Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Beräkning av maximal bullernivå med CNOSSOS-EU
No full textDenna rapport är ett underlag till arbetet inom “Kunskapscentrum om buller”, Sveriges nationellasamordningsgrupp för bullerberäkningar. Arbetet leds av Statens Väg- och transportforskningsinstitut(VTI), och denna rapport har finansierats av medel från Kunskapscentrum och VästraGötalandsregionens Miljömedicinska Centrum
Länsprogram Regioal miljöövervakning år 2021-2026 Kronobergs län
No full textLänsprogrammet för Regional miljöövervakning, 2021–2026 för Kronobergs län, omfattar åtta programområden: Luft, Skog, Jordbruk, Våtmarker, Landskap, Sötvatten, Miljögiftssamordning och Hälsorelaterad miljöövervakning.Övervakning planeras inom 17 delprogram, fördelade på åtta programområden. Inom två delprogram, som vilat en programperiod, återupptas övervakning, enligt den långsiktiga planeringen. De gemensamma delprogrammen möjliggör övervakning inom samtliga åtta programområden. Fem delprogram är nationella och genomförs över hela landet.I länet har övervakning genom Gemensamma delprogram prioriterats precis som under de två senaste programperioderna.16 delprogram är ”gemensamma delprogram” som genomförs i samarbete med andra län. De är markerade med en asterisk (*) i anslutning till rubriken. Basövervakningen i sjöar och vattendrag har inte räknats in eftersom de inte kommer igång 2021. När de kommer igång täcker de in verksamheten inom några andra. Ett gemensamt delprogram, Miljöhälsoenkäter, leds från länet under den kommande programperioden.I länsprogrammet redovisas, oberoende av finansiär, den övervakning i Kronobergs län som ska bedrivas under programperioden. Övervakning inom delprogram som inte finansieras av miljöövervakningsanslaget redovisas under Övrig övervakning.Den totala kostnaden för hela programmet är svår att beräkna då det gäller olika förutsättningar för delprogrammen. Naturvårdsverket lämnar bidrag till länet med 852 000 kronor årligen, men det finns även andra medel till särskilt riktad verksamhet för exempelvis vattenförvaltning som Havs- och vattenmyndigheten fördelar, där övervakning bedrivs, vilket kommer väl till nytta inom programområde Sötvatten. Inom programområde Sötvatten finansieras recipientkontrollen helt av Vattenvårdsförbunden med flera. Övervakning inom programområde Luft sker genom Kronobergs läns luftvårdsförbund. Inom programområde Hälsa finns en god samverkan med verksamheten för folkhälsa inom Länsstyrelsen.Programmet har i allt väsentligt gjorts utifrån förutsättningen att budgeten är oförändrad. I realiteten innebär kostnadsökningar att det kan behövas ytterligare prioriteringar. Det finns stora behov av en ökad budget. De effektiviseringar och förändringar som föreslås i miljöövervakningsutredningen skulle kunna leda till att regional miljöövervakning prioriteras tydligare. Vi kommer att ha en beredskap för att kunna växla upp programmet när de ekonomiska möjligheterna medger det.Länsprogrammet innebär att data samlas in för att ge underlag för uppföljning av preciseringar och regionala miljömål till Miljökvalitetsmålen Frisk luft, Bara naturlig försurning, Giftfri miljö, Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, God bebyggd miljö och Ett rikt växt- och djurliv
Uppföljning av större vattensalamander (Triturus cristatus) inom skyddade områden i Värmlands län 2020
No full textGroddjuret större vattensalamander (Triturus cristatus) är utpekad i bevarandesyftet för sju Natura 2000-områden i Värmlands län. Miljön i dessa sjuområden utgörs av små skogstjärnar som är omgivna av gungfly med vitmossor samt grandominerad blandskog. Enligt Länsstyrelsens uppföljningsplan av skyddade områden ska artens förekomst följas upp genom återkommande inventeringar. Den senaste inventeringen genomfördes 2012. I denna rapport redovisas resultat från inventeringen i maj 2020. Inventeringen utfördes med eDNA-teknik. Det innebär att man ur ett vattenprov utvinner genetiskt material som visar vilka arter som finns i vattenmiljön, utan att man vare sig behöver se dem eller fånga dem. Genom analysen bekräftades förekomst av större vattensalamander i samtliga sju områden som undersöktes. Inga synbara ingrepp på tjärnarna eller närmiljön upptäcktes vid inventeringen
Nätprovfiske i Försjön 2019
No full textFörsjön är utpekad som Natura 2000-område enligt EU:s art- och habitatdirektiv samt klas-sat som nationellt särskilt värdefullt vatten för natur. Sjön har även bedömts ha ett mycket högt naturvärde enligt System Aqua. Sjön provfiskades inom provfiskeprogrammet fisk i värdefulla vatten. Syftet med provfisket 2019 var regional miljöövervakning och statusbe-dömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska även ligga till grund för fiskevårdsområ-desföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Det standardiserade nätprovfisket finansi-erades av Eksjö kommun, Eksjö Energi, Movänta fiskevårdsområdesförening samt Läns-styrelsen i Jönköpings län. Fältarbetet utfördes under tre nätter mellan den 12 och 15 au-gusti 2019 av personal från Länsstyrelsen med hjälp av medlemmar ur fiskevårdsområdes-föreningen.Under provfisket 2019 fångades abborre, gädda, mört, nors och siklöja. Det var första gången i modern tid som nors verifierats i fiskeribiologiska undersökningar i sjön. Förutom fisk fångades även 6,3 kilo signalkräftor i näten.I bottensatta nät fångades mycket få individer medan fångstvikten var normal jämfört med sjöar av liknande storlek och djup på sydsvenska höglandet. I pelagiska nät var fångsten per ansträngning däremot stor, till följd av den rikliga fångsten av nors och siklöja. I bottensatta nät dominerade abborre som utgjorde omkring halva fångsten. Att det fångades få fiskar per bottensatt nät förklaras till stor del av sjöns näringsfattiga och djupa karaktär. Utöver dokumentationen av nors har inga större förändringar jämfört med föregående nätprov-fiske 2006 påvisats. Fångstutvecklingen för siklöja försvåras eftersom nors av allt att döma ingår i fångstdata för siklöja. Förekommande arter som inte fångades i provfisket 2019 är bergsimpa, lake och braxen. Både bergsimpa och lake har dokumenterats i tidigare fiskun-dersökningar medan förekomsten av braxen inte är verifierad.Sjön är idag rovfiskdominerad och inga fångade arter uppvisar rekryteringsstörningar. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara god. Men det är viktigt att främja sjöns näringsfattiga karaktär även i framtiden och minimera tillförsel av näringsämnen och organiskt material såsom förmultnande växtdelar.Med anledning av sjöns näringsfattiga och karga karaktär kan produktionen av abborre san-nolikt främjas av att fler risvasar anläggs i sjön. Detta kommer även gynna produktionen av bottenfauna, vilket också är en viktig föda för sjöns signalkräftor. Dessutom bidrar ofta ris-vasar till ett givande fiske efter i första hand abborre
Fördjupad analysav den svenskaklimatomställningen 2021 : Nya utsläppscenarier motklimatmålet 2045
No full textFörordSveriges territoriella utsläpp ska vara netto-noll senast år 2045 och bör nå etappmål på vägen dit. Klimatstatistik behövs för att följa upp utvecklingen och för att kunna analysera vilka faktorer som påverkar trenderna. Naturvårdsverket har, på eget initiativ, tagit fram denna rapport för att följa upp utvecklingen mot de svenska klimatmålen. Rapporten innehåller ett avsnitt som beskriver nya utsläppsscenarier mot klimatmålet 2045. Scenarierna syftar till att åskådliggöra möjliga vägar till måluppfyllelse, det vill säga visa vilka åtgärder som utifrån dagens kunskap kan vara möjliga att genomföra, när i tid och hur snabbt de kan genomföras, samt vilken effekt åtgärderna kan bidra med. Rapporten innehåller även en redovisning av utvecklingen från 1990 till 2020 för territoriella utsläpp av växthusgaser och nettoupptag av växthusgaser inom markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, samt utsläpp från utrikes transporter. Dessutom presenteras analyser av olika faktorer som påverkar utvecklingen. Rapporten har skrivits av Sara Almqvist, Eva Jernbäcker, Katarina Wärmark, Max Jonsson, Hakam Al-Hanbali, Frida Löfström, Stina Jansson, Joel Bengtsson, Malin Kanth och Emma Carlén, alla vid Klimatavdelningen på Naturvårdsverket.Naturvårdsverket ansvarar för den officiella statistiken för klimatpåverkande utsläpp samt för uppföljningen av det svenska klimatarbetet och av såväl nationella som internationella klimatmål och -åtaganden
