Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Reproducerbar analys av miljö-DNA i nationella övervakningsprogram
No full textSyftet med detta projekt har varit att analysera problem och lösningar gällande reproducerbarhetrörande bioinformatiks analys av metabar kodningsdata från miljö-DNA (frånengelskans Environmental DNA, eDNA). I detta syntesprojekt har det också sammanställt sen lista med förslag på forskningsinriktningar som kan främja användningen av molekylära verktyg för övervakning, med särskild tonvikt på miljö-DNA och parallelliserad DNA-sekvensering (så kallad High-Throughput Sequencing, HTS) i nationella övervakningsprogram. Ett reproducerbart tillvägagångssätt för att analysera denna typ av data kommer att möjliggöra att datakällor av olika ursprung och kvalitet kan kombineras och analyseras tillsammans. Detta är särskilt relevant vid jämförelse av resultat från långa tidsserier, likt de som produceras inom nationella övervakningsprogram. Miljöövervakning är en väsentlig del för att säkerställa ett hållbart utnyttjande av naturresurser. Nuvarande metoder för identifiering och övervakning av biologiskmångfald, särskilt analys av mikroorganismer som innebär tidskrävande och dyra mikroskopianalyser utförda av specialister, är ofta en flaskhals i analyskedjan frånprovtagning till dataanalys och utvärdering av miljöstatus. Dessutom kan de resultat som produceras av enskilda specialister vara svåra att återskapa, särskilt när resultatet bygger på observationer i fält, vilket gör analys av miljö-DNA till ett attraktivt komplement eller ersättning för dessa traditionella inventeringsmetoder. Bioinformatisk analys av data från miljö-DNA är en digital process som i de flesta fall kan göras helt automatiserad. Förutsättningarna är därför goda för att skapa reproducerbara resultat, något som kommer att vara av största betydelse för storskalig användning av denna teknologi. För att undersöka i vilken utsträckning analyser av miljö-DNA är reproducerbara har vi därför genomfört en systematisk litteraturstudie av ett antalrelevanta publikationer. Vi har även identifierat ett antal problem samt teknologiskalösningar som kan förbättra reproducerbarheten av bioinformatiska analyser. Vi har undersökt reproducerbarheten av 67 undersökningar genom att definierat fyra kriterier som vi anser vara minimikrav och måste uppfyllas för att en bioinformatiska analys av data från miljö-DNA ska kunna reproduceras. Dessa är (1) programvarunamn och versioner, samt (2) analysparametrar har rapporterats, (3) referensdatabasen som används för taxonomisk klassificering är unikt definierad (t.ex. med namn och versionsnummer eller datum då den laddats ner), och slutligen (4) den data som analyserats har publicerats efter projektets slut. Vår studie visar att endast en tredjedel avde undersökta artiklarna uppfyller alla fyra kriterier, och därmed att de flesta av dessa analyser inte går att reproducera. Många av de problem som forskare ställs inför när bioinformatik och storskalig DNA-sekvensering används för analys av biologisk mångfald, liknar de problem som finns inom andra områden, så som mjukvaruutveckling och molntjänster. Många fritt tillgängliga mjukvaruverktyg med öppen källkod har därför utvecklats för att lösa dessa problem. Ett antal av de undersökta miljö-DNA-projekten har använt flera av dessa teknologier, vilka inkluderar versionshantering av text (som underlättar distribution av reproducerbara databaser), containerteknologi (möjliggör reproducerbara arbetsflöden) och hash funktioner (som kan säkra dataintegritet). Utvecklingen inom analys av miljö-DNA har gjort stora framsteg under det senaste decenniet och är inom vissa områden (till exempel analys av biologisk mångfald i vatten) redo att inkluderas i storskaliga övervakningsprogram. Men för att data och resultat ska fortsätta vara relevanta även när nya metoder för DNA-sekvensering och bioinformatisk analys utvecklas, måste reproducerbarhet vara en integrerad del av planering och genomförande av ett sådant program. Övervakning av biologisk mångfald med hjälp av miljö-DNA kräver fortfarandeutveckling och vår analys har identifierat fjorton kategorier av förslag på framtidaforskningsinriktningar. Dessa inkluderar förbättring av tillgängliga referenssekvensdatabaser och utveckling av nya genetiska markörer för taxonomisk klassificering (inklusive hela mitokondrie-genom), kvantitativ analys av miljö-DNA, nya bioinformatiska verktyg och användning av nya sekvenseringsteknologier och längre sekvenser för bättre taxonomisk upplösning
