Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Trender i omvärlden med relevans för Generationsmålet
No full textDet övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta, utan att orsaka ökade miljöoch hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Så lyder generationsmålet, som beskriver inriktningen för den samhällsomställning som behöver ske inom en generation för att Sveriges sexton miljökvalitetsmål ska kunna nås. Generationsmålet utvärderades för första gången år 2012. En fördjupad utvärdering av möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen och generationsmålet ska redovisas år 2023. Inför arbetet med den fördjupade utvärderingen finns ett behov av aktuell kunskap avseende rådande utvecklingstrender i omvärlden och hur de kan påverka generationsmålet och dess strecksatser.Syftet med föreliggande rapport är att tillhandahålla en beskrivning av rådande drivkrafter och globala utvecklingstrender av betydelse för det svenska generationsmålet och dess strecksatser, huvudsakligen i relation till år 2030, men även med reflektioner för 2050.Rapportens huvudsakliga utgångspunkter har varit två rapporter från European Environment Agency (EEA). Den ena rapporten, The European environment — state and outlook 2020, publicerades 2019. Den bygger i sin tur bland annat på den andra rapporten, Drivers of change of relevance for Europe’s environment and sustainability. Utöver dessa rapporter har ytterligare ett drygt tiotal rapporter använts som viktiga källor för att identifiera och analysera sammanlagt 32 olika omvärldstrender. Trenderna har relaterats till det så kallade STEEPV-ramverket som, anger sex tematiska kluster med särskild relevans för miljö och hållbarhet: Global befolkningstillväxt, migration, urbanisering Klimatförändringar och miljöförstöring i hela världen Ökande brist på och konkurrens om naturresurser Accelererande teknikutveckling och teknisk konvergens Förändrade maktstrukturer i den globala ekonomin och det geopolitiska landskapet Diversifierade värderingar, livsstil och politisk styrning Trenderna har om möjligt kvantifierats och bedömts som globala megatrender, EU-trender, framväxande trender och wildcards. Utifrån de identifierade trenderna har en bedömning gjorts av hur dessa kan väntas påverka generationsmålets olika strecksatser. Dessa tolkningar av trendernas påverkan är kvalitativa och resonerande och kan med fördel belysas ytterligare i en mer djupgående utvärdering av förutsättningarna för uppfyllandet av generationsmålet.Sammantaget innebär klimatförändringar, global miljöförstöring och ökande brist på och konkurrens om naturresurser betydande utmaningar för uppfyllandet av samtliga av generationsmålets strecksatser och utövar i många fall en negativ påverkan som läggs till den påverkan som sker lokalt inom Sverige. Vad beträffar teknikutveckling, geopolitik och förändrade värderingar är såväl trenderna, som konsekvenserna för det svenska generationsmålet, betydligt mer osäkra, och innehåller i många fall både möjligheter och hot. Exempelvis kan den tekniska utvecklingen bidra positivt till minskad miljöbelastning genom att ersätta fossil infrastruktur med förnybar energi, samt genom att effektivisera produktion och konsumtion. Samtidigt innebär teknikutveckling i många fall ökad produktion och konsumtion, vilket samspelar med värderingar och maktstrukturer. En globalt ökad medvetenhet om hållbarhetsutmaningarna kan i bästa fall ge förutsättningar för en mindre negativ utveckling för klimat och miljö. Utöver ansvaret för egna miljömål har Sverige en möjlighet att spela en positiv roll i internationellt miljöoch klimatarbete både globalt och genom vårt medlemskap i den Europeiska unionen
Microplastic fromcast rubber granulate andgranulate-free artificial grass surfaces
No full textThis assignment, commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency, focused on expanding knowledge about the dispersion of microplastics from cast rubber and granulate-free artificial grass surfaces by supplementing previous studies with new measurements and calculations. The goal was to improve estimates of how much these sources contribute to microplastics nationally and to identify strategies to better prevent leakage into the environment.To our knowledge, this is the first time this method has been used. The method allowed us to quantify the leakage of microplastics from cast rubber surfaces and granulate-free artificial grass surfaces in wash water from cleaning