Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Graphic and statistical overview of temporal trends and spatial variations within the Swedish National Monitoring Programme for Contaminants in Marine Biota (until 2020 year’s data)
No full textThis report present a graphic and statistical overview of temporal trends and spatial variations withinthe Swedish National Monitoring Programme for Contaminants in Marine Biota
Nationella och internationella erfarenheter av inventeringsmetoder för vildsvinsskador : En kunskapssammanställning
No full textVildsvinet är en inhemsk art som producerar ekosystemtjänster till gagn för människor och natur samtidigt som de orsakar skador och därmed kostnader för lantbruket. I syfte att skapa en grund för en utveckling av tillförlitliga, praktiska och kostnadseffektiva skadeinventeringsmetoder, presenteras här ett kunskapsunderlag kring befintliga metoder för hur jordbruksskador inventeras och värderas. I rapporten sammanställs både internationell vetenskaplig litteratur och nationella metodbeskrivningar från en rad länder med liknande förhållanden som de svenska. Sammanfattningsvis används fyra olika huvudtyper av inventeringsmetoder eller kombinationer av dessa: enkätundersökning, markbaserad inventering, luftbaserad inventering med manuell avläsning, samt luftbaserad inventering med automatisk avläsning. Befintliga markbaserade metoder bör testas avseende noggrannhet och repeterbarhet, samt i vilken utsträckning de kan effektiviseras genom att kompletteras med drönar- eller satellitbilder. Automatiserade metoder med olika typer av optiska instrument och mjukvara bör också utvärderas i vilken mån de fungerar under svenska förhållanden och för olika grödor. Flera studier pekar på att stickprovsbaserade besiktningar kan behöva en referens i form av burar, hägn eller gårdar samt att totalinventeringar med hjälp av fjärranalys kan behöva kompletteras med markkontroller beroende på upplösningen i de bilder som används. I metodbeskrivningarna poängteras vikten av att samtliga parter har förtroende för valda kvantifieringsmetoder, och att detta uppnås genom gedigen kunskap hos, och kontinuerlig vidareutbildning av besiktningspersonerna. Vidare bör enkäter utformas och användas med stor kunskap om statistisk metodik. Flera vetenskapliga studier tar upp att omfattningen av skador kan påverkas av tidpunkten för skadegörelsen, och att det är centralt att också mäta följdskador i form av maskinskador och kasserat foder. Vi föreslår en satsning på att utveckla standardiserade och kvalitetssäkrade metoder med hög acceptans, samtidigt som man utvecklar ett användarvänligt rapporteringssystem som använder sig av information från den nationella blockdatabasen. Det är troligen avgörande för ett framgångsrikt rapporteringssystem att plattformen är enkel och inte för betungande för den enskilde lantbrukaren. Vi föreslår också en samordning mellan inventering på lokal, regional och nationell nivå och sannolikt även inrättande av referensgårdar
Förslag för ökade kolsänkor i skogs- och jordbrukssektorn : Underlagsrapport om LULUCF inom regeringsuppdraget om näringslivets klimatomställningJordbruksverket, Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen
No full textFör att nå Sveriges långsiktiga klimatmål om nettonollutsläpp år 2045 behöver ökad kolinlagring ske i skog och jordbruksmark för att kompensera för de utsläpp som är svårast att minska. Skogen tar redan idag upp mycket koldioxid, men det finns potential att öka kolinlagringen i skogen och på jordbruksmark. I den gemensamma rapporten presenterar Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Jordbruksverket fem förslag på utveckling av styrmedel och åtgärder för att minska utsläpp och öka upptag av växthusgaser inom skogs- och jordbrukssektorn. Förslagen är framtagna för att ge stor klimatnytta, vara kostnadseffektiva och förenliga med andra samhälls- och miljömål. Frivillighet och stärkta möjligheter för fler att bidra är utgångspunkt. Rapporten ”Förslag på åtgärder för ökade kolsänkor i skogs- och jordbrukssektorn” utgör ett underlag inom regeringsuppdraget Näringslivets klimatomställning, som leds av Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys). Uppdraget syftar till att ta fram underlag till regeringens klimatpolitiska handlingsplan och omfattar åtgärder som genomförs under perioden 2023-2026
