Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Bara naturlig försurning : Fördjupad utvärdering av miljömålen 2023
No full textTillståndet i miljön. Nedfallet av de försurande ämnena svavel och kväve över Sverige har minskat kraftigt. Nivåerna av svavel är i dag i närheten av förindustriella nivåer, dock är kvävenedfallet fortsatt högt i delar av Sverige. Det minskade nedfallet har gjort attantalet försurade sjöar och vattendrag stadigt minskat. År 2020 var 6,7 procent av sjöarna i Sverige klassade som försurade, jämfört med 7,8 procent 2015 och 8,8 procent 2010. Till 2030 bedöms 5,6 procent av sjöarna vara fortsatt försurade. Det är främst i södra och sydvästra Sverige som försurningstrycket är störst, till exempel bedöms i dag 34 procent av sjöarna i sydvästra Sverige vara försurade. Vattendragen följer samma mönster som sjöarna. Nedfallet beräknas fortfarande överskrida det som naturen bedöms tåla långsiktigt, den kritiska belastningen, på 7 procent av Sveriges skogs- och sjöareal år 2030. Det är en betydande minskning från 1980 då över 50 procent av ytan hade överskridande av kritisk belastning. Sverige klarade inte sitt åtagande under EU:s takdirektiv om att minska ammoniak utsläppen med 15 procent till 2020. Göteborgsprotokollet, under FN:s luftvårdskonvention, och EU:s takdirektiv är de viktigaste instrumenten för fortsattminskning av utsläpp av försurande ämnen. Skogsbrukets relativa betydelse för försurning av mark och vatten har ökat i och med att depositionen av försurande ämnen har minskat. Tillväxt, förändring i virkesförråd, stamvedsuttag, avverkningsmetod, uttag av grenar och toppar samt vittring avgör storleken på påverkan. Med ett varmare klimat bedöms skogsbrukets relativa betydelse kunna öka ytterligare. a) Förutsättningarna för att nå målet till 2030. Utsläppen av försurande luftföroreningar i Europa fortsätter att minska. Ambitionsnivåerna för utsläppsbegränsningarna inom EU är dock för lågt ställda för att Sverige ska kunna uppnå miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning. Utsläppen av framför allt kväveoxider, men även ammoniak, minskar inte i tillräckligt hög takt för att Sverige ska klara sina åtaganden under EU:S takdirektiv till 2030. Andra centrala åtgärder för att nå miljömålet är införandet av utsläppsbegränsningar försjöfarten inom svavel- och kvävekontrollområden. Med dessa bedöms sjöfartensbidrag till överskridandet av kritisk belastning halveras från 2012 till 2040. Skogsbrukets relativa bidrag till försurningen har ökat i hela landet de senaste decennierna i takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat. I sydöstra Sverige har även det absoluta bidraget ökat. Ökad trädtillväxt har bidragit till ökade virkesförråd och ett ökat uttag av stam ved. Uttag av avverkningsrester (grenar och toppar, så kallat grot) som skördas till följd av efterfrågan på förnybar energi påverkar markens surhetstillstånd lokalt och kan ge ett väsentligt bidrag till försurningspåverkan. Intresset för grot uttag har sedan 2018 ökat och förvänta söka med behovet av förnyelsebar råvara. Ask återföring är en åtgärd för att minskaskogsbrukets försurningspåverkan där grot tas ut. Idag finns inga starka ekonomiska incitament för att återföra aska till skogen. b) Utvecklingen efter 2030. Sjöfartens utsläpp av kväveoxider bedöms fortsätta minska efter 2030 med regleringarna inom kvävekontrollområden. Svaveldioxidutsläppen kan komma att öka något i takt med ökad fartygstrafik. Det mesta talar för att skogsbrukets samlade försurande påverkan kommer att öka något på grund av varmare klimat och ökad tillförsel av aciditet med högre tillväxt samt ökat virkesförråd och uttag av biomassa inklusive grot. Mer än 90 procent av sjöarna i Sverige klassas inte som försurade och likaså är det över 90 procent av ytan där försurande nedfall underskrider kritisk belastning. Det finns fortsatt områden som har ett högt försurningstryck, främst i södra och sydvästra Sverige där mark och vatten kommer att vara försurade under lång tid framöver och återhämtningen går mycket långsamt. c) Förändringar av insatser för att nå miljökvalitetsmålet krävs främst internationella insatser där Sverige aktivt verkar för att ytterligare minska utsläppen av försurande ämnen på internationellarena. Sverige behöver dessutom minska de nationella utsläppen av främst kväveoxider och ammoniak ytterligare. Utveckling och genomförande avstyrmedel krävs för att Sverige ska klara sina åtaganden under takdirektivet för såväl ammoniak som kvävoxider. Vidare bör Sverige verka för en skogspolitik därför surningspåverkan från skogsbruket minskar samt använda sig av den nya EU taxonomin för att investera i renare teknik som minskar utsläpp av kväveoxider. Internationell sjöfart är den enskilt största källan till nedfall av kväveoxider över Sverige. Effekterna av införandet av kvävekontrollområden kommer dröja och Sverige bör vara pådrivande för att påskynda införandet av slagkraftiga styrmedelför att minska utsläppen
