38 research outputs found
Atmospheric oxidation: Formation and aging of biogenic and traffic-related secondary aerosols
No full textAtmospheric aerosol particles affect the quality of life by influencing climate and by being a significant component of air pollution. Once a particle is released into or formed in the atmosphere, several processes begin to transform its physical and chemical properties. A considerable fraction of the particulate matter is secondary material i.e. formed from gas-to-particle conversion in the atmosphere. This secondary particle formation is an important process in the evolution of atmospheric aerosols. The aim of this thesis is to study the formation and aging of secondary aerosols by experimentally simulating atmospheric oxidation of emissions from biogenic and traffic-related sources. In this work the focus is on particle size, mass and number concentration, as well as on the thermal properties of the particles formed. These measures give insight into properties relevant for understanding the evolution of particles in the ambient atmosphere.
The thermal properties of secondary organic aerosols (SOA) formed from oxidation of monoterpenes in two oxidation flow reactors, G-FROST and PAM, and the atmospheric simulation chamber SAPHIR, was studied using a Volatility Tandem DMA (VTDMA). The detailed laboratory studies show that the formation of monoterpene SOA and its thermal properties depend on chemical structure of the precursor and oxidizing conditions. Furthermore, freshly formed monoterpene SOA comprise of compounds with a wide distribution of volatilities ranging from extremely low volatile to semi volatile compounds. Photochemical aging of SOA was studied in SAPHIR by oxidation induced by natural sun light and in PAM by exposing SOA precursors to high concentration of OH over a short time. The results reveal two opposing processes which drive the evolution of SOA volatility in the two systems.
During the course of this work an oxidation flow reactor, Go:PAM, has been developed. Go:PAM enables studies of secondary particle formation from rapidly changing emission sources, and was used to derive fuel-specific secondary particle emission factors from in-use transit buses under real-world driving conditions. Both primary emissions and the secondary particle formation of 29 buses running on conventional or on more sustainable fuels were investigated. The results emphasize the importance of taking the reduction in OH exposure into consideration when interpreting the secondary particle formation from plumes. However, independent of fuel and technology of the buses, the formation of secondary particulate mass was significantly higher than the primary particle mass. Furthermore, the results indicate there are emissions of non-fuel related compounds that are important for secondary particle formation.
This work provides insight in the formation and aging of secondary particles from biogenic and traffic-related sources. The results highlight the importance of including secondary particle formation when predicting the climate forcing of SOA and designing of air quality strategies
SCAIL-Förbränning : Ett screeningverktyg för att bedöma lokal påverkan av utsläpp till luft från små och medelstora förbränningsanläggningar
No full textSCAIL (Simple Calculation of Atmospheric Impact Limits) är ett webbaserat screeningverktyg utvecklat för att undersöka vilken påverkan en viss sorts miljöfarliga verksamheter har på känsliga livsmiljöer samt för de människor som bor och vistas i närheten av verksamheten. Verktyget är från början utvecklat i Storbritannien, där det främst används för att undersöka vilken typ av tillståndsprövning som krävs för små och medelstora förbränningsanläggningar. På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund har IVL Svenska Miljöinstitutet utvärderat beräkningsverktyget SCAIL-Förbränning genom en jämförelse med spridnings- och depositionsberäkningar avseende utsläpp till luft utförda med spridningsmodellen ADMS (Atmospheric Dispersion Modelling System). Jämförelsen baseras på en känslighetsanalys av hur olika indata i de båda modellverktygen påverkar spridningen av luftföroreningar i närområdet. För att utvärdera SCAIL-Förbränning för svenska förhållanden har utsläpp till luft för en fallstudie beräknats med SCAIL, och sedan har resultaten jämförts med resultat beräknade för samma fallstudie men med spridningsmodellen ADMS. Jämförelsen har begränsats till utsläpp av NOX. Jämförelsen visar att SCAIL-Förbränning kan vara ett användbart verktyg för att göra en första bedömning om en mer detaljerad utredning behövs. Generellt beräknas ett högre haltbidrag med SCAIL än med ADMS, vilket är att föredra för att SCAIL-Förbränning ska kunna användas som ett screeningverktyg då det säkerställer att resultaten inte underskattas. Jämförelsen och utvärderingen av SCAIL-Förbränning är enbart baserad på modellering. För att få en mer komplett utvärdering för svenska förhållanden behöver modellverktyget även utvärderas mot mätningar.Commissioned By: Skånes Luftvårdsförbund.</p