Kiselalger i Blekinge län 2022 : En undersökning av 13 vattendragslokaler
No full textMedins Havs och Vattenkonsulter AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Blekinge undersökt vattenkvaliteten i vattendrag med hjälp av kiselalger och utfört analys och utvärdering på 13 vattendragslokaler inom kalkeffektuppföljning och regional miljöövervakning 2022. För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsindexet IPS. Stödparametrarna TDI (mängden näringskrävande arter) och %PT (andelen föroreningstoleranta arter) har beaktats vid bedömningen. För surhetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa, gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet. Förekomst av missbildningar kan tyda på någon miljögiftspåverkan (t.ex. bekämpningsmedel, metaller eller liknande) och lågt artantal och låg diversitet kan betyda störning. I hög status (näringsfattiga förhållanden) hamnade K1 Alltidhultsån, K3 Bäck fr Skinsagylet, K4 Gallån, K6 Fröjadalsbäcken, K7 Mållebäcken, K10 Nättrabyån, K11 Blankenbäcken och K13 Lillån. IPS-indexet i Fröjadalsbäcken och Kvillebäcken-Nätterfors hamnade dock nära respektive mycket nära gränsen mot god status. Gallån riskflaggades för att miljögiftspåverkan kan vara betydande. Bedömningen god status (näringsfattigt till näringsrikt tillstånd och/eller svag föroreningspåverkan) fick K2 Listerbyån, K5 Siggarpsån, K9 Kvillebäcken-utlopp Gunserydssjön och K12 Kvillebäcken-Nätterfors. IPS-indexet i de två förstnämnda hamnade mer eller mindre nära gränsen mot måttlig status, medan de två sistnämnda låg mycket nära gränsen mot hög status. Listerbyån riskflaggades för stark miljögiftspåverkan. IPS-indexet i K8 Åbyån var lägst och visade måttlig status (näringsrikt till mycket näringsrikt tillstånd och/eller tydlig föroreningspåverkan). Dessutom riskflaggades lokalen för betydande miljögiftspåverkan. Surhetsindexet ACID visade alkaiska förhållanden (årsmedelvärde för pH över 7,3) K8 Åbyån. I nära neutrala förhållanden (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3) hamnade K1 Alltidhultsån, K2 Listerbyån, K4 Gallån, K6 Fröjadalsbäcken, K10 Nättrabyån och K13 Lillån. Indexvärdet låg relativt nära gränsen mot måttligt surt i Nättrabyån och Lillån. Måttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4) konstaterades i K5 Siggarpsån, K7 Mållebäcken, K9 Kvillebäcken-utlopp Gunserydssjön, K11 Blankenbäcken och K12 Kvillebäcken-Nätterfors. Sura förhållanden (årsmedelvärde för pH 5,5-5,9 och/eller pH-minimum under 5,6) visade K3 Bäck fr Skinsagylet. Indexvärdet hamnade relativt nära gränsen mot mycket sura förhållanden (årsmedelvärde för pH lägre än 5,5 och/eller pH-minimum under 4,8)
Screening of new flame retardants in biota