Miljökvalitetsmålen Gotland 2022 : Regional årlig uppföljning av miljökvalitetsmålen och generationsmålet
No full textLänsstyrelsen i Gotlands län bedömer att de två målen för luft regionalt är nära att nås och att de utvecklas positivt. Bedömningen för de övriga målen är att de inte kommer att nås till år 2030. Mål kopplade till biologisk mångfald bedöms röra sig i negativ riktning. Övriga mål som bedöms regionalt har en neutral eller oklar utveckling. Klimatförändringens påverkan på biologisk mångfald, ytvatten och grundvattnet innebär stora utmaningar. Gotlands utpekande som föregångare inom energiomställningen innebär möjligheter. Gotlands höga natur- och kulturvärden utgör en viktig resurs och ständiga avvägningar behöver göras mellan bevarande, brukande och utveckling
Vattenkemiska tillstånd och trender i vattendrag på Gotland 2016-2021 : Sammanställning och utvärdering
No full textMedins Havs och Vattenkonsulter AB har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län att utvärdera de vattenkemiska tillstånden och trenderna i gotländska vattendrag med fokus på näringsämnen, organiskt material och vattnets färg. Länsstyrelsen genomför analys av ytvatten vid ett antal stationer varje månad, inom ramen för det regionala miljöövervakningsprogrammet, så kallad samordnad recipientkontroll. Under åren 2016–2021 har 29 stationer provtagits, och resultaten från provtagningen har legat till grund för denna rapport. Fosfor (total och fosfat), kväve (total och nitrat), kemisk syreförbrukning och färgtal har sammanställts och tillståndsbedömts för de aktuella sex åren, samt jämförts med tidigare perioder. För kväve och fosfor har även flödesviktade halter, transporter och arealförluster beräknats. Provpunkterna i vattendragen har statusklassificerats avseende näring baserat på medelvärden för totalfosfor under perioden 2016–2021. Fosforhalterna i de provtagna vattendragen var generellt höga till mycket höga. I hälften av fallen fanns en signifikant sjunkande trend för flödesviktade halter av både fosfat och totalfosfor sedan mätningarna startade. Jämfört med 2010–2015 har koncentrationerna sjunkit i de flesta provpunkter. För åren 2016–2021 beräknades de provtagna vattendragen föra med sig över 20 ton fosfor per år ut i Östersjön, en minskning jämfört med föregående period. Statusklassningen visade på god eller hög status avseende näringsämnen i fyra provpunkter, måttlig eller otillfredsställande status i tolv, samt dålig i sex. Medelkvävehalterna i de provtagna vattendragen var nästan uteslutande mycket till extremt höga under perioden 2016–2021. Jämfört med 2010–2015 var halterna högre i nästan samtliga provpunkter, och i nio provpunkter kunde signifikanta ökande trender för flödesvägda medelhalter ses sedan mätningarnas början. I en provpunkt var förändringen signifikant sjunkande. För åren 2016–2021 beräknades de provtagna vattendragen föra med sig över 2 700 ton kväve per år ut i Östersjön, vilket är en ansenlig ökning jämfört med föregående period. Halterna av organiskt material i provpunkterna var genomgående höga till mycket höga. Jämfört med föregående period, 2010–2015, så steg medelvärdet av COD under 2016–2021 i samtliga provpunkter som provtagits båda perioderna. Sedan mätningarnas början finns en signifikant stigande trend i sju provpunkter och sjunkande i tre. De genomsnittliga färgtalen i provpunkterna visade under 2016–2021 på måttligt till betydligt färgat vatten i nästan samtliga provtagna vatten, och steg generellt något jämfört med 2010–2015. Generellt förefaller en brunifiering av vattendragen ha pågått sedan mätningarna startade, och i 13 lokaler är trenden signifikant. Sammanfattningsvis pekar resultaten av den regionala miljöövervakningen på mycket näringsrika vattendrag, där åtgärder och förändringar i jordbruk och markanvändning tycks leda till minskad fosforbelastning, medan kvävehalterna alltjämt ökar
Blåklockeanknutna bin på Gotland 2021 : Inventeringsrapport