NOx-utsläpp i klimatscenarier för vägtrafik
No full textKlimatmålet för inrikes transporter (exklusive utsläpp från inrikes flyg), om minst 70 procent minskning av fossila växthusgaser mellan 2010 och 2030 kan nås på flera sätt. En kombination av elektrifiering, biodrivmedel och transporteffektivt samhälle lyfts upp i olika kombinationer i befintliga klimatscenarier för vägtrafiken. Ett antal sådana scenarier har nyligen tagits fram av Trafikverket. Till 2030 finns även målet för utsläpp av NOx i EU:s takdirektiv. Klimatstrategierna har olika påverkan på utsläpp av NOx respektive växthusgaser. Förbränning av biodrivmedel ger i praktiken motsvarandeutsläpp av NOx som fossila drivmedel, medan elektrifiering och minskad trafik ger minskade utsläpp från avgasröret för både växthusgaser och NOx. I detta projekt undersöktes utsläpp av NOx i Trafikverkets klimatscenarier, samt ytterligare ett scenario med högre elektrifieringstakt
Sectoral Guidance for Chemicals Management in the Chemical Industry with focus on the production of fertilisers and polymers : HAZBREF-project Activity 4.1 report
No full textThis guidance report is a product of activity 4.1 under work package 4 “Best practices in chemicals management in the industry” of the HAZBREF-project. This report addresses the chemical industry and its two sub-sectors: manufacture of large volume inorganic chemicals (with the focus on production of fertilizers) and polymers. The other case sectors are textile industry and surface treatment of metals and plastics which are addressed in separate reports. Aims, areas of interest, methodology and structure This sector-specific report provides guidance to key actors at national level (chemical industries and competent authorities) on how to improve chemical management at installation level. In this respect, it takes reference to relevant requirements such as the Industrial Emission Directive (IED) and the sectoral Best Available Techniques Reference Documents (BREFs). The findings of the guidance, especially concerning BAT candidates in chapter 5, will also feed into the anticipated forthcoming revision of the BREFs for the Chemical industry sectors (LVIC and possibly others). They are further used for HELCOM recommendations on how to reduce the discharge of hazardous substances into the Baltic Sea. The document summarises key findings of interviews and discussions with HAZBREF experts, representatives from chemical industry and relevant authorities as well as insights from case studies in Finland, Estonia and Sweden. In addition to that two polymer installations in Poland were selected for analysing circular economy issues. The report focuses on prevalent practices and challenges related to the IED permitting process, with special reference to hazardous chemicals for polymer and fertilizer installations. The report also reflects findings of other Work packages under HAZBREF and refers to recommendations published under the European Union Network for the Implementation and Enforcement of Environmental Law (IMPEL). The first chapter of the report provides a short introduction to the scope of this report. The second chapter provides an introduction to the chemical sector, focusing on Europe and the production of fertilizers and polymers. The third chapter describes relevant hazardous chemicals related to the production of fertilizers and polymers, regulatory framework for the hazardous chemicals and both regulatory and non-regulatory chemical reference lists. The section also describes how identification of relevant substances in the polymer and fertilizer industry can be done. The fourth chapter describes legal obligations laid down in IED, REACH, CLP, WFD and other relevant legislation as well as recommendations from HELCOM. It also contains information about using and producing safety data sheets and exposure scenarios. Furthermore, it describes how chemical inventories can be developed and how substance flow analysis (SFA) and material flow analysis (MFA) can be used. It also contains a short description of how to use an interactive scheme, developed in HAZBREF, for the identification of relevant hazardous substances. Best practice in chemical management and identification of BAT candidates are described in the fifth section. The section also contains guidance on chemical management system (CMS), chemical and raw material inventories, chemical storage and transportation, optimization of process integrated recycling, substitution, process mapping of hazardous substances, management of hazardous waste and waste water treatment. The section contains both generally applicable practices and recommendations on BAT candidates. Most of the BAT candidates are applicable to all installations. All the BAT candidates are described in detail in Annex 1. The sixth section explains the different steps of the IED permitting procedure and provides guidance and good practices and recommendations to both operators and permitting authorities on how to carry out the respective steps with particularly focusing on good chemicals management. Circular economy issues in the polymer sector and findings from the case studies are described in the seventh section. Main findings and proposals Chemical industry covers many types of different processes and installations. There are many laws regarding the installation, and this leads to challenges in chemical management for both operators and authorities. The requirements from authorities are based on law but often the companies have their own programs and rules which are stricter than the requirements based on current law. The authorities need a lot of knowledge on chemical issues, but this information is not always readily available. Proposal for improvement of chemical management system A Chemical Management System (CMS) provides a systematic way of managing chemicals. The CMS can be integrated with the Environmental Management System (EMS). The purpose of the CMS is to control the chemicals and hazardous substances at the site, increase knowledge of the characteristics, risks and impact and improve the processes to reduce emissions of hazardous substances. The HAZBREF project recommends the use of a CMS following the principles described as BAT candidate 1 in Annex 1. HAZBREF also recommends that a requirement to establish and maintain a CMS at installations is included to the revised BREFs. Proposal for development of inventories and databases In order to know which hazardous substances are used or generated at the site, a chemical inventory is needed. It is important to list all types of chemicals and raw materials used in all processes and activities at the site in a database. The chemical list or database is a key part of chemical management allowing for systematic risk assessment, management of chemicals flows and their storage. It is also useful in the permitting processes as it provides easy access to data for chemicals used in the installations. The information in the chemical list/database must be searchable and the list should be updated regularly. Most of the information needed is available in the safety data sheets (SDS). If some information is missing from the SDS, the supplier should be asked to provide this. The HAZBREF project recommends the development and use of a chemical and raw material inventory following the principles described as BAT candidate 2 in Annex 1. HAZBREF also recommends that such a requirement to perform inventories at installations is included to the revised BREFs. Proposal for quality and use of safety data sheets To allow for efficient chemicals management, it must be assured that all SDS keep a good