Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Storslagen fjällmiljö : Fördjupad utvärdering av miljömålen 2023
No full textRapporten för Storslagen fjällmiljö är en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålet och beskriver fjällmiljöns tillstånd i dag, vilka åtgärder som genomförts, analys av förutsättningar att nå målet och en prognos för den fortsatta utvecklingen med förslag på ytterligare insatser. Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och bedömningen är att målet inte kommer att nås till 2030 med befintliga och beslutade styrmedel. Klimatförändringarna utgör ett allt större hot mot fjällens känsliga miljöer och arter samt renskötseln. De senaste årtiondenas varmare klimat har börjat ge synbara effekter i fjällmiljön och dess ekosystem. Upphörd hävd, fysisk exploatering, påverkan från terrängkörning och skogsbrukets påverkan är andra faktorer som direkt påverkar fjällområdet och renskötseln. Trycket på fjällen förväntas öka genom mineral-prospektering och provbrytning och ett ökat intresse för att bygga ut vindkraft. Åtgärder och styrmedel är i många fall inte tillräckliga och behöver stärkas. För att påverka miljömålet positivt och främja fjällens natur- och kulturmiljövärden behövs kraftfulla styrmedel och åtgärder som främjar hävd, hållbart nyttjande av naturresurser samt en hållbar terrängkörning. Hänsynen behöver omfatta inte enbart fjällområdet, utan även området nedom fjällen är av betydelse för utvecklingen i fjällen
Screening av hälsofarliga ämnen och toxicitet förknippade med partiklar (PM10)
No full textSyftet med denna studie är att kartlägga variationen i oxidativ potential, PAH, oxy-PAH och nitro-PAH förknippade med partiklar (PM10). En viktig fråga är om det finns någon relation mellan toxicitet och halterna av de ämnen som analyseras (PAH, oxy-PAH, nitro-PAH och metaller). Bakgrunden är den bristande kunskapen om vilka kemiska komponenter i partiklarna som har störst inverkan på toxiciteten och hälsoeffekterna. Partiklar insamlades på 3 platser: regional och urban bakgrund och vid en trafiknära plats intill en motorväg. De toxiska analyserna innefattade oxidativ potential med både acellulära och intracellulära metoder.Resultaten visade generellt en högre oxidativ potential för prover insamlade under vinterperioden. Kemisk analys av insamlade partiklar visade att de högsta halterna av PAH (45 föreningar) och oxy-PAH (10 föreningar) uppmättes under vintermånaderna november och december. Högst halter under samtliga månader av total PAH uppmättes i trafikmiljö följt av urban och regional bakgrund. Periodvis kunde koncentrationerna av oxy-PAH i urban bakgrund överstiga koncentrationerna i trafikmiljö, men de var lägst i regional bakgrund under samtliga mättillfällen. Generellt observerades en positiv korrelation mellan totala PAH-halter (summan av PAH, oxy-PAH och nitro-PAH) och oxidativ potential, dvs. att de prover under provtagningsperioden som hade högre totala PAH-halter hade också högre cellulär oxidativ potential. Proverna från urban bakgrund och trafiknära plats visade också en högre oxidativ potential än regional bakgrund. Större mängd partiklar per prov skulle behövts för att kunna göra mer detaljerade analyser av kemisksammansättning och för att kunna dra mer säkra slutsatser om de toxiska effekterna av partiklarna och vilka ämnen som är mest betydelsefulla för de toxiska effektern
Luftkvalitetsmätningar i Kronobergs län 2017-2021 : Delrapport
