenden när det finns flera olika externa effekter samtidigt vilket ofta är fallet i en linjär ekonomi. Ofta påverkar aktörerna varandra på ett flertal marknader som är sammankopplade via flöden av produkter, material och energi. Ett styrmedel som riktas till en viss aktör kommer i allmänhet att påverka andra aktörers beteenden. Dessa effekter kan bli såväl positiva som negativa med avseende på målet. När samhällsekonomisk effektivitet, eller andra mål, kräver styrning från linjära till mer cirkulära flöden, behövs därför generellt en koordinerad kombination av styrmedel riktade till aktörerna längs livscykeln för att undvika målkonflikter eller att några externa effekter kvarstår. I sådana fall bör styrmedelsanalysen göras i allmänna jämviktsmodeller. CE-LCA är allmänna jämviktsmodeller som använder LCA för att identifiera den miljöpåverkan som respektive aktör orsakar längs värdecykeln. En första skillnad mellan CE-modeller och partiella jämviktsmodeller är att de senare studerar internalisering med styrmedel oftast på en marknad. CE-modeller är allmänna jämviktsmodeller som studerar kombinationer av samverkande styrmedel på ett flertal sammankopplade marknader vilka täcker produktens värdekedja och inkluderar processer som råvaruutvinning, produktion, konsumtion, återvinning och återanvändning. En annan skillnad är att LCA innehåller data för miljöpåverkan från ett större antal aktörer (processer) på dessa marknader. CE-LCA-modeller kommer därför ofta att innehålla ett flertal externa effekter som påverkar varandra via marknadsmekanismerna i den allmänna jämvikten. I övrigt sker analyser i CE-LCA-modeller på samma sätt som i andra ekonomiska modeller. På ett översiktligt plan kan analyser med CE-LCA beskrivas med följande tre steg: Primära styrmedelskombinationer identifieras i en allmän jämviktsmodell CE-LCA. Dessa kombinationer är första-bästa lösningar som kan nå mål eller internalisera externa effekter. I partiella jämviktsmodeller med en extern effekt är normalt den fullt internaliserade lösningen unik. När det finns flera externa effekter i allmänna jämviktsmodeller finns det ofta flera olika lösningar som alla är lika fullt internaliserade och som således är första-bästa lösningar. När dessa lösningar identifierats undersöks vilka av dessa som har störst möjligheter att genomföras efter att man vägt in politiska misslyckanden och marknadsmisslyckanden som kan begränsa den politiska beslutsfattarens val av styrmedel. Verifierbarhet, mätbarhet och tillsyn (VMT) identifieras. För kunna utforma och införa effektiva styrmedelskombinationer behöver externa effekter kunna verifieras, mätas och tillsynas. Detta inkluderar att dessa effekter kan differentieras mellan aktörer (processer), produkter, materialeller energiflöden. I praktiken blir transaktionskostnader för att verifiera, mäta och bedriva tillsyn avgörande för vilken grad av differentiering som kan försvaras samt om den sker över aktörer (processer), produkter, material- eller energiflöden. Sekundära styrmedelskombinationer identifieras i allmän jämviktsmodell CE-LCA. Dessa kombinationer är andra-bästa styrmedelskombinationer som även hanterar transaktionskostnader från punkt 2 eller beteendeanomalier. Primära styrmedelskombinationer som förmår nå mål eller internalisera externa effekter innehåller generellt tre elementära effekter som vi här kallar ”bromsa” (negativ outputeffekt), ”styr” (relativpriseffekt) och ”gasa” (positiv outputeffekt). När inga transaktionskostnader förekommer kan dessa elementära effekter genereras med primära (första-bästa) styrmedelskombinationer bestående av enbart ekonomiska styrmedel. Det finns då generellt sett ett stort antal första-bästa styrmedelskombinationer som kan generera de elementära effekterna och som därmed alla åstadkommer full internalisering. Skillnaden mellan olika första-bästa styrmedelskombinationer är att effekterna ”bromsa”, ”styr” respektive ”gasa” hamnar över olika aktörer längs livscykeln. För att identifiera vilka styrmedel som behövs, och var de behövs, blir det viktigt att kartlägga var dessa elementära effekter behöver uppkomma för att åstadkomma en internalisering eller nå förutbestämda mål. När det finns transaktionskostnader för ett eller flera styrmedel kommer olika primära styrmedelskombinationer generellt inte längre att prestera lika effektivt. Vilken styrmedelskombination som då är effektivast (andra-bästa lösning) beror på var transaktionskostnaderna finns och hur stora de är. Användning vid myndigheter Att lämna linjära flöden i en ekonomi kräver en strukturell omvandling av ekonomin. Nya marknader för återprocesser som återvinning, återtillverkning och återanvändning behöver skapas. Det är då också viktigt att befintliga marknader för till exempel materialåtervinning inte tränger tillbaka nya marknader för återtillverkning samt återanvändning. När samhällsekonomisk