Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Reproduktionsperioder och andra störningskänsliga perioderhos vissa mindre däggdjur
No full textJakt är ett av de viktigaste verktygen inom viltförvaltningen för att reglera viltstammarna, samt deras ekosystemtjänster respektive -otjänster. Jakttiderna bestäms dels utifrån behov, dels utifrån etiska hänsyn. Dessa bestäms i sin tur i stor utsträckning utifrån arternas biologi, exempelvis för att minska risken att lakterande honor skjuts från sina ungar, att jakt stör parbildningen eller att föräldradjur skjuts innan ungarna är självständiga. Här är det nödvändigt med god kunskap om viltets reproduktionstider i arbetet med att finna goda avvägningar. Vid den förra jakttidsberedningen konstaterades att jakttiderna möjligen överlappar med reproduktionstiderna för flera arter, samtidigt som potentiella kunskapsluckor identifierades. Den föreliggande rapporten syftar dels till att sammanfatta befintlig kunskap, dels till att slå fast vilka ytterligare kunskapsbehov som finns för arterna rödräv (Vulpes vulpes), grävling (Meles meles), skogsmård (Martes martes), iller (Mustela putorius), skogshare (Lepus timidus), fälthare (Lepus europaeus) och bäver (Castor fiber) inför kommande jakttidsberedningar. Författarna identifierar kunskapsluckor när det gäller reproduktionstider för samtliga arter som tas upp i rapporten. Varken jakt eller hundträning bedöms dock påverka sannolikheten att individer parar sig i “rätt tid” för någon art, medan det däremot kan finnas effekter under uppfödningsfasen. För hararna och för bäver konstateras att jakt bedrivs medan de första kullarna föds, vilket innebär en risk att lakterande honor skjuts från sina ungar. Även om de första kullarna har liten betydelse för populationstillväxten hos hararna så innebär detta självfallet ett etiskt problem om ungarna svälter ihjäl till följd av jakt. För alla tre arterna vore det önskvärt med mer och aktuell kunskap om när födslarna sker; för bävern som föder inne i hyddan kommer det dock vara mycket krävande att samla in relevanta data. Osäkerheten är större när det gäller vid vilken tidpunkt individer blir självständiga än för tidpunkten för födseln. Generellt kommer det vara extremt ut-manande att visa att det sannolikt inte finns några direkta, negativa effekter av om en förälder försvinner. Det finns en samvariation mellan latitud och reproduktionsperiod som starkt antyder att klimatet påverkat tidsmässiga anpassningar av reproduktionen på regional nivå. Det finns inga undersökningar som visar på en förändrad reproduktionstid för någon av arterna, men samtidigt saknas relevanta data för jämförelser över tid i princip genomgående. Det finns goda skäl att anta att reproduktions-tiderna kommer att förändras till följd av klimatförändringarna, men att det kommer ske i långsammare takt
Biologisk mångfald och betydelsen av skyddade områden : Utvärdering och indikatorer i ett landskapsperspektiv
No full textTrots att ytan av formellt skyddade områden ökar så minskar den biologiska mångfalden i Sverige. För att naturvården i Sverige ska bli effektivare krävs det ökad kunskap om varför områdesskyddet inte räcker till för att bevara den biologiska mångfalden. En effektiv naturvård kräver kunskap om vilken effekt områdesskydd har på den biologiska mångfalden. Eftersom biologisk mångfald påverkas av ekologiska processer på skalor som kan vara större än enskilda reservat, tar vi i denna rapport upp hur skyddade områden bör följas upp i ett landskapsperspektiv. Ett sådant perspektiv behandlar var skyddade områden placeras i landskapet och hur landskapet runt skyddade områden hanteras för att bevara mångfalden. Som grund för detta beskriver vi hur uppföljningen av områdesskydd i Sverige bedrivs idag, vilka aspekter som bör vägas in när man utvärderar områdesskydd, och indikatorer som idag används för att följa upp områdesskydd. Utifrån detta ger vi ett antal rekommendationer om framtida uppföljningar. Vi beskriver relevanta ekologiska teorier för hur organismers rörelser inom generationer (dagliga eller säsongsmässiga rörelser) och mellan generationer (spridning) innebär att både risken för utrotning och lokala populationsstorlekar beror av det omgivande landskapets karaktär. I vissa fall leder dessa processer till tidsfördröjda effekter, vilket gör att det inte räcker att följa den biologiska mångfalden som sådan, utan även hur landskapets struktur utvecklas, för att hinna reagera på förändringar i tid. Relevanta ekologiska teorier kan användas för att förstå hur landskapets komposition (mängd habitat) och