Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Tillgång till bostadsnära grönska i befolkningen. Exponering, utsatta grupper och besvär
No full textDenna studie syftade till att ge en nationell översikt av befolkningens tillgång till bostadsnäragrönska inom olika områdestyper (urban, suburban och rural), både i dag och över tid. Ettytterligare syfte var att undersöka om det finns grupper i befolkningen som är särskilt utsattagenom att oftare ha en för låg tillgång till bostadsnära grönska. Slutligen avsågundersökningen att studera samband mellan grönska, livskvalitet och hälsobesvär. Resultaten visar att 3,55 miljoner personer, motsvarande 34,5 procent av Sverigesbefolkning, bodde i miljöer med låga nivåer av bostadsnära grönska år 2019. Rapporten visarockså att det finns vissa grupper i befolkningen som oftare bor i områden med en låg tillgångtill grönska än vad andra grupper gör. Det var framför allt yngre personer (18–39 år),personer födda personer födda utanför Norden, ogifta, de med högskoleutbildning,låginkomsttagare och personer boende i flerfamiljshus som var exponerade för lägre nivåerav bostadsnära grönska än andra befolkningsgrupper. Tillgången till bostadsnära grönskaberodde således på ett flertal socioekonomiska faktorer, vilket tyder på att det i Sverige, ilikhet med internationella rapporter, är immigrantfamiljer, samt hushåll med låg inkomst,som oftare bor i områden med låga nivåer av omgivningsgrönska. Studien fann ett U-format samband mellan livskvalitet och bostadsnära grönska, samt ennegativ association mellan mängden bostadsnära grönska och förekomst av självrapporteradpollenallergi. Förekomsten av andra självrapporterade hälsoproblem, speciellt hälsobesvärsom kopplades till omgivningsmiljön, var lägre bland personer som var högexponerade förbostadsnära grönska än bland individer som var lågexponerade
Converting environmental quality standardsfor evaluation of fish contaminant monitoringdata – tissue conversion factors for mercury,cadmium, lead and selected PFASs
No full textThe aim of the report is to produce improved estimates of tissue conversion factors (k) to use withinenvironmental monitoring. The contaminant distribution across a range of marine and freshwater fishspecies from Northern Europe freshwater and the Baltic Sea was investigated. New tissue conversionfactors were established and converted threshold limits (C-EQS or C-QS) for tissues of relevance formonitoring (liver and muscle) presented. We further explored inter-species variability in contaminantdistribution, which can result in the need to create species-specific conversion factors.In this study, we use conversion factors that assumes a proportional relation between two tissueconcentrations. We recommend that this method is always used when the aim is to convert betweentissue concentrations for monitoring purposes. This will allow for better transparency and allow for easycomparison between studies, something that is made difficult at the moment due to the use of differentalternative methods for conversion.Based on the analysis we recommend four new threshold value estimates that can be used withinenvironmental monitoring of fish. For mercury (Hg) we only looked at the kmuscle/whole fish and did notconsider liver measurements. We recommend the use of a C-EQSmuscle of 24 ng g-1 ww across all fishspecies. For cadmium (Cd) and lead (Pb) we calculated C-QSliver estimates based on conversion fromboth the QSmuscle-human health and QSwhole fish-sec pois. For Cd, we found significant differences between the twospecies investigated (herring and perch) as well as ten times higher C-QSliver based on the QSmuscle-humanhealth than the QSwhole fish-sec pois. From a precautionary principle we recommend to use the herring specific kand the