Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Dispens från förbud att skada naturen : Slutrapport
No full textSyftet med forskningsprojektet är att analysera hur reglerna om dispens från naturreservat, strandskydd, artskydd och det generella biotopskyddet tillämpas av länsstyrelser och (när det gäller strandskydd) kommuner. Ambitionen är att dra slutsatser om vad som främjar eller hindrar måluppfyllelse och rättssäkerhet i dispensbesluten och att ge rekommendationer om hur styrmedlen kan förbättras. En sammantagen bild av vår undersökning visar att beviljandegraden är hög vilket inte ligger i linje med själva dispensinstitutets syfte att utgöra ett undantag från en huvudregel och inte heller i linje med uttalanden i förarbeten om att prövningarna ska vara restriktiva. Studien visar för samtliga dispenstyper att det föreligger en stor variation i dispensbesluten såväl mellan länen som inom länen när det gäller hur en viss fråga hanteras, något som är svårförenligt med principer om likabehandling, konsistens och förutsebarhet. Mot bakgrund av likabehandlingsprincipen är avgörande att myndigheter i olika delar av landet, men också olika handläggare inom en och samma myndighet, behandlar lika fall på lika sätt (1 kap. 9 § RF). För att enskilda och andra berörda ska kunna förstå hur myndigheter har kommit fram till ett beslut får det ses som centralt att besluten är tydliga och transparanta. Den genomförda granskningen visar dock att det ofta är svårt att förstå hur bedömningar har genomförts samt på vilket underlag. Som påtalas i ett av delprojekten förefaller det som om vissa källor och hänvisningar på ett närmast slumpartat sätt har tagits med i besluten. Otydliga beslut är problematiska av rättssäkerhetsskäl och särskilt med beaktande av möjligheterna att överklaga beslut. Besluten bör därför i högre grad utformas så att det framgår vilket underlag besluten baseras på. I vägledningar till myndigheter kan förtydliganden göras i olika avseenden, t.ex. om vilken roll de allmänna hänsynsreglerna spelar i dispensprövningen, att kompensationsåtgärder krävs vid dispens från naturreservatsföreskrifter och att naturvärdesbedömningen sker utifrån kunskap om förhållandena i det aktuella området. Det kan innebära att besök på platsen bör ske oftare än idag. I vägledningar kan också beslutshanteringen harmoniseras och förtydligas så att den blir förutsebar och därmed mer rättssäker för olika intressenter, inte minst verksamhetsutövare. Det borde överhuvudtaget inte vara svårt att i vägledningar upprätta checklistor som beslutsfattare kan använda för att kontrollera att viktiga beslutsgrunder inte förbises. Av dispensbesluten framgår sällan att hänsyn tas till indirekta och kumulativa effekter. Med hänsyn till det stora antalet dispenser som beviljas är det rimligt att anta att den sammanlagda påverkan på naturvärden därför kan vara betydande. Utvecklandet av en landskapsplanering kan vara ett lämpligt instrument för att hantera denna brist. Planer kan ha flera viktiga funktioner. En är att ta fram och analysera information som beaktar ekologiska samband i ett större geografiskt område. En annan är att på ett tidigt stadium hantera potentiella intressekonflikter, göra prioriteringar och klargöra mål. Allt detta är till fördel vid efterföljande beslut om exempelvis dispens enligt 7 kap. MB. Förutsebarheten (rättssäkerheten) ökar.The goal of this research project is to analyze how rules regulating dispensation from nature reserves, shore protection, species protection and general biotope protection are applied by county boards and (in the case of shore protection) municipalities. The ambition is to draw conclusions about what promotes or hinders the fulfilment of environmental goals and legal certainty in dispensation decisions, and to give recommendations for how legal instruments and guidance can be improved. In general, our study shows that a high percentage of applications for dispensation are granted, which is in conflict with the idea behind dispensation provisions to be an exception from a general rule, and also in conflict with the expression in the preparatory work that decisions should be made restrictively. The study shows that, for each of the dispensation types, there is a large variation in the dispensation decisions, both amongst different counties as within individual