1,720,968 research outputs found
Going Beyond Counting First Authors in Author Co-citation Analysis
The present study examines one of the fundamental aspects of author co-citation analysis (ACA) - the way co-citation
counts are defined. Co-citation counting provides the data on which all subsequent statistical analyses and mappings
are based, and we compare ACA results based on two different types of co-citation counting - the traditional type that
only counts the first one among a cited work's authors on the one hand and a non-traditional type that takes into
account the first 5 authors of a cited work on the other hand. Results indicate that the picture produced through this non-traditional author co-citation counting contains more coherent author groups and is therefore considerably clearer. However, this picture represents fewer specialties in the research field being studied than that produced through the traditional first-author co-citation counting when the same number of top-ranked authors is selected and analyzed. Reasons for these effects are discussed
Variations on the Author
“Variations on the Author” discusses two of Eduardo Coutinho’s recent films (Um Dia na Vida, from 2010, and Últimas Conversas, posthumously released in 2015) and their contribution to the general question of documentary authorship. The director’s filmography is characterized by a consistent yet self-effacing form of authorial self-inscription: Coutinho often features as an interviewer that rather than express opinions propels discourses; an interviewer that is good at listening. This mode of self-inscription characterizes him as an author who is not expressive but who is nonetheless markedly present on the screen. In Um Dia na Vida, however, Coutinho is completely absent form the image, while Últimas Conversas, on the contrary, includes a confessional prologue that moves the director from the margins to the center of his films. This article examines the ways in which these works stand out in the filmography of a director who offers new insights into the notion of cinematic authorship
Appropriate Similarity Measures for Author Cocitation Analysis
We provide a number of new insights into the methodological discussion about author cocitation analysis. We first argue that the use of the Pearson correlation for measuring the similarity between authors’ cocitation profiles is not very satisfactory. We then discuss what kind of similarity measures may be used as an alternative to the Pearson correlation. We consider three similarity measures in particular. One is the well-known cosine. The other two similarity measures have not been used before in the bibliometric literature. Finally, we show by means of an example that our findings have a high practical relevance.information science;Pearson correlation;cosine;similarity measure;author cocitation analysis
Skattetillägg efter tillämpning av Skatteflyktslagen : En samtida analys i ljuset av EKMR
En allmän princip inom skatterätten är att ingen skatt ska få tas ut utan stöd i lag. Skatterätten präglas därför synnerligen starkt av bundenhet vid lagen. Inom samtliga rättsområden finns däremot lagar och lagregler som öppnar upp för fler tolkningsalternativ. Givet den skatterättsliga legalitetsprincipen är det därför viktigt att lagarnas utformning blir tillräckligt precisa för att de ska kunna tillämpas, men inte allt för svepande så att alltför många tolkningsmöjligheter uppkommer. Lag (1995:575) mot skatteflykt [skatteflyktslagen] är ett resultat av ett långt och på inget sätt oproblematiskt lagstiftningsarbete som präglats av försök att balansera precishet och inte för svepande lagtext. Tillämpningen av skatteflyktslagen har länge utsatts för kritik, att domstolar kan tillämpa regelverket godtyckligt. Kritiken riktar sig därmed mot att lagen är för svepande. Till detta hör att det i svensk rättspraxis öppnats upp möjligheten att dessutom ta ut skattetillägg efter tillämpning av skatteflyktslagen, genom RÅ 2010 ref. 51. En legalitetsproblematik