dess konfiguration (hur habitat är fördelat) påverkar organismer i ett skyddat område, men detta kräver ökade kunskaper om hur organismer utnyttjar resurser över olika skalor och sprider sig mellan delpopulationer. En systematisk kunskapssammanställning visar att ekologiska processer på landskapsskalor påverkar populationer i skyddade områden, men att det empiriska underlaget är svagt och inte tillåter analyser av vilka ekologiska processer som har störst betydelse på landskapsnivå. Även vad gäller naturliga störningar behövs ett landskapsperspektiv. Eftersom regelbundna störningar kan vara svåra att säkerställa i tillräcklig omfattning i enskilda reservat krävs ett fokus på att säkerställa förekomst av störningar i hela landskap. Även här är det empiriska underlaget svagt. I en internationell utblick går vi igenom vilka indikatorer som kan användas för att följa upp biologisk mångfald, baserat på inventeringar, habitatkaraktärisering och expertbedömningar. Vi gör också en genomgång av uppföljning och övervakning av biologisk mångfald i Sverige idag, både generellt och med avseende på skyddade områden. Det nuvarande systemet med uppföljning av typiska arter skulle kunna utvecklas till ett indikatorsystem, genom att arter grupperas efter olika habitatkrav och rörlighet, för att fungera som indikatorer eller informera modellbaserade indikatorer. Den nuvarande hanteringen av data försvårar dock utnyttjandet av data för uppföljning. Vi beskriver hur data kan informera indikatorer som sedan kan användas för att informera beslut. Genom att kombinera befintliga generella övervakningsprogram, specifika inventeringar och fjärranalys, kan både specifika och generella bevarandemål följas upp genom statistisk analys och processbaserad modellering. Vi sätter indikatorer i ett utvärderingssammanhang genom att utgå ifrån Förändringsteori (Theory of Change) vilken bildar grunden för ett ramverk för utvärdering av skyddade områden kallat PAME (Protected Area Management Effectiveness). Där används en process för programutvärdering som utifrån definierade mål och medel (i det här fallet bevarande av biologisk mångfald genom områdesskydd), beskriver vägen från åtgärd till resultat i flera steg i en så kallad effektkedja. En slutsats av detta perspektiv är att dagens utvärderingar oftast saknar en kontrafaktisk analys, det vill säga en jämförelse mellan vad som hänt med och utan skydd, vilket försvårar slutsatser om områdesskyddets betydelse. Möjligheten att göra sådana analyser försvåras också av att data inte systematiskt samlas in både i och utanför skyddade områden, vilket gör det svårt att jämföra vad som händer i skyddade och icke-skyddade områden som kan skilja sig på andra sätt än i skyddet som sådant. Utifrån våra analyser drar vi slutsatsen att dagens uppföljningar behöver bli bättre på att fånga effekten av områdesskydd som sådant och att utvärderingar av områdesskydd ofta saknar ett landskapsperspektiv. Vi menar dock att en kombination av stärkt datainsamling, bättre utnyttjande av fjärranalys, samt strukturerad uppföljning och analys med dessa data enligt Förändringsteori, utgör en bra grund för vetenskapligt grundade utvärderingar av skyddets verkliga betydelse för biologisk mångfald. Vi rekommenderar att sådana analyser är kontrafaktiska och fokuserar både på specifika och allmänna värden för biologisk mångfald. Detta kräver förstärkt insamling och nyttjande av data, både från skyddade och icke-skyddade områden. Analyser bör använda sig av ett explicit landskapsperspektiv, vilket kommer att kräva att en bred palett av metoder används, anpassad till kunskapen om enskilda organismer och deras sätt att använda landskap. Det är lämpligt att anta en strategi för hantering av varierande kunskapsunderlag inom vilken val av metod för att svara på en utvärderingsfråga kan anpassas till den kombination av information som är tillgänglig vid utvärderingstillfället. En uttrycklig hantering av osäkerhet kombinerad med försiktighetsprinciper, säkerställer att brist på kunskap inte leder till beslut som äventyrar den biologiska mångfalden
Undersökning av limniska sediment : Konsultrapport inom regeringsuppdraget RUFS
