Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
PFAS i blod – modellering av exponering via dricksvatten
No full textSyftet med projektet var att undersöka sambandet mellan halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i dricksvatten (DV) och i serumprover från befolkningsgrupper som druckit PFAS-förorenat DV under lång tid. Målet var att utveckla en populationsmodell där PFAS-halter i serum kan uppskattas från PFAS-halter i DV och exponeringstid för detta DV. I projektet användes redan publicerade resultat från studier av PFAS-halter i serum och DV, omfattande anställda vid Arvidsjaurs flygplats (brunnsvatten), permanent/fritidsboende i närheten av Luleå flygplats (brunnsvatten), permanent/fritidsboende i närheten av Visby flygplats (brunnsvatten), och invånare från Uppsala (kommunalt DV). En grupp vuxna från Karlshamn (kommunalt vatten) fick representera populationer som druckit rent DV. Linjära regressionsanalyser visade starka samband mellan uppmätta PFAS-halter i serum och DV. PFHxS uppvisade den högsta kvoten mellan halt i serum och DV (ca 100), medan PFHxA och PFBS hade kvoter i intervallet 1-2. Skillnaderna i kvoter, som illustrerar hur effektivt PFAS bioackumuleras i kroppen från DV, är relaterad till hur länge olika PFAS stannar i kroppen efter avslutad exponering (halveringstider). PFAS med långa halveringstider (PFOA, PFHxS, PFOS) hade klart högre kvoter, och därmed högre bioackumulering, än PFAS med korta halveringstider (PFHxA, PFBS). I separata regressionsanalyser observerades lägre kvoter mellan PFAS-halt i serum och DV hos kvinnor än hos män, vilket antyder att kvinnor inte bioackumulerar de studerade PFAS från DV i lika hög grad som män. Befolkningen i Sverige exponeras för PFAS från andra källor än DV, vilket leder till bakgrundshalter av PFAS i serum även bland dem som inte druckit förorenat DV. Resultaten från regressionsanalyserna användes för att uppskatta vid vilka halter av PFAS i DV som det med stor sannolikhet går att upptäcka PFAS-halter i serum som ligger över bakgrundshalterna. Dessa PFAS-halter i DV varierade mellan olika PFAS, från ca 50 ng/L för PFOA till ca 100 ng/L för PFOS. Dessa halter ligger mycket högre än de som normalt uppmäts i kommunalt och enskilt DV i Sverige, och representerar halter i starkt förorenade områden. Med den relativt enkla populationsmodell som utvecklats i projektet kan man beräkna hur halterna av PFAS i serum påverkas av PFAS-halterna i DV. Dessutom kan man beräkna hur PFAS-halterna i serum påverkas av exponeringstiden för det förorenade DV, samt hur halterna minskar i serum efter övergång till rent DV. Som ingångsvärden i modellen användes de bakgrundshalter av PFAS i serum och kvoter mellan serum/DV-halter av PFAS som tagits fram i regressionsanalysen. Dessutom utnyttjades de halveringstider som tagits fram för de som arbetade (och konsumerade PFAS-förorenat DV) vid Luleå flygplats, samt en population vuxna från Canada. I ett test av modellen jämfördes de modellerade halterna av PFOA, PFHxS och PFOS i serum med uppmätta halter i tre populationer från Sverige (Ronneby), Italien (Veneto) och Arnsberg (Tyskland) som druckit förorenat DV under lång tid. Jämförelsen visade att modellen på ett bra sätt uppskattar variationen av halterna i serum i populationen, men att den underskattar medelhalterna, om medianen används vid jämförelsen. Om de modellerade medelvärdena (artimetiskt medelvärde) istället används i jämförelsen med de uppmätta medianerna, ligger de modellerade och uppmätta medel-halterna nära varandra. De observerade skillnaderna kan bero på att den regressionsanalys som användes för att ta fram ingångsvärdena i modellen påverkat fördelningen av värdena på ett sätt som inte helt överensstämmer med fördelningen i de studerade populationerna. Eliminering av PFAS efter övergång till rent DV modellerades också. Som exempel användes haltdata från de Ronnebybor som druckit förorenat DV under lång tid. Som slutpunkt i modelleringen användes den serumhalt som i medeltal representerar ett långsiktigt intag av PFAS i nivå med det tolerabla veckointaget (serumTVI), som EFSA tagit fram i sin senaste riskbedömning. SerumTVI är uppskattat för en summa-halt av PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS i serum (6,9 ng PFAS4/ml). Modelleringen pekar mot en stor variation i den tid det tar innan serumTVI nås i en befolkningsgrupp efter byte till rent DV. Den kortaste tiden modellerades till 14 år och den längsta till längre än en livstid. Resultaten i projektet uppmuntrar till fortsatt utveckling av modellen för uppskattning av PFAS-halter i serum från uppmätta halter i DV.