counties as to how certain questions are handled, which is hard to reconcile with the principles of equal treatment, consistency and foreseeability. Regarding the principle of equal treatment, it is crucial that authorities in different parts of the country, as well as case workers within the same authority, treat similar cases in the same way (Instrument of Government, ch. 1 § 9). In order for individuals and other concerned parties to be able to understand how the authorities have reached a decision, it is essential that the decision is clear and transparent. This study shows that to the contrary it is often difficult to understand how decisions have been reached and on what grounds. As noted in one of the case studies, it seems that certain sources and references are used in decisions in an almost random manner. Unclear decisions are problematic for reasons of legal certainty and particularly in relation to the possibility to appeal decisions. Decisions should therefore to a higher degree be formulated so that it is clear on what grounds the decision is based. In the guidance materials for authorities, clarifications can be made in several areas, for example about what role the general rules of consideration play in dispensation decision making, that compensation measures are required in cases of dispensation from special rules for particular nature reserves and that determinations regarding natural value must be made based on knowledge of the conditions in the area in question. This can mean that place visits should happen more frequently than they currently take place. The guidance documents can also harmonize and clarify decision making so that it becomes more predictable and thereby more legally certain for different interested parties, not least operators. It should not be difficult to include checklists in guidance documents that decision makers can use to ensure that they have not overlooked important grounds for decision making. Dispensation decisions rarely show that they have taken indirect or cumulative effects into account. Given the large number of granted dispensations, it is reasonable to assume that the cumulative impact on natural values can be significant. The development of landscape planning can be an appropriate instrument to manage this deficiency. These plans can have important functions. One of them is to create and analyze information that takes into account ecological connections in a larger geographical area. Another is to, at an early stage, handle potential conflicts of interest, make prioritizations, and clarify goals. All of these things are advantageous for further decision making, for example regarding dispensation from chapter 7 of the Environmental Code. Foreseeability (and legal certainty) increase
Lodjur: Instruktion för inventering
No full textInstruktionen gäller för personer knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssamordnare, som har ett ansvar för att dokumentera och kvalitetssäkra alla observationer som ligger till grund för inventeringen av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den norsk-svenska databasen Rovbase
Concentrations of UV-filters (benzophenones) and arsenic in urine samples from participants in the dietary survey Riksmaten adolescents 2016-17
No full textInom ramen för Horizon 2020-projektet HBM4EU analyserade 300 urinprover från deltagare i matvane-undersökningen Riksmaten ungdom 2016-17 avseende UV-filter (bensofenoner) samt arsenik och arsenikföreningar. I denna rapport redovisas resultaten från dessa analyser och dessutom undersöks skillnader i exponering mellan pojkar och flickor och mellan åldersgrupper (årskurs 5, årskurs 8 och årskurs 2 på gymnasiet).Bensofenon-1 (BP-1) och bensofenon-3 (BP-3) kunde detekteras i nästan alla prover (292 respektive 283 av 300), medan bensofenon-2 och bensofenon-7 låg under detektionsgränsen i mer än 90% av proverna. Medianhalten för BP-1 var 0,67 ng/ml (0,49 μg/g kreatinin) och för BP-3 1,2 ng/ml (0,92 μg/g kreatinin). Halterna låg på ungefär samma nivå som i andra europeiska studier av barn och ungdomar. Flickor hade signifikant högre halter av BP-1 och BP-3 i urin än pojkar. Skillnaden kan bero på att flickor använder mer produkter innehållande bensofenoner (kosmetika och hudvårdsprodukter) än pojkar. Halterna av bensofenoner skiljde sig