Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Koncentration och export av TOC från dikad organogen mark : En rumsligt upplöst modell för nationell skattning
No full textSverige rapporterar årligen, inom FN:s ramkonvention för klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprokollet, Sveriges samlade utsläpp av växthusgaser, (National Inventory Report - NIR). En del av denna rapportering rör utsläpp kopplade till export av löst organiskt kol (DOC) från dikad organogen mark. Hittills har denna rapportering baserats på IPCC:s vägledning där ett schablonvärde till utsläppsfaktor (12 g C/m2/år) applicerats för beräkning av utsläpp från all dikad organogen mark, dvs. att ingen hänsyn tagits till markanvändning eller geografiskt läge för den organogena dikade marken. De årliga beräknade utsläppen motsvarar omkring 0,5 miljoner ton CO2 per år. Här har syftet varit att ta fram en rumsligt upplöst modell för att bättre skatta DOC-export från dikad organogen mark vilken tar hänsyn till geografiska och hydrometeorologiska variationer. I denna studie användes totalt organiskt kol (TOC) som en proxy för DOC då studier från svenska förhållanden visar att DOC utgör >90 % av TOC över olika vattendrag och säsonger. Baserat på data från ca 900 små vattendrag (avrinningsområdesarea <5 km2) representerande stora delar av Sveriges skogs- och myrmarker gjordes urval av vattendrag med stor andel (>20 %) myrmark i avrinningsområdet. En modell för TOC-koncentration visade på stora geografiska skillnader med ökande halter längs med nord-sydlig samt väst-ostliga gradienter. Dessutom var även den genomsnittliga årliga nederbörden kopplad till TOC-koncentrationen i vattendragen. Höjd över havet var negativt relaterat till TOC-koncentrationen, men bidrog inte signifikant till den slutliga modellen. Den framtagna modellen föreslås användas tillsammans med avrinningsdata för skattning av DOC-export från dikad organogen mark i kommande växthusgasrapportering. Som jämförelse med det tidigare använda schablonvärdet till utsläppsfaktor använt i rapporteringen beräknades TOC-exporten från de i studien ingående 123 vattendrag representerande dikad organogen mark (dvs. >20% våtmark i avrinningsområdet). Denna var i median 10.7 (5,7-16,5) g C/m2/år, dvs. något lägre än schablonvärdet. Dock ska beaktas att i studien ingående vattendrag till olika stor del påverkas av mineraljord i avrinningsområdet, varför studien även belyser behovet av riktade provtagningsprogram där export av organiskt kol specifikt kvantifieras från dikad samt odikad organogen mark.Sweden reports annually, within the UN Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) and the Kyoto Protocol, Sweden's total greenhouse gas emissions (National Inventory Report - NIR). A small part of this reporting concerns emissions linked to the export of dissolved organic carbon (DOC) from drained organic soils. To date, this reporting has been based on the IPCC's guidance and where a default emission factor (12 g C/m2/year) has been applied for all drained organic soils, i.e. land-use or geographical position have not been considered. The annual emissions related to DOC corresponds to ca 0.5 million tonnes of CO2. Here, the purpose has been to develop a spatially distributed model to better estimate DOC exports from drained organic soils, which takes into account geographical and hydrometeorological variations. In this study, total organic carbon (TOC) was used as a proxy for DOC as studies from Sweden show that DOC corresponds to >90 % of TOC across watercourses and seasons. Based on data from about 900 small watercourses (catchment area <5 km2), representing large parts of Sweden's area of forests and wetlands, a selection was made of watercourses with a large proportion (> 20 %) of organic soils in the catchment area. A model for TOC concentration showed large geographical differences with increasing concentrations along north-south and west-east gradients. In addition, mean annual long-term precipitation was linked to TOC concentration. Elevation above sea level was negatively related to TOC concentration but did not contribute significantly to the final model. The model developed is proposed to be used together with run-off data for estimating DOC exports from drained organic soils in future greenhouse gas inventories. The estimated TOC export from the 123 watercourses included in the study, and that represented drained organic soils, was on median 10.7 (5.7-16.5) g C/m2/year, i.e. slightly lower than the default emission factor currently used in the reporting. However, it should be taken into account that included watercourses are to varying degrees affected by mineral soil in the catchment area, which is why the study also highlights the need for targeted sampling programs where exports of organic carbon are specifically quantified from drained and undrained organic soils
Microplastics in the Environment 2019 : Report on a government commission
No full textThe occurrence of microplastics in the environment has attracted attention in recent years. This is particularly evident in the huge volumes of initiatives, research, projects and actions that are taking place both internationally and in Sweden. The Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) sees the occurrence of microplastics in the environment as an important ongoing issue. While we are dependent on synchronisation of results within the EU and other countries, and sometimes have to wait for others’ results, our own work in Sweden needs to continue. The Swedish EPA considers that the conditions for reducing the dispersal of microplastics in the environment has been improved by the measures it proposes here. To continue making progress, we need to increase our knowledge of sources, dispersal and effects. Proposals for action The Swedish EPA proposes that the Government: Introduces a notification requirement for facilities using artificial grass and moulded granulate surfaces and for equestrian arenas containing rubber or plastics. The Swedish EPA undertakes to be a national knowledge node for microplastics in the environment. We consider that in the immediate future, the greatest need will lie in the collection and dissemination of knowledge. The measures below could be included as part of this node work and be, to a large extent, financed by the increase requested in the Swedish EPA’s budget. Measures for supervisory guidance for artificial grass pitches and other outdoor facilities for sports and play. Continued financing of pre-procurement purchasing group for artificial grass. Work towards a change in criteria in the Ecodesign Directive for washing machines. Promote the use of domestic filter solutions for households. Measures for laundries. The Swedish EPA also undertakes to support other authorities as a knowledge node by taking in, collecting and disseminating new knowledge. The agency considers it appropriate for this responsibility be evaluated and reviewed after five years. Commission The Swedish EPA has focused on quantified land-based sources. We are reducing the gaps in knowledge and providing the action proposals above. An important starting point for the current commission is the list of the largest emission sources and important dispersion routes presented by the Swedish EPA in its first commission in May 2017. The largest quantified source, road traffic, is handled by VTI, the Swedish National Road and Transport Research Institute, in a separate commission. The second and fourth largest sources, artificial grass pitches and washing of textiles, are handled in this commission. The work on the third