Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Расширенная ответственность производителя в Швеции : Обзор расширенной ответственности производителя в Швеции в отношении упаковок, газетной бумаги, электрического и электронного оборудования, батарей, отслуживших свой срок транспортных средств, шин и фармацевтических препаратов
No full textОбзор расширенной ответственности производителя в Швеции в отношении упаковок, газетной бумаги, электрического и электронного оборудования, батарей, отслуживших свой срок транспортных средств, шин и фармацевтических препаратов. Расширенная ответственность производителя – это широко применяемая экологическая политика, по которой ответственность производителя за продукт распространяется на постпотребительский этап жизненного цикла продукта. В настоящее время вШвеции действуют схемы РОП для семи товарных групп. Цель данного отчёта - дать обзор шведскихсхем РОП и описать, как они развивались с течениемвремени, а также их организацию и функционирование на сегодняшний день.This report is a general account of different aspects of the Extended Producer Responsibility (EPR) for packaging, newsprint, electrical and electronic equipment (EEE), batteries, end-of-life vehicles, tyres and pharmaceuticals in Sweden.In addition, the final chapter of this report is dedicated to reflecting on the successof the Swedish EPR schemes and possible improvements. In Sweden, the producers have ownership of the material, the infrastructureand the financing of the EPR scheme. The legislation, through ordinances for each EPR scheme, places the responsibility for the proper end-of-life management of waste products on the individual producers. However, in practice most producers work collectively to exercise this responsibility by setting upor affiliating themselves with Producer Responsibility Organisations (PROs). The legislation mandates that collection systems, except for professional EEE, batteries and tyres, must have national coverage in order to give the entire Swedish population access to the systems. For producers of consumer EEE it is mandatory to be part of an authorised nation wide collection system.The same requirements will apply for packaging and newsprint in the future. Producers of batteries and professional EEE are required to be part of a collectionsystem that does not need to have nation wide coverage. For pharmaceuticals another arrangement applies where individual pharmacies are required to take back proportionate amounts of discarded pharmaceuticals from households. Most PROs in Sweden operate as not-for-profit companies, owned by individual producers or trade organisations within their respective EPRs. None of the organisations have a legislative monopoly but all operate on an openmarket. For some product groups there is, therefore, competition between the different PROs, namely for packaging waste and waste from electrical and electronic equipment (WEEE). Depending on the product group, the EPR schemes are financed by product fees that are added onto the retail price and/or income from sales of the recycled material. These financial transactions are, for most EPR schemes, administered by the individual PROs. The EPR ordinances regulate the responsibility of the municipalities to inform the public about available collection systems for packaging, newsprint, WEEE and end-of-life vehicles. Regarding EPR for tyres and pharmaceutical waste, the municipalities have no defined responsibility to inform the public of available collection systems. Municipalities inform the public about collectionsystems for batteries in consultation with the producers. The levels of collected and recovered (recycled) materials are relatively high and for many product groups, EPR specific targets are met or exceeded. In general, the producers have a well organised infrastructure for collectionand recycling of EPR type of waste. Most PROs collaborate with the Swedish municipalities to enable households to easily drop off EPR products once they become waste
