Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss – Eriksberg
Calluna AB har på uppdrag av Länsstyrelsen Jönköping genomfört inventering av fladdermöss i Eriksberg. Uppdraget ingår i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss som syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Två inventeringsbesök genomfördes under sommaren. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen under två nätter i sträck. Under inventeringen påträffades totalt 11 arter, varav fem rödlistade arter: barbastell, dammfladdermus, nordfladdermus, fransfladdermus och sydpipistrell. Totalt har 15 arter påträffats i Eriksberg. Mindre brunfladdermus, nymffladdermus, brunlångöra och sydfladdermus kunde inte återfinnas
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss : Ängsö, Västmanlands län, 2023
Calluna AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen Jönköping, genomfört inventering av fladdermöss i Ängsö. Uppdraget ingår i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss som syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Callunas undersökning har utförts med två inventeringsbesök. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen i två nätter i sträck. Under inventeringen 2023 påträffades 10 arter, varav fyra arter är rödlistade: brunlångöra, nordfladdermus, sydfladdermus och sydpipistrell. Totalt har 13 arter påträffats i Ängsö, dammfladdermus och fransfladdermus återfanns inte och mustasch- och tajgafladdermus skiljdes inte år 2023. En trolig koloni av tajgafladdermus finns i Ängsö kyrka. Den noterades även år 2021 och år 2022.
Uppföljning av miljötillståndet i skogslandskapet : Baserat på SLU Riksskogstaxeringen 2016–2020
Länsstyrelserna har genom den regionala miljöövervakningens gemensamma delprogram Miljötillståndet i skogslandskapet låtit Riksskogstaxeringen vid Sveriges lantbruksuniversitet sammanställa statistik för 18 indikatorer. Syftet är att beskriva tillstånd och trender som indirekt påverkar biologisk mångfald och ekosystemtjänster, om möjligt på länsnivå. I vissa fall har län slagits samman för att möjliggöra skattningar med godtagbar tillförlitlighet. Nytt för sammanställningen den här gången är att resultaten presenteras i en interaktiv webbapplikation där användaren kan söka fram den information som den är intresserad av. Rapporten beskriver hur användaren tar fram statistik ur verktyget. Adressen till statistiken är: https://pxweb.lansstyrelsen.se/pxweb/sv/Miljotillstandet_i_skogslandskapet/ Statistiken visar att skogens ålderssammansättning är starkt förskjuten mot yngre och medelålders skogar, där de under 60 år dominerar. I den fjällnära skogen är åldersfördelningen mer förskjuten mot de äldre åldersklasserna, likaså inom de formellt skyddade områdena men här skiljer det sig stort över landet med en gradient som går från lägre andel äldre skog i de sydligaste länen till högre i de nordligaste länen. Över tid så har arealen äldre skog minskat sedan 1920-talet, men det är stora regionala skillnader. Minskningen ses främst i Norrland medan Svealand idag har ungefär samma nivå och Götaland till och med har sett en ökning efter en uppgång sedan mitten av 1990-talet. Men det är mindre än en procent av skogen som visar naturskogskaraktär idag, i sydlänen är andelen nästan försumbar. Totalt sett har virkesvolymen ökat över tid. Skogarna på 1920-talet var betydligt glesare. Barrskogarna dominerar idag kraftigt i alla län utom Skåne, Stockholm, Uppsala, Västmanland och Blekinge. I länen Norrbotten, Västerbotten, Gävleborg, Dalarna och Gotland dominerar tallskogarna bland barrskogarna, i övriga län är granskogarna vanligare. Från Mälarlänen och söderut förekommer den ädla lövskogen men andelen är låg förutom i Halland, Skåne och Blekinge. Sedan 1980-talet har volymandelen lövträd ökat och flera län över hela landet, tydligast i Götaland, har haft en ökning av andelen björkskog. Andelen äldre lövrik skog varierar stort över landet där den i söder når strax över 20 procent och i norr omfattar endast några enstaka procent. Generellt har