No full textSyftet med årets inventering var att återbesöka de tidigare inventerade lokalerna för blåklockeanknutna bin och dessutom eftersöka arterna på ett antal nya potentiella lokaler. Väderförutsättningarna under hela inventeringsperioden var mycket goda om än något för varmt mot slutet av perioden med temperaturer flera dagar över 30 grader vilket kan ha påverkat resultatet negativt. Stor blåklocka var i stort sett överblommad i början av juli men blomningen av liten blåklocka var fortsatt god under hela sommaren tack vare spridda regnskurar
Fibblegökbi och thomsonkägelbi på norra Gotland 2021 : Inventeringsrapport
No full textFibblegökbi Nomada facilis är ett av Sveriges absolut sällsyntaste vildbin. I likhet med övriga gökbin har arten utvecklat ett gökliknande förhållande till sin värdart, det vill säga den samlar inte någon egen föda till sin avkomma utan smyger in och lägger sina ägg i bon av ett annat bi, i detta fall uteslutande hos fibblesandbi Andrena fulvago. Fibblesandbiet i sin tur samlar som namnet antyder endast pollen ifrån fibblor och är beroende av att dessa finns i tillräckligt stor mängd i varma lägen i torra oftast sandiga gräsmarker. I takt med att blomrika betesmarker och andra öppna, hävdberoende naturtyper blivit sällsyntare i Sverige har många av de arter som är beroende av dessa fått en mer fragmenterad utbredning med lokala utdöenden som följd. De arter som ofta drabbas hårdast är de arter som lever parasitiskt eftersom de är beroende av goda och stabila populationer av värdarten och slås lätt ut från isolerade lokaler om populationerna blir för låga. Arten har tidigare haft en något större utbredning i Sverige med fynd från Skåne, Östergötland och Sörmland men av allt att döma dog den ut på fastlandet i mitten av 1900-talet. Sentida fynd finns endast från Öland och Gotland där den idag får betraktas som ytterst sällsynt. På Öland finns den i ett litet område mellan Rälla och Borgholm på öns västra sida där det senaste fyndet gjordes 2018. Hur det har gått för arten på Öland efter den svåra torkan som rådde under sommaren 2018 är fortfarande okänt. På Gotland finns två fynd i modern tid, ett vid Lansa på Fårö där Björn Cederberg fann en hona och ett par hanar i närheten av ett aktivt bo av fibblesandbi 2001, samt en individ som togs i en fönsterfälla i närheten av Alskog 2008 av Jan Bergsten. Arten har eftersökts på båda dessa lokaler av Anders L. Nilsson 2014 och kunde då inte återfinnas varför arten befarades kunna vara utgången från ön. Thomsonkägelbi Coelioxys obtusispina är ytterligare en art för vilken Gotland hyser ett speciellt ansvar för artens bevarande i Sverige. Liksom fibblegökbiet är thomsonkägelbi en specialiserad boparasit som lägger 7 sina ägg i boceller av stortapetserarbi Megachile lagopoda. Stortapetserarbiet i sin tur samlar endast pollen från stora korgblommiga växter, i Sverige framförallt väddklint, men på lokaler där väddklint saknas kan rödklint, nicktistel eller andra storblommiga tistlar nyttjas istället. Stortapetserarbiet genomgick en dramatisk tillbakagång i Sverige under mitten av 1900-talet och försvann ifrån stora delar av fastlandet. Under det senaste decenniet tycks arten åter vara på frammarsch och har börjat återkolonisera delar av sitt gamla utbredningsområde, förmodligen till följd av ett varmare klimat. Thomsonkägelbi är i Europa endast känd från Sverige där den upptäcktes och beskrevs av Carl Gustaf Thomson 1872 utifrån ett fynd på Gotland(Nilsson, 2010). Utanför Gotland finns fynd från Uppland och Östergötland, dock senast på 50-talet och antas numera vara utdöd från fastlandet. I övriga världen är thomsonkägelbi bara funnen i östligaste Ryssland (Proshchalykin, 2004). Årets inventering genomfördes på uppdrag av Länsstyrelsen på Gotland och syftade till att eftersöka det akut hotade fibblegökbiet på tidigare kända och potentiella lokaler. I samband med fältbesöken noterades även eventuella hot och habitatförändringar som kan påverka arten negativt. 8 Den andra delen av inventeringen syftade till att undersöka utbredning och status på thomsonkägelbi och dess värdart stortapetserarbi på norra halvan av Gotland där fokus låg på att hitta tidigare okända förekomster av arterna
Vårdprogram Gotska Sandön, norra fyren 2022
