Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Acoustic and visual survey for marine mammals conducted over Hoburg’s bank and the midsea banks, Baltic Sea
No full textThe Länsstyrelsen and MCR team conducted a visual and acoustic vessel-based line-transect survey for the presence and distribution of marine mammals over Hoburg’s Bank and Midsjöbankarna from 8th to 16th August 2022. The survey incorporated 1,692 km of on-track acoustic effort over this region of the Baltic Proper, of which 830 km also included visual effort. All of the planned transects were surveyed with at least acoustic effort. Acoustic surveys were conducted using an array of hydrophone elements towed 140 m behind the survey vessel at 5-8 knots; detection of candidate porpoise clicks was conducted using the software package PAMGuard and validated by a human observer. Visual surveys were conducted from the foredeck of the vessel during daylight hours in suitable sea state conditions (sea state 3 or less) by two observers with approximate eye heights of 3.5 m above sea level. There were 10 sightings of grey seals but no harbour porpoises were seen. There were at least 12 acoustic detections of harbour porpoises. When considering only ‘tracks’ (i.e. a sequence of ≥ three clicks with a clear bearing trail), the density of porpoises was estimated as 1.2 porpoises 1000 km-2 (95 % CI 0.3-4.4, CV = 75 %) throughout the study area; this rose to 2.5 porpoises 1000 km-2 (95 % CI 0.6-10.2, CV = 80 %) when incorporating a correction for those animals likely to have been missed. These densities applied to the whole survey block derived abundance estimates of 22 porpoises (95 % CI 6-82), rising to 47 porpoises (95 % CI 12-191), when a correction for availability was applied. It should be noted the high coefficients of variation led to the correspondingly high uncertainty as reflected in the wide confidence intervals. Although direct comparison with previous studies is challenging, the density estimates presented here broadly align with those of the SAMBAH project for the Baltic Proper (0.5-8.3 porpoises 1000 km-2 for May-Oct). The 2022 survey was limited in scope and duration but provides a baseline upon which further surveys could build. Repeated surveys would improve the confidence of these initial estimates and allow effective monitoring of changes to local porpoise density over time
New methods and environmental indicators supporting policies for sustainable consumption in Sweden : Final report – PRINCE phase 2
No full textPreface The first PRINCE programme (Policy Relevant Indicators for Consumption and Environment) ran between 2014 and 2018 with the goal of exploring ways to improve and expand the set of consumption-based indicators to estimate the environmental pressures linked to Swedish consumption, both within Sweden and abroad. The PRINCE programme was finalised 2018 with a report: https://www.naturvardsverket.se/globalassets/media/publikationer-pdf/6800/978-91-620-6842-4.pdfMore information is available at the web site: https://www.prince-project.se/This current one-year project, known as PRINCE 2, is a so-called add-on to the PRINCE programme, to communicate the results further, especially the scientific articles produced, and reflect on how to further improve the measurement of impacts from consumption. The goals of PRINCE 2 have been to communicate the results and the PRINCE programme to the Swedish Environmental Protection Agency and other key stakeholders, to summarize the use of PRINCE results in policy and other areas, to further develop data and indicators in the areas of fisheries, tropical deforestation, biodiversity and chemicals with a view to establishing new indicators for measuring environmental pressures from Swedish consumption.The project was financed by the Swedish Environmental Protection Agency’s (Naturvårdsverket) environmental fund (miljöforskningsanslaget) where the main aim is to finance research and produce knowledge for the benefit of the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Agency for Marine and Water Management.This report is written by Nils Brown from Statistics Sweden, Simon Croft Stockholm Environment Institute York, University of York, Elena Dawkins from Stockholm Environment Institute, Göran Finnveden from KTH, Jonathan Green from Stockholm Environment Institute York, University of York, Martin Persson from Chalmers University of Technology, Susanna Roth from Statistics Sweden, Chris West from Stockholm Environment Institute York, University of York, and Richard Wood from Norwegian University of Science and Technology. The authors are solely responsible for the content.The Swedish Environmental Protection Agency, March 202