antalet grova träd ökat markant sedan 1970-talet men ökningen skiljer sig mellan länen där det finns en nord–sydlig gradient med större ökning i söder. Volymen död ved varierar mellan 5–13 kubikmeter per hektar för länens produktiva skogsmark utanför skyddade områden. Ungefär hälften av volymen är hård död ved, i södra Norrland och Svealand är den till och med något större. I Norrland är det vanligare att den döda veden ligger på marken. Andelen död ved 6 från lövträd är vanligen större än lövträdens andel av virkesförrådet men det varierar mycket mellan länen. Mängden död ved har ökat, som mest i Mälarlänen och söderut sedan år 2000. Även den grova döda veden har ökat sedan dess men från Dalarna och norrut avstannade ökningen 2005. Hålträd är vanligare i södra delen av landet och trenden för hela landet är något nedåtgående. Andelen granar med hänglavar är betydligt större i Norrland, Dalarna och Värmland men förutom i norra Norrland har andelen minskat sedan 1995. Tätheten av myrstackar är lägre i söder än i norr och tätheten har minskat sedan 2003 som mest i söder. I de nordliga länen är blåbärstypen den vanligaste fältskiktstypen på produktiv skogsmark medan i de sydliga länen är grästypen vanligast. Lingontypen har en positiv trend i flera län medan blåbärstypens utveckling variera mellan länen. De fattigare fältskiktstyperna har minskat. Några arter som har ökat i södra Sverige är brännässla, majbräken och skogssallat samtidigt som vit- och blåsippa har minskat. Arealen goda blåbärsmarker varierar mycket mellan olika delar av landet och minskar generellt från norr till söder. Även om arealen lingonskog är mindre än arealen blåbärsskog så är arealen goda lingonmarker i delar av landet större än motsvarande blåbärsmark men minskar också från norr till söder. Den rekreationsvänliga skogen har minskat något med vissa regionala skillnader. Totalt 10 procent av den produktiva skogsmarken i landet är dikad. Generellt är andelen lägst i Norrlandslänen och störst i Götalandslänen men det finns län som avviker. Den årliga markberedda arealen har minskat sedan mitten av 1980-talet, främst i de nordligaste länen. Uttag av energisortiment vid slutavverkning och gallring är vanligast i Götaland, något mindre vanligt i Svealand och mer sällan förekommande i Norrland. Andelen slutavverkning med uttag av energisortiment minskar något i samtliga landsdelar sedan början av 2010-talet
DNA-baserad övervakning av biodiversitet i svensk skogsmark : Provtagning, provhantering och analysmetoder
Det finns ett ökande intresse att inkludera organismer och biodiversitet i miljöövervakning. Markorganismer spelar en avgörande roll i reglering av kollagring och näringsomsättning i terrestra ekosystem. Det svenska skogsbruket har stor påverkan på markens biodiversitet, med risk för långsiktiga effekter på biologiska processer – något som inte är förenligt med Sveriges miljömål. DNA-baserade metoder ger nya möjligheter till identifiering och övervakning av svampar, bakterier och fauna i marken – organismer som tidigare har varit svåra att studera. Skogsmarken karakteriseras av stor rumslig variation. För att kunna anpassa provtagning så att DNA-extrakt och sekvensdata avspeglar organismsamhället och fångar så mycket biodiversitet som möjligt krävs mer kunskap om marksamhällenas heterogenitet på olika skalor. Det finns också en mängd frågor kring hur markprov hanteras på bästa sätt efter att de har samlats in. I 12 olika skogsområden i Uppland använde vi DNA-baserad metodik för att studera den rumsliga variationen i samhällen av svampar och bakterier på olika skalor från 1 dm till 10 m. Huvudsyftet var att ta fram information som grund för effektiv provtagning inom miljöövervakning. Vi studerade också effekter av lagring och vidare hantering av prover. Dessutom testade vi preliminära protokoll för DNA baserad analys av markfauna. Både svamp- och bakteriesamhällen var tydligt rumsligt strukturerade inom det undersökta avståndsintervallet. Svampsamhällena hade den tydligaste strukturen med distinkta samhällen i 1 dm