Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss : Jät, Kronobergs län, 2024
Calluna AB har på uppdrag av Länsstyrelsen Jönköping genomfört inventering av fladdermöss i Jät år 2024. Uppdraget ingår i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss som syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Två inventeringsbesök genomfördes och vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen i två nätter i sträck. Under inventeringen har totalt 10 arter påträffats varav fem rödlistade arter: barbastell, brunlångöra, nordfladdermus, fransfladdermus och sydfladdermus. Totalt hart 15 fladdermusarter påträffas i Jät i år och vid tidigare inventeringar. Arter som inte återfanns: större musöra, trollpipistrell, sydpipistrell, dammfladdermus och mindre brunfladdermus. I Jät finns rikligt med koloniplatser i form av grova och ihåliga träd och bland de många gamla byggnaderna
Sura sulfatjordar i Sverige
Sura sulfatjordar förekommer främst i kustområden under högsta kustlinjen. I detta projekt har dessa jordar kartlagts, och deras geokemiska och mikrobiologiska egenskaper har bestämts. Som grund för åtgärder för att minska syra-och metalläckaget från sulfatjordarna har en litteraturstudie över befintliga miljöfrämjande tekniker genomförts. Projektet har också belyst risker vid återvätning. Det har allmänt antagits att återvätning av sulfatjordar har enbart positiva miljöeffekter, men projektet har visat att det finns risk för miljöskadligt läckage av järn.
Akvatisk miljögiftsövervakning - Nuläge och rekommendationer : Översyn inom den nationella miljöövervakningen
Översyn av programområdena inom den nationella och regionala miljöövervakningen görs regelbundet som ett led i att förbättra miljöövervakningen. Målet är att miljöövervakningen ska kunna användas för att följa miljötillståndet, bidra som underlag för att följa upp nationella och regionala miljömål, åtgärdsarbete, upptäcka nya miljöhot samt följa miljöstatus enligt EU:s Ramdirektiv för vatten (vattendirektivet) och Ramdirektivet om en marin strategi (havsmiljödirektivet). Kraven på miljögiftsövervakningen har ökat de senaste åren och det finns brister i förhållande till behoven. Trots vissa anpassningar inom olika programområden kan den statligt finansierade övervakningen inte uppfylla kraven från EU-direktiv och andra internationella rättsakter. Det finns behov av fortsatt harmonisering mellan EU-lagstiftning och den statligt finansierade övervakningen. Återkommande översyner av vilka ämnen som övervakas behöver göras i takt med att EU-direktiv och annan internationell lagstiftning utvecklas och omfattar andra ämnen än i dagsläget. Kopplat till detta finns behov av att kunna följa effektiviteten av begränsningsförslag som beslutas och om de åtgärder som genomförs leder till tillräckliga minskningar i exponering för människa och miljö. Många delar av samhället bidrar till påverkan och alla aktörer i systemet har sin roll att fylla. Tolkningen av kraven i lagstiftningen och den praktiska hanteringen i förvaltningen har stor betydelse för hur väl kraven på övervakningen kan uppfyllas och vad det kommer att kosta för olika aktörer. Den statligt finansierade övervakningen måste sträva efter att se till att det finns tillräckligt med information för att på ett relevant och tydligt sätt kunna ställa krav, vägleda och förvalta den information och kunskap som tas fram. Förutsättningarna måste förbättras för att nationell och regional övervakning samt samordnad recipientkontroll ska kunna ge den helhetsbild som behövs. Miljöövervakningen behöver också kompletteras med andra aktörers information, till exempel lokal övervakning som utförs av kommuner och verksamhetsutövare. För att kunna ta tillvara och centralt förvalta olika aktörers data behövs på kort sikt en förbättrad förvaltning och harmonisering av dagens datavärdskap. På lång sikt behövs en plan för mer sammanhållen miljödataförsörjning för både miljöövervakning och påverkansdata. För att få en helhetsbild av miljötillståndet bör all data från miljöövervakning, inklusive recipientkontroll, rapporteras till nationella datavärdar. Resultaten från miljögiftsövervakningen