Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Using systems approach to integrate Causal Loop Diagrams modelling in the foresight project Scenarios for a Sustainable Europe 2050
No full textThe main purpose of this study was to showcase the use of Causal Loop Diagrams (CLD) analysis of the scenarios developed in the EIONET NRC FLIS project Scenarios for a Sustainable Europe in 2050 (SSE 2050). This study attempts to abridging the foresight Scenario Method with the system dynamic qualitative approach using the Causal Loop Diagramming method. In the study, the four narratives (Ecotopia, A Pragmatic Path, Green Growth Paradigm, Utilitarian Technocracy for Good) from the SSE 2050 project were interpreted and contextualized to develop the CLDs. Combining the results of the Scenario Method from SSE 2050 with systems dynamics modelling was a special feature of this project. The overall goal of the project was to 1) Show how scenario narratives can be illustrated using feedback loops and driving forces to show the evolution of different key factors over time. 2) Analyze and enhance the plausibility of each scenario as a function of time and improve the scenario consistency by enriching the scenarios. 3) Show how systemic change can be facilitated in the normative scenarios being studied. The results indicate that the solution scenarios produced from the SSE 2050 vary slightly in how the framing of system boundaries and the point of departure in the narratives are treated. Furthermore, the CLD can either be generic or specific in describing the scenario. All the solution scenarios required support factors to show barriers/limitations to have the CLDs work in terms of appropriate reinforcing and balancing behaviour. The solution scenarios tended to highlight reinforcing behaviour in the narratives and omit the description of limiting factors, therefore showing unlimited growth. This illustrates the difference between the Scenario Method and the CLD approach. One of the conclusions from the study points toward the necessity to be explicit in the description of the solution scenarios (and its supporting projection description) since the factors derived for the CLDs need explicit language. This will aid in enriching and identifying key factors of influence in the scenarios, and furthermore validating and preparing the results for further communication is the next step. The study shows that scenario CLDs can be a point of departure to enrich the scenarios further and complement a foresight process
Mängd mat och dryck via avloppet från svenska hushåll 2021 : En enkätundersökning och beteendestudie
No full textFör att få kunskap om hur stora mängder mat och dryck som hällts ut via avloppet har Svenska MiljöEmissionsData (SMED) på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en studie med målet att få reda på hur mycket mat och dryck som hushållen häller ut via avloppet i Sverige totalt under ett år och per person. Ytterligare ett mål med denna studie var att ta reda på vilken typ av mat och dryck som hälls ut, anledningar till att det hälls ut samt skillnader i mängder mellan olika typer av hushåll. SMED har genomförde en likande studie på uppdrag av Naturvårdsverket 2014 (Naturvårdsverket, 2014). För att genomföra denna studie togs en pappersenkät fram som skickades ut till 2050 hushåll i hela Sverige. Totalt har 583 hushåll svarat på enkäten. Hushållen skulle själva mäta och registrera hur mycket ätbart och drickbart de hällde ut via avloppet under fyra dagar. Till enkäten fanns instruktioner om hur de svarande skulle fylla i enkäten. Det fanns sju olika livsmedelskategorier att välja på; mejeri, kaffe/te, övriga drycker, sött (glass, kräm m.m), sås och soppa, övrigt flytande matavfall och fast matavfall. De svarande skulle också kryssa i anledningen till att de hällde ut mat och dryck via avloppet. Endast ätbart och drickbart skulle rapporteras, vilket innebar att allt som rapporteras skulle kunnat förtäras, vilket in sin tur innebär att allt som rapporteras är onödigt matsvinn. Kaffesump, teblad, spad från konserver ingår därmed inte. Enkätens innehåll var liknande den som användes 2014. På grund av corona-pandemin inkluderades frågor om hushållen har varit hemma i större utsträckning under insamlingsperioden och om de tror att de mängder mat och dryck som hälls ut i avloppet har förändrats på grund av pandemin. De utvalda hushållen