Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Nätprovfiske i Jönköpings kommun 2024. Munksjön och Rogbergasjön
No full textDenna rapport är en utvärdering av de nätprovfisken som genomfördes i Munksjön och Rogbergasjön 19-23 augusti 2024. Syftet med provfisket var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen samt att provfisket ska ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Undersökningarna finansierades av Jönköpings kommun som också är fiskerättsägare i Munksjön. Under provfisket i Munksjön 2024 fångades abborre, benlöja, björkna, braxen, gers, gös, mört, nors, sarv och öring. Fångstvikten dominerades av abborre, följt av mört och braxen. Den totala fångsten per nät var normal i relation till andra sjöar i ekoregion 4. Det finns dock skäl att misstänka att syrehalten i vattenprofilen påverkade fiskens uppehållsplats och därför också fångstens storlek negativt. Jämfört med de två tidigare provfisketillfällena har fångstvikten per nät halverats. Balansen mellan de olika fiskarterna har i någon väsentlig mening inte förändrats sett till fångstvikt. Andelen abborrar av den totala fångsten var dock den lägsta som uppmätts under perioden 2002-2024. Fångsten av gös tyder på ett litet bestånd. Fångsten av yngel har ökat och kan tyda på att gösen är på väg att ytterligare etablera sig i Munksjön. Såväl EQR8 som E-index indikerar god status. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms efter expertgranskning ändå vara måttlig. Den låga fångsten per nät bedöms vara orsaken till att E-index inte indikerar påverkan av övergödning 2024. Att det finns skäl att misstänka att fångsten var en underskattning på grund av låg syrehalt motiverar att den ekologisk status med avseende på fisk ändå bedöms som måttlig. Under provfisket i Rogbergasjön 2024 fångades abborre, gädda, mört och sutare. Fångstvikten dominerades av mört, följt av gädda, abborre och sutare. Den totala fångsten per nät var stor i relation till andra sjöar i ekoregion 7. Resultatet tyder på att Rogbergasjön är fiskrik och påverkad av övergödning. Fångsten av mört var mycket stor. Utvecklingen sedan provfisket 2012 indikerar att balansen i fisksamhället snarare har förskjutits mot att vara mer karpfiskdominerat. Den ekologiska statusen bedöms vara måttlig och fiskindexen (E-index och EQR8) indikerar att fisksamhället är påverkat av övergödning. Framför allt var det den stora fångsten som fick negativt genomslag. Men även den låga kvoten av abborre jämfört med karpfisk och abborrens låga medelstorlek bidrog till att fiskindexens negativa utslag
Kustfiskens känslighet för samverkande stressfaktorer från klimatförändring
No full textProjekt syftade till att öka förståelsen för fysiologiska effekter av kumulativ miljöpåverkan på fisk i det kustnära havslandskapet där flera stressfaktorer samverkar. I experiment exponerades torsk och stensnultra för uppvärmning, havsförsurning och utsötning, samt för kombinationer av alla tre stressfaktorerna. Resultaten för torsk visade att exponering för enstaka stressfaktorer hade varierande effekter, medan exponering för flera stressfaktorer gav förhöjd stressrespons. Nordsjöekotypen av torsk visade en ökat stressrespons jämfört med kustekotypen. För stensnultra visade resultaten att arten är extremt känslig för en miljö med flera stressfaktorer. Denna information är viktig för arbetet med bevarande av kustnära marina miljöer och för förvaltning av arter som fiskas i kustnära ekosystem. Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov.