QS for secondary poising set for whole fish concentration to set the C-QSliver, which lead to a CQSliverfor Cd of 2.6 μg g-1 ww. For lead (Pb), the liver:muscle dataset was considered less robust thanthe liver:whole fish dataset. Also, for Pb significant differences were found between k’s in herring andperch. We recommend using a C-QSliver of 0.3 μg g-1 ww for Pb based on perch data. For PFOS we onlylooked at the kliver/muscle and did not consider whole fish measurements. We recommend the use of a CEQSliverof 153 ng g-1 ww across all fish species despite some differences in k between the six speciesincluded in the estimate. For all contaminants, more data on additional fish species and data on thesame species but better distributed between marine and freshwater environments (for species living inboth like perch) is needed to elucidate the need for species specific and environment specific thresholds.In addition, more observations with concentrations close to the thresholds are needed for Cd and Pb tobring down the uncertainty on the QSliver estimates, which are currently, based on extrapolation of valuesmore than a factor ten below the thresholds
Sedimentundersökningar i svenska kustområden 2021 : Rapport inom regeringsup pdraget RUFS
No full textRegeringen gav 2019 i uppdrag till ett antal myndigheter, under ledning av Naturvårdsverket, att förbättra kunskapen om förorenade sediment. Denna rapport redovisar fältundersökningar utförda av Sveriges geologiska undersökning utmed Sveriges kust, ett delprojekt inom uppdraget där även Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna har medverkat. Resultaten bidrar till en förbättrad nationell överblick och kunskapsgrund för prioriteringar av kommande inventeringar och åtgärder av förorenade sediment. De kan också tjäna som underlag för fortsatt utveckling av inventeringsmetodik. Inledningsvis valdes vattenområden ut utifrån bedömd påverkansbild från pågående miljöfarlig verksamhet och förorenade områden från tidigare verksamheter. Urvalet förfinades i dialog med berörda länsstyrelser. Efter en genomgång av befintlig information, till exempel tidigare undersökningar, sjökort och geologiska kartor, utformades mer detaljerade undersökningsområden. Utformningen gjordes så att bottnar belägna såväl nära intill som på något längre avstånd från potentiella föroreningskällor kom att ingå. Detta gjordes för att försöka få en uppfattning om hur långt från källorna föroreningar spridits till sediment. Efter prioriteringar kom 16 sådana områden, ett i varje kustlän, att bli undersökta. Fältarbetet utfördes under 2021. Det inleddes i varje område med hydroakustiska undersökningar, det vill säga mätningar med olika slags ekolod. Resultaten av dessa indikerar var på bottnarna det kan finnas sediment avsatta under industrialismen och som kan vara påverkade av mänskliga aktiviteter. Med detta som underlag planerades sedimentprovtagningen. Totalt hämtades sediment från 70 provlokaler upp för geologisk beskrivning. Vid fältbesiktningen visade sig 66 av dessa bestå av sediment med förutsättningar att kunna innehålla föroreningar. Från dessa togs delprov för miljökemisk analys ut från ytligt sediment och i de flesta fall även från en nivå något djupare ner. De analyser som utförts visar enligt etablerade bedömningsgrunder att föroreningsgraden av ett eller flera ämnen är hög inom varje undersökningsområde. En jämförelse mellan områdena visar att föroreningshalterna oftast, men inte alltid, är högre i områden med komplex potentiell påverkansbild från långvariga industriella verksamheter i kombination med närhet till större städer. I 68 % av 123 sedimentprover uppmättes vid analys ”mycket höga halter”, det vill säga tillståndsklass 5 enligt svenska statistiska bedömningsgrunder, av minst