largest source, boat hulls, is coordinated by the Swedish Transport Agency. Litter is probably a major source of microplastics – perhaps the largest – but very difficult to quantify. In view of the EU’s extensive work, for example on its plastic strategy, the recently adopted single-use plastics directive, and ongoing national efforts, such as information dissemination, beach cleaning and the recent concluded inquiry on sustainable plastic use, the Swedish EPA has chosen not to investigate this source in more detail in this commission. The Swedish EPA reports new sources, such as construction and demolition waste, and other uses of artificial grass. In its proposed measures, the Swedish EPA has not intended to anticipate the results from the inquiry Giftfri och cirkulär återföring av fosfor från avloppsslam [Non-toxic and circular return of phosphorus from sewage sludge], and the commissions of the Swedish National Road and Transport Research Institute (VTI) and the Swedish Food Agency (Livsmedelsverket), respectively. New knowledge of occurrence and effects Knowledge of the presence and effects of microplastics in surface waters in lakes and oceans has increased in recent years. However, the presence and effects in soil and air and the health risks to humans are less well-known. There is a consensus among researchers that the negative effects increase the smaller the particles are. On 30 April 2019, the EU Commission’s scientific advisory function, SAM, published a scientific opinion. This outlines increasing concern about the presence of microplastics in air, soil and sediment. It also noted that, although ecological risks are rare at present, there are at least a few local areas, in coastal waters and sediments, in which effects could occur. If future emissions remain at the same level as today or increase, the risks may be extensive within a century. The report has also listed possible measures, such as incorporating microplastics into relevant directives or reducing emissions at source. New knowledge of artificial grass pitches, outdoor facilities and textiles Knowledge of emissions from artificial grass pitches, textile production and laundry facilities has increased. We can, with greater certainty, quantify emissions from artificial grass pitches that result in lower, but still large, total emissions than previously estimated. However, knowledge of emissions from other outdoor sports and play facilities is comparatively low. The size of the area involved, the size of the total emissions, life expectancy, etc. are areas where more knowledge is needed. The emissions from textile production are estimated to be significantly lower than those from laundry facilities, partly because the number of production plants is low in Sweden, compared to the number of laundry facilities. The largest amounts of microplastics from textile washing are still assumed to come from domestic washing. There are already examples of filter solutions that can be installed on washing machines meant to reduce emission of microplastics into the output water, but their efficacy needs to be verified. There is also a need to ensure that the use of filter solutions does not contribute to a conflict of objectives between different environmental impact categories, such as increased energy consumption and climate impact. The Swedish EPA sees a need for further analyses. No new findings have been made which would reverse or drastically alter either the previous understanding of the major sources or the order of size of emissions. We have, however, expanded our knowledge base in certain areas. New knowledge of dispersal pathways Knowledge of what happens to microplastics in wastewater treatment plants has increased. A new study shows that microplastics are present in more purification stages than previously noted and that there are still significant uncertainties in the measurement results. Previous analyses showing a 95–99 % purification rate in outgoing water have been verified. For storm water, a study of storm water wells in Gothenburg shows the presence of microplastics, which are largely assumed to come from tyre wear and road surfacing
Miljö- och klimatsamarbeten med strategiska länder finansierade av anslaget för internationellt miljösamarbete : Årsrapport för 2020
No full textHär redovisar Naturvårdsverket de samarbeten med strategiska länder, regioner och samarbetsorgan inom miljö- och klimatområdet som under 2020 finansierats genom anslaget för internationellt miljösamarbete (1:13). I samarbetena deltar utöver Naturvårdsverket även Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen, SMHI och Östersjöstaternas råd
Barnmiljöhälsorapport 2021 Kronoberg
No full textAtt alla barn får bra förutsättningar till en god hälsa är grundläggande för att de ska få ett gott och långt liv. Miljön under uppväxten påverkar deras hälsa, både som barn och som vuxna. Kunskap om barns hälsa är en viktig grund för beslut och prioriteringar. Genom beslut baserade på fakta gynnas en god och jämlik levnadsstandard. Folkhälsomyndighetens nationella miljöhälsoenkät 2019 med barnfokus publicerades i Miljöhälsorapport 2021. Studien rör bland annat miljörelaterade exponeringar, hälsofrämjande faktorer, besvär och sjukdomar hos barn i åldrarna åtta månader, fyra och tolv år. Rapporten innehåller också jämförelser över tid, då resultaten jämförs med studien från 2011. Enkäten gjordes före covid-19-pandemin och tar därför inte hänsyn till miljöfaktorer som kan ha påverkats av pandemin. Pandemins effekter på samhället pekar dock starkt på att det är viktigt att arbeta förebyggande och långsiktigt med folkhälsa för att på så sätt avlasta sjukvården. Arbets- och miljömedicin Syd har i samarbete med Länsstyrelsen i Kronobergs län sammanställt den här rapporten för Kronobergs län. Den bygger på svaren från vårdnadshavare och barn i länet i miljöhälsoenkäten 2019. Barnmiljöhälsorapport Kronoberg 2021 är en av fyra regionala rapporter. Övriga län som gjort rapporter är Blekinge, Skåne och Halland. Strukturen följer i huvudsak den nationella rapporten och resultaten går att jämföra med såväl den nationella som de övriga tre regionala rapporterna. Rapporten är en viktig del i den regionala hälsorelaterade miljöövervakningen. Resultaten för Kronoberg visar både positiva och negativa trender i barns miljörelaterade hälsa jämfört med 2011. Några exempel: Färre barn upplever dålig luftkvalitet i närheten av bostaden. Fler barn störs av buller i bostaden och i skolan. Fler barn lyssnar på hög musik. Fler barn exponeras för tobaksrök. Fler barn har allergisnuva och pollenallergi. Fler har hudallergi och astma. Medvetenheten om solens risker ökar, men många barn bränner sig ändå i solen. Barn vistas mer sällan i grönområden. Klimatförändringarna oroar många tolvåringar. Enligt Barnkonventionen ska barns rättigheter alltid tas hänsyn till i beslutsprocesser som rör barn. De sjutton globala målen i Agenda 2030 handlar om hållbar utveckling ur sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter. Det övergripande generationsmålet och de sexton miljökvalitetsmålen är den miljömässiga dimensionen av Agenda 2030. Folkhälsopolitikens övergripande mål är att underlätta en god och jämlik hälsa i hela befolkningen inom en generation. Barnmiljöhälsorapport 2021 är ett bra underlag för detta arbete. Barnmiljöhälsorapport 2021 Kronoberg vänder sig främst till dig som påverkar barns miljö och vardag i dina beslut. Du kanske är beslutsfattare eller handläggare inom miljöhälsområdet på kommuner, regionen och länsstyrelsen. Den är tänkt att användas som kunskapsunderlag för åtgärder och prioriteringar.