Styrmedel för att öka kolsänkor i skogssektorn
No full textFörord Denna studie har utförts av Professor Peichen Gong med hjälp av Anton Knutsson på institutionen för skogsekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå på uppdrag av Naturvårdsverket. Till uppdraget har en expertgrupp knutits, där Katarina Elofsson, professor vid Århus universitet, samt Björn Boström och Miriam Munnich Vass på Naturvårdsverket har ingått, tillsammans med rapportförfattarna. Studien är finansierad genom anslag från Naturvårdsverket och uppdraget var att studera möjliga styrmedel för att ge incitament till åtgärder i skogen som leder till ökad kolinlagring framförallt i levande träd. Kolinlagring i träd, växter, mark och träprodukter innebär att koldioxid tas bort från atmosfären vilket hjälper till att motverka klimatförändringarna. Förstärkta kolsänkor kan utgöra ett komplement till de utsläppsminskningar som måste ske i övriga sektorer för att Sverige ska nå sina klimatmål till 2030, 2040 och 2045 och för att EU ska nå netto-nollutsläpp av växthusgaser till 2050. Studien syftar till att analysera lämpliga styrmedel och landa i några övergripande rekommendationer om vilka styrmedel som är mest lämpade för att ge incitament till kolsänkor, ett område som idag saknar direkta styrmedel utöver våtmarkssatsningen.Åtgärderna som kan vidtas för att öka kolinlagringen i markanvändningssektorn är många och de styrmedel som behöver läggas till för att ge rätt incitament kan variera mellan de olika åtgärderna. I denna studie har forskarna framförallt fokuserat på olika ekonomiska styrmedel, såsom generella stöd och bidrag, omvänd auktionering och skatter. Även administrativa styrmedel, såsom lagar och krav tas upp.Rapportförfattarna är ansvariga för slutsatserna. Slutsatserna utgör inte Naturvårdsverkets officiella ståndpunkt.Resultaten ska bidra till Naturvårdsverkets styrmedelsrekommendationer som görs på regelbunden basis till Regeringskansliet. Stockholm 1 mars 2022 Stefan Nyström Avdelningschef, Klimatavdelninge
Effekter av havsbaserad vindkraft på marint liv : En syntesrapport om kunskapsläget 2021
No full textAtt öka tillgången på förnybar energi är nödvändigt för att motverka klimatförändringarna. Här förväntas havsbaserad vindkraft ha en viktig roll. Samtidigt medför planer på att bygga ut havsbaserad vindkraft viktiga frågeställningar kring hur marint liv och biologisk mångfald kan påverkas. I den här rapporten sammanställs det nuvarande kunskapsläget om hur havsbaserad vindkraft skulle kunna påverka marint liv, med fokus på svenska havsområden. Temamässigt omfattar rapporten bottennära miljöer, fisk, marina däggdjur och sjöfågel. Den strävar även efter att belysa kunskapsläget kring kumulativa effekter, samt frågor om under vilka förutsättningar havsbaserad vindkraft skulle kunna gynna marint liv. Bedömningarna beaktar även hur det tekniska utförandet har utvecklats, till exempel när det gäller vindparkernas utformning och dimensionering. Planeringen idag omfattar större vindparker och kraftverk, och bottenfasta vindkraftverk kan lokaliseras på allt större djup. De har hittills främst etablerats inom djupintervallet 5–40 meter, men kan numera anläggas på omkring 40–60 meters djup. Därtill förväntas flytande fundament, som klarar ännu större djup, bli vanligare. En annan viktig aspekt är hur tillämpningen av skadelindrande åtgärder har utvecklats. Havsbaserad vindkraft förväntas påverka marint liv på olika sätt under anläggnings- och driftsfasen, varför det är relevant att tydligt särskilja dessa i riskbedömningar. Rapporten berör även effekter under avvecklingsfasen. Under anläggningsfasen, som pågår någon dag per kraftverk, kan högintensivt ljud uppstå till exempel i samband med pålning av vindkraftverkens fundament. Åtgärder för att minska skadeverkningar av högintensivt ljud är viktiga, och kan förutsättas vara standard idag. Ofta finns det även behov att förbereda havsbotten, vilket leder till spridning av sedimentpartiklar. Omfattningen av både ljud- och sedimentspridning beror på lokala förhållanden. Därför behöver de lokala förhållandena beaktas för att ta fram en mer detaljerad kännedom om risker för marint liv. I synnerhet tumlare kan påverkas