SCAIL-Förbränning : Ett screeningverktyg för att bedöma lokal påverkan av utsläpp till luft från små och medelstora förbränningsanläggningar
No full textSCAIL (Simple Calculation of Atmospheric Impact Limits) är ett webbaserat screeningverktyg utvecklat för att undersöka vilken påverkan en viss sorts miljöfarliga verksamheter har på känsliga livsmiljöer samt för de människor som bor och vistas i närheten av verksamheten. Verktyget är från början utvecklat i Storbritannien, där det främst används för att undersöka vilken typ av tillståndsprövning som krävs för små och medelstora förbränningsanläggningar. På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund har IVL Svenska Miljöinstitutet utvärderat beräkningsverktyget SCAIL-Förbränning genom en jämförelse med spridnings- och depositionsberäkningar avseende utsläpp till luft utförda med spridningsmodellen ADMS (Atmospheric Dispersion Modelling System). Jämförelsen baseras på en känslighetsanalys av hur olika indata i de båda modellverktygen påverkar spridningen av luftföroreningar i närområdet. För att utvärdera SCAIL-Förbränning för svenska förhållanden har utsläpp till luft för en fallstudie beräknats med SCAIL, och sedan har resultaten jämförts med resultat beräknade för samma fallstudie men med spridningsmodellen ADMS. Jämförelsen har begränsats till utsläpp av NOX. Jämförelsen visar att SCAIL-Förbränning kan vara ett användbart verktyg för att göra en första bedömning om en mer detaljerad utredning behövs. Generellt beräknas ett högre haltbidrag med SCAIL än med ADMS, vilket är att föredra för att SCAIL-Förbränning ska kunna användas som ett screeningverktyg då det säkerställer att resultaten inte underskattas. Jämförelsen och utvärderingen av SCAIL-Förbränning är enbart baserad på modellering. För att få en mer komplett utvärdering för svenska förhållanden behöver modellverktyget även utvärderas mot mätningar.Commissioned By: Skånes Luftvårdsförbund.</p
Sustainable coastal zone planning and management
No full textKustnära marina ekosystem över hela världen är hotade på grund av mänskliga aktiviteter och klimatförändringar. I ramdirektivet för havsplanering (2014/89 / EU) anges att havsplanering ska stödja och underlätta hållbar tillväxt av havsbaserade aktiviteter som fiske, sjöfart och vattenbruk, och samtidigt bevara, skydda och förbättra våra marina miljöer. För att lyckas krävs data, god kunskap och noggrann planering av våra komplexa marina ekosystem. Modeller kan vara effektiva verktyg för kustzonsplanering och förvaltning eftersom de möjliggör scenariosimuleringar och icke-invasiva experiment. Tillgång till data av god kvalitet, både som indata till modeller och för modellvalidering, är viktigt för att modellresultaten ska hålla hög kvalitet. Det är dock ofta en utmaning att hitta bra dataunderlag. Målet med denna syntes var att utvärdera möjligheter och brister i hur data, modeller och planeringsverktyg används idag och hur de skulle kunna användas i framtiden. Som ett led i detta har olika modeller, planeringsverktyg och datakällor sammanställts, beskrivits och utvärderats. Nya tekniker som skulle kunna hjälpa till att fylla de luckor och brister som identifierats har beskrivits. Kan, till exempel, data och modeller kombineras och användas för att underlätta kustzonsplanering och förvaltning? Resultaten från denna syntes visar att nuvarande inventering och kartering av arter och flora i kustzonen är otillräcklig som underlag för tillförlitlig planering. Det finns ett stort antal modeller och planeringsverktyg anpassade för kustzonen, men i det flesta fall saknas grundläggande data, såsom geografiskt fördelade data över var olika arter och biotoper finns samt batymetri. Om underliggande data till modellerna eller planeringsverktygen är bristfälliga finns det en stor risk att resultat feltolkas eller övertolkas. I komplement till traditionell inventering föreslås att nya tekniker och metoder bör utforskas. Detta kan handla om att kombinera, till exempel, miljö-DNA, maskininlärningstekniker, modellering och mätningar med nya lågkostnadssensorer för att samla in geografiskt fördelade data över arter och biotoper. Resultaten från denna studie visar även att det finns stora möjligheter med att dela och återanvända data i kustzonsplanering och förvaltning, Det finns idag flera portaler där data delas, dock kan det vara svårt att hitta rätt data eftersom nödvändiga metadata ofta är bristfällig. Denna studie visar att det behövs ett system för datahantering och delning. Särskilt vill vi lyfta värdet av att arbeta med länkade data och beständiga identifierare. För att ha en chans att bevara våra kustnära ekosystem och naturvärden måste vi samla kompetens om miljö, digitalisering och näringsliv från såväl myndigheter, forskare och verksamhetsutövare. Det kommer krävas en