Swedish Environmental Protection Agency
Not a member yet
7206 research outputs found
Sort by
Biomonitorering av kadmium i urin hos svenska kvinnor
No full textExponering för låga halter av kadmium via kosten kan ge upphov till benskörhet, ökad risk för frakturer samt hjärtkärlsjukdom. Kvinnor utgör en riskgrupp. Syftet med studien vara var att jämföra halter av kadmium i urin hos svenska icke-rökande kvinnor i åldern 50–59 år boende i olika delar av landet samt att relatera kadmiumhalterna i urin till kända exponeringskällor. Medianhalten av kadmium i urin bland de undersökta kvinnorna (N=130) var 0,21 μg/g kreatinin respektive 0,20 μg/L (justerat för densitet). Åtta procent av kvinnorna hade en kadmiumhalt som överskred 0,5 μg/g kreatinin och 3 % av kvinnorna hade en halt som överskred 1 μg/g kreatinin och som visat skadlig påverkan på skelettet respektive njurarna. Kvinnor bosatta i Västerbotten och Norrbotten hade lägre kadmiumhalter i urin än kvinnor i Skåne, Stockholm och Västra Götaland. Kvinnor som var födda i ett land utanför Europa hade högre kadmiumhalter i urin än kvinnor födda i Europa. Med avseende på olika typer av livsmedel så hade kvinnor som sällan åt kött och bröd högre kadmiumhalter i urin. Likaså hade kvinnor med högre intag av baljväxter högre kadmiumhalter än kvinnor som rapporterade att de aldrig åt baljväxter. Vi fann inga signifikanta samband med andra typer av livsmedel, kosttillskott, eller källor till dricksvatten. Vi fann geografiska, etniska och kost-relaterade skillnader i kadmiumhalter i urin hos icke-rökande medelålders kvinnor i Sverige. Åtta procent av kvinnorna överskred den kadmiumhalt i urin som har kopplats till skador på skelettet. Vid jämförelse med kadmiumhalterna i urin från den föregående undersökningen 2018–2019 bland icke-rökande kvinnor i åldern 50–59 år så fanns det ingen indikation på att exponeringen har minskat över tid. Därför rekommenderas en fortsatt biomonitorering av kadmiumhalterna i känsliga grupper och insatser för att minska kadmiumexponering i befolkningen är nödvändiga.
REFINE – Förbättrad bedömning av klimatpåverkan och närsaltsförändringar i fjällsjöar : Analys av storskalig klimatinducerad oligotrofiering och risk för lokal eutrofieringspåverkan som följd av ökad exploatering
No full textFjällen värms upp och förändras fort. För det finns både bildbevis och bevis i klimat- och miljöövervakningsdata. Projektet REFINE har haft som syften att (1) bidra med ny kunskap om påverkan av klimatet och andra lokala/regionala påverkansfaktorer som påverkar näringsämnesbelastningar av fjällsjöar och (2) att bidra till förbättringen av beslutsstödjande verktyg och bedömningskriterier. Våra analyser visar att fjällsjöar har blivit alltmer näringsfattiga sedan slutet av 1980-talet när miljöövervakningen startade, med medelkoncentrationer av total-fosfor (tot-P) som numera för de allra flesta sjöarna ligger under 5 μg/L. Analys av grönhet (satellitdata, NDVImax) för fjällsjöarnas avrinningsområden visar att dessa i snabb takt blir allt grönare. Våra analyser visar att mängden kväve (N) och fosfor (P) lagrat i vegetationen i fjällsjöars tillrinningsområden ökar i medel med mellan 12–110% för P och 10–74% för N mellan perioden 1983–1994 och 2001–2020. Ökningen var statistiskt signifikant för samtliga avrinningsområden. Förutom näringsämnena N och P sker också en snabb inlagring av kol (C) i fjällvegetationen. Analyserna visar också tydligt att fjällvegetationens ökade grönhet går fortare i den södra delen av fjällkedjan och långsammare längre norrut. Förändringar i renbetes-tryck kunde inte ge någon tydlig förklaring till den snabbt ökande grönheten av fjällvärlden. Avrinningsområdenas grönhet (mätt som NDVImax) visar också ett tydligt negativt samband med sjöarnas total-P koncentrationer. Av detta drar vi slutsatsen att vegetationens utbredning i ett allt varmare fjällandskap binder upp allt större del