Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Nätprovfiske i Allgunnen 2023
No full textDenna rapport är en utvärdering av det nätprovfiske som genomfördes i Allgunnen under fyra nätter mellan 24:e och 28:e juli 2023. Syftet med provfisket var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen samt att provfisket ska ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Det standardiserade nätprovfisket finansierades av Allgunnens fiskevårdsområdesförening och Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fältarbetet utfördes av personal från Länsstyrelsen med hjälp från fiskevårdsområdesföreningen. Allgunnen är utpekad som nationellt värdefullt vatten för natur och regionalt värdefullt vatten för fiske.Under provfisket 2023 fångades abborre, benlöja, bergsimpa, braxen, gädda, lake, mört, sarv, sik, siklöja och sutare. Den totala fångsten per ansträngning var normal jämfört med regionala sjöar. Fångsten i bottensatta nät dominerades av abborre. Utifrån de nätprovfisken som gjorts 1997–2023 har abborre haft en positiv utveckling. Mört och lake stod för ungefär lika stor fångstvikt vardera. Fångsten av lake var mycket stor i regionala jämförelser. I pelagiska nät dominerades fångsten av siklöja. Även lake fångades i pelagiska nät vilket ytterligare indikerar rik förekomst av lake. gös fångstvikten samtidigt som ett stort antal yngel av abborre fångades. Eftersom abborre och lake utgjorde mer än halva fångsvikten bedöms sjön vara rovfiskdominerad. Inga arter uppvisade rekryteringsstörningar som härleds till försurning. I bottensatta nät var fångsten per ansträngning den största hittills i genomförda nätprovfisken 1997–2023. Framför allt förklaras ökningen av att fångsten av abborre ökat, men mörtoch braxen har också ökat jämfört med 1997. Antalet fiskätande abborrar var vid provfisket 2023 det högsta i genomförda nätprovfisken. Fångsten i nätprovfisket visar återigen att sjön har riklig förekomst av fisk under språngskiktet. Lake och siklöja dominerar fångsten under språngskiktet. Allgunnen tycks ha särskilt goda förutsättningar för lake. Fångsten per ansträngning var bland de högsta som uppmätts i svenska nätprovfisken. Provtagning av syre visar att sjön återkommande har problem med låga syrehalter. Att det fångas så mycket fisk som det ändå gör under språngskiktet är med den bakgrunden förvånande. Förvärras problematiken med låga syrehalter kan det få stora konsekvenser på Allgunnens fiskfauna och därmed riskera att försämra den ekologiska statusen. Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara god. God status stämmer väl med bedömningen vid tidigare nätprovfisken. Däremot bedömdes sjöns samlade ekologiska status vara måttlig i den senaste statusklassningen 2019 med motivet att det finns indikationer på hög näringsbelastning och dålig cirkulation av bottenvattnet. För fångsten 2023 indikerar inget fiskindex påverkan av övergödning
Translocation of capercaillie and black grouse from Sweden to central Europe : An evaluation of ongoing translocation projects
No full textDuring the last couple of decades there has been an increasing effort to reinforce and increase the populations of black grouse and capercaillie in several areas in Poland, Germany, Belgium and the Netherlands using translocated Swedish birds. Beginning in 2010, a total of 616 black grouse and 519 capercaillie have been captured in different parts of Sweden and translocated to populations in central Europe. The purpose of this report is to summarize the translocation projects in Sweden, investigate the potential effects on the source populations and lastly to evaluate how the progress of ongoing projects could be evaluated. To summarise, we have found that the current translocation projects of capercaillie and black grouse from Sweden are, in most respects, in accordance with the IUCN guidelines of translocation in conservation. However, we have identified three areas which we propose should be improved upon to better assess the success of a translocation project: better monitoring of the source population, analyse population viability of the recipient population from the start and lastly to improve the communication between the translocation projects and the interested parties at the capture locations in Sweden. We believe that improving upon these three areas will provide a solid foundation for assessing the success of the ongoing translocation projects from the perspectives of both the source and recipient populations of capercaillie and black grouse, as well as the local human interests