Verktyg för beräkning av resors klimatpåverkan : Användning, metod och beräkningsförutsättningar - Uppdaterad Version 2021
No full textSMED har på uppdrag av Naturvårdsverket uppdaterat och vidareutvecklat ett Excel-verktyg som kan användas av statliga myndigheter för att beräkna koldioxidutsläpp och klimatpåverkan från resor i tjänsten. Uppdraget hade dels syftet att uppfylla kraven i förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter som rör tjänsteresor och övriga persontransporter, dels att kunna användas som ett allmänt verktyg för att bedöma klimatpåverkan från myndighetens transporter. Det tidigare verktyget innehöll endast koldioxidutsläpp under transporten och inte andra klimatgaser, och tog heller inte hänsyn till andra utsläpp relaterade till transporten, som till exempel utsläpp under produktion av bränslet eller transportmedlet. Kraven i förordningen är inte definierade med systemgränser så det är oklart om utsläpp ”uppströms” ska omfattas. Andra klimatgaser än koldioxid nämns emellertid inte, inte heller ordet ”klimat” förekommer. År 2018 utvecklades och uppdaterades verktyget med en omfattande omgörning av bland annat kategorier och gränssnitt för att bättre beskriva dagens transportsituation. Fler klimatgaser inkluderades (metan och lustgas), utsläppsvärden för framtagande av bränslen togs med. Dessutom togs höghöjdseffekten för flyget med i värdet för klimatpåverkan. Under 2019 och 2020 genomfördes en enklare uppdatering av verktyget. Jämfört med versionen 2020 är kategoriseringen av reseslag i 2021 års version helt och hållet samma. I 2021 års verktyg är de flesta utsläppsvärden för vägtrafiken i privat regi i samma nivå eller något lägre än 2020 års verktyg, undantaget är E85 som har något lägre bioandel. Fordonsgas har totalt sett något högre bioandel, men i det enskilda fallet beror det på om användaren betalar för att använda ren biogas eller inte. För kollektivtrafikens bussar kan utsläppsvärden förändras mycket mellan två år, vilket speglar de snabba förändringarna i bussflottorna och bränslekombinationer. Även uppdaterade värden för beläggningen kan påverka betydande. Till följd av den väsentligt lägre beläggningsgraden under ”pandemiåret” 2020 blir utsläppen per personkilometer mycket högre i de flesta fall trots vissa bränsleförändringar, i vissa fall upp till 200 % högre, i något enstaka fall sjunker också värdet. Nya emissionsfaktorer för metan och lustgas från HBEFA-modellen påverkar sällan betydande på de sammanräknande värdena. För spårbunden trafik har utsläppen ökat väsentligt i de flesta fall, cirka 30–60 % till följd lägre beläggningsgrader under pandemiåret 2020. Beräknat på förnybar energi enligt SJ och med nya värden samt justerat för lägre beläggning under 2020, fördubblas värdet per personkilometer. För taxi blir de flesta värden cirka 5–12 % högre beräknat per kilometer eller kostnad, men cirka 25–30 % högre beräknat på antal resor i Stockholm. Detta till följd av att reslängder och priser ändrats under pandemin. För båtresor har det skett stora förändringar i utsläppsvärdena till följd av lägre beläggning (av personer) och högre andel gods på grund av pandemiåret 2020. De nya värdena spänner från samma nivå till ca 200 % högre än 2019 års värden. För flyg är de flesta skillnaderna mycket små utifrån den data som finns i ICAO:s verktyg och räknesätten som togs fram vid förra uppdateringen. SMED avstår från att ge särskilda rekommendationer för verktygets framtida förbättring och utveckling eftersom förordningen (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter genomgår en översyn. Naturvårdsverket antar att den nya förordningen kommer att träda ikraft under år 2022 och SMED avser att återkomma med förslag på hur verktyget kan utvecklas när den nya förordningen är beslutad. De uppdateringar som har gjorts i detta arbete bedöms som tillräckliga för att verktyget ska hålla en generellt god kvalitet för att användas för 2020 års resor.SMED has, on behalf of the Swedish Environmental Protection Agency, updated and further developed an Excel tool that can be used by government agencies to calculate carbon dioxide emissions and climate impact from travel in the service. The purpose of the assignment was partly to ensure that the requirements in Ordinance (2009:907) on environmental management in government agencies relating to transport were met, and partly to enable the use of the tool as a general instrument for assessing the climate impact of the agency's transports. Compared with previous versions, the categorization of travel in the 2021 version are the same. Most emission values for road traffic in the private sector are slightly lower than the 2020 version, but it varies in both directions. The proportion of biofuel in E85 is slightly lower than the year before, while higher in petrol. For public transport buses, emission values can change a lot between two years, which reflects the rapid changes in the bus fleets and fuel combinations. Updated values for the seat occupation can also have a significant influence. Due to the significantly lower occupancy rate during the “pandemic year” 2020, emissions per passenger kilometer will be much higher in most cases despite certain fuel changes, in some cases up to 200% higher, in some isolated cases the value also falls. SMED refrains from giving special recommendations for the tool's improvement and development because the Ordinance (2009:907) on environmental management in government agencies is undergoing a review. The Swedish Environmental Protection Agency assumes that the new regulation will enter into force in 2021 or 2022 and SMED intends to return with proposals on how the tool can be developed when the new regulation come into force. The updates that have been made in this work are considered sufficient to maintain a generally good quality for the year 2020 travels
Inventering och kartering av grunda områden kring Gotland
No full textPå uppdrag av länsstyrelsen i Gotlands län har AquaBiota Water Research AB inventerat och karterat marina bevarandevärden på grunda kustnära bottnar kring Gotland. Inventeringen utfördes i augusti och september 2020 i områdena Kappelshamnsviken, Stenkusten, Fårösund, Valleviken, Åsunden, Burgsviken och Nisseviken. Syftet var att kartlägga marina naturvärden i grunda miljöer som är svåra att inventera från vanlig båt. Bottnar på 0-3 m djup inventerades med snorkling och vattenkikare med totalt 692 korta transekter (5 m2). Med hjälp av inventeringsdata och högupplösta ortofoton skapades detaljerade kartor över marina naturtyper, epibentos och naturvärden