effektivitet, eller andra mål, kräver styrning från linjära till mer cirkulära flöden, behövs en ”koordinerad” kombination av styrmedel riktade till aktörerna längs livscykeln. Nationella myndigheter och regering har en avgörande roll att spela för utveckling av styrmedelskombinationer för detta. Vid myndighetsarbete kan resultat från CE-LCA-modeller utgöra en del av styrmedelsanalyser eller samhällsekonomiska konsekvensanalyser framförallt när internalisering eller miljömål innebär att linjära flöden behöver ersättas med cirkulära flöden. Eftersom CE-LCA innehåller analyser med jämviktsmodeller och LCA, kommer den sannolikt att användas och utvecklas främst inom forskning i framtiden. Vi ser dock två tänkbara användningsområden vid myndigheter: I det första fallet kan teoretiska CE-LCA modeller i framtida forskningsprojekt kartlägga styrmedelskombinationer till vanligt förekommande externa effekter och andra marknadsmisslyckanden för vissa produktkategorier. Det kan handla om vilka styrmedel som ingår i effektiva styrmedelskombinationer samt vilka aktörer de riktar sig till beroende på vilka marknadsförhållandena är. Kartläggningarna kan sedan användas i kvalitativa analyser inom myndigheternas arbete för att identifiera primära (första-bästa) styrmedelskombinationer. Tillsammans med resultat från till exempel samhällsekonomiska konsekvensanalyser om bland annat kostnader och marknadsmisslyckanden kan kartläggningarna utgöra underlag för att bedöma vilka styrmedelskombinationer som har störst potential att vara mest effektiva för vissa produktkategorier och marknadsförhållanden. I det andra fallet kan numerisk CE-LCA modellering för en produktkategori ta fram kvantitativa egenskaper hos styrmedelskombinationer. Det kan röra sig om nivåer på skatter, subventioner eller krav för att nå mål eller internalisera externa effekter. Detta förutsätter att kompetens finns inom numerisk modellering med allmänna jämviktsmodeller liksom att genomföra LCA. Sådana kompetenser finns hos flera aktörer inom konsultbranschen. Efter sammanföring och uppbyggnad av ny kompetens om CE-LCA inom konsultbranschen kan sådana analyser handlas upp av myndigheter för berörda produktkategorier. Dessa kan sedan användas som underlag i till exempel samhällsekonomiska analyser som behandlar större omställningar mot en mer cirkulär ekonomi. Framtida forskningsbehov Projektet har utvecklat en integrerad ansats mellan cirkulärekonomiska modeller och LCA för analyser av styrmedelskombinationer längs livscykler. Projektet lämnar dock flera forskningsfrågor till framtida forskning inom detta tvärvetenskapliga område. LCA har länge varit ett verktyg som bland annat används av industrin inom produktdesign för att ta fram nya produkter med lägre miljöpåverkan. För beslutsfattare som använder information från producenter som underlag för utformning av miljöpolitiska styrmedel blir det viktigt att kunna göra oberoende bedömningar om hur tillförlitlig informationen är. Detaljerade data från specifika produktmodeller som idag används inom industrin är utvecklade för enskilda produktmodeller. När LCA underlag används i CE-LCA för styrmedelsanalys behöver annorlunda avvägningar göras mellan nyttan av en högre differentiering och administrativa kostnader för densamma. Framtida forskning behöver finna lämpliga upplösningsnivåer för underlag som används i analyser av effektiva styrmedelskombinationer. Det skulle kunna röra sig om genomsnittsvärden för produktkategorier eller material istället för värden för specifika produktmodeller. Den teoretiska CE-modellen är en dynamisk modell som potentiellt kan ta hänsyn till investeringar och förändringar över flera livscykler. Framtida forskning bör också omfatta dynamiska CE-LCA. För detta behövs mer forskning om bland annat systemgränser och hur miljöpåverkan allokeras mellan aktörer i olika livscykler
Modal shift for an environmental lift? : MOSEL Slutrapport
No full textProjektet Modal shift for an environmental lift? (MOSEL) har fokuserat på den politiska ambitionen om överflyttning av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart, överflyttningens roll i förhållande till minskningen av de direkta utsläppen till luft, samt om och i så fall hur överflyttningspotentialen skulle kunna realiseras i högre grad. Ytterligare frågor var i vilken grad styrmedel för överflyttning bidrar till att uppfylla miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Frisk luft, Ingen övergödning och Bara naturlig försurning och, om dessa styrmedel har begränsad effekt, hur de borde förändras/kompletteras för att öka godstransporternas bidrag till att uppfylla miljökvalitetsmålen. Projektet har fokuserat på överflyttningsmålen på EU- och nationell nivå. På EUnivå har litteraturstudier använts för att sammanställa en databas med information om styrmedel med relevans för överflyttning i Europa. När det har funnits (ex-post) utvärderingar av styrmedlen har även denna information inkluderats. Databasen har använts för att klassificera olika typer av styrmedel och undersöka deras bidrag till att främja överflyttning och minska godstransporternas negativa externaliteter. Utöver styrmedel har europeiska hamnars initiativ för att främja överflyttning från väg till framför allt sjöfart men även järnväg studerats. På svensk nivå har litteraturstudier använts för att studera nationella överflyttningsmål, sammanfatta tidigare resultat om överflyttningspotential, och diskutera implementerade styrmedel direkt riktade mot överflyttning till sjöfart och järnväg. Överflyttningens bidrag till att uppnå de svenska klimatmålen har modellerats och studerats med hjälp av den nationella godstransportmodellen Samgods, med utgångspunkt i Trafikverkets senaste prognos för 2040. Miljökvalitetsmålen Frisk luft, Ingen övergödning och Bara naturlig försurning behandlas översiktligt. Projektets resultat kan användas både i Sverige, andra länder och internationellt. Huvudsakliga mottagare för resultaten är politiker och tjänstepersoner som arbetar med att utforma och följa upp styrmedel, framför allt inom godstransportsektorn, som syftar till att förbättra klimatet och miljön. När projektet startade var ambitionen att dokumentera överflyttningens potential att bidra till att uppfylla de nationella miljökvalitetsmålen. I första hand Begränsad klimatpåverkan (utsläpp av koldioxidekvivalenter (CO2e)), Frisk luft (utsläpp av flyktiga organiska föroreningar (HC/VOC) och avgas- och slitagepartiklar (PM), Bara naturlig försurning (utsläpp av svaveldioxid (SO2 )), samt Ingen övergödning (utsläpp av bland annat kväveoxider (NOx )). Projektet tog därmed den politiskt uttryckta viljan att åstadkomma en överflyttning från väg till järnväg och sjöfart som utgångspunkt. Under projektets gång har vi upptäckt att det finns för lite befintlig information om hur realiserad överflyttning påverkar utsläpp till luft av CO2e, NOx , SO2 , HC/VOC, PM och andra indikatorer för att kunna bedöma bidraget till att uppfylla de relevanta miljökvalitetsmålen. Våra resultat visar att det har gjorts få (ex-post) utvärderingar av effektiviteten av styrmedel ämnade att realisera överflyttning. Ännu färre av dessa studerar hur överflyttning kan bidra till att uppfylla olika miljömål. Därför har fokus i projektet lagts på uppfyllelse av klimatmålen. Detta innebär inte att vi anser att andra miljömål är mindre viktiga att uppfylla. Våra resultat visar att det går att ifrågasätta utgångspunkten för projektets titel ”Modal shift for an environmental lift”. Under projektets gång har vi därför lagt till ett frågetecken i titeln. Detta grundar sig på två slutsatser från projektet: dels att det finns en begränsad potential att realisera en omfattande överflyttning av godstransporter från väg, i alla fall på kort sikt; dels att det inte är självklart att överflyttning av gods från väg till sjöfart och järnväg bidrar till att uppfylla klimat- och miljömål, givet de infrastruktur- och teknikinvesteringar som gjorts och planeras, och de politiska beslut som fattats på EU-nivå och på nationell nivå. När det gäller begränsad potential handlar det delvis om fysiska hinder som begränsad spårkapacitet på järnväg och att de varugrupper som lämpar sig (bäst) för järnväg och sjöfart redan i hög utsträckning fraktas med dessa trafikslag. I fråga om klimat- och miljöpåverkan visar resultaten, givet förväntad teknisk utveckling och effektivisering av transportslagen, att överflyttning från vägsektorn spelar en marginell roll. Slitagepartiklars negativa påverkan på miljökvalitetsmålet Frisk luft är ett undantag. Här är det fördelaktigt att flytta från väg till järnväg och sjöfart. Resultaten innebär inte att överflyttning inte har en roll att spela för omställningen i transportsektorn. Resultaten belyser däremot att överflyttningens potential att realisera klimat- och miljömålen beror på hur den tekniska utvecklingen påverkar såväl godstransportefterfrågan som utsläppsnivåer inom olika trafikslag. De antaganden som görs om den tekniska utvecklingen och efterfrågan på transporter spelar stor roll för resultaten. I samband med infrastruktur- och transportplaneringen är överflyttningen endast ett av flera intressen som ska vägas samman. Det är viktigt att antaganden och avvägningar mellan olika miljökvalitetsmål och andra samhällsmål synliggörs och får ta plats i diskussionerna om omställningen i transportsektorn. Ett exempel på detta är samspelet mellan person- och godstransporter. I dagsläget råder stor osäkerhet om tillgång till förnyelsebart bränsle och om hur tillgänglig elkapacitet och -effekt kommer att utvecklas. Hur ska en ev. knapp tillgång fördelas? Ett relaterat resultat som projektet lyfter är att överflyttning som politisk ambition är otydligt definierad. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv bör överflyttning ses som ett av flera medel för att uppnå de övergripande miljökvalitetsmålen. I vissa sammanhang tolkas dock överflyttning som ett mål i sig. Det innebär en otydlighet i hur prioriteringen av insatser bör göras och vad politiken styr mot. Förutom att det är ineffektivt att använda medel som mål, är överflyttningsmål svåra att utvärdera. En ökning inom ett visst trafikslag kan t.ex. bero på att ökningstakterna under en period skiljer mellan två trafikslag, snarare än en överflyttning av gods från ett trafikslag till ett annat. Våra resultat ska läsas som en uppmaning om att alla trafikslag måste bidra till att minska sin klimat- och miljöpåverkan. För att uppfylla miljökvalitetsmålen och de övriga transportpolitiska målen måste vi klara av att väga olika intressen och uppdatera våra strategier och antaganden utifrån det rådande läget. Ett alltför snävt fokus på klimatmålet kan leda till att de prioriteringar som görs riskerar att leda till ett ineffektivt transportsystem ur ett större samhälleligt perspektiv. Vår genomgång har visat att styrmedel för överflyttning delvis kan bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan och Frisk luft. För att uppnå målen Ingen övergödning och Bara naturlig försurning behöver styrmedel för överflyttning kombineras med styrmedel som ger sjöfarten incitament att byta till alternativa bränslen och påskynda investeringar i nya fartyg eller uppgradera befintliga. Överflyttningen från väg till järnväg beräknas ha en stor teoretisk potential för att uppfylla samtliga miljökvalitetsmål; för att kunna utnyttja denna potential krävs styrmedel som ger incitament för att använda den begränsade spårkapaciteten på ett effektivt sätt. I denna sammanfattande slutrapport presenteras och diskuteras resultaten från MOSEL-projektet. Vi ger också rekommendationer om ett antal åtgärder för att godstransportsektorn tydligare ska kunna bidra till att nå miljömålen, som inspiration för fortsatt forskning och för utformning av nya styrmedelsstrategier
Ekologisk kompensation som styrmedel i kommunal planering : Slutrapport
No full textProjektet har undersökt erfarenheter av och förutsättningar för att tillämpa ekologisk kompensation inom ramen för den kommunala planeringen. Inom olika delstudier har projektet undersökt ekologisk kompensation som styrmedel, tilllämpningen av skadelindringshierarkin, utformningen av kompensationsmodeller och rutiner, användningen av olika modeller för beräkning av förluster och vinster inom kompensationsprojekt, samt allmänhetens preferenser för olika kompensationsalternativ. Projektet har genomförts i nära samarbete med Helsingborgs och Lomma kommun, och Kommunförbundet Skåne har varit projektets kommunikationspartner och arrangör av flera större möten och workshopar med tjänstemän från många kommuner i Skåne. Projektets slutsatser kan sammanfattas i följande punkter: Trots bristen på tydligt lagstöd i plan- och bygglagen för att kräva kompensation är det flera svenska kommuner som ändå tillämpar kompensation idag, och många ser det som en framtida utveckling i kommunen. Den nuvarande plan- och bygglagen utgör en stor begränsning för ett effektivt kompensationsarbete och en ändring av PBL enligt förslagen i SOU 2017:34 är nödvändig för att ekologisk kompensation i kommunal planering ska kunna utvecklas till ett starkt styrmedel inom det svenska miljömålsarbetet. Det finns stora skillnader mellan kommunerna i hur de arbetar med kompensation. De erfarenheter som finns i dessa pionjärkommuner utgör en viktig grund för vidare utveckling av kompensation som styrmedel inom kommunal planering i Sverige. Det finns ett stort och tydligt stöd från allmänheten i Skånes tätorter för att tilllämpa ekologisk kompensation. Det behövs ytterligare rutiner för att sätta tydliga mål för kompensationsarbetet och att följa upp och utvärdera genomförda kompensationsåtgärder. Det finns ingen enhetlig syn på hur kompensationsåtgärder ska utformas och hur kompensationsbehov ska beräknas och vägas mot nyttan av kompensationsåtgärderna. Metoder för att bedöma vilka värden som kompensationen skapar behöver utvecklas för att bli mer praktiskt tillämpbara i Sveriges kommuner. Bristen på kvantifierbara mål med kompensationsarbetet och avsaknad av mätning, uppföljning och dokumentation av de värden som skapas genom kompensationsåtgärderna gör att styrmedelseffekten av att tillämpa ekologisk kompensation i den kommunala planeringen är svår att uppskatta. Det är dock rimligt att anta att de kompensationsåtgärder som genomförs ändå bidragit till minskade nettoförluster av miljövärden. Baserat på slutsatserna har följande rekommendationer formulerats för att uppnå bättre förutsättningar för ekologisk kompensation att bli ett mer effektivt och använt styrmedel i kommunal planering: En nationell vägledning för tillämpning av ekologisk kompensation