Undervisning i lavinriskhantering - Naturvårdsverkets stöd till utbildare anslutna till Sveriges Lavinutbildningar
No full textLavinolyckor visar hur snabbt förhållanden i fjällen kan förändras och hur avgörande det är att arbeta förebyggande. Ett effektivt lavinsäkerhetsarbete kräver ett systematiskt och samordnat arbete med både utbildning och prognoser. Naturvårdsverket ansvarar för att driva och utveckla den nationella lavinprognostjänsten. Sveriges Lavinutbildningar är en integrerad del av detta arbete och utgör, tillsammans med prognoserna, grunden i Sveriges olycksförebyggande system för lavinsäkerhet. Prognoserna ger beslutsunderlag – utbildningarna stärker förmågan att använda informationen i praktiken. Rapporten Undervisning i lavinterräng har tagits fram av lavinsäkerhetshandläggare och lavinkonsulter vid Naturvårdsverket. Syftet är att ge utbildare inom Sveriges Lavinutbildningar ett gemensamt ramverk och pedagogiskt stöd för att planera, genomföra och utveckla undervisning i lavinriskhantering. Genom att samla principer, modeller och rekommendationer skapar rapporten samsyn, kvalitet och enhetlighet i hur lavinsäkerhetsutbildning bedrivs i Sverige. Den är ett verktyg för att stärka säkerhetskulturen i fjällen – och bidra till tryggare beslut, säkrare utbildningsmiljöer och färre olyckor.
Var tar tiden vägen? : Faktorer som påverkar tiden i tillståndsprocesser för miljöfarlig verksamhet
No full textI den här rapporten presenteras resultaten från en studie genomförd på uppdrag av Naturvårdsverket. Arbetet med rapporten har finansierats av Tillväxtverket inom uppdraget Industrins konkurrenskraft och gröna omställning (KN2024/01855), i samarbete med Accelerationskontoret. I studien undersöks handläggningstiderna vid ansökningar om tillstånd, eller ändring av tillstånd för miljöfarlig verksamhet i mark[1]och miljödomstolar och miljöprövningsdelegationer. Syftet med studien har varit att utreda när och hur tidsutdräkt uppstår i tillståndsprocesser för miljöfarlig verksamhet. Rapporten bygger på en kombination av kvantitativ analys av över 500 prövningsärenden och kvalitativa intervjuer med 11 tjänstepersoner från prövningsmyndigheterna. Den prövningsprocess som har undersökts omfattar tiden från att en ansökan har inkommit till prövningsmyndigheten i första instans till att samma myndighet har fattat ett beslut i tillståndsfrågan. Studiens utformning har möjliggjort en analys och diskussion om förutsebarheten i tillståndsprocesser och vad det är i handläggningen av ett ärende påverkar om det tar lång tid eller inte. Analysen visar att antalet handlingar i ett ärende har visst samband med handläggningstiden, men att detta samband är något svagare hos miljöprövningsdelegationerna än hos domstolarna. Mer avgörande verkar enskilda handlingars hantering vara, särskilt hos miljöprövningsdelegationerna, där den längsta hanteringstiden i ett ärende förklarar en betydande del av den totala tiden. I domstolarna är sambandet mellan en enskild lång tid mellan två handlingar och den totala handläggningstiden något svagare. Den handlingstyp som i störst utsträckning återkommer i de mest tidskrävande ärendena är kompletteringsförelägganden från prövningsmyndigheten. I de ärenden hos miljöprövningsdelegationerna som tillhör den tiondel som tagit längst tid är det just dessa som i stor utsträckning tagit över 100 dagar att handlägga, vilket tyder på att det är i detta skede av processen som mycket av tidsutdräkten uppstår. Samtidigt visar intervjuerna att handläggare ofta anser sig kunna förutse vilka ärenden som kommer att ta längre tid redan när ansökan inkommer. Det handlar främst om ansökningar som är bristfälliga, antingen därför att de inte beaktat synpunkter från (57) 5 samrådsfasen eller för att utredningar, särskilt säsongsberoende naturvärdesinventeringar, saknas. Även om intervjuerna pekar ut sökandens ansvar för ansökans kvalitet som den främsta förklaringen till långa handläggningstider, visar den kvantitativa analysen att det ofta är hos prövningsmyndigheten, framför