Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss : - Göholm, Blekinge län, 2024
No full textCalluna AB har 2024, på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län, utfört en inventering av fladdermöss vid Göholm i Blekinge län. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss som syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Två inventeringsbesök genomfördes under sommaren. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen under två nätter i sträck. Göholm är ett av de mest artrika områdena för fladdermöss i både Blekinge och Sverige. Vid inventeringen 2024 observerades totalt 11 arter av fladdermöss varav fem arter är upptagna på den svenska rödlistan: barbastell, fransfladdermus, nordfladdermus, brunlångöra och sydpipistrell. Totalt har 16 arter påträffats i Göholm. Av de tidigare påträffade arterna kunde inte sydfladdermus, dammfladdermus, mindre brunfladdermus, nymffladdermus och större musöra återfinnas. Större musöra och nymffladdermus har dock bara påträffats vid Göholms fladdermusstation. Kolonin av dvärgpipistrell som upptäcktes år 2023 var fortfarande kvar i en hålig ek. Göholm är fortsatt en viktig fladdermuslokal i Södra Sverige. Ett förslag inför nästa år är att flytta på autobox 1 och 6 för att försöka få registreringar av de mest sällsynta arterna. De nuvarande positionerna ger väldigt få registreringar
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss : Sevedskvarn-Gysinge, Gävleborgs län, 2024
No full textCalluna AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköpings län, utfört en inventering av fladdermöss vid Sevedskvarn-Gysinge i Gävleborgs län år 2024. Inventeringen är en del i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss. Callunas undersökning har utförts med två inventeringsbesök. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen under två på varandra följande nätter. Totalt påträffades nio arter, varav tre är rödlistade: fransfladdermus, dammfladdermus och nordfladdermus. Totalt har elva arter påträffats i Sevedskvarn-Gysinge och två arter återfanns inte år 2023: Sydpipistrell och brunlångöra. Det finns en koloni av vattenfladdermöss vid en av broarna vid Gysinge bruk
Resultat från övervakningen av Kustfisk : Vaxholm (Egentliga Östersjön) 2016–2023
No full textI den här rapporten redovisas resultaten från provfisket i Vaxholm som har utförts årligen i augusti sedan 2016. Provfisket är en del av den regionala miljöövervakningen av kustfisk. Provfisket utförs med nordiska kustöversiksnät, och fångstens artsammansättning, diversitet, trofiska medelnivå, mängd rovfisk och karpfisk, samt fiskens storlek och antal studeras. I samband med provfisket noteras även omgivningsvariabler. Åldersbestämning av abborre och gös utförs efter genomfört provfiske.Provfiskeområdet ligger i Vaxholms kommun i Stockholms län, och kustvattentypen är Stockholms inre skärgård och Hallsfjärden. Med sin diversitet i miljö och bottentyper erbjuder området lek- och uppväxtområden för många av Östersjöns normalt förekommande kustfiskarter, som abborre, karpfiskar och sik. Området är påverkat av den tunga fartygstrafiken till och från Stockholm, det är relativt övergött, och både fritidsbåtstrafiken och utnyttjande av strandnära områden är omfattande.Resultat visar att fisksamhället verkar vara stabilt och det syns inte några trender i de studerade indikatorerna. Salthalten och siktdjupet i området är lågt. Trots en betydande mänsklig påverkan är fisksamhället både tal- och artrikt, och noterbart är att det fångas mycket karpfisk och speciellt då mört, samt även mycket abborre som är av stor storlek. Abborren i Vaxholm växer relativt långsamt men tillväxten har ökat över tid. Fångsten av gös är liten. Den invasiva arten svartmunnad smörbult har fångats under de senaste två åren, vilket tyder på att arten håller på att etablera sig i Stockholms inre skärgård
Typområde O14 i Västra Götalands län : Årsredovisning för det agrohydrologiska året 2023/2024
No full textRegional årlig uppföljning av miljömålen 2024 : Kronobergs län
No full textEn redovisning av de viktigaste åtgärderna samt bedömningar av tillståndet för miljökvalitetsmålen i länet ur ett regionalt perspektiv till år 2030. Vi presenterar samtidigt ett urval av tänkbara styrmedel och åtgärder som kan utredas vidare för att nå bättre måluppfyllelse till 2030. Detta är vår rapportering till Naturvårdsverket enligt Länsstyrelsens instruktion och den utgör den ekologiska eller miljömässiga dimensionen av Agenda 2030. Bedömningarna för miljömålen i Kronoberg är desamma som förra året
Inventeringar av kärlväxter samt vegetationsmätningar i 10 sörmländska naturbetesmarker: Regional Miljöövervakning 2024