gavs också möjlighet att delta i en uppföljande beteendestudie där de blev kontaktade av SMED för en intervju för att besvara frågor om anledningar till att mat och dryck hälls ut i avloppet eller på andra ställen. Resultaten visar att hushållen för 2021 hällde ut 18 kg mat och dryck per person eller 0,35 kg i veckan. Motsvarande siffror för 2014 var 26 kg per person eller 0,5 kg i veckan. Även om man tar hänsyn till osäkerhetsintervall i undersökningarna tyder det på att det har skett en minskning i dessa mängder per person. De totala mängderna som hälldes ut i avloppet var cirka 190 000 ton mat i undersökningen 2021, motsvarande siffra 2014 var 226 000 ton. Det är också viktigt att ha i åtanke att befolkningen i Sverige mellan 2014 och 2021 har ökat (SCB, 2020). De största mängderna mat och dryck som hälldes ut via avloppet var kaffe/te, mejeriprodukter och övriga drycker. Närmare 45 procent av de mängderna bestod av kaffe/te, 21 procent av mejeriprodukter och 9 procent av övriga drycker (t.ex. saft, kolsyrade drycker och alkoholhaltiga drycker). Därefter kom sås och soppa och fast matavfall (t.ex. ris, pasta och flingor). Minst mängder hälldes ut av livsmedelskategorierna övrigt flytande matavfall och sött. Resultatet i denna undersökning visar att 71 procent av avfallet hälldes ut på grund av det blivit över från måltid/matlagning/fika, 23 procent på grund av att varan var gammal eller att datumet var utgånget och sex procent av annan anledning. Den typ av hushåll som hällde ut mest per person var enpersonshushåll (26 kg per person), följt av tvåpersonshushåll (21 kg per person), trepersonshushåll (15 kg per person). Hushåll med fyra personer hällde ut 14 kg per person och hushåll med fem personer 10 kg per person. I den mindre beteendestudien har totalt 17 respondenter intervjuats om anledningen till varför man häller ut mat och/eller dryck i avloppet, eller varför man inte gör det. Stickprovet är baserat på en grupp respondenter där urvalet baseras på de som angett kontaktuppgifter och haft möjlighet och intresse att svara. Respondenter i den kvalitativa beteendestudien visade sig vara övervägande en- och tvåpersonshushåll som, till skillnad från majoriteten av en- och tvåpersonshushåll, inte alls häller ut mat i avloppet, och väldigt lite dryck. Det är framförallt för ekonomiska och ideologiska skäl, såsom resurshantering och hållbarhet, och i mindre grad praktiska skäl att de inte häller ut mat och dryck i avloppet. För att undvika att hälla ut mat och dryck svarar respondenterna att de inte köper mer mat än man använder, tillagar mat i rätt proportioner, använder matrester samt ser, luktar och smakar på maten för att bedöma om den är färsk och utgår inte från bäst före datum. Framtida beteendestudier inom samma ämne bör skalas upp till ett större och randomiserat stickprov, för att få in mer insikter från hushåll som faktiskt häller ut mat eller dryck i avloppet, samt att inkludera större andel flerpersonshushåll för att fler perspektiv. Erfarenheter från den kvalitativa beteendestudien kommer kunna utgöra en grund för utformning av fördjupade analyser framöver. Effekterna av corona-pandemins på hur stora mängder mat och dryck som hälls ut i avloppet var inte möjliga att utvärdera. Anledningen till detta var ett stort objektsbortfall som gjorde att det inte fanns tillräckligt med observationer för att statistiskt säkerställa att det finns en skillnad mellan de grupper som var hemma på grund av corona-pandemin och de som var hemma av andra orsaker
Naturvårdsverkets Färdplan för hållbar plastanvändning : Inspiration till handling
No full textNaturvårdsverkets Färdplan utgör en samlad bild och en riktningsvisare för vart vi ska och vad vi menar med en hållbar plastanvändning. Avsikten är att skapa en enad förståelse om vilka skiften som behöver ske och vilka utvecklingsområden som är särskilt angelägna att arbeta med. Färdplanen ska också inspirera till handling
Kommunens arbete med invasiva växtarter : Ett kunskapsstöd
No full textDet här materialet är tänkt att underlätta din kommuns arbete mot landbaserade invasiva växtarter. Materialet innehåller information om regler och arbetsområden, artinformation, checklistor, tips, fotografier och inblickar i hur andra arbetar. Allt material är helt fritt att använda, klippa och klistra i, publicera, lägga på hemsidan, trycka eller omformulera för att det ska passa din kommuns behov