No full textSammanfattning Förekomsten av nya flamskyddsmedel undersöktes i både marina (musslor, tånglake, strömming, sillgrissla, gråsäl, tumlare och havsörn) och limniska ekosystem (abborre och utter). Totalt studerades drygt 50 prover. Organofosfater (OP), dekloran plus (DP) och närbesläktade ämnen (mirex, dekloran 602 och dekloran 603) detekterades frekvent, tetrachlorobisfenol-A (TCBPA) detekterades i två prover (abborre) och pentabromtoluen och 2,3,5,6-tetrabromo-p-xylen detekterades inte i något prov.Det är stora skillnader i förekomst av OP, dekloraner (inklusive Mirex) och bromerade difenyl etrar (BDE, referensämnen) i arter vid basen och toppen av näringsvävarna. OP är de klart dominerande föroreningarna vid basen (musslor och fiskar). De utgör också en stor andel (ca 75%) av de detekterade föreningarna i sillgrisslor och uttrar. Däremot står BDE och dekloraner för en stor andel (cirka 3/4) av föroreningarna i tumlare och gråsäl och dominerar (ca 90 %) i havsörn. Detta indikerar att OP är mindre beständiga än BFR, medan mirex och de andra dekloranerna har liknande persistens som BFR.Föroreningsprofilerna för OP:er är likartade i de flesta arter, med undantag för gråsäl, tumlare och tånglake. Tri(1-klor-2-propyl) fosfat (TClPP) är i allmänhet den vanligaste OP:n, följt av butylfosfater och 2-etylhexyl difenylfosfat. Gråsäl och tumlare innehöll enbart klorerade OP (TClPP och tri(2-kloretyl) fosfat). Föroreningsprofilerna för OP i tånglake varierade kraftig mellan och inom provplatser. Bland dekloranerna dominerar två föreningar, mirex och dekloran 602, i marina toppkonsumenter. De förekom i lägre halter vid basen på födoväven och där påvisades även dekloran plus i liknande halt.Totalhalten av de tre studerade grupperna (OP, dekloraner och BFR) i de mest förorenade proverna är mycket lika, runt 1 μg/g fett, men det är stora haltskillnader mellan olika arter. OP förekommer i liknande koncentrationer i arter vid basen och på toppen av födovävarna. Sålunda verkar inte OP biomagnifiera. De råder sannolikt ett jämviktstillstånd som kännetecknas av ett relativt högt upptag och en lika hög eller högre (tumlare och gråsäl) metabolisk nedbrytning. Däremot finns det mycket som tyder på att dekloran 602 och mirex biomagnifierar och gör så i liknande utsträckning som BFR. Halterna av båda föroreningsklasserna är cirka 10 gånger högre i däggdjur och sillgrissla än i musslor och fisk och minst 10 gånger högre i havsörn än i däggdjur och sillgrissla. TCBPA hittades i två av fyra prover av abborre, men inte i något av de tolv undersökta utterproverna, vilket tyder på att den inte biomagnifierar.Proverna av sillgrissla täcker en tidsperiod på mer än 30 år, vilket möjliggör tidstrendanalys. Samtliga ämnesklasser uppvisar tidstrender och samtliga uppvisar minskande halter under senare år. Emellertid har aromatiska OP varit i stadig nedgång under hela perioden, medan koncentrationerna av klorerade OP och alkylerade OP först ökade, nådde en topp runt år 2000 och sedan minskade. Liknande haltprofiler observeras för mirex, dekloran 602 och dekloran 603, men dessa nådde en topp omkring 2005-2010. Koncentrationerna av Dechlorane Plus minskar långsamt men stadigt med tiden. Tidstrenderna för BDE skiljer sig mellan BDE:er med olika bromeringsgrad. De mindre bromerade ämnena minskar snabbt i halt med tid, medan dess att medelbromerade ämnen minskar relativt långsamt och högbromerade ökar något med tiden
Begränsad klimatpåverkan : Fördjupad utvärdering av miljömålen 2023
No full textInledning Denna rapport innehåller en sammanställning av det vetenskapliga kunskapsläget om klimatförändringen och scenarier för den fortsatta utvecklingen i förhållandetill de globala klimatmålen. Sammanställningen baseras huvudsakligen på de tredelrapporterna till IPCC:s sjätte utvärderingsrapport AR6 som utkommit under2021–2022 – med ett särskilt fokus på den tredje delrapporten om åtgärder och styrmedel för att begränsa klimatförändringen. Slutsatserna från IPCC sätts i rapporten även i ett europeiskt och svenskt sammanhang, ett perspektiv som är relevant när den fortsatta utvecklingen mot EU:srespektive Sveriges nationella klimatmål i det klimatpolitiska ramverket fortsatt ska analyseras. När det gäller utvecklingen mot de svenska klimatmålen pågår ett sådant analysarbete parallellt med den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålen. Naturvårdsverket