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har, på uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund och i samverkan med de ingående kommunerna, genomfört luftkvalitetsmätningar av kvävedioxid (NO2), partiklar (PM10 och PM2.5) och lättflyktiga kolväten (VOC) mellan år 2017-2021. Resultaten för de mätande kommunerna under 2021; Växjö (PM10, PM2.5 och NO2 i gaturum och urban bakgrund), i gaturum i Ljungby, Alvesta, Tingsryd och Markaryd (PM10, PM2.5 och NO2), i regional bakgrund i Asa (PM10 och PM2.5) samt VOC i urban bakgrund i Älmhult, jämförs med miljö-kvalitetsnormer (MKN), utvärderingströsklar (övre; ÖUT och nedre; NUT), miljökvalitetsmål; miljömål) och WHO:s (Världshälsoorganisationens) nya riktvärden för luftkvalitet. Mätningarna av partiklar i Växjö sker kontinuerligt med ett timvist instrument, medan övriga mätningar av partiklar och NO2 sker indikativt som månadsmedelvärde samt veckomedelvärden för VOC. Jämförelse görs också mot tidigare års mätningar för att studera haltutvecklingen i Kronobergs län. Mellan 2017 och 2021 uppmättes högsta årsmedelvärden av NO2 i gaturum i Växjö vid Storgatan (2017-2019) respektive vid Liedbergsgatan (2020-2021). Halterna uppgick som högst till 14 μg/m3 och överträdde därmed inte MKN som årsmedelvärde, utvärderingströsklar eller miljömålet för årsmedelvärde. Däremot överträddes WHO:s nya riktvärde avseende NO2 under alla år som mätningar pågick i Växjös gaturum. Vid samtliga mätstationer där mätningar har genomförts under mer än ett år under 2017-2021 så har halterna minskat, men det bör beaktas att förändrade beteendemönster till följd av Covid-19-pandemin delvis kan vara orsaken till dessa resultat. För att kunna jämföra halterna i länet med MKN för tim- och dygnsmedelvärde behövs timvisa kontinuerliga mätningar, vilket inte har utförts i länet. Indikativ övervakning kan med fördel även utföras i samtliga kommuner inom länet i syfte att följa upp halterna mot miljömålen och WHO:s nya riktvärden för att ha möjlighet att minimera risken för skadliga effekter på folkhälsan i Kronobergs län. Resultaten från de kontinuerliga dygnsmätningarna av PM10 i Växjö gaturum visar att NUT överträddes avseende dygnsmedelvärde (25 μg/m3) både under 2017 och 2018. Under 2018 överträddes också miljömålet avseende dygnsmedelvärde. Övriga år överträddes inte vare sig MKN, utvärderingströsklar eller miljömål avseende dygnsmedelvärde. Eftersom överskridande av NUT endast har skett under två år under femårsperioden så anses det enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av luftkvalitet (NFS 2019:9) inte finnas egentliga krav på kontinuerliga mätningar av PM10 förutsatt att halterna inte förändras i någon av kommunerna i Kronobergs län. Dock bör beaktas att de lägre halterna under 2020 och 2021 kan vara en konsekvens av pandemin. Årsmedelvärdena av PM10 vid samtliga kommuners mätstationer i Kronobergs län visade på att NUT avseende årsmedelvärde (20 μg/m3) inte överträddes en enda gång under femårsperioden (2017-2021). Årsmedelvärdena av bensen i Älmhult överskred inte vare sig MKN eller miljömålet avseende årsmedelvärde under den senaste femårsperioden. Halterna var i princip oförändrade mellan 2017 och 2021, men den övergripande haltförändringen har varit kraftigt nedåtgående sedan början av 2000-talet. Halterna av butylacetat i Älmhult är fortsatt höga och visar tendenser till att ha ökat sedan 2017
Wastewater : Wastewater treatmentin Sweden 2020
No full textDevelopment over the last 200 years has taken Swedish society from dugout latrines, to underground sewers flowing into lakes or coastal waters, to advanced wastewater treatment plants. Wastewater issues have changed from resolving local sanitary problems to a global environmental issue. This paper ’Wastewater Treatment in Sweden’ is published by the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) to provide an historical overview of development of urban wastewater treatment from 1900s to the present. The paper is published biannually and includes the most recent statistical data from 2020 for releases and sludge from wastewater treatment plants. This information is published in accordance with Article 16 of the Urban Wastewater Treatment Directive (91/271/EEC). The Directive applies to all wastewater collected in sewage systems, but specific requirements apply only to treatment plants serving more than 2,000 persons. For Sweden, this corresponds to over 400 wastewater treatment plants