Årsrapport för Regional miljöövervakning i landskapsrutor 2021
No full textDenna årsrapport avser de uppdrag som SLU har haft från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser under år 2021, att utföra miljöövervakning med riktad metodik för småbiotoper, gräsmarker och våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor. År 2021 är det första året av länsstyrelsernas löpande uppdrag med datainsamling för programperioden 2021-2026, och det är till största delen en direkt fortsättning på verksamheten under föregående period, 2015-2020.Miljöövervakningen utförs inom ramen för tre så kallade gemensamma delprogram inom regional miljöövervakning:• Småbiotoper i åkerlandskapet• Gräsmarkernas gröna infrastruktur• Vegetation och ingrepp i våtmarkerRemiil, Regional miljöövervakning i landskapsruto
Fitunaåns vattenkvalitet : Trender för perioden 1980–2021
No full textResultaten visar att halterna av näringsämnena totalfosfor och fosfat minskat sedan 2004. Någon motsvarande trend för kväveföreningarna syns inte. I biflödet Källstaån har halterna av totalkväve, ammonium och nitrat minskat samtidigt som ammoniumhalten i Fitunaåns mynning ökat signifikant. Grumligheten har ökat fram till ungefär 2009 i både Fitunaån och Källstaån. Därefter uppvisar båda vattendragen en signifikant minskande trend. I likhet med flertalet av vattendrag i länet har halten totalt organiskt kol (TOC) ökat under många år. Trenden är dock numera bruten och i Fitunaåns mynning har halten TOC minskat signifikant sedan 2008
TIMFIE-provtagning för tidsintegrerad haltbestämning av växtskyddsmedel, PFAS, läkemedel och metaller i ytvatten : En pilotstudie
No full textTIMFIE (Time Integrating, Micro Flow, In situ Extraction) är en enkel och billig tidsintegrerad provtagningsmetod som här användes för bestämning av ett stort antal organiska ämnen från vitt skilda substansgrupper. Tekniken bygger på kontinuerlig fastfasextraktion i fält under en till två veckor och den efterföljande bestämningen av organiska ämnen är kvantitativ och baseras på helvatten, dvs. med partikelbunden fraktion inkluderad.Förutom organiska ämnen som växtskyddsmedel, PFAS och läkemedel mättes i detta projekt även metallhalter och löst organiskt kol (DOC) i det uppsamlade, filtrerade vattnet. Merparten av de studerade metallerna och DOC påverkades dock negativt av fastfaskolonnerna som används för extraktion av de organiska ämnena. En separat TIMFIE utan kolonner ska därför användas vid bestämning av metaller. En fältstudie med veckovisa TIMFIE-provtagningar i tolv provpunkter fördelade på fem regioner utfördes i samarbete med länsstyrelserna i Gotland, Östergötland och Dalarna samt med en avfallsanläggning i Mälardalen. Totalt analyserades 47 TIMFIE-prover för drygt 200 organiska ämnen och 21 metaller, samt ytterligare 8 TIMFIE-prover endast för metaller.I framtiden kommer två olika TIMFIE-provtagare att användas i studier där både organiska och oorganiska ämnen bestäms. Fortsatt arbete med att även inkludera näringsämnen i det oorganiska analyspaketet pågår och möjligheten att göra dessa bestämningar på ett återskapat helvatten undersöks
Samförvaltning av älg och skog – analyser av den nya älgförvaltningen under perioden 2012–2021 : Co-management of the Swedish moose population and Swedish forests – analyses at the level of moose management areas during 2012–2021
No full textHär undersöker vi hur älgpopulationens storlek förändrats sedan den nya älgförvaltningen infördes jaktåret 2012/13, samt hur populationsmålen, avskjutningsmålen och avskjutningen förhållit sig till varandra. Vidare undersöker vi hur antalet tallar per hektar och andelen tallar som skadats av vilt förändrats sedan den enhetliga älgbetesinventeringen infördes jaktåret 2014/15, samt sambanden mellan älgtäthet, talltäthet och andel skadade tallar. Vi använde data från Skogsstyrelsens Älgbetesinventering ÄBIN och en ny skattningsmetod för älgtäthet som bygger på avskjutningsdata och de älgobservationer som jägarna samlar in under älgjakten. Den svenska älgpopulationen minskade från c:a 287 000 till c:a 260 000 älgar efter jakt under 2014/15–2020/21. Populationsmålen på älgförvaltningsområdesnivå nåddes med 3–6 års eftersläpning. Sambanden mellan nyttjandegraden av avskjutningsmålen och måluppfyllnad