har i det sammanhanget getts i uppdrag av regeringen att senast den 15 mars 2023 presentera ett underlag till regeringens kommande klimatpolitiska handlingsplan i enlighet med paragraf 5 punkt 1-7 i klimatlagen. I det uppdraget ingår att besvara frågan i vilken grad beslutade och planerade utsläppsminskandeåtgärder kan förväntas bidra till att de nationella och globala klimatmålen kan nås. Parallella regeringsuppdrag har därutöver lagts på Tillväxtanalys, Trafikanalys och Länsstyrelsen i Uppsala län, för att i en process med flera myndigheter, samordna och ta fram förslag till ytterligare åtgärder och styrmedel för att de nationella klimatmålen ska kunna nås. Resultaten av dessa uppdrag, tillsammansmed ytterligare relevanta styrmedelsförslag, både sådana som tagits fram nationelltunder de senaste åren och sådana som utvecklats i EU ska samlat behandlas i Naturvårdsverkets redovisning i inledningen av 2023.Föreliggande rapport till den fördjupade utvärderingen ger främst ett underlag om utvecklingen mot de globala klimatmålen men även i delar relevanta inspel till den nationella styrnings- och styrmedelsutvecklingen, bland annat till det ovannämnda arbetet med att ta fram underlag till en ny klimathandlingsplan. SMHI som är Sveriges nationella kontaktpunkt för IPCC, har översatt IPCC:sofficiella Summary for policy makers (Sammanfattning för beslutsfattare) av de tre respektive delrapporterna till svenska. Översättningarna av sammanfattningarna av de två första delrapporterna har publicerats och är tillgängliga på SMHI:s hemsida, och översättningen av sammanfattningen av den tredje delrapporten kommer inom kort också att publiceras och tillgängliggöras på samma hemsida. Avslutningsvis, kommer IPCC även att publicera en syntesrapport som summerar hela AR6-innehållet, den rapporten är planerad till mars 2023
Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2021
No full textSammanfattning Rapporten presenterar resultat från ett uppdrag för biogeografisk uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper inom art- och habitatdirektivet för år 2021. Det innefattar resultat från löpande uppföljning för ett antal naturtyper där en riktad uppföljning finansieras specifikt inom detta uppdrag. Det innefattar också som ett tilläggsmoment naturtypsklassificering av provytor inom Remiil. För hällmarkstorrängar är 2021 det sjunde året av löpande uppföljning. Vid jämförelse visar det sig att resultaten för hällmarkstorrängar 2015 inte är helt tillförlitliga på grund av otillräcklig kvalitet hos Lantmäteriets flygbilder vid den tiden. Uppföljningen av svämängar fortsatte under 2021 för Indalsälvens huvudavrinningsområde. Uppföljningen av slåtterängar samt kalkhällmarker på Öland/Gotland och fastlandet fortsatte på samma sätt som tidigare år. En särskild utvärdering har gjorts för avgränsning och klassning av slåtterängsnaturtyper och kalkhällmarker på fastlandet, utifrån SLU Artdatabankens GIS-skikt. Slutsatsen är att en stor del av ytorna bedöms vara av annan naturtyp än den avsedda, men att det normalt är näraliggande typer och att det troligen är svårt att förbättra klassningen ytterligare i förväg, t.ex. genom mer flygbildstolkning, utan att riskera att förlora värdefull information. Den tidigare bedömningen att hällmarker av hällmarkstallskogskaraktär inte bör ingå har dock stärkts. Kalkindikation hos mossor och lavar är det bästa kriteriet för att skilja ut kalkhällsnaturtyper, men även bedömning av själva berggrunden kan ingå
Säsongsrapport Lavinprognoser- VINTERN 2021/2022
