Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Kiselalger i Södermanlands län 2022 : En undersökning av 14 vattendragslokaler
No full textI Södermanlands län undersöktes vattenkvaliteten med hjälp av kiselalger på 14 vattendragslokaler år 2022. För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsin-dexet IPS. Stödparametrarna TDI (påverkan av näring) och %PT (påverkan av organisk förorening) har beaktats vid bedömningen tillsammans med eventuell riskflaggning. För surhetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa, gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet. IPS-indexet visade god status i D1:2 Kilaån, D6 Skeppstaån, D15 Sigtunaån och D16 Ån mellan Klämmingen och Frösjön. För samtliga hamnade dock in-dexvärdet dock mer eller mindre nära gränsen mot måttlig status. Det utfärda-des en riskflaggning för betydande miljögiftspåverkan i Skeppstaån. Måttlig status konstaterades D0 Nyköpingssån, D7 Tandlaåns mynning, D8 Torshällaån-Eskilstunaån, D9 Råckstaåns utlopp, D10 Lännaån, D11 Vedaån och D18 Mölnboån. IPS-indexet låg mycket nära gränsen mot god status i Tors-hällaån-Eskilstunaån och Lännaån samt nära samma gräns i Tandlaåns myn-ning och Råckstaåns utlopp. IPS-indexet motsvarade otillfredsställande status i D2 Svärtaån, D3 Storån och D17 Trosaån. Klassningarna styrks av att stödparametern %PT visade mycket stark påverka av organisk förorening. Surhetsindexet ACID visade alkaliska (årsmedel-värde för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3) förhållanden på alla lokaler, utom D1:2 Kilaån där indexvärdet motsvarade måttligt sura förhållanden (årsmedelvärde för pH 5,9-6,5 och/eller pH-minimum under 6,4)
Svenska jägares och lantbrukares attityder till vildsvin, åteljakt och utfodring av vilt : Attitudes of Swedish farmers and hunters to hunting wild boar overbait and to supplementary feedingof ungulates
No full textRapporten undersöker jägares och lantbrukares attityder till vildsvin, till utfodringav vilt och till jakt på åtel genom attitydstudier. Majoriteten jägare och lantbrukarefrån Götaland och Svealand uppgav att vildsvin fanns etablerade, och de flestarespondenterna med vildsvin ansåg att stammen var för stor och orsakadeoacceptabla skador på grödor Utfodring av klövvilt var vanligare bland jägare än bland lantbrukare; i bäggegrupperna var vildsvin den klövviltart som minst andel ville gynna. De viktigasteskälen att utfodra var att minska skador, förenkla jakt och att avleda klövvilt frånskadekänsliga områden. Jägare som utfodrade vilt sköt fler vildsvin, och ansåg attmängden skador på grödor var mindre än jägare med vildsvin som inte utfodradevilt. Det fanns inga samband mellan utfodring och synen på skador på grödor förlantbrukare. Cirka 10 % av lantbrukarna ansåg att utfodringen var för omfattandepå deras brukningsenhet och cirka 20 % ansåg att utfodringen var för omfattandepå angränsande fastigheter. Hälften av jägarna och 60 % av lantbrukarna med vildsvin hade åtlar, i huvudsakför att jaga vildsvin. Det var ingen signifikant skillnad i synen på skador mellanjägare eller lantbrukare som hade respektive inte hade åtlar. Däremot fanns det ettpositivt samband mellan skadenivåerna och hur ofta åtlarna nyttjades, vilket antyderatt jakttrycket ökar när skadorna ökar. Jägare med åtlar sköt fler vildsvin ände som inte hade åtlar och åteljakten stod för 43 % av alla fällda vildsvin. Åteljaktenär därmed av avgörande betydelse för regleringen av vildsvinsstammen. En majoritet av jägarna ville se vildsvin minst varannan gång de besökte enåtel för att tycka att åteljakt skulle kännas meningsfull, men besöksfrekvensenvar lägre än så. Jägare uppgav att det var vanligare att de såg klövvilt på åtlar medfoderspridare än på åtlar där större mängder foder lades ut mer sällan, och detfanns även en positiv effekt av mängden foder för gruppen med foderspridare. Detfinns en potential att öka åteljakten, då hälften av jägarna med vildsvin inte haråtlar och 40 % av dem med åtlar inte utnyttjar dem. Samtidigt finns en uppenbarrisk att