Underlag för konsekvensbedömning av skärpta kvävereningskrav i reviderat avloppsdirektiv
No full textSMED har inom projektet utvärderat förslag på ändring av EU:s avloppsdirektiv avseende skärpta kvävereningskrav. Som indata i projektet användes underlag från Svenska Miljörapporteringsportalen (SMP) med reningsverkens egna uppgifter sammanställda av Naturvårdsverket, inkluderande alla aktuella reningsverk, deras belastning, vattenvolym samt utsläpp under 2020. Reningsverken delades in i fyra grupper beroende på deras förutsättningar och ombyggnadsbehov. Grupp 1 bestod av reningsverk som släpper ut vatten till Bottenviken och Bottenhavet och som inte har någon fungerande kväverening idag. Det antogs att dessa reningsverk byggs om från aktiv-slamprocessen till MBBR-processen i befintliga och nya volymer. Grupp 2 bestod av de reningsverk som till stor del är beroende av naturlig retention av kväve på väg till havet. Dessa reningsverk antogs ha en högre vattentemperatur och byggas om på samma sätt som de i grupp 1, dock med mindre behov av nya bassängvolymer. Grupp 3.1 bestod av reningsverk som tar emot belastning > 100 000 pe och redan har kvävekrav, dock inte lika omfattande som enligt förslaget. Dessa reningsverk antogs byggas om till MBR i befintliga volymer. Den sista gruppen, och den största till antal, grupp 3.2, bestod av reningsverk som redan har kvävekrav men är mindre än 100 000 pe. Dessa reningsverk antogs kompletteras med efter-denitrifikation i en MBBR samt skivfilter. Investeringskostnad för flera typiska reningsverk tillhörande varje grupp togs fram av SMED med användning av kalkyler tillhandahållna av Mittsverige Vatten och Avfall (MSVA) samt nya kalkyler som tagits fram av Sweco som underkonsulter inom projektet. Tillkommande driftkostnader och utsläpp av växthusgaser beräknades schablonmässigt. Kostnader och utsläpp uttryckta per belastning i pe, kvävereningsbehov i kg N eller hydraulisk kapacitet i m3/h extrapolerades från de typiska reningsverken till alla reningsverk i gruppen för att ta fram total kostnad och utsläpp per grupp och för hela Sverige. Genomgång av utsläppsdata för alla svenska reningsverk visade att 161 av 179 reningsverk som tar emot vatten från tätorter större än 10 000 pe eller nära den gränsen behöver byggas om som en direkt konsekvens av föreslagna skärpta krav i nya avloppsdirektivet. Dessa reningsverk renar vatten från ca hälften av Sveriges befolkning. Om även pågående eller planerad ombyggnad av fem reningsverk i Stockholm och Göteborg räknas in kommer ca 70 % av hela Sveriges reningsverkskapacitet att behöva byggas om inom loppet av 13 år. Det kommer innebära stora utmaningar med att klara den tuffa tidsplanen, men även stora kostnader för samhället. Total investeringskostnad för alla ombyggnationer uppskattas till 20,5 miljarder kronor. Hårdare reningskrav och mer avancerad reningsprocess innebär även väsentlig ökning av elförbrukning och användning av extern kolkälla, som vanligtvis produceras av naturgas eller andra fossila råvaror. Total tillkommande årskostnad, som inkluderar kapitalkostnader, ökad förbrukning av energi och kemikalier samt förstärkt personalstyrka beräknats till 1,8 miljarder kronor per år. Det finns stora skillnader i de tillkommande kostnaderna för olika reningsverk med olika förutsättningar. Kostnad per pe är