Översyn av emissionsfaktorer inom stationär förbränning
No full textSvenska utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar från stationär förbränning som rapporteras till bland annat UNFCCC och CLRTAP beräknas i de flesta fall utifrån bränslemängder och värmevärden från Sveriges energistatistik samt emissionsfaktorer som tas fram av SMED. Under hösten 2021 och våren 2022 har flera projekt för att se över och uppdatera vissa emissionsfaktorer inom stationär förbränning utförts av SMED. Resultaten av dessa projekt (UF-27 Uppdatering av vissa emissionsfaktorer inom stationär förbränning, UF-31 Översyn av vissa emissionsfaktorer för stationär förbränning – steg 2 samt delar av UF-07 Uppdatering av emissionsfaktorer inom pappers- och massaindustrin NFR 2H1) har sammanställts i denna rapport. Den största effekten av revidering av emissionsfaktorer ses på emissioner av dioxin i NFR 1A1 och 1A2 där den årliga procentuella medelminskningen skulle bli 65 % respektive 80 %. Stor effekt också ses på utsläpp av N2O i CRF 1A4 där medelminskningen skulle bli 35 % samt för NH3 i NFR 1A1 där medelökningen skulle bli 10 %. Viss påverkan på emissionerna kan även ses för biogen CO2 där medelökningen skulle bli mellan 6 och 9 % för 1A1, 1A2 och 1A4. Emissioner av SO2 minskar i medeltal med mellan 3 % och 8 % i 1A1, 1A2 och 1A4 medan motsvarande minskning av CO i koderna skulle bli mellan 4 % och 6 %. För zink i NFR 1A1 minskar medelemissionerna med 5 %. Påverkan på utsläpp av övriga parametrar är relativt liten och ligger under ±5 % förändring av medelemissionerna. Som resultat av projekten UF-27, UF-31 samt delar av UF-07 föreslås följande revideringar: Emissionsfaktorn för biogen CO2 från förbränning av avlutar föreslås uppdateras från 96 kg/GJ till 105 kg/GJ, Revideringar av emissionsfaktorer för CO2 för träbränslen, tall- och beckolja samt övrig biomassa inom stationär förbränning (CRF 1A1, 1A2 och 1A4), Emissionsfaktorn för dioxin från förbränning av träbränslen, torv och övrig biomassa föreslås uppdateras, Emissionsfaktorer för övriga bränslekategorier föreslås uppdateras, Samtliga rekommendationer på reviderade emissionsfaktorer med referensen ”SEPA 1995”, Revideringar av emissionsfaktorer uppdaterade i EMEP/EEA Guidebook 2019.Sweden’s emissions of greenhouse gases and air pollutants from stationary combustion, reported to among others UNFCC and CLRTAP, are in most cases calculated from fuel amounts and calorific values from Swedish energy statistics, and emission factors developed by SMED. During autumn 2021 and spring 2022, several projects with the purpose to revise and update certain emission factors for stationary combustion have been conducted. The results on these projects (UF-27 Updates of certain emissions factors for stationary combustion, UF-31 Revision of certain emission factors for stationary combustion – stage 2 and parts of UF-07 Updates of emission factors for pulp and paper industry NFR 2H1) have been summarized in the current report. The most significant effect of the revision of emission factors is seen for emissions of dioxin in NFR 1A1 and 1A2, where the annual average decrease would account to 65 % and 80%, respectively. Large effects are also seen for emissions of N2O in CRF 1A4, where the average decrease was 35 %, and for NH3 emissions in NFR 1A1 with an average increase of 10 %. Certain effects on the biogenic CO2 emissions are also seen, with an average increase of 6 % to 9 % in NFR 1A1, 1A2 and 1A4. Emissions of SO2 decrease on average with 3 % to 8 % for NFR 1A1, 1A2 and 1A4, while corresponding decrease for CO was between 4 % and 6% for the same NFR codes. Zink emissions in NFR 1A1 had an average decrease of 5 %. The effect on other emissions is relatively small, under ±5 % in average change of emissions. As a result of the projects UF-27, UF-31 and parts of UF-07 the following revisions are proposed: Emissions factor for biogenic CO2 from combustion of black liquor from 96 kg/GJ is suggested to be 105 kg/GJ, Revisions of emission factors for CO2 and wood fuels, pine and pitch oil and other biomass within stationary combustion (CRF/NFR 1A1, 1A3, and 1A4), Emission factor for dioxin from combustion of wood fuels, peat and other biomass is suggested to be revised, Emission factors for other fuel categories are suggested to be revised, All recommendations of revised emission factors with the reference of “SEPA 1995”, Revision of emission factors updated in the EMEP/EEA Guidebook 2019
