Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) i ett typområde i Mälardalen 2024
No full textNationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel startade 2002 och fokuserar på provtagning av yt- och grundvatten i jordbruksintensiva områden, för att följa läckage av växtskyddsmedel. En granskning av övervakningsprogrammet utförd av Norwegian Institute of Bioeconomy Research föreslog att ett nordligare typområde borde inkluderas, förslagsvis ett i Mälardalen där lerjordar kan orsaka betydande läckage av bekämpningsmedel till grund- och ytvatten. Undersökningen i Mälardalen, i typområde C6, genomfördes 2024 med provtagning av yt- och grundvatten samt sediment. Ytvattenprover togs vid tio tidpunkter under säsongen, och grundvattenprover vid en tidpunkt. Ett samlingsprov av sediment samlades upp under odlingssäsongen. Totalt påträffades 14 substanser i ytvattenproverna. Resultaten visar att de sammanlagda halterna av bekämpningsmedel i ytvatten var relativt låga, med en medelhalt på 0,27 μg/l. Jämfört med de andra typområdena för bekämpningsmedelsövervakning var halterna lägre. Inga substanser påträffades i halter över riktvärdet, dvs i halter som inte antas påverka de vattenlevande organismerna negativt. De vanligaste substanserna som påträffades var fungiciden fluxapyroxad, herbiciden bentazon och nedbrytningsprodukten AMPA från glyfosat, vilka förekom i alla prov. I grundvattenproven påträffades spårhalter av AMPA och HCH-gamma (lindan). I sedimentprovet påträffades totalt 13 substanser med en sammanlagd halt på 3,6 μg/kg TS. Jämfört med övriga typområden var substanserna i C6 i allmänhet få och påträffades i låga halter. Trots detta finns det anledning att fortsätta med mätningar i C6 för att långsiktig följa trender, bland annat med tanke på klimatförändringar som kan påverka både odlingsmönster och läckage av bekämpningsmedel.
Växt- och djurplankton – En undersökning i fyra trendsjöar i Stockholms län 2023
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm provtogs och analyserades växt- och djurplankton från fyra sjöar i Stockholms län år 2023. Baserat på växtplanktonresultaten år 2023 klassificerades närings-statusen enligt bedömningsgrunderna (Havs- och vattenmyndigheten 2019) som hög i en sjö (Garnsviken), måttlig i två sjöar (Orlången och Norrviken) och otillfredsställande i en sjö (Turingen). När bedömning gjordes baserat på treårsmedlet för 2021–2023 i stället blev närings-statusen en annan för tre av sjöarna. Då fick Garnsviken god status, Orlången och Turingen måttlig status och Norrviken otillfredsställande status. Detta stämmer bättre med expertbedömningarna som bland annat baserades på kunskap om bedömningsgrundernas referensvärden samt tidigare års växtplanktonresultat. I proven från Garnsviken och Orlången var tätheten av hjuldjur hög och i samtliga fyra sjöar förekom näringsgynnade djurplanktonarter. Artsammansättningen indikerade även att predation från planktonätande fisk i sjöarna är stor. Tätheten av hjuldjur, som minskade markant i Orlången efter fosforfällningen, har åter ökat. Larver av den invasiva musselarten vandrarmussla (Dreissena polymorpha) noterades i proven från Norrviken och Garnsviken
Fosfor och kväve i kustmynnande vattendrag : Utvärdering av Bohusbäcksprogrammet 1988-2021