av de viktiga näringsämnena P och N. Slutsatsen bekräftas även av vegetationsdata från databasen NILS där vegetationstäckningen har ett starkt negativt samband med total-P vattenkoncentrationerna i fjällsjöarna. De ökade fastläggningen i vegetationen (t.ex. i marken) leder till en allt mindre avrinning av näringsämnen till sjöar och vattendrag, vilket har uppenbara ekologiska konsekvenser. En ökad fastläggning i vegetation i stora avrinningsområden som dränerar fjällen och det boreala skogslandet ned till Östersjön tros även vara förklaringen till minskande total-P koncentrationer i flodmynningarna. Även här minskar total-P koncentrationen markant över tiden och minskningen korrelerar starkast med uppvärmningen. Vår analys av näringsomsättningen i fjällsjöarna visar att det inte oväntat fanns en låg risk för internbelastning i dagsläget och att potentialen för att klara en förhöjd internbelastning av P från sedimenten var stor för de flesta av sjöarna. Undantaget var Funäsdalssjön där inkuberingen av en av sedimentpropparna visade en något förhöjd frigörelse av P från sedimentet. Modelleringen av sjöarnas P-status visade att ökad extern eller internbelastning av P skulle försämra vattenkvaliteten, men att detta var ytterst beroende av sjöarnas omsättningstid. I sjöar med längre omsättningstider hade en ökad internbelastning av P från sedimentet en större effekt. I sjöar med korta omsättningstider, påverkade i stället den externa P-belastningen vattenkvaliteten mest, även om internbelastningen också var förhöjd. En modellerad fortsatt minskning av P-tillförsel till sjöarna skulle i stället ha en motsatt effekt med väldigt låga P-koncentrationer i vattnet om de trenderna för minskade P-koncentrationer i vattendrag fortsätter nedåt. Däremot kan eutrofiering av dessa vattenförekomster vara ”dold” som följd av en kombination av klimatpåverkan och ökad utveckling och bebyggelse runt sjöarna. Det betyder att en klimatbetingad minskning av P-transporten till sjöarna kan kompensera för en ökning av P-transporten som följd av en vidare exploatering runt dessa sjöar. Antalet taxa av litoralbottenfaunan visade en ökande trend i fjällsjöar och ökade i medel med 2–3 taxa per decennium. Endast en av 16 undersökta sjöar visade en minskning i antalet taxa. Långsiktiga förändringar i litoralbottenfaunans sammansättning var påtagliga över tidsintervallet, medan temperatur, nederbörd, koncentrationen av totalt organiskt kol (TOC), total-P, total-N och kvoten mellan löst oorganiskt kväve och total-P (DIN/TP) var variabler som signifikant bidrog till de observerade förändringarna. Detta visar på den tydliga samvariationen av klimatbetingade och vattenkemiska variabler (främst näringsämnen). Bland litoral-bottenfauna identifierade vi även taxa som hade dykt upp eller försvunnit under åren 2015-2019 jämfört med perioden 1995-1999. Dessa resultat speglar den på-gående förskjutningen i bottenfaunasamhällen i de svenska fjällsjöarna. Den snabba uppvärmningen, landskapets förändringar och sjöarnas uppvärmning och oligotrofiering innebär pågående och kommande ekologiska förändringar som dagens bedömningsgrunder inte täcker. Vi ser till exempel en fara att värmeälskande bentiska cyanobakterier kan breda ut sig när sjöarna blir allt varmare (då många taxa är värmeälskande och kan orsaka blomningar - även på bottnarna) och mer näringsfattiga (då många taxa kan fixera kväve och lagra P). Analysresultat visar att cyanobakterier är mycket vanliga på steniga bottnar i litoralzonen, men den befintliga miljöövervakningen kvantifierar inte detta. Projektet föreslår ett större fokus på analys av bentiska alger, av andelen mixotrofer bland växtplankton (dvs arter som har förmåga till fotosyntes men som även intar näringspartiklar), införandet av e-DNA för att analysera fiskförekomst, samt användningen av satellit-data (NDVI, LIDAR) för att följa upp igenväxningen av fjällen, samt för klorofyllmätningar i större sjöar