machines specifically adapted for these types of surface. By analysing a well-mixed subset of wash water and using information on the size of cleaned surface areas, the leakage of microplastics from these materials per unit area was determined to be 0.4–20 g/m2per year for granulate-free artificial grass and 0.6–48 g/m2 per year for rubber surfaces. The variation between different surfaces is, however, very high and the uncertainty in both measurements and analysis is high. This is a level of dispersion on par with a road surface with an annual mean daily traffic of 5,500–13,000 vehicles, which is estimated to be 56 g microplastic/m2. Some artificial grass surfaces release their artificial grass much more easily than others (about 50 times easier). This is why standardised methods for identifying high-emission artificial grass surfaces should be developed. Well-designed and well-maintained granulate-free artificial grass surfaces are likely to meet the EU’s proposed threshold limit for dispersion of microplastics at 7 g/m2 per year.Based on municipal surveys, supplier data and GIS analyses, Sweden’s total area of cast rubber surface is estimated to be 1,200,000 m2 in 2020, of which approx. 550,000 m2 is on playgrounds and approx. 650,000 m2 is on sports pitches. Previous studies looked at Sweden’s total area of granulate-free artificial grass in 15 cities, which this project estimates, based on population, to total about 447,000 m2.Based on the estimated rubber area on playgrounds and sports pitches combined with the measured microplastic emissions per year and square metre, total emissions from Sweden’s rubber surfaces are estimated to be about 16 tonnes/year. The equivalent estimate for artificial grass surfaces without granulates is about 2 tonnes/year. These are thus considerably smaller sources of emissions than such sources as road traffic (8,190 tonnes/year) and artificial grass with infill (676 tonnes/year), and in line with estimated microplastic emissions from fishing nets and other fishing implements (4–46 tonnes/year). The relatively low values are attributable to the total area of these surfaces being significantly smaller compared with the total area of roads in Sweden. Measures to reduce microplastic emissions from car traffic can thus reduce Swedish microplastic emissions more than measures for rubber surfaces. However, the latter measures are also important because they are relatively easy and cost-efficient to implement.The project developed technical specifications to limit the leakage of microplastics from surfaces with cast rubber granules. These include making good material choices, such as recycled SBR (styrene-butadiene rubber), choosing European tyres newer than 2010 which do not contain hazardous HA oils, and using 10–20 % PUR binder if casting occurs outdoors. Always consider the use of natural materials, which do not generate microplastics, such as grass, wood chips or sand. Available cork products on the market have the same function and appearance as rubber materials. Though these still contain PUR binders, they are considered a more environmental-friendly alternative from a microplastic perspective and probably from a climate perspective as well.Construction (environment, substrate and design) is another important aspect for reducing the leakage of microplastics from rubber surfaces and artificial grass surfaces. Open street drains near these surfaces should be avoided, and in exposed places these should be fitted with filters. Good drainage should be ensured by using stable draining substrate, such as crushed stones and stone dust. Sand on granular surfaces increases wear and should be avoided by separating with edges and spacing. Trees, particularly fruit trees, and berry bushes should be avoided next to rubber surfaces due to bird droppings and troublesome soiling that can require expensive maintenance.Maintenance is crucial for long lifespan and reduced leakage of microplastics from rubber materials. Prepare a maintenance plan together with the supplier and the maintenance contractor. Check the surfaces regularly (approx. 3–10 times/season) and repair damage as soon as possible so that it does not worsen. Pick, vacuum, brush and/or blow off debris and leaves from the surfaces regularly (3–10 times/season). Do not plough and clear snow on granulate surfaces and avoid using the surfaces for dumping snow. Empty any microplastic filters regularly, at least once a season and more often as needed. Do a deep clean with a cleaning machine if necessary, about once per every 1–4 years, depending on how dirty the surface becomes. It is important that the wash water be treated properly, so that it does not contribute to emissions of microplastics. Standardised methods for identifying and addressing high-emission artificial grass pitches and rubber surfaces should be developed to cost-effectively reduce the dispersion of microplastics from these surfaces