ett ämne. Ofta påträffades metallerna koppar, zink, bly och kvicksilver samt de organiska ämnena PAH11, PCB7, ∑DDT och TBT med dess nedbrytningsprodukter MBT och DBT i mycket höga halter. När det gäller dioxiner och furaner (PCDD/F), så uppmättes som högst halter i tillståndsklass 4, det vill säga ”Dårlig”, enligt de norska bedömningsgrunder som använts. För koppar, bly, kadmium, antracen, fluoranten, TBT och siloxanen D5, vilkas uppmätta halter kan bedömas utifrån Havs- och vattenmyndighetens effektbaserade bedömningsgrunder, överskreds minst ett ämnes bedömningsgrund i 87 % av proverna. Antracen och TBT är de ämnen som oftast överskred sina respektive bedömningsgrunder. Därutöver har ett stort antal ämnen som saknar etablerad bedömningsgrund påträffats i mycket varierande halter. I undersökningsområden som tar emot renat vatten från avloppsreningsverk utfördes analys av läkemedel. Sju av 41 läkemedelssubstanser påträffades i mätbara halter. Det antidepressiva läkemedlet citalopram påvisades i tolv av proven vilket var mest frekvent. Därutöver påträffades även ciprofloxacin, diklofenak, klaritromycin, alfuzosin, orphenadrin och trimetoprim. För att uppskatta effekten på levande organismer i vattenmiljön utfördes även så kallade toxicitetstester enligt CALUX-metoden avseende dioxinlika ämnen, PAH:er och östrogenlika ämnen. Resultaten från dessa analyser uppvisar över lag stor samvariation med kemiskt uppmätta halter av respektive ämnesgrupp. Responsen på dioxinlika ämnen indikerar dessutom att det finns fler föreningar än PCDD/F och DL-PCB som ger upphov till dioxinlika effekter. Toxicitetstester kan på detta sätt utgöra ett viktigt komplement till kemiska analyser. En erfarenhet från denna och liknande undersökningar är att sammanställningar av tillgänglig information om påverkanskällor och sedimentgeologiska förhållanden i vattenområden är mycket viktiga underlag för att prioritera vilka områden som bör undersökas. Träffsäkerheten i detta förfarande kan förväntas öka varefter fler områden undersöks i framtiden och kunskapen ökar om föroreningars koppling till olika källor. Kommande fältundersökningar bör utföras med så jämförbara metoder som möjligt, och erfarenheterna från fältmetoderna som tillämpats under regeringsuppdraget kan bidra med viktig kunskap. Fler metodstudier, förslagsvis i samverkan med andra aktörer som undersöker förorenade sediment, skulle ytterligare kunna balansera omfattning och noggrannhet i såväl inledande ekolodsmätningar (hydroakustik) som provtagningsteknik. Detta skulle bidra till att uppnå undersökningsresultat med tillräcklig kvalitet så kostnadseffektivt som möjligt. Fler undersökningar skulle även bidra med underlag till bedömningsgrunder för miljöföroreningar som hittills saknar sådana. Behoven av fortsatt arbete och åtgärder för att komma till rätta med förorenade sediment kommer att redovisas i Naturvårdsverkets slutredovisning av regeringsuppdraget i början av 2023
Biogeografisk uppföljning fladdermöss Värmlands Säby, Kristinehamns kommun 2022
No full textNaturcentrum har på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län genomfört en fladdermusinventering i Värmlands Säby, Värmlands län. Inventeringen är en del av den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. År 2022 har Länsstyrelsen i Värmland finansierat inventeringen. Vid inventeringen placerades sex autoboxar ut under två nätter. Ingen manuell inventeringen genomfördes. Vid sommarens inventering noterades åtta arter, vilket är två fler än förra året. Dvärgpipistrell var den vanligast förekommande arten. De arter som inte återfanns var brunlångöra, fransfladdermus och sydfladdermus. Två rödlistade arter: nordfladdermus, dammfladdermus. Dammfladdermus har bara påträffats vid ett tillfälle för många år sedan.