Bottenfauna i Jönköpings län 2023 : En undersökning av bottenfauna på 34 lokaler i rinnande vatten
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Jönköping län har Sweco Sverige AB (tidigare Medins Havs och Vattenkonsulter) under hösten 2023 genomfört bottenfaunaundersökningar i 34 lokaler i vattendrag. Undersökningarna utfördes inom ramen för kalkeffektuppföljning i länet med syftet att kontrollera om bottenfaunasamhället är påverkat av försurning samt att kartlägga eventuella förekomster av hotade arter.Enligt de nationella bedömningsgrunderna (HVMFS 2019:25) klassades samtliga av de undersökta lokalerna ha hög eller god status gällande allmän ekologisk kvalitet (ASPT-index) och näringspåverkan (DJ-index).Vid utvärderingen av resultaten gjordes en expertbedömning av lokalens status med avseende på surhet, näringspåverkan, hydromorfologisk påverkan, annan påverkan samt eventuella naturvärden (med avseende på bottenfaunan). I Tabell 1 redovisas samtliga expertbedömningar.Bottenfaunan indikerade nära neutrala eller måttligt sura förhållanden vid 26 av de 34 undersökta lokalerna. Åtta av lokalerna bedömdes vara sura. Ingen lokal bedömdes som mycket sur.Enligt expertbedömningen var statusen med avseende på näring god eller hög vid samtliga av de undersökta lokalerna.Vid majoriteten av de undersökta lokalerna uppvisade bottenfaunan inga tecken på hydro morfologisk påverkan. Endast vid lokal 2 Västerån bedömdes statusen med avseende på hydromorfologisk påverkan som god.Vid bedömning av naturvärden noterades två rödlistade arter och elva arter som kan betecknas som ovanliga i regionen. Vid lokal 34 Bäck till Stråken bedömdes bottenfaunan hamycket höga naturvärden och vid nio av de undersökta lokalerna bedömdes bottenfaunan ha höga naturvärden
Vattenkemisk utvärdering av 13 sjöar och 27 vattendrag i Jönköpings län
No full textKalkningen i Jönköpings län påbörjades i början av 1980-talet. För att följa kalkningens effekter och om rätt mängd kalk sprids görs en vattenkemisk uppföljning, kallad för kalkeffektuppföljning. Denna omfattar alla de så kallade målområden där kalkning pågår eller nyligen avslutats. Basprovtagningen omfattar pH, alkalinitet, konduktivitet, färgtal, kalcium, magnesium, natrium och kalium
Stormusslor i Jönköpings län 1959–2023Utbredning och status i vattendragen
No full textDe i Sverige förekommande arterna av stormusslor är flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera), äkta målarmussla (Unio pictorum), spetsig målarmussla (Unio tumidus), tjockskalig målarmussla (Unio crassus), vanlig (allmän) dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (Anodonta cygnea) och flat dammussla (Pseudanodonta complanata). I Jönköpings län förekommer samtliga. Även de invasiva främmande arterna vandrarmussla eller ”zebramussla” (Dreissena polymorpha) och kinesisk dammussla (Sinanodonta woodiana) ingår i gruppen stormusslor. De har påträffats i Sverige men ännu inte i Jönköpings län. Det finns många hot mot stormusslorna. Föroreningar och försurning av sjöar och vatten[1]drag, fysiska förändringar som vandringshinder och rensningar, igenslammade bottnar och försvinnande värdfiskar utgör de största hoten. I länet är flodpärlmusslan den art som har den mest framstående och betydande rollen. Inventering av flodpärlmussla ingår i miljöövervakningen (såväl den nationella som den regionala), men är även en indikator för att följa upp kalkningens effekter. Olika bevarande[1]och artskyddsprojekt har genom de senaste årtiondena bedrivits och har på så vis möjlig[1]gjort en intensifiering av ny- och återinventeringsarbete för flodpärlmussla. Undersökningar av stormusslor har dessutom ingått i andra program, uppföljningar eller undersökningar Genom inventeringar och andra undersökningar får vi en bild av tillståndet i miljön. Inventering av stormusslor är en del i denna övervakning och har, för Jönköpings läns