Utarmning och restaurering av landekosystem : Ett svenskt perspektiv på IPBES-rapporten Land degradation and restoration
No full textIPBES står för Intergovernmental science-policy platform on biodiversity and ecosystem services – den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. IPBES har designats för att bland annat utarbeta kunskapssammanställningar om biologisk mångfald, ekosystemtjänster och kopplingarna däremellan. Kunskapssammanställningar bygger på existerande kunskap som samlas ihop, analyseras och sätts i ett policyrelaterat sammanhang. IPBES-rapporten The assessment report on land degradation and restoration publicerades i mars 2018, efter en fyra år lång arbetsprocess. Rapporten ger en bedömning av det globala läget för utarmning av landekosystem, och utvärderar möjligheter att restaurera utarmade miljöer. I olika kapitel beskrivs varför utarmning av landekosystem är ett problem, och hur det lönar sig för samhället att undvika sådan utarmning och att restaurera utarmade miljöer. De direkta och indirekta drivkrafter som orsakar utarmning av landekosystem beskrivs också liksom utarmningens tillstånd och trender, och dess effekter på biologisk mångfald och ekosystemfunktioner. Denna svenska bearbetning syftar till att redovisa de viktigaste slutsatserna från IPBES-rapporten om utarmning och restaurering av landekosystem på svenska, och illustrera dessa med svenska exempel. I rapporten avser begreppet landekosystem alla terrestra system med biologisk produktion, och inkluderar mark och jord, all vegetation och alla levande organismer, och de ekologiska och hydrologiska processer som fortgår inom systemen. Även akvatiska miljöer som är länkade till terrestra ekosystem, som sjöar, vattendrag, våtmarker, grundvattenreservoarer och kustnära marina miljöer, räknas in i begreppet landekosystem. Utarmade landekosystem är miljöer som genomgått långvarig minskning eller förlust av biologisk mångfald, ekosystemfunktioner och ekosystemtjänster, och som inte utan åtgärder kan återhämta sig fullt inom några decennier. Restaurering har i IPBES-rapporten definierats som alla avsiktliga åtgärder som påbörjar eller påskyndar återhämtning i ett utarmat ekosystem. Utarmning av landekosystem och deras biologiska mångfald pågår i alla delar av de terrestra och akvatiska ekosystemen och kan anta många olika former. Klassisk jord- eller markförstöring är vanligt förekommande i alla typer av torra och halvtorra landekosystem, från öken till stäpp, savann och buskmark, men även i jordbrukslandskap. Avskogning sker i alla typer av skogar, från boreal tajga till tropiska regnskogar och torra lövfällande skogar, och är en form av ändrad markanvändning som direkt leder till utarmning av skogens biologiska mångfald, ekologiska funktioner och ekosystemtjänster. Utarmning förekommer även i de skogar som står kvar, genom överutnyttjande av olika skogliga resurser, som leder till minskad biomassa, produktivitet eller andra nyttor. Mycket av den biologiska mångfalden är knuten till brukade miljöer, och när omställning till annan markanvändning sker, eller när brukandet upphör, får det också konsekvenser för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Alla typer av akvatiska ekosystem kan drabbas av utarmning. I sjöar, vattendrag, våtmarker, grundvattenreservoarer och kustnära marina ekosystem kan det handla om minskad vattenföring, ändrad hydrologisk regim, eller försämrad vattenkvalitet orsakad av olika former av föroreningar, inklusive försurning och övergödning. Utarmning av landekosystem ger negativa effekter på välbefinnandet för åtminstone 3,2 miljarder människor och påskyndar det sjätte massutdöendet av djur- och växtarter. Utarmningen bidrar starkt till klimatförändringar, samtidigt som klimatförändringarna kan förvärra utarmningens effekter. De huvudsakliga direkta drivkrafterna som orsakar utarmning av landekosystem är omställning av naturliga miljöer till åker- och betesmark, ohållbart jord och skogsbruk, klimatförändringar, och i vissa områden urbanisering, infrastrukturutveckling och utvinningsindustri. Hög konsumtion i utvecklade ekonomier, tillsammans med ökande konsumtion i utvecklingsländer och tillväxtmarknader, är de främsta globala indirekta drivkrafterna. Bekämpning av denna utarmning, och restaurering av drabbade ekosystem, är av största vikt för arbetet med att bevara biologisk mångfald och livsnödvändiga ekosystemtjänster, och därmed säkra människans välbefinnande. Det finns redan väl beprövade metoder för att förhindra utarmning av landekosystem. Genomförandet av sådana åtgärder kommer att bli svårare och dyrare ju längre de dröjer. En omedelbar och kraftig upptrappning av åtgärderna behövs för att förhindra icke reversibla skador, och för att öka restaureringstakten. Investeringar i metoder som undviker utarmning, och i restaureringsåtgärder, är ekonomiskt sunda; nyttan överstiger kostnaden med god marginal. Snabba åtgärder för att undvika, minska och vända utarmningen kan öka säkerheten i mat- och vattenförsörjningen, bidra kraftfullt till klimatanpassningar och att begränsa klimatförändringar, samt bidra till att konflikter och flyktingströmmar undviks. Utarmning av landekosystem är en process som även förekommer i Sverige, med effekter på biotoper, arter och ekosystemtjänster, och IPBES-rapportens slutsatser är fullt tillämpliga i Sverige. I 32 boxar visas vilka drivkrafter som ligger bakom utarmningen i Sverige, vilka effekter på biologisk mångfald som uppstår och konsekvenserna för ekosystemtjänster, samt hur olika åtgärder kan motverka utarmningen och istället restaurera ekosystemen
Effekter av en klimatskatt på livsmedel : Slutrapport