Ekologiskt hållbar vindkraft i Östersjön : Slutrapport för projekt Marin MedVind – Underlag för storskalig hållbar vindkraft till havs
No full textFör att motverka de klimatförändringar som världen står inför är det nödvändigt att utveckla och stärka tillgången på fossilfri energi. Havsbaserad vindkraft har pekats ut som en god möjlighet att bidra till denna omställning och områden för elproduktion i storleksordningen 20–30 TWh har angetts i den nu beslutade havsplanen, och regeringen har föreslagit ett planeringsmål på ytterligare 90 TWh. Om en storskalig utbyggnad av vindkraft till havs skall genomföras är det viktigt att utbyggnaden blir hållbar ur ett ekologiskt perspektiv. Denna rapport syftar till att undersöka möjligheterna för storskalig och hållbar utbyggnad av vindkraft i svenska vatten i Östersjön och utifrån detta ge underlag till vägledning. I denna studie har vi i stor utsträckning arbetat med kartor och resultaten, utöver denna rapport, finns också tillgängliga i kartformat. För att resultaten skall vara relevanta har vi analyserat industrins preferenser gällande lokalisering av bottenfasta respektive flytande vindkraftsetableringar i ett rumsligt perspektiv. Genom en stor litteraturgenomgång har vi sammanställt kunskapsläget om påverkan av havsbaserad vindkraft på marina organismer och det kartmaterial som finns tillgängligt gällande utbredning av arter och för dem känsliga perioder som övervintring för vissa sjöfåglar, lekområden för fisk, parnings- och uppväxtområde för tumlare och liggplatser för säl. Workshops med experter för olika biologiska organismgrupper har hållit för att diskutera vilka restriktioner som krävs för att säkerställa en hållbar vindkraftsutbyggnad. Utifrån detta bakgrundsmaterial har vi producerat aggregerade kartor för sjöfågel, fisk, tumlare och säl som visar föreslagna restriktioner i en rumslig kontext. Dessa kartor har vi överlagrat med kartor med områdesskydd och industrins preferens gällande vindkraftsetablering till havs. Sedan har ytor tillgängliga för vindkraftsetablering, med och utan restriktioner, räknats fram. Resultaten visar att det finns stora ytor lämpliga för vindparker med bottenfasta fundament. I Egentliga Östersjön har en stor del av dessa någon form av restriktion för att säkerställa hållbarhet medan i Bottenhavet och Bottenviken finns även stora ytor utan föreslagna restriktioner. Gällande vindkraft med flytande fundament ser vi att utvecklingen leder mot att snart sagt alla delar av Östersjön är intressanta för vindkraftsutbyggnad. Generellt förväntas flytande vindkraft ha lägre påverkan på marina organismer då den förläggs i djupare områden där biodiversiteten är lägre, och speciellt i områden med djupa döda bottnar blir påverkan extra låg vilket gör den lämplig för utbyggnad av vindkraft. Dessa ytor är stora vilket gör att det även finns utrymme för en stor utbyggnad av flytande vindkraft. Alla dessa analyser är beroende av tillförlitligheten i de underliggande kartorna och att dessa kartunderlag är kompletta för de bedömningar som skall utföras. För de analyser som utförts redovisar vi tillförlitligheten i kartorna. Den mest uppenbara bristen i kartunderlagen är att kartor för flyttande fågel och fladdermöss saknas vilket medför att resultaten måste tolkas med hänsyn till denna brist. Trots det vågar vi konkludera att det finns utrymme för en betydande utbyggnad av havsbaserad vindkraft i Östersjön förutsatt att de restriktioner och hänsynsåtgärder som föreslås efterlevs, samt att parkerna lokaliseras utspridda och tar hänsyn till viktiga flyttstråk för fågel och fladdermöss. Exakt hur stor utbyggnad som kan göras går inte att avgöra på förhand utan vi föreslår en försiktig strategi där utbyggnaden sker etappvis och utbyggnadsbeslut i senare etapper bygger på kunskap från gedigna kontrollprogram från parker i tidigare etapper. Den första etappen kan innehålla 5–10 vindparker spridda i Östersjön där gärna några har flytande fundament då denna teknik är ny och därför extra viktigt lära från.