uppkommer därför, om skatt och till och med skattetillägg, tas ut på dubiösa grunder. Även om skatteflyktslagen tidigare analyserats mot svensk rätt och EU-rätt har den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna [EKMR] fått en underordnad ställning i diskussionen kring legalitetsprincipen. Detta är olyckligt. En förklaring kan vara att legalitetsprincipen inom EKMR ger uttryck för den straffrättsliga legalitetsprincipen om inget straff utan lag i artikel 7 EKMR. Skatterättens plats i de grundläggande fri- och rättigheter har därför sällan stått i första rummet. Däremot har utdömande av skattetillägg enligt praxis från Europadomstolen ansetts falla inom en brottmålsprocess och skatteprocessen har därför prövats mot samma legalitetsprincip som tidigare enbart kunde göras inom straffrätten. Syftet med arbetet är därför att utreda hur skatteflyktslagen, som grund för att ta ut skattetillägg, förhåller sig till artikel 7 EKMR. Arbetet utreder om det finns en möjlighet att ta ut skattetillägg efter tillämpningen av skatteflyktslagen. Därefter utreder arbetet frågan hur det svenska rättsläget, givet att skattetillägg kan tas ut efter tillämpning av skatteflyktslagen, förhåller sig till den skatterättsliga legalitetsprincipen som den kommer till uttryck i EKMR. Av arbetet kan konstateras att det finns en möjlighet att ta ut skattetillägg efter tillämpning av skatteflyktslagen. Detta får stöd inte bara från rättspraxis, särskilt RÅ 2010 ref. 51, utan även från hur rättsläget utvecklats på området sedan domen föll för över ett drygt decennium sedan. Avseende den andra frågan ställs krav i Europadomstolens praxis på hur lagar ska vara utformade, särskilt på förutsebarhet och tillgänglighet. Det svenska rättsläget måste anses vara tillräckligt tillgängligt för skattesubjekt i Sverige. Förutsebarhetskravet är däremot mer komplicerat. Av förutsebarhetskravet i artikel 7 EKMR kan en rimlighetsdoktrin myntas, där avgörande vikt för bedömningen läggs på hur rimligt det är för den skattskyldige att kunna veta eventuella följder av dennes handlingar. Givet den komplexitet som råder i det rättsläge som bildats genom skattetilläggsinstiutet, skatteflyktslagen och RÅ 2010 ref. 51 talar starka skäl för att Europadomstolen hade kunnat underkänna utformningen av skatteflyktslagen
Skattetillägg efter tillämpning av Skatteflyktslagen : En samtida analys i ljuset av EKMR
En allmän princip inom skatterätten är att ingen skatt ska få tas ut utan stöd i lag. Skatterätten präglas därför synnerligen starkt av bundenhet vid lagen. Inom samtliga rättsområden finns däremot lagar och lagregler som öppnar upp för fler tolkningsalternativ. Givet den skatterättsliga legalitetsprincipen är det därför viktigt att lagarnas utformning blir tillräckligt precisa för att de ska kunna tillämpas, men inte allt för svepande så att alltför många tolkningsmöjligheter uppkommer. Lag (1995:575) mot skatteflykt [skatteflyktslagen] är ett resultat av ett långt och på inget sätt oproblematiskt lagstiftningsarbete som präglats av försök att balansera precishet och inte för svepande lagtext. Tillämpningen av skatteflyktslagen har länge utsatts för kritik, att domstolar kan tillämpa regelverket godtyckligt. Kritiken riktar sig därmed mot att lagen är för svepande. Till detta hör att det i svensk rättspraxis öppnats upp möjligheten att dessutom ta ut skattetillägg efter tillämpning av skatteflyktslagen, genom RÅ 2010 ref. 51. En legalitetsproblematik uppkommer därför, om skatt och till och med skattetillägg, tas ut på dubiösa grunder. Även om skatteflyktslagen tidigare analyserats mot svensk rätt och EU-rätt har den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna [EKMR] fått en underordnad ställning i diskussionen kring legalitetsprincipen. Detta är olyckligt. En förklaring kan vara att legalitetsprincipen inom EKMR ger uttryck för den straffrättsliga legalitetsprincipen om inget straff utan lag i artikel 7 EKMR. Skatterättens plats i de grundläggande fri- och rättigheter har därför sällan stått i