Levels of persistent halogenated organic pollutants (POP) in mother’s milk from first-time mothers in Uppsala, Sweden: results from year 2017 to 2019, and temporal trends for the time period 1996-2019
No full textSedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av industrikemikalien PCB (mono-, di- och non-orto PCB), oavsiktligt bildade dioxiner och furaner (PCDD/F) och bromerade flamskyddsmedel (PBDE, HBCDD) i 45 modersmjölksprover insamlade 2017 till 2019. De klorerade pesticiderna DDT (p,p’-DDT, p,p’-DDE, p,p’-DDD, o,p’-DDT), hexaklorbensen (HCB), hexaklorcyklohexan (β-HCH) och klordan (oxyklordan och transnonaklor) har anlyserats i pooler, 3 pooler per år, för åren 2017-2019. Nya data används också för att uppdatera tidstrenderna för dessa ämnen. Bland PCBerna var medelkoncentrationen i modersmjölk (2017-2019) högst för CB 153 (22 ng/g fett). Medel-halten för PCDD TEQ (1,5 pg/g fett) var något högre än för PCDF TEQ (1,4 pg/g fett). Bland de polybromerade difenyletrarna (PBDE) uppvisade BDE 153 (0,51 ng/g fett) högst medelhalt. Den DDT-förening som hade högst medelhalt i de poolade proverna var p,p’-DDE (33-80 ng/g fett). Utvärdering av tidstrender för perioden 1996-2019 (multipel linjär regression) visade att halterna av di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och non-orto PCB TEQ har minskat med ca 6 % per år. Halterna av PCDD TEQ har minskat fortare än halterna av PCDF TEQ (7 % respektive 3 % per år). Det finns en tendens till att haltminskningarna för PCB och PCDD/F varit snabbare under den första delen av studien. För CB 153, di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och PCDD/F TEQ observerades ett signifikant trendbrott runt åren 2000-2002, och för non-orto PCB TEQ var det ett trendbrott 2007. Efter trendbrotten minskade halterna långsammare. Även om bröstmjölknivåerna av tot TEQ minskar, hade fortfarande 10 av 45 kvinnor (provtagna 2017-2019), nivåer över EFSAs modellerade kritiska halt för bröstmjölk. Halterna av BDE 47, BDE 99 och BDE 100 har minskat med 7-12% per år. Nivåerna av BDE 153 ökade under 1996-2000 då ett trendbrott sågs och därefter har halterna minskat. BDE 209 har bara analyserats i modersmjölk sedan 2002 och hittills kan inte någon tidstrend observeras. Trenden för HBCDD visade en nedåtgående trend med 3 % per år och ett trendbrott sågs 2000 med ökande trend före och minskande halter efter det året. Halterna av klorpesticider i modersmjölk minskade med 5-11 % per år och för HCB sågs ett trendbrott år 2000 med en långsammare minskning efter det. Resultaten stämmer överens med det som rapporterats tidigare inom POPUP. Mammans ålder, BMI, viktförändring under graviditet och utbildningsnivå är faktorer som kan påverka halterna av POPar i bröstmjölk, och dessa justerades för i trendanalysen. Resultaten visade bl a att POP-halterna minskade med 1-2 %, per procent som mamman ökade i vikt under graviditeten. Fortsatta undersökningar av POPar i modersmjölk kan ge svar på om halterna av PCBer, PCDD/F och HCB håller på att stabiliseras på nuvarande nivåer
Torrdeposition till insamlare för nedfall med nederbörden : Metodik och manual baserat på RUT-försöket, Rör under tak
No full textPå uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet under två hydrologiska år genomfört mätningar och utvecklat metoder för att beräkna andelen torrdeposition till insamlingsutrustning för nederbörd på öppet fält. Metodiken syftar till att kunna korrigera mätresultat för bulk-deposition till beräknade värden för våtdeposition. Metodiken ska kunna tillämpas för valfri mätplats i Sverige. Korrigeringar görs separat för den nu använda mätutrustningen, WoF-provtagare och en tidigare använd mätutrustning, Tratt och Dunk.Natrium, sulfatsvavel, nitrat- och ammoniumkväve. Separata korrigeringar görs regionvis för respektive ämne på månadsbasis, baserat på separata korrigeringsfaktorer, Fvåt, grundat på om bulkdepositionen under månaden över- eller underskrider ett tröskelvärde. Platsvis tillämpning av beräkningarna grundas på den geografiska region som platsen tillhör.Kalcium, magnesium, kalium och klorid. Korrigeringar görs regionvis på årsbasis genom att ett värde för Fvåt används som är konstant över tid för respektive ämne och region. Korrigeringen beror inte av storleken på bulkdepositionen. Platsvis tillämpning grundas på den geografiska region som platsen tillhör.Fosfor. För fosfor kan bulkdeposition i nuläget utifrån tillgängliga mätresultat inte separeras till våt- och torrdeposition. Detta på grund av att variationen i mätdata varit alltför stor.En stegvis upplagd manual för omvandling från bulkdeposition till våtdeposition ges i slutet av rapporten