Genomgång av hantering av organogena marker inom klimatrapporteringen
No full textUtsläppen av växthusgaser från dränerad organogen mark står idag (år 2020) för utsläpp motsvarande 10,8 Mt CO2 ekvivalenter, vilket motsvarar närmare 30 % av det totala nettoupptaget i LULUCF-sektorn och 20 % av Sveriges fossila utsläpp. Genom att uppdatera beräkningsmetoderna för dessa typer av marker, allteftersom ny kunskap tillkommer, förbättras noggrannheten för de totala växthusgasemissionerna i stort. Denna rapport går igenom hanteringen av organogena jordar inom Sveriges klimatrapportering och presenterar förslag på nya beräkningsmetoder baserade på uppdaterade databaser, nya datamaterial och expertbedömningar. Bland annat beskrivs lämpligheten i att använda någon av två nyutvecklade dikeskarteringar som beräkningsunderlag, om det är rimligt att som nu använda Jordbruksverkets blockdatabas för att beräkna årlig andel organogen åkermark och om motsvarande metod även kan vara lämplig för betesmark. Vidare presenteras en ny metod för emissionsberäkning för marker som exploateras, d.v.s. marker vars ägoslag övergår till Bebyggd mark. Syftet med detta projekt var att föreslå hur de nya skattningarna av areal organogen åkermark som togs fram under 2021 bör implementeras och se över hur dränerad organogen mark hanteras för olika ägoslag och mark under markanvändningsförändring, dels för att öka konsistensen inom klimatrapporteringen, dels för att undvika överlapp ägoslagen emellan. Vidare undersöks möjligheter till förbättrade arealberäkningsmetoder baserade på alternativa datamaterial. Förutom ett förslag om att implementera nya beräkningar av arealen organogen åkermark så utmynnar rapporten i ytterligare tio förslag till förändringar av Sveriges klimatrapportering för organogen mark. Ett förslag innebär en stratifiering av emissionsberäkningarna för bebyggd mark på så sätt att beräkningen för den delareal som är organogen mark under kraftledning på produktiv skogsmark beräknas med samma emissionsfaktor som för skogsmark. Ett annat förslag förfinar beräkning av arealen dränerad organogen mark för marker under konvertering som tidigare varit Åkermark, då man för detta ägoslag kan utgå från att all mark är dränerad. Ett tredje förslag innebär att en inkonsekvent rapportering gällande arealen torvproduktion korrigeras genom att rapportera denna som en del av Våtmark istället för Bebyggd mark. Tre förslag gäller emissionsberäkningar vid ägoslagsförändring till Bebyggd mark. Dessa innefattar en uppdatering av de ursprungliga ägoslagens initiala kolförråd till 1000 ton C ha-1 samt ett antagande om konverteringspåverkad areal då ursprungligt ägoslag är Våtmark, men också en större metodförändring för beräkning av emissioner från de bortschaktade jordmassorna. Denna metod innefattar en genomsnittlig årlig kolförlust baserad på en årlig avgång av 3 % av kolförrådet inom konverteringsperioden (d.v.s. under 20 år) varefter fortsatt emission, beräknad som den genomsnittliga avgången för kommande 40 år, rapporteras i en underkategori till ägoslagskategorin Bebyggd mark som förblir bebyggd mark. Vidare föreslås även att emissioner från mark som övergår till Övrig mark från Skogsmark, Åkermark och Gräsmark inkluderas i rapporteringen. De resterande tre förslagen gäller val av emissionsfaktor (det ursprungliga eller det nya ägoslagets emissionsfaktor) vid ägoslagsförändringar. En implementering av samtliga av rapportens förslag på klimatrapporteringen för år 2020 innebär en ökning av beräknade växthusgasemissioner från organogen mark i LULUCF-sektorn från 10 781 kt CO2-ekvivalenter per år till 11 216 kt CO2-ekvivalenter, motsvarande en ökning med 4 %. Mest genomslag, förutom effekten av den uppdaterade arealen organogen åkermark, gav förändringsförslagen gällande organogen skogsmark som konverteras till bebyggd mark. Omräkningen av arealen organogen åkermark leder också till en minskning av utsläppen av lustgas från odlad organogen mark som redovisas i jordbrukssektorn från 822 till 694 kt CO2 ekvivalenter för år 2020.Greenhouse gas (GHG) emissions from drained organic soil currently (in 2020) account for emissions equivalent to 10.8 Mt of CO2 equivalents, corresponding to almost 30 % of the total net removals in the LULUCF sector and 20 % of Sweden's fossil emissions. Updating