högst för små reningsverk i Norrland (> 1 000 kr/år, pe) medan den är lägst för medelstora och stora reningsverk i södra Sverige (< 100 kr/år, pe). Även specifika kostnaden för reduktion av 1 kg N varierar kraftigt för olika reningsverk och uppgår till > 1 000 kr/kg N för de små reningsverk som renar kväve bra redan idag. Införande av de skärpta kvävekraven förväntas öka Sveriges utsläpp av växthusgaser med 38 000 ton CO2-ekv/år, exklusive indirekta utsläpp förknippade med ombyggnation av reningsverken, så som nya betongkonstruktioner, ledningsdragningar och ny utrustning. Det är en av de största skillnaderna jämfört med EU:s konsekvensanalys där utsläppen av växthusgaser förväntas minska som ett resultat av hårdare kvävekrav. Beräkningar i denna rapport är gjorda på schablonmässigt sätt och det finns stora osäkerheter i de presenterade siffrorna. Osäkerheten bedöms till ± 50-60 %. Det beror på att alla reningsverk är unika och har egna förutsättningar som gör att förbättring av kväverening kan kräva större eller mindre ombyggnationer. Det är även svårt att avgränsa vilka kostnader som ska räknas in som direkt orsakade av hårdare kvävekrav och vilka som skulle uppkomma oavsett kvävekravet, exempelvis renovering av bassänger och byte av äldre utrustning, ombyggnad av processen för att öka kapaciteten, polerande filtrering som behövs för långtgående kväverening men även för att uppfylla allt hårdare fosforkrav och förbehandla vattnet inför införande av läkemedelsrening. Trots stora osäkerheter stämmer SMED:s bedömning ganska bra överens med den bedömning som Svenskt Vatten har gjort tidigare. EU-kommissionens konsekvensbedömning till föreslagna krav presenterar dock en mycket mer positiv bedömning där kostnader är mycket lägre och att nya krav leder till minskad klimatpåverkan. Vid närmare kontroll av EU-kommissionens bedömning kan det konstateras att det finns stora brister i de antaganden som ligger till grund för bedömningen. Som ett exempel antogs att de reningsverk som redan har fungerande kväverening och reducerar kväve till 10-15 mg/l kan uppfylla även de föreslagna kraven utan någon ombyggnad och utan dosering av extern kolkälla
Övervakning för bevakningslistan 2021-2022
No full textProjektets huvudsakliga mål var att studera förekomsten av utvalda ämnen från vattenförvaltningens bevakningslista (amoxicillin, ciprofloxacin, sulfametoxazol, trimetoprim, venlafaxin, desvenlafaxin, azitromycin, klaritromycin, flukonazol, klotrimazol, imazalil, ipkonazol, metkonazol, mikonazol, prokloraz, tebukonazol och tetrakonazol) i sju svenska avrinningsområden påverkade av avloppsreningsverk. Andra organiska miljöföroreningar var också inkluderade, så som läkemedel, personvårdsprodukter, industrikemikalier och PFAS, på grund av deras potentiellt allvarliga effekter vid låga doser i miljön. De studerade svenska avrinningsområdena visade på en variation av organiska miljöföroreningar på grund av hydrologi och antropogen påverkan (jordbruk, urban, och industriell). Totalt 70 organiska miljöföroreningar detekterades i minst ett prov, med medelkoncentrationer som varierade från ng/L till mg/L i prover från avloppsvatten och från ng/L till μg/L i ytvattenprover. De dominerande substanserna var tramadol, lidokain, metoprolol och koffein på alla provplatser. Koncentrationer uppströms i recipienten var i medel en tiondel av koncentrationerna nedströms i recipienten respektive utgående avloppsvatten. Det visades att höga koncentrationer av organiska miljöföroreningar från avloppsreningsverken introducerades in i den akvatiska miljön. Ett antal ämnen från vattenförvaltningens bevakningslistadetekterades, bland annat sulfametoxazol, erytromycin, och azitromycin, flukonazol och venlafaxin samt dess metabolit