besöksfrekvensen av vidsvin skulle minska genom begränsande regelverkför åtling, vilket sannolikt skulle försvåra en sådan utveckling. Syftet med utfodring är att stödja eller avleda viltet, medan syftet med åtling äratt förenkla jakt. I bägge fallen har utplaceringen av fodret en styrande och sannoliktäven en stödjande effekt. Sammantaget är det svårt eller ogörligt att separerade ekologiska effekterna av utfodring och åtling, och lika svårt att skilja dem definitionsmässigt.Alla former av utfodring och åtling kan ha stödjande effekter, mende kan kompenseras för genom utökad jakt. Nyckelord: Utfodring, Åtel, Vildsvin, Jak
Report to the Swedish EPA (the Health-Related Environmental Monitoring Program : Levels of poly- and perfluoroalkyl substances (PFAS) in serum from children at 4, 8 and 12 years of age, in Uppsala, Sweden: results from year 2020-2021 and temporal trends for the time period 2008-2022
No full textSedan 1996 har Livsmedelsverket årligen samlat in modersmjölk och blod från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta organiska miljöföroreningar (POP). Sedan 2008 har mor-barn-paren tillfrågats att vara med i en uppföljande studie när barnet uppnått 4, 8 och 12 års ålder. I följande rapport redovisas halterna av 32 poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i serum från 4-, 8- och 12-åriga barn provtagna under perioden 2020-2022. Resultaten visar att de flesta analyserade PFAS, 22 av 32 stycken, inte hade mätbara halter i serum. Bland de detekterbara PFAS hade PFOS, PFHxS och PFOA de högsta halterna följt av de långkedjiga karboxylsyrorna PFNA, PFDA och PFUnDA. För att studera tidstrender av PFAS slogs resultaten ihop med redan insamlad data från barn i samma studie från 2008-2019. Resultaten visade att medelhalterna har minskat med 6 % per år för PFOA, 4 % för PFNA, 4 % för PFDA och 3 % för PFOS under tidsperioden 2008-2022. För PFHxS och PFUnDA fanns ingen signifikant trend under samma period. Eftersom det är känt att Uppsalas dricksvatten varit kontaminerat av PFAS, studerades också tidstrenden för PFHxS efter att åtgärder för att minska halterna sattes in från 2012. Resultaten visade att barnens halter av PFHxS har sjunkit i medeltal 6 % per år, 2013-2022, vilket indikerar att åtgärderna har haft effekt och exponeringen har minskat. Skillnader i serumhalter mellan kön och ålder utvärderades också. De yngre barnen (4- och 8-åringar) visade inte på några skillnader i halter mellan pojkar och flickor. I 12-åringar hade däremot pojkarna högre serumhalter av PFOA, PFNA, PFDA, PFOS och PFAS4 jämfört med flickorna. I jämförelsen mellan åldersgrupper var PFOA-halterna högre i 4-åringarna jämfört med 8-åringarna och för PFDA och PFUnDA hade 8-åringarna högre halter jämfört med 12-åringarna
Adaptiva, effektiva och legitima förvaltningssystem? : En syntes av aktuell forskning om viltförvaltningen i Fennoskandia
No full textHur bör viltförvaltningen organiseras för att vi ska få en adaptiv och effektiv skötsel av våra viltpopulationer som även upplevs som legitim? Den svenska förvaltningen av vilt varit föremål för en rad institutionella förändringar under de senaste årtiondena. Rapporten Adaptiva, effektiva och legitima förvaltningssystem? svarar mot ett behov att syntetisera den senaste tidens forskning om hur viltförvaltningens styrning och organisering påverkar dess kapacitet att hantera olika ekologiska och sociala utmaningar. Rapportens författare identifierar tre förvaltningssystem med olika resultat: gåsförvaltning, rovdjursförvaltning och klövviltsförvaltning. Det är tre områden med olika ekologiska förutsättningar, till exempel vad gäller arternas mobilitet och samverkan med andra arter, men även sociala konflikter och beslutsstrukturer skiljer sig åt. I rapporten lyfter författarna fram några frågor som forskningen har visat är viktiga att adressera i dagens viltförvaltningssystem, bland annat en ökad samordning av mål och intressen, en ökad kunskap om flernivåstyrning och en geografisk anpassning av mål och förvaltningsmodeller.