Review and analysis of PMT substances in water
No full textSyftet med den här studien var att studera förekomst av persistenta, mobila organiska miljöföroreningar (PMOC) i svensk vattenmiljö med fokus på risk för förorening av dricksvatten. Kända punktkällor och råvatten för dricksvattenproduktion i Mälarens närområde provtogs och analyserades med hjälp av högupplöst masspektrometeri (HRMS). Avrinning från flygplatser (n = 2), dagvatten (n = 7), lakvatten från deponier (n = 9) avloppsvatten från reningsverk (n = 15) och råvatten för dricksvattenproduktion (n = 3) ingick i studien och analyserades med metoder speciellt anpassade för mobila (polära) ämnen. Screeningen utgick från listor av tänkbara föroreningar som tagits fram genom in silico metoder och omfattade totalt 249 ämnen. Åtta PMOCs bekräftades och 24 identifierades (preliminärt) i vatten från punktkällor och/eller dricksvatten. Varje (preliminärt) identifierad substans som upptäcktes i råvatten återfanns även i flera typer av de påverkade miljöproverna (punktkällorna). De (preliminärt) identifierade substanserna bör undersökas vidare med avseende på ursprung och förekomst i miljön samt bedömas utifrån potentiella risker för miljön och som föroreningar i dricksvatten
Att mötamänniskors orooch rädsla förbjörn och varg : Praktiska råd och vetenskapligtkunskapsunderlag
No full textMänniskors oro och rädsla för stora rovdjur har under de senaste tioåren studerats inom tvärvetenskapliga samarbeten mellan miljöpsykologi,emotionspsykologi och viltekologi. Forskningen har fokuseratpå att förstå underliggande orsaker till människors oro och rädsla samtatt utveckla och utvärdera olika förvaltningsåtgärder för situationer dåmänniskor uttrycker rädsla för stora rovdjur.Naturvårdsverket har tillsammans med norska Miljødirektoratetfinansierat den här rapporten som består av två delar. Del 1 består avpraktiska råd, framför allt riktade till länsstyrelsernas tjänstemän. Denomfattar särskilt informationsmöten och guidade vandringar, vilka ärtvå möjliga åtgärder som syftar till att minska människors orooch rädsla för björn och varg. Det finns flera andra åtgärder, men detas inte upp här.Del 2 är en syntes av vetenskaplig kunskap om människors rädslaför att möta stora rovdjur, om möjliga förvaltningsåtgärder och omavvägningar vid användandet av olika åtgärder
Bättre sent än aldrig – indikatorer för skogslandskapets gröna infrastruktur
No full textBegreppet grön infrastruktur (GI) har lyfts som en del av EU:s biodiversitets strategi och på nationell nivå har alla svenska län utvecklat planer för att integrera ett landskapsperspektiv i naturvårdsarbetet. För detta krävs en god kännedom om befintliganaturvärdens förekomst, och utvecklade verktyg för rumslig planering – det vill säga kunskap om både det ekologiska systemet och kompetens och resurser för effektivförvaltning. Här utgör relevanta indikatorer för biologisk mångfald på landskapsnivå en avgörande komponent. Det svenska skogslandskapet är efter snart 200 år av kommersiellt skogsbruk kraftigt dominerat av brukade skogar, och kvarvarande skogar med höga naturvärden förekommer i huvudsak som isolerade fragment. Förutom förlusten av naturskogsarealer så innebär detta också att konnektiviteten är dålig och därmed finns stora brister i skogslandskapets gröna infrastruktur. I projektet har vi belyst bristandestrukturell och funktionell konnektivitet i det svenska skogslandskapet. En utgångspunktför detta har varit mångfaldskonventionens (CBD) Aichi-mål 11 där förutom ett kvantitativt mål (minst 17 % av landarealen skyddad till 2020) även kvalitativa mål anges; såsom det enskilda skogsbestånds kvalité och storlek, representativitet medavseende på olika skogsmiljöer, konnektivitet på landskapsnivå, samt behovet av en effektiv skötsel, restaurering