No full textAdoxa Naturvård har fått i uppdrag av Länsstyrelsen i Sörmland att genomföra kärlväxtinventeringar och vegetationsmätningar i 30 stycken sörmländska betesmarker. Arbetet ska utföras under åren 2016, 2018 och 2020 och med ett omtag 2022, 2024 och 2026. Den här rapporten avser inventering av de 10 andra betesmarkerna i det första omtaget 2024
Sandödla (Lacerta agilis) i Jönköpings län. Inventering 2024
No full textRegional övervakning av sandödlor med visuella inventeringar genomfördes för första gången år 2003 i Jönköpings län. Inventeringar har skett vid flertalet tillfällen sedan dess. Under 2024 års inventering inkluderades 14 av de tidigare inventerade lokalerna, samt en ny lokal. Sandödla hittades i samtliga 15 lokaler, totalt 134 observationer. Av dessa var 109 unga ödlor kläckta i år eller förra året (0–1 år), 6 subadulta (2–3 år) och 15 adulta (>3 år). En ökning av antalet observerade ödlor kunde ses i både habitat med riktad naturvårdande skötsel och i habitat utan skötselåtgärder. Den huvudsakliga anledningen till ökningen i de habitat som inte sköts kontinuerligt tros vara slumpartade mänskliga aktiviteter som skapat gynnsamma förhållanden för ödlan. De flesta habitaten är under 1 hektar, vilket är en risk sett till populationernas långsiktiga överlevnad (Berglind 2005). Fem av habitaten är i akut behov av skötselåtgärder: 4C, 4E, 6C, 6H och 6M. Habitaten är påverkade av omfattande igenväxning och mycket begränsad tillgång till äggläggningsytor. I habitat 19A borde en mer ingående analys av habitatets utbredning och äggläggningsytor göras, då mängden solexponerad sand är mycket begränsad i området (dock påträffades många unga ödlor). Habitat som bör åtgärdas inom 2–3 år är 1D, 4B, 4D, 4K, 6B, 7E, 7L, 7K och 27A. I Skillingaryd och Hestra, med flera lokaler nära varandra, kan habitatnätverk skapas
Årsrapport för Regional miljöövervakning i landskapsrutor 2024
No full textDenna årsrapport avser de uppdrag som SLU har haft från Länsstyrelsen i Örebro län m.fl. länsstyrelser under år 2024, att utföra miljöövervakning med riktad metodik för småbiotoper, gräsmarker och våtmarker i ett stickprov av landskapsrutor. År 2024 är det fjärde året av länsstyrelsernas löpande uppdrag med datainsamling för programperioden 2021-2026, och det är till största delen en direkt fortsättning på verksamheten under föregående period, 2015-2020. Miljöövervakningen utförs inom ramen för tre så kallade gemensamma delprogram inom regional miljöövervakning: Småbiotoper i åkerlandskapet Gräsmarkernas gröna infrastruktur Vegetation och ingrepp i våtmarker Metodiken bygger på en stickprovsdesign som baseras på ett representativt urval av landskapsrutor med storleken 3 x 3 km och för småbiotoper 2 x 2 km
Lodjur: Instruktion för inventering
No full textInstruktionen gäller för personer knutna till Statens Naturoppsyn (SNO) i Norge och Länsstyrelserna i Sverige samt för de svenska samebyarnas inventeringssamordnare, som har ett ansvar för att dokumentera och kvalitetssäkra alla observationer som ligger till grund för inventeringen av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den norsk-svenska databasen Rovbase
A Demographic and Genetic Analysis of Minimum Viable Population Size to Inform the Population Reference Value for Wolves in Sweden : Final report
No full textIn May 2022, the Swedish Government commissioned the Swedish Environmental Protection Agency (SEPA) to investigate, based on the best available knowledge and scientific expertise if, and under what circumstances, the population reference value for the wolf (Canis lupus) as defined for favorable conservation status according to the European Union Habitats Directive, could be between 170 and 270 individuals in Sweden as stated in the parliament proposition from 2012 (prop. 2012/13:191). This report details an independent analysis requested by SEPA to inform future decision-making for wolf conservation in Sweden. Based on the distinction between minimum viable population (MVP) and favorable reference population (FRP) value as described in the Habitats Directive guidance documentation, the analyses described in this report specifically address the identification of a minimum viable population size for wolves in Sweden. Translation of this MVP value to a population abundance incorporating larger-scale ecosystem functionality, representation evolutionary genetic considerations – the FRP value – requires a process of “upscaling” to a larger population abundance. The translational process is outside the scope of this analysis and is instead to be conducted by SEPA after