Levels of Persistent Halogenated Organic Pollutants (POP’s) in Mother’s Milk from First-Time Mothers in Uppsala, Sweden: Results from Year 2022, Chlorinated Pesticides from 2020-2022, and Temporal Trends for the Time Period 1996-2022
No full textSedan 1996 har Livsmedelsverket regelbundet samlat in modersmjölk från förstföderskor i Uppsala för analys av persistenta halogenerade organiska miljöföroreningar (POP). I följande rapport redovisas halterna av industrikemikalien PCB (mono-, di- och non-orto PCB), oavsiktligt bildade dioxiner och furaner (PCDD/F) och bromerade flamskyddsmedel (PBDE, HBCDD) i 15 modersmjölksprover insamlade 2022. De klorerade pesticiderna DDT (p,p’-DDT, p,p’-DDE, p,p’-DDD, o,p’-DDT), hexaklorbensen (HCB), hexaklorcyklohexan (β-HCH) och klordan (oxyklordan och transnonaklor) har analyserats i 3 pooler per år för åren 2020-2022. Nya data har också använts för att uppdatera tidstrenderna för dessa ämnen. Bland PCBerna var medelkoncentrationen i modersmjölk (2022) högst för CB 153 (18 ng/g fett). Medelhalten för PCDD TEQ och PCDF TEQ var för båda 1,0 pg/g fett beräknade med de nya toxiska ekvivaleringsfaktorerna, 2022 WHO TEF. Bland de polybromerade difenyletrarna (PBDE) hade BDE 153 (0,36 ng/g fett) högst medelhalt. Den DDT-förening som hade högst medelhalt i de poolade proverna var p,p’-DDE (28 ng/g fett). Utvärdering av tidstrender för perioden 1996-2022 visade att halterna av di-orto PCBer, mono-orto PCB TEQ och non-orto PCB TEQ har minskat med i medeltal 5-6 % per år. Halterna av PCDD TEQ har minskat fortare än halterna av PCDF TEQ (7 % respektive 2 % per år). När olika tidperioder studerades visade resultaten att minskningen skett snabbare i början av studien 1996-2006/2010 jämfört med den senare delen fram till 2022. För PCDF sågs ingen signifikant minskning 2008-2022. Även om modersmjölknivåerna av total TEQ minskar, hade fortfarande 4 av de 15 kvinnor som provtagits under 2022 nivåer över Efsas modellerade kritiska halt för modersmjölk (beräknat utifrån de tidigare TEFarna från 2005 eftersom Efsa ännu inte har uppdaterat sin riskvärdering med de nya TEFarna). En jämförelse mellan summahalter av dioxinlika PCB, PCDF och PCDD beräknade med 2005 WHO TEF och 2022 WHO TEF, gjordes för hela studien. Resultaten visade att summahalterna blir lägre med de nya TEFarna från 2022, i medel 38 % för summa PCB/PCDD/F TEQ. Halterna av BDE 47, BDE 99, BDE 100, och sumPBDE har minskat med 5-11% per år 1996-2022. När studieperioden delades upp i flera delar visar resultaten att halterna sjunker snabbare mot slutet av perioden. BDE 209 har bara analyserats kontinuerligt i modersmjölk sedan 2009 och för första gången ses en minskning av BDE 209 med i medeltal 5% per år. För BDE 153 och HBCDD ökade halterna signifikant i bröstmjölk 1996-2005/2007 och därefter minskade halterna med i medeltal 3 respektive 8 %. Halterna av klorpesticider i modersmjölk minskade med 5-10 % per år och för HCB sågs först en minskning för att sedan öka åren 2009-2016 och efter det minska. Resultaten stämmer överens med det som rapporterats tidigare inom POPUP. Fortsatta undersökningar av POPar i modersmjölk kan ge svar på om halterna av PCBer, PCDD/F och HCB håller på att stabiliseras på nuvarande nivåer eller om nivåerna fortsätter att minska
Bottenfauna i Södermanland : Biologisk uppföljning i kalkade vatten 2024
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Södermanland har Sweco Sverige AB under april 2024 genomfört bottenfaunaundersökningar på åtta lokaler i sjöar i Södermanland. Syftet med undersökningen var att utifrån bottenfaunan följa upp effekten av den kalkning som genomförts i länet genom att bedöma lokalernas status med avseende på surhet, föroreningar eller annan påverkan samt erhålla information om bottenfaunans naturvärde. Statusklassningen enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter visade på hög status gällande surhet på en lokal, god status på fyra lokaler, måttlig status på två lokaler och otillfredsställande status på en lokal. Vid expertbedömningen bedömdes förhållandena på samtliga lokaler som måttligt sura. Statusklassningen enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter visade på hög ekologisk status med avseende på näring på sex lokaler och god status på två lokaler. Inga ovanliga eller rödlistade arter noterades vid årets undersökning