övergripande långsiktig satsning som inkluderar utveckling av nya metoder och arbetssätt samt en förvaltningsgemensam digitalisering. Coastal marine ecosystems all over the world are under threat due to human activities and climate change. The Maritime Spatial Planning Framework Directive (2014/89/EU) states that maritime spatial planning should support and facilitate the sustainable growth of offshore activities such as fishing, shipping, and aquaculture, while preserving, protecting, and enhancing our marine environments. To succeed, data, good knowledge and careful planning of our complex marine ecosystems are required. Models can be effective tools for coastal zone planning and management, as they enable scenario simulations and non-invasive experiments. Access to good quality data both as input to models and for model validation is essential to ensure high quality model results. However, it is often a challenge to find good data. The goal of this synthesis was to evaluate opportunities and shortcomings in how data, models and planning tools are used today and how they could be used in the future. As part of this, we have compiled, described, and evaluated different models, planning tools and data sources. We have also investigated whether there are new technologies that could help fill the gaps and shortcomings identified. For example, can data and models be combined and used to facilitate coastal zone planning and management? The results from this synthesis show that the current inventory and mapping of species and flora in the coastal zone is insufficient, to serve as a basis for reliable planning. There are many available models and planning tools adapted for the coastal zone, but in most cases basic input data are missing, such as spatial data on where different species and biotopes are located as well as bathymetry. If the underlying data for the models or planning tools is deficient, there is a high risk that the results will be misinterpreted or overinterpreted. In addition to traditional inventory, new techniques and methods should be explored. This may involve combining, for example, environmental DNA, machine learning techniques, modelling, and measurements with new low-cost sensors to acquire the data of spatial distribution of species and biotopes that are missing. Furthermore, the results from this study show that there are great opportunities in sharing and reusing data in coastal zone planning and management. There are today several data portals where data is shared, however, it can be difficult to find the right data due to insufficient metadata. A system for data management and sharing is needed. In particular, we want to highlight the value of working with linked data and persistent identifiers. In order to preserve our coastal ecosystems and enable sustainable growth of offshore activities, we must gather expertise on for example environment and digitization from both authorities, researchers and business practitioners. This will require an overarching long-term investment that includes the development of new methods and techniques as well as data management.
Hållbar datadriven kustzonsplanering och förvaltning : En syntes av dagens möjligheter och utmaningar
No full textKustnära marina ekosystem över hela världen är hotade på grund av mänskliga aktiviteter och klimatförändringar. I ramdirektivet för havsplanering (2014/89 / EU) angesatt havsplanering ska stödja och underlätta hållbar tillväxt av havsbaserade aktiviteter som fiske, sjöfart och vattenbruk, och samtidigt bevara, skydda och förbättra våramarina miljöer. För att lyckas krävs data, god kunskap och noggrann planering av våra komplexa marina ekosystem. Modeller kan vara effektiva verktyg för kustzonsplanering och förvaltning eftersom de möjliggör scenariosimuleringar och icke-invasiva experiment. Tillgång till data av god kvalitet, både som indata till modeller och förmodellvalidering, är viktigt för att modellresultaten ska hålla hög kvalitet. Det är dock ofta en utmaning att hitta bra dataunderlag. Målet med denna syntes var att utvärdera möjligheter och brister i hur datamodeller och planeringsverktyg används idag och hur de skulle kunna användas i framtiden. Som ett led i detta har olika modeller, planeringsverktyg och datakällor sammanställts, beskrivits och utvärderats. Nya tekniker som skulle kunna hjälpa till att fylla de luckor och brister som identifierats har beskrivits. Kan, till exempel, data och modeller kombineras och användas för att underlätta kustzonsplanering och förvaltning? Resultaten från denna syntes visar att nuvarande inventering och kartering avarter och flora i kustzonen är otillräcklig som underlag för tillförlitlig planering. Det finns ett stort antal modeller och planeringsverktyg anpassade för kustzonen, men i det flesta fall saknas grundläggande data, såsom geografiskt fördelade data över var olika arter och biotoper finns samt batymetri. Om underliggande data