negativt av höga ljudnivåer vid anläggningsfasen, med risk för hörselpåverkan och kraftiga beteendestörningar om inte skadelindrande åtgärder används. Särskilda hänsyn i lokalisering och utförande kan även behövas för sälar, samt för fisk när det gäller områden och årstider som är viktiga för deras reproduktion. Under driftsfasen, som pågår upp emot cirka 40 år, bildar vindkraftverkens fundament och eventuella erosionsskydd fasta strukturer. Detta kan ge upphov till reveffekter då ytorna skapar plats för fastsittande arter. Med tiden kan även fiskar och marina däggdjur lockas dit, om förhållandena medger det. En viktig skillnad jämfört med andra typer av rev är att fundamenten går hela vägen upp till ytan, vilket ökar tillgången på hårda substrat i hela vattenpelaren. En möjlig risk är att de nya substraten skulle kunna gynna oönskade främmande arter, även om det saknas belägg för vindparkernas roll som en sådan spridningsväg. När elen produceras genereras undervattensljud, och överföringen av el i sjökablar kan leda till ett visst mått av elektromagnetiska fält i kablarnas närhet. Effekter av dessa påverkansfaktorer har varit svåra, om inte omöjliga, att notera i fältundersökningar. En generell slutsats skulle kunna vara att, om det förekommer negativa effekter av undervattensljud och elektromagnetiska fält, så är de oftast i styrka underordnade den attraktion som kommer av reveffekten. Aktuella studier tyder sammanfattningsvis på att havsbaserad vindkraft under driftsfasen inte är ett hot mot fiskar, säl eller tumlare. Särskild hänsyn när det gäller lokalisering kan dock behövas för skyddsvärda bottenmiljöer samt sjöfågel. Vissa sjöfågelarter kommer sannolikt att undvika området där vindparken etableras. Även åtgärder för att minska dödlighet kopplad till att fåglar kolliderar med kraftverken kan vara viktiga i vissa områden. Eftersom slutsatserna baseras på studier i andra miljöer än de som kan bli aktuella i Sverige framöver är en uppföljning av miljöeffekter viktig i de parker som etableras, för att ha möjlighet att säkerställa eller vid behov revidera kunskapsläget. Utveckling av kunskapsläget När det gäller vindkraftens effekter på bottennära livsmiljöer har kunskapsläget förbättrats angående mer långsiktig påverkan, liksom hur alg- och djursamhället i vindparken förändras över tid. Med åren blir det mer och mer likt det naturliga samhället på hårda bottnar i den aktuella regionen, även om arter med långlivade larvstadier främjas relativt sett mer. I viss mån saknas kunskap om vilken påverkan som kan förväntas om man bygger på större djup och om vindkraftverken står glesare, som planeras idag. Inga studier tyder dock på att etablering av vindkraftverk är ett hot mot vegetation eller bottenlevande djur i den här typen av miljöer, så länge särskilt skyddsvärda livsmiljöer undviks. Angående fisk och fisksamhällen har förståelsen för reveffekter ökat. Forskningen har övergått till att belysa reveffekter mer ingående, från att tidigare främst bekräfta om det blir en reveffekt eller inte. Sådana studier saknas dock idag för flera svenska havsområden eftersom det inte finns vindparker där. För marina däggdjur har kunskapsläget förbättrats framför allt när det gäller förståelsen av hur sälar och tumlare uppfattar och använder sig av ljud, samt hur ljud av olika frekvens och intensitet påverkar djuren. Kunskapen som hur havsbaserad vindkraft kan påverka sjöfågel har förbättrats framför allt för kustnära områden, men bedömningar begränsas fortfarande av otillräcklig kunskap om olika sjöfågelarters utbredning och dynamik i förekomst mellan år. Det här gäller speciellt områden längre ut till havs och med större djup än 30 meter. Den internationella forskningen har varit fokuserad på att bedöma kollisionsrisk, och ny teknik har gett ökad kunskap om fåglars flyghöjder och beteenden i förhållande till vindkraftverk. Kumulativa effekter För att göra en sammanvägd bedömning av vindkraftens miljöeffekter är det relevant att sätta de enskilda bedömningarna i ett vidare sammanhang, där även till exempel aktuell miljöstatus och effekter av annan verksamhet ingår, så som omfattningen av fiske och sjöfart. I ett sådant perspektiv skulle införandet av en vindpark kunna leda till att den totala omfattningen av påverkan antingen ökar eller minskar i ett visst område. Etableringen kan också påverka samspelet mellan arter, med efterföljande indirekta effekter i ekosystemet. Att förstå sådana sammanvägda effekter är