No full textNärsalttransporter i små vattendrag, eller allmänt kallat ”Bohusbäcksprogrammet” är ett delprogram inom Länsstyrelsen Västra Götalands regionala övervakning som startade 1988. Syftet med denna miljöövervakning är bland annat att ge underlag för åtgärdsarbetet i att begränsa kväve- och fosforbelastningen till vattendrag och havet. I dag ingår mätning av näringsämnen i 35 kustmynnande vattendrag från Hallandsgränsen i söder till norska gränsen i norr. Programmet genomförs i nära samarbete med kustkommunerna, som ombesörjer vattenprovtagningen. I denna rapport redovisar vi generella trender för näringsämnen och kiselalger, status enligt vattendirektivet, källfördelning och säsongsmässiga variationer i länets kustmynnande vattendrag. Vidare diskuteras upplägget av programmet och eventuella förbättringsförslag tas fram.Miljöövervaknin
Dagvattenpåverkan nedströms tätorter i Skåne : Resultat från den regionala miljöövervakningen 2023
No full textDenna dagvattenstudie, inom ramen för regional miljöövervakning, syftar till att undersöka dagvattenpåverkan från tätorter på mottagande vattenrecipient, i det här fallet, vattendrag. Vattenprov togs vid fyra tillfällen (stickprov) nedströms tätorterna Malmö, Lund, Helsingborg, Kristianstad, Åstorp, Bjuv, Tomelilla, Sjöbo, Svedala och Södra Sandby. Uppmätta halter av tungmetaller, PAH:er, PFAS, ammoniak och nitrat jämfördes med gränsvärden och bedömningsgrunder i Havs- och vattenmyndighetens författningssamling, HVMFS 2019:25, för att bedöma statusen inom ramen för vattendirektivet. Uppmätta halter uran och arsenik överskred sina bedömningsgrunder nedströms flera tätorter. Uran överskred gränsvärdet vid sex av tio tätorter, i fallande skala, vid Tomelilla, Sjöbo, Södra Sandby, Malmö, Lund och Svedala. Arsenik överskred sitt gränsvärde vid tre av tio tätorter, i fallande skala, vid Svedala, Malmö och Lund. Båda dessa metaller är lättlösliga och båda visade högre halter vid sex av de undersökta tätorterna jämfört med medelhalten i Skåne för åren 2014–2023. Uran och arsenik är inga typiska föroreningar i dagvatten, utan de högre halterna nedströms dagvattenutlopp bedöms snarare bero på att dagvattnet sätter uran och arsenik i rörelse från marken. Koppar och zink är vanliga föroreningar i dagvatten (härstammar bland annat från bildäck, bromsbelägg, byggnadsmaterial) som därmed ger ett tillskott av dessa metaller i mottagande vattenrecipient. Detta ses i denna studie genom att kopparhalterna vid alla de studerade tätorterna, ligger på den översta kvartilen av uppmätta halter i Skåne för åren 2014–2023. För zink låg de uppmätta halterna över medelnivån i Skåne, vid nio av de tio studerade tätorterna. Trots detta innebar tillskottet från dagvatten inte att den biotillgängliga halten överskred ämnenas gränsvärden. Dagvatten bidrog med måttliga tillskott av nickel och bly till mottagande vattenrecipient. Nickel uppmättes i högre halter vid sex av tio studerade tätorter och bly uppmättes i högre halter vid fem av tio studerade tätorter jämfört med medelhalten i Skåne. Nickel är ett lättlösligt ämne och kan sättas i rörelse från marken genom dagvattnet, och bly är en vanlig förorening i dagvatten som härstammar bland annat från byggnader och bildäck. Tillskottet innebar dock inte att uppmätta halter överskred ämnenas gränsvärden. Endast i Södra Sandby uppmättes kadmium i högre halter än medelhalten i Skåne. Den uppmätta halten överskred dock inte ämnets gränsvärde. Uppmätta högre halter härleds till utsläpp från Hardeberga bergtäkt. Dagvatten bidrog med begränsat tillskott av krom till mottagande vattenrecipient. Krom uppmättes i högre halter än medelhalten i Skåne vid endast tre av tio studerade tätorter. Uppmätta halter överskred inte ämnets bedömningsgrund. Föroreningar av krom i dagvattnet kan härstamma från plåt, bilmotorer och bildäck. PAH:er detekterades endast i två prov. Den enda uppmätta halten av fluoranten, 0,013 μg/l, överskred inte ämnets gränsvärde (0,12 μg/l). PAH:er är en vanlig förorening i dagvatten. I