Bottenfauna i Stockholmslän 2020 : En undersökning av fyra sjöar inom ramenför den regionala miljöövervakningen
No full textMedins Havs och Vattenkonsulter AB har fått i uppdrag av Stockholms län att utföra provtagning, analys och utvärdering av bottenfauna i fyra sjöar, Orlången, Garnsviken, Lilla Ullfjärden och Turingen. Syftet med undersökningen var främst att statusklassa de undersökta sjöarna. Dessutom har påverkan, syretillstånd och naturvärden bedömts. Provtagningen omfattade såväl strandprover (litoral) som djupbottenprover (profundal). Sjöarna är spridda över hela länet och ingår i Länsstyrelsens regionala miljöövervakning. Resultatet av bottenfaunaundersökningen visade på goda förhållanden i sjöarnas strandzoner men tydlig näringspåverkan och måttlig till tydlig påverkan av syrebrist i sjöarnas djupområden. I Lilla Ullfjärdens djupområde noterades dock endast en individ av en indifferent och måttligt syrekrävande mask, varför sjön var svår att klassa och bedöma. Flera av sjöarnas strandzoner var artrika och det noterades ett flertal mindre allmänna snäckarter
Åvaåns vattenkvalitet-Resultat från miljöövervakning 2000–2020
No full textResultaten från vattenkemiska mätningar i Åvaån visar att halterna av näringsämnena fosfat, nitrat och ammonium minskat. Alkaliniteten har varit fortsatt hög efter det att kalkningen av Stensjön upphört. pH har dock minskat något. I likhet med många vattendrag har vattnet blivit mer brunfärgat av humusämnen. Ökningen av humus har dock upphört efter 2010
Affärsnytta och klimat i synergi : Rapport av SAM-Klimat, Samverkan för målgruppsanpassat stöd till små- och medelstora företag i klimatomställningen
No full textSyftet med rapporten är att ge regionala aktörer, organisationer och nationella myndigheter, däribland också Naturvårdsverket, underlag som kan vara till nytta inför kommande satsningar och samverkansformer inom klimat- och hållbarhetsarbetet mot små- och medelstora företag. Rapporten är skriven utifrån resultat från studien SAM-klimat som genomförts av Naturvårdsverket med stöd av Nationella programmet i Europeiska regionala utvecklingsfonden genom Tillväxtverket. Studien har baserats på tre delmoment: Enkätundersökning till små och medelstora företag Djupintervjuer med bransch- och paraplyorganisationer Dialogmöten med regionala aktörer Studien avgränsades till medverkan från tre pilotregioner, Region Skåne, Region Gävleborg och Region Kalmar. Frågeställningarna har fokuserat på att identifiera små- och medelstora företagens utmaningar inom klimatområdet, hur befintliga stöd lever upp till behoven, vilka lärdomar vi kan ta av varandras arbete samt se över olika metoder, stödinsatser och kommunikationsåtgärder som behövs för att effektivera myndigheternas och regionernas arbete framåt. Inte minst har syftet även varit att hitta gemensamma beröringspunkter och en kunskapsgrund för arbetet att stötta företagen i klimatomställningen. Studien har pågått mellan september 2020 och juni 2021. En slutsats från studien är att bidrag är ett effektivt sätt att stödja företagens arbete med klimatomställning, men effektiviteten ökar om det finansiella stödet breddas med riskkapital. Det är av stor vikt att sammanbinda klimatfrågorna med affärsnyttorna omställningsåtgärder kan skapa för företag och konkretisera värdet av att inkludera klimat- och hållbarhetsfrågor i affärsstrategier. Det finns ett flertal tillämpade metoder och arbetssätt inom affärsutveckling som kan användas för klimatåtgärder, av vilka klimatcheckar till företag och rådgivningsinsatser i samband med grön finansiering är två effektiva insatser som framkommit. Det finns behov av att