quality level. If a chemical supplier fails to provide SDS with good quality, it is the duty of both the operator and the competent authority to demand the missing information from the chemical supplier. Better SDSs, including improved data on environmental hazards, and exposure scenarios would make risk assessment of individual chemicals in specific process easier for the installations. This would lead to more efficient monitoring and help to focus more on most the problematic substances. The SDSs of raw materials should contain more information on impurities. Also, the chemical inventory could be improved if detailed data about the impurities or intentionally added constituents would be available in SDS. Exposure Scenarios are not usually directly usable for the operators. Sector specific environmental release categories (SPERCs), based on measurements and info about the typical environmental fate of substances in the sites could help but they have not yet been developed for many industrial uses. Proposal for process mapping of hazardous substances In order to be able to take measures to reduce emissions of hazardous substances, good knowledge of the production processes is needed. One way to do this is to use process mapping of hazardous substances. The purpose of the method is to identify the mass flows and release routes of the substances. The purpose is also to optimise monitoring and identify cost efficient ways to reduce emissions. The process mapping is a tool which supports the chemical inventory. The HAZBREF project recommends mapping of hazardous substances following the principles described as BAT candidate 3 in Annex 1. Proposal for substitution Substitution is an important measure to minimise chemical risks at the installation. A successful substitution work can be performed in four stages; Identification of hazardous substances - Screening for possible alternatives - Evaluation and choice of alternatives and Development of new alternatives. Regrettable substitution should be avoided. Proposal for the permitting process The permit process should be streamlined with more communication during the application phase between the applicant and permitting authorities and communication with WWTP operators should be ensured in case of indirect emissions. More co-operation between chemical, environmental and occupational health authorities is suggested to achieve smooth information flow and reduce double work. More exchange of information and good experiences between Member States would in the long run also contribute to more harmonised and better practices on European level. The format for a chemical inventory should be standardised. An appropriate approach is given in Annex 5. It is the duty of the operator to provide information in a way that it can be quickly assessed and that conclusions in the form of permit requirements, stipulations and conditions can be more easily drawn.Denna vägledningsrapport har tagits fram inom aktivitet 4.1 i arbetspaket 4 ”Bästa praxis för kemikaliehantering i branschen” i HAZBREF-projektet. Rapporten behandlar den kemiska industrin och dess två delsektorer: produktion av oorganiska högvolymkemikalier (med fokus på produktion av gödselmedel) och polymerer. Textilindustrin och ytbehandling av metaller och plast behandlas i separata rapporter. Mål, intresseområden, metodik och struktur Denna sektorsspecifika rapport ger vägledning till nyckelaktörer på nationell nivå (kemiska industrier och behöriga myndigheter) om hur man kan förbättra kemikaliehanteringen på anläggningsnivå. I detta avseende hänvisas till relevanta krav, såsom industriutsläppsdirektivet (IED) och referensdokumenten för bästa tillgängliga teknik (BREF). De resultat som redovisas i vägledningen, särskilt beträffande BAT-kandidater i kapitel 5, kommer också att ingå i kommande revision av BREF-dokument för kemisk industri (LVIC och eventuellt andra). De används vidare för HELCOM-rekommendationer om hur man kan minska utsläppen av farliga ämnen i Östersjön. Rapporten sammanfattar viktiga resultat från intervjuer och diskussioner med HAZBREF-experter, representanter från kemisk industri och relevanta myndigheter samt från genomförda fallstudier i Finland, Estland och Sverige. Även två polymerverksamheter i Polen har analyserats med avseende på cirkulär ekonomi. Rapporten fokuserar på tillämpningar och utmaningar relaterade till IEDtillståndsprocessen, och speciellt på användningen av farliga kemikalier i polymeroch gödselmedeltillverkning. Rapporten återspeglar också slutsatserna från andra arbetspaket i HAZBREF-projektet och hänvisar till rekommendationer som publicerats av Europeiska unionens nätverk för genomförande och efterlevnad av miljölagstiftningen (IMPEL). Det första kapitlet i rapporten ger en kort introduktion av tillämpningsområdet. Det andra kapitlet ger en introduktion till den kemiska sektorn med fokus på Europa och produktion av gödselmedel och polymerer. Det tredje kapitlet beskriver relevanta farliga kemikalier relaterade till produktion av gödselmedel och polymerer, regelverk för de farliga kemikalierna och både reglerande och icke-reglerande kemiska referenslistor. Kapitlet beskriver också hur identifiering av relevanta ämnen i polymer- och gödselmedelsindustrin kan göras. Det fjärde kapitlet beskriver krav enligt IED, REACH, CLP, WFD och annan relevant lagstiftning samt rekommendationer från HELCOM. Det innehåller också information om användning och framtagande av säkerhetsdatablad och exponeringsscenarier. Vidare beskrivs hur kemikalieinventeringar kan utvecklas och hur substansflödesanalys och materialflödesanalys kan användas. Den innehåller också en kort beskrivning av hur man använder ett interaktivt verktyg, utvecklat i HAZBREF, för identifiering av relevanta farliga ämnen. Bästa praxis för kemikaliehantering samt identifiering av BAT-kandidater beskrivs i det femte kapitlet. Kapitlet innehåller också vägledning om kemikaliehanteringssystem, kemikalie- och råvaruinventeringar, lagring och transport av kemikalier, optimering av processintegrerad återvinning, substitution, processkartläggning av farliga ämnen, hantering av farligt avfall och avloppsvattenbehandling. Kapitlet innehåller både allmänt tillämplig praxis och rekommendationer om BATkandidater. De flesta av BAT-kandidaterna är allmänt tillämpliga. Alla BATkandidater beskrivs i detalj i bilaga 1. Det sjätte kapitlet förklarar de olika stegen i tillståndsförfarandet enligt IED och ger vägledning, goda exempel och rekommendationer till både verksamhetsutövare och tillståndsmyndigheter om hur man utför respektive steg med särskilt fokus på bra kemikaliehantering. Frågor om cirkulär ekonomi inom polymersektorn och resultat från fallstudier beskrivs i det sjunde kapitlet. Huvudsakliga resultat och förslag Kemisk industri omfattar många olika typer av processer och verksamheter. Det finns många lagar som gäller för verksamheterna, och detta leder till utmaningar i kemikaliehantering för både operatörer och myndigheter. Kraven från myndigheter är lagbaserade men ofta har företagen egna program och regler som är strängare än kraven enligt gällande lag. Myndigheterna behöver mycket information om kemikaliefrågor, men denna information är inte alltid lättillgänglig. Förslag till förbättring av kemikaliehanteringssystem För att veta vilka farliga ämnen som används eller uppkommer i verksamheten krävs en kemikalieinventering. Det är viktigt att lista alla typer av kemikalier och råvaror som används i verksamheten i en databas. Kemikalielistan eller databasen är en viktig del av kemikaliehanteringen och möjliggör systematisk riskbedömning, hantering av kemikalieflöden och kemikalielagring. Det är också användbart i tillståndsprocesserna eftersom det ger enkel åtkomst till data för de kemikalier som används i verksamheterna. Informationen i kemikalielistan/databasen måste vara sökbar och listan bör uppdateras regelbundet. Merparten av den information som behövs finns i säkerhetsdatabladen. Om viss information saknas i säkerhetsdatabladet bör leverantören