Länsstyrelsen Skånes studie från 2017 hittades PAH:er i nästan alla prov och benso(a)pyren överskred sitt gränsvärde vid åtta av tio lokaler. År 2017 var laboratoriets detektionsgräns 0,0002 μg/l vilket är i nivå med benso(a)pyrens gränsvärde, 0,00017 μg/l. I denna studie var detektionsgränsen 0,01 μg/l. Att PAH:er detekteras så sällan i denna studie jämfört med studien 2017 beror alltså snarare på skillnader i analyskänslighet. Det är med andra ord troligt att vi hade detekterat benso(a)pyren i halter över dess gränsvärde om vi hade haft lika känsliga analyser som år 2017. Laboratoriet har ändrats på grund av att nytt ramavtal har slutits. Högst PFAS-halter uppmättes i Svedala men de överskred inte gränsvärdet. Sturups flygplats som ligger uppströms Svedala är troligen anledningen till att Svedala hade högst halter av PFAS i denna studie. Halten ammoniakkväve överskred sitt gränsvärde, som årsmedelvärde, vid alla studerade tätorter. I Södra Sandby och Lund överskreds även gränsvärdet som maximal tillåten halt. Halten nitratkväve överskred sitt gränsvärde vid Södra Sandby. Ammoniak och nitrat har många källor och kommer inte endast från dagvatten. Kvävet i dagvatten kan härstamma från gödsling, djurhållning och gårdsavfall
Kväveavskiljning i multifunktionella våtmarker i ett förändrat klimat
No full textAnlagda våtmarker i jordbrukslandskapet är en viktig del i arbetet med att minska övergödningen av vattendrag, sjöar och kustnära hav. Genom att avskilja kväve och fosfor från jordbruksmarkens avrinning bidrar våtmarker till minskade näringstransporter till akvatiska ekosystem. Kväveavskiljning i våtmarker påverkas av en rad olika faktorer. Växtlighet i våtmarker spelar en viktig roll genom att skapa gynnsamma förhållanden för de mikroorganismer som står för den huvudsakliga kväveavskiljningen. Dessutom påverkar våtmarkens placering och utformning hur mycket kväve som kan avskiljas. En våtmark som ska avskilja stor mängd kväve bör placeras där kvävebelastningen är hög, vilket ofta är nedströms intensivt odlad åkermark. Med pågående klimatförändringar blir somrarna allt torrare och risken att intensiva regn orsakar mycket kraftiga vattenflöden ökar. I framtiden kan det bli så att våtmarker mottar den huvudsakliga delen av årets vattenflöde och kväveavrinning under vinterhalvåret när kväveavskiljningen är mindre effektiv på grund av lägre temperaturer. Dessutom blir det värdefullt om våtmarker i högre utsträckning än idag kan utformas för att dämpa kraftiga vattenflöden i samband med intensiva regn. Med ett förändrat klimat behöver vi därför ökad förståelse för hur kraftigare årstidsvariationer i vattenflöden kan komma att påverka kväveavskiljningen i våtmarker, utformning av våtmarker för ökad flödesbuffring kan påverka kväveavskiljningen, hög kväveavskiljning kan uppnås samtidigt som även andra ekosystemtjänster levereras. Genom en fältstudie, en experimentstudie och delar av en litteraturöversikt utröns effekterna av torrare somrar och ökad flödesbuffring på kväveavskiljnigen i anlagda våtmarker, samt de synergi-och avvägningseffekter som kan uppstå mellan kväveavskiljning och andra ekosystemtjänster. I fältstudien jämförde vi kväveavskiljningen i anlagda våtmarker som hade låga sommarflöden med sådana som hade mer jämnt fördelat vattenflöde över året. Effekten av årstidsvariationer i vattenflöde visade sig vara mindre påtaglig än vi hade väntat oss. På årsbasis var det ingen märkbar skillnad i kväveavskiljning mellan de våtmarker där flödet avtog under somrarna och de våtmarker som hade stabilare flöde året om. För att uppnå hög kväveavskiljning var en hög årlig kvävebelastning, våtmarkens form och