Utvärdering av Klimatklivet : Investeringsstödets effekter 2020–2022
No full textKlimatklivet är ett investeringsstöd till lokala klimatinvesteringar. De investerade medlen ska ge största möjliga klimatnytta och det huvudsakliga syftet med Klimatklivet är att varaktigt minska växthusgasutsläppen. Denna rapport innehåller en utvärdering av stödet. Naturvårdsverket ska i enlighet med förordningen om stöd till lokala klimatinvesteringar följa upp och utvärdera stödet. Naturvårdsverket har gett WSP i uppdrag att utvärdera effekterna av Klimatklivet med fokus på perioden 2020–2022. Utvärderingen genomfördes under 2023. Ett särskilt fokus finns på att undersöka Klimatklivets additionalitet, indirekta effekter och stödets proportionalitet och lämplighet. Stödets additionalitet innebär hur stor del av investeringarna och utsläppsminskningarna som har uppkommit till följd av stöd från Klimatklivet. För att undersöka vad som hade hänt utan Klimatklivet har rapportförfattarna samlat in information från och analyserat tre grupper av aktörer: de som har beviljats stöd, de som har sökt stöd men fått avslag och övriga aktörer som utan stöd eventuellt genomför investeringar som liknar de åtgärder som får finansiering av Klimatklivet
Anlagda våtmarker som flödesbuffrare : Hur skapar vi synergieffekter medbiologisk mångfald och pollinering?
No full textAnlagda våtmarker har använts som naturbaserade lösningar på miljöproblem sedan 1990-talet i Sverige, framför allt i jordbrukslandskapet. Inledningsvis var huvudsyftet kostnadseffektiva åtgärder för att minska övergödningseffekter i havet men även våtmarkers positiva effekt på den biologiska mångfalden betonades tidigt. Under det senaste decenniet har anlagda våtmarker också diskuterats som lösning på andra miljönyttor, som flödesbuffring, vattenmagasinering och för att hålla kvar kol i organogena marker. För de senare ekosystemtjänsterna är forskningsläget emellertid osäkert och för vissa, såsom flödesbuffring, har det saknats faktiska mätdata. Denna brist är speciellt tydligt på de större landskapsskalor som behöver studeras för att exempelvis förstå våtmarkers och våtmarkslandskapens förmåga att förhindra översvämning lokalt och av nedströms belägna områden. I frånvaro av mätdata har förväntade positiva effekter i stället modellerats fram genom att utgå från parametrar som nederbörd och avrinningsområdens egenskaper. För att studera betydelsen av anlagda våtmarker i jordbrukslandskapet på flödesbuffring, dvs vattenmagasineringsförmågan, samt hur denna förmåga påverkar biologisk mångfald, har projektet samlat ett konsortium av experter och forskare inom framför allt ekologi och hydrologi. Inom ramen för projektet har en omfattande och strategisk provtagning genomförts under 3 år, av hydrologiska och ekologiska parametrar samt biologisk mångfald. Förutom dessa fältmätningar har även markägarnas åsikter kring värdet av sina anlagda våtmarker undersökts. Resultaten visar att anlagda våtmarker i jordbrukslandskapet har en stor potential att fungera som flödesutjämnare och buffra vatten både i den enskilda våtmarken och på landskapsnivå. Samtidigt gynnas en stor mängd organismgrupper, inklusive specialiserade våtmarksarter på nationella hotlistor. Resultaten visar också att för både flödesbuffring och biologisk mångfald finns flera avgörande parametrar vad gäller placering och design som styr hur väl en våtmark faktiskt levererar dessa ekosystemtjänster. De anlagda våtmarkerna i studien är huvudsakligen grävda dammar optimerade för näringsavskiljning och var därigenom relativt små och tog huvudsakligen emot dräneringsvatten från åkermark. Trots storleken bidrog de undersökta våtmarkerna till att dämpa högflöden med 3–17 %, vilket är i paritet med mätningar från naturliga våtmarker i tidigare studier (cirka 10 %). Det visade sig också att våtmarkerna bibehöll