No full textStaten äger fastigheten Gotland Fårö Gotska Sandön 1:1. Naturvårdsverket (NVV) förvaltar marken och Sjöfartsverket (SjöV) förvaltar den norra fyren vid Bredsandsudde. Fyrtornet förklarades som statligt byggnadsminne redan 1935. Vårdprogrammet omfattar en kulturhistorisk värdebeskrivning, historik och nulägesbeskrivning samt mål och strategier för bevarande och utveckling. Programmet är också värdefullt som diskussions- och beslutsunderlag vid tillståndsprövning av ändringsförslag. I vardagen är det ett praktiskt styrdokument för alla som är verksamma med den dagliga förvaltningen av byggnadsminnet. På uppdrag av förvaltare Emma Wegrell (SjöV) har vårdprogrammet utarbetats av arkitekt Daniel Heilborn, Länsstyrelsen på Gotland, Naturvårdsenheten. Från Naturvårdsverket har Hanna Lundkvist Handläggare, Fastighetsenheten medverkat. Kersti Lilja samt Oiva Isola frpn Riksantikvarieämbetet har deltagit vid samråd om vårdprogrammet. Inventering och dokumentation av fyrtornet har utförts under sommaren och hösten 2021. Vårdprogrammet färdigställdes under våren 2022
Försurning och övergödning i Kronobergs län : Resultat från Krondroppsnätet till och med 2020/21
No full textPå uppdrag av Kronobergs luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Kronobergs län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/). Kronobergs län har varit medlem i Krondroppsnätet under 25 år. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar under det hydrologiska året 2020/21 i Kronobergs län. Ett hydrologiskt år omfattar oktober till och med september påföljande år. Resultaten från mätningarna från 2020/21 analyseras, tillsammans med tidigare års mätningar, i relation till försurningsläget och kväve-situationen i Kronobergs län. Vidare analyseras resultaten i förhållande till mätningar i andra delar av Sverige inom Krondroppsnätet. I rapporten redovisas även andra Krondroppsnätsrelaterade aktuella projekt och händelser från 2021, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser. Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi har bedrivits inom Krondroppsnätet i Kronobergs län sedan 1996. Under det hydrologiska året 2020/21 gjordes mätningar på fyra platser i länet, vid granskogarna i Fälleshult, Angelstad och Tagel, samt vid tallskogen i Attsjö. Kvävenedfallet överskrider kritisk belastning Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar, med högst nedfall i länets sydvästra delar. Därmed överskrids den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, i hela länet. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 38 % under tjugoårsperioden 2001–2021, se figur nedan till vänster.Halterna av nitrat i markvatten är genomgående låga i ostörd skog i länet. Stormskador har dock resulterat i perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet. Det är viktigt att skogen fortsätter ta upp allt kväve som kommer med nedfallet för att minimera ett diffust kväveläckage till grund- och ytvatten i länet. Svavelnedfallet har minskat kraftigt men återhämtningen från försurning går långsamt Försurningen av sjöar och vattendrag i Kronobergs län är omfattande och förutsägs bestå under lång tid framöver. Det har dock skett en kraftig minskning av svavelnedfallet, med mellan 76 och 94 %, i länet under de senaste tjugo åren, se figur ovan till höger. Detta beror på minskade utsläpp av svavel från Sverige och övriga Europa. Sänkt svavelhalt i fartygsbränsle för Östersjön och Västerhavet från 1 januari 2015 kan haspelat roll. Numera ligger det årliga svavelnedfallet på omkring 1 kg per hektar, jämfört med 5 till 8 kg per hektar i slutet av 1990-talet. Det sker en varierande och otillräcklig återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet, särskilt vid granytorna i Angelstad och Tagel. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste den syraneutraliserande förmågan (ANC) ligga på ett värde som är klart högre än noll. Vid länets provytor ligger ANC i markvattnet kring eller under noll, och särskilt i Angelstad beräknas kraftigt negativa värden. Vid Angelstad förekommer också förhöjda halter av toxiskt oorganiskt aluminium. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå
Kiselalger i Örebro län 2022 : På uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län