mycket övervattensväxter i våtmarken viktigare än under vilken årstid våtmarken mottog mest kväve. Detta indikerar att anlagda våtmarker i jordbrukslandskapet kan fortsätta att fungera väl för kväveavskiljning även om klimatförändringar leder till torrare somrar i framtiden. Experimentstudien belyser möjligheten att med bibehållen kväveavskiljning kunna utforma våtmarker för att i högre grad buffra kraftiga vattenflöden genom att de fylls med vatten vid höga flöden och töms vid låga flöden. Experimentstudien visar att en nyckelaspekt för en lyckad kombination av kväveavskiljning och ökad flödesbuffring är att vatten som tillförts våtmarken vid höga flöden hålls kvar i våtmarken tillräckligt länge vid efterföljande lågflödesperiod för att en effektiv kväveavskiljning ska hinna ske. Experimentstudien kunde inte påvisa att växthusgasutsläpp (lustgas och metan) från våtmarker påverkas av att de utformas för flödesbuffring. Innan resultaten av detta experiment implementeras i storskaliga våtmarker behöver effekterna av stora vattenståndsfluktuationer på våtmarkers olika ekosystemtjänster och biologisk mångfald klarläggas ytterligare. Litteraturöversikten visade att det finns utmaningar när våtmarker anläggs med flera syften, alltså ska fungera multifunktionellt. Det finns egenskaper hos våtmarker och omgivande landskap som kan gynna vissa ekosystemtjänster medan andra missgynnas. Exempelvis så ger en våtmarksplacering med hög näringstillförsel (kväve och fosfor) möjligheter till hög näringsavskiljning, samtidigt som det kan ge hög produktion av växthusgaser i våtmarken. Hög näringstillgång är dessutom ofta inte optimalt för biologisk mångfald i en våtmark. För att verkligen uppnå multifunktionalitet krävs våtmarkslandskap, det vill säga landskap där flera typer av våtmarker ingår. Om varje enskild våtmark uppfyller sitt specifika huvudsyfte kan de tillsammans bilda ett multifunktionellt våtmarkslandskap där kväve avskiljs samtidigt som andra ekosystemtjänster levereras. Enskilda våtmarker kan dock också vara multifunktionella. Exempelvis så bidrar våtmarker som anlagts för kväveavskiljning till en ökad biologisk mångfald i jordbrukslandskapet. Detta projekt visar också på möjligheten att flödesbuffrande våtmarker även kan bidra till kväveavskiljning. Sammanfattningsvis så kan, även i ett framtida klimat med förändrade hydrologiska mönster, hög kväveavskiljning uppnås genom välplanerad placering och utformning av anlagda våtmarker i jordbrukslandskapet. Det är även möjligt att utforma våtmarker för ökad flödesbuffring med bibehållen kväveavskiljning. För att flödesbuffrande våtmarker ska kunna dämpa översvämningar i betydande grad, behöver de dock bli väsentligt större än vad anlagda våtmarker vanligtvis är idag. Genom att utöver enskilda våtmarker också fokusera på hela våtmarkslandskap kan leverans av multipla ekosystemtjänster enklare uppnås än om fokus endast ligger på en specifik våtmark. Även om klimatet förändras verkar således våtmarkers och våtmarkslandskaps förmåga att reducera övergödningseffekter och tillhandahålla andra viktiga ekosystemfunktioner kunna bestå
Exponering för toxiska metaller och andra spårelement vid 4-års ålder – data från NICE studien i Norrbotten