No full textProduktion av de livsmedel som konsumeras i Sverige orsakar stor miljöpåverkan både i och utanför landet. Syftet med detta projekt har varit att öka kunskapen kring hur en konsumtionsskatt på alla livsmedel (såväl inhemskt producerade som importerade) som är baserad på livsmedlens klimatpåverkan kan utformas och vilka effekter en sådan skatt får. Till skillnad från tidigare studier inkluderas i detta projekt hur en skatt skulle slå om alla typer av livsmedel i skattesystemet och inte bara animaliska produkter beskattas. Klimatvinster och skatteintäkter till staten beräknas utifrån hur skatten påverkar konsumenters efterfrågan på olika livsmedel. Vidare analyseras skattens effekter med avseende på 1) fördelningseffekter (hur den slår mot hög- respektive låginkomsttagare), 2) näringstillförseln till befolkningen, 3) påverkan på lönsamheten i svenska jordbruksföretag, samt 4) andra miljöeffekter. Det studeras även hur intäkter från konsumtionsskatten kan användas för att motverka vissa negativa ekonomiska konsekvenser av skatten i jordbruket, samt ytterligare utsläppsbegränsande åtgärder. Resultaten visar att en konsumtionsskatt på livsmedel som motsvarar den svenska koldioxidskatten år 2015 (1,15 kronor per kg CO2) och som omfattar alla utsläpp ur ett livscykelperspektiv fram till affären skulle ha potential att minska växthusgasutsläppen från livsmedelskonsumtionen med drygt 10 procent. Priset på genomsnittligt nötkött ökar med 18 procent med en sådan skatt, medan priset på grönsaker endast ökar med några få procent. Om skatten endast omfattar animaliska produkter blir utsläppsminskningen 8 procent. Om endast nötkött, som är det livsmedel som orsakar i särklass högst växthusgasutsläpp per kg, beskattas på samma sätt, minskar utsläppen med cirka fyra procent. Om skatten endast omfattar utsläpp av metan och lustgas i jordbruket minskar utsläppen också med cirka fyra procent. En klimatskatt på alla livsmedel är regressiv, det vill säga låginkomsttagare kommer betala en större andel av sin inkomst i livsmedelsskatt. Tidigare forskning har visat att en skatt på bara kött slår hårdast mot medelklassen. De konsumtionsförändringar som blir en följd av en klimatskatt på livsmedel leder också till minskningar av miljöbelastningen inom andra miljöområden vilket framför allt är en effekt av den minskade konsumtionen. Även användning av betesmark minskar. Beroende på var betet sker, det vill säga på vilka typer av marker och i vilka länder, kan det ha negativa eller positiva konsekvenser. I Sverige behövs en viss mängd betesdjur för att hävda naturbetesmarker som är rika på biologisk mångfald. I detta projekt har det inte varit möjligt att särskilja på kött från olika platser så det har inte gått att bestämma vilken typ av bete som påverkas, det vill säga om det är bete på åkermark, gräsmark utomlands, naturbetesmark i Sverige, eller utomlands. För att hantera en potentiell målkonflikt där en klimatskatt slår mot bete av naturbetesmark i Sverige skulle ersättningarna till naturbetesmarkerna kunna höjas vid införandet av en klimatskatt. Det råder idag inte brist i Sverige på idisslare som kan beta naturbetesmarker men många idisslare föds upp på stall och/eller betar på åkermark. En klimatskatt på livsmedel i konsumentled skulle generera intäkter till statskassan på närmare 20 miljarder kronor årligen om alla livsmedel beskattas baserat på alla utsläpp fram till affären, eller 12 miljarder kronor med en skatt endast på metan och lustgas från jordbruket. Dock har en klimatskatt på livsmedel negativ påverkan på de svenska jordbrukarnas inkomster på grund av minskad efterfrågan på livsmedel – de minskar med cirka fem procent enligt modellering i detta projekt. Ett sätt att motverka denna negativa effekt på lantbrukarnas inkomster är att återföra delar av skatteintäkterna till jordbruket. Ett alternativ på sådan återföring som också medför stora minskningar av utsläppen av växthusgaser (utöver de minskningar som konsumtionsförändringarna leder till) är ersättning för att återväta torvmarker. Andra alternativ för åtgärder som undersökts i projektet är ersättning för att anlägga våtmarker för att minska läckage av kväve och fosfor samt ökade ersättningsnivåer för skötsel av naturbetesmarker. Andra viktiga aspekter vid en utformning av en skatt inkluderar juridiska och administrativa förutsättningar, samt en rad aspekter som har med skattens acceptans att göra. Jordbruket och livsmedelsproduktionen är utöver påverkan på miljön också förknippade med andra hållbarhetsaspekter såsom utmaningar inom antibiotikaanvändning och djurvälfärd. Dessa aspekter ingår inte i detta projekt och behöver således beaktas i kommande projekt och utredningar om hur styrmedel på livsmedel bör utformas. Andra kunskapsluckor vi identifierat under arbetets gång handlar bland annat om hur konsumenter byter inom livsmedelsgrupperna. Detta inkluderar till exempel att göra separata analyser för betalningsviljan på exempelvis svenskt naturbeteskött och importerat nötkött
Sectoral Guidance for Chemicals Management in the Surface treatment of metals and plastics Industry : HAZBREF-project Activity 4.1 report
No full textBackground The main instrument on EU level to control industrial releases is the Industrial Emissions Directive (IED), particularly through the publication of BAT reference documents (BREFs) and related BAT Conclusions, which is the reference for setting the permit conditions throughout EU for IED installations. However, the BREFs published so far do not contain adequate information on specific hazardous chemicals used and released from industry which makes the control difficult for the industry and the permitting and supervising authorities. One of the case sectors in the HAZBREF project is the surface treatment of metals and plastics (STM). This sector was chosen due to the use of chemicals, potential emissions, the wide range of products as well as technological processes and the upcoming STM BREF review. The other HAZBREF case sectors are textile industry and chemical industry which are addressed in separate reports. The lack of knowledge on the use and flow of specific hazardous chemicals in the industrial processes makes chemical control and reduction measures difficult. The problem is that often neither plant operators nor authorities know which substances are relevant to be treated and which handling measures are needed. Surface treatment of metals and plastics is covered by the STM BREF document, published in 2006. According to the last work programme of the EIPPCB the review of the EU STM BREF is planned to start in 2021. Purpose of the document This sectoral guidance contains information on uses of hazardous chemicals, the best practices in chemical management