No full textRegeringen gav 2019 i uppdrag till ett antal myndigheter, under ledning av Naturvårdsverket, att förbättra kunskapen om förorenade sediment. Denna rapport redovisar fältundersökningar av sediment i sjöar och vattendrag i Sverige utförda av NIRAS Sweden AB på uppdrag av Sveriges geologiska undersökning (SGU). Fältundersökningarna har genomförts inom ett delprojekt inom regeringsuppdraget där SGU, Naturvårdsverket, länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten har medverkat. Parallellt har även sediment i kustområden och i Vänern undersökts. Syftet med fältundersökningarna har varit att bidra till en förbättrad nationell överblick och kunskapsgrund för prioriteringar av kommande inventeringar och åtgärder av förorenade sediment. De har också syftat till att ta fram underlag för fortsatt utveckling av inventeringsmetodik. Inledningsvis valdes undersökningsområden ut utifrån bedömd påverkansbild av miljögifter inom vattenförvaltningen från pågående miljöfarlig verksamhet och förorenade områden från historiska verksamheter, tillgängliga kartor (flygfoton, djupkartor och geologiska kartor), och tillgänglig information om tidigare undersökningar. Urvalet förfinades utifrån prioriterade branscher att undersöka och i dialog med berörda länsstyrelser och resulterade i 55 undersöknings områden, av vilka 34 förekom i sjöar och 21 i vattendrag. Underlaget ingick i SGU:s uppdragsbeskrivning och NIRAS Sweden AB fortsatte skrivbordsinventeringen för att utforma mer detaljerade underlag inför provtagning i fält. Fältarbetet utfördes under år 2021 och 2022. Det inleddes i varje område med hydroakustiska undersökningar, i de flesta fall genom mätning med enkelstrålande ekolod. Vid elva områden användes mer avancerade hydroakustiska mätmetoder. Resultaten av de hydroakustiska mätningarna indikerar var på bottnarna det kan finnas sediment som avsatts under industrialismen och som kan vara påverkade av mänskliga aktiviteter. Utifrån denna information justerades placeringen av de preliminärt föreslagna provpunkterna. Prov hämtades från en till fyra lokaler inom 53 undersökningsområden. Två av de planerade undersökningsområden utgick på grund av att strömförhållanden medförde att det inte gick att genomföra provtagningen. Rörprovtagare användes för att kunna ta ytprover (0–5 cm) och djupare prover (15–20 cm), men för tio av undersökningsområdena medförde botten- eller strömförhållandena för ett eller flera av proverna att lådprovtagare behövde användas istället för rörprovtagare. För dessa prover togs endast samlingsprover och inte definierade yt- eller djupprover. Sedimentproverna analyserades avseende kemiska och fysikaliska parametrar och i vissa områden avseende toxisk respons med så kallade CALUX-metoder. De kemiska analyserna delades in i olika paket; ett grundpaket av fysikaliska parametrar och ämnesgrupper som antogs vara vanligt förekommande i sediment och som analyserades i samtliga yt- och djupprover, samt flera olika tilläggspaket som analyserades i ytprover utifrån de branschtypiska ämnen som skulle kunna förekomma utifrån påverkansbilden i respektive undersökningsområde. Resultaten stöder antagandet att ämnesgrupperna som inkluderades i grundpaketet ofta förekommer i vattenmiljön. Metaller uppmättes i samtliga prover, och de organiska ämnesgrupperna som ingick i grundpaketet (PAHer och PCBer) uppmättes även ofta. Flertalet PAHer och PCBer påträffades över rapporteringsgränserna i 75 % av proverna. I jämförelse med ämnesgrupperna i grundpaketet uppmättes ämnesgrupperna i tilläggspaketen mer sällan. Läkemedel var den ämnesgrupp som påträffades i lägst grad. Höga rapporteringsgränser och matriseffekter kan ha bidragit till att vissa ämnen i tilläggspaketen inte kunde uppmätas. Vid en jämförelse med bedömningsgrunder och jämförelsevärden framgick att uppmätta halter av bly, kadmium, koppar, TBT och antracen överskred vattendirektivets gränsvärden i omkring 20–40 % av ytproverna. Siloxaner som analyserades i prover från recipienter till avloppsreningsverk påträffades sällan över rapporteringsgränsen, men i de tre prover där siloxanen D4 kunde uppmätas överskreds den effektbaserade bedömningsgrunden (HVMFS 2019:25). Metallhalter avvek i flera undersökningsområden stort från bakgrundshalter, och även från medianvärden inom undersökningen. Det gäller framför allt för arsenik, men även för bly, koppar, krom, kvicksilver, tenn och zink, exempelvis i recipienter till gruvor (Saivatj/Aisjaure, Ruttjejaure och Bruträsket) och stålindustri med ytbehandling (Lill-Gösken). Påverkansbildens komplexitet varierade mycket mellan undersökningsområdena. Eftersom både antal och typ av bransch varierade, och därmed urval av tilläggspaket, ger resultaten endast indikationer om vilka ämnen och ämnesgrupper som kan kopplas till specifika branscher. Likväl tyder resultaten på att den största belastningen i de områden som ingick i undersökningen av både antal ämnen och uppmätta halter var som störst i recipienter till massa- och