Sammanställning och analys av styrmedel för att minska miljöpåverkan från plastförpackningar : Slutrapport
No full textI den här rapporten har en kartläggning över den lagstiftning som berör plastförpackningar idag gjorts samt en analys av vilka hinder som föreligger för önskad utveckling och till sist rekommendationer för effektivare styrmedel. Förslag på förändringar av befintliga styrmedel har tagits fram, med syfte att bättre uppfylla målen inom Naturvårdsverkets plastarbete, återvinningsmål i förpackningsförordningen och etappmål för återanvändbara förpackningar. Som utgångspunkt för den gemensamma problembilden har fyra problem diskuterats och förankrats med Naturvårdsverket:• bristande utsortering/insamling av återvinningsbara förpackningar, • för stor andel plastförpackningar går till energiåtervinning, • för liten andel återanvändbara förpackningar samt • för mycket plastförpackningar på marknaden. Att det är för mycket plastförpackningar på marknaden kan bland annat skyllas att det saknas effektiva styrmedel riktade mot de tidiga faserna i livscykeln för plastförpackningar, inte minst design av plastförpackningar. Dessutom är det hög omsättningstakt på marknaden. Rörande materialåtervinning av plastförpackningar finns det tydliga nationella mål och mål på EU-nivå, men otillräcklig infrastruktur för materialåtervinning, vilket gör att insamling och utsortering i olika fraktioner brister. Detta styr istället flödet mot energiåtervinning. I de nyligen beslutade etappmålen kring återanvändbara förpackningar så ska andelen som är återanvändbara öka med minst 20 procent från år 2022 till år 2026 och med minst 30 procent från år 2022 till år 2030 för de förpackningar som släpps ut på marknaden i Sverige för första gången. Det finns idag ingen tydlig incitamentsstruktur och kunskap hos den aktör där förpackningsavfallet uppstår. Dessutom är det en utmaning med friåkare, där producenter av förpackningar inte finns med i insamlingssystemet som tillhandahålls och därmed inte uppfyller producentansvaret. Vad gäller materialåtervinning har plast generell en låg materialåtervinningsgrad – endast 9 procent av all plast uppskattas materialåtervinnas. För plastförpackningar är det svårt att beräkna materialåtervinningsgrad men baserat på bland annat kartläggningar och rapporteringar till EU finns uppgifter om att 30-45 procent av alla plastförpackningar som sätts på marknaden materialåtervinns. Problemet är att design för återvinning inte tas med i tillräcklig stor utsträckning då förpackningarna utformas utifrån unika förutsättningar för att skydda varan. Dessutom är nytillverkad plast ofta billigt. Sammanställningen från kartläggningen visar på att det finns tydliga utmaningar att nå de framtida målen för materialåtervinning av plastförpackningar; 55 procent till 2025. I Sveriges största återvinningsanläggning så uppskattas materialåtervinningsgraden vara 10–20procent. Flera av utmaningarna går genom hela värdekedjan och de olika aktörerna behöver arbeta gemensamt om Sverige ska kunna uppnå de uppsatta målen. Studien visar även på tydliga utmaningar och brister vad gäller att uppnå ambitionerna i linje med avfallshierarkin och för att uppnå en cirkulär ekonomi. Kartläggningen har kunnat konstatera flera marknadsmisslyckanden som förhindrar en övergång till en cirkulär ekonomi. Det saknas incitament eller information för produktdesign som möjliggör återvinning eller återanvändning, för att använda återvunnet eller återanvända produkter eller material i tillverkningsprocesser, för att köpa produkter som är mer återvinningsbara eller återanvändbara samt för att ta hänsyn till externa effekter av att bortskaffa en uttjänt produkt. Dessa fyra typer av marknadsmisslyckanden ligger som grund för att motivera de styrmedel som föreslås för att uppnå en cirkulär ekonomi. Vidare har de EU-direktiv och nationella styrmedel som berör förpackningar kartlagts. Det finns både styrmedel som är juridiskt bindande och tillämpas enligt lag och även styrmedel