allt miljöprövningsdelegationen, som den faktiska tidsutdräkten sker. Det rör sig då inte nödvändigtvis om att sökanden dröjer med att svara på kompletteringsförelägganden, utan snarare om att myndigheten i sig tar lång tid på sig att formulera och hantera dessa. I intervjuerna framkommer också att samordningen mellan myndigheter, framför allt kommuner som kräver nämndbeslut för yttranden, kan bidra till viss fördröjning, även om detta enligt studiens näranalys inte är en avgörande faktor för de mest tidskrävande ärendena. Vad gäller möjligheten att förbättra förutsebarheten och minska handläggningstiderna, tyder resultaten på att de största vinsterna kan göras i förarbetet, det vill säga innan ansökan lämnas in. Eftersom det är i kompletteringsfasen som mycket av tidsutdräkten uppstår, och eftersom denna ofta grundar sig i brister i ansökan, framstår det som centralt att samrådsförfarandet stärks. En tydligare medverkan från prövningsmyndigheten i samrådsfasen skulle kunna höja kvaliteten på ansökan redan från början och därmed minska behovet av kompletteringar, vilket skulle förkorta den totala handläggningstiden
Förekomst och övervakning av rödlistade och sällsynta kärlväxter i Västmanlands län : Femårsrapport floraväkteri 2018–2022
No full textDet nationella och regionala miljöstrategi- och miljömålsarbetet som startade på 1980-talet har behov av uppföljningsinstrument. Flera av miljömålen berör problemen med biologisk utarmning och här kommer floraövervakningen och därmed floraväkteriet in. Floraövervakningen omfattar såväl myndigheternas uppföljning av arter i särskilda åtgärdsprogram och i naturreservat som det ideella floraväkteriet. Floraväkteriet bidrar med viktiga underlag för olika typer av riktade åtgärder för såväl arter som enskilda lokaler. Det är också ett av underlagen för den nationella rödlistningen. Det ideella floraväkteriet initierades av Världsnaturfonden, men samordnas sedan 2005 nationellt av Svenska Botaniska Föreningen och hanteras i flertalet län av regionala botaniska föreningar.Floraväkteriet är inriktat på kärlväxter, främst sådana som i rödlistorna förts till de nationellt hotade arterna, det vill säga kategorierna Akut hotad (CR), Starkt hotad (EN) och Sårbar (VU). Regionalt kan dock även Nära hotade (NT) och andra sällsynta arter komma i fråga.För att vara uppföljningsbara måste förekomsterna kvantifieras på ett för varje enskild art anpassat sätt genom individräkning eller i vissa fall uppskattning av beståndsareal. Svenska Botaniska Föreningen har tagit fram en handledning för floraväktare (Floraväktarna 2024) och rekommendationer för hur mängduppskattningar ska göras för de rödlistade arterna. Dessa ligger till grund för verksamheten.Vissa arter ingår i programmet Biogeografisk uppföljning som bedriver övervakning av 166 olika arter och 89 olika naturtyper. Det ger underlag till den mest omfattande rapporteringen för arter och naturtyper i Sverige och ger en bild av tillståndet för biologisk mångfald i hela landet. Vart sjätte år rapporteras resultaten från programmet in till EU för EU:s art- och habitatdirektiv. Underlag från programmet används också för utvärderingen av 7 av Sveriges 16 miljökvalitetsmål: Ett rikt växt- och djurliv, Levande skogar, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap, Levande sjöar och vattendrag, Storslagen fjällmiljö och Hav i balans samt levande kust och skärgård (Naturvårdsverket 2024). I länet ingår ett urval av lokaler för arterna hällebräcka, mellanlummer, slåttergubbe. strandlummer och ävjepilört i den biogeografiska uppföljningen
Insekter och spindeldjur på Gotska Sandön : Uppföljning av naturvårdsbränning