pappersbruk, avloppsreningsverk och tätorter, men också recipienter till gruvor, stålindustrier och avfallshantering och deponier. För att uppskatta effekten på levande organismer i vattenmiljön utfördes så kallade toxicitetstester enligt CALUX-metoden avseende dioxinlika ämnen, PAHer och östrogenlika ämnen. Resultaten från dessa analyser uppvisar över lag god samvariation med kemiskt uppmätta halter av respektive ämnesgrupp. Responsen på dioxinlika ämnen indikerar dessutom att det finns fler föreningar än PCDD/F och DL-PCB som ger upphov till dioxinlika effekter. Toxicitetstester kan på detta sätt utgöra ett viktigt komplement till kemiska analyser. En erfarenhet från fältundersökningarna inom regeringsuppdraget är att sammanställningar av tillgänglig information om påverkanskällor och sedimentgeologiska förhållanden i vattenområden är mycket viktiga underlag för att prioritera vilka områden som bör undersökas. Träffsäkerheten i detta förfarande kan förväntas öka varefter fler områden undersöks i framtiden och kunskapen ökar om föroreningars koppling till olika källor. Kommande fältundersökningar bör utföras med så jämförbara metoder som möjligt, och erfarenheterna från fältmetoderna som tillämpats under regeringsuppdraget kan bidra med viktig kunskap. Fler metodstudier skulle ytterligare kunna balansera omfattning och noggrannhet i såväl inledande ekolodsmätningar (hydroakustik) som provtagningsteknik. Detta skulle bidra till att uppnå undersökningsresultat med tillräcklig kvalitet så kostnadseffektivt som möjligt. Fler undersökningar skulle även bidra med underlag till bedömningsgrunder för miljöföroreningar som hittills saknar sådana, exempelvis dioxiner och dioxinlika föreningar.RUFS (Regeringsuppdrag om Förorenade Sediment
Luft & miljö : Om luftmiljö och svensk luftövervakning 2023 - Tema: Partiklar
No full textLuftföroreningar är en av de största miljöriskerna för människors hälsa – och partiklar, som bland annat kommer från förbränning och vägslitage, är den luftförorening som har störst negativa effekter. Partiklar finns i all luft vi andas, i olika storlekar, former och sammansättningar, och de kan påverka människors hälsa oavsett hur höga eller låga halterna är. Att partiklar, rök och sot, är farligt har varit välkänt länge, men vad vet vi om nya typer av partiklar, eller när källorna ändras? Genom forskningen kan vi bättre förstå vilka faktorer som gör partiklarna farliga och vad vi behöver göra för att förhindra hälsoeffekter. Forskningen om partiklar är därför nödvändig, och varje år förmedlar den ytterligare kunskap kring effekter på hälsan, miljön och klimatet. Men det är helt avgörande att politik och förvaltning omsätter forskningsresultaten i handling och ser till att vi får ett så ambitiöst regelverk och genomförande som möjligt, där kraftfulla förbättringar är i fokus. Partiklar övervakas inom den nationella miljöövervakningen av Naturvårdsverket och lokalt av kommunerna. Att följa utvecklingen i halter över tid och att känna till källorna till partiklarna är avgörande för att kunna dimensionera åtgärder och att rikta dem åt rätt håll. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att hämta i ett samhälle med färre partiklar. Den här skriften ingår i Naturvårdsverkets temaserie Luft & miljö inom den nationella miljöövervakningen. Bland rapportens författare finns utförare inom den nationella luftövervakningen samt forskare och handläggare vid universitet, forskningsinstitut och myndigheter. Det finns stora kunskaper om partiklar, och målet med skriften är att förmedla en del av dessa för att vi tillsammans ska kunna ta ett steg mot en renare luft
Etablering av bibliotek av DNA-streckkoder från svenska gördelmaskar (Annelida)
No full textTillämpningen av molekylära (DNA-baserade) metoder blir allt vanligare inom miljöforskning och miljöövervakning. Sekvenser av särskilda DNA-markörer (s.k. streckkoder) kan användas för identifiering av arter, och t.o.m. organismernas DNA-spår i naturen (s.k. miljö-DNA) kan vara tillräckliga för att avslöja vilka arter som lever tillsammans i en viss miljö. För att detta ska fungera krävs dock referenssekvenser. Någon måste först ha analyserat den specifika DNA-profilen för varje art. Att få alla svenska arter bestämda på detta sätt kommer att ta lång tid, men i vårt projekt har vi fokuserat på gördelmaskar (Clitellata, en klass bland ringmaskarna), som vi har relevant kunskap för. I djurgruppen ingår de ikoniska daggmaskarna, men också hundratals mindre arter. Gördelmaskar har viktiga funktioner i framför allt nedbrytningen av organiskt material. Syftet