av frivillig karaktär. På EU nivå är det EU:s Avfallsdirektiv, Förpackningsdirektivet och Engångsplastdirektivet som är styrande. För nationella styrmedel är producentansvaret det centrala styrmedlet för plastförpackningar och styrs genom förordning (2018:1462) om producentansvar för förpackningar. Producentansvarssystem utgör det centrala styrmedlet för cirkularitet på förpackningsområdet. Syftet med producentansvaret är att styra producenterna mot att utveckla mer resurssnåla produkter som är lätta att återanvända eller materialåtervinna och som samtidigt, i möjligaste mån, är fria från miljöfarliga ämnen. Baserat på kartläggningen över befintlig lagstiftning och marknadsmisslyckanden utifrån måluppfyllelserna, har åtta styrmedelsförslag tagits fram. Förslagen består dels av en anpassning av befintliga styrmedel, dels av nya kompletterande styrmedel. Förslagen riktas mot de fyra hinder som identifierades i början av utredningen. Det förväntas inte att ett styrmedel ensamt kan lösa ett hinder, men förslagen kan sammantaget på olika sätt bidra till att lösa de problem som identifierats. Av de åtta förslagen har sedan fem valts ut som bäst lämpade för att nå måluppfyllelserna:• Stödja utvecklingen av fler frivilliga pant- och retursystem• Ändring av avgiftsramverk för producentansvaret • Tydligare information och branschdialog (inom producentansvaret)• Ökad tillsyn inom producentansvaret • Andel återvunnen plast i plastförpackningarVarje förslag har analyserats utifrån syfte, incitamentsstruktur och genomförbarhet, vilken effekt de förväntas ha på måluppfyllelserna samt vilka aktörer som kan förväntas beröras av ändringen och om det innebär någon kostnad. Dessa styrmedel har en begränsad påverkan isolerat, men kombinerat kan de förväntas ge ökad effekt. Exempelvis informationsbaserade styrmedel kan ha begränsad effekt isolerat, men kan spela en viktig roll i att öka förutsättningarna för att andra styrmedel, såsom producentansvaret, ska lyckas. Till exempel föreslås att en kombination av finansiella incitament tillsammans med ökad information om ansvar kring producentansvaret samt förbättrad tillsyn, skulle kunna ta ett bättre helhetsgrepp om problemen och bättre uppfylla målen
Regionala skillnaders betydelse för transportpolitiken : Slutrapport
No full textTransportsektorn står för en betydande del av utsläppen av växthusgaser i Sverige. Eftersom fossila bränslen fortfarande dominerar denna sektor är en omställning av transportsektorn en förutsättning för att nå de nationella och internationella klimatmålen. Det finns dock betydande skillnader i förutsättningar för transporter, både inom svenska kommuner, mellan de som bor i centrum och de som bor i ytterområden eller glesbygd, och mellan kommuner. De skilda förutsättningarna påverkar en omställning av privata transporter. I projektet har vi fokuserat på sådana skillnader genom att studera förutsättningarna i fem svenska kommuner, en storstad (Stockholm), två mellanstora städer (Örebro och Luleå), samt två små landsbygdskommuner (Gislaved och Arvidsjaur). Det övergripande syftet med projektet Regionala skillnaders betydelse för transportpolitiken har därmed varit att bidra med vetenskaplig kunskap om regionala skillnaders betydelse för transportpolitiken i Sverige. För att uppfylla syftet har vi översiktligt kartlagt vilka nationella och lokala styrmedel som används för att nå målet om fossilfria transporter, samt undersökt vilka faktorer som påverkar medborgares val av transportsätt och huruvida dessa skiljer sig åt för boende i kommuner med olika förutsättningar. Vidare har vi utifrån resultaten diskuterat vilka kostnadseffektivitets- och fördelningsimplikationer olika nationella och lokala styrmedel kan förväntas ha givet de regionala skillnaderna. Tre delstudier har genomförts där den första fokuserat på faktorer som förklarar skillnader i bilåkande till olika aktiviteter, den andra på förklaringar till aktiva transporter (gå/cykla) vid arbetsresor och den tredje delstudien fokuserar på inställning till transportpolitiska styrmedel.Resultaten av den första delstudien visar att respondenterna kör mer bil i alla andra studerade kommuner än i Stockholm. Skillnaderna i tillgång till kollektivtrafik och i städernas täthet innebär att omställningskostnaderna skiljer sig mellan de inkluderade kommunerna (lägst i Stockholm och högst i Gislaved och Arvidsjaur). I analysen av normers betydelse för hur respondenterna brukar transportera sig identifierades endast