uppmanas att lämna denna. HAZBREF-projektet rekommenderar framtagande och användning av en kemikalie- och råvaruinventering enligt principerna som beskrivs som BAT-kandidat 2 i bilaga 1. HAZBREF rekommenderar också att framtagande och användning av kemikalie- och råvaruinventeringar förs in som krav i de reviderade BREF-dokumenten. Förslag rörande kvalitet och användning av säkerhetsdatablad För att möjliggöra effektiv kemikaliehantering måste det säkerställas att alla säkerhetsdatablad håller en god kvalitetsnivå. Om en kemikalieleverantör inte tillhandahåller säkerhetsdatablad av god kvalitet, är det både operatörens och den behöriga myndighetens skyldighet att kräva den saknade informationen från kemikalieleverantören. Bättre säkerhetsdatablad, inklusive förbättrad data om risker för miljön, och exponeringsscenarier skulle göra riskbedömning av enskilda kemikalier i specifika processer enklare för verksamheterna. Detta skulle leda till effektivare övervakning och bidra till att fokusera på de mest problematiska ämnena. Säkerhetsdatablad för råvaror bör innehålla mer information om ingående föroreningar. Kemikalieinventeringen skulle också kunna förbättras om detaljerade data om föroreningar eller avsiktligt tillsatta beståndsdelar skulle finnas tillgängliga i säkerhetsdatabladen. Exponeringsscenarier är vanligtvis inte direkt användbara för operatörerna. Sektorsspecifika miljöutsläppskategorier (SPERC), baserade på mätningar och information om ämnens karakteristik och typiska rörelsemönster på anläggningen kan hjälpa, men de har ännu inte utvecklats för många industriella användningar. Förslag till processkartläggning av farliga ämnen För att kunna vidta åtgärder för att minska utsläppen av farliga ämnen behövs god kunskap om produktionsprocesserna. Ett sätt att få det är att göra processkartläggningar av farliga ämnen. Syftet med metoden är att identifiera ämnets massflöde och läckagevägar. Syftet är också att optimera övervakningen och identifiera kostnadseffektiva sätt att minska utsläppen. Processkartläggningen är ett verktyg som stöder kemikalieinventeringen. HAZBREF-projektet rekommenderar kartläggning av farliga ämnen enligt principerna som beskrivs som BAT-kandidat 3 i bilaga 1. Förslag till substitution Substitution är en viktig åtgärd för att minimera kemiska risker vid verksamheten. Ett framgångsrikt substitutionsarbete kan utföras i fyra steg; Identifiering av farliga ämnen - Screening efter möjliga alternativ - Utvärdering och val av alternativ och Utveckling av nya alternativ. Substitution som senare kan komma att ångras bör undvikas. Förslag till förbättring av tillståndsprocessen Tillståndsprocessen bör effektiviseras genom mer kommunikation under ansökningsfasen mellan den sökande och tillståndsmyndigheterna och även med reningsverkets operatörer vid indirekta utsläpp. Mer samarbete mellan kemikalie-, miljö- och arbetsmiljömyndigheter föreslås för att uppnå ett smidigt informationsflöde och minska dubbelarbete. Mer utbyte av information och goda erfarenheter mellan medlemsstaterna skulle på sikt också bidra till mer harmoniserad och bättre praxis på europeisk nivå. Hur en kemikalieinventering ska vara utformad bör standardiseras. En lämplig metod ges i bilaga 5. Det är operatörens skyldighet att tillhandahålla information så att den lätt kan bedömas och att slutsatser i form av tillståndskrav och villkor lättare kan dras
Nationella åtgärder för en förbättrad dioxinsituation
No full textDioxin är benämningen på en grupp av extremt giftiga organiska ämnen. De bildas oavsiktligt vid förbränning i ett visst temperaturintervall och i närvaro av klor eller brom, och sprids till miljön. Dessutom är dioxiner långlivade och ansamlas i levande varelser och i näringskedjorna. Utsläppen från en enda stor punktkälla anses vara stora även om de mäts i miljarddels gram (nanogram), eller i andelar av gram över ett helt års samlade utsläpp. Spridningen av dioxin till miljön sker storskaligt och människor påverkas huvudsakligen genom maten vi äter. Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsa anger ett tolerabelt veckointag på 2 pikogram/kg kroppsvikt (biljondels gram) medan medianintaget av dioxiner och dioxinlika PCB via livsmedel är 3,6 pikogram/kg kroppsvikt och vecka i Sverige. Dioxinsituationen i Sverige är alltså fortfarande långtifrån acceptabel trots decenniers insatser för att förbättra den. En betydande andel av tillförseln av dioxin kommer fortfarande långväga transporterat från andra länder i Europa, så internationellt åtgärdssamarbete, regelutveckling och regeltillämpning är viktigt. Men en väsentlig del av tillförseln härstammar fortfarande från inhemska utsläppskällor som behöver åtgärdas. Det var mot den bakgrunden som Naturvårdsverket år 2018 tog initiativ till en myndighetssamverkan inom Miljömålsrådets ram, som med tiden utökades till flera aktörer. Denna rapport utgör ett resultat av det initiativet, och sammanfattar översiktligt kunskapsläget kring dioxinsituationen i Sverige år 2021. Rapporten beskriver hälso- och miljötillståndet, och de åtgärder som vidtagits, fortsatt vidtas och nya åtgärder som övervägs för framtiden. Olika myndigheter, branscher och forskningsinstitutioner ger sin syn på utmaningar och möjligheter till nationella åtgärder för en förbättrad dioxinsituation, vilket också utgör rapportens titel. Rapportens syfte är att bidra med underlag till och ge vägledning för det framtida miljöarbetet för att uppnå etappmålet om dioxin i Sverige, vilket regeringen beslutade om i januari 2021; ”Senast 2030 ska utsläpp av dioxin från punktkällor vara kartlagda och minimerade” Detta etappmål innebär också att ett mer samordnat åtgärdsarbete är angeläget. Rapporten är därför framtagen av många berörda aktörer och i samverkan. Kunskaperna om dioxinsituationen i Sverige år 2021 beskrivs i kapitel 4 – trenderna, vad vi vet om källorna och vilka de viktiga kunskapsluckorna är. Ny kunskap tillkommer ständigt, bland annat genom den särskilda satsning på förorenade sediment som nu pågår med ett särskilt forskningsprogram finansierat av Naturvårdsverket, och ett särskilt regeringsuppdrag till flera myndigheter i samverkan. Relativt ny kunskap baserat på så kallad källspårningsteknik visar att allt eftersom primära luftutsläpp av dioxiner hanteras och luftnivåerna sjunker, blir betydelsen av och påverkan på Östersjöns djurliv större från andra källor. Dioxinförorenade platser i kustområden är exempel på sådana källor. Det kan därför finnas anledning att uppmärksamma och åtgärda sådana källor för att minska den totala belastningen av dioxiner i Östersjöbiota. Halterna i miljön av dioxiner och furaner minskar fortsatt med en årlig takt av cirka 5-8 % där mätningar görs, men den relativa sammansättningen mellan dioxiner och furaner har förändrats. Andelen furaner har ökat. Dessa bildas i högre utsträckning vid icke-industriella förbränningsprocesser, vilket indikerar att ytterligare utsläppsbegränsande åtgärder behöver vidtas mot denna typ av källor. Naturvårdsverket och flera andra myndigheter redogör i kapitlen 6 och 7 för sina roller, uppgifter och åtgärder med koppling till dioxinfrågan. Livsmedelsverket beskriver att livsmedelssituationen inte är tillfredsställande när det gäller dioxin. Intagen av dioxin och PCB från maten är fortfarande för höga, och halterna i många av våra livsmedel behöver sänkas ytterligare. Ett samordnat arbete internationellt och i EU-kommissionen krävs också för att sänka gränsvärdena för dioxiner och dioxinlika PCB ytterligare och till en nivå i våra livsmedel som bättre skyddar befolkningen. Vattenmyndigheterna redogör i samma kapitel för de vattenförekomster som ännu inte uppnår god kemisk status på grund av dioxin. De redogör även för förslag till nya åtgärder i kommande åtgärdsprogram. Trots att trenden avseende dioxinhalter är nedåtgående, gör Vattenmyndigheten bedömningen att det finns en risk att många vattenförekomster inte uppnår god kemisk status på grund av dioxin. Det gäller exempelvis cirka 98 % av Bottenhavets och Bottenvikens alla kustvatten (vattenförekomster). Metallindustrin, Skogsindustrin och Avfall Sverige representerar några av de historiskt sett stora punktkällorna för utsläpp av dioxin. De redogör själva i kapitel 8 för sina egna tidigare insatser med relevans för dioxin, vad de gör idag och de för fram tankar om sina egna framtida åtgärder. Den kunskapsnivå vi hittills uppnått och som beskrivs i kapitel 4 och den åtgärdstakt som närmare beskrivs i kapitel 6, 7 och 8 är alltså och sannolikt inte fullt tillräcklig för att uppnå regeringens etappmål, eller målsättningen om en helt acceptabel dioxinsituation till år 2030. Men det är en god början. Det krävs fortsatta insatser under många år. Det krävs att myndigheter och andra aktörer samverkar i konstruktiv anda. Denna rapport är ett underlag för fortsatta åtgärder och steg på vägen mot en förbättrad dioxinsituation. I ett diskussionskapitel nedan redogör Naturvårdsverket för sin syn på viktiga kunskapsluckor som behöver täppas till, och hur vi vill rikta kraften framåt i åtgärdsarbetet för att nå etappmålet om dioxin. Så vill Naturvårdsverket rikta kraften i åtgärdsarbetet Dioxinsituationen förbättras kontinuerligt, men åtgärdsarbetet behöver effektiviseras för att nå en acceptabel nivå i enlighet med miljömål om giftfri miljö och nytt etappmål om dioxin. Naturvårdsverket vill därför arbeta för en ökad samverkan så att den samlade kraften i åtgärdsarbetet riktas mot att de mest relevanta källorna till dioxin kartläggs och minimeras. Denna rapport har inte alla de nödvändiga svaren inom dioxin-området. Men i arbetet med den har flera områden identifierats där det är tydligt att insatserna kan behöva vässas. Begreppet ”punktkällor” i etappmålet om dioxin bör tolkas brett Etappmålet säger att ”Senast 2030 ska utsläpp av dioxin från punktkällor vara kartlagda och minimerade”. Det tidiga åtgärdsarbetet för att minska utsläppen av dioxin fokuserade också på de stora punktkällorna. Arbetet med att minska utsläppen från många av dessa punktkällor har varit framgångsrikt om man jämför med utsläppsnivåerna på 1980- och 1990-talen. Men ändå har inte miljösituationen förbättrats i motsvarande grad. Det beror sannolikt på att även de små men många källorna avsevärt bidrar till dagens utsläppssituation. Det fortsatta åtgärdsarbetet bör därför inriktas relativt brett. Kunskapen om källorna behöver öka både kvalitativt och kvantitativt Kunskapen om dioxinutsläpp till luft och från dioxinförorenade sediment i Sverige ökar, men behöver stärkas ytterligare både kvalitativt och kvantitativt. Vi behöver också nå en ökad samsyn kring de olika dioxinkällornas betydelse och hur det fortsatta åtgärdsarbetet bör prioriteras så att arbetet i första hand riktar in sig på de mest förorenade områdena. Utsläppsbedömningar till luft behöver ses över De officiellt redovisade1 dioxinutsläppen, exempelvis för massa- och pappersindustrin, bygger helt eller delvis på beräkningar i en utsläppsmodell. Här görs antaganden för olika så kallade emissionsfaktorer. Resultatet stämmer inte överens med de utsläppssiffror som branschen själv beräknar och rapporterar i sina miljörapporter. Branschen beräknar utsläppen till i storleksordningen endast cirka en femtedel av den utsläppsmängd som redovisas i den nationella beräkningen. Branschens utsläppsberäkningar bygger på mätningar vid sodapannor och mesaugnar (processutsläpp) samt vid barkpannor (energipannor), vilket medför att de emissionsfaktorer som branschen använder är väsentligt lägre än i den nationella beräkningen. I arbetet med denna rapport har skillnader mellan olika rapporteringsprogram för utsläpp inom skogsindustrin framkommit, men skillnader kan finnas även i andra branscher. Skillnaderna i rapportering belyser betydelsen av en kontinuerlig validering av beräkningsmodeller så att dessa är så nära verkligheten som möjligt. På så vis blir underlaget för prioriteringar inom åtgärdsarbetet ändamålsenligt.Det finns sannolikt fler felkällor i bedömningar av dioxinutsläpp till luft. Deponering av brännbart material har varit förbjudet sedan länge (2002) och mer avfall mellanlagras numera istället i väntan på vidare hantering. Bränder i dessa mellanlager sker relativt ofta vilka sannolikt bidrar till dioxinutsläpp2 . Exempelvis inkluderas ännu inte sådana utsläpp i nuvarande nationella utsläppsdata. Vidare har förbränning av biomassa för olika energiändamål ökat kraftigt i Sverige under de senaste 20 åren, men osäkerheten är fortfarande stor när det gäller utsläppsfaktorer för denna typ av bränsle.Mot denna bakgrund planerar Naturvårdsverket att initiera ett utvecklingsprojekt under 2021/22 i syfte att fortsätta förbättra kvaliteten på den nationella utsläppstatistiken av dioxin. Dioxinutsläpp från kända källor behöver mätas mer frekvent Övervakning av dioxinutsläpp till luft från större punktkällor ska enligt gällande lagstiftning göras vid minst två tillfällen per år genom periodiska korttidsmätningar. Då korttidsmätning oftare sker under en jämn och stabil drift finns en risk för att mätdata inte fullt ut avspeglar de utsläppsvariationer som förekommer. Halterna kan variera mycket snabbt och de högsta halterna uppstår ofta i samband med start och stopp, vid driftstörningar och vid problem i reningsutrustning. För att kunna rikta åtgärder inom befintliga tillstånd och kommande prövningar på ett så verkningsfullt sätt som möjligt behöver mätningarna bli mer representativa så att man får kännedom om dioxinutsläppens egentliga storlek och variation över tid. Naturvårdsverket kommer därför fortsatt verka för att krav på mer frekventa mätningar ska införas i svenska tillståndsprövningar. Krav på kontinuerlig långtidsprovtagning av dioxiner och furaner förekommer redan i flera andra medlemsstater inom EU. Det finns dessutom redan krav på att kontinuerlig långtidsprovtagning ska göras i hela EU, så snart lämpliga mätmetoder anses finnas tillgängliga inom hela unionen. Tröskelvärden för inrapportering av utsläpp från punktkällor behöver ses över Några regelmässiga mätningar av dioxin till vatten har på senare år inte gjorts inom exempelvis massa- och pappersindustrin och företagen rapporterar heller inga utsläppsvärden för dioxiner i miljörapporterna. Det beror på att tröskelvärdet över vilket en enskild anläggning ska rapportera utsläpp av dioxiner till vatten är 100 mg-TEQ/år, d.v.s. 100 gånger högre än det tröskelvärde som tillämpas för utsläpp till luft i Sverige. Det kan finnas anledning att se över och eventuellt sänka tröskelvärden i Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport så att fler källor som orsakar utsläpp till vatten rapporteras in. Källspårningstekniken kan behöva utvecklas och användas mer för att identifiera nya källor och nya utsläppsmönster De initiala åtgärderna för att sänka dioxinutsläppen som infördes för decennier sedan riktades mot stora punktkällor och var mycket effektiva. Mycket tyder dock på att mer behöver göras för att halten dioxin i miljön ska nå acceptabla nivåer. Därför behöver kunskapen öka om vilka källor till och spridningsvägar av dioxin som idag är de största och mest relevanta för att nya åtgärder ska bli så effektiva som möjligt. Den källspårningsteknik som redogörs för i kapitel 4.2.3 är relativt ny och inte helt färdigutvecklad. Den ger emellertid unik kunskap om källor till spridning av dioxin, en sorts fingeravtrycksteknologi. Den kan behöva utvecklas och tillämpas ytterligare så att åtgärder, som ofta är mycket dyra att genomföra, verkligen sätts in på rätt ställe. Åtgärder mot källorna behöver genomföras, både i Sverige och i andra länder Av det dioxin som luft-transporteras och deponeras i Sverige härstammar mer än hälften från källor i andra länder. För att nå etappmålet om dioxin och för att därigenom uppnå en situation där intaget av dioxin via livsmedel ligger på en betryggande låg nivå, krävs att åtgärder vidtas både internationellt och i Sverige. Denna rapport fokuserar särskilt på vad vi kan göra nationellt, men vårt svenska bidrag i det internationella arbetet är också mycket viktigt och behöver prioriteras. Både Naturvårdsverket och Livsmedelsverket