Att leva nära stora rovdjur : Perspektiv på psykosociala och socioekonomiska konsekvenser
No full textFrågan om stora rovdjur i det svenska landskapet har under en lång tid varit föremål för diskussioner och debatt. Rovdjursförvaltningen ska arbeta för en gynnsam bevarandestatus samtidigt som samexistens mellan människor och rovdjur ska främjas och rovdjursangrepp förebyggas och begränsas. Det inkluderar att förvaltningen ska ta hänsyn till psykosociala och socioekonomiska konsekvenser samt arbeta för att minska konflikter relaterade till stora rovdjur. Trots att rovdjursförvaltningen ska ta hänsyn till psykosociala konsekvenser finns det till dags dato i en svensk kontext begränsad forskning avseende psykosocial ohälsa kopplat till förekomsten av stora rovdjur. Vår studie belyser hur lantbruksföretagare och jägare som bor i områden med rovdjur upplever förekomsten av dessa. Studien intresserar sig för jägare och lantbrukares erfarenheter och tankar kring den egna situationen, upplevelser av oro och stress kopplat till rovdjursförekomst, deras syn på förvaltningsstrategier och åtgärder, samt hur de upplever att deras socioekonomiska situation påverkas av rovdjursförekomst. Studien inkluderar också erfarenheter från personer som jobbar inom rovdjursförvaltningen vid länsstyrelserna eftersom handläggare och fältpersonal har nära kontakt med jägare och tamdjursägare som berörs av att det finns rovdjur i deras omgivningar. Det primära syftet är att utifrån ett socialantropologiskt perspektiv undersöka hur jägare och lantbruksföretagare i Dalarna, Värmland och Örebro län upplever stress, oro och socioekonomiska konsekvenser i relation till närvaron av stora rovdjur i deras vardag. Studiens analytiska ramverk hämtar inspiration från socialantropologiska perspektiv på hälsa vilka framhåller att människors upplevelser kring välbefinnande och meningsfull vardag bäst förstås utifrån ett utforskande av kulturella och sociala faktorer, men där även politiska aspekter kan påverka individens hälsa. De data som ligger till grund för analysen i den här rapporten kommer både från platsintervjuer som genomförts med lantbrukare och jägare samt med tjänstemän vid länsstyrelserna. Dessutom har en telefonenkät riktad till ett slumpmässigt urval av 300 jägare och lantbruksföretagare distribuerats. Data är också inhämtade från ansökningar och beslut om skyddsjakt på björn, lodjur, och varg i Dalarna, Värmland och Örebro län mellan 2015 och 2020. För att diskutera eventuella förändringar över tid avseende synen på rovdjursförvaltningen har även intervjuer gjorda i tidigare forskningsprojekt analyserats. Resultaten visar att förekomsten av stora rovdjur påverkar såväl jägare som lantbruksföretagare och att de behöver göra anpassningar i jakten och i hur de håller sina tamdjur. Som framkommer av våra resultat handlar socioekonomiska konsekvenser till exempel om merkostnader för skadeförebyggande arbete, kostnader och merarbete för tamdjursägaren efter ett rovdjursangrepp, eller förlorade EU-stöd för att de inte kan hålla betande djur på vissa områden efter ett angrepp. Resultaten visar att kostnader inte alltid täcks fullt ut samt att de ekonomiska konsekvenserna av ett rovdjursangrepp kan variera mellan individer beroende på företagets likviditet, när på året ett angrepp inträffar samt deras kontaktnät för hjälp med arbetsuppgifter och stöd efter ett angrepp. Lantbrukare uppgav att många inom branschen lever med små vinstmarginaler och med stor ekonomisk press, ett rovdjursangrepp skulle därför kunna föra med sig stora konsekvenser för verksamheten. Jägare uppgav i studien att de påverkas ekonomiskt av att behöva använda skadeförebyggande åtgärder för hundar och genom en minskad avkastning på jaktbart vilt. Med rovdjursangrepp, och risken för sådana, följer många gånger upplevelser av stress och oro, men också osäkerhet inför framtiden. Det handlar till exempel om lantbruksföretagets ekonomiska förutsättningar och om förutsättningar att fortsättningsvis kunna bo och verka på landsbygden. De som besvarade telefonenkäten uttryckte en oro för rovdjur i allmänhet, i relation till säkerheten för egna och andras barn, och i relation till djurhållning och jakt. Däremot var det relativt få som uppgav att de är oroade för sin egen säkerhet med anledning av stora rovdjur. De som intervjuats är dock främst oroade för sina tamdjur och för sina hundar. 