inte åt mellan åldersgrupperna.Förutom total arsenik (total As) analyserades oorganisk arsenik (arsenit, AsIII och arsenat, AsV), metaboliterna monometylarsonsyra (MMA) och dimetylarsinsyra (DMA) samt den organiska formen arsenobetain i urin. Samtliga föreningar kunde kvantifieras i 91-100% av proverna. Medianhalten var 21 ng/ml (16 μg/g kreatinin) för total As, 5,4 ng/ml (4,0 μg/g kreatinin) för summan av AsIII, AsV, MMA och DMA samt 11 ng/ml (8,5 μg/g kreatinin) för arsenobetain. Summan av AsIII, AsV, MMA och DMA låg på liknande nivå som i andra studier av barn och ungdomar. Pojkar hade signifikant högre urinhalter av arsenobetain än flickor, troligen på grund av att pojkar som deltog i Riksmaten ungdom 2016-17 konsumerade mer fisk än flickor. Det fanns inga tydliga skillnader i arsenikexponering mellan åldersgrupperna, men deltagare i årskurs 8 hade högre urinhalter av MMA än deltagare i gymnasiets årskurs 2
Screening efter ftalatersättare och antioxidanter/stabilisatorer i reningsverksslam och -vatten
No full textFörekomsten av ftalatersättare och antioxidanter/stabilisatorer undersöktes i utgående vatten och slam från nio svenska avloppsreningsverk (ARV); Stockholm (Henriksdal), Göteborg (Ryaverket), Umeå (Ön), Borås (Sobacken), Eslöv (Ellinge), Alingsås (Nolhaga), Bollebygd, Borlänge och Bergkvara (Torsås). Följande ämnen har ingått i studien: Sju ftalatersättare (dioktyl adipat (DOA), di-iso-nonyl adipat (DINA), dietylen glycol dibensoat (DEGDB), dipropylen glycol dibensoat (DPGDB), 2,2,4-trimetyl-1,3 pentanediol di-isobutyrat (TXIB), bensyl 3-isobutyryloxi-1-isopropyl-2,2-dimetylpropyl ftalat (Santicizer 278) och tris-2-etylhexyl trimellitat (TOTM)) och fyra antioxidanter/ stabilisatorer (2,2′,6,6′-tetra-tert-butyl-4,4’-metylen-difenol, difenyl(2,4,6-trimetylbensoyl)fosfin oxid (TOP), 4-tert-butylpyrocatekol och 6,6'-di-tert-butyl-4,4'-tiodi-m-cresol). Endast två av de sju undersökta ftalatersättarna, dioctyl adipat (DOA) och 2,2,4-trimetyl-1,3-pentanediol di-isobutyrat (TXIB), kunde detekteras i utgående vatten. De förekom i ungerfär samma halt (DOA, 18-117 ng/L; TXIB, 48-113 ng/L). Fyra av de sju ftalatersättarna detekterades i reningsverksslam, i samtliga slamprover. Förutom de två som detekterats i utgående vatten (DOA och TXIB) detekterades dietylen glykol dibensoat (DEGDB) och dipropylen glykol dibensoat (DPGDB). DPGDB förekom i högst halter (20-389 μg/kg torrsubstans, TS) följt av DOA (13-82 μg/kg TS), DEGDB (4.6-30 μg/kg TS) och TXIB (1.1-4.9 μg/kg TS). Halterna av samtliga ftalatersättare var långt under (ca. 1000 gånger) halterna av 2-dietylhexyl ftalat (DEHP) i de aktuella slamproverna. Ingen av de analyserade antioxidanterna/stabilisatorerna kunde detekteras i utgående vatten eller slam från de undersökta avloppsreningsverken
Fågelskär i Mälaren 2020 : Heltäckande inventeringav kolonihäckande sjöfågel
No full textLänsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Västmanlands ochStockholms län bedriver tillsammans med Mälarens vattenvårdsförbundfågelinventering i Mälaren som en del av den regionalamiljöövervakningen. Följande rapport presenterar resultaten för 2020 med hänvisning till föregående inventeringar. Mälarens samtliga fågelskär har inventerats under perioden 20–27 maj 2020.Tidigare inventeringar har ägt rum årligen 2005–2014, 2016 och 2018. Dengenomförs sedan 2014 vartannat år. Med fågelskär avses öar eller skär medkolonihäckande måsar eller tärnor. Under inventeringen har 392 holmar ochskär tillhörande 263 lokaler inventerats. Metoden som använts är räkning avindivider av utvalda fågelarter som bedöms som bofasta på respektive lokal. Sammanlagt inräknades 6 915 fåglar av 30 arter (exklusive storskarv) som bedömdes häcka på fågelskären. De fem talrikaste arterna var fisktärna (2 322), gråtrut (1 505) skrattmås (1 143), fiskmås (662) och vigg (273).Antalet noterade fisktärna var återigen på samma höga nivå som 2018 års rekordnotering. Toppnoteringar gjordes även för snatterand (60) och småskrake (67). Sämre gick det för fiskmåsen som tappade cirka en tredjedel av sina antal från föregående år. Andra arter som hade lägre noteringar än föregående år var bland annat silltrut (45) och kanadagås (65). En ny art för inventeringen registrerades, nämligen svarttärna
