Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Läkemedel i vattenrecipienter: Del 2 : En fortsättningsstudie om läkemedels påverkan på vattenmiljön nedströms reningsverk som grund för prioritering för avancerad rening och återvinning av vatten
No full textDen hydrauliska påverkansmodellen, det vill säga relationen mellan reningsverkens utsläppsflöde och recipientflödet, är en bra modell för att prioritera vilka reningsverk där fullskalig rening skulle göra mest miljönytta. Mätningar som gjordes vid totalt 15 reningsverk, i denna och föregående studie, visade att de reningsverk med högst utsläppsflöde relativt recipientflöde också är de som har störst recipientpåverkan vad gäller läkemedel och andra mikroföroreningar. Bland de 15 reningsverken i båda studierna var de med högst totalsumma av läkemedel i utgående vatten Vinslöv och Ekeby följt av Staffanstorp och Ekebro. Recipienterna med högst totalsumma av läkemedel var Ekeby, Staffanstorp och Tomelilla. Recipienterna där bedömningsgrunden för diklofenak, 100 ng/l, överskrids är Ekeby, Staffanstorp, Tomelilla, Svalöv, Nyvång, Södra Sandby och Ellinge. I dessa recipienter riskerar biologin i vattnet påverkas negativt och åtgärder borde sättas in för att minska denna påverkan. Diklofenak visade högst reduktion av fyra ämnesexempel i Perstorps och Hässleholms våtmark, mellan 72-96% i mars, juni och augusti. Det finns dock tydliga säsongsskillnader i våtmarkernas förmåga att reducera mikroföroreningar, framför allt i november är reduktionen låg (mellan 40-50%). Den nedgång i reduktion som noteras i november kan bero på en minskning av biologisk nedbrytning, fotonedbrytning och växtupptag, vilket illustrerar svårigheterna med en teknik som endast är aktiv under delar av året. De övriga tre ämnesexemplen: karbamazepin, oxazepam och bensotriazol (tre exempel på problematiska ämnen som är svårbehandlade) hade låg reduktionsgrad i Perstorps och Hässleholms våtmark (mellan 3-50%). Högst reduktion av dessa ämnen var i Perstorp våtmark i juni (mellan 40-50%). Sammanfattningsvis visar resultaten att våtmarker kan vara en bra åtgärd för att reducera halter av vissa mikroföroreningar, men att svårnedbrytbara föroreningar inte reduceras i någon större utsträckning. Studien har inte undersökt i vilken utsträckning ämnena fastläggs i sedimenten. Infiltrationsprocessen av avloppsvattnet i Sjöbo, som tar ca 1 år fram till recipient, leder till att diklofenak och karbamazepin är i det närmaste 100 % reducerade medan oxazepam och bensotriazol uppvisar reduktion på ca 50 %. Även denna reningsmetod kan med andra ord innebära en god reduktion av vissa mikroföroreningar medan andra föroreningar reduceras i begränsad utsträckning. Studien har inte undersökt i vilken utsträckning ämnena fastläggs i marklagren. En av frågeställningarna i denna studie var om receptbeläggningen av diklofenak i tablettform 1 juni 2020 har haft någon effekt i miljön. Jämförelse av halten diklofenak nedströms reningsverken från förra och denna studie visar dock ingen större effekt av receptbeläggningen på halter i miljön 1-1,5 år efter receptbeläggningens införande, d v s halterna nedströms har inte minskat nämnvärt under denna tidsperiod.ISBN angiviet på tryckortssidan: 978-91-7675-323</p
Järv: Instruktionför inventering
No full textInstruktionen gäller för personer knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssamordnare, som har ett ansvar för att kontrollera och kvalitetssäkra observationer som ligger till grund för inventeringen av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den norsk-svenska databasen Rovbase
Levels of poly- and perfluoroalkyl substances (PFAS) in individual serum samples from first-time mothers in Uppsala, Sweden: results from year 2020-2022, and temporal trends for the time period 1996-2022
No full textSedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in blodprover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar (POP). Poly- och perfluorerade alkylsyror (PFAS) är en sådan substansgrupp. I följande rapport redovisas halter av PFAS i serum från förstföderskor provtagna 2020-2022 samt tidstrender för perioden 1996-2022. PFOS förekommer i högst halt i serum följt av PFHxS och PFOA. Ca 60 % av förstföderskorna, provtagna 2020-2022, hade serumhalter över den nivå som är önskvärd hos mammor för att skydda barnet mot hög exponering under foster- och amningsperioden. Resultaten visar att storskalig utfasning runt millenniumskiftet av PFOS och PFOA internationellt har resulterat i