81 procent av de tamdjursägare som besvarade enkäten uppgav att de är oroade för sina tamdjur. För lantbrukaren är eventuella ekonomiska konsekvenser av ett rovdjursangrepp ett orosmoment, och de som håller tamdjur som en inkomstkälla skattar sin oro högre än dem som håller tamdjur som en fritidssysselsättning. Av jägarna svarade 60 procent av respondenterna i telefonenkäten att de är oroliga för stora rovdjur i samband med jakt, och alla som jagar med hund uppgav att de är oroade för sin hund med anledning av stora rovdjur. I intervjuer med skadedrabbade jägare och lantbrukare framkommer att ett angrepp kan innebära en stor psykosocial påfrestning och påverkar vanligtvis människor en lång tid efteråt – medan andra sa att deras upplevda oro aldrig försvann. Både jägare och lantbrukare upplever också en känsla av vanmakt över att inte förmå skapa en trygg miljö för sina tamdjur och hundar. Denna känsla av vanmakt kan föra med sig negativa konsekvenser för individens hälsa och livskvalitet på grund av att djurägaren har en nära relation till djuren och känner ett ansvar att ta hand om sina djur. Ytterligare en faktor som negativt påverkar människors oro är rovdjursaktivister och aktioner som riktas mot jägare och lantbrukare, ofta i form av anonyma telefonsamtal eller att aktivister dyker upp på gården för att genomföra protestaktioner. Denna realitet är en viktig faktor som påverkar stress och oro som relaterar till rovdjur. Resultatet av enkäten samt intervjuerna visar att också förtroendet för rovdjursförvaltningen är lågt bland jägare och lantbruksföretagare. I platsintervjuerna går det att få ytterligare indikationer på vad det är som denna misstro mot rovdjursförvaltningen bygger på. En central faktor handlar om att de upplever en vanmakt och en orättvis maktfördelning i att människor som fattar beslut om landsbygden inte själva bor i områden med rovdjur eller förstår villkoren av att leva på landsbygden. De anser att de som privatpersoner och som företagare får ta konsekvenserna av en rovdjurspolitik i vilken de inte känner sig delaktiga. Denna rapport belyser vidare vikten av att ta hänsyn till lantbrukares och jägares platsbundenhet när konsekvenser av stora rovdjur ska diskuteras. Resultaten från enkäten visar att det var tämligen få som uppgav att de vill eller kan flytta från det område där de bor även om de har negativa erfarenheter av rovdjur och oavsett om de skattar sin oro på en mycket hög nivå. Utöver att det kan handla om att lantbrukare ofta är mer rotade på platsen och har lokal kännedom om markerna så ingår lantbrukaren, men också jägaren, ofta i ett socialt nätverk av kontakter med andra lantbruksföretagare och jägare. Oavsett så handlar det om anknytning till platsen vilken föder in i den lokala identiteten. Denna typ av platsanknuten och erfarenhetsbaserad kunskap utgör viktiga komponenter som bör uppmärksammas i diskussioner kring socioekonomiska och psykosociala konsekvenser av stora rovdjur. Rapportens rekommendationer Lägger vi samman studiens resultat avseende skadeförebyggande och kompensatoriska åtgärder föreslås följande: Att ersättningsnivåer för skadade, skrämda och dödade djur samt för arbetsinsatser i samband med angrepp utreds på nytt genom att tillsätta en nationell arbetsgrupp som består av representanter från rovdjursförvaltningen och berörda departement, intresseorganisationer som representerar lantbruks- samt jaktintresset samt att utredningen även inkluderar lantbruksföretagare och jägare som blivit beviljade bidrag och ersättning. Arbetsgruppen bör ledas av tredje part med god insikt i naturresurskonflikters sociala, ekonomiska och politiska dynamik. En kunskapssammanställning och utvärdering av olika typer av ersättningssystem (till exempel arealersättning för att upprätthålla biologisk mångfald) för att lära av andra ersättningssystem som upprättats för att förvalta gemensamma resurser. Vi konstaterar att lantbrukare behöver göra anpassningar med anledning av rovdjursförekomst vilket kan bidra till en redan stressig arbetsmiljö. Vi finner också att små ekonomiska marginaler och funderingar och oro inför framtiden får indirekta och direkta konsekvenser. Vi föreslår följande: Ytterligare studier för att ge en djupare kunskap om direkt och indirekt påverkan, avseende både ekonomiska och icke-ekonomiska effekter samt hur dessa förhåller sig till varandra. Det finns en problematik kopplad till att definiera