med projektet har varit att sammanställa virtuella bibliotek av DNA-streckkoder (av fyra olika genmarkörer: COI, 16S, ITS2 och H3) för så många arter som möjligt inom vårt närområde, och de har vi nu laddat upp på den internationella databasen GenBank. Till grund för studien låg DNA-prov från ca 21 000, främst svenska och norska, individer, och eftersom streckkoderna varierar både inom (mindre variation) och mellan arter (större variation), kunde vi gruppera arterna ganska väl i olika kluster, som till slut visade sig motsvara vad vi tror är 602 skilda arter. Markörerna ITS och H3 varierar mindre än COI och 16S, men ger bättre information om genflöde inom arterna, och är därför ett bra komplement för att vi ska kunna göra mer korrekt avgränsningav arterna. Totalt 15 237 streckkoder (6 168 COI; 3 604 16S; 2 870 ITS; 2 595 H3)laddades upp på GenBank, från ett slutligt urval av 6 175 individer. Taxonomin för våra gördelmaskar är dock långt ifrån fullt utredd, och även om vi nu med våra streckkoders hjälp kan identifiera 602 potentiella arter, kan vi inte idag med säkerhet säga att alla dessa är verkliga arter. Ett stort problem är att många morfologiskt definierade arter i själva verket är artkomplex; inom ett sådant komplex ser alla arterna i princip likadana ut, och de kan bara skiljas åt genetiskt, d.v.s. med hjälp av deras DNA. Många av arterna är också nya för vetenskapen, och några har vi inte ens kunna kunnat jämföra med tidigare beskrivna arter, eftersom de inte varit könsmogna och därför saknar viktiga morfologiska kännetecken. Vi har således ej vetenskapliga artnamn för en stor del av den skandinaviska faunan, Här återstår mycket att göra för taxonomerna. Men vi kan i alla fall nu med DNAteknikens och vårt referensbiblioteks hjälp ändå mycket lätt placera in en förekomst av en gördelmask i rätt ”provisorisk” art. Projektet har lärt oss mycket om den taxonomiska och genetiska komplexiteten hos vår djurgrupp, och vår slutsats är att arbetet med denna referensdatabas, liksom liknande sådana för andra organismgrupper, måste fortsätta. På sikt kan det betyda mycket för övervakningen av artdiversiteten i en till synes allt mer föränderlig värld. Vi rekommendera därför Naturvårdsverket att: ... fortsätta att stödja utvecklingen av referensdatabaser för artspecifika streckkoder, och att avsätta resurser för kontinuerlig uppdatering av de som redan etablerats. ... låta taxonomisk forskning, som tidigare ofta uppfattats som strikt nyfikenhetsbaserad grundforskning, också få ta plats inom de mer tillämpade delarna av biologin, som t.ex. miljöforskning och miljöövervakning. ... verka för att initiativ som syftar till att koppla samman validerade streckkodsbibliotek över landgränserna i Europa får uppmuntran och stöd
Rapportering av Naturliga störningar inom Skog och marksektorn
No full textNaturliga störningar (NS) är en bokföringsmekanism under EU:s förordningar inom Skog och marksektorn, där det finns en möjlighet för en medlemsstat att exkludera utsläpp från bokföringen som beror på naturliga fenomen som stått utanför medlemsstatens kontroll. Exempel på en NS är skogsbrand som påverkat utsläppen över en viss referensnivå. För att identifiera och övervaka eventuella NS krävs, troligen årliga, data för 2001-2020 och framåt per naturlig störning. Dessa data omfattar alla kolpooler och gaser som rapporteras inom Skog och marksektorn, uppföljning av ägoslagsförändring, uttag av biomassa och efterföljande antropogena bränder. Det krävs också data om hur uppkomsten av NS förebyggts och om hur effekter av NS begränsas. Bokföringsmekanismen kräver delvis ny rapporteringsmetodik. Förslaget på metodik är att använda Skogliga grunddata, som tas fram av Skogsstyrelsen, för att skatta biomassa före brand tillsammans med information från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap för att identifiera var och vilken areal som brunnit. Det krävs också en koppling till ordinarie rapportering som främst baseras på data från Riksskogstaxeringen. Det kan också behövas ytterligare kompletterande mätningar. EU förväntas ta fram en handbok med syfte att förtydliga ett antal tolkningsmöjligheter av mekanismen NS i förordningen. Kostnaden för förbättrad rapportering beror på ambitionsnivån och med fördel kombineras en eventuell ny metodik med förbättringar av nuvarande rapportering av Skog och marksektorn. NS kan ha stor betydelse för om medlemsstaterna når sina klimatåtaganden. Skogsbrand är en direkt naturlig störning där biomassan omedelbart oxideras, men eftersom enbart en mindre andel av biomassan anses oxiderad