del, bedrivits sedan mitten på 1990-talet. Den första kända inventeringen av flodpärlmussla i Jönköpings län gjordes 1959 (Ward, 1994). Återhämtningen från det intensiva pärlfisket under 1920-talet började då märkas. Numer är hoten andra, som exempelvis försurning, utsläpp från industri och samhälle, skogsbruk, arbete i vatten, klimatförändringar och vattenkraft. Metoderna för att inventera stormusslor har antingen varit översiktliga eller standardiserade. Även så kallade spontanfynd av stormusslor förekommer och har ingått i dokumentationen. I denna rapport sammanfattas inventeringarna i länet för perioden 1959–2023. Flodpärlmussla, tjockskalig målarmussla, flat dammussla och äkta målarmussla är de stormusselarter i Jönköpings län som är upptagna i den svenska rödlistan för hotade arter. Främst flodpärlmussla och tjockskalig målarmussla har eftersökts i syfte att kartlägga förekomsterna. I Tabell 1 framgår de idag kända förekomsterna av stormusslor i länets vattendrag. Kända förekomster av flodpärlmusslor finns i 27 av länets 37 inventerade vattendrag med stormusslor. Tjockskalig målarmussla förekommer i fyra vattendrag. Inventerade vattendrag utan fynd av musslor är inte presenterade i denna rapport. Det kan hittas hos den nationella datavärden SLU, där mark-, vatten- och miljödata rapporteras in (Miljödata-MVM)
KUNGSÖRN:Spelflyktsinventering och sommarkontroll
No full textDetta faktablad Kungsörn: Spelflyktsinventering och sommarkontroller inom Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur i Sverige (www.naturvardsverket.se) är ett av flera dokument för styrning av och vägledning kring inventeringar av stora rovdjur i Sverige och Norge. Faktabladet riktar sig främst till personer knutna till länsstyrelserna i Sverige som genomför eller samordnar inventeringen av kungsörn. Länsstyrelserna har ansvaret för att dokumentera och kvalitetssäkra fältbesök och observationer av stora rovdjur, och för att registrera dessa i den svensk-norska databasen Rovbase. För övriga instruktioner och faktablad som reglerar inventering av stora rovdjur i Norge och Sverige, och för vetenskaplig litteratur om rovdjursinventeringar med mera, se www.rovdata.no och www.naturvardsverket.se. Faktablad och instruktioner syftar även till att visa och beskriva inventeringsarbetet för en bredare allmänhet. I Sverige finns också förordningar och föreskrifter som reglerar inventeringarna av stora rovdjur. Dessa finns listade sist i faktabladet
DNA-streckkodning av marina växtplankton : Ett nytt verktyg i miljöövervakningen
No full textVäxtplankton utgör grunden i den marina näringsväven och används världen över för att bestämma miljöstatus i hav och sjöar. De ingår exempelvis som en kvalitetsfaktor i EU:s vattendirektiv och havsmiljödirektiv. Det finns långa tidsserier av växtplanktonövervakning där analyserna utförts med mikroskopi. Det sker nu en snabb internationell utveckling av DNA-metoder för att övervaka växtplankton. Målsättningen med detta projekt var att utveckla en praktisk och robust DNA analysmetod som kan implementeras i svensk marin miljöövervakning. Vårt tillvägagångssätt var att följa med på ordinarie marina miljöövervakningsexpeditioner under ett års tid (2019–2020) och ta parallella havsvattenprov för så kallad DNA-streckkodning av växtplankton. Sammanlagt tog vi prov vid 19 övervakningsstationer som var spridda från Bottenviken i norr till Skagerrak i söder. Provtagningsfrekvensen var cirka 1 gång per månad. Praktiska metoder utarbetades för fältprovtagning, DNA-extraktion, sekvensering, bioinformatisk analys och taxonomisk annotering. Vi har även tagit fram system för datahantering hos nationell datavärd och gett förslag på en ny datatyp för nationellt datavärdskap för marinbiologi och oceanografi vid Svenskt Oceanografiskt Datacentrum (https://sharkweb. smhi.se/hamta-data/). En viktig del har varit att jämföra resultaten av DNA-streckkodning och