i kommunal planering bör tas fram av Naturvårdsverket och/eller Boverket, med syfte att underlätta införandet av rutiner för kompensation i fysisk planering och för att nå en större strömlinjeformning i tillämpningen mellan kommuner. Kommunerna bör formulera tydliga och kvantifierbara målsättningar för arbetet med ekologisk kompensation som gör det möjligt att utvärdera effekterna av kompensationsarbetet. Politisk förankring av kompensationsarbetet är viktigt och ger legitimitet och förankring över förvaltningsgränserna inom organisationen. De nuvarande beräkningsmodellerna för ekologisk kompensation bör utvecklas så att både förluster av exploatering och vinster av kompensation ingår. Detta skulle möjliggöra bedömning av om kompensationsåtgärderna resulterar i nettovinster eller nettoförluster, och befrämja uppföljning av kompensationsåtgärderna. Tydliga rutiner bör finnas för dokumentation, uppföljning och utvärdering av kompensationsarbetet under hela processen, från de tidiga besluten i plangrupp till genomförande och uppföljning av kompensationen. Tydliggör beslut och planering av kompensationsåtgärder i både samrådshandling och slutlig detaljplan för transparens och förankring av kompensationsarbetet, både internt inom kommunen och gentemot allmänheten. Arbetet med ekologisk kompensation i detaljplanering bör kopplas till kommunens generella strategiska planering för natur och miljö, och samordnas/ anknytas till översiktsplaner, grönplaner, och andra relevanta planeringsdokument. Genomförande av de ändringar i plan- och bygglagen som föreslås i SOU 2017:34 skulle ge kommunerna betydligt bättre förutsättningar att tillämpa ekologisk kompensation i detaljplanering på ett enhetligt, rättssäkert och kostnadseffektivt sätt. Förslaget bör dock kompletteras med skrivning om möjligheten att förlägga kompensationsåtgärderna utanför planområdet. För att stötta utvecklingen av ekologisk kompensation i kommunal planeringbehövs mer kunskap, bland annat om hur (i) vardagslandskapets värden i tätortsmiljöer kan mätas och värderas på ett kostnadseffektivt sätt (ii) olika former avmarknadslösningar kan utformas för att passa för ekologisk kompensation i dettätortsnära vardagslandskapet, och (iii) effektiva rutiner för kompensationsarbetetkan skapas inom den kommunala organisationen.The project has investigated experiences of and prerequisites for applying environmental compensation within a municipal planning context. The project has examined environmental compensation as a policy instrument, the application of the mitigation hierarchy, the design of compensation models and procedures, the use of different frameworks for assessing losses and gains, and the public’s preferences for different compensation options. The project has been carried out in close co-operation with Helsingborg and Lomma municipalities. Kommunförbundet Skåne has been the project’s communication partner and organizer of several major meetings and workshops with officials from many municipalities in Skåne. The conclusions of the project can be summarized as follows: Despite the lack of clear legal support in the Planning and Building Act to claim compensation, several Swedish municipalities apply compensation today, and many see it as a future development in the municipality. The current Planning and Building Act represents a strong restriction for an efficient implementation of environmental compensation and changes in the Act according to the propositions in SOU 2017:34 are necessary to make environmental compensation in municipal planning a strong policy instrument related to the Swedish work for the national environmental objectives. There are major differences between municipalities in how they work with compensation. The experience that exists in these pioneer municipalities provides an important basis for further development of compensation in municipal planning in Sweden. There is clear public support in Skåne’s urban areas for applying environmental compensation. Further development of procedures and structures are needed to set targets and to follow up and evaluate the compensation measures implemented. • Further procedures are needed to set targets and to follow up and evaluate the compensation measures implemented. There is no uniform approach to the design of compensatory measures and to how compensation needs should be assessed and balanced against the benefits of the compensatory measures. Methods for assessing the values created by compensation need to be developed in order to become more applicable in Swedish municipalities. The lack of quantifiable targets related to the use of environmental compensation, and lack of assessment, follow-up, and documentation of the values created by implemented compensation measures, makes it difficult to evaluate the effect of using environmental compensation as a policy instrument