and recommendations on enhancing the permitting process in the STM sector. This document sums up the findings from HAZBREF project and is based on industrial case studies, interviews with authorities and expert judgment. The aim is to describe good practices in chemical management to be utilized by STM installations as well as environmental and chemical authorities. These include technical, organisational and management aspects and concrete tools supporting chemical management. The report addresses the STM sector as a whole in Europe, although the main part of the findings is generated from HAZBREF case installation and other experiences in the Baltic Sea Region. The document provides also general descriptions of BAT proposals related to management of hazardous chemicals and substances. These findings of the guidance will feed into in the forthcoming revision of the STM BREF. They are also to be used for HELCOM recommendations on how to reduce the discharge of hazardous substances into the Baltic Sea. Moreover, the document provides an overview of applicable legal requirements, procedures and other obligations of installation operators regarding use of chemicals and releases of hazardous substances. This includes guidance for tools to identify and assess relevant hazardous substances used and released from the STM installations. Main findings and proposals Improvement of chemical management system A Chemical Management System provides a systematic way of managing chemicals through the whole process on the site. Most of the companies have implemented quality management standards such as ISO 9000, ISO 14000, EMAS and integrated EHS programs which also address certain aspects of chemical management. The quality of chemical management systems in the companies differs depending on the scale of operation, ownership and awareness. Integration of good practices of chemical management within already implemented management systems strengthens the ability to reduce environmental risks. HAZBREF project strongly recommends the establishment and regular use of a chemical management system at IED installations. Development of a chemical inventory The establishment and maintenance of a chemical inventory is an importantprerequisite for effective and responsible chemicals management in the STMsector. All chemicals and raw materials along with information on their propertiesused in all processes and activities at the site should be listed in a database. Such adatabase is a key part of chemical management allowing for systematic riskassessment, management of chemicals flows and their storage. The information in the chemical list/database must be searchable and should be updated regularly. Most of the information needed is available in the safety datasheets (SDS). If some information is missing from the SDS, the supplier should be asked to provide this. Good routines to handle new and updated SDSs are crucial to have an up to date and reliable chemical database. These routines should involve on-site handling and updates as well as communication with suppliers on how SDSs are delivered. Well-managed chemical inventories can significantly simplify the environmental permit application process both for the operators and the permitting authorities. Better use of Chemical Management Tools and training of staf Numerous references and tools are available to support STM companies and competent authorities in implementing the good chemical management required in the IED. HAZBREF recommends that operators use proper tools for risk assessment and evaluation of the efficiency of chemical management. Use and improvement of risk assessment tools such as extended SDS and material flow analysis should be promoted among installation operators in this respect. The HAZBREF project has developed a comprehensive tool that helps the operators to identify the site-specific hazardous substances that should be considered in strategic and operational decisions. Awareness raising and training of staff in the use of chemical management tools and systems is crucial for implementation of good chemical management practices at the installations. Substitution A regular check aiming at identifying potentially new available and safer alternatives to the hazardous chemicals used is an important measure to minimise chemical risks at the installation. A successful substitution work can be performed in four stages: - Identification of hazardous substances - Screening for possible alternatives - Evaluation and choice of alternatives and Development of new alternatives. Substitution can be aimed for any hazardous chemical used at installation level where it is needed in order to protect environment or human health. However, regrettable substitution (i.e. move to use new chemical that is equally or more hazardous than the substituted chemical or results in cross-media effects) must be avoided. Assessment and improvement of SDS Efficient chemicals management requires high quality of the Safety Data Sheets (SDS). The SDS should sufficiently describe the chemical properties and include information about exposure (including use and emissions), eco-toxicology and proper storage and handling. A SDS must also contain information on whether the chemical product contains substances on the SVHC list, priority substances under the Water Framework Directive WFD and the POPs convention. In case a chemical supplier fails to provide a SDS of sufficient quality, it is the duty of both the operator and the competent authority to demand the missing information. This is already required by law in some countries, e.g. Germany. It is also important that the operators know how to extract and consolidate the relevant information from the SDS to their permit applications and verify the quality of different information sources. The development of an extended SDS including exposure scenarios and improved data on environmental effects would facilitate better risk assessment of individual chemicals used in specific processes. This would lead to more efficient monitoring and help focusing on substances of concern. Improved SDSs for raw materials with information on impurities or additives would facilitate more complete chemical inventories. Continuous improvement of BAT implementation The implementation of BAT needs to be