No full textUnder år 2022 undersöktes bentiska kiselalger från sju lokaler (Bobäcken, Lillån- Velandasjön, Lillån till Ässingån, Skagershultamossen, Täljeån vid Bo, Ässingån-Övre260 samt Äverstaån) i Örebro län. Lokalerna provtogs av Länsstyrelsen i Örebro län och proven analyserades av Pelagia Nature & Environment AB med avseende på IPS och surhetsklassificering (ACID), samt stödparametrarna TDI, %PT, diversitet, antal taxa och deformationer. Statusklassificeringen genom IPS gav Hög status för lokalen Skagershultamossen, God status för lokalerna Täljeån vid Bo och Äverstaån samt Måttlig status för resterande lokaler. Samtliga lokaler, förutom Skagershultamossen, hade ett förhöjt TDI värde vilket tyder på påverkan av näringsämnen. Klassificeringen av lokalernas surhet gav Skagershultamossen en status på Måttligt surt medan resterande lokaler surhetsklassificerades till Nära neutralt. Endast lokal Täljeån vid Bo uppvisade en deformationsgrad på 1% eller högre vilket ger en Svag bedömd påverkan av metaller och/eller miljögifter. Resterande lokaler hade en deformationsgrad lägre än 1% vilket ger en Försumbar bedömd påverkan. Ingen av lokalerna riskflaggas år 2022. Fem av lokalerna (Bobäcken, Lillån till Ässingeån, Skagershultamossen, Ässingeån-Övre260 och Äverstaån) har provtagits vid tidigare tillfällen. Lokalerna Bobäcken, Skagershultamossen och Lillån till Ässingån har provtagits en gång tidigare. Bobäckens status och surhetsklass var oförändrad mellan provtagningarna. Skagershultamossens status var även den oförändrad mellan provtagningarna medan surhetsklassen gått från Surt till Måttligt surt. Lillån till Ässingåns status har gått från God status till Måttlig status samt har surhetsklassen gått från Måttligt surt till Nära neutralt. Lokal Ässingån-Övre260 har provtagits två gånger tidigare, år 2011 och 2020, och statusklassificerades till God status vid båda tillfällena, vilket skiljer sig från år 2022 då lokalen klassificerades till Måttlig status. Äverstaån har provtagits vid tre tillfällen tidigare. Statusklassificeringen har gått från Måttlig status år 2010 till God status år 2016, 2020 samt 2022. Surhetsklassificeringen genom ACID har klassificerat lokalen till ett Nära neutralt vatten vid samtliga provtagningar förutom år 2016 då lokalen klassificerades till Alkaliskt
Changed calculations of time series for litter and soil carbon for Forest remaining forest and Grassland remaining grassland
No full textThis report presents results from a methodological study on how to calculate and interpolate the time series of carbon stock changes in the fine litter and soil organic carbon pools on forest land remaining forest land and grassland remaining grassland for reporting of the LULUCF sector in the annual greenhouse gas inventory submitted to the UNFCCC and the EU. Since rather small variations along the time series estimated by the present calculation and interpolation method results in huge national variations in sinks or sources of CO2 at the national level, there has been a wish to find an alternative way of calculating the time series that reduces the effect of recalculations between submission years. The aim of the project was to evaluate alternative calculation methods for the time series for changes in the litter and soil carbon pools. The ambition is that the new method should result in time series that are as close as possible to the long-term trends in litter and soil carbon pool change by reducing the effect of random variation and interpolation methods within and between the submissions. The changes should be calculated so that the reporting is still representing carbon pool changes based on repeated measurements on the permanent plots of the Swedish Forest Soil Inventory. Two different calculation methods were tested and compared with the method used up to submission 2022. The “average change method” estimates the average annual change for each plot over the whole time series instead of between each measured occasion. This results in a time series at plot level with no variations. However, when changes from all plots are averaged for each year in the time series some variation is introduced due to that plots may enter or leave the time series due to land-use change. For forest land remaining forest land, the method worked best and it significantly reduced variation along the time series and inter annual variation was also reduced compared to the previous method. The method was less effective on grassland remaining grassland where the large proportion of plots involved in land-use change contributed significantly to time series variation. The total aggregated carbon pool changes over the whole time series for this method is identical with the method that has been used up to submission 2022. The second method tested is based on regression of the carbon pool over the entire time series instead of estimating change on each inventory plot by repeated