till över 3 m stora ”fläckar”. Svamp- och bakteriesamhällena uppvisade tydlig samvariation, men var också länkade till variation i växtsamhällen och markkemiska egenskaper. De mikrobiella samhällena ändrades märkbart under lagring i rumstemperatur – populationer av opportunistiska arter växte medan svampar associerade med levande rötter minskade sin andel av DNA poolen. Bilden av organismsamhällena påverkades också av på vilket sätt delprov slogs samman till samlingsprov, och malning hade oväntat stor effekt. Primrarna som testades för DNA-baserad analys av markfaunan gav en otillförlitlig bild av hoppstjärtssamhället, även om resultaten till viss del var lovande. Den tydliga heterogeniteten i markbiologiska samhällen innebär att tillförlitlig miljöövervakning av markorganismer i skogsmark (och andra markparametrar) bör baseras på samlingsprov av poolade delprov. Markinventeringens DNA-provtagning är idag baserad på 5 delprov, men mer biodiversitet skulle kunna fångas, och bilden av organismsamhällena skulle bli mindre slumpmässig med ett större antal delprov. Delprover bör spridas ut över hela målområdet, med så stort avstånd som möjligt, helst 5–10 m, mellan provpunkterna. Det är kritiskt att proverna fryses in så snabbt som möjligt efter provtagning. Mer studier krävs för att förstå hur malning av proverna påverkar DNA-baserade resultat för olika organismgrupper. DNA-baserad miljöövervakning av markfauna kräver utveckling av nya primrar med optimerad specificitet
Inventering av fladdermössi Röttle : Jönköpings kommun i Jönköpings län, 2021
Syftet med inventeringen är att följa hur nyligen skapade eller restaurerade ängsmarker påverkar fladdermusfaunan. Inventeringen ingår också i regional uppföljning av fladdermösssom genomförs av Länsstyrelsen i Jönköpings län.Ett inventeringsbesök genomfördes med en manuell inventering och en autoboxinventering med fyra boxar som spelade in fladdermöss under två på varandra följande nätter.Vid inventeringen 2021 observerades totalt sex arter av fladdermöss varav en art är nordfladdermus, som är den enda rödlistade fladdermusart som påträffades under inventeringen.Förutom vid skogen längs Röttleån var fladdermusaktiviteten vid undersökningsområdetlåg.Restaurering av ängar kan öka kvaliteten på födosöksområden för fladdermusfaunan. Dettabör göra på stora ytor. Att bevara eller öka antalet möjliga boplatser för fladdermusfaunanär en annan viktig åtgärd
Miljömålen : Årlig uppföljning av Sverigesnationella miljömål 2023– med fokus på statliga insatser
Sveriges miljömål är centrala för att visa vägen mot en hållbar utveckling ochAgenda 2030. De definierar vilken miljö den svenska politiken ska styra mot föratt nå ett miljömässigt hållbart samhälle. Hela samhället behöver öka takteni miljöarbetetom vi ska nå uppsatta mål. Regeringen och myndigheterna har under 2022 gjort många insatser för attförbättra miljön i riktning mot miljömålen. Insatserna för generationsmålet, de16 miljökvalitetsmålen och aktuella etappmål beskrivs i rapportens olika avsnitt. För två av miljökvalitetsmålen bedöms utvecklingstrenden för miljötillståndetvara positiv, för nio neutral, för fyra negativ och för ett oklar. Utifrån generationsmåletbedöms omställningen i Sverige ha tagit fart, men på viktiga områden sommiljö- och klimatpåverkan från konsumtion samt ekosystemens återhämtning ochbevarandet av biologisk mångfald, går utvecklingen i många avseenden åt fel håll. De aktuella etappmålen i denna redovisning har målår inom tidsperioden2023–2045. Bedömningarna överensstämmer i stort med föregående år medskillnadenatt ytterligare ett etappmål inte bedöms kunna nås till målåret. Detgällerförutom etappmålet om minskning av nationella utsläpp av luftföroreningaroch etappmålet om ökad utsortering och biologisk behandling av matavfall nu ävenetappmålet om att mer bygg- och rivningsavfall materialåtervinns och förberedsför återanvändning. Inget etappmål bedöms vara uppnått redan nu, men etappmåletom läkemedel i miljön och etappmålen om dagvatten bedöms kunna uppnåstill målåret. För flera etappmål anges en osäker bedömning om målet kan nås tillmålåret. Bedömningar av etappmålen inom klimatområdet finns redovisade i Naturvårdsverkets kommande underlag till regeringens klimatpolitiska handlingsplan. De insatser som har gjorts under året är viktiga steg i arbetet för att nå miljömålen.Den sammantagna bilden är dock att vi har långt kvar till att nå de flesta avmiljömålen. För en mer detaljerad analys av de respektive målen, målbedömningoch förslag till insatser och åtgärder se Fördjupad utvärdering av miljömålen 2023(NV rapport 7088)