mikroskopi. Resultaten visar att DNA-streckkodning ger ungefär dubbelt så högt biodiversitetsmått än mikroskopering, även om det skiljer sig åt mellan olika grupper av växtplankton. För att undersöka om DNA-streckkodning kan användas för kvantitativ analys tillsatte vi en intern standard till proverna bestående av syntetiskt DNA, men eftersom resultatet varierade så behöver man arbeta vidare med detta. Den relativa fördelningen av vanliga eukaryota växtplanktongrupper visade sig ha relativt bra överensstämmelse mellan DNA-streckkodning och mikroskopimåttet kolbiomassa, medan biovolym och abundans skiljde sig åt mer. DNA-streckkodning visade sig ge detaljerade utbredningsmönster av skadliga alger, till exempel för släktet Prymnesium bland häftalgerna (Coccolithophyceae). Vi har inom projektet kunnat utvärdera ekologiska drivkrafter för växtplanktonsamhällets diversitet och artsammansättning, genom att miljöövervakningen mäter många fysikalisk-kemiska parametrar. Både salthalt och närsalter visade sig ha stor inverkan på växtplanktonsamhällets sammansättning och diversitet. Sammanfattningsvis ser vi att den framtagna DNA-streckkodningsmetoden skulle vara ett bra komplement till den etablerade växtplanktonövervakningen
NORD2000 SPÅR : Beräkning av spårkorrektion från ytråhet på rälen för bullerberäkningar
No full textKunskapscentrum om bulle
Betydelse av garnets konstruktion för hindrande av torr mikroplastemission hos textil
No full textThis report has been commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency (Naturvårdsverket) with the aim to investigate the potential influence of yarn construction on the fragmentation of microplastic fibres (MPF) in textile fabrics. The analyses were conducted on multiple fabrics with identical constructions but utilizing different types of yarn, such as spun yarn and filament yarn. These fabrics underwent various test simulating the wear experienced throughout a fabric’s lifecycle, including washing, abrasion, and pilling. The research findings highlight the significant influence of yarn type on shedding behaviour. Specifically, spun yarn demonstrates a heightened propensity to shed fibre fragments compared to filament yarns, particularly noticeable during flat abrasion test such as pilling and Martindale, as well as during laundry processes. In contrast, regardless of being spun- or filament yarn, viscose yarn demonstrated lower fibre shedding rates compared to polyester yarn. Furthermore, the chemical recycled polyester yarn showed a tendency to shed more fibre fragments than primary polyester yarn. The conclusions drawn from this report underscores the importance of incorporating yarn quality considerations into eco-design requirements, as suggested by the EU Commission, to effectively mitigate environmental impacts. Further research is essential to enhance our understanding of the factors influencing fibre shedding and to develop efficient strategies for sustainable product design and regulation
Tjäder : En förvaltningsinriktad kunskapssammanställning och analys avinventeringsmetoder
No full textHär tydliggörs den senaste kunskapen som finns om tjäder och dess utveckling och behov i Sverige, ur ett förvaltningsinriktatperspektiv.Författarna gör även en analys av de olika inventeringsmetoder som används för att visa på vilka metoder som är bäst lämpade utifrån geografiskt läge. Utblickar görs även genom hela rapporten till våragrannländer Norge och Finland. Utöver sammanställning av ny kunskap och analys av inventeringsmetoder, identifieras även inom vilka olika områden det idag föreligger kunskapsbehov och vad de består i. Uppdraget avslutades med ett seminarium där författarna informerade om vad de kommit fram till samt bjöd in till dialog och frågor. En sammanställning av seminariet ligger med som avslutande del i rapporten. Arbetet har finansierats via Naturvårdsverkets anslag för åtgärderför värdefull natur