sina buffrande funktioner både under kortare högflödesperioder samt under ett år med hög årsnederbörd, vilket indikerar att de kan fungera med liknande effektivitet i ett framtida klimat med högre avrinning. Vid extremnederbörd framstår dock de buffrade volymerna i dessa små våtmarker som otillräckliga för att kunna fungera som (enskild) åtgärd, både idag och i framtiden. Till skillnad från naturliga våtmarker fanns inga starka samband mellan flödesbuffringen i studiens anlagda våtmarker och deras position i avrinningsområdet. Varken våtmarkens höjd över havet eller nerströms/uppströms placering i avrinningsområdet påverkade buffringsförmågan. Det fanns dock andra faktorer som påverkade våtmarkernas buffring, som att buffringen ökade med storleken på våtmarkens tillrinningsområden. Den effekten var delvis oväntad eftersom våtmarker med stora tillrinningsområde borde fyllas snabbare, vara fulla under längre tid och därmed buffra mindre effektivt. Resultaten tyder dock på att den tekniska utformningen på våtmarkerna ger dem god buffringskapacitet trots hög hydrologisk belastning. Resultaten visar också att det finns marginal för att förbättra buffringen genom tekniska anläggningsmekanismer, särskilt i fråga om tömningsmöjligheterna och reglerbarheten i utloppskonstruktionerna. Våra data visar att endast 47 % av den teoretiska volymförändringspotentialen utnyttjades i våtmarkerna, vilket kan medge ökad buffringspotential genom aktiv tömning/sänkning inför stora nederbördssituationer. De kraftiga vattennivåvariationerna i många av våtmarkerna, i kombination med förekomst av både flacka partier och brantare släntlutning, var positivt för artrikedomen hos flera organismgrupper. Generellt gynnades mångfalden hos flera grupper av större strandvåtmarker och flacka stränder, men det fanns undantag. Till exempel gynnades nätbyggande spindlar av brantare stränder. Ett oväntat resultat var också den begränsade eller till och med negativa effekten av betande djur, vilket går stick i stäv med rekommendationer i manualer för våtmarksanläggning och skötsel. Sannolikt gynnas leddjuren av att vegetationen hålls kort men samtidigt kan de rent fysiska effekterna av trampet missgynna artgrupper som har sin larvutveckling i blöt jord. För att förstå dessa samband behövs mer forskning som går in på mekanismer samt hur effekten påverkas av djurslag, djurtäthet och jordart. För insekter som utvecklas i vatten, som trollsländor, sågs inga samband med hydrologiska parametrar, men det var uppenbart att små, anlagda våtmarker är veritabla artöar för trollsländor. Totalt noterades 68 % av alla Sveriges arter på en yta (800 km2) som motsvarar 0,0015 % av Sveriges yta. Artsammansättning skilde sig mellan våtmarker och för att nå höga artantal på landskapsnivå kan det därför vara en fördel med många olika våtmarker i en region. För pollinatörer, särskilt bin, fanns korrelation mellan förekomst och storleken på våtmarkernas minsta vattenareal (dvs, när de är som mest uttorkade). Markägarenkäten visade att markägarna överlag ser mest nyttor, snarare än problem, med anlagda våtmarker. Mest notabelt var den höga nöjdheten med våtmarker (91 %) samt att en mycket stor andel markägare (83 %) använder sin våtmark för personlig rekreation, där skridskoåkning var populärast. Slutsatsen från studierna är att anlagda våtmarker som konstruerats för näringsavskiljning och i viss mån biologisk mångfald kan fungera bra som flödesbuffrare. Dessutom finns stor potential för ökad buffringskapacitet genom att både utformning (inte minst in- och utloppslösningar och aktiv nivåstyrning i våtmarkerna), läge och skötsel har en stor påverkan på den totala effekten. Dessutom verkar det finnas möjliga synergieffekter mellan vattennivåvariationer och artrikedomen av leddjur, men för att nå en hög biologisk mångfald i anlagda våtmarker bör stränderna vara heterogena eller att olika våtmarker har olika struktur
Nord2000 spår : Svenska emissionsdata för beräkning av bullerfrån spårburen trafik med hjälp av Nord 2000