till modellerna eller planeringsverktygen är bristfälliga finns det en stor risk att resultat feltolkas eller övertolkas. I komplement till traditionell inventering föreslås att nya tekniker och metoder bör utforskas. Detta kan handla om att kombinera, till exempel, miljö-DNA, maskininlärningstekniker, modellering och mätningar med nya lågkostnadssensorer för att samla in geografiskt fördelade data över arter och biotoper. Resultaten från denna studie visar även att det finns stora möjligheter med att dela och återanvända data i kustzonsplanering och förvaltning, Det finns idag flera portaler där data delas, dock kan det vara svårt att hitta rätt data eftersom nödvändiga metadata ofta är bristfällig. Denna studie visar att det behövs ett system för datahantering och delning. Särskilt vill vi lyfta värdet av att arbeta med länkade data och beständiga identifierare. För att ha en chans att bevara våra kustnära ekosystem och naturvärden måste vi samla kompetens om miljö, digitalisering och näringsliv från såväl myndigheter, forskare och verksamhetsutövare. Det kommer krävas en övergripande långsiktigsatsning som inkluderar utveckling av nya metoder och arbetssätt samt en förvaltningsgemensam digitalisering
Sustainable coastal zone planning and management
No full textKustnära marina ekosystem över hela världen är hotade på grund av mänskliga aktiviteter och klimatförändringar. I ramdirektivet för havsplanering (2014/89 / EU) anges att havsplanering ska stödja och underlätta hållbar tillväxt av havsbaserade aktiviteter som fiske, sjöfart och vattenbruk, och samtidigt bevara, skydda och förbättra våra marina miljöer. För att lyckas krävs data, god kunskap och noggrann planering av våra komplexa marina ekosystem. Modeller kan vara effektiva verktyg för kustzonsplanering och förvaltning eftersom de möjliggör scenariosimuleringar och icke-invasiva experiment. Tillgång till data av god kvalitet, både som indata till modeller och för modellvalidering, är viktigt för att modellresultaten ska hålla hög kvalitet. Det är dock ofta en utmaning att hitta bra dataunderlag. Målet med denna syntes var att utvärdera möjligheter och brister i hur data, modeller och planeringsverktyg används idag och hur de skulle kunna användas i framtiden. Som ett led i detta har olika modeller, planeringsverktyg och datakällor sammanställts, beskrivits och utvärderats. Nya tekniker som skulle kunna hjälpa till att fylla de luckor och brister som identifierats har beskrivits. Kan, till exempel, data och modeller kombineras och användas för att underlätta kustzonsplanering och förvaltning? Resultaten från denna syntes visar att nuvarande inventering och kartering av arter och flora i kustzonen är otillräcklig som underlag för tillförlitlig planering. Det finns ett stort antal modeller och planeringsverktyg anpassade för kustzonen, men i det flesta fall saknas grundläggande data, såsom geografiskt fördelade data över var olika arter och biotoper finns samt batymetri. Om underliggande data till modellerna eller planeringsverktygen är bristfälliga finns det en stor risk att resultat feltolkas eller övertolkas. I komplement till traditionell inventering föreslås att nya tekniker och metoder bör utforskas. Detta kan handla om att kombinera, till exempel, miljö-DNA, maskininlärningstekniker, modellering och mätningar med nya lågkostnadssensorer för att samla in geografiskt fördelade data över arter och biotoper. Resultaten från denna studie visar även att det finns stora möjligheter med att dela och återanvända data i kustzonsplanering och förvaltning, Det finns idag flera portaler där data delas, dock kan det vara svårt att hitta rätt data eftersom nödvändiga metadata ofta är bristfällig. Denna studie visar att det behövs ett system för datahantering och delning. Särskilt vill vi lyfta värdet av att arbeta med länkade data och beständiga identifierare. För att ha en chans att bevara våra kustnära ekosystem och naturvärden måste vi samla kompetens om miljö, digitalisering och näringsliv från såväl myndigheter, forskare och verksamhetsutövare. Det kommer krävas en övergripande långsiktig satsning som inkluderar utveckling av nya metoder och arbetssätt samt en förvaltningsgemensam digitalisering. Coastal marine ecosystems all over the world are under threat due to human activities and climate change. The Maritime Spatial Planning Framework Directive (2014/89/EU) states that maritime spatial planning should support and facilitate the sustainable growth of offshore activities such as fishing, shipping, and aquaculture, while preserving, protecting, and enhancing our marine environments. To succeed, data, good knowledge and careful planning of our complex marine ecosystems are required. Models can be effective tools for coastal zone planning and management, as they enable scenario simulations and non-invasive experiments. Access to good quality data both as input to models and for model validation is essential to ensure