No full textMot bakgrund av bristen på exponeringsdata för toxiska metaller och vissa essentiella spårelement bland små barn i Sverige har vi undersökt dessa exponeringar hos 4-åringar inom födelsekohorten NICE (”Nutritional impact on the Immunological maturation during Childhood in relation to the Environment”) med södra och östra Norrbotten som upptagningsområde. Gravida kvinnor rekryterades i graviditetsvecka 18–19, vartefter både kvinnorna och deras barn följdes upp vid flera tillfällen. Vid uppföljningen vid 4 års ålder erhölls blod och/eller urin från 443 barn för analys av toxiska metaller och essentiella spårelement. Analyserna av blod (erytrocyt-fraktionen) omfattade totalhalter av arsenik, bly, kadmium, kobolt, koppar, kvicksilver, mangan, selen och zink. Analyserna av urinproverna omfattade totalhalter av antimon, arsenik, bly, kadmium, kobolt, jod, selen och zink. Urinprov med mer än 10 μg arsenik/L analyserades även för arsenobetain och olika metaboliter till oorganisk arsenik [oorganisk arsenik, metylarsonsyra (MMA) och dimetylarseniksyra (DMA)]. Alla analyser genomfördes med ICP-MS, arsenikföreningarna först efter separation på jonbytare. Den genomsnittliga exponeringen för de toxiska metallerna var generellt sett låg, men variationerna var betydande. Medianhalten av kadmium i NICE-barnens erytrocyter var 0,16 μg/kg (range <0,016–0,42 μg/kg), vilket motsvarar ca 0,06 μg/L i helblod och speglar den pågående exponeringen. Denna koncentration är ungefär hälften av den som uppmättes bland 12-åringar i den nationella undersökningen Riksmaten ungdom 2016–2017. Halten av bly var 15,8 μg/kg (range 5,4–85,7 μg/kg), vilket motsvarar ca 6,1 μg/L i helblod. Detta är något lägre än den i Riksmaten ungdom (median 7,1 μg/L i helblod). Medianhalten av kvicksilver, som i erytrocyter framför allt utgörs av metylkvicksilver från fisk, var 1,5 μg/kg (ca 0,6 μg/L i helblod) med stor variation (range <0,04–14,7 μg/kg). Medianhalten är väldigt lik den i Riksmaten ungdom (median 0,75 μg/L i helblod). Medianhalten av kobolt var 0,12 μg/kg (ca 0,05 μg/L i helblod), vilket är ungefär hälften av den i Riksmaten ungdom (median 0,12 μg/L i helblod). Halten av antimon, som analyserades i urin, var generellt sett låg (median 0,04 μg/L, range 0,003–0,78 μg/L, justerat för densitet). Medianhalten av metaboliter till oorganisk arsenik var 4,4 μg/L (range 0,9–41,0 μg/L, vilket tyder på låg exponering för oorganisk arsenik för de allra flesta barnen. Endast två barn hade över 20 μg/L, vilket sannolikt överskattarexponeringen för oorganisk arsenik. Andelen DMA i dessa urinprov var ca 95%, vilket styrker att det inte är en metabolit till oorganisk arsenik. Halten av DMA var dessutom korrelerat till halten arsenobetain, som härrör från intag av fisk och skaldjur. Totalhalten arsenik i urin (och erytrocyter) påverkades starkt av halten arsenobetain från fisk och skaldjur. Medianhalten av arsenobetain i urin var 21,5 μg/L (range 1–649 μg/L). Barnens medianhalt av mangan var 18,4 μg/kg, (ca 7 μg/L i helblod) vilket är något lägre än i Riksmaten ungdom (10,5 μg/L i helblod). Medianhalt av selen i erytrocyter var 110 μg/kg (range 75–247 μg/kg), och det är oklart om det reflekterar bristande intag. Medianhalten av koppar i erytrocyter var 718 μg/kg (range 488–1032 μg/kg) och den av zink 8,9 mg/kg (range 5,3–28,5 mg/kg). Medianhalten av jod i urin, en biomarkör för intag av jod på gruppnivå, var 111 μg/L (9,7–543 μg/L), vilket tyder på adekvat intag. Världshälsoorganisationen anger att medianhalten hos skolbarn bör vara lägst 100 μg/L, med färre än 20% under 50 μg/L (endast 4% inom NICE). Sammantaget var den genomsnittliga exponeringen för toxiska metaller låg bland 4-åringarna i NICE-studien, men undersökningen visar även på stora variationer i koncentrationerna av toxiska metaller i blod, varför det är viktigt att följa barns exponering över tid. Detsamma gäller halterna av essentiella element då kostmönster kan komma att ändras inom en snar framtid pga. nya kostrekommendationer som förutom hälsa även tar hänsyn till förändringar i miljön och klimatet.