continuously monitored and improved at the installation considering site specific technological, economical and environmental aspects. The findings from Polish HAZBREF case studies is that fulfilment of BAT requirements can be challenging if all improvements need to be done in a short time period. For example, closed-loop systems are considered necessary additional process-integrated techniques that it is important to implementstep by step in the installations. Circular economy The STM sector is a significant user of non-renewable resources (metals), and recycling of recovered metal containing materials such as metal substrates orelectrolytes back to the process is good practice. Such recovery processes are widely used for basic metals, such as zinc, copper and nickel, which are used as valuable secondary raw materials SRM. High costs of recovery processes and high energy consumption as well as the variety of chemicals and metals used in STM processes often hinders recycling. In cases where recycling is not feasible, pretreatment of contaminated waste water on site and subsequent off-site treatment of generated metal containing sludges is standard practice. Permitting process Beside best practices in chemical management, the project also elaborated recommendations on enhancing the permitting process in the STM sector. It can be concluded that the existing general structure and content of the permit application procedures are as such sufficient to deal with hazardous substances and chemicals. Nevertheless, in practice the permit process could be improved with more communication between the applicant and the permitting authority during the application phase. More co-operation between chemical, environmental and occupational health authorities is suggested to achieve a smooth information flow and reduce double work regarding requirements under different legislations concerning chemicals and hazardous substances. In some countries, for example in Finland, the supervising practices in different parts of a given country need harmonising so that all installations are treated equally. This requires more and better communication between the respective environmental and chemical authorities within the country. The improved exchange of information and examples of good experiences between Member States would also, in the long run, contribute to more harmonised and better practices on European level.Bakgrund Det huvudsakliga instrumentet på EU-nivå för att kontrollera utsläpp från industrin är industriutsläppsdirektivet (IED), särskilt genom publicering av BATreferensdokument (BREF) och relaterade BAT-slutsatser, som är referensen för att fastställa tillståndsvillkoren i hela EU för IED-verksamheter. De hittills publicerade BREF-dokumenten innehåller emellertid inte tillräckligt med information om specifika farliga kemikalier som används och släpps ut från industrin vilket gör kontrollen svår för industrin och tillstånds- och tillsynsmyndigheterna. En av sektorerna som valts ut i HAZBREF-projektet är ytbehandling av metaller och plast (STM). Denna sektor valdes på grund av användningen av kemikalier, potentiella utsläpp, det breda utbudet av produkter samt tekniska processer och den kommande STM BREF-revideringen. De andra sektorerna HAZBREF har fokuserat på är textilindustri och kemisk industri, som behandlas i separata rapporter. Bristen på kunskap om användning och flöde av specifika farliga kemikalier i de industriella processerna gör det svårt att kontrollera och minska kemikalierna. Problemet är ofta att varken verksamhetsutövare eller myndigheter vet vilka ämnen som är relevanta att åtgärda och vilka skyddsåtgärder som behöver vidtas. Ytbehandling av metaller och plast omfattas av STM BREF-dokumentet, som publicerades 2006. Enligt EIPPCB: s senaste arbetsprogram planeras revideringen av STM BREF att börja 2021. Dokumentets syfte Denna vägledning innehåller information om användning av farliga kemikalier, bästa praxis inom kemikaliehantering och rekommendationer för att förbättra tillståndsprocessen inom STM-sektorn. Detta dokument sammanfattar resultaten från HAZBREF-projektet och baseras på fallstudier, intervjuer med myndigheter och expertbedömning. Syftet är att beskriva god praxis inom kemikaliehantering som ska användas av STM-verksamheter samt miljö- och kemikaliemyndigheter. Dessa inkluderar tekniska, organisatoriska och hanteringsaspekter och konkreta verktyg som stöder kemikaliehantering. Rapporten behandlar STM-sektorn som helhet i Europa, även om huvuddelen av resultaten härrör från verksamheter som har deltagit i fallstudierna och andra erfarenheter i Östersjöregionen. Dokumentet innehåller också allmänna beskrivningar av BAT-förslag relaterade till hantering av farliga kemikalier och ämnen. Dessa resultat i vägledningen kommer att ingå i den kommande revideringen av STM BREF. De kan vidare användas för HELCOMrekommendationer om hur man kan minska utsläppen av farliga ämnen i Östersjön Dessutom ger dokumentet en översikt över tillämpliga lagkrav, förfaranden och andra skyldigheter för verksamhetsutövare beträffande användning av kemikalier och utsläpp av farliga ämnen. Detta inkluderar vägledning för hur man kan identifiera och bedöma relevanta farliga ämnen som används och släpps ut från STM-anläggningarna. Huvudsakliga resultat och förslag Förbättring av kemikaliehanteringssystemet Ett kemikaliehanteringssystem ger ett systematiskt sätt att hantera kemikalier genom hela processen på anläggningen. De flesta av företagen har implementerat olika standarder som ISO 9000, ISO 14000, EMAS och integrerade EHS-program som också behandlar vissa aspekter av kemikaliehantering. Kvaliteten på kemikaliehanteringssystem i företagen varierar beroende på deras storlek, ägarförhållanden och medvetenhet. Integrering av god praxis för kemikaliehantering i redan implementerade ledningssystem stärker förmågan att minska miljörisker. HAZBREF-projektet rekommenderar upprättande och regelbunden användning av ett kemikaliehanteringssystem vid IED-verksamheter. Utveckling av en kemikalieinventering Att upprätta och underhålla en kemikalieinventering är en viktig förutsättning för en effektiv och ansvarsfull kemikaliehantering inom STM-sektorn. Alla kemikalier och råvaror som används i alla processer och aktiviteter på anläggningen bör, tillsammans med