the calculation methods for these types of soils, as new knowledge emerge, improves the overall accuracy of total GHG emissions reported within the National Inventory Report of Sweden. This study reviews the reporting of organic soil within the National Inventory Report of Sweden and proposes new calculation methods based on updated databases, new data materials and expert assessments. Among other things, the suitability to utilize two newly developed ditch maps as a basis for calculation is described, if they are reasonable to use the Swedish Board of Agriculture's database on agricultural land to calculate yearly proportions of organic arable land and if the corresponding method is also suitable for Grassland. Furthermore, a new method for calculating emissions from land whose land use has shifted to the Settlement category is presented. The purpose of this project was to propose whether the new area estimates (developed in 2021) of organic arable land should be implemented and review how drained organic soil is handled in the reporting, i.e. for different land use and land use change categories, aiming to increase the consistency of the climate reporting and to avoid overlap among the categories. Furthermore, area calculation methods based on alternative data materials are investigated. In addition to a proposal to implement new area estimates of organic arable land, the report results in another ten proposals regarding calculations related to organic soil within the National Inventory Report. One proposal involves the stratification of emission calculations for settlements in such a way that organic soil under power lines on productive forest land is calculated separately, using the same emission factor as for Forest land.Another proposal refines the calculation for obtaining the area of drained organic soil for lands that previously were arable land, as it can be assumed that all such land is drained. A third proposal concerns an inconsistency regarding the reporting of the area of peat production land which is corrected by reporting it as Wetland instead of Settlement. Three proposals concern emission calculations in connection to land use change to the Settlement category. These include an update of the initial carbon stock to 1 000 t of C ha-1, a minor alteration by implementing an assumed affected area for Wetlands, but also a major change in method concerning the calculations of emissions from deposited soil masses. This method involves an average annual carbon loss based on an annual emission of 3 % of the carbon stock within the conversion period (i.e. during 20 years) after which the continuing emissions, calculated as the average emission for the following 40 years, is reported in a subcategory to the Settlements remaining settlements category. The remaining three proposals concern which emission factor (the one of the original land use or the new land use) for organic soil that have undergone land use changes. Furthermore, it is also proposed that emissions from land that transitions to Other land from Forest Land, Arable Land and Grassland should be included in the reporting. Implementing all the proposals of this report on the Swedish National Inventory Report of the year 2020 entails an increase in estimated greenhouse gas emissions from 10,781 kt of CO2 to 11,216 kt of CO2, corresponding to an increase of 4 %. The updated area of organic arable land and the proposals concerning organic Forest land converted to Settlements caused the greatest impact on the calculations. The recalculated area of organic arable land also leads to a reduction in nitrous oxide emissions (reported in the agricultural sector) from 822 to 694 kt of CO2 equivalents for the year 2020
Jordbrukssektornsklimatomställning : Underlagsrapport om jordbrukssektorninom regeringsuppdraget omnäringslivets klimatomställning