Kiselalger i Västra Götalands län 2024 : En undersökning av 13 vattendragslokaler inom regional miljöövervakning
No full textI Västra Götalands län undersöktes vattenkvaliteten med hjälp av kiselalger på 13 vattendragslokaler år 2024 inom regional miljöövervakning.För statusklassning med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening användes kiselalgsindexet IPS. Stödparametrarna TDI (mängden näringskrävande arter) och %PT (andelen föroreningstoleranta arter) har beaktats vid bedömningen. För surhetsklassning användes ACID-index. Riskflaggning för att andra typer av påverkan, än de som IPS och ACID är utvecklade för att visa, gjordes med stödparametrarna missbildningsfrekvens, antal räknade taxa och diversitet. Förekomst av missbildningar kan tyda på någon miljögiftspåverkan (t.ex. bekämpningsmedel, metaller eller liknande).Inom den regionala miljöövervakningen 2024 visade IPS-indexet i hög status med avseende på påverkan av näringsämnen och organisk förorening i 10 Grannebyån och 11 Pineboån. Pineboån riskflaggades dock för att diversiteten var mycket låg, vilket kan betyda att en störning ägt rum och det kan påverka klassningarna som bör tolkas med försiktighet. I God status hamnade 2 Örekilsälven, 9 Bakerödsbäcken och 13 Lövbrobäcken-Sandsjöbäcken. Måttlig status konstaterades i 13 Lövbrobäcken-Sandsjöbäcken, 7 Mjölån och 8 Stallbackaån. IPS-indexet motsvarade otillfredsställande status i 4 Storebergsån, 5 Kämpegårdsån, 6 Gundleboån och 10 Grannebyån. I Storebergsåns och Grannebyån låg indexvärdet mycket nära respektive nära gränsen mot måttlig status, men stödparametrarna TDI och %PT visade stark respektive mycket stark påverkan av näringsämnen och organisk förorening vilket stärker klassningen. Kämpegårdsån och Gundleboån låg indexvärdet relativt nära gränsen mot måttlig status och Gundleboån riskflaggades för att antalet räknade arter var mycket låg, vilket kan betyda att en störning ägt rum och det kan påverka klassningarna som bör tolkas med försiktighet.Samtliga lokalerna hade ett surhetsindex (ACID) som indikerade alkaliska (årsmedelvärde för pH över 7,3) eller nära neutrala (årsmedelvärde för pH 6,5-7,3) förhållanden, vilket bör innebära att inga surhetsproblem föreligger.På de flesta lokalerna var andelen missbildningar mindre än 1,0 %, vilket betyder att det inte finns några belägg för påverkan av miljögifter men i 5 Kämpegårdsån, 10 Grannebyån och 13 Lövbrobäcken-Sandsjöbäcken indikerade missbildningsfrekvensen en svag påverkan av miljögifter, t.ex. bekämpningsmedel, metaller eller liknande. Lokal 6 Gundleboån och 11 Pineboån riskflaggades på grund av mycket lågt antal räknade arter respektive mycket låg diversitet
Kiselalgsundersökning i vattendrag och sjöar i Skåne 2024