och rumslig planering. Dessa kvalitativa mål är relevanta för områdesskyddet men också för frivilliga avsättningar och den generella hänsynen som tas vid skogsbruksåtgärder. Tillgången på relevanta heltäckande geografiska data för rumslig planering av naturvård på landskapsnivå har ökat kraftigt i sen tid. Därmed finns goda möjlighetertill analyser av tillstånd och utveckling av nya planeringsverktyg. Vi har i projektetanvänt en lång rad av dessa data och genom ett antal delstudier bidragit med underlagtill en effektivare förvaltning av och stärkande av den gröna infrastrukturen för skogligbiologisk mångfald på både nationell och regional nivå. Som en utgångspunkt för projektet genomfördes en analys av länens GI-planer. Analysen fokuserade på en kvantitativ sammanställning av planernas hantering av den vetenskapliga litteraturen, befintliga kartunderlag och de direkta och/eller indirekta åtgärder som identifierats. Som en kompletterande kvalitativ analys har framtagandet av planerna diskuterats med länens GI-koordinatorer genom individuella intervjuer och workshops. En annan utgångspunkt har varit att utvärdera förekomsten av funktionella nätverk av skogar med höga naturvärden. I denna del har det fjällnära skogslandskapets unika värden jämförts med övrig skog i Sverige. Vi har vidare analyserat de skogliga impedimentenspotentiella roll för att stärka GI. Som ett verktyg för att analysera funktionell konnektivitet har vi använt så kallade ”ekologiska profiler” där förekomsten av virtuella arter med olika arealkrav och spridningsförmåga karterats i olika regioner. Som en central slutprodukt, en landskapsindikator, har vi genomfört en ”virtuellinventering av skogliga värdekärnor” med höga naturvärden (dvs. det internationella begreppet ”High Conservation Value Forests”) genom att med ett stort antal geografiska variabler som påverkar graden av naturlighet och artificiell intelligens modellera sannolikheten för värdekärna i fyra delregioner i Sverige. Sannolikheterna har skattats förmer än 21 miljoner hektar skog och på en skala (1 hektar) som är relevant för rumslig 7planering. De genererad sannolikhetskartorna har ett specifikt värde för identifiering av skogliga värdetrakter, dvs områden som bidrar till en fungerande grön infrastruktur, eller där en sådan kan skapas genom utökat områdesskydd och/eller restaurering. Modellen ger också information om trakter och landskap där möjligheten att skapafungerade grön infrastruktur är mycket begränsad, och där ett fortsatt skogsbruk inte på samma sätt hotar befintliga naturvärden. Modellen har sedan använts för att beskriva den strukturella och funktionella förekomsten av livsmiljöer för ett antalvirtuella arter i form av ekologiska profiler baserat på förekomst i olika skogstyper, och med olika arealkrav och spridningsförmåga. Projektets samlade resultat har sammanfattats i en rad slutsatser och rekommendationer strukturerade efter Aichi mål 11:s kvalitativa kriterier. En central slutsats är behovet av att bryta upp den strikta tudelning av skogslandskapet (i naturvård eller produktion) som råder. Denna uppdelning begränsar möjligheterna att effektiv stärka den gröna infrastrukturen och bör kompletteras med målklasser som fokuserar på mångbruk. För detta krävs regionalt anpassade former för samverkan med ett landskapsperspektiv. Rapporten avslutas med en reflektion kring framtida forskningsutmaningar. Vi ser behov av forskning både kring det ekologiska systemet och förvaltningssystemet då båda dessa dimensioner är avgörande för att nå våra nationella miljömål och internationella åtaganden
Study of the presence of organic UV filters in the Swedish aquatic environment