desvenlafaxin. Fler studier behövs för den säsongs- och platsmässiga variationen av organiska miljöföroreningar i den akvatiska miljön.The main aim of the project was to investigate the occurrence of selected EU Water Framework Watch List substances (amoxicillin, ciprofloxacin sulfamethoxazole, trimethoprim, venlafaxine, O-desmethylvenlafaxine, azithromycin, clarithromycin, fluconazole, clotrimazole, imazalil, ipconazole, metconazole, miconazole, procloraz, tebuconazole and tetraconazole) in seven Swedish river catchments impacted by WWTPs. Other OMPs were also included, such as pharmaceuticals, personal care products, industrial chemicals, PFASs, due to potential of their adverse effects at low doses to the environment. The studied Swedish river catchments showed distribution of OMPs due to hydrology and anthropogenic pressures and impacts (agricultural, urban, and industrial). A total of 70 OMPs were detected in at least one sample, in mean concentrations ranging from ng/L to mg/L in wastewater samples and from ng/L to μg/L in surface water samples. Dominant compounds were tramadol, lidocaine, metoprolol and caffeine in all sampling sites. Upstream recipient samples showed on average ten times lower OMP concentrations compared to recipient samples downstream of the respective WWTP effluents. It was shown that the high concentrations of OMPs in WWTPs are introduced into aquatic environments. Therefore, the effect of treatment performance and process stability in WWTPs should be evaluated in reducing the concentrations of OMPs. A number of Watch list compounds were detected including sulfamethoxazole, erythromycin and azithromycin, fluconazole and venlafaxine and its metabolite desvenlafaxine. More studies are needed in the seasonal and spatial distribution of OMPs in the aquatic environment
Levels of ultra-short chain perfluoroalkyl substances (PFAS) in urine samples from first-time mothers in Uppsala, Sweden
No full textSedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I följande rapport redovisas halter av PFAS i urin från förstföderskor, provtagna 2009-2011. Totalt analyserades urinprov från 40 kvinnor där hälften av kvinnorna i tidigare studier haft detekterbara halter av Perfluorbutansulfonsyra (PFBS) i serum och hälften hade halter under detektionsgränsen. PFAS har förekommit i dricksvattnet i Uppsala, detta upptäcktes 2012 och sedan dess har åtgärder vidtagits för att rena dricksvattnet. Eftersom PFBS har en relativt kort halveringstid (ca 26 dagar) visar förekomst av denna homolog i serum att drickvattenexponeringen var pågående när serum- och urinproven togs. Syftet med projektet var att 1) undersökaurin som matris för analys av ultra-kortkedjiga PFAS jämfört med analys i serum, 2) bedöma bidraget av ultrakortkedjiga PFAS till extraherbart organiskt fluor (EOF) och totala fluornivåer i urin och 3) att jämföra nivåerna mellan kvinnor som har druckit PFAS-förorenat dricksvatten och kvinnor som inte har det. Resultaten visade att de flesta av de PFAS som analyserades i denna studie låg under detektions-/kvantifieringsgränserna. Slutsatsen är därmed att urin sannolikt inte är en effektiv matris för biomonitorering av ultra-kortkedjiga PFAS, åtminstone inte med de volymer som använts i denna studie (~2mL). EOF-analysen visade på detekterbara nivåer i 35 % av urinproverna, vilket tyder på att vissa individer kan exponeras för andra, okända PFAS. Exponering för PFAS-kontaminerat dricksvatten resulterade inte i förhöjda halter av PFAS eller EOF i urin från förstföderskor i Uppsal
Wastewater : Wastewater treatmentin Sweden 2020