samordna och samla klimatinformationen, och en bra plats som nämns är den digitala plattformen verksamt.se som kan utvecklas för vägledning. Digitaliseringen ökar möjligheterna att komma ifrån företagens tidsbrist. Digitala möten, webbinarium, seminarieserier och goda exempel i videoinslag ökar kunskapen om klimat och ger inspiration till företagen. Andra verktyg som nämns är offentlig upphandling som kan skapa en efterfrågan på klimatomställning i alla typer och storlekar av företag. Något som framkom tydligt under de regionala dialogmötena var att det har saknats samverkan för klimatfrågorna på flera myndighetsnivåer. Dialogmöten är ett bra koncept att bygga vidare på för att främja erfarenhetsbyte. Samverkan mellan offentliga och privata aktörer kan också stärkas och leda till vägar att nå ut till företag med klimatinsatser. Det finns ett behov av fortsatta och utökade samarbeten framöver, till exempel inom EU-fonder som tar fasta på klimataspekterna samt EU:s gröna giv och taxonomifrågorna. Sammantaget kan denna studie leda till ökad förståelse och starkare samverkan mellan nationella och regionala aktörer för en gemensam kraft och driv med arbetet att stötta små- och medelstora företag i klimatomställningen
Regionalt miljöövervakningsprogram Jönköpings län 2021-2026
No full textLänsstyrelserna har av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten fått i uppdrag att revidera den regionala miljöövervakningen och ta fram nya reviderade program för åren 2021-2026. Den statligt finansierade miljöövervakningen omfattar en nationell och en regional nivå. Naturvårdsverket har ett övergripande samordningsansvar för miljöövervakningen på dessa nivåer. Den nationella övervakningen drivs av Naturvårdsverket och/eller Havs och vattenmyndigheten medan den regionala delen består av länsvisa samordnade program. Länsprogrammet innehåller åtta programområdena; Landskap, Jordbruksmark, Skogsmark, Sötvatten, Våtmark, Luft, Hälsorelaterad övervakning och Miljögiftssamordning. Totalt planeras övervakning inom 31 delprogram, några av dem finansieras inte via regionala miljöövervakningsmedel Den övergripande ambitionen har varit att skapa en meningsfull miljöövervakning inom samtliga programområden som berör Jönköpings län. Gemensamma delprogram har prioriterats det vill säga delprogram i vilka flera länsstyrelser verkar tillsammans. Det är kostnadseffektivt vid genomförandet och möjliggör också gemensamma utvärderingar. Även samverkan och samordning med nationell miljöövervakning har eftersträvats
Kiselalgundersökning i vattendrag och sjöar i Skåne 2020
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen Skåne har kiselalger år 2020 undersökts på 26 lokaler, varav tio stycken inom regional miljöövervakning – tidsserier/screening, fyra inom uppföljning UC4LIFE samt 12 inom kalkeffektuppföljning (6 sjöar och 6 vattendrag).På miljöövervakningslokalerna 2020 visade kiselalgsundersökningarna i Snällerödån vid N. Rörum (Si157M), Tostarpsbäcken vid Tostarp (Si113M) och Rössjöholmsån vid Munka-Ljungby (Si26M) hög status. Klingstorpabäcken vid Färingtofta (Si60M), Bråån vid Rövarekulan (Si29M), Hovdalaån vid Hovdala slott (Si51M) och Vramsån vid Årröd (Si46M) hamnade i god status. I Klingstorpabäcken låg indexvärdet nära gränsen mot hög status, medan Vramsån låg relativt nära och Bråån vid Rövarekulan mycket nära måttlig status. Indexvärdena i Bråån vid Pärup (Si145M) och Tommarpsån MÖV-lokal musslor (Si92M) motsvarade måttlig status. Bråån SO Åkarp (Si76M) expertbedömdes, med hjälp av stödparametrarna TDI (näringskrävande kiselalger) och %PT (föroreningstoleranta former), till måttlig status. I Klingavälsån, både uppströms (Si97M) och nedströms åtgärd UC4LIFE (Si98M), motsvarade IPS-indexet måttlig status. Indexvärdena låg dock nära respektive relativt nära gränsen mot god status. Även i Fyleån, både uppströms (Si96M) och nedströms åtgärd UC4LIFE (Si93M), visade kiselalgerna måttlig status, men IPS-värdet på nedströmslokalen låg mycket nära gränsen mot god status. Elva av de tolv undersökta vattendragen/sjöarna inom kalkeffektuppföljningenhamnade i hög