företräder Sverige i olika sammanhang där utvecklingen och tillämpningen av olika EUregelverk diskuteras och bestäms. Naturvårdsverket bedriver också ett omfattande bilateralt miljösamarbete med många av de länder där dioxinutsläppen som deponeras över Sverige härstammar ifrån. Detta viktiga arbete behöver fortsätta och även särskilt beakta möjligheter till internationella landvinningar för en förbättrad dioxin-situation.Naturvårdsverket ska också inom det europeiska luftvårdsarbetet fortsatt verka för att minska depositionen av miljöfarliga ämnen från internationella källor, däribland även dioxin.De internationella insatserna behöver kombineras med effektiva nationella insatser. Det ger ofta större effekt i det internationella åtgärdssamarbetet om man även kan visa på goda exempel från det egna nationella miljöarbetet. På dioxinområdet finns fler exempel på att vi i Sverige inte längre leder utvecklingen. Svensk fisk har ofta högre halter dioxin än fångsterna i andra delar av Östersjön, ibland så höga att fisken inte får säljas som livsmedel.Kontinuerlig långtidsprovtagning av dioxinutsläpp till luft förekommer på hundratals platser i flera andra EU-medlemsstater men fortfarande endast vid några enstaka stora punktkällor i Sverige. Den europeiska luftövervakningen EMEP som visar reduktionen av dioxinnedfall sedan 1990 till idag bekräftar i någon mån den bilden. EMEP-statistiken visar att exempelvis Finland och Norge i något högre grad än Sverige har reducerat det nationella bidraget till dioxinnedfallet i landet.I arbetet med att ta fram styrmedel och åtgärder inom nationella luftvårdsprogrammet, som främst är fokuserat på att minska utsläpp av andra ämnen, ska Naturvårdsverket fortsatt och där det är relevant beakta hur utsläppen av olika förorenande ämnen, såsom dioxiner, kan reduceras så långt som möjligt. Förbättrad kunskap för åtgärder av förorenade sediment Genom att sammanställa och tillgängliggöra befintlig kunskap inom sedimentområdet, bygga ny kunskap, ta fram vägledningar kring prioritering, inventering, undersökning och ärendehandläggning av förorenade sediment, samt genomföra praktiska pilotprojekt skapas bästa möjliga förutsättningar för att få igång ett kostnadseffektivt åtgärdsarbete avseende förorenade sedimentområden. Upplägget riktar i första hand in sig på de mest förorenade områdena.National measures to improve the dioxin situation in Sweden Dioxin is the name of a group of extremely toxic organic substances. They are inadvertently formed during combustion in a certain temperature range and in the presence of chlorine or bromine, and then spread to the environment. In addition, dioxins are persistent and accumulate in organisms and in the food chains. Emissions from a single large point source are considered to be large even if measured in nanograms, or in proportions of grams over a whole year's total emissions. The spread of dioxin to the environment occurs on a large scale and humans are mainly affected by the food we eat. The European Food Safety Authority (EFSA) indicates a tolerable weekly intake of 2 picograms/kg body weight (trillionths of a gram) while the median intake of dioxins and dioxin-like PCBs via food is 3.6 picograms/kg body weight and week in Sweden. The dioxin situation in Sweden is therefore still far from acceptable despite decades of efforts to improve it. A significant proportion of dioxin inputs still come from other countries in Europe, and hence, international cooperation is important comprising various measures, regulatory development and implementation of rules. However, a substantial part of the dioxin still comes from domestic emission sources that need to be addressed. In light of this situation, the Swedish Environmental Protection Agency in 2018 initiated a government collaboration within the framework of the Environmental Objectives Council, which over time was extended to other actors as well. This report is a result of that initiative and summarises the dioxin situation in Sweden 2021. Further, the report describes the state of health and the environment, the measures taken so far, current measures, and new measures under consideration for the future. Various authorities, industries and research institutions give their views on challenges and opportunities for national measures to improve the dioxin situation, which is also the title of the report. The purpose of the report is to provide information and guidance for future environmental work to achieve the national milestone target for dioxin in Sweden, which the government decided on in January 2021: "By 2030, dioxin emissions from point sources shall be mapped and minimised" This milestone target also means that more coordinated action is urgent. The report is therefore produced in collaboration with many stakeholders. Knowledge of the dioxin situation in Sweden in 2021 is described in chapter 4 – trends, what we know about the sources and what the important knowledge gaps are. New knowledge is constantly added, including through the special investment in contaminated sediments that is now underway with a special research program funded by the Swedish Environmental Protection Agency, and a special government assignment to several authorities in collaboration. Relatively new knowledge, based on so-called source tracking technology, shows that, as primary sources to air emissions of dioxins are handled, and air levels of dioxin decrease, the importance of other sources increase as well as their impact on Baltic wildlife. Dioxin-contaminated sites in coastal areas are examples of such sources. There may therefore be a need to draw attention to, and address, such sources in order to reduce the overall load of dioxins in the Baltic Sea biota. The levels of dioxins and furans in the environment continue to decrease at an annual rate of approximately 5-8 %, but the relative composition of dioxins and furans has changed. The proportion of furans has increased. Furans are formed to a greater extent in non-industrial combustion processes, indicating that additional emission control measures need to be taken against these types of sources. In Chapters 6 and 7, the Swedish Environmental Protection Agency and several other national authorities describe their roles, tasks and measures related to the dioxin issue. The Swedish Food Agency describes that the food situation is not satisfactory regarding dioxin. The intake of dioxin and PCBs from food is still too high, and the level in several types of food need to be lowered further. Coordinated work internationally and in the European Commission is also needed to further reduce the threshold values for dioxins and dioxin-like PCBs to a level in our food that better protects the human population. In the same chapter, the water authorities describe water bodies which do not yet achieve the protection goal – good chemical status – due to dioxin. They also outline proposals for new measures in future action programmes. Although the trend in dioxin levels is declining, the water authorities consider that there is a risk that many water bodies do not achieve good chemical status due to dioxin. This applies, for example, to approximately 98 % of all coastal waters (bodies of water) in the Bothnian and Bothnian Bays. The Metal Industry, the Forest Industry and Waste Sweden represent some of the actors that historically were large point sources of dioxin emissions. They describe in Chapter 8 their own past efforts relevant to dioxin, what they do today, and they are bring forward ideas about their future actions. The level of knowledge we have reached so far, as described in Chapter 4, and the pace of action defined in Chapters 6, 7 and 8, is probably not sufficient to achieve the government's milestone target, or the objective of a fully acceptable dioxin situation by 2030. But it's a good start. However, continued efforts are needed for many years
Vägledningsframgång : En utvärdering av vad som fungerar för kommunerna