Estimating the drainage status of forested peatland in Götaland : Implementing a plot to ditch distance method based on high resolution DEM and GIS procedures
No full textWetlands are critical natural ecosystems which play a significant role by sustaining biodiversity, filtering water, buffering against flooding and sequestrating large amounts of carbon. However, these functions could be changed with the construction of ditches to lower the water table for agricultural or forestry purposes. In the Swedish greenhouse gas inventory, information from the permanent plots of the National Forest Inventory (NFI) is used to determine the drainage status by identifying a ditch at a distance of no more than 25 meters from the centre of the sample plot. Since greenhouse gas emissions from land with a ditch at a distance of more than 25 meters are probably also affected by the drainage, better tools are needed to estimate the area of ditch-affected land in Sweden, and if possible, differentiate it into different classes for further upscaling to the national level. With the advent of high resolution digital elevation models (DEM), it is now possible to use automatic delineation parameters to identify ditches in wetlands. This study aimed at evaluating the drainage status of forested peatland based on plot-ditch distances using high resolution DEM and GIS procedures as well as analysing their implication for the GHG inventory. The results indicate that none of the parameters derived from the DEM provided an accurate delineation of the ditches but that the impoundment index showed better ditch pattern compared to the remaining indexes. However, automation with the impoundment index method cannot replace the ditch detection in the Swedish Forest Soil Inventory (SFSI) since it only capture 56 % of the plots with a ditch detected within 25 m from the plot centre. The results also showed that most of plots with functional ditches were well captured within the 25 m compared to plots with non-functional ditches. One reason can be that the impoundment index does not capture very shallow ditches recognised in the field survey. Some of the functional ditches were also difficult to detect in the manual analyse. Consequently, within the distance 0 to 25 m from the plot centre, the recording of the inventory is much more accurate than the automation with the impoundment index. Using the automation approach (applied on the Götaland region) would result in (1) ignoring about 68 000 ha for plots with functional ditches present within 25 m, while (2) allocating 87 000 of plots with functional ditches into classes beyond 25 m. This would result in inaccurate GHG estimation using the 25 m limit. Beyond 25 m, the correlation was much more significant between the manual and automated approach from 25 to 100 m (0 – 25 m (0.52***, p < 0.001), 25 – 50 m (0.66***, p < 0.001), 50 – 100 m (0.68***, p < 0.001) classes) considering data with same plot-ditch distance class. In view of all the present results, the implementation of current findings in the GHG-inventory could consider that: (1) sample plots with a ditch detected within 25 m in the SFSI to be well drained regardless of the ditch status (as today). Most of the ditches within 25 m are functional and therefore critical for the GHG emission, (2) for plots without ditch within 25 m according to the SFSI record, the impoundment index could be used to assess the drainage status between 25 – 50 m, 50 - 100 m and > 100 m. Våtmarker är viktiga naturliga ekosystem som spelar en viktig roll genom att upprätthålla biologisk mångfald, filtrera vatten, buffra mot översvämningar och binda stora mängder kol. Dessa funktioner kan dock ändras genom anläggning av diken så att grundvattennivån sänks för att skapa bättre förutsättningar för jord- eller skogsbruk. I dagens växthusgasinventering utnyttjas information från Riksskogstaxeringens (RT) permanenta ytor där en provytas dräneringsstatus avgörs genom identifiering av dike på högst 25 meters avstånd från provytans centrum. Eftersom växthusgasavgången från marker med ett dike på längre avstånd än 25 meter troligen också är påverkad av dräneringen av diket behövs bättre verktyg för att skatta arealen dikningspåverkad mark i Sverige, och om möjligt differentiera den i olika klasser för vidare uppskalning till nationell nivå. Med tillkomsten av högupplösta digitala höjdmodeller (DEM) är det nu