kompenseras medlemsstaten enbart i mindre omfattning. Det är oklart om indirekta naturliga störningar som minskar trädtillväxt och ökar nedbrytning av död biomassa kan kompenseras. Exempel på en indirekt naturlig störning är barkborreangrepp. I rapporten redovisas förslag på hur direkta naturliga störningar kan bokföras och dess konsekvenser redovisas. Motsvarande förslag för indirekta naturliga störningar ska enbart beaktas hypotetiskt då de är ytterst oklart hur och om de kan omfattas av bokföringsmekanismen. Denna rapport är framtagen parallellt med ett regeringsuppdrag om NS som utfördes av Naturvårdsverket 2023.Natural Disturbances (ND) is an accounting mechanism under the EU Land Use, Land-Use Change and Forestry (LULUCF) sector regulations, where there is a possibility for a Member State to exclude emissions from the accounting due to natural disturbances that were beyond the Member State's control. In order to identify and monitor any ND, annual data from 2001-2020 onwards per natural disturbance is likely required. The data refer to all carbon pools and gases reported within the LULUCF sector and follow-up of land use change, biomass harvest and anthropogenic fires. Data is also required on measures taken to prevent the occurrence of ND and on how the effects of ND are limited. The accounting mechanism partially requires new reporting methodologies. The proposed methodology is to use Forestry Basic Data from the Swedish Forestry Agency to estimate biomass before fire starts and data from the Swedish Civil Contingencies Agency to identify where and what area has burned. A link to regular reporting, which is primarily based on data from the National Forestry Inventory, is also required. Further supplementary measurements may also be needed. The EU is expected to produce a handbook with the aim of clarifying a number of interpretation possibilities of the ND mechanism in the regulation. The cost of improved reporting depends on the level of ambition and a possible new methodology may be combined with improvement of current reporting within the LULUCF sector. ND can have a major impact on whether member states reach their climate commitments. Forest fire is a direct natural disturbance where the biomass is immediately oxidized, but since only a small portion of the biomass is considered oxidized, the Member State is only compensated to a smaller extent. It is unclear whether indirect natural disturbances that reduce tree growth and increase decomposition of dead biomass can be compensated. An example of an indirect natural disturbance is bark beetle infestation. Suggestions for how direct natural disturbances can be calculated is reported – including their consequences on the accounting. The corresponding calculations to indirect natural disturbances must only be considered hypothetically as it is very unclear how and if they can be covered by the accounting mechanism. This report is produced in parallel with a government assignment on ND that was carried out by the Environmental Protection Agency in 2023
Microplastics Research Agenda : Need for knowledge and improvement for the development of instruments and measures
No full textSeveral problems need to be solved to achieve Sweden’s long-term climate goals by 2045, create a circular economy and reduce the amount of plastic in our oceans and in nature. Fossil-based plastics need to be replaced by materials with lower climate impact, and we need to identify the value of plastics to increase recycling and reduce leakage of plastics. The Swedish Environmental Protection Agency (EPA) is responsible for National Plastic Coordination, which aims to demonstrate the importance of society’s efforts and the opportunities to join forces and jointly achieve a societal transition for plastics. National Plastic Coordination gathers and disseminates knowledge to support sustainable plastic use nationally and in the international collaborations in which Sweden participates. National Plastic Coordination also aims to improve collaboration among stake[1]holders and to identify and implement activities promoting sustainable plastics use. Collaboration for sustainable utilisation is a joint endeavour and process within and among county administrative boards, regions, municipalities, research, the private sector and public authorities. National Plastic Coordination seeks to be a driving force in this work. By contributing to increased knowledge and collaboration, National Plastic Coordination will facilitate and strengthen stakeholder efforts to contribute to environmental objectives and the United Nations’ global Sustainable Development Goals. This is done by creating measures for the sustainable use of plastics in the right context, in resource- and climate-efficient, non-toxic and circular flows and without any leakage. This report has been produced as part of the work with National Plastic Coordination