No full textDet svenska lavinprognosprogrammet etablerades vintern 2015/2016 som ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket. Från början utgjordes prognosområdenaav tre välbesökta områden i svenska fjällen. Prognosområdenahar sedan dess utökats till dagens sex lavinprognosområden. Syftet med lavinprognoser är att hjälpa densom rör sig i lavinfarlig terräng att vara riskmedveten och att fatta välgrundade och genomtänkta beslut. Lavinprognoser vänder sig både till privatpersoner och yrkesverksamma. De som arbetar ifjällen är också ofta viktiga samarbetspartners och vidareförmedlare av lavininformation till privatpersoner. Denna säsongsrapport är en sammanfattning av den gångna vinterns arbete, inklusive verksamheten i Sveriges lavinutbildningar(SVELAV). Den är också ett tack till alla som på olika sätt har bidragit i det viktiga arbetet försäkrare fjällvistelser. Inte minst gäller det alla som använt lavinprognoserna under vintern. Användandet av lavinprognoser har ökat sedan starten Allt fler använder lavinprognoser som beslutsunderlag. Detta understryks också av den så kallade Freeride-studien1 där Naturvårdsverkets fjällsäkerhetsråd tillsammans med Freeride.se sedan 2013 har ställt frågor till friåkare på skidor och snowboard, en centralmålgrupp för lavinprognoser. Mellan den andra rapporten 2018 och den tredje rapporten 2021 märks en tydlig ökning i användningen av lavinprognoser som beslutsunderlag. (I studien 2013 hade lavinprognoser ännu inte etablerats.) ------------------- 1 Totalt besvarades enkäten av 1 503 respondenter. Det fullständigaresultatet presenteras i Freeride-rapporten 2021
Genetic Variation in Mountain Bumblebees : Final Report to Swedish Environmnetal Protection Agency (Naturvårdsverket)
No full textFörekomsten av många humlearter håller på att minska, och klimatförändringarna är en starkt bidragande orsak. Humlornas utbredning flyttar norrut, i takt med att lämpliga klimatzoner också förflyttas geografiskt. Några av de mest sårbara arterna återfinns i Arktis och har därmed ingen möjlighet att flytta längre norrut. En viktig indikator på en populations livskraft är genetisk mångfald, som kan uppskattas över tid genom genetisk övervakning för att identifiera populationer som minskar eller är i riskzonen. Arktiska humlearter hemmahörande i de svenska fjällen anses vara högprioriterade för inkludering i genetisk övervakning, på grund av dess utsatthet för klimatförändringar. I den här rapporten använder vi helgenomsekvensering för att undersöka genetisk variation hos sju humlearter som lever i de svenska fjällen. Sex av arterna är begränsade till arktiska- och fjällmiljöer, medan en är utbredd i hela Europa. Totalt sekvenserade vi 333 prover av dessa arter från hela deras utbredningsområde i Sverige. Uppskattningar av effektiv populationsstorlek (NE), beräknade från genetisk variation, varierar mellan ~55 000 för de arter som har den mest begränsade högalpina utbredningen, till 200 000 för de vanligare fjällarterna och 220 000 för de utbredda arterna. Populationsfragmenteringen är i allmänhet mycket låg, eller omöjlig att upptäcka, i de svenska fjällen, vilket tyder på att det saknas hinder för genflöde mellan delpopulationer. Ingen av arterna verkar ha omedelbar risk för negativa genetiska effekter på grund av höga mängder av genetisk drift. Rekonstruktion av historiska fluktuationer i NE indikerar att den arktisk specialistarten Bombus hyperboreus redan har undergått betydande populationsminskningar sedan den senaste istiden och vi upptäckte en mycket inavlad individ av denna art, vilket tyder på att arten kan vara särskilt sårbar. Utbredningsområdena för alla fjällhumlearter förväntas krympa drastiskt på grund av klimatförändringarnas effekter. Framtida genetisk övervakning skulle vara ett effektivt sätt att upptäcka om populationer har påverkats negativt av nedgångar eller fragmentering som kan hota deras förmåga att överleva. De data som presenteras här fungerar som ett viktigt första steg mot framtida genetiska övervakningsprogram för de inblandande