möjligt att använda automatiskt skattade parametrar för att identifiera diken. Syftet med denna studie är att utvärdera dräneringsstatusen för skogsmark på torvmark utifrån avståndet mellan provyta och dike med högupplösta DEM- och GIS-underlag. I detta avseende jämfördes potentialen att identifiera diken med DEM-baserade parametrar med manuell dikeskartering. Avståndet mellan provyta och dike beräknades och klassificerades för de olika metoderna. Resultaten indikerar att ingen av parametrarna härledda från DEM gav en exakt avgränsning av diken, men att ett s.k. dämningsindex visade bättre dikesmönster jämfört med de övriga testade indexen. Användning av dämningsindex kan dock inte helt ersätta den provytebaserade skattningen eftersom bara 56 % av ytor med dike enligt RT också identifierades med dämningsindex. Samtidigt identifierades mestadels ytor med väl fungerande diken inom 25 m medan ytor med sämre fungerande diken var svårare att identifiera. Anledningen kan vara att dessa diken, särskilt på torvmark, är väldigt grunda och helt enkelt inte upptäcks med dämningsindex, men att de däremot är möjliga att upptäcka i fält. Inom ett avstånd på 25 m är alltså underlaget från RT bättre än dämningsindex. Att helt använda en automatiserad metod (här applicerad på Götaland) för att skatta dikesstatus skulle kunna resultera i att (1) ca 68 000 ha med funktionella diken inom 25 m exkluderas, medan (2) 87 000 ha med funktionella diken skulle allokeras till klasser över 25 m. Detta skulle resultera i en osäker uppskattning av växthusgasutsläppen inom 25 m gränsen. Från 25 till 100 m var korrelationen mycket mer signifikant mellan den manuella och den automatiska metoden (klasser: 0 - 25 m (0,52 ***, p <0,001), 25 - 50 m (0,66 ***, p <0,001), 50-100 m (0,68 ***, p <0,001)) vid jämförelse inom avståndklasser för provytecentrum till dike. Resultaten i denna studie skulle kunna implementeras tillsammans med RT-data. Förslagsvis genom att provytor med ett dike detekterat inom 25 m i RT antas vara väl dränerade oavsett dikningsstatus (som idag). För ytor utan dike inom 25 m enligt RT kan då dämningsindex för att bedöma dräneringsstatus mellan 25 - 50 m, 50 - 100 m och > 100 m användas.
Hälsorelaterad miljöövervakning. : Cancerframkallande ämnen i tätortsluft i Umeå 2021
No full textUndersökningen kartlägger allmänbefolkningens exponering via luften för vissa cancerframkallande ämnen (bensen, 1,3-butadien, formaldehyd) och kvävedioxid. Undersökningen genomfördes i centrala Umeå under hösten 2021, och inkluderade totalt 40 slumpvis utvalda personer i åldrarna 20-60 år.Mätningarna upprepades på 20 personer. Utöver de personburna mätningarna genomfördes även stationära mätningar på två platser utomhus. Svarsfrekvensen var 61% och medelåldern var 41 år. Medianhalten för personburna mätningar av bensen och 1,3-butadien var 0,57 µg/m3respektive 0,03µg/m3 vilket är lägre än tidigare mätomgångar i Umeå. Motsvarande medianhalt för formaldehyd var 8,3µg/m3, där halterna var högre bland de som bodde i radhus eller villa jämfört med lägenhet. Medianhalten för de personburna mätningarna av kvävedioxid var 7,6 µg/m3, vilket var i samma storleksordning uppmätt i Umeå 2001, men lägre än övriga mättillfällen. Ingen signifikant skillnad i halter för något av ämnena kunde påvisas mellan män och kvinnor.De stationära mätningarna genomfördes som veckomätningar vid kommunens urbana bakgrundsstationsamt vid en gatustation. Medianhalt av bensen, 1,3-butadien, formaldehyd samt kvävedioxid vid respektive mätstation var samtliga lägre jämfört med tidigare å
Energiläget Kronoberg 2019 : Energibalans och måluppföljning
No full textLänsstyrelsen i Kronobergs län och Region Kronoberg arbetar för en energiomställning i samhället, vilketinnebär minskad och effektivare energianvändning samt minskade växthusgasutsläpp. För att följa upp deregionala målen behöver utvecklingen på området följas kontinuerligt. Detta görs genom så kalladeenergibalanser. Senaste energibalansen gjordes 2018 utifrån 2016 års statistik och har nu uppdaterats ioch med denna rapport. Anthesis har ramavtal med Region Kronoberg och upphandlats för attgenomföra uppdateringen. I uppdraget har det även ingått att identifiera koldioxidutsläpp från olikasektorer samt en slutredovisning av regionala klimatmål och nulägesbild av nya regionala mål inomklimat.