behöver kommuniceras i rätt format och till rätt målgrupper så att kunskapen både bidrar till att utveckla miljöarbetet, uppfylla rapporteringskrav samt förbättra genomförandet av miljöövervakningen. För att den akvatiska miljögiftsövervakningen ska kunna uppfylla lagkrav och andra behov ges följande rekommendationer baserat på arbetet med översynen (Rekommendationerna redovisas i sin helhet i slutet av rapporten): För att utveckla samordningen bör Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket eftersträva att underlätta regional förtätning av nationella delprogram och tillsammans med länsstyrelser och andra regionala aktörer bidra till gemensamma prioriteringar inom nationell och regional miljöövervakning. Myndigheterna behöver samordna utvärderingar av delprogram som genomförs samt öka förutsättningarna för att arbeta programområdesöverskridande och samarbeta med vattenvårdsförbunden. Datavärdskap och miljögiftsövervakning bör arbeta tätare genom att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten i sin roll som beställare av datavärdskap i större utsträckning samordnar sina beställningar så att dessa bidrar till att harmonisera datavärdarnas förvaltning och tillhandahållande av data. Samtidigt behöver ansvariga för datavärdskap respektive miljöövervakningssamordning i större utsträckning samverka för att öka förutsättningarna för förenklad och bättre spridning av miljöövervakningsdata. För att resultat och kunskap ska komma till bättre nytta bör Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket ta fram en kommunikationsstrategi så att viktiga resultat från miljögiftsövervakningen kommuniceras till interna och externa aktörer, i flera kanaler och i större utsträckning än idag. Berörda nationella myndigheter bör sträva efter att i större utsträckning inkludera eller stödja regionala och kommunala aktörer att delta i relevanta projekt, exempelvis genom deltagande i referensgrupper och styrgrupper. Viktiga resultat kan på detta sätt tillgängliggöras för andra än de direkt involverade inom projekten. För att öka kvaliteten på resultaten från miljöövervakningen bör Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten se till att delprogrambeskrivningar finns, är uppdaterade och ses över årligen och i enlighet med beslutade kvalitetsrutiner. Dessutom behöver man i arbetet med övervakningsmanualer fortsatt utveckla harmoniseringen och användning av begrepp och definitioner, bidra till att lämpliga krav på kvantifieringsgränser fastställs utifrån syftet med undersökningen. Myndigheterna behöver också säkerställa kompetens hos provtagare genom uppföljning och uppmuntran till deltagande i utbildningsinsatser av provtagningsförfarande. En sammanhållen miljödataförsörjning ger en bättre bild av tillståndet i miljön. Därför bör Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten stödja och vägleda verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter i arbetet med att inkludera relevanta parametrar vid revidering av kontrollprogram, i både utsläppskontroller och recipientkontroller, utifrån verksamheternas utsläpp. Det behöver också genom stöd och vägledning förtydligas vem som förväntas göra vad. Myndigheterna bör även arbeta för att initiera övervakning i påverkade områden när ansvaret är otydligt. Länsstyrelsernas ansvariga för miljöövervakning bör sträva efter att öka den interna kommunikationen med andra sakområden som till exempel vattenförvaltning, prövning, tillsyn, efterbehandling av förorenade områden och miljömålsuppföljning. Länsstyrelserna bör även ta initiativ till dialog med kommunerna i syfte att anpassa den lokala övervakningen så att den kan vara en del av en helhetsbild med regional och nationell övervakning. Miljöövervakningen behöver utvecklas genom att Havs- och vattenmyndigheten med stöd av Naturvårdsverket tar initiativ till att skapa ett nytt gemensamt delprogram för miljögiftsövervakning i vatten och sediment. Berörda nationella och regionala myndigheter bör också se till att det görs analyser av grundämnen i relevanta områden, kopplat till den gröna omställningen och behovet av sällsynta jordartsmetaller, i syfte att öka förståelsen för riskbilden kopplat till dessa ämnen. Sveriges geologiska undersökning, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, vattenmyndigheterna och länsstyrelserna bör se till att det görs återkommande screeningsinsatser eller motsvarande mätkampanjer i grundvatten. Sveriges geologiska undersökning, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Livsmedelsverket bör göra gemensamma satsningar riktade mot enskild vattenförsörjning såsom informationskampanjer, utökad vägledning framför riktat mot hushåll med speciella riskgrupper som exempelvis barn och gravida. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten bör följa utvecklingen av nya metoder och vid behov genomföra insatser i syfte att upprätthålla en optimerad undersökningsmetodik inom miljöövervakningen. Rapportering av data till datavärd måste bli enklare genom att Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten tydliggör vilka data som ska rapporteras var och tar fram anpassade instruktioner som underlättar för datarapportören. Kvaliteten på data behöver höjas. Naturvårdverket och Havs- och vattenmyndigheten bör utveckla kvalitetskontrollerna av data till datavärdskap genom utvecklade rutiner vid beställning av undersökningar, utvecklad kontroll av inkommande data till datavärd, testning av inrapporterade data i samband med rapportering samt möjliggöra kontinuerlig rättning och uppföljande kontroll av felaktigheter. Datavärdskapens användarvänlighet måste förbättras. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten bör skapa förutsättningar för förbättrade utsökningsmöjligheter. Förutsättningar för detta är att fler datavärdar använder sig 10 av stödsystem för hantering av stationer och provtagningsplatser (Stationsregistret) samt system för att hantera gemensamma koder och begrepp som används för att märka upp data i datavärdskapen (Register för miljödatakoder). På sikt bör myndigheterna planera för att skapa en gemensam tjänst för inrapportering och uttag av data från de nationella datavärdskapen, så att rapportering och användning av data underlättas. Användningen av data kan ökas genom att skapa anpassade tjänster kopplade till datavärdskapen. Detta är inte datavärdarnas uppgift utan varje användare behöver identifiera sina egna behov och ta initiativ till att beställning och utveckling av anpassade tjänster görs. Områden där det finns behov för detta är t.ex. inom miljömålsarbetet, vattenförvaltningen, nationella utvärderingar och sammanställningar, nationella och internationella rapporteringar. Förutsättningarna för att ta emot mer data från andra aktörer behöver förbättras. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten bör gemensamt se till att det finns en samordnad flexibilitet i myndigheternas olika datavärdskap genom att skapa ett myndighetsgemensamt forum för kontinuerlig bedömning av vilka data, nya och befintliga, som bör tas emot, förvaltas och tillgängliggöras genom datavärdskapen. Detta skulle leda till ökad tillgänglighet av sammanhållna miljödata på ett för samhället väldigt kostnadseffektivt sätt. SGU, Havs och vattenmyndigheten och Vattenmyndigheterna bör gemensamt fortsätta framhålla råvattenkontrollens betydelse för vattenförvaltningen, samordningen med dricksvattendirektivet, miljömålsuppföljning och den akvatiska miljöuppföljningen i sin helhet. Resultaten från råvattenkontrollen står för en betydande andel av det nationella underlag samlas in om förekomst och spridning av miljögifter i grundvatten
Exploatering av stränder i Sverige : Utvärdering av metod för miljöövervakning
Denna utvärdering är en del av Sveriges regionala miljöövervakning som genomförs av länsstyrelserna. Utvärderingen gäller miljöövervakningsprogrammet ”Exploatering av stränder i Sverige”, ett delprogram där länsstyrelserna samarbetar för att miljöövervakningen ska bli enhetlig. Utvärderingen av metoden har finansierats av medel från Naturvårdsverket. Över 80 procent av de ytor som granskades i utvärderingen var korrekt skattade vid samtliga typer av stränder uppdelat på fastlandskust, havsöar, sjöar och breda vattendrag. Vi bedömer därför att metoden som används i miljöövervakningsprogrammet fungerar bra. Det verkar vara exploateringsgraden som främst avgör hur väl metoden fungerar. Om exploateringen är låg, som exempelvis vid en ensam lada vid en sjö, så blir exploateringen överskattad enligt metoden. Är exploateringen hög, som exempelvis vid ett industriområde, så underskattar metoden exploateringen. Förutsatt att användaren av resultaten i miljöövervakningsprogrammet är medveten om att metoden inte fångar in alla typer av påverkan så fungerar metoden bra för att bedöma graden av exploatering vid stränder