minskande exponering i befolkningen. Från 2000/2001 minskade halterna först årligen med 13 % för PFOS och 7 % för PFOA fram till år 2010, därefter har minskningen gått långsammare, i medeltal 5 % under perioden 2011-2022. På grund av dricksvattenföroreningar av PFAS i Uppsala har serumhalterna av PFHxS ökat i början av studien hos förstföderskorna. Halterna låg som högst 2004-2011. Efter 2012, då åtgärder sattes in för att sänka halten PFAS i dricksvattnet har halterna i serum minskat med i medeltal 10 % per år. För PFNA, PFDA och PFUnDA sågs en ökande trend av serumhalter i början av studien fram till 2006-2008 men därefter sjunker halterna med i medeltal 2-4 % per år. Kvinnor med högst utbildning (mer än 3 år eftergymnasial utbildning) hade högre PFAS-halter än kvinnor med lägst utbildning (gymnasieskola). Störst skillnad observerades för PFHxS som till viss del sannolikt beror på att kvinnor med högst utbildning i högre grad bott inne i Uppsala stad och därigenom fått högre exponering via dricksvattnet, än kvinnor med lägst utbildning som bott längre från stadskärnan. Serumhalterna ökade med 1-2 % per år i ökande ålder för alla PFAS utom PFOA och PFDA, vilket antyder att äldre kvinnor hade något högre halter av dessa PFAS än yngre kvinnor. Det är viktigt att fortsätta följa trender av PFAS i POPUP för att se om exponeringen fortsätter att minska,
Identifiering av data och kartläggning av dataluckor : Ett underlag till översynen av den akvatiska miljögiftsövervakningen
No full textSMED utgör en förkortning för Svenska MiljöEmissionsData, som är ett samarbete mellan IVL, SCB, SLU och SMHI. I samband med översynen av den svenska miljögiftövervakningen under 2021–2023 har SMED på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört en kartläggning av vilka regionala och nationella miljögiftsundersökningar som ännu inte rapporterats in till nationell datavärd för miljögifter samt stöttat utförare i rapporteringen av undersökningar. I en inledande enkät, som besvarades av samtliga länsstyrelser och några andra utförare, och under projektteamets arbete med inrapportering av data, identifierades ett antal områden där förändringar i exempelvis leveransmall, stödmaterial och nationellt stationsregister, skulle underlätta för utföraren vid inrapporteringen. I denna rapport ges förslag på sådana förändringar. Inom ramen för projektet har regionala data från mätningar i ytvatten, grundvatten, biota och sediment från tolv län och en kommun rapporterats in av SMED. Undersökningarna varierade i storlek och omfattade mellan 2 och 117 prover med mellan 13 och 250 parametrar. Nationella data över miljögifter i utter, ren, säl, vikare och tumlare samt en effektscreening omfattande sediment och biota har också rapporterats in av SMED. Antalet prover varierade mellan 22 och 60 och antalet parametrar mellan 13 och 198. Därutöver har projektet kompletterat underlaget och rapporterat in data till ICES avseende Biologiska effekter hos vitmärla (1994–2021). Hittills har huvudsakligen miljögiftsdata från nationell och regional miljöövervakning rapporterats till datavärd för miljögifter. Det finns stora mängder miljögiftsdata som samlas in för andra ändamål, till exempel som ett led av recipientkontroll vid punktkällor eller kommunala undersökningar eller inom ramen för EU-projekt. Vid statusklassning av vatten skulle även dessa miljögiftsdata kunna bidra till klassningen om de fanns tillgängliga i datavärdskapet för miljögifter. I detta projekt har därför två pilotstudier genomförts. I den första undersöktes om kommunalt insamlad miljögiftsdata kan rapporteras in till datavärdskapet för miljögifter. Oavsett om det är kommunal eller regional data som rapporteras in är det viktigt att redan i upphandlingsunderlag vara tydlig med vilken information som kommer att behövas för rapporteringen av data så att beställaren kan säkerställa att utföraren levererar alla obligatoriska uppgifter från exempelvis laboratorier. Miljögifter rapporteras idag till flera olika datavärdskap, beroende på ämne och matris. I den andra pilotstudien jämfördes därför vilka uppgifter en verksamhetsutövare behöver sammanställa för att kunna rapportera till de nationella datavärdskapen för miljögifter (SGU), Sjöar och vattendrag (SLU) och Oceanografi och Marin biologi (SMHI). En samordning av inmatning till och uttag från datavärdskapen skulle underlätta kartläggningar och analyser på kommunal, regional och nationell nivå. Under projektets gång har en stor mängd miljögiftsdata, som inte tidigare rapporterats till de nationella datavärdskapen, lagts in i datavärdskapet för miljögifter av SMED och av länsstyrelser runt om i landet. En del data har också lagts in i datavärdskapen för grundvatten och ytvatten. Fortsatt arbete som baseras på hur mängden miljögifter i biota, sediment och vatten har förändrats över tid i Sverige har därför nu ett mer uppdaterat dataunderlag. De uppdaterade databaserna bidrar också med information till översynen av den akvatiska miljögiftsövervakningen