Per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) within the Swedish Monitoring Programme for Contaminants in Marine Biota
The aim of the report is three-fold. Firstly, to evaluate to what extent phase-out of certain per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) first initiated in the early 2000s are reflected in the biota concentration within the Baltic Sea. Secondly, to investigate the spatial differences of PFAS across the Baltic Sea, which has not previously been evaluated, and couple these results to PFAS observations in other matrices to better understand the flow of PFAS through the Baltic Sea ecosystem. Lastly, to investigate the implication of a proposed PFAS EQS dossier on the evaluation of Good Environmental Status in the Baltic Sea. We use data on PFAS from the Swedish Monitoring Program for Contaminants in Marine Biota covering 40 years for the longest time series (four Time Trend Stations) and 26 stations at present day. The program covers stations from the Bothnian Bay in the north to Skagerrak at the Swedish west coast (referred to as the Greater Baltic Sea) and PFAS is analyzed in four fish species and three bird species. The target compounds are perfluoroalkyl sulfonic acid (PFSA; C4-C8), perfluoroalkyl carboxylic acid (PFCA; C6-C15) and FOSA. In the data evaluation, observations from other monitoring programmes and research campaigns are included (river, marine surface water, sediment, and top predators) to set the observations from the Swedish Monitoring Program for Contaminants in Marine Biota into context. After an initial exponential increase in PFAS concentrations, we found that PFAS displayed a rapid response to phase-out and regulations in the early 2000s. As a result, PFAS concentrations stabilized (rather than displaying an immediate decrease). This is linked to the few removal pathways of the long lived PFAS homologues in the Baltic Sea water column. However, within the last decade PFAS has started to show significant declines at many stations, the exception being a few PFAS homologues (PFOA (C8) and PFNA (C9)). Two distinct water masses are present in the Greater Baltic Sea, North Sea water and Baltic Sea water, the latter with origin in the Baltic Sea drainage basin. Differences in the PFAS loads of these water masses likely drives geographical differences seen in the PFAS concentrations and homologue distribution between fish in Kattegat and the Baltic Sea. Different water mass lifetimes in the Baltic Sea basins further affect the concentration and response time with regards to changes in external sources for individual homologues. A proposed PFAS EQS dossier presents an EQS (with the PFAS sum expressed as PFOA-equivalents) a factor 100 lower than the current PFOS EQS. We find that PFOS, PFNA and PFUnDA contribute more than 80% to the sumPFAS-equivalent. PFNA is the only homologue that is currently increasing in some parts of the Baltic Sea and special attention should be on this homologue in the future. Despite the slow recovery with regards to PFAS concentrations over the past decade the biota PFAS concentrations are still 5-230 times higher than the threshold proposed in the PFAS EQS dossier. Screening studies has further identified a range of PFAS in the Greater Baltic Sea not currently part of the Swedish Monitoring Program for Contaminants in Marine Biota. As an example the cyclic PFECHS has been found at various trophic levels in the food web at concentrations indicating biomagnification potential. These findings indicate that PFAS is still affecting the Greater Baltic Sea environment negatively and the development in concentrations of individual homologues should be followed closely over the coming decade both for those PFAS included in the current program but also the emergence of novel PFAS through screening program