Biogeografisk uppföljning av fladdermöss – Eriksberg, Blekinge län, 2024
Calluna AB har på uppdrag av Länsstyrelsen Jönköping genomfört inventering av fladdermöss i Eriksberg. Uppdraget ingår i den nationella biogeografiska uppföljningen av fladdermöss som syftar till att följa upp hur fladdermusfaunan utvecklas i några av Sveriges mest artrika områden. Två inventeringsbesök genomfördes under sommaren. Vid varje besök utfördes en manuell inventering och en autoboxinventering med sex autoboxar som spelade in fladdermössen under två nätter i sträck. Under inventeringen påträffades totalt 15 arter, varav åtta rödlistade arter: Bechsteins fladdermus, barbastell, dammfladdermus, mindre brunfladdermus, nordfladdermus, fransfladdermus, sydfladdermus och sydpipistrell. Fyndet av Bechsteins fladdermus är det första i området och det första i Blekinge län. Det fanns även några registreringar av misstänkta större musöra, men de kunde inte bekräftas. I en av autoboxarna registrerades 14 arter. Totalt har 16 arter påträffats i Eriksberg. Med tanke på artrikedomen och förekomst av så många sällsynta arter planeras det för fångst i området under år 2025, under förutsättning att det finns medel för extrainsatserna
Scenarier för minskad förbränning av fossil plast i el- och fjärrvärmesektorn : Olika åtgärders potentialer att bidra till att nå Sveriges klimatmål 2045
Det långsiktiga klimatmålet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären år 2045. Växthusgasutsläppen från avfallsförbränning i el-och fjärrvärmesektorn kommer främst från fossil plast. För att bidra till klimatmålet behöver el-och fjärrvärmesektorns utsläpp från avfallsförbränningen minska till noll eller nära noll-utsläpp till 2045. Det finns därför behov av att minska mängden fossil plast som går till förbränning. I denna rapport presenteras olika åtgärder potentialer för att minska mängden fossil plast som går till förbränning i el-och fjärrvärmesektorn i Sverige samt scenarier som visar hur de olika åtgärderna kan bidra till att minska utsläppen från avfallsförbränning. Delscenarier visas för åtgärderna resurseffektivitet (resurssmart plastanvändning och materialsubstitution), ökad användning av biobaserad plast och ökad materialåtervinning (mekanisk och kemisk). Även ett ”Övergripande målscenario” där alla åtgärder ingår presenteras. Förutom att ge minskade växthusgasutsläpp så bidrar även scenarierna till en hållbar plastanvändning. Resultatet visar att flera kraftfulla åtgärder krävs för att minska förbränning av fossilbaserad plast i el-och fjärrvärmesektorn. Men även att det är möjligt att minska mängden fossil plast som går till förbränning betydligt genom dessa åtgärder. En mängd olika aktörer bidrar till att sätta plastprodukter på marknaden, plastanvändning och uppkomsten av plastavfall, vilket gör att det finns behov av styrning och åtgärder i hela plastens värdekedja. Denna rapport är skriven av SMED, på uppdrag av Naturvårdsverket
Säsongsrapport Lavinprognoser : VINTERN 2022/2023
Det svenska lavinprognosprogrammet etablerades vintern 2015/2016 som ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket. Även om arbetet varje vintersäsong i grunden är sig likt så är den naturliga variationen i snön och lavinfaran stor på grund av vädret. Säsongen 2022/2023 präglades motsägelsefullt av dels generellt ganska stabila förhållanden, dels av allvarliga lavinolyckor med tragisk utgång
Livsmedelsavfall i Sverige 2022