Palsmyrar : En populärvetenskaplig beskrivning
No full textPalsar är kullar, ryggar eller mer vidsträckta upphöjningar i myrmark med torv i ytan vilka innehåller perenn tjäle och har bildats genom tjällyftning. Tre huvudtyper av palsar förekommer, nämligen kupolformade palsar, flacka palsflak och strängformade palsar. Palsar av dessa tre typer uppträder ofta sammanvuxna till palskomplex. Det gäller särskilt stora palsar. Lithalsar liknar palsar, har en frusen kärna och har bildats genom tjällyftning i denna men består enbart av mineraljord. De förekommer på många håll i eller i anslutning till palsmyrar, framför allt i deras randzoner. Palsar kan uppstå i primära myrpartier, i myrpartier där helt försvunna palsar tidigare funnits samt i tuvor eller strängar. Palsbildning initieras sannolikt genom att tjälen på vissa ställen (exempelvis där snötäcket är tunnare) tränger djupare ner och orsakar större tjällyftning än i omgivningen. Om tjälen kvarstår över sommaren blir den upphöjda myrytan på-följande vinter mer utsatt för frost och en ytterligare höjning i förhållande till omgivningen äger rum. Därigenom bildas en embryonal pals med ett ytligt skikt av perenn tjäle som kan bli mäktigare genom tillväxt mot djupet. När tjälen nått ner till mineraljorden under torven, kan denna – om den är tjällyftande (dvs. finkornig) – delta i den fortsatta palsbildningen. Om så inte är fallet avstannar tillväxten vilket i allmänhet innebär lägre palsar. Palsar har tidigare tenderat att genomgå ett cykliskt utvecklingsförlopp, mer uttalat i myrar med högre palsar. Dessa anläggs i en myr, tillväxer, uppnår ett mognadsstadium och börjar så småningom brytas ner. Nedbrytningen resulterar i en öppen vattensamling som efter hand växer igen. Därvid kan den ursprungliga myren återskapas så att förutsättningar för palsbildning ånyo inträder. Detta förlopp har i dag till största delen upphört och ersatts av en ensidig nedbrytning. Nedbrytning av palsar kan ske genom olika processer som ofta uppträder tillsammans och kan leda till fullständig förintelse. De två viktigaste processerna är blockerosion och allmän upptining (som i sin tur leder till hopsjunkning av en pals). Blockerosion innebär nedbrytning av en pals från sidan genom att torvblock lossnar och faller ner så att en erosionsbrant uppstår. Öppet vatten är både en agent för och ett resultat av denna process. Den kan fortsätta tills den berörda palsen är helt borta, men många gånger (särskilt i palskomplex och vidsträckta palsar) upphör nedbrytningen och erosionsbranterna växer igen. Palskomplex med djupa inskärningar vittnar ofta om att sådan nedbrytning har ägt rum. Blockerosion förutsätter – eller åtminstone underlättas av – öppet vatten vid och sprickor i palssidorna. Bådadera är vanligt förekommande. I samband med blockerosion tinar den frusna palskärnan och sjunker ihop allt eftersom erosionsbranten äter sig in i palsen. Mer allmän upptining och hopsjunkning av palsar, utan samtidig blockerosion, är ett vanligt fenomen i palsmyrar, särskilt vad gäller unga och låga palsar. Det har blivit mer och mer vanligt under de senaste tre – fyra decennierna. Även stora, mogna palsar har på många håll sjunkit ihop märkbart under senare tid utan tecken på andra former av nedbrytning. Palsbildningen innebär att den hydrofila myrvegetationen successivt ersätts av ristuve-vegetation med arter anpassade till en torrare miljö. Mossor etablerar sig tidigt. Något senare kommer hjortron och andra blomväxter. Därefter kommer dvärgbjörk och andra ris. Kråkris etablerar sig sent men blir ofta en dominerande art tillsammans med dvärgbjörk och hjortron. Högre palsar är ofta kala eller har sparsam vegetation som domineras av lavar
Naturen som kraftkälla : Om hur och varför naturen påverkar hälsan