Miljöledning i staten 2022 : En redovisning av hur statliga myndigheter arbetar med att minska sin miljöpåverkan
Samtliga 187 myndigheter som omfattas av förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter har rapporterat 2022 års miljöledningsarbete till Naturvårdsverket. Denna redovisning utgör Naturvårdsverkets sammanfattning av myndigheternas rapporter. I år innehåller den också en sammanfattning av dessa myndigheters redovisningar av uppdraget om minskade utsläpp fråntjänsteresor som de fick i regleringsbreven för år 2022. Under första halvåret 2022 hävdes de restriktioner som rådde under år 2020 och 2021 på grund av covid-19-pandemin. Det innebar en återgång till kontoren och att det åter blev möjligt att resa i tjänsten. Många myndigheter har ändå fortsatt att mötas digitalt och regelbundet distansarbete ingår i det nya normala. Statistiken för år 2022 jämförs med år 2021 och i vissa fall med år 2019, som kan ses som det senaste mest jämförbara året innan pandemin. Pandemin kan ha haft viss påverkan på myndigheternas arbete i början av år 2022 och därmed den information som har rapporterats. De sammanlagda rapporterade utsläppen av koldioxid från tjänsteresor samt från maskiner och övriga fordon år 2022 är cirka 390 300 ton. Av detta står kategorin maskiner och övriga fordon för cirka 300 000 ton. Utsläppen från tjänsteresor ökade med 170 procent från år 2021 till totalt 91 000 ton koldioxid år 2022. Det motsvarar 35 procent lägre än de totala utsläppen från tjänsteresor år 2019. Den största ökningen står långa flygresor för men även dessa utsläpp ligger på en lägre nivå än år 2019. Antalet digitala möten som rapporterades för år 2022 var 11,5 miljoner, vilket är en minskning med drygt 25 procent jämfört med år 2021, men betydligt fler än de cirka 4 miljoner digitala möten som rapporterades år 2019. Myndigheternas rapporterade totala energianvändning år 2022 är på samma nivå som år 2021, knappt 2,6 TWh. I snitt var myndigheternas andel förnybar energi 88 procent år 2022, vilket är en mindre ökning sedan år 2021. Det totala rapporterade upphandlingsvärdet år 2022 är cirka 126 miljarder kronor vilket är en ökning med cirka 38 miljarder kronor, 43 procent, från år 2021. Upphandlingsvärdet som inkluderar miljökrav ökade samtidigt med fyra procentenheter till 89 procent av totala upphandlingsvärdet. Trafikverket och Försvarets materielverk står tillsammans för 64 procent av det totala upphandlingsvärdet för samtliga myndigheter år 2022. Tillsammans ökade de upphandlingsvolymen med cirka 33 miljarder jämfört med år 2021. För 2022 rapporterade 28 myndigheter 56 upphandlingar över tröskelvärdet där krav enligt förordning (2014:480) om statliga myndigheters inköp av energieffektiva varor, tjänster och byggnader har ställts, vilket är något lägre än 2021. Det är 30 myndigheter som rapporterar att det är mer än fem år sedan de senast såg över sina miljöutredningar, vilket inte är förenligt med kravet i miljöledningsförordningen. Detta är några färre jämfört med i fjol. Redovisningen för år 2022 visar att 42 myndigheter är miljöcertifierade, en färre än i fjol. Uppdrag om minskade utsläpp från tjänsteresor Av de myndigheter som omfattas av miljöledningsförordningen fick 185 stycken i sina regleringsbrev för år 2022 ett uppdrag med rubriken Minskade utsläpp från tjänsteresor. Uppdraget innebar i korthet att myndigheterna skulle redovisa hur de arbetar för att ta tillvara erfarenheter av vad pandemin inneburit i fråga om minskade utsläpp från tjänsteresor och vad de kan göra för att fortsätta utveckla arbetssätt som innebär alternativ till fysiska möten. De skulle också redovisa uppföljningsbara mål för resande för år 2025 i förhållande till 2019 