Alsterån 2020 : Alsteråns Vattenråd
No full textPå uppdrag av Alsteråns Vattenråd utför SYNLAB Analytics & Services Sweden AB, i samarbetemed Medins Havs och Vattenkonsulter AB, undersökningarna inom ramen för den samordnaderecipientkontrollen i Alsteråns avrinningsområde. Nedan följer en kort sammanfattningav resultaten år 2020. Temperatur, nederbörd och vattenföring Årsmedeltemperaturen i Målilla var 9,0 °C, vilket är 1,9 grader högre än medeltemperaturenför perioden 1989-2019. Årsnederbörden i Målilla var 460 mm, vilket är ca 20 % mindre änmedelårsnederbörden för perioden 1989-2019. Årsmedelvattenföringen i Alsterån vid Getebro,ca 2 mil uppströms mynningen i havet, var 8,5 m3/s, vilket är ca 8 % mindre än långtidsmedelvärdetför perioden 1989-2019. Föroreningsbelastande verksamheter Belastningen från kommunala reningsverk inrapporterade från respektive kommun uppgicktill ca 0,31 ton fosfor och ca 15 ton kväve samt ca 5,5 ton BOD under år 2020. Den störstapunktkällan med avseende på fosfor- och kväveutsläpp till Alsterån var Åseda avloppsreningsverk. Vattenkemi Vid samtliga provtagningslokaler var buffertkapaciteten (motståndskraft mot försurning) godeller mycket god bedömt utifrån årsmedianvärden. Årsmedianvärdena för pH motsvarade ettsvagt surt vatten vid samtliga provtagna lokaler, undantaget Kållens ytvatten där vattnet varnära neutralt. Vid provtagningstillfället i februari var pH-värdet lägre än 6,0 i Alsterån vid Dalenoch i Kållen. Vid pH-värden lägre än 6,0 ökar risken för negativa effekter på vattenlevandeorganismer.Vid de övre provtagningslokalerna inom Badebodaåns avrinningsområde (Kållen och Hultbren)samt i Skälbrobäcken var halterna av organiskt kol (TOC) mycket höga vid årets mätningar.Vid övriga lokaler var halterna höga, undantaget Alsterån vid Dalen där halten bedömdesvara måttligt hög. I vattendragslokalerna, undantaget Skälbrobäcken och Alsterån vidStrömsrum, bedömdes statusen avseende syre vara hög. För Skälbrobäcken, Alsterån vidStrömsrum och Allgunnen blev bedömningen god status. Kållen bedömdes ha dålig statusavseende syre.Vid flertalet provtagningslokaler, däribland Alsteråns huvudfåra, Allgunnen och Badebodaån,var vattnet betydligt färgat. I Kållen och Hultbren samt i Skälbrobäcken var den uppmätta vattenfärgenhögre än i övriga provpunkter och bedöms där vara starkt färgat. Vattenfärgen år2020 var generellt i nivå med normala värden för respektive provtagningslokal. Påtaglig grumlingav ytvattnet i Kållen noterades i augusti och oktober, vilket indikerar algblomning.Den totala fosfortransporten från Alsterån till havet blev ca 3,6 ton år 2020. För hela perioden1989-2020 syns ingen signifikant trend till varken minskande eller ökande transporter av fosforfrån Alsterån till havet. Näringsstatusen med avseende fosforhalter, siktdjup och klorofyll visadegod eller hög status i flertalet fall, bedömt utifrån analysresultat 2020. I Kållen blev docknäringsstatusen måttlig på grund av förhöjda halter av klorofyll och fosfor.Den totala kvävetransporten från Alsterån till havet blev ca 230 ton år 2020. För hela perioden1989-2020 syns ingen signifikant trend till varken minskande eller ökande transporter av kvävefrån Alsterån till havet. I Alsteråns huvudfåra samt i Allgunnen och Badebodaåns inlopp tillAllgunnen var kvävehalterna nära gränsen mellan måttligt höga och höga vid årets mätningar.I Hultbren och i Alsterån vid Strömsrum var kvävehalterna något högre. Mycket höga kvävehalternoterades i Kållen och i Skälbrobäcken. Metaller i vatten Årsmedelvärdena för metaller i vatten vid årets undersökningar motsvarade genomgåendemycket låga eller låga halter. Gränsvärdena för metaller i vatten som anges i Havs- och vattenmyndighetensföreskrift HVMFS 2019:25 (gäller koppar, zink, krom, arsenik, kadmium, bly,nickel och kvicksilver) överskreds inte. Sediment Fosforhalterna i Kållens sediment