information om deras egenskaper, listas i en databas. En sådan databas är en viktig del av kemikaliehanteringen och möjliggör systematisk riskbedömning, hantering av kemikalieflöden och lagring. Informationen i kemikalielistan/databasen måste vara sökbar och bör uppdateras regelbundet. Merparten av den information som behövs finns i säkerhetsdatabladet (SDS). Om viss information saknas i säkerhetsdatabladet bör leverantören uppmanas att lämna denna. Bra rutiner för att hantera nya och uppdaterade säkerhetsdatablad är avgörande för att ha en uppdaterad och pålitlig kemikaliedatabas. Dessa rutiner bör omfatta hantering och uppdateringar på plats samt kommunikation med leverantörer om hur säkerhetsdatablad levereras. Välskötta kemikalielistor/databaser kan avsevärt förenkla ansökan om miljötillstånd för både verksamhetsutövare och tillståndsmyndigheter. Bättre användning av verktyg för kemikaliehantering och utbildning av personal Många referenser och verktyg finns tillgängliga för att stödja STM-företag och behöriga myndigheter i genomförandet av den goda kemikaliehanteringen som krävs i IED. HAZBREF rekommenderar verksamhetsutövare att använda lämpliga verktyg för riskbedömning och utvärdering av kemikaliehanteringens effektivitet. Användning och förbättring av riskbedömningsverktyg som utökade säkerhetsdatablad och analys av materialflöden bör främjas bland verksamhetsutövare i detta avseende. HAZBREF-projektet har utvecklat ett omfattande verktyg som hjälper verksamhetsutövarna att identifiera platsspecifika farliga ämnen som bör beaktas i strategiska och operativa beslut. Att öka medvetenheten och att utbilda personal i användningen av verktyg för kemikaliehantering och kemikaliehanteringssystem är avgörande för genomförandet av god kemikaliehanteringspraxis vid verksamheterna. Substitution En regelbunden kontroll som syftar till att identifiera potentiellt nya tillgängliga och säkrare alternativ till de farliga kemikalier som används är en viktig åtgärd för att minimera kemiska risker vid verksamheten. Ett framgångsrikt substitutionsarbete kan utföras i fyra steg: - Identifiering av farliga ämnen - Screening efter möjliga alternativ - Utvärdering och val av alternativ och Utveckling av nya alternativ. Substitution kan riktas mot alla farliga kemikalier som används på verksamheten där det behövs för att skydda miljön eller människors hälsa. Substitution som senare ångras (dvs. byta till att använda en ny kemikalie som är lika eller mer farlig än den substituerade kemikalien eller som resulterar i tvärmedieeffekter) måste undvikas. Bedömning och förbättring av säkerhetsdatablad Effektiv kemikaliehantering kräver hög kvalitet på säkerhetsdatablad (SDS). Säkerhetsdatabladet bör beskriva de kemiska egenskaperna tillräckligt och innehålla information om exponering (inklusive användning och utsläpp), ekotoxikologi och korrekt lagring och hantering. Ett SDS måste också innehålla information om huruvida den kemiska produkten innehåller SVHC-ämnen, prioriterade ämnen enligt vattendirektivet WFD och POPs-konventionen. Om en kemikalieleverantör inte tillhandahåller ett säkerhetsdatablad av tillräcklig kvalitet är det både verksamhetsutövaren och den behöriga myndighetens skyldighet att kräva informationen som saknas. Detta krävs redan enligt lag i vissa länder, t.ex. i Tyskland. Det är också viktigt att verksamhetsutövarna vet hur man tar fram och sammanfattar relevant information från säkerhetsdatabladet till sina tillståndsansökningar och verifierar kvaliteten på olika informationskällor. För att förbättra riskbedömning av enskilda kemikalier, som används i specifika processer, kan ett utökat säkerhetsdatablad inklusive exponeringsscenarier och förbättrade data om miljöeffekter underlätta. Detta skulle leda till effektivare övervakning och hjälp med att fokusera på ämnen som är farliga. För att få mer fullständiga kemikalieinventeringar kan förbättrade säkerhetsdatablad för råvaror med information om föroreningar eller tillsatser underlätta. Kontinuerlig förbättring av implementeringen av BAT Implementeringen av BAT måste kontinuerligt övervakas och förbättras vid verksamheten med beaktande av platsspecifika tekniska, ekonomiska och miljöaspekter. Resultaten från de polska HAZBREF-fallstudierna är att uppfyllandet av BAT-kraven kan vara utmanande om alla förbättringar behöver göras på kort tid. Till exempel anses slutna system vara nödvändiga ytterligare processintegrerade tekniker som det är viktigt att implementera steg för steg i verksamheten. Cirkulär ekonomi STM-sektorn är en betydande användare av icke förnybara resurser (metaller), och återvinning av återvunna metallinnehållande material såsom metallsubstrat eller elektrolyter tillbaka till processen är god praxis. Sådana återvinningsprocesser används ofta för basiska metaller, såsom zink, koppar och nickel, som används som värdefulla sekundära råvaror (SRM). Höga kostnader för återvinningsprocesser och hög energianvändning samt de många olika kemikalier och metaller som används i STM-processer hindrar ofta återvinning. I de fall återvinning inte är möjlig är förbehandling av förorenat avloppsvatten på plats och efterföljande behandling av genererat metallhaltigt slam praxis. Tillståndsprocessen Förutom bästa praxis inom kemikaliehantering utarbetades även rekommendationer för att förbättra tillståndsprocessen inom STM-sektorn. Man kan dra slutsatsen att den befintliga allmänna strukturen och innehållet i tillståndsansökningsförfarandena som sådana är tillräckliga för att hantera farliga ämnen och kemikalier. I praktiken kan tillståndsprocessen ändå förbättras med mer kommunikation mellan den sökande och tillståndsmyndigheten under ansökningsfasen. Mer samarbete mellan kemikalie-, miljö- och arbetsmiljömyndigheterna föreslås för att uppnå ett smidigt informationsflöde och minska dubbelarbete avseende krav enligt olika lagstiftning om kemikalier och farliga ämnen. I vissa länder, till exempel i Finland, måste praxis för tillsyn och övervakning i olika delar av landet harmoniseras så att alla verksamheter behandlas lika. Detta kräver mer och bättre kommunikation mellan miljö- och kemikaliemyndigheter i landet. Det förbättrade informationsutbytet och exempel på goda erfarenheter mellan medlemsstaterna skulle också på sikt bidra till mer harmoniserad och bättre praxis på europeisk nivå