måttliga skillnader mellan kommunerna. Vi konstaterar även att det är svårare att identifiera vilka faktorer som förklarar resor i samband med fritidsaktiviteter och nöjen, vilket kan bero på att dessa resor skiljer sig tydligt med avseende på exempelvis syfte och tidpunkt. Icke desto mindre är det viktigt att förändra dessa resor för att uppnå målet om en hållbar transportsektor. Ur ett samhällsplaneringsperspektiv är det viktigt att utforma bostadsområden så att så många resor som möjligt kan genomföras inom begränsade avstånd. Att satsa på infrastruktur för alternativa transportsätt, inte minst gång- och cykelbanor, är också ett viktigt verktyg för att minska bilkörning.Den andra delstudien visar att det är relativt stora skillnaderna i hur vanligt det är att gå eller cykla till arbete/skola i våra kommuner, vilket indikerar att det finns potential att få fler människor att använda aktiva transportsätt. Det är dock en långt ifrån homogen grupp som går eller cyklar, så förutsättningarna för insatser riktade mot specifika grupper är sannolikt begränsade. Förändringar som gör aktiva transporter mera attraktiva har däremot potential. Sådana åtgärder inkluderar förbättrad infrastruktur för gående och cyklister, vilket kan öka komforten och säkerheten med gång och cykling. Även åtgärder som gör bilresor dyrare, som exempelvis trängselskatter, höjd bränsleskatt eller högre parkeringsavgifter, gör aktiva transportsätt mera attraktiva relativt. Resultaten från den tredje delstudien visar att det är skillnader i viljan att stödja olika kraftfulla åtgärder för att minska transportsektorns utsläpp av växthusgaser mellan kommuner, och att de som bor i områden som har högre omställningskostnad har lägre acceptans för högre skatter på bensin och diesel. Detta är i linje med vad vi ser i andra länder och indikerar att det är viktigt att ta hänsyn till detta vid förslag på ytterligare åtgärder (exempelvis ökad koldioxidskatt) för att inte riskera att politikens acceptans och legitimitet ska erodera. Möjligen kan ett förslag om återföring av skatten, likt det system som har införts i Kanada, bidra till ökad acceptans.Sammanfattningsvis visar resultaten att det är betydande skillnader i omställningskostnader för människor som bor i landsbygdskommuner, i glesbygd eller i centrala delar av städer. Det är betydligt enklare för hushåll som bor i centrala delar att ställa om till en hållbar transportsektor, detta eftersom avstånden generellt är kortare och utbudet av kollektivtrafik är mera utvecklat. Elektrifiering av transporter är sannolikt särskilt viktigt för små kommuner med litet befolkningsunderlag och långa avstånd, där förutsättningarna för kollektivtrafik är begränsade. Tillgång till infrastruktur för laddning av elbilar behöver därför finns i hela landet, och det är problematiskt att utbyggnaden av sådan infrastruktur främst sker i storstadsområden idag. Här ser vi ett utrymme för tydligare riktade statliga styrmedel för att denna infrastruktur ska utvecklas även i små kommuner med få alternativ till bilar. Det finns även åtgärder som möjligen är underutnyttjade i samtliga kommuner. En sådan är att utveckla infrastrukturen för att ytterligare underlätta för medborgarna att välja aktiva transporter (gå/cykla), inte minst eftersom aktiva transporter är tillgängliga även i små och relativt glesa kommuner. Aktiva transporter är fördelaktiga även ur ett hälsoperspektiv, men eftersom dessa hälsofördelar, både för den enskilda och för samhället, uppstår relativt långt fram i tiden och fördelarna tillfaller olika områden, är incitamenten svaga för exempelvis kommuner att enskilt finansiera åtgärder för ökad användning av aktiva transporter. Givet att hälsofördelarna av ökad fysisk aktivitet fördelas över hela samhället kan det finnas skäl för flera aktörer (stat, region och kommun) att i samverkan vidta åtgärder för att uppmuntra aktiva transporter både av miljö- och hälsoskäl
Elfisken i Kalmar län 2021 : Elfiskeundersökningar på 41 vattendragslokaler för att utvärdera fiskbestånd
No full textAnalysresultat för råvatten från kommunala grundvattentäkter i Jönköpings län 2014-2018