av täthetsmålen var svaga. Jämförelser mellan populationstätheter skattade med den nya metoden och bedömda populationstätheter från älgförvaltningsplanerna visar att älgförvaltningen tenderat att överskatta populationen vid låga tätheter och underskatta populationen vid höga tätheter. Den nya beräkningsmodellen medger enhetliga underlag och en större precision och noggrannhet i planarbetet inom älgförvaltningen. Talltätheten i inventerade bestånd ökade i södra Sverige under perioden och där minskade även skadorna. Jämförelser av den relativa betydelsen av älgtäthet och talltäthet för andelen skadade tallar visade att talltätheten genomgående hade större betydelse för skadebilden än älgtätheten på lokal, regional och nationell skala. Resultaten visar på en avsevärt större slumpmässig mellanårsvariation i antal tallar per hektar och i andelen årsskadade tallar, jämfört med variationen i älgtäthet. Den stora mellanårsvariationen i andelen skadade tallar gör att det kan ifrågasättas om det är lämpligt att fastställa förvaltningsmål för älgpopulationens storlek enbart baserat på andel skadade tallstammar enligt ÄBIN, mätt med dagens metod och inventeringsinsatser. Särskilt som sambanden mellan älgtäthet och skador är svaga. Lämplig tidsmässig och rumslig skala för både ÄBIN och för inventeringsmetoder för älgtäthet bör utvärderas parallellt och anpassas inom samförvaltningen av älgskog. Samtidigt bör konkurrens om foder mellan olika hjortvilt och skador på skog studeras vidare i ett landskapsperspektiv och definitionen av ekosystembaserad förvaltning ses över
På gång inom forskning och innovation för minskat matsvinn : Dokumentation från workshop den 12 oktober 2021
No full textFörord Den 12 oktober 2021 arrangerade Naturvårdsverket en workshop för innovation och forskning för minskat matsvinn. Workshopen genomfördes tillsammans med Livsmedelsverket, Jordbruksverket, forskare och finansiärer för att få en bild av pågående och nyss avslutad aktuell forskning och innovation och tillsammans med representanter med branschen identifiera kunskapsluckor inom området. Inom ramen för livsmedelsstrategins fick Livsmedelsverket ett uppdrag av regeringen att under 2020 till 2025 tillsammans med Jordbruksverket och Naturvårdsverket, att fortsätta arbeta i enlighet med den gemensamt beslutade handlingsplanen för minskat matsvinn, ”Fler gör mer – handlingsplan för minskat matsvinn 2030”, (N2018/03968/DL). Framtagande av kunskap och åtgärder genom utredning, forskning och innovation utgör en viktig del av den nationella handlingsplanen för minskat matsvinn. Forskningsworkshopen och rapporten har finansierats genom Livsmedelsverkets medel som en del av uppdraget. Planering av workshopen genomfördes av Anita Lundström och Christina Jonsson på Naturvårdsverket. Rapporten redovisas forskningspresentationer från workshopen samt resultaten från diskussionerna. Respektive forskare har granskat sitt bidrag och ansvarar för innehållet. Moderator för workshopen var Tomas Chicote, Naturvårdsverket. Texterna har sammanställts av Hans Hellberg på HRH Kommunikation. Naturvårdsverket januari 202
Marknära ozon i Asa : Årsrapport 2021
No full textSammanställning av faktorer och gränsvärden samt utfallet av ozonhalten i Asa åren 2007 – 2010 och år 2012 – 2021
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss : Axmar bruk, Gävleborgs län, 2022
No full textCalluna AB har 2022 på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län utfört en inventering av fladdermöss vid Axmar bruk i Gävleborgs län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Callunas undersökning har utförts under fladdermössens yngelperiod med ett inventeringsbesök. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen under två på varandra följande nätter. Vid inventeringen 2022 observerades totalt nio arter av fladdermöss varav fyra arter är upptagna på den svenska rödlistan: nordfladdermus, dammfladdermus, fransfladdermus och brunlångöra. Dammfladdermus påträffades för första gången i Axmar bruk 2020. Av de tio tidigare påträffade arterna kunde inte gråskimlig fladdermus återfinnas. Axmar ligger på gränsen för artens utbredningsområde och det är därför väntat att arten inte påträffas vid varje inventeringstillfälle. Med totalt tio fladdermusarter som har påträffas vid Axmar bruk 2022 inklusive tidigare inventeringar framstår området fortsatt som ett artrikt område för fladdermusfaunan i Norrland