high quality model results. However, it is often a challenge to find good data. The goal of this synthesis was to evaluate opportunities and shortcomings in how data, models and planning tools are used today and how they could be used in the future. As part of this, we have compiled, described, and evaluated different models, planning tools and data sources. We have also investigated whether there are new technologies that could help fill the gaps and shortcomings identified. For example, can data and models be combined and used to facilitate coastal zone planning and management? The results from this synthesis show that the current inventory and mapping of species and flora in the coastal zone is insufficient, to serve as a basis for reliable planning. There are many available models and planning tools adapted for the coastal zone, but in most cases basic input data are missing, such as spatial data on where different species and biotopes are located as well as bathymetry. If the underlying data for the models or planning tools is deficient, there is a high risk that the results will be misinterpreted or overinterpreted. In addition to traditional inventory, new techniques and methods should be explored. This may involve combining, for example, environmental DNA, machine learning techniques, modelling, and measurements with new low-cost sensors to acquire the data of spatial distribution of species and biotopes that are missing. Furthermore, the results from this study show that there are great opportunities in sharing and reusing data in coastal zone planning and management. There are today several data portals where data is shared, however, it can be difficult to find the right data due to insufficient metadata. A system for data management and sharing is needed. In particular, we want to highlight the value of working with linked data and persistent identifiers. In order to preserve our coastal ecosystems and enable sustainable growth of offshore activities, we must gather expertise on for example environment and digitization from both authorities, researchers and business practitioners. This will require an overarching long-term investment that includes the development of new methods and techniques as well as data management.
Air pollution removal through deposition on urban vegetation: The importance of vegetation characteristics
No full textUrban vegetation has the potential to improve air quality as it promotes pollutant deposition and retention. Urban air quality models often include the effect vegetation have on pollution dispersion, however, processes involved in pollution removal by vegetation are often excluded or simplified and does not consider different vegetation characteristics. In this systematic review, we analyze the influence of the large interspecies variation in vegetation characteristics to identify the key factors affecting the removal of the major urban pollutants, particulate matter (PM) and nitrogen dioxide (NO2) from the air through vegetation deposition. The aim is to identify key processes needed to represent vegetation characteristics in urban air quality modelling assessments. We show that PM is mainly deposited to the leaf surface, and thus representation of characteristics affecting the aerodynamics from canopy down to leaf surface are important, such as branch/shoot complexity and leaf size, leaf surface roughness and hairiness. In addition, characteristics affecting PM retention capacity, resuspension and wash-off, include leaf surface roughness, hairiness and wax content. NO2 is mainly deposited through stomatal uptake, and thus stomatal conductance and its responses to environmental conditions are key factors. These include response to solar radiation, vapour pressure deficit and soil moisture. Representation of these vegetation characteristics in urban air quality models could greatly improve our ability to optimize the type and species of urban vegetation from an air quality perspective
Citizen-operated mobile low-cost sensors for urban PM2.5 monitoring: field calibration, uncertainty estimation, and application
No full textResearch communities, engagement campaigns, and administrative agents are increasingly valuing low-cost air-quality monitoring technologies, despite data quality concerns. Mobile low-cost sensors have already been used for delivering a spatial representation of pollutant concentrations, though less attention is given to their uncertainty quantification. Here, we perform static/on-bike inter-comparison tests to assess the performance of the Snifferbike sensor kit in measuring outdoor PM2.5 (Particulate Matter < 2.5 μm). We build a network of citizen-operated Snifferbike sensors in Kristiansand, Norway, and calibrate the measurements using Machine Learning techniques to estimate the concentrations of PM2.5 along the city roads. We also propose a method to estimate the minimum number of PM2.5 measurements required per road segment to assure data representativeness. The co-location of three Snifferbike kits (Sensirion SPS30) at the monitoring station showed a RMSD of 7.55 μg m−3. We approximate that one km h−1 increase in the speed of the bikes will add 0.03 - 0.04 μg m−3 to the Standard Deviation of the Snifferbike PM2.5 measurements. We estimate that at least 27 measurements per road segment are required (50 m here) if the data are sufficiently dispersed over time. We recommend calibrating the mobile sensors when they coincide with reference monitoring stations.publishedVersio