No full textGrundvatten är en viktig källa till dricksvatten för många kommuner. Inom ramen för egenkontrollen för de kommunala vattentäkterna analyseras bland annat råvatten, det vill säga det inkommande obehandlade vattnet. Eftersom proven tas innan dricksvattenbe-handlingen går det inte att utifrån dessa resultat uttala sig om kvaliteten på det vatten som distribueras till konsumenterna.I rapporten utvärderas analysresultaten för råvatten från 84 kommunala grundvattentäkter i Jönköpings län för åren 2014-2018. Alla parametrar som ingår i utvärderingen har inte ana-lyserats i alla vattentäkter.Försurning, salt och näringsämnenI tabell 1och 2 redovisas medelvärden för alkalinitet, pH, konduktivitet, nitrat, ammonium, sulfat och klorid i de bedömda grundvattentäkterna. Resultaten visar att alkaliniteten är otillräcklig för att bibehålla ett stabilt pH i 57 % av vattentäkterna. pH är högt i 21 % av täkterna, måttligt i 54 % och lågt i 25 %.I 78 % av vattentäkterna var konduktiviteten låg eller mycket låg, måttlig i 19 % och hög i 3 %. Enligt bedömningsgrunderna är resultaten vanliga för brunnar i såväl berg som jord. Halterna av klorid var låga eller mycket låga i 90 % av brunnarna och måttliga i resterande 10 %. Sulfathalterna var låga eller mycket låga i 53 % av vattentäkterna, måttliga i 38 %, re-lativt hög i 7 % och hög i 2 %. Relativt hög halt av sulfat eller mer tyder på påverkan av svavel från geologiskt ursprung eller oxidation av sulfider alternativt av svavel, sulfider och sulfat från föroreningskälla.Halterna av ammonium var låga eller mycket låga i alla vattentäkterna, vilket är det normala i grundvatten
Kiselalger i Örebro län 2021 : En undersökning av sju vattendragslokaler inom regional miljöövervakning
No full textMedins Havs- och Vattenkonsulter AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro utfört analys och utvärdering av kiselalger på sju vattendragslokaler 2021. För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsindexet IPS. Stödparametrarna TDI (mängden näringskrävande arter) och %PT (andelen föroreningstoleranta arter) har beaktats vid bedömningen. För surhetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa, gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet. Förekomst av missbildningar kan tyda på någon miljögiftspåverkan (t.ex. bekämpningsmedel, metaller eller liknande). I god status hamnade Svartån-Kvistbro, Svartån-nedströms Teen och Lillån från Lunten. IPS-indexet i båda lokalerna i Svartån låg i den övre delen av klassintervallet medan det i Lillån låg i den nedre, dvs. sämre delen. Både i Svartån-Kvistbro och i Lillån tydde missbildningsanalysen på svag påverkan av miljögifter. Måttlig status konstaterades i Ralaån och Stenebäcken. Ralaån hade ett lägre IPS och ett högre %PT (andel föroreningstoleranta arter) än Stenebäcken. Sämst resultat visade Näsbygraven och Klockarbäcken där IPS-indexet hamnade i otillfredsställande status. Alla lokaler, utom Lillån från Lunten, bedömdes antigen ha alkaliska, eller nära neutrala förhållanden (expertbedömning av Stenebäcken). ACID-indexet hamnade i måttligt sura förhållanden i Lillån från Lunten, men värdet låg relativt nära gränsen mot nära neutralt
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss 2021 Område: Hallaröd – Allarps bjär, Skåne län
No full textNaturvårdskonsult Gerell har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län genomfört enfladdermusinventering med ett fältbesök i Hallaröd – Allarps bjär, Höör kommun. Inventeringen är en del av den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Vid inventeringarna har 2 autoboxar satts upp kring Hallaröds kyrka och 4 inom Allarps bjär. Det är färre autoboxar och nätter än tidigare år, vilket beror på att inventeringsinsatsen har minskat för att istället kunna genomföra årliga inventeringar. Inventeringarna utfördes vid ett tillfälle, 15 - 17 juni, under goda väderbetingelser. Manuell inventering utfördes vid ett tillfälle i Allarps bjär, den 16 juni. Vid sommarens inventering noterades 6 arter i Hallaröd och 9 arter i Allarps bjär. I Hallaröd är den vanligaste arten större brunfladdermus. Vattenfladdermus, större musöra, fransfladdermus, sydfladdermus, mindre brunfladdermus och brunlångöra återfanns inte. Den totala aktiviteten av fladdermöss har mer än halverats jämfört med antalet registreringar år 2016. Antalet registreringar har minskat även med hänsyn till den minskande inventeringsinsatsen från fyra till två nätter och från fyra till två autoboxar. I Allarps bjär är den vanligaste arten dvärgpipistrell. Nymffladdermus och mindre brunfladdermus återfanns inte. Även i Allarps bjär har den totala aktiviteten minskat jämfört med tidigare år. I de båda områdena registrerades totalt fyra rödlistade arter: fransfladdermus, nordfladdermus, barbastell och brunlångöra