psykosociala konsekvenser. En avsaknad av definition risker att leda till att dessa inte tas i beaktande medan en allt för avgränsad definition riskerar att begränsa förståelsen för sådana konsekvenser. Vi föreslår följande: En arbetsgrupp som utreder hur psykosociala dimensioner kan integreras i förvaltningsåtgärder på lokal och regional nivå. Fortsatt forskning som belyser konsekvenser av olika avgränsningar och definitioner av psykosociala respektive socioekonomiska konsekvenser. Forskningen visar att sociala och psykosociala aspekter är svåra att omsätta i förvaltningen. Vi ser ett behov av att utveckla rovdjursförvaltningen ur ett socialt hållbarhetsperspektiv och föreslår följande: En utbildningsinsats riktad till tjänstemän på nationell och regional nivå som fokuserar på frågor kring social hållbarhet i relation till rovdjuren och medföljande konsekvenser för lantbruksföretagare och jägare. En kartläggning av lämpliga indikatorer för social hållbarhet inom rovdjursförvaltningen i syfte att utveckla ett förvaltningsverktyg som kan ge stöd åt tjänstemän. Verktyget bör utvecklas och testas genom fallstudier vars resultat analyseras av en arbetsgrupp som består av representanter från rovdjursförvaltningen, intresseorganisationer som representerar lantbruks- och jaktintresset samt lantbruksföretagare och jägare. Studiens resultat visar att lantbruksföretagare och jägare upplever oro och ekonomisk otrygghet som i större utsträckning behöver adresseras inom förvaltningen. Exakt vilka åtgärder som skulle kunna reducera människors oro är dock svårt att med säkerhet säga någonting om. Vi föreslår följande: En kunskapssammanställning avseende åtgärder som använts inom andra förvaltningsområden med syftet att minska otrygghet, konflikter och misstro. Att Naturvårdsverket, baserat på resultat av ovan nämnda kunskapssammanställning och i samråd med länsstyrelser, berörda intresseorganisationer och forskare med relevant expertis, undersöker hur rovdjursförvaltningen kan arbeta mer proaktivt för att motverka otrygghet, konflikter och misstro. Att det utreds om människors oro är en variabel som i större utsträckning skulle kunna tas i beaktande vid beviljandet av skyddsjakt. Att det undersöks om en anonymisering av skyddsjaktsansökningar och ansökningar om bidrag och ersättning är förenligt med nuvarande lagstiftning. Det finns potentiellt ett utrymme att öka förtroendet för rovdjursförvaltningen genom en förbättrad information och kommunikation till berörda grupper i län med rovdjursförekomst. Vi föreslår följande: En kunskapssammanställning av kommunikationsinsatser och dess förmåga att skapa tillit mellan lantbrukare, jägare och rovdjursförvaltning som inkluderar kunskaper och erfarenheter från andra förvaltningsområden. Att Naturvårdsverket, i samråd med länsstyrelser, berörda intresseorganisationer och forskare med relevant expertis, tar fram en vägledning för hur en kunskapssammanställning av kommunikationsinsatser bäst kan användas i den praktiska rovdjursförvaltningen. Vår studie finner att oro är en viktig faktor som kan predicera misstro mot rovdjursförvaltningen. Utifrån tidigare forskning, och de resultat som redovisas i denna rapport avseende förtroende för förvaltningen, rekommenderar vi följande: En utredning som lämnar förslag avseende hur förtroendet för rovdjursförvaltningen långsiktigt kan öka. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot social hållbarhet. Förslagen bör ligga i linje med hållbarhetsmålen i FN:s Agenda 2030 och bidra till att genomföra rovdjurspolitikens övergripande mål. Ett alternativ till ovanstående rekommendation är att berört departement ger uppdraget åt en särskild utredare och att betänkandet redovisas i Departementsserien (Ds). Forskning som undersöker kopplingen mellan oro avseende stora rovdjur och förtroende för rovdjursförvaltningen. Ytterligare forskning som undersöker förvaltningsåtgärder som gynnar eller missgynnar förtroende för rovdjursförvaltningen.Large carnivore presence in the Swedish landscape has long been a subject for discussions and debate. As stated in the national policy, large carnivore management shall strive for a viable conservation status, work towards the coexistence of people and large carnivores, and prevent and limit large carnivore attacks. This includes that management shall even take into account the socioeconomic and psychosocial effects and reduce conflicts