No full textOrganic UV filters are widely used in personal care products (PCPs) and textiles to prevent solar erythema and discoloration, respectively. These UV absorbing compounds are frequently released into the aquatic environment, either directly via bathing and swimming, or indirectly via effluents from wastewater treatment plants. Because of their widespread occurrence and potential for bioaccumulation, organic UV filters are considered an emerging concern to ecosystems and humans. In this project, we first reviewed and summarized literature on the worldwide occurrence of organic UV filters and subsequently characterized their occurrence in water environments in Uppsala county, Sweden. Specifically, we selected the ten most commonly detected organic UV filters worldwide as our targets. After optimization of chemical analysis, we were able to detect six out of ten of these compounds at environmentally relevant levels. Subsequently, we investigated the occurrence of these six compounds in surface water and sediment samples from bathing/swimming places located at riversides, lakesides, and the seaside around Uppsala county during August 2021. All six organic UV filters (i.e., 4-methylbenzylidene (4-MBC), avobenzone, octinoxate (EHMC), octocrylene (OC), Uvinul A Plus (UVA Plus), benzophenone-4 (BP-4)) were found in sediment and surface water samples with a detection frequency of 100%, except EHMC, which was detected in 71% of the surface water samples. OC dominated in sediment samples collected from bathing/swimming areas with concentrations ranging between 2.6 and 250 ng g‒1 dry weight (dw), which comprised 52-77% of the sum of all targeted compounds. 4-MBC dominated in surface waters with concentrations ranging between 170 ng L‒1 and 560 ng L‒1, which comprised 39-56% of the sum of all targeted compounds. Overall, organic UV filters were ubiquitously detected in Uppsala county and our data could be foundational for an extended sampling campaign and additional risk assessment of organic UV filters among resident aquatic organisms
Elfiskeundersökningar iJönköpings län 2021
No full textUnder perioden 15 juli till 10 augusti 2021 genomfördes elfiskeundersökningar på 91 lokaler i vattensystem inom och i nära anslutning till Jönköpings län. Elfisket föregicks av relativt låga nederbördsmängder i maj-juli månad. Detta i kombination med ny nederbörd i slutet av månaden resulterade i låga till normal flödesförhållanden under elfisket. I länets östra delar var flödet relativt lägre. Vattentemperaturer var relativt normala. Sammantaget bedöms de yttre förhållandena vid elfisket inte påverkat fiskbestånden mycket eller kan förklara de tydliga förändringar av tätheter som inträffade i vissa vattendrag
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss : Göholm, Blekinge län, 2021 – 2022
No full textCalluna AB har 2021 och 2022 på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län utfört en inventering av fladdermöss vid Göholm i Blekinge län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Callunas undersökning har utförts med två inventeringsbesök. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermöss under två på varandra följande nätter. Göholm är ett av de mest artrika områdena för fladdermöss i både Blekinge och Sverige. Vid inventeringen 2021 och 2022 observerades totalt 10 arter av fladdermöss varav fem arter är upptagna på den svenska rödlistan. Av de tidigare påträffade arterna kunde inte sydfladdermus, dammfladdermus, gråskimlig fladdermus, mindre brunfladdermus och större musöra återfinnas. Sydfladdermus och gråskimlig fladdermus har dock påträffats vid Göholms fladdermusstation. En ny art för området påträffades vid fladdermusstationen år 2021: nymffladdermus. Detta fynd innebär att totalt 16 arter har påträffats i Göholm. Göholm är fortsatt en viktig fladdermuslokal i Södra Sverige
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss : Sevedskvarn-Gysinge, Gävleborgs län, 2021 - 2022
No full textCalluna AB på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län utfört en inventering av fladdermöss vid Sevedskvarn-Gysinge i Gävleborgs län år 2021 och en inventering år 2022. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Callunas undersökning har utförts med två inventeringsbesök. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen under två på varandra följande nätter. Under de båda åren påträffades totalt nio arter, varav åtta 2021 och åtta år 2022. Av dessa var fyra rödlistade: brunlångöra, dammfladdermus, nordfladdermus och sydpipistrell. Större brunfladdermus återfanns inte vid inventeringen.