Häckande fåglar på Stora Karlsö 2021 : samt jämförelse med tidigare inventeringar
No full textFågelbeståndet på Stora Karlsö har nu följts på liknande sätt snart i 40 år. Glädjande med årets resultat är att många av arterna ökar på ön. Bäst går det för alkor men också samtliga andfåglar håller ställningarna eller ökar. Stor ökning ses även hos vissa tättingar och skogsduva. Flera arter visar ingen tydlig trend över senaste decennier och endast ett tiotal arter har minskat tydligt. Bland arter som det går bra för finns det flera exempel där Stora Karlsö avviker från den större trenden i Sverige och i våra närområden. Fåglarna som häckar på Stora Karlsö spenderar delar av året på olika platser från Östersjön till övriga Europa, Asien och Afrika. Detta gör att orsakerna till utvecklingen på ön kan spegla förändringar på en stor geografisk yta. Stora Karlsös karaktärsarter, sillgrissla och tordmule, visar en väldigt positiv trend och nästa totalinventering av Östersjöns största alkkoloni ses fram emot. Vitkindad gås har etablerat sig på Stora Karlsö efter första häckningen 2013 och 2021 fanns 11 par. Utvecklingen är intressant eftersom arten samtidigt har minskat kraftigt på Gotland. Årets höga antal småskrakar är också anmärkningsvärt, en fördubbling jämfört med senaste inventeringen. Många sjöfåglar minskar i antal i Sverige och även stabila siffror på Stora Karlsö är därför intressanta. Storskarv började häcka på ön 2001. Årets resultat 1721 par är det högsta hittills och innebär en betydande del av den gotländska populationen. Havsörn var nära till utrotning kring Östersjön bara för några decennier sen och årets första häckning av arten på Stora Karlsö är ett bevis på lyckade internationella skyddsåtgärder. Skogsduva har uppenbarligen ökat kraftigt sedan 1980-talet, till en nivå där det är svårt att inventera arten. Silvertärna hör också till vinnarna på Stora Karlsö trots dålig häckningsframgång just i år. Arten har ökat från sex par 1984 till årets 280 par. Bland tättingar är det framförallt lövsångare, koltrast, sädesärla, bofink och hämpling som har ökat mest. Samtliga visar nära en fördubbling sedan inventeringen 2013. Ökningen hos stenskvätta är också anmärkningsvärd, 2021 fanns hela 65 par. Förlorarna på Stora Karlsö som är direkt beroende av havsmiljön är gråtrut och silltrut som har minskat kraftigt samt tobisgrissla och roskarl som är helt på väg att försvinna som häckfåglar. Dessa arter minskar även på andra platser. Bland tättingar är det höksångare och rosenfink som kan snart anses som historiska häckfåglar om senaste tidens utveckling fortsätter likartat
Utveckling av analysmetod för mycket polära bekämpningsmedel i vatten
No full textVissa bekämpningsmedel och transformationsprodukter till bekämpningsmedel är för polära för att kunna hanteras med de ackrediterade analysmetoder som idag används inom den svenska miljöövervakningen. Syftet med detta projekt var att ta fram en ny analysmetod för denna typ av ämnen. Av de fem studerade ämnena var tre stycken tillväxtreglerare, klormekvatklorid, mepikvatklorid och daminozid, som används i växthusodling av prydnadsväxter och som stråförkortningsmedel i korn, vete, råg, rågvete, havre och raps. Övriga ämnen var herbiciden aminopyralid, samt cis-2,6-dimetylmorfolin som är en transformationsprodukt till fungiciden fenpropimorf. En ny extraktionsmetod, baserad på två olika jonbytarmaterial, har tagits fram och kombinerats med en ny vätskekromatografisk metod kopplad till masspektrometrisk detektion (LC-MS/MS). Metoden, benämnd OMK 64, utvärderades genom tillsatser till sparade ytvattenprover från miljöövervakningen och uppvisar acceptabel prestanda, främst för klormekvatklorid, cis-2,6-dimetylmorfolin, mepikvatklorid samt aminopyralid. Daminozid har både sämre extraktionseffektivitet och kromatografisk kvalité än övriga ämnen och det är tveksamt om detta ämne kommer kunna inkluderas i en validerad metod. Framtida mål är dels att, inom ramen för den fortsatta valideringen av OMK 64, genomföra en mindre screening på relevanta miljöövervakningsvatten provtagna under appliceringssäsongen, samt att försöka anpassa den nya metoden till att kunna inkluderas i analyspaketet för den tidsintegrerade TIMFIE- provtagaren som tidigare utvecklats av SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön, CKB. Tanken är också att andra ämnen som i framtiden prövas in i övriga analysmetoder, men som inte fungerar på grund av att det är för polära, även ska utvärderas i denna nya metod