related to large carnivores. Despite the fact that management shall consider psychosocial consequences, there is to date a limited amount of research in the Swedish context related to psychosocial harm/wellbeing in connection to the presence of wolves and other large carnivores. Our study highlights how farm owners and hunters living in areas with large carnivores experience their presence. Our study includes hunters’ and farmers’ experiences and reflections around their own situation, their feelings of concern and stress from large carnivore presence, their view of management strategies and provisions, as well as how they feel their socioeconomic status is affected by large carnivore presence. This study also includes the experiences of people working within large carnivore management at the county administrative boards, since officials and field officers have close contact with hunters and livestock owners who have in some way been affected by large carnivore presence. The central aim is to study, from a social anthropological perspective, how hunters and livestock owners in the county of Dalarna, Värmland, and Örebro experience stress, concern, and socioeconomic consequences in their everyday lives due to the presence of large carnivores. The analytical framework used in this study is inspired by a social anthropological perspective on health, which emphasizes that people’s experiences around wellbeing and a meaningful way of life are best understood by exploring cultural and social factors, where even political aspects can influence an individual’s health. The empirical data analyzed in this report comes from in-person and phone interviews with farmers and hunters, and with officials at the country administrative boards. In addition to interviews, a randomized sample of 300 farmers and hunters were contacted to complete a telephone survey. Data was also collected from applications and decisions for the lethal removal of bears, lynx, and wolves in the counties of Dalarna, Örebro, and Värmland between 2015 and 2020. Finally, interviews from previous research projects have also been analysed in order to discuss possible changes over time in attitudes towards large carnivore management. The results of the study show that the presence of large carnivores affects both hunters and farmers alike, and that they need to make changes to their practices. Our results also demonstrate that socioeconomic consequences are, for example, extra costs for preventative measures, additional costs and labour for the farmer after an attack, or loss of EU funding if they cannot keep their grazing animals on certain pastures after an attack. The results show further that costs are not always fully compensated, and that the financial consequences of a large carnivore attack can vary between individuals in regard to the farm’s financial liquidity, at what time of year the attack takes place, and whether or not the individual has a social network for which he/she can rely on for support after an attack. Farmers stated that many within the industry live within small economic margins and are under high financial pressure, where a large carnivore attack could result in stark consequences for the farm’s operation. Hunters in the study related how they are impacted financially due to the use of protective measures for dogs and a reduction in the amount of game available for hunting. Oftentimes, a large carnivore attack or the risk of one, insights feelings of stress, concern, and uncertainty for the future. This is expressed in regard to the farmers’ financial situation, and in regard to the prerequisites of living and working in the rural countryside. Those who completed the telephone survey expressed concern about large carnivores in general, in relation to their, and other children’s safety, and in relation to keeping animals and hunting. However, there are relatively few who are concerned for their own safety due to large carnivores. Among those surveyed, most people are concerned for their livestock and their dogs. 81 percent of livestock owners who answered the survey reported a concern for their livestock. For farmers, there is a concern for the potential financial consequences of a large carnivore attack. Those who keep livestock as a source of income rated their concern higher than those who keep livestock as a hobby. 