Satellitbaserad kartering av vegetationstyper inom öppen våtmark : Resultat och exempel från den första nationella karteringen
No full textMänsklig aktivitet har under mycket lång tid påverkat Sveriges våtmarker. Den omfattande markavvattningen under 1900-talet, främst genom dikningar, som initialt gjordes för att öka jordbruksmarksarealen och senare för att öka skogsmarken, har haft stora följder på många ekosystem. Kunskapen om våtmarkernas viktiga funktioner är idag större. Under tusentals år har det bundits oerhört stora mängder kol i torvmarkerna, om kolet frigörs ökar mängden koldioxid i atmosfären och växthuseffekten ökar. Våtmarkerna är även viktiga för vattenrening, vattenflödesreglering och biologisk mångfald. Trots våtmarkernas stora betydelse fanns det tidigare ingen heltäckande karta över vegetationstyper inom Sveriges öppna våtmarker. Inom ramen för den nationella miljöövervakningen har Brockmann Geomatics under perioden 2018–2022 genomfört en satellitbaserad kartering av vegetationstyper inom öppen våtmark anpassad till Nationella MarktäckeData (NMD 2018). Som ett första steg togs nomenklatur och definitioner fram för 16 vegetationstyper som är vedertagna och väl anpassade för fält, flygbildstolkning och satellit. Topografiska kartor har relativt väldefinierade och lättolkade objekt (t.ex. sjöar, bebyggelse, jordbruksmark och skogsmark) med mycket god tematisk och geometrisk noggrannhet. Detta är dock inte fallet för vegetation inom ’öppen våtmark’ som ofta är mycket heterogen och mer svårtolkad. Dessutom kan övergångar mellan vegetationstyper vara gradvisa över relativt långa sträckor och därmed kan exakta gränser vara svåra att fastställa. Den satellitbaserade våtmarkskarteringen har 10 meters upplösning. Trots denna relativt höga upplösning ser man ofta i fält och flygbild att flera olika vegetationstyper förkommer inom en 10 m-ruta. Det krävs mycket god objekt-och tolkningskunskap samt satellitbilder med optimala väderförhållanden för att kartera vegetationstyper inom ’öppen våtmark’. Våtmarkskarteringen är en expertbaserad process som bygger på en stratifierad ’Maximum Likelihood’-klassning. Resultat och exempel från den framtagna våtmarkskarteringen (10 m upplösning) redovisas per vegetationstyp. Dessutom har ett stort antal överblickbara nationella förekomstkartor (2,5 km upplösning) tagits fram (en per vegetationstyp samt dominerande vegetationstyp). Den satellitbaserade våtmarkskarteringen har utvärderats med hjälp av flygbildstolkning i IR-ortofoto. En mycket erfaren flygbildstolkare (NaturGIS) har bedömt och registrerat fördelningen av vegetationstyper inom respektive utvärderingsyta (utan tillgång till den satellitbaserade våtmarkskarteringen). En förväxlingsmatris har tagits fram som redovisar överensstämmelsen mellan den satellitbaserade våtmarkskarteringen och flygbildstolkningen, där även olika statistiska mått beräknats. Den totala överensstämmelsen mellan den satellitbaserade våtmarkskarteringen och flygbildstolkning är 82,0 % (mycket bra överensstämmelse). Arbetet har resulterat i den första nationella karteringen av vegetationstyper inom öppen våtmark. Kartan baseras på aktuell satellitdata, täcker hela Sverige (all öppen våtmark nedan fjällen) med 10 m upplösning, innehåller 16 vegetationstyper, är anpassad till Nationella MarktäckeData (NMD 2018) och finns publikt tillgänglig
Geografiskt fördelade emissioner och nationella totaler av partiklar från däck, bromsar och vägbana beräknade med NORTRIPmodellen
No full textI det aktuella projektet har Sveriges totala utsläpp av icke-avgas-partiklar från vägtrafik beräknats för år 2019 med hjälp av NORTRIP-modellen. Emissionerna från vägarna har sedan summerats till den nationella databasens grid om 1*1 km, och jämförts med emissioner för Sverige, som tidigare har rapporterats till Luftvårdskonventionen (CLRTAP) och EU. Den nya emissionsuppskattningen är uppdelad i broms-, asfalts- och däckpartiklar och den nationella totalen är beräknad som summan av den geografiskt fördelade emissionen. För de 6 vägar där mätdata finns tillgängligt 2019 för såväl gaturumshalter som bakgrundshalter har ett lokalt bidrag beräknats från uppmätt gaturumshalt – bakgrundshalt. Sedan har spridningsberäkningar utförts med NORTRIP-emissionen och gaturumsmodellen OSPM. Resultaten har jämförts men osäkerheten i metodiken är stor, vilket bland annat kan ses på att total lokal halt ibland är lägre än bakgrundshalten. Sveriges totala emission, i denna studie, av PM10 för 2019, av slitagepartiklar från däck, vägbana och bromsar var totalt 10 688 ton varav 1 012 ton tillhör fraktionen PM2,5. Detta är betydligt mindre än den totala PM10-emissionen 16 318 ton varav 3 264 ton tillhör fraktionen PM2,5, rapporterat för 2019 enligt den metod som används i nuvarande nationella inventering