No full textRapporten består av en utvärdering av Naturvårdsverkets vägledningsinsatser till kommuner inom samhällsplanering med fokus på gröna frågor. Syftet med vägledning om samhällsplaneringsfrågor är att ge råd och stöd kring hur ett miljöperspektiv kan integreras i planeringsfrågorna. Vägledning är en central del av Naturvårdsverkets arbetsuppgifter enligt myndighetens instruktion. Här framgår att myndigheten inom miljömålssystemet ska vägleda berörda myndigheter i deras arbete med genomförande och uppföljning. Utvärderingen fokuserar på vägledningarna ”Kartlägga naturområden för friluftsliv”, ”Kommunal friluftslivsplanering” och ”Fria eller fälla? En vägledning för avvägningar vid hantering av träd i offentliga miljöer” (”Träd i offentliga miljöer”). Dessa vägledningsområden har koppling till de av riksdagen antagna miljömålen ”Ett rikt växt- och djurliv” och ”En god bebyggd miljö”. När det gäller miljömålet ”Ett rikt växt- och djurliv” finns kopplingar till en samhällsplanering som tar hänsyn till biologisk mångfald samt områden för rekreation och friluftsliv. Olika trädmiljöer kan både bidra till natur- och kulturupplevelser samt biologisk mångfald. Det finns också koppling mellan friluftslivsfrågor, miljömål och Agenda 2030. Syftet med utvärderingen är att den ska bidra till Naturvårdsverkets utveckling av vägledningsarbetet. I denna rapport ligger fokus på kommuner eftersom de genom sitt ansvar för planfrågor är en central mottagare för flera av Naturvårdsverkets vägledningar. Målet med Naturvårdsverkets vägledningsinsatser är att de ska få önskad effekt på kommunernas arbete. För att insatserna ska få önskad effekt har vi även undersökt hur kommunerna vill ha vägledning. I förlängningen ska utvärderingen bidra till mer effektiva och målgruppsanpassade vägledningsinsatser. Syftet utmynnar i följande frågeställningar Vilken form har de olika typerna av vägledning? Hur är de upplagda? Vilka vägledningar används inte utan kanske rentav bara är skrivbordsprodukter? Hur kan Naturvårdsverket skapa framtidens vägledningar, som har hög grad av användbarhet och som får genomslag i planeringsarbetet? Hur kan Naturvårdsverket jobba mer med differentierade vägledningar, som har samma ämne men olika ingång beroende på kommunens förutsättningar? För att besvara frågeställningarna har vi använt olika former av material. Vi har genomfört djupintervjuer med kommunala tjänstepersoner på fem kommuner som arbetar med samhällsplanering med fokus på gröna frågor. Dessutom har vi intervjuat två konsulter som arbetar inom samma område. Vidare har vi genomfört kortare intervjuer med tjänstepersoner inom 29 kommuner. Vi har också använt oss av besöksstatistik för vägledningar på Naturvårdsverkets externa webb. Dessa vägledningar berör samhällsplanering och de två vägledningar om friluftsliv som nämns ovan. Vi har även gått igenom vägledningar inom dessa områden för att se hur de är utformade. På så sätt kan vi besvara frågorna om Naturvårdsverkets utformning av framtida vägledningar och anpassning utifrån kommunernas förutsättningar. Det analytiska ramverk som vi använder oss av i utvärderingen är verksamhetslogik och Naturvårdsverkets tre fokusområden för utveckling av vägledning (innehåll, tillgänglighet och samordning). För de vägledningar som är i fokus för den här utvärderingen vilar en övergripande verksamhetslogik på antaganden om att när vägledningarna är kända och används så leder de till nytta och bidrar till att uppnå mål. Det analytiska ramverket använder vi i utvärderingen för att strukturera och analysera insamlat material. I utvärderingen framkommer att en rad olika faktorer påverkar om kommunerna känner till vägledningarna samt om och hur vägledningarna används och leder till nytta. Tydligare målgrupper. Utvärderingen visar att för att stärka kännedomen om myndighetens vägledningar behöver Naturvårdsverket kommunicera mer riktat till tydligare målgrupper. Kommunerna är organiserade på olika sätt och de personer som Naturvårdsverket vill nå ut till kan jobba på olika förvaltningar och ha vitt skilda yrkestitlar. För att identifiera mer precisa målgrupper kan Naturvårdsverket genomföra en målgruppsanalys av hur kommunerna är organiserade och vilken eller vilka funktioner som arbetar med en viss fråga. Eftersom flera kommuner anlitar konsulter i samhällsplaneringsprocesser är även konsulter en målgrupp. Ett annat sätt att nå önskade målgrupper kan vara att Naturvårdsverket formulerar vad vägledningen ger för typ av svar och hur innehållet kan användas. Detta kan kopplas till vilka arbetsuppgifter en målgrupp har snarare än vilken yrkestitel de besitter. Exempel. Kommunernas förutsättningar och ambitioner påverkar också hur de arbetar med samhällsplanering och grön planering. För att vägledning ska göra nytta behöver Naturvårdsverket ha kännedom om vilket stöd som målgrupperna behöver för att kunna åstadkomma en förflyttning i miljöarbetet i riktning mot miljömålen utifrån de förutsättningar som kommunen har. När det gäller vägledningarnas innehåll efterfrågar intervjupersonerna i första hand exempel från andra kommuner. Det kan till exempel handla om hur genomförandeprocess med tillhörande utmaningar har lösts av kommuner med olika förutsättningar. En möjlighet är att Naturvårdsverket utifrån Sveriges kommuner och regioners kommunindelning lyfter exempel från de olika kommunkategorierna i vägledningarna. Lagtolkning och samverkan. Intervjupersonerna vill också att vägledningarna ska innehålla tolkning av de lagar som styr planeringsarbetet och hur dessa förhåller sig till varandra. Det handlar främst om miljöbalken (1998:808), plan- och bygglagen (2010:900) och kulturmiljölagen (1988:850). Denna önskan hör ihop med ökad samverkan mellan olika myndigheter. En önskan som lyfts av intervjupersonerna är att vägledningar inom samhällsplanering tas fram tillsammans av myndigheter med ansvar inom samhällsplanering och grön planering. Detta eftersom vägledningarna då kan visa på och ge argument för olika perspektiv av en fråga. Intervjupersonerna efterlyser även mer samverkan mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna inom samhällsplanering och grön planering. Vägledningens innehåll. Vidare efterfrågar intervjupersonerna att vägledningarna ska vara korta och koncisa och ha ett tydligt mål och syfte. Det behöver vara tydligt för läsaren vad hen kan förvänta sig få svar på i vägledningen och hur informationen ska användas. Tillgänglighet. Intervjupersonerna vill gärna att vägledningen ska finnas i pdf eller rapport och vara tillgänglig på Naturvårdsverkets webbplats. För att öka användbarheten säger några intervjupersoner att det vore bra om visst vägledningsmaterial är tillgängligt i kartform i GIS-skikt. Intervjupersonerna efterfrågar också vägledning i muntlig form, till exempel genom seminarier och utbildningar. För att hitta fram till relevanta vägledningar behöver Naturvårdsverkets webbplats förbättras vad gäller vilken målgrupp olika vägledningar riktar sig till och vilka vägledningar som kan ge stöd i frågor om samhällsplanering och grön planering. Även här efterfrågas samverkan mellan olika myndigheter för att stärka kopplingarna mellan relevanta vägledningar. I den här utvärderingen har vägledningar varit givna som insats för att stärka miljöarbetet i riktning mot mål. Fokus för utvärderingen har framför allt varit hur vägledningar kan utvecklas i innehåll och form för att vara mer tillgängliga och användbara för kommuner med olika förutsättningar. I utvärderingens insamlade material framkommer att det finns en rad olika interna och externa faktorer som påverkar om kommunerna känner till och använder Naturvårdsverkets vägledningar och vägledningsinsatser. Genom att synliggöra dessa faktorer och klargöra vilka antaganden som påverkar hur målgrupper definieras och vad nytta i målgruppernas miljöarbete innebär kan Naturvårdsverket fortsätta utveckla vägledningsarbetet i riktning mot uppsatta mål.This report consists of an evaluation of the Swedish Environmental Protection Agency’s (EPA) guidance efforts for municipalities on social planning, with a focus on green issues. The purpose of guidance