60 percent of the hunters who completed the survey are concerned about large carnivores in relation to hunting, and all those who hunt with a dog are concerned for their dog due to large carnivore presence. In interviews with hunters and farmers who experienced an attack, they related how an attack can cause significant psychosocial distress and can affect some people long after the attack. Some said this concern never disappeared. Both hunters and livestock owners also experience a lack of control over creating a safe environment for their livestock and/or dogs. This feeling of having little or no control may result in negative consequences for an individual’s health and quality of life, which can be exacerbated by having close relationships to their animals and a sense of responsibility to protect them. Our results also demonstrate that actions by animal rights activists directed towards hunters and farmers increase people’s concern. This is often done in the form of anonymous calls, or by people showing up at one’s farm to protest. This reality should be understood as an important component that can add to stress and concern over large carnivore presence. The results of this study additionally show that trust in large carnivore management is low among the farm owners and hunters we interviewed and surveyed. Indications of what this mistrust builds upon is evidenced in the interview data. A central factor is that they experience a lack of control and an unfair division of power in society, in that people who make decisions affecting the countryside often do not live in areas with large carnivores, nor understand the conditions for living in the countryside. A general consensus is that, as private individuals and business owners, they must assume the consequences of a large carnivore policy in which they do not feel included. This study highlights the importance of taking place attachment among farmers and hunters into account when discussing the consequences of large carnivore presence. The results from our survey show that very few people want to or can consider moving from the area in which they live, even if they have had negative experiences with large carnivores, and regardless of whether they are highly concerned about their presence or not. In addition to farmers often being connected to a place and possessing local knowledge about the area and the land, they, along with hunters, are often part of a social network of contacts with other farmers and hunters. This attachment to place then contributes to a sense of local identity. Therefore, this type of relation to place and experience-based knowledge are important factors to highlight and take into account in discussions around the socioeconomic and psychosocial consequences of large carnivores. Report recommendations Given the results of the study regarding preventative and compensatory measures, we recommend the following: That compensation levels for injured, lost, or killed livestock/hunting dogs, and for work effort after an attack are newly investigated by assigning a national working group consisting of representatives from large carnivore management, interest organisations that represent farming and hunting interests, as well as farm owners and hunters that have received aid and compensation. The working group should be led by a third party that has a good understanding of the social, economic, and political dynamics within natural resource conflicts. A synthesis of knowledge and evaluation of various types of compensation systems (e.g. compensation for arable land in order to maintain biological diversity), that draws from other compensation systems that were built for managing common resources. We find that farmers need to change their practices due to large carnivore presence, which can add to an already stressful work environment. We also find that small economic margins and concern for the future lead to direct and indirect consequences. We recommend the following: Further studies for a deeper understanding of indirect impact regarding both economic and non-economic effects and how these relate to each other. It is difficult to define psychosocial consequences. The lack of a definition risks oversight of the psychosocial consequences, while a definition that is too narrow risks li
Järv: Instruktion för inventering