Regional årlig uppföljning av miljömålen 2023 : Kronobergs län
No full textI Kronobergs län är trenden positiv för miljömålen Frisk luft och Ett rikt odlingslandskap, som bedöms vara nära att nås till 2030. Den förnybara energiproduktionen från sol och vind ökar kraftigt. Det finns fortsatt stora utmaningar i omställningen till en hållbar livsstil. Det finns stora förhoppningar på att skogsbruket ska bidra till hållbar omställning, men försurningen påverkar fortfarande mark och vatten i länet. Uppföljningar visar att viktiga livsmiljöer i skogen minskar snabbare än återväxten. Ökad fragmentering i skogen är negativt för den biologiska mångfalden. Andelen biologiskt gammal, värdefull kontinuitetsskog är nu försumbar, andelen ung skog är stor och påverkad av viltbete. Miljötillståndet i Kronoberg Luftkvaliteten är relativt god. Hushållens vedeldning kan förmodas öka med ökande elpriser och utsläppen från vedeldningen kan då lokalt bli hälsoproblem. Fler föroreningar upptäcks i miljön som exempelvis områden förorenade av PFAS, högflourerade ämnen. Nya sätt att handla utanför Sveriges och EU:s regelverk innebär nya risker för människors hälsa och miljö, inte minst i andra länder. Utvecklingen för den biologiska mångfalden har inte förbättrats i den omfattning som krävs för att nå såväl nationella som internationella mål och åtaganden. Arealen biologiskt värdefull, flerhundraårig barrskog är liten; arealerna övriga skogar med höga naturvärden är låg och skogslandskapet är fragmenterat och präglat av unga skogar. Försurningen är fortfarande ett av länets största miljöproblem. Orsaken är framför allt nedfall av försurande svavel som under lång tid förstört markens buffringsförmåga. Det tar lång tid innan mark och vatten återfår sin buffringskapacitet även om nedfallet av svavel minskar. Nästan hälften av länets sjöar är försurade och därmed påverkas även det ytliga grundvattnet av försurningen. Övergödningen av mark och vatten kommer att kvarstå länge
Kiselalger i Södermanlands län 2023 : En undersökning av 14 vattendragslokaler
No full textI Södermanlands län undersöktes vattenkvaliteten med hjälp av kiselalger på 14 vattendragslokaler år 2023. För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsindexet IPS. Stödparametrarna TDI (påverkan av näring) och %PT (påverkan av organisk förorening) har beaktats vid bedömningen tillsammans med eventuell riskflaggning. För surhetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa, gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet. IPS-indexet visade god status i D1:2 Kilaån, D8 Torshällaån-Eskilstunaån, D16 Trosaån mellan Klämmingen och Frösjön, D25 Örboholmsån och D29 Laketorpsån. För samtliga, utom Kilaån, hamnade dock indexvärdet mer eller mindre nära gränsen mot måttlig status. Kilaån verkar i stället vara påverkad av surhet. Klassningen kan vara osäker i Torshällaån-Eskilstunaån eftersom lokalen riskflaggades för mycket låg diversitet och i Örboholmsån som riksflaggades för stark miljögiftspåverkan. Måttlig status konstaterades D0 Nyköpingsån, D15 Sigtunaån, D17 Trosaån, D18 Mölnboån, D28 Slytån och D30 Gammelstabäcken. IPS-indexet låg dock mycket nära respektive nära gränsen mot god status i Sigtunaån och Slytån. Slytån riskflaggades vidare för betydande miljögiftspåverkan, liksom Nyköpingsån. I Trosaån utfärdades en riskflaggning på grund av mycket låg diversitet. IPS-indexet motsvarade otillfredsställande status i D2 Svärtaån, D26 Norrtunabäcken och D27 Enarenån. Klassningarna styrks av att stödparametern %PT visade mycket stark påverkan av organisk förorening. Indexvärdet var lägst i Svärtaån och det hamnade nära gränsen mot dålig status. Surhetsindexet ACID visade alkaliska (årsmedel-värde för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3) förhållanden på alla lokaler, utom D1:2 Kilaån där indexvärdet motsvarade måttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4)
μrban Plastics : Sources, sinks and flows of microplasticsin the urban environment