on social planning is to provide advice and support for integrating an environmental perspective into planning. Guidance is a central part of the Swedish EPA’s Agency’s mandate according to the Government’s instructions to the agency. These instructions state that within the system of environmental objectives, the agency is to guide relevant government agencies in their implementation and follow-up efforts. The evaluation focuses on the guidelines “Kartlägga naturområden för friluftsliv” (Mapping nature areas for outdoor recreation), “Kommunal friluftslivsplanering” (Municipality outdoor recreation planning), and “Fria eller fälla? En vägledning för avvägningar vid hantering av träd i offentliga miljöer” (“Trees in public spaces”). These guidelines have a connection with two environmental quality objectives adopted by the Swedish Parliament: “A rich diversity of plant and animal life” and “A good built environment”. Social planning contributes to a rich diversity of plant and animal life when it considers biodiversity and areas for recreation and outdoor activities. Various arboreal settings can enhance both nature and cultural experiences and biodiversity. A connection also exists among outdoor recreation issues, environmental quality objectives and Agenda 2030. The evaluation is intended to help the Swedish EPA develop its guidance efforts. This report focuses on municipalities since they are a key recipient of several of the Swedish EPA’s guidelines because of their responsibility for planning. The goal of the Swedish EPA’s guidance initiatives is to have a positive effect on the work of the municipalities. To achieve this, we have also investigated how municipalities want to receive guidance. The evaluation ultimately will contribute to more effective guidance adapted to the target group. This aim raises the following questions: What forms do the different types of guidance take? How are they structured? What guidelines are not actually used but instead are forgotten on a shelf? How can the Swedish EPA create future guidelines that are very useful and have an impact on planning work? How can the Swedish EPA work on more differentiated guidelines that have the same subject but different inputs, depending on the municipality’s circumstances? To answer these questions, we have used different approaches. We have conducted in-depth interviews with municipal officials in five municipalities that work on community planning with a focus on green issues. We have also interviewed two consultants working in the same area. We have conducted shorter interviews with officials in 29 municipalities. And we have used visitor statistics for guidelines on the Swedish EPA’s external website. These guidelines concern community planning and the two guidelines for outdoor recreation mentioned above. We have also reviewed guidelines in these areas to see how they are formulated. In this way, we can answer the questions about the Swedish EPA’s formulation of future guidelines and adaptation based on the specific circumstances of municipalities. The analytical framework that we use for the evaluation is a program logic model and the Swedish EPA’s three focus areas for the development of guidance (content, accessibility and coordination). The guidelines on which this evaluation focuses use an overall operational logic model that assumes use of the guidelines leads to benefits and helps achieve objectives. We use this analytical framework to structure and analyse collected material. The evaluation shows that several factors affect whether municipalities know about the guidelines and whether and how the guidelines are used and lead to benefits. Pronounced target groups. The evaluation also shows that to strengthen awareness of the agency’s guidelines, the Swedish EPA needs to communicate more directly to clearly defined target groups. Municipalities are organised differently, and the people whom the Swedish EPA wants to address can work in different administrations and have widely differing occupational titles. To identify more precise target groups, the Swedish EPA can carry out a target group analysis of how municipalities are organised and which function or functions work on a specific issue. Since several municipalities hire consultants in community planning processes, consultants are also a target group. Another way to reach the desired target groups is for the Swedish EPA to describe what types of answers are provided by the guidance and how the content can be used. This can be linked to the job description of a target group rather than the job titles of individuals. Examples. The specific circumstances and ambitions of municipalities also affect how they work with community planning and green planning. For guidance to be useful, the Swedish EPA needs to be aware of what support the target groups need to reorientate their environmental work towards the environmental objectives appropriate for the circumstances of each municipality. Asked what they want the guidelines to contain, interviewees primarily request examples from other municipalities. For example, this might involve how municipalities with different circumstances have implemented changes to deal with applicable challenges. This could be done by highlighting examples in guidelines from the various municipal categories based how municipalities and regions are divided into local government areas. Interpretation of the Law and co-operation. The interviewees also want the guidelines to contain an interpretation of the laws that govern their planning work and how these relate to each other. These laws mainly concern the Environmental Code (1998:808), the Planning and Building Act (2010:900) and the Cultural Environment Act (1988:850). This desire is an outgrowth of increased collaboration among different government agencies. The interviewees also express a desire for social planning guidelines that are developed together with government agencies responsible for community planning and green planning. Such guidelines could then point out and present rationales for different perspectives on an issue. The interviewees would also like to see more collaboration on community planning and green planning between the Swedish EPA and county administrative boards. The content of the guidance. In addition, the interviewees want the guidelines to be short and concise and have a clear aim and purpose. The reader needs a clear indication of what answers the guidance can be expected to provide and how the information is be used. Accessibility. Ideally, the interviewees would like the guidance to be available in a PDF or report format that is accessible on the Swedish EPA’s website. To make some guidance material more useful, some interviewees say it would be good if it were available in map form with GIS layers. The interviewees also would like to receive guidance orally, such as through seminars and courses. To make it possible to find relevant guidelines, the Swedish EPA’s website needs to be improved to indicate intended target groups and which guidelines can provide answers to questions about community planning and green planning. Here, too, interviewees would like to see collaboration among different government agencies to strengthen the links between relevant guidelines. In this evaluation, guidelines have been provided to strengthen efforts to achieve environmental objectives. The evaluation has primarily focused on how the content and form of the guidelines can be developed to make them more accessible and useful for municipalities facing different circumstances. The evaluation material that has been collected shows that several different internal and external factors affect whether the municipalities know and use the Swedish EPA’s guidelines and guidance initiatives. By highlighting these factors and clarifying which assumptions affect how target groups are defined and how environmental work benefits target groups, the Swedish EPA can continue to develop its guidelines for achieving established goals