No full textDenna rapport beskriver emissionsdata för beräkningav buller från spårtrafik i Sverige med den Nordiskaberäkningsmetoden Nord2000. Emissionsdata ärframtagna för olika tågtyper utifrån mer än 700uppmätta tågpassager fördelade över 9 mätplatser,samt från mätningar av ytråheten på rälhuvudet pådessa platser. Totalt presenteras indataparametrar för8 motorvagnar (inklusive X2) och godståg medgjutjärnsblock skapade genom statistisk analys avmätresultaten i enlighet med ett utkast tilleuropastandard (prEN 17936). För motorvagnen ER1,godståg med skivbroms eller K-block och för lokdragnapersontåg var mätunderlaget för litet och deframtagna indata är istället baserade på bådeuppmätta passa ger och/eller äldre indata
Korrektioner för vägbeläggningar : Uppdaterade korrektioner för olika svenska vägbeläggningarför användning i Nord2000
No full textNord2000 har en annan referensvägytaän Nordisk beräkningsmodell reviderad1996 (Nord96). Nyare mätningar medCPX-metoden för ett antal svenskavägbeläggningar utgör underlag föruppdaterad översättning mellan densvenska referensvägytan och den somingår i Nord2000 samt korrektioner förövriga vanligt förekommandevägbeläggningar
Hälsorelaterad miljöövervakning: Cancerframkallande ämnen i tätortsluft : Personlig exponering och bakgrundsmätning i Malmö 2023
No full textI denna studie mättes personburen exponering via luften för de cancerframkallande ämnena bensen,1,3-butadien, formaldehyd samt kvävedioxid. Provtagning genomfördes i centrala Malmö under envecka hösten 2023, och omfattade 41 slumpvis tillfrågade personer i åldrarna 20–60 år (20 kvinnor och21 män). Svarsfrekvensen för studiedeltagare var 26 % och deltagarfrekvensen 13%. För 20 av dessagenomfördes även mätningar under en andra mätvecka. Parallellt under mätperioden genomfördes ävenstationära mätningar på två platser utomhus. Medianhalten för personburna mätningar av bensen och 1,3-butadien var 0,6 μg/m3 respektive 0,03μg/m3, vilket är lägre än tidigare mätomgångar i Malmö och under respektive miljökvalitetsmål. Rökarevar signifikant högre exponerade för bensen och 1,3-butadien (för 1,3-butadien även personer somutsatts för passiv rökning). För formaldehyd var medianhalten 14,2 μg/m3 och för kvävedioxid 12,0μg/m3, vilket är i samma storleksordning som tidigare mätkampanjer i Malmö 2014, 2008 och 2003.Deltagare med gasspis hade signifikant högre kvävedioxidexponering. De stationära mätningarna genomfördes vid kommunens urbana bakgrundsstation samt vid en tungttrafikerad korsning. Medelhalten av bensen och 1,3-butadien i den urbana bakgrunden var lägre jämförtmed tidigare år. För formaldehyd och kvävedioxid var medelhalten tämligen oförändrad jämfört medsenaste mätkampanjen 2014. För samtliga ämnena var den personliga exponeringen högre än halter iurban bakgrund
Att återanvända eller inte: är renatavloppsvatten en giftfri och hållbarresurs för framtiden? (REASSURE) : Risker förknippade med farliga föroreningar vid återanvändning av avloppsvatten och hur de kan minskas
No full textInnovativa lösningar, som säker återanvändning, krävs inom vatten- och slamhanteringför att uppnå en cirkulär ekonomi och för att hantera utmaningarna medglobal vattenbrist och förlust av näringsämnen i marken. I forskningsprojektet“REASSURE” var det övergripande målet att öka förståelsen för potentialen ochhållbarheten i att använda avloppsvatten som en resurs i Sverige och utomlands,med fokus på oönskade kemiska föroreningar så som organiska mikroföroreingar,metaller och mikroplaster. Projektet hade följande specifika mål: 1. Identifiera faktorer som påverkar eller bestämmer graden av återanvändningav avloppsvatten och slam i olika länder; 2. Beskriva det aktuella läget för återanvändning av avloppsvatten i Sverige ochförekomst av farliga föroreningar som hinder för återanvändning; 3. Utvärdera effektiviteten hos olika avancerade behandlingstekniker mot farligaföroreningar för bättre vattenkvalitet i utgående (renat) avloppsvatten; 4. Bedöma risker för miljö- och hälsoeffekter i samband med användning avavloppsvatten som en resurs. För att uppnå mål 1 sammanställde vi data om nationell återanvändning av avloppsvattenoch slam tillsammans med relevant nationell statistik. Slamdata sammanställsi denna rapport endast för jämförelser över nationsgränserna. Återanvändningav avloppsvatten visade en positiv korrelation med andel behandlat avloppsvatten,urbanisering, vattenstress och BNP per capita. I rapporten jämförs också situationenför