No full textNatur och grönska lyfts allt oftare fram som en lättillgänglig och kostnadseffektiv resurs när det gäller människans välbefinnande och hälsa. Grunden till detta är bland annat forskning som visat naturvistelsers goda effekter för att förebygga och lindra stress och annan psykisk ohälsa, men också dags- och solljusets roll i försvaret mot sjukdomar, trädens betydelse för att rena luften och reglera klimatet i stora städer med mera. Människor som bor nära grönområden går ut oftare, är mindre stressade, har bättre hälsa och lever längre. Hälsofördelarna verkar enligt vissa studier vara särskilt stora för människor som räknas som socioekonomiskt utsatta. Att ha naturen nära kan också bidra till trivsel, integration och gemenskap genom att inbjuda till umgänge med medmänniskor, enligt vetenskapliga studier. Grönområden nära bostäder erbjuder dessutom möjligheter till hälsofrämjande fysisk aktivitet. För barn är kopplingen mellan nära natur och rörelse extra stark. Att planera för trygga trivsamma naturmiljöer nära bostäder, arbetsplatser, skolor och förskolor kan alltså ge vinster för samhället på flera plan. Inom vård och omsorg kan man dra nytta av naturens goda effekter genom att ha natur och grönska i anslutning till sjukhus, vårdcentraler och boenden. Detta skulle ge möjlighet till spontana vilsamma naturvistelser, enklare fysisk träning med mera. Positiv effekt ger enligt forskningsstudier också växter inomhus, naturfoton på väggarna och naturljud ur högtalare i patient-, behandlings- och väntrum. Den vanligaste naturbaserade behandlingsinsatsen i Sverige är trädgårdsrehabilitering för personer med utmattningssyndrom och liknande. Gårdsvistelser med ridning och närkontakt med hästar och andra djur förekommer också för exempelvis personer med funktionsvariationer och ungdomar med psykiatriska diagnoser eller drogproblem. Så kallade vårdhundar, eller sociala tjänstehundar, finns bland annat inom äldrevård och skola. Naturvistelser på recept provas i vissa regioner på ett liknande sätt som redan etablerade Fysisk aktivitet på recept (FaR). Naturhälsoforskarna – som undersökt kopplingen mellan naturkontakt och människans hälsa i decennier – menar att utevistelsernas positiva effekter på människan beror på att vår art sedan urminnes tider är anpassad till att leva i naturmiljöer och att sinnesintrycken där samverkar på ett sätt som våra kroppar därför reagerar positivt på. Intrycken i naturen tröttar inte ut oss – till skillnad från många av sinnesintrycken i exempelvis ett köpcentrum – utan ger istället vaken vila. Det är bland annat därför man kan återhämta sig och bli lättare till sinnes i naturen samtidigt som koncentrationen ofta skärps och tankarna klarnar. Symtom på stress, oro, ångest och depression kan klinga av. Naturhälsoforskningen sker bland annat genom experiment där man fastställer deltagarnas stressnivå genom att mäta exempelvis blodtrycket eller halten av stresshormoner före och efter en natur- eller stadsvistelse, i vila eller rörelse. Forskarna arbetar också med standardiserade enkäter och intervjuer och bearbetar sedan svaren statistiskt. Ytterligare en annan metod är att studera och jämföra tidigare insamlad statistik som rör hälsan hos olika större grupper i befolkningen
Miljötillståndet i fjällen Jämtlands län 2023
No full textFjällområdet har en stor betydelse för länets identitet och intresset för fjällen är stort hos såväl länsbor som besökare. Fjällens storslagenhet, natur och kultur medför även ett ansvar att förvalta för framtiden.Men hur står det då till med fjällmiljön idag? Larmen duggar tätt ibland – exploatering av olika slag, hotade arter, klimatförändringar – listan kan göras lång över den miljöpåverkan som berör fjällmiljön. Frågorna ställs, och svaren varierar, ofta beroende på vilket perspektiv man utgår ifrån. Men vad vet vi då om fjällmiljön?Goda kunskaper om tillståndet i fjällen är en förutsättning för att lösa flertalet av Länsstyrelsens uppdrag och för samhället i övrigt. Med denna rapport vill vi bidra till att öka denna kunskap och ge en samlad bild över den bredd av miljödata som kan användas för att beskriva miljötillståndet i fjällområdet. De faktablad som tagits fram och presenteras i denna rapport bygger på resultat från regional och nationell miljöövervakning, olika inventeringar, uppföljningar och andra undersökningar som görs av fjällområdets vatten-, luft-, och landmiljöer. Vi har också låtit SMHI sammanställa och analysera klimatets utveckling i länets fjällområden utifrån de mätningar som pågått de senaste 100 - 150 åren.Arbetet påbörjades 2021 som ett prioriterat strategiskt verksamhetsområde för Länsstyrelsen i Jämtlands län. Vattenenheten har samordnat arbetet tillsammans med representanter från berörda enheter. Vårt gemensamma arbete med att ta fram aktuella planerings- och kunskapsunderlag är en viktig del i Länsstyrelsens arbete med att uppnå miljökvalitetsmålen och de globala hållbarhetsmålen inom Agenda 2030. Tillsammans hjälps vi åt att förvalta vår storslagna fjällmiljö och nå en hållbar utveckling