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen Skåne har kiselalger år 2024 undersökts på 41 lokaler, varav 28 vattendrag inom regional miljöövervakning samt åtta vattendrag och sex sjöar inom kalkeffektuppföljning.Av lokaler inom miljöövervakning visade IPS-indexet hög status i Snällerödsån (Si157M), Rössjöholmsån (Si26M), Helge å-Visseltofta (Si223), Helge å-Möllegården (Si224M) och Helge å-SV Hovgården (Si225M). Indexvärdet låg dock relativt nära gränsen mot god status i Snällerödsån. Lokalerna i Helge å hade höga IPS-värden, men var däremot mer eller mindre påverkade av surhet. Lokalen vid Möllegården bedömdes vara sur och dessutom starkt miljögiftspåverkad. Även Snällerödsån riskflaggades för miljögiftspåverkan, som bedömdes vara ett gränsfall mellan svag och betydande påverkan.IPS-indexet hamnade i god status i Lilla Bäljane å (Si208M), Klingstorpabäcken (Si60M), Bråån-Rövarekulan (Si29M), Fyleåns sammanfl. med Trydeån (Si95M), Tommarpsån-MÖV-lokal musslor (Si92M), Mölleån (Si194M) och Vramsån (Si46M). En expertbedömning till måttlig status gjordes för Bråån-Rövarekulan, Fyleån-nedströms åtgärd och Tommarpsån. Även Lilla Bäljane å, Mölleån och Vramsån ligger i riskzonen för att hamna i måttlig status medan Klingstorpabäcken låg närmare hög status. Vidare riskflaggades Bråån-Rövarekulan för stark miljögiftspåverkan och Tommarpsån för betydande påverkan.Förutom ovanstående lokaler som expertbedömdes till måttlig status konstaterades Måttlig status i Hörbyån (Si218M), Lybybäcken (Si219M), Hörbyån (Si220M), Bråån-Pärup (Si145M), Bråån-SO Åkarp (Si76M), Olstorpsån (Si221M), Önnerupsbäcken (Si32M), Trydeån (Si94M), Fyleån-uppströms åtgärd (Si96M), Fyleån-nedströms åtgärd (Si93M), Klingavälsån-uppströms åtgärd (Si97M), Klingavälsån-nedströms åtgärd (Si98M), Tommarpsån-NO Forsdala (Si222M), Klammersbäck (Si195M) och Hovdalaån (Si51M). Av dessa hamnade IPS mycket nära, eller nära gränsen mot god status i Lybybäcken, Bråån-Pärup, Olstorpsån, Önnerupsbäcken, Trydeån, Fyleån-uppströms åtgärd, Tommarpsån-NO Forsdala och Hovdalaån. Missbildningsanalysen indikerande stark miljögiftspåverkan i Bråån-SO Åkarp, Bråån-Rövarekulan och betydande påverkan i Lybybäcken, Klammersbäck och Hovdalaån vilket innebär riskflaggning.Inom kalkeffektuppföljningen 2024 visade kiselalgerna hög status i Hårsjön (Si139M), Lilla sjö (Si140M), Gårdsjön (Si85M), Stora Nosta (Si138M), Lillån (Si54M), Krusån (Si69M), Rönnebodaån (Si121M), Kilingaån (Si156M), Rönnebodaån nedre (Si122M), Ekeshultsån (Si71M), Kättebodabäcken (Si73M) och Vilshultsån (Si118M). Av dessa riskflaggades Rönnebodaån och Kättebodabäcken för att det kan finnas en betydande miljögiftspåverkan.God status visade Lehultasjön (Si86M) och Vittsjön (Si141M), dock nära hög i Lehultasjön.ACID-indexen visade nära neutrala förhållanden i Lilla sjö (Si140M), Vittsjön (Si141M), Kättebodabäcken (Si73M) och Vilshultsån (Si118M), dock nära måttligt surt i Vilshultsån.Måttligt sura förhållanden konstaterades i Hårsjön (Si139M), Lehultasjön (Si86M), Gårdsjön (Si85M), Stora Nosta (Si138M), Rönnebodaån (Si121M) och Ekeshultsån (Si71M). Gårdsjön, Rönnebodaån och Ekeshultsån hamnade dock relativt nära gränsen mot sura förhållanden medan Lehultasjön låg relativt nära klassgränsen för nära neutralt.ACID-indexet visade sura förhållanden i Lillån (Si54M), Krusån (Si69M), Kilingaån (Si156M) och Rönnebodaån nedre (Si122M). Av dessa hamnade Kilingaån närmast gränsen mot måttligt surt.En sammanvägd status för påväxt (figur 1) har gjorts utifrån statusklassningen av IPS-indexet och försurningsstatusen som beräknats utifrån ACID-indexet (bilaga 5)