bedöms vara förhöjda jämfört med ett naturligt opåverkattillstånd och verifierar att fosfor sannolikt läcker från Kållens sediment och påverkar näringstillståndeti sjön. Jämfört med tidigare provtagningar har fosforhalterna i Kållens sedimentminskat med åren, vilket visar på en tydligt minskad näringsbelastning. Fosforhalten i Allgunnensoch Hultbrens sediment bedömdes vara mycket låg och i nivå med naturliga bakgrundshalter.Kvävehalterna i Allgunnens och Hultbrens sediment bedöms vara låga medan kvävehalternai Kållens sediment bedöms vara måttligt höga.Krom och nickel förekom i måttligt höga halter i alla tre sjöarna. Dessutom var kopparhaltenmåttligt hög i Kållen och halterna av kadmium, koppar och zink var måttligt höga i Allgunnen.För övrigt var metallhalterna låga eller mycket låga. Havs- och vattenmyndighetens gränsvärdenför kemisk ytvattenstatus (gäller kadmium och bly) överskreds inte i någon av sjöarna.Havs- och vattenmyndighetens gränsvärde för ekologisk status (gäller koppar) överskreds inteheller i någon av sjöarna. Biologiska undersökningar Växtplankton undersöktes år 2020 i Hultbren och Kållen. Resultateten från år 2020 visade attden sammanvägda näringsstatusen avseende växtplankton var hög i Hultbren men otillfredsställandei Kållen, I Kållen förekom många fler näringsgynnade släkten än släkten som indikerarnäringsfattigdom.Bottenfaunan undersöktes vid åtta lokaler, sju lokaler i rinnande vatten och en profundal i sjönAllgunnen. Enligt Havs- och vattenmyndighetens bedömningsgrunder var statusen hög medavseende på näringsämnen på alla lokaler i rinnande vatten utom i Badebodaån (vid Åkragöl715), som bedömdes som god. Resultaten från bottenfaunaundersökningen i Allgunnen varlikt resultatet vid tidigare undersökningar och statusen expertbedömdes som hög. I Alsterånoch Badebodaån påträffades ett flertal ovanliga arter, såsom skalbaggen Normandia nitensoch nattsländan Oecetis notata.Vid nätprovfisket i Kållen 2020 fångades fyra fiskarter (abborre, braxen, gädda och mört), varavabborre och mört var dominerande både sett till antal- och vikt per nät. Kållens ekologiskastatus, med avseende på fisk, klassades som måttlig. Den förhöjda biomassan och antaletsamt rikliga förekomsten av karpfiskar indikerar näringspåverkan
Gaddsteklar och andra vilda pollinatörer i ett urval områden tillhörande Linköpings stift : En inventering i Jönköpings län 2021
No full textLänsstyrelsen i Jönköpings län har i samarbete med Linköpings stift genomfört en analys för att få fram var det finns sandiga och grusiga marker på stiftets mark. Dessa marker kan ha potential som livsmiljö för gaddsteklar och andra vilda pollinatörer. Under 2021 har Calluna AB haft i uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län att genomföra en inventering på tio lokaler i Jönköpings län som ligger på mark som tillhör Linköpings stift. Syftet med inventeringen var att undersöka vilka gaddsteklar och andra vilda pollinatörer som finns i dessa områden. Varje lokal har som utgångspunkt besökts vid ett tillfälle under juni-juli 2021. All fältinventering har genomförts genom håvning samt visuella observationer. Huvudfokus har legat på att eftersöka och inventera gaddsteklar, men även dagaktiva fjärilar och vissa grupper av tvåvingar (t ex blomflugor) har dokumenterats. Totalt dokumenterades 122 insektsarter, där 65 arter var gaddsteklar, 31 arter fjärilar, 17 arter tvåvingar och de resterande nio arterna var skalbaggar. Fem rödlistade arter noterades under inventeringen. På de artrikaste två lokalerna påträffades 17 gaddstekelarter och på de artfattigaste noterades åtta arter av gaddsteklar. I rapporten beskrivs alla inventerade lokaler och förslag ges även på möjliga skötselåtgärder för att gynna pollinatörer på lokalerna. Dessutom bedöms vilka av lokalerna som är av sådant naturvärde att fördjupade inventeringar kan vara motiverade