status. Strönhultsbäcken (Si119M) hade ett IPS-index som motsvarar god status, men indexvärdet låg nära gränsen mot hög status. I stort sett alla punkterna inom miljöövervakning och uppföljning UC4LIFE hade 2020 ACID-värden som motsvarar alkaliska (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller nära neutrala förhållanden (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3), vilket innebär att ingen surhetspåverkan föreligger. Endast i Tostarpsbäcken vid Tostarp (Si113M) noterades måttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4). I kalkeffektuppföljningen visade ACID-indexet i Edre ström (Si120M), Drivån (Si123M), Osbysjön (Si170M) och Skeingesjön (Si171M) nära neutrala förhållanden (årsmedel-pH 6,5-7,3). Av dessa hamnade Drivån och Skeingesjön relativt nära respektive nära måttligt sura förhållanden. Surhetsindexet motsvarade måttligt sura förhållanden (årsmedel-pH 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4) i Strönhultsbäcken (Si119M), Rönnebodaån (S121M), Simontorpsån (Si124M), Rönnesjön 6(Si168M), Udryen (Si169M) och Orsjön (Si172M). Av dessa låg Rönnebodaån, Simontorpsån, Udryen och Orsjön mer eller mindre nära sura förhållanden. På två lokaler – Humlesjöbäcken (Si125M) och Abborrasjön (Si167M) – visade kiselalgerna sura förhållanden (årsmedel-pH 5,5-5,9 och/eller pH-minimum lägre än 5,6).En klassning av sammanvägd status för påväxt har gjorts utifrån statusklassningen av IPS-indexet och surhetsklassningen av ACID-indexet (figur 1). I samtliga vattendrag med alkaliska eller nära neutrala förhållanden är sammanvägd status för påväxt densamma som statusklassningen utifrån IPS, dvs. i Snällerödsån (Si157M), Klingstorpabäcken (Si60M), Rössjöholmsån (Si26M), Bråån vid Pärup (Si145M), Bråån SO Åkarp (Si76M), Bråån vid Rövarekulan (Si29M), Tommarpsån (Si92M), Hovdalaån (Si51M), Vramsån (Si46M), Klingavälsån uppströms (Si97M) och nedströms (Si98M) åtgärd UC4LIFE , Fyleån uppström (Si96M) och nedströms (Si93M) åtgärd UC4LIFE, Edre ström (Si120M), Drivån (Si123M), Osbysjön (Si170M) och Skeingesjön (Si171M).Den sammanvägda statusen blev hög i Tostarpsbäcken (Si113M), Rönnebodaån(Si121M), Simontorpsån (Si124M), Rönnesjön (Si168M), Udryen (Si169M) och Orsjön (Si172M), som hade hög status och måttligt sura förhållanden. Strönhultsbäcken (Si119M), som hade god status och måttligt sura förhållanden, får den sammanvägda statusen god. Humlesjöbäcken (Si125M) och Abborrasjön (Si167M), som hade hög status och sura förhållanden, får den sammanvägda bedömningen måttlig status.När andelen missbildade kiselalgsskal är 2 % eller större görs en riskflaggning av lokalen. I både Bråån vid Pärup (Si145M) och Bråån SO Åkarp (Si76M) påträffades 7,6 % samt i Bråån vid Rövarekulan (Si29M) 4,7 % missbildade skal, vilket i alla tre fallen motsvarar en stark påverkan av bekämpningsmedel, metaller eller någon liknande förorening (4-8 %). En betydande påverkan (2-4 % missbildade skal) noterades i Snällerödsån (Si157M; 2,7 %). Av de övriga 22 undersökta lokalerna visade missbildningsfrekvensen en svag påverkansgrad (1-2 %) på sju lokaler, medan resten hade under 1 % missbildade skal (försumbar påverkan).För att ta reda på vad som ger upphov till de höga andelarna missbildade skal hos kiselalgerna i Bråån och för att kunna föreslå lämpliga åtgärder, rekommenderas att kiselalger fortsätter att undersökas på de tre lokalerna samt att även andra undersökningar av bland annat bekämpningsmedel och tungmetaller genomförs
Markkonflikt mellan vindkraft och renskötsel