Livsmedelsavfall i Sverige är en sammanställning över hur mycket livsmedel som blev avfall 2022, fördelat på de olika stegen i livsmedels kedjan. Här beskrivs också vilken förändring som har skett de senaste åren.Ungefär 1 420 000 ton livsmedelsavfall uppkom i landet 2022, vilket är 135 kg per person. Nya undersökningar visar att hushållen inte längre står för större delen av livsmedelsavfallet. Livsmedelsavfall i Sverige 2022 ges ut av Naturvårdsverket. Den bygger framför allt på statistik framtagen för rapportering till EU
NEMOte BARCODing : Förbättrad miljöövervakning av Östersjöns bentiska ekosystem
Förändringar av ekosystem och hot mot biologisk mångfald, samt de på denna mångfald vilande ekosystemtjänsterna, har skapat ett behov av mer robusta och kostnadseffektiva miljöövervakningsmetoder. Projektet NEMOte BARCODing har undersökt om de frilevande nematoderna kan hjälpa oss att fylla detta behov. Metastreckkodning (metabarcoding på engelska), en av de moderna DNA-metoderna, har möjliggjort att meiofauna-organismer som nematoder effektiv kan provtas. Nematoderna är en av de mest mångfaldshaltiga organismgrupperna i världen, och de har visat sig vara bra indikatorer på ekosystems hälsa och förändringar i miljön. I Östersjön, där traditionellt enbart större organismer, makrofauna, har använts, kan nematoderna tillföra värdefull information. Då antal makrofauna-arter i Östersjön är lågt har bedömningar av ekosystemhälsa baserat på makrofauna mindre upplösning än bedömningar baserat på de mer mångfaldiga och abundanta nematod-samhället. Det finns dock hinder för DNA-streckkodning ska för att övervaka nematoder i Östersjön: 1. Bristande täckning av nematod-arter i nuvarande referensdatabaser. 2. Bristande kunskap om streckkodningsmetoders förmåga att kvantifiera nematod-samhället och återspegla samhällskompositionen i miljöerna som provtas. Och 3. Bristen på verktyg för att bedöma ekosystemhälsa och ekologiska status från data över nematod-samhället. NEMOte BARCODing har bidragit till att överkomma dessa brister och därigenom till att möjliggöra miljöövervakning av Östersjöns nematoder. I Arbetspaktet 1 förbättrade NEMOte BARCODing existerande referensdatabaser genom att ladda upp referenssekvenser av 18S och 28S rRNA-markörgenerna för 110 av Östersjöns nematod-arter. I Arbetspaket 2 utvärderades sekvenseringsmetoders lämplighet för miljöövervakning. 18S-streckkodning med TAReuk primerparen fungerade bäst av de testade metoderna, gav en god bild av nematod-samhället, och rekommenderas därav för nematod-övervakning i Östersjön. I Arbetspaket 3 har NEMOte BARCODing utvecklat ett verktyg för statusklassning med nematod-data, Nematod-BQI (BQInem), med utgångspunkt i det BQI som används inom svensk miljöövervakning. Andra potentiella verktyg för nematod-övervakning utforskades även och en karta ritades för Nematod-BQI:s framtida utvecklingen, med potentiell inkludering av fler meiofauna-grupper som ett alternativ. Slutligen så förslogs ett pilotprogram för streckkodningsbaserad nematod-övervakning, med rekommenderade metoder, provtagningsupplägg och status klassningsverktyg (BQInem). De frilevande nematoderna kan säga oss mycket om ekosystemens hälsa och arbetet inom NEMOte BARCODing har förhoppningsvis bidragit till att denna information förmedlas
Naturvärdeskarta Skog:En sannolikhetsmodell för naturvärden på skogsmark
För att planera naturvård i skogen måste vi ha kunskap om skogen. Stora och sammanlänkande naturskogsområden saknas i ett skogslandskap som huvudsakligen präglas av likåldriga bestånd. Därför behöver vi kunna identifiera isolerade fragment av kvarvarande skog med höga naturvärden. Rapporten beskriver en modellering, NVK Skog, av den relativa sannolikheten för förekomst av värdekärnor i det svenska skogslandskapet. Modelleringen baseras på kända värdekärnor och använder 125 oberoende variabler från öppet tillgängliga geografiska datakällor och skattar sannolikheten för enskilda hektarsytor på 22 miljoner hektar skog. NVK Skog bidrar med fördjupad förståelse av det svenska skogslandskapet och tillsammans med andra geografiska underlag underlättar naturvårdsplanering på landskapsnivå. Syftet är att bidra med landstäckande skattningar av sannolikheten för förekomst av skog med höga naturvärden. Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs-och vattenmyndighetens kunskapsbehov