receipt of this PVA. Another important issue governing the interpretation of this PVA concerns the ambiguity around the explicit definition of population viability in the Habitats Directive and supporting documents. To be fully operational, a definition of viability for a specific population should be quantitative and reflect an acceptable level of risk tolerance over a defined time frame. Because this quantitative definition was provided by neither the EU nor SEPA, it is not possible to provide a definitive interpretation of the PVA results in terms of what combinations of characteristics constitute a viable wolf population in Sweden. The process of setting quantitative thresholds for acceptable risk is a complex normative process that must be conducted by policy makers and not within the species research community. In the absence of such a definition, simulation model results can be viewed on the basis of alternative definitions of viability in order to provide guidance to policy makers in their exploration of attitudes on acceptable risk. This analysis was conducted using the simulation software Vortex, an individual-based demographic modeling package used around the world for exploring threats to endangered species and evaluating alternative management strategies. The wolf population in Scandinavia, distributed across south-central Sweden and southeast Norway, was considered to be a single population for purposes of simulating population dynamics. In addition, the population of wolves in Finland/Russia was included as a separate demographic unit to simulate occasional immigration of wolves into the Scandinavian population from this source. The core model structure featured two timesteps per year (each six months in duration) in order to more precisely account for reproduction in the spring and the population census to take place in the winter. The dataset of known living wolves in Scandinavia as of 1 October 2022 (N = 463) was used to initialize the predictive models, with the full pedigree of these individuals and their ancestry used to establish the starting population genetic structure. This valuable information influences the rate of retention of genetic variability (gene diversity) into the future as a function of relatedness among individuals and the inbreeding that can occur as adults form pairs in order to reproduce. Average rates of reproduction and survival, including both natural sources of mortality and anthropogenic mortality in the form of legal and illegal culling, were assembled from the literature and used to generate a population dynamics model with an expected realized annual population growth rate of approximately 2% which has been observed in the wild over the past decade of detailed census counts. The model explicitly counts population abundance at a point in the simulated annual cycle that generally corresponds to the actual wild population census taken as of 1 October. Because the current population of wolves in Scandinavia is larger than the range of population reference values (170 to 340) tested in the analysis, the simulations feature gradual removal (culling) of wolves over the first five to seven years in order to reduce the population to an abundance consistent with a given minimum population abundance threshold value. After that point in time, the population is maintained at or above the abundance threshold through the use of legal harvest when necessary (i.e., culling is not performed if the population is assessed to be less than the stated threshold). Wolves identified as valuable to the genetic viability of the population, especially immigrants from the Finland/Russia population, are exempt from removal. This selection process works to minimize the genetic costs of the removal program. Occasional immigration of wolves from the Finland/Russia population is simulated using random dispersal mechanics, with average immigration rates ranging from no immigration (an isolated Scandinavian population receiving no more wolves) to, on average, one wolf immigrating into the Scandinavian population every three years (a time interval that is roughly similar to the average generation length for this population). Immigration rates considered in this analysis are the actual rates, with each new migrant being at risk of dying before they successfully reproduce and, therefore, incorporate their genetic variation into the local population. The impact of their immigration on local population genetic viability, however, is observed through their reproductive success (determined by defined probabilities in the stochastic modeling environment) before