på ett sätt som leder till mindre miljö- och klimatpåverkan. Av myndigheternas redovisningar framgår bland annat att det under covid-19-pandemin var möjligt att leverera på en hög nivå trots att möjligheten till fysiska möten varit mycket begränsad. Medarbetarnas kompetens kring digitala mötesformer har ökat avsevärt. Inställningen till digitala möten har blivit betydligt mer positiv då man har insett att behovet att ses fysiskt inte är så stort. Allt detta har lett till en normförflyttning och vid många myndigheter har digitala möten och hybridmöten blivit ett självklart förstahandsval. Myndigheterna fortsätter att utveckla sina arbetssätt kopplade till minskad miljö- och klimatpåverkan. Viktiga förutsättningar för bra digitala möten är utveckling av bra mjukvara för digital interaktivitet och ersätta Skype som digital mötesplattform samt anpassning av lokaler för hybridmöten. Myndigheterna ser även att kompetensen att arrangera och delta i hybridmöten behöver höjas ytterligare. Att fortsätta använda sig av webbinarier, poddar och filmer som ersättning för många fysiska möten ses som möjligt och önskvärt. Av de rapporterande myndigheterna har 80 procent satt uppföljningsbara mål för resande som ska leda till mindre miljö- och klimatpåverkan. Den vanligaste målformuleringen innehåller en minskning av koldioxidutsläppen i procent
Forskningsagenda mikroplast : Behov av kunskap och utveckling för framtagande av styrmedel och åtgärder
Genom Nationell plastsamordning ansvarar Naturvårdsverket som drivande part,i samverkan med en rad andra aktörer, för arbetet med en hållbar plastanvändningi Sverige. I detta ingår att identifiera och fylla prioriterade kunskapsluckor som inuläget hindrar oss från att nå dit. Syftet med forskningsagendan är att bidra medunderlag för en behovsstyrd prioritering av forsknings- och innovationsinsatser,som underlättar framtagandet av åtgärder, policyarbete och lagstiftning i syfte attminska potentiella risker med och utsläpp av mikroplast. Inledningsvis beskrivs behov av kunskap på en övergripande nivå, därefterspecifikt för redan kartlagt viktiga källor till mikroplaster. Baserat på Naturvårdsverketsfärdplan för en hållbar plastanvändning anses följande hinder på ettbetydande sätt bromsa arbetet med att minska läckage av mikroplast till miljönoch är således fokus för denna agenda: Svårigheter att bedöma hälso- och miljörisker med mikroplastutsläpp. Svårigheter att bedöma kostnadseffektivitet för åtgärder. Brist på harmoniserade och standardiserade mät- och analysmetoder. Avsaknad av lösningar för att minska läckage av mikroplast från vissa flöden. Insatser som lyfts i agendan har prioriterats utifrån följande kriterier: Potential att skapa förbättrade förutsättningar för kostnadseffektiva ochverkningsfulla styrmedel och åtgärder för att förhindra eller minska utsläppav mikroplaster. Vid bedömningen beaktas storleken på det mikroplastflödesom adresseras. Insatser som ökar kunskap om att förebygga och minska risker med mikroplastför människors hälsa och i miljön. Hur väl insatsen är i linje med EU kommissionens nollföroreningshierarki,som anges i EU:s Handlingsplan för nollförorening. Potential att ytterligare bidra till Sveriges miljömål och Agenda 2030 genomatt också möta andra miljöutmaningar t.ex. en hållbar dagvattenhanteringoch minskad exponering för farliga ämnen
Årsrapport för Regional miljöövervakning i landskapsrutor 2022
Denna årsrapport avser de uppdrag som SLU har haft från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser under år 2022, att utföra miljöövervakning med riktad metodik för småbiotoper, gräsmarker och våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor. År 2022 är det andra året av länsstyrelsernas löpande uppdrag med datainsamling som gäller för programperioden 2021-2026. Miljöövervakningen utförs inom ramen för tre så kallade gemensamma delprogram inom regional miljöövervakning: Småbiotoper i åkerlandskapet Gräsmarkernas gröna infrastruktur Vegetation och ingrepp i våtmarkerRemiil, Regional miljöövervakning i landskapsruto