measurement. This method essentially leads to a total elimination of the variation over the reported time series but the difference between different submissions were more substantial. The aggregated amount of reported changes differ a lot from the other methods. The conclusion from this project is to recommend the average change method to be used for calculating and interpolating the time series for fine litter and soil organic carbon for forest remaining forest and grassland remaining grassland.Denna rapport presenterar resultat från en jämförande studie av olika metoder att beräkna och interpolera tidserierna för kolpoolsförändringar i förna och markkol för markanvändningskategorierna forest remaining forest land och grassland remaining grassland. Tidsserierna utgör en del av Sveriges rapportering av LULUCF-sektorn i den årliga nationella växthusgasinventeringen till Klimatkonventionen och till EU. Även om de relativa förändringarna i markens kolpooler är små så resulterar de i utsläpp eller upptag som är stora i den nationella växthusgasbudgeten. Variationer som i huvudsak utgörs av slumpmässig variation i provtagningar och analyser får därför stora genomslag. Därför har det funnits en önskan att hitta en alternativ metod som på ett bättre sätt utjämnar slumpmässig variation i tidserien och som minskar effekten av omräkningar av hela tidserien mellan rapporteringsår. Syftet med förändringen är att den rapporterade tidsserien skall ligga så nära den långsiktiga förändringen av markens kolpooler som möjligt och inte påverkas lika mycket av slumpmässiga variationer och interpoleringsmetoden. Förändringarna i beräkning och interpolation skall fortsatt vara baserade på återkommande mätningar av kolförråden i förna och mineraljord på Riksskogstaxeringens permanenta provytor. Syftet med projektet har varit att utvärdera alternativa beräknings- och interpoleringsmetoder när det gäller förändringar i förna- och markolspoolerna i skogs- och betesmark. En förutsättning har varit att metoderna fortsatt ska bygga på de kontinuerliga mätningarna av kolpoolerna i markinventeringen. Metoderna har utvärderats mot bakgrund av (1) hur de påverkar variationen längs tiderserien för enskilda rapporteringsår, (2) hur de påverkar de omräknade tidserierna mellan rapporteringsår och (3) hur de skiljer sig åt när det gäller de aggregerade upptagen eller utsläppen över hela tidsserien. Två nya metoder testades. Medelförändringsmetoden bygger på att använda medelvärdet för förändringen för alla provtagningar över hela tidsserien istället för medelvärdet för förändringarna mellan varje provtagningsår. Regressionsmetoden bygger istället på att beräkna poolförändringarna med hjälp av linjär regression av poolerna över tid. För forest remaining forest land ledde medelförändringsmetoden till en större utjämning och mindre skillnader mellan submissioner. När det gäller grassland remaining grassland blev effekten mindre. Det förklaras av att en mycket högre andel ytor byter markanvändning eller torvklassificering så att de bara rapporteras under en del av rapporteringsperioden. Medelvärdesförändringsmetoden ger inga förändringar i total rapporterade utsläpp eller upptag över hela tidsserien jämfört med nuvarande metod. Regressionsmetoden leder till en total eliminering av variationerna över tidsserien. Däremot blir variationerna mellan submissionerna stora och oförutsägbara. Det är också mer komplicerat att kombinera metoden med data för markanvändningsförändringarna. Metoden leder också till stora förändringar i de aggregerade utsläppen över hela rapporteringsperioden. Slutsatsen från projektet blir att rekommendera att Sverige använder medelvärdesförändringsmetoden för att beräkna och interpolera tidsserien för förna och markkol för markanvändningskategorierna forest remaining forest land and grassland remaining grassland
Kiselalger i svenska vattendrag och sjöar : Utvärdering av det gemensamma delprogrammet 2021
No full textRapporten redovisar den tredje och sista gemensamma utvärderingen av regional och nationell miljöövervakning inom det gemensamma delprogrammet ”Kiselalger i vattendrag”. Delprogrammet startade 2009 och är ett frivilligt samarbete mellan ett stort antal länsstyrelser i Sverige. Rapporten omfattar en utvärdering av tidsseriedata för kiselalger i vattendrag från 2007–2020. Vidare omfattar uppdraget en första utvärdering av kiselalger i sjöar och en kort lägesrapport om aktuella projekt kring eDNA-teknik för kiselalgsanalys