mortality removes them from the population. A total of 30 model scenarios, defined by unique combinations of population reference value and mean expected immigration rate, formed the core of the analysis. Demographically, the simulation models performed as expected, with long-term wolf abundance in the Scandinavian population governed by the expected mean rate of population growth and reaching a type of equilibrium after approximately ten years near the appropriate population reference value. This stable abundance was about 20% - 25% larger than the scenario-specific population reference value, owing to the production of new pups in early spring preceding the 1 October census. The simulated populations would decline to a number much closer to that value after the October – April timestep when winter mortality and, if necessary, removal of wolves occur. Because of the relatively larger starting abundance combined with the mean positive long-term population growth rate, extinction risk across the range of scenarios tested here was quite low, exceeding 0.01 over 100 years in just three of the 30 scenarios making up the analysis and never exceeding 0.02. As expected from theoretical principles of conservation genetics, simulated populations maintained at smaller population abundance threshold values would show a more rapid rate of loss of genetic variation (gene diversity) over time, particularly if future immigration did not occur. Across the range of values tested here, immigration of wolves from the Finland/Russia population improved gene diversity retention over time. More frequent immigration (one wolf every three to six years) resulted in the Scandinavian population retaining at least 95% of the gene diversity present at the start of the simulation over the full duration of the simulation (100 years) across nearly all tested population reference values. When immigration averaged one wolf every three years, this retention increased to 99% to 100.5% of the original value, owing to the infusion of new genetic variation into the Scandinavian population from the Finland/Russia source. The process of retaining high levels of gene diversity in a population is influenced by stochastic (random) variability, however, resulting in a risk that these particular genetic goals may not be achieved even under favorable conditions. Therefore, choosing a genetic criterion for population viability should not only specify the desired level of gene diversity retention, but also the degree of confidence with which that desired level of retention is likely to be achieved. Given the nature of the current models discussed in this report, and acknowledging the assumptions built into these simulations as described above, the analysis suggests that the wolf population in Scandinavia (south-central Sweden and southeast Norway) can potentially be considered viable within the interval of 170 to 270 individuals in accordance with the broad definitions presented in the European Union’s Habitats Directive. However, this condition requires the following processes to be maintained through time: The Scandinavian wolf population must have the demographic characteristics to, at a minimum, sustain a positive population growth rate, ideally similar to or greater than what has been observed over the past decade of detailed observations of reproduction and survival (annual growth lambda λ ≥ 1.02, with the possibility of considerably higher growth rates in the absence of legal harvesting of wolves); and Immigration of wolves from Finland/Russia into Scandinavia should be, on average, no less than one individual every three years. The above discussion defines conditions for maintaining a viable population of wolves in Scandinavia. A similarly viable wolf population in Sweden would also require the same general demographic conditions: reproductive and survival parameters that result in a capacity for sustained population growth, and consistent immigration of wolves from the recognized source population in Finland/Russia. However, because the Swedish population represents only a portion of the total wolf population in Scandinavia, any specification of a minimum viable population for the purposes of setting a favorable reference population in Sweden would require proper scaling of the larger regional population. In addition, it is critically important to recognize that the precise demographic characteristics of a viable population in Sweden or elsewhere cannot be specified until a clear demographic and genetic definition of wolf population viability is presented by the appropriate national or regional authorities