No full textInstruktionen gäller för personer knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssamordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer som ligger till grund för inventeringen av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den norsk-svenska databasen Rovbase
Risk to aquatic organisms posed by organic micropollutants
No full textDen aktuella studien använde uppmätta koncentrationer av 126 organiska miljöföroreningar i svenska ytvatten från en föregående provtagning genomförd i juni 2018 för att utvärdera risken dessa ämnen utgjorde i akvatiska ekosystem. Avsikten för arbetet var att bestämma vilka kemikalier som var mest oroväckande i den svenska akvatiska miljön, med fokus på miljöer som påverkats av utsläpp från avloppsreningsverk.Av de 126 studerade substanserna har fyra substanser identifierats kunna utgöra en sannolik hög risk för sötvattenekosystem i Sverige (RQf>1) och det är metformin, dimetyl(tetradecyl)amin, oxazepam och venlafaxin. Fortsatta studier av dessa ämnen krävs för att bekräfta denna slutsats. Ytterligare fem substanser (klindamycin, gemfibrozil, sertralin, o-desmetylvenlafaxin, en metabolit till venlafaxin och diclofenak) identifierades utgöra en måttlig risk för svenska sötvattenekosystem (0,1<RQf<1).Denna studie visar också att för 38 av de 126 studerade substanserna utgör utsläpp från avloppsreningsverk sannolikt den viktigaste källan till identifierad risk. Av dessa substanser är det oxazepam och venlafaxin som antas utgöra den största risken och dessa bör prioriterats vid fortsatta undersökningar
Barmarksinventering av utter i Kalmar och Kronobergs län 2019-2020
No full textPå grund av utterns nedgång under 1950-70-talen startades 1975 inventeringar för att följa den svenska utterpopulationen. Runt 1990-talet och framåt har dock inventeringar visat på en återhämtning av beståndet både i antal och utbredning. Enligt 2015-års rödlistning kunde uttern bedömas till Nära hotad istället för Sårbar som den varit sedan rödlistnings-bedömningarna påbörjades under 2000. Med barmarksinventering som metod har utterpopulationen i Kalmar och Kronobergs län undersökts och i Kalmar har spår av utter ökat med 8 procent sedan senaste inventeringen 2013-2014, och i Kronoberg har spår av utter ökat med 6 procent jämfört med inventeringen 2013-2014. Fallviltsstatistiken visar dock att det skett en minskning av inkommande döda uttrar från Kalmar och Kronobergs län. Detta kan möjligen bero på lyckade faunapassager. Sammantaget visar dock resultatet på en stark återetablering av uttern
Kiselalgsundersökning 2020 Jönköpings län
No full textUnder år 2020 undersöktes bentiska kiselalger vid 27 lokaler i Jönköpings län. Samtliga lo-kaler ingår i länsstyrelsens regionala miljöövervakning.Proven analyserades av Pelagia Nature & Environment AB med avseende på IPS (näring) och ACID (surhet).Kiselalgsanalysen indikerade God status för lokal Ängån inlopp Nissan och Måttlig status för lokal Ängån Vä och resterande lokaler uppvisade Hög status med avseende på näringsäm-nen och organisk förorening (IPS). Stödparametern %PT som visar andelen kiselalger som är toleranta mot lättnedbrytbar organisk förorening var något förhöjd vid lokal Ängån Vä.Klassificeringen av vattendragens surhet visade på Nära neutrala förhållanden för lokalerna Gagnån Gjutarebron, Gagnån Åsebygd, Nissan Tennisbanor ned Ryd, Närmrebäck nedre, Svanån uppströms Svansjön, Svedån Svedbrotorp, Svedån Tranemaden, Vedabäcken Bro-fors, Vämmesån, Ängån inlopp Nissan, Ängån Tegelbruket, Ängån Vä och Österån Bös-singshult. Måttligt sura förhållanden uppvisade lokalerna Flankabäcken Sprottebo, Flanka-bäcken upp v.26, Radan Sandsebo kvarn, Svanån ned Hagsjön, Älgeå Stenbrohult, Älgån Klerebo, Sura förhållanden noterades för lokalerna Närmrebäck övre, Ruskån Hisinge, Ruskån Klevaberget, Vedabäcken Tjärberget, Älgån Lövrödjan och Mycket sura förhållan-den uppvisade lokalerna Fläskabäcken Gimmarp, Fläskabäcken Gripenberg, Ängån Kulla.Lokalerna Fläskabäcken Gimmarp, Svanån uppströms Svansjön, Vedabäcken Brofors, Äl-gån Lövrödjan, Ängån inlopp Nissan och Ängån Kulla uppvisade ett artantal på under 30 arter, men enbart Ängån Kulla med 20 arter låg på gränsen för riskflaggning. Låg diversitet noterades för lokalerna Fläskabäcken Gimmarp och Svanån uppströms Svansjön.Med hänseende till skaldeformationer uppvisade lokalerna Närmrebäck övre och Veda-bäcken Tjärberget Svag miljöpåverkan, medan resterande lokaler uppvisade Försumbar mil-jöpåverkan