Luftkvalitetesmätningar i Kronobergs län 2017-2021 : Delrapport
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har, på uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund och i samverkan med de ingående kommunerna, genomfört luftkvalitetsmätningar av kvävedioxid (NO2), partiklar (PM10 och PM2.5) och lättflyktiga kolväten (VOC) mellan år 2017-2021. Resultaten för de mätande kommunerna under 2021; Växjö (PM10, PM2.5 och NO2 i gaturum och urban bakgrund), i gaturum i Ljungby, Alvesta, Tingsryd och Markaryd (PM10, PM2.5 och NO2), i regional bakgrund i Asa (PM10 och PM2.5) samt VOC i urban bakgrund i Älmhult, jämförs med miljö-kvalitetsnormer (MKN), utvärderingströsklar (övre; ÖUT och nedre; NUT), miljökvalitetsmål; miljömål) och WHO:s (Världshälsoorganisationens) nya riktvärden för luftkvalitet. Mätningarna av partiklar i Växjö sker kontinuerligt med ett timvist instrument, medan övriga mätningar av partiklar och NO2 sker indikativt som månadsmedelvärde samt veckomedelvärden för VOC. Jämförelse görs också mot tidigare års mätningar för att studera haltutvecklingen i Kronobergs län. Mellan 2017 och 2021 uppmättes högsta årsmedelvärden av NO2 i gaturum i Växjö vid Storgatan (2017-2019) respektive vid Liedbergsgatan (2020-2021). Halterna uppgick som högst till 14 μg/m3 och överträdde därmed inte MKN som årsmedelvärde, utvärderingströsklar eller miljömålet för årsmedelvärde. Däremot överträddes WHO:s nya riktvärde avseende NO2 under alla år som mätningar pågick i Växjös gaturum. Vid samtliga mätstationer där mätningar har genomförts under mer än ett år under 2017-2021 så har halterna minskat, men det bör beaktas att förändrade beteendemönster till följd av Covid-19-pandemin delvis kan vara orsaken till dessa resultat. För att kunna jämföra halterna i länet med MKN för tim- och dygnsmedelvärde behövs timvisa kontinuerliga mätningar, vilket inte har utförts i länet. Indikativ övervakning kan med fördel även utföras i samtliga kommuner inom länet i syfte att följa upp halterna mot miljömålen och WHO:s nya riktvärden för att ha möjlighet att minimera risken för skadliga effekter på folkhälsan i Kronobergs län. Resultaten från de kontinuerliga dygnsmätningarna av PM10 i Växjö gaturum visar att NUT överträddes avseende dygnsmedelvärde (25 μg/m3) både under 2017 och 2018. Under 2018 överträddes också miljömålet avseende dygnsmedelvärde. Övriga år överträddes inte vare sig MKN, utvärderingströsklar eller miljömål avseende dygnsmedelvärde. Eftersom överskridande av NUT endast har skett under två år under femårsperioden så anses det enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om kontroll av luftkvalitet (NFS 2019:9) inte finnas egentliga krav på kontinuerliga mätningar av PM10 förutsatt att halterna inte förändras i någon av kommunerna i Kronobergs län. Dock bör beaktas att de lägre halterna under 2020 och 2021 kan vara en konsekvens av pandemin.Årsmedelvärdena av PM10 vid samtliga kommuners mätstationer i Kronobergs län visade på att NUT avseende årsmedelvärde (20 μg/m3) inte överträddes en enda gång under femårsperioden (2017-2021). Årsmedelvärdena av bensen i Älmhult överskred inte vare sig MKN eller miljömålet avseende årsmedelvärde under den senaste femårsperioden. Halterna var i princip oförändrade mellan 2017 och 2021, men den övergripande haltförändringen har varit kraftigt nedåtgående sedan början av 2000-talet. Halterna av butylacetat i Älmhult är fortsatt höga och visar tendenser till att ha ökat sedan 2017