No full textUnder 2024 genomfördes en inventering av insekter och spindeldjur som en uppföljning av den naturvårdsbränning som genomfördes på Gotska Sandön 2022. Inventeringen genomfördes av Michael Tholin och Olof Persson på uppdrag av Länsstyrelsen på Gotland. Ett flertal personer understödde vid fältarbete och senare bearbetning av insamlat material.Inventeringen genomfördes dels med fönster-, fall- och malaisefällor och dels genom frisök under tre besök mellan slutet av maj och början av augusti.Resultatet från inventeringen resulterade i totalt 495 identifierade arter på brandfältet varav 42 gaddsteklar, 29 brokparasitsteklar, 19 bracksteklar, 128 tvåvingar, 180 skalbaggar, 55 spindeldjur och ett fåtal andra arter. Av dessa var 33 rödlistade och flera av de för ön unika arterna noterades liksom många som tidigare inte påträffats på ön.Bland skalbaggarna är det särskilt intressant med återfynd av de sällan funna arterna kantad kulhalsbock Euracmaeops marginatus, slät barkbock Asemum tenuicorne, Temnoscheila caerulea, plattkäkbagge Prostomis mandibularis och ragghornig kamklobagge Hyemnophorus avajewi. Plattkäkbaggen hade överlevt i brända lågor på brandfältet. Många andra naturvårdsintressanta arter noterades på brandfältet och de flesta var knutna till olika tallvedssubstrat. Några av dessa arter var dessutom nya för ön.Bland steklarna och tvåvingarna är inslaget av parasitiska och rovlevande arter påtagligt stort och här fanns flera arter som sannolikt är parasiter på tallspinnare och andra som är skalbaggsparasiter liksom parasiter på myror och spindlar. Två parasitsteklar Hypsicera eriplanator (Ichneumonidae) och Ascogaster gonocephalus (Braconidae) samt en fluga Sarcophaga uliginosa (Sarcophagidae) är nya för landet.Bland spindeldjuren märks särskilt fynd av en möjlig kryptisk art av plattbukspindel i släktet Zelotes, närbesläktad med Zelotes subterraneus. En ny art för Gotland påträffades också, stackdvärgspindel Thyreosthenius biovatus, en myrmekofil art. Klokryparen Mesochelifer ressli är ny för Sverige men torde vara förbisedd.Den totala mängden arter och de stora mängderna individer av vissa arter visar på den positiva effekten av naturvårdsbränning för majoriteten av de vedlevande arterna på ön. Långsiktigt skapar denna typ av åtgärd en variation och förnyelse av substrat som torde vara mycket gynnsam för Gotska Sandöns skogar och de arter som lever i den
Häckande fåglar i fjällen : Rapport från gemensamt delprogram för perioden 2002-2022
No full textVi rapporterar utvecklingen för häckande fåglar i svenska fjällen under perioden 2002–2022, som den registrerats inom det gemensamma delprogrammet Häckande fåglar i fjällen. Data kommer från sammanlagt 216 rutter och fyra olika inventeringsprojekt: Svensk Fågeltaxerings (SFT:s) standardrutter, LUVRE-projektet i Vindelfjällen (Västerbottens län), Ånnsjöns fågelstations fjällrutter (Jämtlands län), och Länsstyrelsen i Dalarnas egna fjällrutter. I genomsnitt 113 rutter inventerades årligen. Totalt kan trender för 107 arter beräknas för hela fjällområdet 2002–2022 och för de enskilda länen ett mindre antal arter. I fjällområdet totalt sett är det ungefär lika många arter som har statistiskt säkra ökningar (24 arter, 22 %) som minskningar (23 arter, 21 %). Det har gått jämförelsevis bättre i Västerbottens och Jämtlands län, och något sämre i Norrbottens och Dalarnas län. I det svenska fjällområdet är det fem fjällarter, sådana där minst 70% av det svenska beståndet häckar i fjällområdet, som säkert ökat i antal: större strandpipare, fjällpipare, kärrsnäppa, ängspiplärka och ringtrast. Sex fjällarter har säkert minskat: alfågel, dalripa, mosnäppa, brushane, smalnäbbad simsnäppa och lappsparv. För huvuddelen av arterna finns ingen säkerställd förändring. Utvecklingen för fjällens fåglar är med få undantag likartad längs hela fjällkedjan. Ett slående mönster är att flera av de allra talrikaste arterna i fjällområdet hade U-formade kurvor, med högst antal i början och slutet av undersökningsperioden. De två indikatorerna för kvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö (fjällheds- respektive fjällbjörkskogsarter, 7 arter i varje) har minskat något under perioden, men är också U-formade. För perioden 2013–2022 finns därför säkerställda ökningar. Mönstret varierar något mellan länen. För indikatorn Fjällfåglar (24 arter) finns inga statistiskt säkra förändringar oavsett geografisk avgränsning eller analyserad tidsperiod (2002–2022, 2013–2022)