in municipal planning. Still it is reasonable to believe that the implemented measures have contributed to a reduced loss of environmental values. Based on the conclusions, the following recommendations have been formulated: A national guide for the application of environmental compensation in municipal planning should be developed by the Swedish Environmental Protection Agency and/or the Swedish National Board of Housing, Building and Planning, with the aim of facilitating the introduction of procedures for compensation in spatial planning and to achieve greater streamlining in the application between municipalities. Municipalities should formulate clear and quantifiable objectives for environmental compensation that makes it possible to evaluate the effects of compensation. Political anchoring of the compensation processes is important and gives legitimacy across the administrative boundaries of the municipal organizations. The current assessment models for environmental compensation should be developed to include both losses of exploitation and gains from compensation. This would allow for assessing whether the compensatory measures result in net gains or losses, and would encourage follow-up of compensatory measures. Clear procedures should be used for documentation, follow-up and evaluation of the compensatory work throughout the process from the early decisions in the planning group to the implementation and follow-up of the compensation. Clarify decisions and planning of compensatory measures in the public consultation document as well as in the final detailed development plan, to enable transparency and anchoring of the compensation projects, both internally within the municipality and externally towards the public. The development of environmental compensation in detailed development planning should be linked to the municipality’s general strategic planning for nature and the environment, and should be coordinated with comprehensive plans and other relevant planning documents. Implementation of the amendments to the Planning and Building Act proposed in SOU 2017:34 would give municipalities significantly better possibilities to apply environmental compensation in detailed development planning in a uniform, legally secure and cost-effective way. However, the proposal should be supplemented by formulations to improve the possibility of placing compen-satory measures outside the planning area. In order to support the development of environmental compensation in municipal planning, more knowledge is needed, including (i) how the values of the everyday landscape in urban environments can be measured and valued in a cost-effective way (ii) how different forms of market solutions can be designed to suit environmental compensation in the urban everyday landscape, and (iii) how effective procedures for compensatory planning and implementation can be created within the municipal organization
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss i Valle härad 2021
No full textNaturcentrum har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län genomfört enfladdermusinventering i Valle härad, Västra Götaland. Inventeringen är en del av den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Vid inventeringarna har en autobox satts upp på tolv dellokaler och manuell inventering har utförts på 14 dellokaler. Det är tre dellokaler färre än tidigare år vilket beror på att inventeringsinsatsen har minskat för att istället kunna genomföra årliga inventeringar. Inventeringarna utfördes 18 – 21 juli, under goda väderbetingelser. Vid sommarens inventering noterades 11 arter, tidigare har totalt 13 arter registrerats. De artrikaste platserna var Barnasjön, Hornborgaån och Fågeludden med nio, åtta respektive sju arter. På övriga platser observerades mellan tre och sex olika arter. Totalt registrerades sju rödlistade arter: nordfladdermus, sydfladdermus, mindre brunfladdermus, dammfladdermus, sydpipistrell, brunlångöra och fransfladdermus. Trots den mindre inventeringsinsatsen i år jämfört med tidigare år var 2021 det år med flest inspelningar av dammfladdermus och antalet registreringar av mindre brunfladdermus var samma som år 2019
Försurningn och övergödning i det svenska skogslandskapet : Nationell rapport från Krondroppsnätet, resultat till och med 2019/20