No full textMicroplastics are commonly defined as plastic debris ranging in size from 1 μm to5 mm. They have been studied in marine and coastal waters since the early 1970s.Several studies have reported that microplastics in the marine environment originatefrom land-based sources and are released with stormwater and wastewater.For this reason, increasing attention is being paid to urban water systems. In this project, the pathways of microplastics from terrestrial to aquatic environmentswere investigated and mapped. Special attention was paid to severalaspects of urban stormwater. A conceptual model of a city was developed, toillustrate and map the flows of microplastics in the city and identify the measuresthat could be taken to control these. The following research questions were investigated:1) How does the most common plastic (macro) litter from streets break downinto microplastic particles? 2) What types and concentrations of microplastics arefound in urban stormwater from different catchments? 3) What types and concentrationsof microplastics are retained by commonly used stormwater treatmentfacilities? 4) What types and concentrations of microplastic particles are retainedby, and found in effluents from, on-site and small-scale wastewater treatmentfacilities? 5) Where are microplastics found in urban areas, and what measures canbe taken to control microplastic pollution? 6) How do local public actors view theirown responsibilities with regards to microplastics in stormwater, and which othersocietal actors do they perceive to be responsible? The results showed that microplastics concentrations in stormwater runofffrom the road, the parking lot, and the roof top ranged between 267-11400 N/L,95-1690 N/L and 467-1220 N/m3, respectively (where N is the number of particles).The three most common polymer types at all three sites were polypropene (PP) >polyethene (PE) > polyesters (including PET). However, it is reasonable to assumethat other types of microplastics were present in high concentrations, althoughthese were not detected with the applied analytical method: these include tyreand road wear particles, which were not detected because black particles were notincluded with the analytical technique applied to these samples. Concentrations ofmicroplastics in sediments from stormwater gully pots and bioretention systemsvaried between 720-25300 N/100 g dry matter (DM) and <9-17300 N/100 g DM.The four most common microplastics in both plant types were PP, EPDM rubber,ethylene vinyl acetates (EVA), and polystyrenes (PS), and a large fraction of theparticles were black. Four litter items commonly discarded in the urban environmentwere exposed to UV light for up to 56 days, corresponding to approximately2 years of UV radiation in Sweden – a plastic bag (PE-LD), chocolate bar wrapper(PP), a plastic coffee cup lid (PS), and a bottle (PET). The results indicated cleardegradation of PS, PP, and PET, and an increased release of microplastics withlonger exposure times. For the PE-LD item (a grocery bag), degradation due to UVexposure was not observed over the exposure times used because the numbers ofparticles released from exposed and unexposed (control) samples were in the sameorder of magnitude. The emissions of microplastics in the model city wereestimated as 7.2 kg/year originating from treated wastewater and 1kg/year for combined sewer overflows. The estimated load to stormwater was 13 000-17 000kg/year for microplastics and 2 100 kg/year for tyre wear particles. The largestsources were cigarette butts, followed by paint and tyre wear for stormwater andlaundry for wastewater. Tap water, roof runoff, and dust made small contributions.Most of the actors who were identified as having a responsibility could influenceemissions to stormwater, either by influencing the introduction of microplasticsinto society or by affecting the emissions of microplastics to stormwater. Theconcentrations of microplastics in the different greywater treatment plants variedwidely; from non-detected to 1100 μg/L, 130 μg/L, 1000 μg/L, 150 μg/L for PS, PVC,PET and PA respectively. The concentrations in the outgoing water were generallylow, indicating relatively good treatment efficiency. The results in this report can be used to identify which plastics are present indifferent parts of the urban environment and will facilitate further efforts to identifyupstream pollution sources. The flow analysis gives an overview of the flowsof microplastics at a city level, highlighting larger and