Inventering av rikkärr, Gotland 2022-2023
No full textEkologigruppen har på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län genomfört en uppföljande rik-kärrsinventering inom åtgärdsprogram för hotade arter. Inventeringens naturvärdesbedömning har genomförts i enlighet med SIS standard (SS 199000:2014), med tillägget naturvärdesklass 4 för att standardisera värdebedömningen av besökta objeket. Förutom återbesök av rikkärrsobjekten i Länsstyrelsen tidigare inventering (Martinsson 2008), har enstaka rikkärr som upptäckts i samband med fältarbetet också lagts till som objekt.Målet med denna utredning har varit att uppdatera kunskapsläget om rikkärren i länet, samt identifi-era skötselåtgärder som kan vara relevanta för att bevara naturtypens naturvärden. Utredningen ska kunna användas som underlag för vidare arbete med åtgärder inom åtgärdsprogrammet för rikkärr. Totalt har drygt 1 190 hektar utpekade rikkärr och potentiella rikkärr inventerats inom ramen för detta uppdrag. För samtliga inventerade objekt har förslag på naturvårdsåtgärder i syfte att bevara och/eller utveckla objektens naturvärde tagits fram. Förslagen inkluderar såväl engångsåtgärder som förslag på löpande skötsel, samt prioritering
Barmarksinventering av utter i Jönköpings län 2019–2020
No full textUttern finns idag i större delen av Sverige, förutom på Gotland. Uttern minskade i antal från 1950-talet; främst beroende på miljögifter som PCB, men även på grund av biotopförstöring och jakt. I och med utterns nedgång påbörjades inventeringar för att följa den svenska utterpopulationen. Från 1990-talet har inventeringarna visat på en återhämtning av beståndet både i antal och utbredning. Något som också visar att uttern ökar i hela landet är att antalet döda uttrar, som Naturhistoriska riksmuseet får in, har ökat. Länsstyrelsen i Jönköpings län har vid några tillfällen inventerat förekomst av utter genom den regionala miljöövervakningen. De två senaste inventeringsinsatserna genomfördes 2013–2014 och 2019–2020 på totalt 492 lokaler. Dock har inte alla lokaler inventerats vid båda tillfällena. Vid en jämförelse mellan den senaste inventeringen 20219–2020 med den 2013–2014 kan vi se att förekomst av utter har ökat med 36 procent. Fallviltstatistiken visar att antalet döda uttrar har ökat i länet sedan 2010, vilket är ytterligare en indikation på att populationen ökar i antal. Sammantaget visar resultatet på en ökad spridning av utter i hela länet. Den tydligaste ökningen har skett i den västra delen av länet, och då främst i Nissans avrinningsområde och väster om Vättern. Trots att utterpopulationen ökar i länet så finns det en osäkerhet kring effekten av andra kemikalier hos uttern, som PFAS (högfluorerade kemikalier) och läkemedel. Därför vore det önskvärt med en fortsatt övervakning av uttern