Ozone and OH-induced oxidation of monoterpenes: Changes in the thermal properties of secondary organic aerosol (SOA)
No full textThe behaviour of secondary organic aerosols (SOA) in the atmosphere is highly dependent on their thermal properties. Here we investigate the volatility of SOA formed from α-pinene, β-pinene and limonene upon ozone- and OH-induced oxidation, and the effect of OH-induced ageing on the initially produced SOA. For all three terpenes, the ozone-induced SOA was less volatile than the OH-induced SOA. The thermal properties of the SOA were described using three parameters extracted from the volatility measurements: the temperature at which 50% of the volume has evaporated (TVFR0.5), which is used as a general volatility indicator; a slope factor (SVFR), which describes the volatility distribution; and TVFR0.1, which measures the volatility of the least volatile particle fraction. Limonene-derived SOA generally had higher TVFR0.5 values and shallower slopes than SOA derived from α- and β-pinene. This was especially true for the ozone-induced SOA, partially because the ozonolysis of limonene has a strong tendency to cause SOA formation and to produce extremely low volatility VOCs (ELVOCs). Ageing by OH exposure did not reduce TVFR0.5 for any of the studied terpenes but did increase the breadth of the volatility distribution by increasing the aerosols’ heterogeneity and contents of substances with different vapour pressures, also leading to increases in TVFR0.1. This stands in contrast to previously reported results from smog chamber experiments, in which TVFR0.5 always increased with ageing. These results demonstrate that there are two opposing processes that influence the evolution of SOAs’ thermal properties as they age, and that results from both flow reactors and static chambers are needed to fully understand the temporal evolution of atmospheric SOA’ thermal properties. © 2017 The Author
Urban greenery for air pollution mitigation
No full textUrban greenery has been identified as a potential strategy for air pollution mitigation. Greenery provides surfaces for pollutant deposition and can effectively reduce PM10 concentrations in urban environments. This report aims to provide an understanding of how to incorporate urban greenery as a measure for air pollution mitigation in air quality management. We have specifically focused on how urban greenery can be used as a measure in air quality plans. An air quality plan is a regulatory strategy aimed at improving air quality in regions that do not meet the standards set by the European Union's air quality directives. This work includes a review of the use of urban greenery as a strategy for air pollution mitigation in Swedish air quality plans.Five of the total twelve cities that has developed air quality plans have incorporated measures on urban greenery in their plans. The Swedish air quality plans describe urban greenery as a “long-term, strategic and knowledge intensive” measure. The main justification for including urban greenery is not its direct effect of reducing air pollutant concentrations through deposition, but rather its indirect effect of reducing emissions attributed to decreased traffic. Based on available information, it remains unclear if urban greenery has been implemented as a PM10 mitigation measure in Swedish municipalities. Additionally, we found no evidence of municipalities having evaluated the impact of urban greenery on PM10 levels. This lack of data makes it challenging to assess the effectiveness of greenery in mitigating particulate pollution across urban areas. The air quality directive states that air quality plans should primarily include powerful measures that reduce pollutant levels as quickly as possible. Therefore, the main effort in an air quality plan needs to be on emissions reductions. While urban greenery can be used as a measure for air pollution mitigation it is best used as a long-term strategical measure. Therefore, urban greenery as a measure to reduce air pollution is better to include in the development of preventive air quality strategies, for example in air quality roadmaps. However, urban greenery barriers can be used to prevent transport of traffic pollutants to sensitive locations e.g. between a major road and a school, when a relatively quick measure to reduce school yard exposure is needed