No full textRapporten ”Jordbrukssektorns klimatomställning” har tagits framgemensamt av Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Det är en bearbetad version av det underlag som lämnats till Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) inom regeringsuppdraget Näringslivets klimatomställning. Uppdraget syftar till att ta fram underlag till regeringens nästa klimatpolitiska handlingsplan. Jordbrukssektorn, så som den definieras inom klimatrapporteringen, innefattar utsläpp som uppstår från djurens fodersmältning,gödselhantering och kväveflöden i jordbruksmark. Jordbrukssektorn har en viktig roll i omställningen men det finns ett antal utmaningar att beakta vid utvecklingen av styrmedel, såsom livsmedelsförsörjning,risken för utsläppsläckage samt kopplingar till andra miljömål. Irapporten analyseras hinder för jordbrukssektorns klimatomställning. Vidare presenteras förslag på styrmedel och åtgärder som syftar till att minska utsläppen av både växthusgaser och luftföroreningar i befintlig jordbruksproduktion
Vårdprogram Gotska Sandön Viss bebyggelse 2022
No full textStaten äger fastigheten Gotland Fårö Gotska Sandön 1:1. Naturvårdsverket (NVV) förvaltar 18 byggnader och två markområden som är statliga byggnadsminnen. 12 byggnader är lokaliserade i fyrbyn vid Bredsandsudde och övriga 6 objekt är spridda över ön. Det norra fyrtornet är också byggnadsminne, men förvaltas av Sjöfartsverket (SjöV) och omfattas av ett separat vårdprogram. Länsstyrelsen på Gotland sköter genom ett uppdragsavtal fastighetsförvaltningen åt Naturvårdsverket. Vårdprogrammet omfattar en kulturhistorisk värdebeskrivning, historik och nulägesbeskrivning samt mål och strategier för bevarande och utveckling. Programmet är också värdefullt som diskussions- och beslutsunderlag vid tillståndsprövning av ändringsförslag. I vardagen är det ett praktiskt styrdokument för alla som är verksamma med den dagliga förvaltningen av det statliga byggnadsminnet.På uppdrag av Hanna Lundkvist (NV) har vårdprogrammet utarbetats av arkitekt Daniel Heilborn, Länsstyrelsen på Gotland, Naturvårdsenheten Riksantikvarieämbetet har deltagit vid samråd om vårdprogrammet.Inventering och dokumentation av den aktuella bebyggelsen på Gotska Sandön har utförts under sommaren och hösten 2021. Vårdprogrammet färdigställdes under våren 2022
Livsmedelsavfall i Sverige 2020
No full textLivsmedelsavfall i Sverige är en sammanställning över hur mycket mat som kastades 2020, fördelat på de olika stegen i livsmedelskedjan. Här beskrivs också vilken förändring som har skett de senaste åren. Ungefär 1 100 000 ton livsmedelsavfall uppkom i landet 2020, vilket är 106 kg per person. Hushållen stod för de allra största mängderna, men trenden pekar på att allt mindre mat slängs där. Livsmedelsavfall i Sverige 2020 ges ut av Naturvårdsverket. Den bygger framför allt på statistik framtagen för rapportering till EU
Rättsliga förutsättningar för havsbaserad vindkraft
No full textSenast år 2050 ska EU vara klimatneutralt. För att nå det målet kommer det behövas stora satsningar på förnyelsebara energikällor. Havsbaserad vindkraft kan här spela en viktig roll. Utbyggnaden av havsbaserad vindkraft i Sverige är än så länge begränsad men det finns planer på att bygga vindparker i stora delar av Sveriges havsområden. Vid alla etableringar av vindkraft till havs är de rättsliga frågorna av avgörande betydelse. Etableringar av vindparker regleras av ett antal lagar och regler. Det kan handla om lagar som reglerar vilka tillstånd som krävs i olika delar av havet, var en vindpark kan byggas, hur miljön får påverkas och vilka ekologiska faktorer som en vindkraftsentreprenör måste ta hänsyn till. Lokaliseringen är av central betydelse vid en tillståndsprocess. Om en etablering planeras inom Sveriges territorialvatten, dvs inom 12 nautiska mil (ca 22 km) från baslinjen, ska kommunen tillstyrka etableringen enligt 16 kap. 4 § MB, innan vindkraftsexploatören kan få tillstånd. Tillstånd söks då hos mark- och miljödomstol. Om en vindpark ska anläggas utanför territorialgränsen men inom Sveriges ekonomiska zon, som sträcker sig ut till 200 nautiska mil (ca 370 km), är det regeringen som fattar beslut om tillstånd utifrån lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon (SEZ). Regeringen fattar även beslut om vindkraftsetableringar när lagen (1966:314) om kontinentalsockeln (KSL) berörs. Mål som kan påverka militärens intresse prövas också av regeringen, enligt 21 kap. 7 § MB, i de fall ansökan sker hos mark- och miljödomstol. Oavsett vem som prövar tillåtligheten av vindparken, och enligt vilken lag, sker det en prövning av vindkraftsverksamheten mot de grundläggande bestämmelserna i miljöbalken, främst 2 kap. MB. Den sökande ska visa att MB:s