No full textDevelopment over the last 200 years has taken Swedish society from dugout latrines, to underground sewers flowing into lakes or coastal waters, to advanced wastewater treatmentplants. Wastewater issues have changed from resolving local sanitary problems to a global environmental issue.This paper ’Wastewater Treatment in Sweden’ is published by the Swedish Environmental Protection Agency (Swedish EPA) to provide an historical overview of development of urban wastewater treatment from 1900s to the present. The paper is published biannually and includes the most recent statistical data from 2020 for releases and sludge from wastewater treatment plants.This information is published in accordance with Article 16 of theUrban Wastewater Treatment Directive (91/271/EEC). The Directive applies to all wastewater collected in sewage systems, but specific requirements apply only to treatment plants serving more than2,000 persons. For Sweden, this corresponds to over 400 wastewater treatment plants
Landskapsindikatorer för biologisk mångfald : Inga betesdjur, ingen mångfald
No full textDet övergripande syftet med detta projekt är att identifiera landskapsindikatorer genom att integrera tillgänglig statistik och geodata tillsammans med ekologiskteori för att identifiera hur förlust av gräsmarker och småhabitat i jordbrukslandskap påverkar mångfald av gräsmarksväxter nationellt. I projektet har vi använt historiska dataunderlag; statistik, kartor, och satellitbilder tillsammans med geografisk analys och vegetationsinventeringar. 48 jordbrukslandskap valdes ut i fyra olika biogeografiska regioner; Norrbotten, Gävleborg, Södermanland och Skåne. Studieandskapen var cirkelrunda med en diameter på 2 km och valdes ut baserat på tillgången av bra historiskt kartmaterial från 1800-talets andra hälft. De historiska kartorna rektifierades och digitaliserades i ett geografiskt informationssystem varefter markanvändningen tolkades med fokus på gräsmark och åker. Som ett mått på den biologiska mångfalden kopplat till gräsmarkshabitat inventerades kärlväxter i 20 stycken slumpmässigt utlagda 1m2 rutor i små resthabitat av gräsmarkskaraktär (framförallt åkerholmar, vägkanter, skogsbryn) och 10 stycken 1m2rutor slumpmässigt utlagda i en centralt belägen betesmark (om en sådan fanns) inom varje jordbrukslandskap. Ett annat mått på biologisk mångfald är genetisk variation. Den genetiska variationen hos gräsmarksspecialisten liten blåklocka (Campanula rotundifolia) analyserades genom att blad samlades in från 25 olika populationer, utspridda i varje jordbrukslandskap. Växternas mångfald och den genetiska mångfalden hos liten blåklocka inventerades inom en 1 km bred cirkel i mitten av varje studielandskap. Resultaten blev följande: Det lämpligaste historiska dataunderlaget att använda vid landskapsanalyser beror till stor del på vilken rumslig noggrannhet och upplösning av analys som efterfrågas. Jordbruksstatistiken anges årligen över socknen men socknarna varierar stort i storlek och det kan vara svårt att fånga förändringar som påverkar gräsmarker i stora socknarmed stor andel skog. Historiska kartor har en hög rumslig upplösning men endast ett fåtal platser har ett äldre kartmaterial. Det äldre kartmaterialet täcker oftast ett relativt litet område då utmarkerna sällan karterades. Historiska data bör tolkas med en förståelseför den begränsade informationen som kan extraheras från underlaget. Det är önskvärt att fler historiska kartor digitaliseras i geografiska informationssystemför att underlätta vidare analys. Den ekonomiska kartan kan vara ett bra tillskott för att analysera förändring över tid men det måste ske med förbehåll då kartmaterialet är av olika ålder i olika delar av landet och svårigheten att med säkerhet separera bergi dagen, kalhygge och gräsmark. Historiska satellitbilder fungerar dåligt då det är svårt att få både molnfria och snöfria bilder över alla