ett fortsatt viktigt forskningsområde. Det finns även ett behov av att utveckla metoder för att skatta kumulativa effekter i samband med havsbaserad vindkraft på olika rumsliga och tidsmässiga skalor. Utgående från det befintliga kunskapsläget kan risken för att havsbaserade vindparker bidrar med negativa kumulativa effekter på havsmiljön förväntas vara låg, under förutsättning att skadelindrande åtgärder tillämpas och bästa möjliga hänsyn tas. Under anläggningsfasen innebär sådana förutsättningar att skadliga nivåer av påverkansfaktorn minimeras, och att anläggningen sker under sådana rumsliga och tidsmässiga förhållanden att risken för ansamling av känsliga populationer av fisk och marina däggdjur minimeras. Bedömningen beror på att påverkan under anläggningsfasen är tidsmässigt övergående och inte förväntas upprepas vid mer än ett tillfälle per plats. Det baseras därför också på förutsättningen att annan motsvarande verksamhet inte sker samtidigt i området. För driftsfasen innebär förutsättningarna att driften sker med sådan teknik att nivån av elektromagnetiska fält är låg och att undervattensljud inte leder till negativa effekter på fisk eller marina däggdjur, och med undantag av att det fortsatt finns oklarheter kring hur sjöfågel kan påverkas. Vid en omfattande utbyggnad kommer gradvis högre hänsyn och anpassningar för att undvika kumulativa effekter att vara motiverade. Det ställer även ökade krav på nationell och internationell samordning för att undvika risker för kumulativ påverkan i samband med anläggningsfasen, till exempel om flera vindparker anläggs parallellt. Eftersom vindkraftens långsiktiga bidrag till kumulativ påverkan är svårbedömda i dagsläget, och förväntas variera både lokalt och mellan olika havsområden, vore det mycket viktigt att följa utvecklingen över tid i sådana parker som etableras, för att öka kunskapen och skapa möjlighet att vid behov införa åtgärder för att minska risker för specifika arter. Kan vindkraften ha positiva effekter på marint liv? Forskningen innehåller även exempel på när införandet av havsbaserad vindkraft kan ha gynnat arter, eller aspekter av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Det finns dock en svårighet med att generalisera kring om havsbaserad vindkraft kan gynna marint liv, eftersom utfallet i hög grad beror på vindparkens lokalisering, ekologiska förutsättningar, samt vilka andra aktiviteter som förekommer i närområdet. En viktig aspekt är även att mänskliga preferenser påverkar definitionen av om viss förändring i artsammansättning är ”positiv” eller ”negativ”, eftersom det här beror på hur olika arter och ekosystemstjänster värdesätts, det vill säga vilken typ av biologisk mångfald som är önskvärd i ett visst område. Rapporten redogör för olika typer av anpassningar som har förslagits för att gynna särskilda arter i samband med havsbaserad vindkraft, även om utvecklingen av sådana naturanpassade lösningar fortfarande är i sin linda
Industrins klimatomställning : Underlagsrapport till regeringsuppdraget om Näringslivets klimatomställning
No full textNaturvårdsverket i samarbete med Energimyndigheten har tagit fram denna underlagsrapport till regeringsuppdraget Näringslivets klimatomställning som Tillväxtanalys har fått av regeringen och som kommer att vara en del av underlaget till regeringens klimatpolitiska handlingsplan. Här presenteras nio olika förslag som innefattar nya styrmedel, ändringar i befintliga styrmedel samt förslag på uppdrag och analyser som vi anser viktiga för att åstadkomma en effektiv och ändamålsenlig omställning. Utöver förslagen myndigheterna lämnar bedömer vi att den utveckling som sker på EU-nivå inom Fit for 55 och arbetet med möjliggörande åtgärder för industrins omställning, som exempelvis elektrifieringen och tillståndsprocesser, är avgörande för att industrins omställning ska bli verklighet
KUNGSÖRN: Instruktion för fastställande av besatta revir och häckningar : INVENTERING KUNGSÖRN Inventeringsmetodik för stora rovdjurVersion 2.0
No full textDetta dokument KUNGSÖRN: Instruktion för fastställande av besatta revir och häckningar inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kringinventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. Instruktionen gäller för personer knutna till Länsstyrelserna i Sverige som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer med mera av stora rovdjur och för att registrera dessa i den norsk-svenska databasen Rovbase samt för de ideella organisationer som deltar i inventeringen. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjursinventeringar med mera se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur
Utvärdering av Åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper (ÅGP)
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket utvärderat arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper (ÅGP) med fokus på hur ÅGPverksamheten fungerar när det gäller möjligheten att bidra till miljömålet ”Ett rikt växt- och djurliv”.Åtgärdsprogram för hotade arter och naturtyper (ÅGP) är en bred verksamhet där Naturvårdsverket i dagsläget ansvarar för 132 terrestra program, som spänner över alla organismgrupper och många olika naturtyper. Utöver det har Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ansvar för 21 åtgärdsprogram och kunskapsuppbyggande program för akvatiska arter och naturtyper. Åtgärdsprogrammen genomförs till största del av länsstyrelserna som samverkar med andra verksamheter och aktörer så som markägare och regionala myndigheter i genomförandet av åtgärderna som specificerats i programmen. Utvärderingen består av en kartläggning av ÅGP-verksamheten samt djupintervjuer med länsstyrelser. Den utgår från tre huvudfrågeställningar:1. Relevans: Möter ÅGP-verksamheten identifierade behov i förhållande till miljömålet Ett rikt växt- och djurliv? 2. Sammanhang: Hur fungerar ÅGP-verksamheten i relation till andra verktyg/åtgärder? 3. Effektivitet: Uppnår ÅGP-verksamheten mål och resultat på ett effektivt sätt? Resultaten visar att ÅGP-verksamheten svarar mot identifierade behov genom att vara ett avgränsat verktyg som fokuserar på aktiva åtgärder där de behövs som mest. Detta förstärks genom att programmen genomförs lokalt av länsstyrelserna i samverkan med andra lokala aktörer, vilket bidrar till att programmen är förankrade i lokalt identifierade behov. Tillgängliga ekonomiska resurser uppfattas dock som starkt otillräckliga för att kunna möta alla identifierade behov och för att kunna arbeta med alla åtgärdsprogram.ÅGP-verksamheten fungerar som ett bra komplement till andra verktyg och åtgärder i och med att den kan fokusera på de mest hotade arterna utanför skyddade områden där andra insatser saknas. Länsstyrelserna har i många fall lyckats med att hitta synergier internt mellan ÅGP-verksamheten och, framför allt, arbetet med områdesskydd och reservatsförvaltning. Samtidigt finns det styrmedel som uppfattas motverka ÅGP-verksamheten. Här nämns miljöersättningssystemet som styr markanvändning på ett sätt som är oförenlig med behoven för många av de mest hotade arterna. Dessutom finns ett antal styrmedel som enligt länsstyrelserna inte direkt motverkar ÅGP-verksamheten, men som skulle behöva revideras för att kunna användas för artbevarande.Mål för ÅGP-verksamheten finns uppsatta på programnivå och på miljömålsnivå. Mål för hela ÅGP-verksamhetens effekter saknas och därmed saknas även uppföljningar av ÅGP-verksamhetens samlade bidrag. Bristen på ekonomiska resurser och den efterföljande tidsbristen hos länsstyrelserna ses som hinder för måluppfyllelsen på programnivå. Tidsbristen bidrar även till att länsstyrelsernas arbete blir mer ”ad hoc” och att de har svårt att planera långsiktigt strategiskt eller exempelvis hitta synergier mellan program. Organisationsformen där Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten administrerar, länsstyrelsen genomför och koordinerar samverkan lokalt och mellan länsstyrelserna, och SLU Artdatabanken erbjuder expertstöd uppfattas huvudsakligen som effektivt. Effektiviteten av ÅGP-verksamheten är starkt beroende av länsstyrelsernas framgång i att engagera andra aktörer i arbetet med programmen men även där försvåras arbetet av bristen på ekonomiska resurser. För effektiviteten är även kunskapsutbyte och lärande mellan länsstyrelserna centralt. En struktur där varje program har en nationell koordinator finns på plats, men rollen för de nationella koordinatorerna uppfattas av vissa som otydlig, och det finns en stor variation i nivån av kunskapsutbyte och lärande mellan de olika programmen.Utifrån utvärderingens resultat har följande rekommendationer tagits fram: Överväg att sätta upp mål för ÅGP-verksamheten som helhet och utveckla uppföljningen av verksamhetens samlade bidrag. För att uppnå detta behöver även rapporteringen från länsstyrelserna utvecklas och harmoniseras av Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten Tydliggör Havs- och Vattenmyndighetens