smaller flows, and can beapplied to other cities with different characteristics. There are still several uncertainties when estimating sources of microplastics,and the polymers found in the samples were sometimes not consistent with whatwould be expected based on the source estimates. This raises the question ofwhether some sources have been missed, while others might be overestimated.Future research should include field studies of additional treatment techniquesand stormwater from catchments with other land use patterns, and cover all seasonsof a year. Such studies should also include black particles and tyres and roadwear particles in the microplastics analysis, since these represent a significantfraction of the microplastics released from the urban environment
Miljö- och klimatsamarbetenfinansierade av anslaget förinternationellt miljösamarbete : Årsrapport för 2022
No full textHär redovisar Naturvårdsverket de samarbeten medstrategiskt viktiga länder, regioner och samarbetsorgan inom miljö och klimatområdet som under 2022 finansierats genom anslaget för internationellt miljösamarbete (1:13). I samarbetena deltar i första hand Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen, och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Även Stockholm Environment Institute erhåller bidrag från anslaget. Under året har Sverige genomfört aktiviteter i samarbete med bland annat Brasilien, Indien, Indonesien, Kina, Sydafrika, Sydkorea och USA. Flera aktiviteter genomfördes också genom FN:s institut för utbildning och forskning, Internationella kemikaliesekretariatet, Ledarskapsgruppen för industriomställning och Coordinated Regional Climate Downscaling Experiment.Genom anslaget bidrar Sverige till aktiviteter som har stor betydelse för miljö- och klimatarbetet och en hållbar utveckling, både i Sverige och runt om i världen
Biogeografisk uppföljning fladdermöss Värmlands Säby, Kristinehamns kommun 2023
No full textNaturcentrum har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län och Länsstyrelsen i Värmlands län, genomfört en fladdermusinventering i Värmlands Säby, Värmlands län. Inventeringen är en del av den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. År 2023 har Länsstyrelsen i Värmland finansierat fyra boxar vid ett tillfälle. Området har inventerats vid två tillfällen under två på varandra följande nätter. Vid det första tillfället placerades 10 autoboxar ut och vid det andra tillfället placerades sex autoboxar ut. Vid varje besök utfördes en manuell inventering. Vid sommarens inventering noterades nio arter, vilket är två fler än år 2021 och en fler än år 2022. Tre rödlistade arter: nordfladdermus, brunlångöra och fransfladdermus. De arter som inte återfanns var dammfladdermus och sydfladdermus
Concentrations of brominated flame retardants (PBDEs, HBCDD,HBB, PBEB, BTBPE, and DBDPE) in blood serum from first-time mothers in Uppsala 1996-2021
No full textSammanfattningSedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in prover från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av de bromerade flamskyddsmedlen (BFR) polybromerade difenyletrar (PBDE), hexabromcyklododekan(HBCDD) samt hexabrombensen (HBB), pentabrometylbensen (PBEB), 1,2-bis(2,4,6-tribromfenoxy)etan (BTBPE) och dekabromdifenyletan (DBDPE) i samlingsprover av serum (3 samlingsprover per provtagningsår) insamlade 2018-2021. Dessutom har tidstrenden för åren 1996-2021 uppdaterats.Samtliga halter för BDE 153 låg över kvantifieringsgränsen (LOQ) och medelhalten för perioden 2018-2021 var 0.9 (±0.2) ng/g fett. BDE 47 hade 6 årspooler över LOQ varav de andra 6 årspoolerna lågunder LOD. Medelhalten för BDE 47 var 1.7 (±1.3) ng/g fett. BDE 99, BDE 100, BDE 209 och HBCDD låg alla under LOQ medan 5, 8, 1 och 11 halter även låg under detektionsgränsen (LOD) för respektiveämnen. Medelhalterna för BDE 99, BDE 100, BDE 209 och HBCDD var 0.6 (±0.5), 0.2 (±0.1), 0.9 (±0.9) samt 0.2 (±0.09) ng/g fett. Halterna av HBB, PBEB, DBDPE och BTBPE låg alla under LOD i de årliga samlingsproverna 2018-2021, förutom två årspooler för BTBPE.Den uppdaterade tidstrenden för åren 1996-2021 visade en fortsatt ökning av koncentrationerna av BDE 153 i serum med ca 1 % per år. Den uppdaterade tidstrenden för BDE 209 visar på en statistiskt signifikant minskning av halterna mellan 1996 och 2021 med ca 3 % per år. BDE 47, BDE 99 och BDE 100 har sjunkit med ca 7-8 % per år under studieperioden. Även halterna av HBCDD visade på en signifikant tidstrend med ca 6 % minskning per år