No full textForskningsprogrammet Vindval har under perioden 2018–2021 omfattat tre delprojekt i Norge som behandlar effekterna av vindkraft och kraftledningar på tamren i de tre renbetesdistrikten Fosen, Rákkonjárga och Ildgruben. Renarnas beteende och habitatanvändning i samband med utbyggnad av vindkraft och kraftledningar studerades genom användning av positionsdata från GPS-märkta renar, och genom användning av systematiserad information baserad på renskötselns egna upplevelser. För att utvärdera effekter används data för tidsperioder med anläggningsarbete, tillsammans med avstånd till infrastrukturen och dess synlighet inom renarnas betesområden. Data för andra miljöfaktorer som snö, höjd över havet, terränglutning och vegetationstyp används också för att den naturliga miljövariationen ska kunna kontrolleras vid analys av renens habitatanvändning relaterad till vindkraftverk och kraftledningar. Rákkonjárga renbetesdistrikt ligger i Øst-Finnmark med barmarksbeten på Varangerhalvön där Rákkočearru vindkraftverk1 (turbiner på 15 x 3 MW) uppfördes 2013–2014. Distriktet har mellan 3500 och 4000 djur i vinterflocken. Vi har studerat renarna genom användning av GPS-sändare under perioden 2011–2019, det vill säga att perioden med GPS-data är kortare före än efter utbyggnaden. I Fosen har vi använt en dataserie från GPS-märkta renar under perioden 2008–2020. Flera vindkraftverk har byggts de senaste åren, men i detta projekt utvärderas effekterna av Roan Vindkraftpark (turbiner på 71 x 3,6 MW) som uppfördes under perioden 2016–2018, och en ny 420 kV-ledning som byggdes under perioden 2016–2019, det vill säga att vi har en lång period med data från före utbyggnaden. Renskötseln i Nord-Fosen har knappt 1000 renar i vinterflocken. Både vindkraftparken och ledningen går genom vinterbetesområden, medan ledningen i viss utsträckning även berör barmarksbeten. I Ildgruben renbetesdistrikt finns det en 420 kV-ledning som berör beten som används året om, men mest på vinter, vår och höst. Renarnas habitatanvändning studeras genom användning av GPS-data under perioden 2011–2020. Ledningen byggdes runt 1990, så vi har inga data för renarnas habitatanvändning från tiden innan den byggdes. I alla de tre renbetesdistrikten har renskötarna varit en viktig källa till information om renens habitatanvändning och effekter av ingreppen. Regelbunden kommunikation har genomförts med renskötare från de tre renbetesdistrikten under hela studieperioden från 2008 fram till 2020 för att få en översikt över deras upplevelser av vindkraft och kraftledningar. I både Rákkonjárga och Nord-Fosen har vi funnit en minskad användning av betena inom långa avstånd från vindkraftverken under och efter utbyggnaden. De starkaste effekterna fann vi under vår och höst i Detta gäller speciellt på regional (stor) skala vid habitatanvändningsanalyser för på våren och hösten Rákkonjárga (upp till 25 % undvikande inom 10–14 km avstånd) och på vintern i Nord-Fosen (upp till 50 % undvikande inom 5–15 km). Resultaten för sommaren i Rákkonjárga, och några andra enskilda resultat på lokal skala i båda renbetesdistrikten, visar emellertid ingen minskning eller ökning i av användningen vid närmare avstånd till vindkraftparken. Med undantag av en svag tendens under kalvningsperioden har vi inte heller funnit att renarna väljer terräng där turbinerna är utom synhåll. Detta ger en oklar bild, men genom att utgå ifrån den information som renskötseln har lämnat baserat på sina erfarenheter har vi dragit slutsatsen att vindkraftverken förmodligen har negativ effekt på regional skala. I Rákkonjárga har renskötseln uttryckt att renarna rör sig snabbare söderut, och att deras cirkulära vandringar runt vindkraftverket som ligger långt norrut på en halvö har minskat. På sommaren har renskötarna motverkat södergående vandringsmönster genom att driva tillbaka renarna norrut. Därför kan den bristande undvikandeeffekten på sommaren förklaras med åtgärder från renskötseln. I Nord-Fosen har renskötarna berättat att renarna undviker att korsa en fylkesväg som skiljer vinterbetena runt Roan vindkraftpark från övriga vinterbeten, och deras uppfattning är att renarnas negativa erfarenheter av vindkraftverket under byggfasen, samt störande visuella effekter efter utbyggnaden, leder till att de undviker att röra sig in i närliggande områden för att beta. Även om enskilda resultat visar ett stort betesundvikande och renskötselns erfarenheter indikerar detta, har det också varit stor årlig variation i habitatanvändningen, särskilt på regional skala. Detta gör det svårt att skilja naturlig betesvariation från effekter av infrastruktur. Vid Rákkočearru vindkraftverk har vi bara 1–2 år med data från tiden före utbyggnad, och