Inventering av fladdermöss i gotländska kyrkor
No full textDet finns brunlångöra i drygt 60 procent av de gotländska kyrkorna men tittar man enbart på kyrkor utan fasadbelysning är siffran högre (75%) och i kyrkor med fasadbelysning från flera sidor är siffran endast 32 procent. Ljuset från en strålkastare mot en kyrkvägg överstiger den ljusmängd som brunlångöra tolererar med ungefär tio gånger. Det är alltså tydligt att belysning och mängden belysning påverkar fladdermössen, precis som har konstaterats i tidigare studier i Västergötland. Även artantalet vid kyrkorna verkar minska med antal strålkastare, något som också har konstaterats i andra delar av landet. Problemet verkar dock vara något mindre på Gotland, så till vida att det fortfarande finns ett stort antal kolonier kvar, även i belysta kyrkor. En anledning är att flera pastorat reglerar belysningen genom att framför allt släcka efter en viss tid på kvällen. Detta ger fladdermössen fortsatt möjlighet att flyga ut. Belysningen överlag på Gotland är också förhållandevis sparsam med avsaknad av gatljus längs många vägar. Vi vet dock inte om populationen är stabil eller på väg ner. Flera av de funna kolonierna var små och det finns undersökningar som tyder på att långvarig belysning sakta gör kolonierna mindre. Detta utgör dock ett bra underlag för fortsatt övervakning så att populationen av brunlångöra och i viss mån övriga fladdermöss kan följas över en längre tid. Med kunskap om ljusets påverkan kan vi också planera för bättre, det vill säga mer faunaanpassad belysning. I bilaga 3 finns en sammanställning över åtgärder för att minska ljusföroreningar
Förslag till regeringen : Underlag till den fördjupade utvärderingen av Sveriges miljömål 2023
No full textDenna rapport utgör underlag till den fördjupade utvärderingen av Sverigesmiljömål 2023. Den fördjupade utvärderingen lämnas till regeringeni januari 2023 och bygger till stor del på denna underlagsrapportsamt utvärderingar av de 16 miljökvalitetsmålen. Underlagsrapportenbeskriver arbetet med att ta fram förslag till regeringen, i samverkanmellan myndigheterna med ansvar i miljömålssystemet.Naturvårdsverket
Pilotstudie av analys av 6PPD och 6PPD-quinone i avloppsvatten
No full textPilotstudie av analys av däckadditivet 6PPD och dess omvandlingsprodukt 6PPD-quinone (6PPDQ) i utgående vatten från de nio reningsverk som ingår i den årliga miljöövervakningen i avloppsreningsverk samt dagvattenprover före/efter rening vid två tillfällen (4 prover). Totalt analyserades 13 prover. Dessa ämnen är av intresse eftersom 6PPDQ har visat sig vara mycket toxisk mot laxfiskar (Tian et al., Science 371, 185–189, 2021). Så lite som 800 ng/L räckte för att döda hälften (LD50) av de studerade stillahavslaxarna (coho salmon, Oncorhynchus kisutch)
Biogeografisk uppföljning fladdermöss Virsehatt, Halmstad kommun 2023
No full textNaturcentrum AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län, genomfört en fladdermusinventering i Virsehatt, Halmstad kommun. Inventeringen har genomförts inom ramen för biogeografisk uppföljning och syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Inventeringen genomförds under två olika tillfällen. Manuell inventering utfördes under en natt vid första tillfället och två nätter vid andra tillfället. Sex autoboxar låg ute under två på varandra följande nätter vid båda tillfällena. Tidpunkten för inventering är satt till månadsskiftet augusti-september, för att maximera chanserna på nymffladdermus. Totalt påträffades 11 arter, varav fem rödlistade arter: nordfladdermus, barbastell, fransfladdermus, nymffladdermus och brunlångöra. De arter som saknas jämfört med tidigare år observerades bara med ett fåtal inspelningar 2016 och 2020: sydfladdermus, trollpipistrell, mindre brunfladdermus och dammfladdermus. Deras frånvaro bör inte ses som ett tecken på någon drastisk förändring. År 2021 gjordes inga inspelningar av nymffladdermus, men arten registrerades återigen år 2022. Under båda inventeringstillfällena genomföres fångst av fladdermöss med syfte att kunna säkert bekräfta förekomst av nymffladdermus. Totalt fångades nio olika arter under de tre fångstnätterna, men dessvärre ingen säkert bestämd nymffladdermus