No full textKrondroppsnätets årliga rapport 2021 är en gemensam nationell rapport. Målsättningar har bland annat varit att ge en aktuell bild av situationen vad gäller försurning och övergödning i Sveriges skogsmark. Resultaten visas i form av kartor och diagram vad gäller luftföroreningshalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi för det hydrologiska året 2019/20 samt för tidigare år. Eventuella effekter av samhällets nedstängningar orsakade av pandemin Covid-19 analyseras och redovisas både för lufthalter och för nedfall. Nedfallet över Sverige beror till stor del på långväga transporterade luftföroreningar. Utsläppen av svavel från EU-länderna (EU27+UK) har minskat med 88 procent mellan 2001-2019. Motsvarande utsläppsminskning för kväve (NOx+NHy) var 31 procent. Nedfallet över Sverige har minskat med 74 procent vad gäller svavel och 33 procent vad gäller kväve under 2001/02–2019/20, baserat på Krondroppsnätets mätningar.I kartan till vänster visas svavelnedfallet till skog under det hydrologiska året 2019/20. Svavelnedfallet var lågt i stora delar av landet, lägre än 1 kg S/ha. Som högst uppmättes 3,5–4 kg S/ha i krondroppet i Blekinge och södra Skåne under 2019/20.Trots den stora minskningen av svavelnedfallet nåddes inte det regionala miljömålet Bara naturlig försurning under 2020 i flertalet län. Det kan förklaras med att återhämtning är en långsam process och att flera andra faktorer än svavelnedfallet bidrar till försurningen av skogsmark och sjöar. Kvävenedfallet bidrar till försurningen, främst när kvävet börjar läcka till markvattnet under rotzonen. Skogsbruket bidrar till försurning av skogsmarken genom trädens upptag av näringsämnen, som kompenseras med att sura joner avges. Försurningen blir permanent när biomassa skördas och tas ut från skogsekosystemen.Mätningarna av markvattenkemin inom Krondroppsnätet visar dock att skogsmarken i många fall är på väg att återhämta sig från försurning. Som nämnts ovan tar det lång tid, och vid vissa platser kan ännu ingen återhämtning alls påvisas. Till den fördjupade utvärderingen 2019 gjordes en trendanalys av resultaten från Krondroppsnätets mätplatser mellan 1996 och 2017. Denna visade att markvattnet var kraftigt försurat (den syraneutraliserande förmågan, ANC var negativ) på flertalet platser i sydvästra Sverige, och att återhämtning, i form av ökat ANC, enbart skett på en tredjedel av platserna. På två platser hade till och med en minskning av ANC skett.I kartan till höger visas det totala kvävenedfallet till barrskog under det hydrologiska året 2019/20.Det totala kvävenedfallet till skogen ingår numera som en indikator till miljömålet Ingen övergödning. Vid den årliga regionala utvärderingen 2020 av miljömålet Ingen övergödning bedömde de flesta länen att man inte ser någon tydlig förbättring vad gäller utvecklingen av detta miljömål. Mätningarna inom Krondroppsnätet visar att nedfallet av kväve i hela Götaland och i de sydvästra delarna av Svealand under 2019/20 överskred den kritiska belastningsgräns som Sverige har antagit som målvärde för att förhindra förändringar i markvegetationens sammansättning, 5 kg N/ha/år. Som högst var det totala kvävenedfallet 15 kg N/ha/år i Skåne under 2019/20.Förhöjda halter av nitratkväve förekommer i markvatten på ett antal krondroppsytor i sydvästra Sverige, vilket visar att skogens förmåga att ta upp kväve överskrids. Hur stort överskottet på kväve är beror främst på hur högt kvävenedfallet är, men också på hur mycket kväve som tas ut från skogsekosystemen i samband med avverkning eller som läckage med avrinningen.Samhällets nedstängningar på grund av Covid-19-pandemin omfattade främst månaderna mars-september under det hydrologiska året 2019/20. Såväl lufthalter som halter i nedfall av både svavel och kväve över Sverige var, i de flesta fall, mellan 15 och 40 procent lägre under perioden mars-september 2020 jämfört med motsvarande period under de tre föregående åren. Det är troligt att detta delvis berodde på nedstängningarna av olika samhällsaktiviteter i Sverige, övriga Europa och globalt, men definitiva slutsatser kräver ytterligare utredningar.This annual report from the Swedish Throughfall Monitoring Network (SWETHRO) includes assessments of the current situation regarding acidification and eutrophication of forest land in Sweden. Results are presented from ongoing measurements of air concentrations, atmospheric deposition and soil water chemistry for acidifying and nutrifying compounds as well as for other elements for the hydrological year 2019/20 as well as for previous years. In addition, possible impacts of the coronavirus lockdown measures are analyzed for the measured air concentrations as well as concentrations of elements in the deposition.The deposition of different compounds across Sweden is mainly depending on long-range transport of air pollution. Emission of sulphur from EU-countries (EU27+UK) have declined by 88% over the period 2001-2019. The corresponding emission reductions for inorganic nitrogen (NOx+NHy) were 31%. The deposition of sulphur to forests, measured as throughfall, has decreased by 74% on average across Sweden over the period 2001/02–2019/20. The corresponding decrease of deposition of total inorganic nitrogen, including both dry- and wet deposition, was 33%.The map to the left shows the total deposition of sulphur to forests in Sweden, measured as throughfall, for the hydrological year 2019/20. The