krav efterlevs. Vid etablering av havsbaserad vindkraft krävs alltid att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) tas fram inför ansökningsprocessen. Den ska påvisa både hur en vindkraftsetablering kan påverka miljön och att tillräckligt med kunskap har tagits fram för att kunna göra en sådan bedömning. Det är utifrån miljökonsekvensbeskrivningen som den beslutande myndigheten gör en bedömning av miljömässiga risker. Det är i den individuella prövningen lokaliseringsprövningen sker i dag men havsplaner och översiktsplaner kan också spela en viss roll och ge vägledning om var det är önskvärt/lämpligt att lokalisera vindkraft. De planerna är dock inte juridiskt bindande i den individuella prövningen. En viktig grundläggande utgångspunkt är att EU-rätten är överordnad den svenska rätten. EU-rättsliga frågor är därför av stor betydelse vid all tillståndsprövning. Vid prövning av vindkraft är särskilt EU:s art- och habitatdirektiv respektive fågeldirektiv relevanta. För att skydda viktiga livsmiljöer och arter ska Natura 2000-områden inrättas enligt art- och habitatdirektivet. Närheten till Natura 2000-områden kan på ett avgörande sätt påverka huruvida en vindpark kan byggas eller inte. Därför behöver det tydligt framgå i miljökonsekvensbeskrivningen hur typiska arter och livsmiljöer inom ett Natura 2000-område skulle kunna påverkas om en vindpark anläggs i dess närhet. Även artskyddet är en fråga av betydelse vid etablering av havsbaserad vindkraft. Artskyddet regleras i art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet och implementerats i svensk rätt i artskyddsförordningen (2007:845). Om det finns en skyddsvärd art, eller för arten viktig livsmiljö, inom ett tilltänkt vindparksområde, ska verksamhetsutövaren undersöka dess förekomst och iaktta försiktighetsmått. Detta för att undvika att verksamheten påverkar arten på ett sätt som är förbjudet enligt artskyddsförordningen. En havsbaserad vindpark består av ett antal vindkraftverk inom ett avgränsat havsområde, en s.k. polygon. Olika arter kan påverkas olika under vindparkens olika faser, dvs. anläggningsfas, driftsfas och avvecklingsfas. Under anläggningsfasen kan faktorer som påverkar det marina livet t.ex. vara en temporär ökning av ljud och frigörande av sediment. Under driftsfasen kan det handla om barriäreffekter för fåglar eller reveffekter för marina organismer. Avvecklingsfasen innebär att vindkraftverken nedmonteras vilket har en jämförelsevis begränsad miljöpåverkan. Viktiga faktorer när det gäller påverkan på det marina livet är vilken typ av vindkraftsfundament som används samt vilka skyddsåtgärder som tillämpas. Utöver anläggningen av vindkraftverk nedläggs även sjökablar som kan ha en lokal påverkan. I denna rapport redogörs för ett flertal domar och beslut för att ge en bild av vilka omständigheter som kan vara avgörande för om ett tillstånd kan erhållas eller inte. En vanligt förekommande anledning till avslag är lokaliseringsfrågan där t.ex. närheten till Natura 2000-områden och försvarsanläggningar kan sätta stopp för etableringen. Andra avgörande faktorer kan handla om det marina livet t.ex. hur fiskar och marina däggdjur påverkas. Utöver nyetableringar av vindparker kan även avgöranden handla om förlängning av tidigare tillståndsbeslut, till exempel på grund av långdragna processer för anslutning till elnätet. Ändrade ansökningar innehåller ofta en ändring av vindkraftverkens storlek och antal då den tekniska utvecklingen har lett till att mer effektiva modeller av vindkraftverk kan användas än vid den ursprungliga ansökan. En viktig utgångspunkt vid en vindkraftsetablering är att vara medveten om betydelsen av lokalisering i vidare bemärkelse, både i geografisk och rumslig skala. Det understryker vikten av en tidig helhetsbedömning utifrån de lokala förutsättningarna inför en eventuell etablering. Det är många parallella tillstånd, som kan prövas i flera instanser, vilket ger långa handläggningstider. Inom nuvarande prövningsregim skulle tid kunna sparas om hänsyn tas tidigt i processen, innan ansökan skickas in, för vilka beslutsmässiga utmaningar som kan finnas geografiskt och anpassa ansökan efter det för att skapa bättre förutsättningar för att undvika långdragna juridiska processer och möjliggöra lämpliga lokaliseringar för vindkraft till havs