uppdrag inom akvatiska åtgärdsprogram. I nuläget saknar Havs- och Vattenmyndigheten ett tydligt uppdrag att arbeta med åtgärdsprogrammen då detta inte specificeras i myndighetens regleringsbrev. Utred potentialen och konsekvenserna av eventuella ytterligare prioriteringar. På grund av de begränsade ekonomiska resurserna kan länsstyrelserna inte arbeta med alla program som är relevanta i deras län. Trots att Naturvårdsverket har gjort tidigare försök till prioriteringar uppfattas det svårt att kunna prioritera ner program. Därför föreslår vi en utredning för att bedöma vad en hårdare prioritering mellan arterna skulle få för konsekvenser för de hotade arterna och naturtyperna. Länsstyrelserna ska involveras i utredningen som sedan kan användas som underlag för fortsatta diskussioner om prioriteringar. Tydliggör och vidareutveckla länsstyrelsernas nationella koordinering av program för att den samlade effektiviteten inte blir lidande på grund av begränsat lärande och utbyte mellan länsstyrelserna. Integrera bevarande av hotade arter och naturtyper i andra politikområden och andra sektorsmyndigheters arbete. Resultaten visar att andra myndigheter samverkar i varierande grad med ÅGP-verksamheten och att vissa styrmedel motverkar ÅGP:s syfte. Vi rekommenderar även en fördjupad utredning om vilka styrmedel och policyer som motverkar eller inte stödjer ÅGP-verksamhetens syfte, och om vilka ändringar som kan göras. Undersök möjligheten att stärka kopplingen mellan svenska och europeiska forskningsprojekt och ÅGP-verksamheten. Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten har begränsade möjligheter att utlysa forskningsfinansiering och därför behövs samarbete med svenska forskningsfinansiärer. Förstärk ÅGP-verksamheten med ytterligare resurser. Vi har i utvärderingen konstaterat att de resurser som finns till att arbeta med ÅGP inte står i proportion till dels de behov som finns utifrån att nå miljömålet Ett rikt växtoch djurliv och dels de åtgärder som pekas ut i åtgärdsprogrammen. En rekommendation från utvärderingen är att regeringen förstärker resurstilldelningen för arbetet med hotade arter och naturtyper som del av en förstärkt satsning på arbetet med biologisk mångfald.
Framtidens återanvändning av plast : – ett inspirationsprojekt om resurssmart användning
No full textRamboll genomförde på uppdrag av Naturvårdsverket hösten 2021 ett projekt för att inspirera till ökad återanvändning av produkter. Syftet var även att skapa samverkan mellan aktörer.I dialog med aktörer har en framtidsbild för återanvändning av produkter som består helt eller delvis av plast tagits fram. Fokus har legat på leksaker, husgeråd, elektriska produkter, sport- och fritidsartiklar, byggprodukter, möbler och inredning.Rapporten beskriver både utmaningar och möjligheter på vägen till den önskade målbilden. Vi behöver exempelvis designa produkter så att de går att reparera, skapa förutsättningar för reparationsverksamhet, standardisera reservdelar, hitta nya affärsmodeller som ökar lönsamheten för återanvändning och ta fram digitala plattformar som kopplar samman efterfrågan med tillgång
Plast i Sverige – fakta och praktiska tips : Data för 2020
No full textFör att använda plast där den gör mest nytta måste välgrundade beslut kunna fattas. Det kräver i sin tur kunskap om nuläget: hur plast används, hur stora mängder plastavfall som uppkommer, hur avfallet behandlas samt information om de mest betydande källorna och spridningsvägarna för plast i miljön. Denna kartläggning av plast i Sverige syftar till att ge en sådan nulägesbild för 2020. Då data i vissa fall har saknats för 2020 har information från 2019 eller 2018 använts i stället
Dialog om arrangemang i naturen
No full textDialog är ofta värdefullt för att genomföra ett arrangemang i naturen där många aktörer och intressen samspelar. Alla arrangemang är olika och behöver dialog som är anpassad efter dess förutsättningar och kommer därför att se olika ut. Ibland är det till och med lagkrav på att ha dialog. I den här skriften har vi samlat information och konkreta tips till dig som arrangör av arrangemang i naturen, stora och små, för att hålla en konstruktiv dialog med myndigheter, markägare och rättighetsinnehavare exempelvis jakträttsinnehavare eller samebyar. Att skapa en god relation med länsstyrelsen, kommunen, markägare eller rättighetsinnehavare kommer underlätta och förbättra ditt arrangemang. Mer detaljerad information finns i Arrangemang i naturen.