sulphur deposition was less than 1 kg S/ha over large parts of Sweden, except in the south. The highest deposition was measured in the south with 3,5–4 kg S/ha in Blekinge and Skåne.The regional environmental quality objective (EQO), Only Natural Acidification, was not achieved 2019/20 in most counties in Sweden, despite the large reduction in sulphur deposition. The recovery from acidification in forest soils is a slow process and it is influenced by several other factors, besides sulphur deposition. Excess nitrogen deposition may result in nitrogen leakage and nitrification. Base cation removal from the ecosystem, as a result of biomass removal due to forest harvests, may also delay or even prevent recovery from acidification.The in-depth assessment of the EQO, Only Natural Acidification, during 2019 was based on results from measurements of soil water chemistry during 1996 and 2017. The results showed that forest soils at many sites in south-west Sweden are still acidified, with a negative Acid Neutralizing Capacity, ANC. However, trend analysis showed that forest soil water is recovering from acidification, with a positive trend in ANC at one third of the sites.The map to the right shows the total deposition of inorganic nitrogen to forests during 2019/20, based on a combination of measurements with string samplers, throughfall and deposition to the open field. The total deposition of inorganic nitrogen to forests is used as an indicator for the EQO, No Eutrophication. The yearly regional assessments 2020 showed no improvement of this EQO for most counties. The results from the measurements within SWETHRO showed that the critical load for nitrogen deposition to coniferous forests, 5 kg N/ha/yr, was exceeded 2019/20 in Götaland and the southwestern part of Svealand. The highest nitrogen deposition was measured in Skåne, 15 kg N/ha. Elevated concentrations of nitrate in the soil water have been measured at a number of monitoring sites in southwest Sweden. This indicates that some forest ecosystems in southwest Sweden are close to nitrogen saturation and that they cannot absorb more nitrogen. The risk for nitrogen leakage from these forest ecosystems is determined by the level of nitrogen deposition but also by soil properties as well as the removal of nitrogen from the ecosystems with biomass removal during forest harvests.Society lockdown due to the Covid-19-pandemic occurred primarily during the months March to September within the hydrological year 2019/20. Mean air concentrations as well as concentrations in deposition of both sulphur and inorganic nitrogen were 15-40% lower during March – September 2020, as compared to the mean value for the corresponding time period for the preceding three years. Hence, it is likely that this reduction in air pollution concentrations was caused by the lockdown of the society in Sweden, Europe as well as globally, due to the Covid-19-pandemic. However, this has to be confirmed by further analyses of differences in meteorological conditions etc
Kräftprovfiske i Jönköpings län 2021
No full textI utvärderingen presenteras resultat från kräftprovfisken gjorda i Jönköpings län under 2021. Rapporten omfattar resultat från sammanlagt 13 lokaler inom framför allt Gislaveds kommun men även Aneby, Eksjö, Värnamo och Jönköpings kommuner. Syftet med de genomförda kräftprovfiskena var bland annat att följa upp utvecklingen av tidigare utsättningar och att inventera lokaler samt att säkerhetsställa att det inte finns några nya bestånd av signalkräfta. Många av kräftprovfiskena görs inom ramen för kalkeffektuppföljningen. Samtliga lokaler 2021 fiskades av personal från länsstyrelsen och utfördes dom tre första veckorna i september. På fem lokaler påträffades flodkräftor. På en lokal fångade signalkräfta och på sju lokaler fångades ingenting alls. I Gransjön är beståndet fortfarande svagt, men man fångade tre fler flodkräftor jämfört med 2018. I Löbbosjön håller den dystra trenden i sig - där fångas färre flodkräftor för varje kräftprovfiske. I år fångade man endast tre flodkräftor jämfört med 2018 då det fångades tio. Det blåste mycket vilket påverkade läggningen av strandnära mjärdar. I Sågån, som tidigare hyst ett starkt bestånd av flodkräfta, fångade man sex signalkräftor. En av signalkräftorna fångades högst upp i systemet. Det finns nu inget som stoppar kräftorna att ta sig hela vägen upp till Elsabosjön. I Elsabosjön fångades varken flodkräfta eller signalkräfta. I Narebogölen var fångsten oväntat låg med endast sex fångade flodkräftor. 2018 fångades 45 flodkräftor med två färre mjärdar. I Sjöalyckesjön fångade man nio flodkräftor, jämfört med 2018 då man fångade 15 på samma antal mjärdar. Lången var det mest positiva resultatet där fångade man 6 fler flodkräftor jämfört med kräftprovfisket 2018. På resterande lokaler fångades varken flodkräfta eller signalkräfta