arterna.The abundance of many species of bumblebees is declining and climate change is a major contributing factor. The distributions of bumblebees are shifting northwards to track suitable climates across continents. Some of the species that are most vulnerable inhabit the Arctic and have no possibility to move further north. An important indicator of the viability of animal populations is genetic diversity, which can be tracked over time by genetic monitoring to identify populations that are declining or at risk. Species of arctic bumblebees found in the Swedish mountains are considered high priority for inclusion in genetic monitoring due to the threats they face from climate change. In this report we use whole-genome sequencing to assess genetic variation in seven species of bumblebee that inhabit the Swedish mountains. Six of the species are restricted to arctic and mountain environments, whereas one is widespread throughout Europe. In total, we sequenced 333 samples of these species from across their ranges in Sweden. Estimates of effective population size (NE) predicted from levels of genetic variation vary between ~55,000 for the species with the most restricted high alpine distributions, to 200,000 for the more common mountain species, and 220,000 for the widespread species. Population fragmentation is generally very low or undetectable in Swedish mountains, suggesting an absence of barriers to gene flow between sub-populations. None of the species appear to be at immediate risk of negative genetic effects due to high levels of genetic drift. Reconstruction of historical fluctuations in NE indicate that the arctic specialist species Bombus hyperboreus has already experienced substantial population declines since the last ice age and we detected one highly inbred sample of this species, suggesting it may be particularly vulnerable. The ranges of all of the mountain bumblebee species are predicted to shrink drastically due to the effects of climate change. Future genetic monitoring would be a useful way to detect whether populations have been adversely affected by declines or fragmentation that could threaten their viability. The data presented here serves as an important first step towards future genetic monitoring programs for these species
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss 2022 : Område: Hallaröd – Allarps bjär, Skåne län
No full textNaturvårdskonsult Gerell har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län genomfört en fladdermusinventering med ett fältbesök I Hallaröd – Allarps bjär, Höör kommun. Inventeringen är en del av den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Vid inventeringarna har två autoboxar satts upp kring Hallaröds kyrka och fyra inom Allarps bjär. Inventeringarna utfördes under två nätter vid ett tillfälle under goda väderbetingelser. Manuell inventering utfördes vid ett tillfälle i Allarps bjär. Vid sommarens inventering noterades nio arter i Hallaröd, vilket är tre fler än förra året. Dammfladdermus var nytt artfynd för Hallaröd. Den vanligaste arten var större brunfladdermus. De tre arterna sydfladdermus, fransfladdermus och mindre brunfladdermus kunde inte återfinnas. Sju arter registrerades i Allarps bjär. Den vanligaste arten var dvärgpipistrell. Barbastell, fransfladdermus, nymffladdermus och gråskimlig fladdermus återfanns inte. I de båda områdena påträffades tre rödlistade arter: dammfladdermus, nordfladdermus och brunlångöra. Den totala aktiviteten av fladdermöss har fortsatt att minska sedan år 2016. Antalet registreringar har minskat även med hänsyn till den minskande inventeringsinsatsen från fyra till två nätter och från fyra till två autoboxar. En orsak till den lägre aktiviteten i Allarp kan vara en förändring av mikroklimatet på toppen av Allarps bjär pga stormfällen