återanvändning av avloppsvatten i utvalda länder, och vi kunde konstatera attpraxis, policy och tillämpningar för återanvändning varierar mellan länder. För att uppnå mål 2 och 4 utfördes en omfattande sammanställning av farligaföroreningar i avloppsvatten från svenska reningsanläggningar för kommunaltavloppsvatten, gråvatten och svartvatten genom sammanställning av data frånden öppna litteraturen. Ett arbetsflöde för systematisk litteraturgenomgång, metaanalysoch risk- och farlighetsbedömning av föroreningar (baserat på 14 parametrar)i utgåendeavloppsvatten etablerades. Dessutom utarbetade vi kriterier för enriskbaserad poängsättning, vilket möjliggjorde en rangordning och prioritering avföroreningarna. Detta resulterade i en prioriteringslista med 119 organiska mikroföroreningsom kan utgöra ett hinder för en hållbar återanvändning av avloppsvatten.Av de prioriterade kemikalier som identifierades hade 30 (främst läkemedel)en riskkvot ≥ 1, vilket indikerar en ekologisk risk. Dessutom flaggades 16 kemikaliersom miljöfarliga på grund av sin persistens och rörlighet, medan cirka 60 kemikalierförknippadesmed positiva prognoser för minst fyra hälsofaror för människor.De 10 högst prioriterade kemikalierna var venlafaxin, bicalutamid, desvenlafaxin,diklofenak, amoxicillin, klaritromycin, dietyltoluamid, genistein, azitromycinoch fexofenadin.Även om det kan finnas ett antal olika potentiella alternativ föråteranvändning av avloppsvatten, har denna rapport primärt fokus på bevattningav jordbruk för återanvändning av avloppsvatten, med tanke på att jordbruket ärden största konsumentenav sötvatten globalt (United Nations, 2024). I Sverige kanåteranvändning av renat kommunalt avloppsvatten för bevattning vara särskiltfördelaktigt för jordbrukare i områden som upplever betydande vattenbrist underväxtsäsongen (Naturvårdsverket, 2022). För att uppnå mål 3 studerade projektet tillgängliga reningstekniker och kombinationerav dessa för att avskilja prioriterade kemikalier. Avskiljningseffektivitetenför kemiska föroreningar sammanställdes för olika reningstekniker från svensklitteratur, och effektiviteten för fem utvalda tekniker (granulärt aktivt kol (GAK),ozonering, membranbioreaktor (MBR), nanofiltrering (NF) och omvänd osmos(RO)) för 38 prioriterade kemikalier, från internationell litteratur, användes för attrangordna dessa tekniker. Dessutom undersöktes kopplingen mellan avanceradreningsteknik och föroreningarnas egenskaper, och en kostnadsanalys gjordesför de utvalda teknikerna. Med tanke på dess effektivitet när det gäller att avskiljaorganiska mikroföroreningar och den lägre kostnaden. Baserat på analysen kanGAK eller en kombination av olika tekniker med fördel användas för god reningoch säker återvinning av avloppsvatten. Det är viktigt att skapa kunskap om de drivande faktorerna för graden av återanvändningav avloppsvatten och slam för att kunna utvärdera potentialen för dennatyp av återanvändning och för att kunna utveckla nya vattenförvaltningsplanerför återanvändning av avloppsvatten som en hållbar vattenresurs. Kunskap omkemiska föroreningar som identifierats som hinder för återanvändning av behandlatavloppsvatten kan bidra till att fastställa kriterier för riskhanteringsplanerenligtEU:s förordning om återanvändning av avloppsvatten (Förordning(EU) 2020/741).Riskkarakterisering och policystöd är mycket relevant för Naturvårdsverketför derasmöjlighet att kunna tillhandahålla riktlinjer för att minska spridningen av farligaföroreningar till miljön på grund av återanvändning av avloppsvatten. De avanceradebehandlingsalternativ och strategier som presenteras här kommer att underlätta förkommuner och andra problemägare att ta beslut kring modernisering och nyanläggningav avlopsreningsverk. I framtida policydokument bör man överväga att fokuserapå att minska förekomsten av prioriterade kemikalier i avloppsvatten genom attfastställa koncentrationsgränser och kräva avancerad reningsteknik, baserat påreningseffektivitet och ekologiska riskbedömningar. Detta bör vara en integrerad delav framtida regleringar. Eftersom datasetet härrör från tillgänglig litteratur kommerdet att krävas ytterligare studier och omanalyser med hjälp av arbetsflödet för metaanalysför att ta itu med potentiella okända kemikalier