Levels of persistent halogenated organic pollutants (POP’s) in human milk from first-time mothers in Uppsala, Sweden: results from year 2023-2024, and temporal trends for the time period 1996-2024
No full textSedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av industrikemikalien PCB (mono-, di- och non-orto PCB), oavsiktligt bildade dioxiner och furaner (PCDD/F) och bromerade flamskyddsmedel (PBDE och HBCDD) i 30 modersmjölksprover insamlade 2023-2024. Nya data har också använts för att uppdatera tidstrenderna för dessa ämnen. Bland PCBerna var medelkoncentrationen i modersmjölk (2023-2024) högst för CB 153 (15 ng/g fett). Medelhalten för PCDD TEQ och PCDF TEQ var 0,75 respektive 0,76 pg/g fett beräknade med de nya toxiska ekvivalensfaktorerna, 2022 WHO TEF. Bland de polybromerade difenyletrarna (PBDE) hade BDE 153 (0,52 ng/g fett) högst medelhalt. Utvärdering av tidstrender för perioden 1996-2024 visade att halterna av di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och non-orto PCB TEQ har minskat med i medeltal 5-6 % per år. Halterna av PCDD TEQ har minskat fortare än halterna av PCDF TEQ (7 % respektive 3 % per år). När olika tidperioder studerades visade resultaten att minskningen skett snabbare i början av studien 1996-2006/2007 jämfört med den senare delen fram till 2024 förutom för CB 28 som minskar snabbare under den sista delen (2014-2024). Även om modersmjölknivåerna av total TEQ minskar, hade fortfarande 4 av de 30 kvinnor som provtagits under 2023-2024 nivåer över Efsas modellerade kritiska halt för modersmjölk (beräknat utifrån de tidigare TEFarna från 2005). Resultaten visade att summahalterna av dioxinlika PCB, PCDF och PCDD var lägre om TEFarna från 2022 användes i jämförelse med de från 2005, i medel 44 % för summa PCB/PCDD/F TEQ. Halterna av BDE 47, BDE 99, BDE 100, sumPBDE och HBCDD har minskat med 6-12% per år 1996- 2024. När studieperioden delades upp i flera delar visar resultaten att halterna sjunker snabbare mot slutet av perioden. BDE 209 har bara analyserats kontinuerligt i modersmjölk sedan 2009 och den minskning som för första gången sågs i föregående rapport har nu bekräftats, med en minskning omkring 7% per år. För BDE 153, BDE 209 och HBCDD ökade halterna signifikant i bröstmjölk 1996- 2002/2007/2012 och därefter minskade halterna med i medeltal 3, 12 respektive 10 %. Resultaten stämmer överens med det som rapporterats tidigare inom POPUP. Fortsatta undersökningar av POPar i modersmjölk kan ge svar på om halterna av PCBer och PCDD/F håller på att stabiliseras på nuvarande nivåer eller om nivåerna fortsätter att minska
Kiselalgsundersökning i vattendrag i Skåne 2025 : En undersökning av åtta tidsserielokaler
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen Skåne har kiselalger år 2025 undersökts på åtta lokaler i vattendrag inom regional miljöövervakning. Av lokalerna inom miljöövervakning visade IPS-indexet hög status i Klingstorpabäcken (Si60M) och Rössjöholmsån (Si26M). Klingstorpabäcken ligger dock i riskzonen för att hamna i god status. IPS-indexet hamnade i god status i Vramsån (Si46M), men ligger i riskzonen för måttlig status och riskflaggades dessutom betydande miljögiftspåverkan. Måttlig status visade Bråån-Pärup (Si145M), Bråån-SO Åkarp (Si76M), Bråån-Rövarekulan (Si29M), Tommarpsån-MÖV lokal musslor (Si92M) och Hovdalaån (Si51M). IPS-indexet hamnade mer eller mindre nära gränsen mot god status för samtliga, men klassningen måttlig status kunde styrkas med hjälp av stödparametrarna TDI och/eller %PT. Förutom Hovdalaån riskflaggades samtliga lokaler för betydande, eller stark miljögiftspåverkan. ACID-indexen visade antingen nära neutrala eller alkaliska förhållanden på samtliga lokaler. Dock hamnade indexvärdet mycket nära gränsen mot måttligt sura förhållanden i Klingstorpabäcken (Si60M). En sammanvägd status för påväxt har gjorts utifrån statusklassningen av IPS-indexet och försurningsstatusen som beräknats utifrån ACID-indexet