vid Roan vindkraftverk endast 1–2 år med data från tiden efter utbyggnad. Vi diskuterar därför möjligheten att delar av effekterna på regional skala som vi har funnit genom att jämföra data från tiden före utbyggnad och tiden efter, också kan hänga samman med naturlig variation. För 420 kV-ledningarna i Fosen och Ildgruben har vi prioriterat analyser av habitatanvändning inom en skala ut till 4 km avstånd för att undersöka om det kan finnas påverkan i närområdet som orsakas av direkt exponering eller barriäreffekter kopplade till denna typ av linjär infrastruktur. På Fosen har analyserna gjorts under flera säsonger med enskilda resultat som skiljer sig kraftigt– från stor minskning av användning till stor ökning av användning under och/eller efter utbyggnad jämfört med före. Likaså har vi funnit stor årlig variation, som helhet, i användningen inom områdena med en radie på 4 km, i de olika delområdena där ledningen passerar. Sammantaget ger detta ett intryck av att ledningen inte har haft negativ påverkan på habitatanvändningen i sin helhet. I Fosen är däremot renskötarnas erfarenheter att kraftledningen, och framför allt byggarbetet, har medfört att renarna undviker betesområden på regional skala och har lett till minskad vandring mellan områdena, så kallade barriäreffekter. För Ildgruben har vi analyserat effekter av ledningen på tre olika fjällryggar och funnit att renarna tydligen undviker ledningen på den västra sidan av två av fjällryggarna. Vi har också undersökt eventuella barriäreffekter närmare dessa ryggar, men inte funnit skillnader i rörelsehastighet för renarna i ledningens närområde. Upplysningar från renskötseln tyder på att platsspecifika förhållanden kan återspeglas i barriäreffekt och/eller undvikande i närområdet till ledningar. Renskötarna har till exempel varit med om att renarna är försiktigare vid passering av ledningar i sluttande terräng eller trånga terrängformationer. Vi drar slutsatsen att våra studier att vindkraftverk har visat negativ påverkan på renens habitatanvändning under flera säsonger och områden på såväl lokal som regional skala. Det har också funnits undantag från detta under enskilda säsonger och i enskilda områden. Information från renskötarna tyder på att tillfällen med liten eller ingen negativ påverkan kan ha andra förklaringar, som drivning av renar tillbaka till områden de har lämnat. Rent vetenskapligt är slutsatserna om negativ påverkan ännu osäkra eftersom det finns stora växlingar i habitatanvändningen mellan år och säsonger. Med bara 1–2 års före- eller efterdata är det därför vanskligt att skilja effekten av vindkraftverk från en naturlig variation i habitatanvändning som är en del av renarnas betesekologi. För kraftledningar tyder våra resultat inte på någon väsentlig påverkan på renarnas habitatanvändning, och inte heller på några särskilda barriäreffekter generellt sett, men det kan finnas platsspecifika förhållanden som ger negativ påverkan lokalt, både i tid och/eller rum. En del av målsättningen i detta projekt har varit att detaljstudera hur direkt exponering av störningar i vindkraftparker, såsom trafik, turbinbuller, vägterrasser och plogkanter, påverkar renarnas beteende och habitatanvändning, och hur sådan kunskap kan användas till bättre planering av åtgärder för att minska påverkan. Det visade sig att renarna i mycket liten utsträckning använt vindkraftsområdena i Rákkočearru och Roan under tidsperioden för våra studier. Därför hade vi inte möjlighet att studera denna typ av påverkan vid direkt exponering. Upplysningar från renskötseln i Rákkonjárga tyder på att möjliga åtgärder för minskad påverkan vid utbyggnad av vindkraft i renbetesområden är att driva tillbaka renar till områden nära vindkraftverken som de vandrar bort från. Renskötarna i Fosen har framhållit negativa erfarenheter med renar som rör sig in i vindkraftsområden, eftersom vägar, vägterrasser och oroliga djur försvårar skoterkörning och uppsamling av renflockarna. Detta tyder på att viktiga åtgärder för att minska påverkan skulle kunna vara att anlägga och ploga vägar så att de inte utgör fysiska hinder i terrängen