regioner under vegetationsperioden och att det inte går att använda samma träningsytor över hela landet i en analys. Metoden att använda maskininlärning och Sentinel-2 L2A för att övervaka naturbetesmarker verkar mycket lovande kan vidareutvecklas. För 150 år sedan fanns det i snitt 42 % gräsmark (öppen/halvöppen mark, ej åker) inom de 48 jordbrukslandskapen. Idag finns det 2 % av den ursprungliga gräsmarken kvar i Norrbotten och Gävleborg, 6% i Skåne och 10% i Södermanland. Många jordbrukslandskap har ingen gräsmark kvar alls, trots att alla 48 jordbrukslandskap fortfarande är jordbrukslandskap. Resultatet visar att andelen naturbetesmarker minskat betydligt mer än vad som visats i tidigare studier. Den avgörande faktorn för dagens artrikedom av växter i jordbrukslandskapet är att det finns betesmarker i landskapet. Naturbetesmarker med lång kontinuerlig hävd är viktiga, och ju större betesmark desto bättre. Småhabitat av tidigare gräsmark hade en relativt låg andel arter, jämfört med tidigare studier. Vägrenar i de nordligare regionerna är breda, på grund av snöröjning, och kan ha en relativt hög andel gräsmarksspecialister. I jordbrukslandskap med få eller inga betesmarker spelar småhabitat en stor roll för många gräsmarksspecialister men småhabitaten kan dock inte kompenseraför betade gräsmarker, speciellt inte naturbetesmarker. Analys av gräsmarksspecialisten liten blåklocka visade att dess populationsstorlek spelar stor roll för den genetiska diversiteten. Ju större population i landskapet desto högre genetisk variation. Populationsstorlek var högre med ökad andel betesmark, naturbetesmark och variation i jordbrukslandskapet på nationell nivå. På regional nivå blir resultaten inte lika tydliga. Bristen på betesmark i många av jordbrukslandskapen försvårar statistiskt robusta analyser. Flera av de 48 jordbrukslandskap som ingick i analysen har tidigare haft naturbetesmarker, enligt GIS-skiktet tillhörande TUVA-databasen, men var ohävdade och övergivna sedan flera år tillbaka vid tidpunkten för våra växtinventeringar. För att kunna göra landskapsanalyser och övervaka gräsmarkernas situation är det viktigt att både databasen och dess nedladdningsbara GIS-filer hålls uppdaterade. Resultaten visar på vikten att inkludera vardagslandskap och landskap från flera av Sveriges olika regioner. Fokus på de flesta tidigare landskapsekologiska studierbaseras på jordbrukslandskap med en relativt hög andel biologisk viktiga habitat och från södra Sverige. Genom att analysera landskapsförändringar från ett stort antal jordbrukslandskap från flera biogeografiska regioner i Sverige ger denna studie en högre generalitet och pekar ännu tydligare på vikten att öka insatserna för att bevara och restaurera gräsmarker nationellt innan dess biologiska värden går förlorade
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss : Ängsö, Västmanlands län, 2021 - 2022
No full textEcocom AB har på uppdrag av Länsstyrelsen Jönköping genomfört inventering av fladdermöss i Ängsö. Uppdraget ingår i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss som syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Ett inventeringsbesök genomfördes år 2021 och ett inventeringsbesök 2022. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen i två nätter i sträck. Under inventeringen 2021 påträffades totalt åtta arter och år 2022 11 arter, varav fem arter är rödlistade: brunlångöra, nordfladdermus, fransfladdermus, sydfladdermus och sydpipistrell. Den vanligast förekommande arten är dvärgpipistrell. Dammfladdermus kunde inte återfinnas. Ängsö är känd för att vara en artrik fladdermuslokal med hög täthet av kolonier (Ahlén & De Jong, muntligt). Ängsö framstår fortsatt som ett artrikt område för fladdermusfaunan norr om Mälaren