första rummet. Däremot har utdömande av skattetillägg enligt praxis från Europadomstolen ansetts falla inom en brottmålsprocess och skatteprocessen har därför prövats mot samma legalitetsprincip som tidigare enbart kunde göras inom straffrätten. Syftet med arbetet är därför att utreda hur skatteflyktslagen, som grund för att ta ut skattetillägg, förhåller sig till artikel 7 EKMR. Arbetet utreder om det finns en möjlighet att ta ut skattetillägg efter tillämpningen av skatteflyktslagen. Därefter utreder arbetet frågan hur det svenska rättsläget, givet att skattetillägg kan tas ut efter tillämpning av skatteflyktslagen, förhåller sig till den skatterättsliga legalitetsprincipen som den kommer till uttryck i EKMR. Av arbetet kan konstateras att det finns en möjlighet att ta ut skattetillägg efter tillämpning av skatteflyktslagen. Detta får stöd inte bara från rättspraxis, särskilt RÅ 2010 ref. 51, utan även från hur rättsläget utvecklats på området sedan domen föll för över ett drygt decennium sedan. Avseende den andra frågan ställs krav i Europadomstolens praxis på hur lagar ska vara utformade, särskilt på förutsebarhet och tillgänglighet. Det svenska rättsläget måste anses vara tillräckligt tillgängligt för skattesubjekt i Sverige. Förutsebarhetskravet är däremot mer komplicerat. Av förutsebarhetskravet i artikel 7 EKMR kan en rimlighetsdoktrin myntas, där avgörande vikt för bedömningen läggs på hur rimligt det är för den skattskyldige att kunna veta eventuella följder av dennes handlingar. Givet den komplexitet som råder i det rättsläge som bildats genom skattetilläggsinstiutet, skatteflyktslagen och RÅ 2010 ref. 51 talar starka skäl för att Europadomstolen hade kunnat underkänna utformningen av skatteflyktslagen
Skattetillägg efter tillämpning av Skatteflyktslagen : En samtida analys i ljuset av EKMR
En allmän princip inom skatterätten är att ingen skatt ska få tas ut utan stöd i lag. Skatterätten präglas därför synnerligen starkt av bundenhet vid lagen. Inom samtliga rättsområden finns däremot lagar och lagregler som öppnar upp för fler tolkningsalternativ. Givet den skatterättsliga legalitetsprincipen är det därför viktigt att lagarnas utformning blir tillräckligt precisa för att de ska kunna tillämpas, men inte allt för svepande så att alltför många tolkningsmöjligheter uppkommer. Lag (1995:575) mot skatteflykt [skatteflyktslagen] är ett resultat av ett långt och på inget sätt oproblematiskt lagstiftningsarbete som präglats av försök att balansera precishet och inte för svepande lagtext. Tillämpningen av skatteflyktslagen har länge utsatts för kritik, att domstolar kan tillämpa regelverket godtyckligt. Kritiken riktar sig därmed mot att lagen är för svepande. Till detta hör att det i svensk rättspraxis öppnats upp möjligheten att dessutom ta ut skattetillägg efter tillämpning av skatteflyktslagen, genom RÅ 2010 ref. 51. En legalitetsproblematik uppkommer därför, om skatt och till och med skattetillägg, tas ut på dubiösa grunder. Även om skatteflyktslagen tidigare analyserats mot svensk rätt och EU-rätt har den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna [EKMR] fått en underordnad ställning i diskussionen kring legalitetsprincipen. Detta är olyckligt. En förklaring kan vara att legalitetsprincipen inom EKMR ger uttryck för den straffrättsliga legalitetsprincipen om inget straff utan lag i artikel 7 EKMR. Skatterättens plats i de grundläggande fri- och rättigheter har därför sällan stått i första rummet. Däremot har utdömande av skattetillägg enligt praxis från Europadomstolen ansetts falla inom en brottmålsprocess och skatteprocessen har därför prövats mot samma legalitetsprincip som tidigare enbart kunde göras inom straffrätten. Syftet med arbetet är därför att utreda hur skatteflyktslagen, som grund för att ta ut skattetillägg, förhåller sig till artikel 7 EKMR. Arbetet utreder om det finns en möjlighet att ta ut skattetillägg efter tillämpningen av skatteflyktslagen. Därefter utreder arbetet frågan hur det svenska rättsläget, givet att skattetillägg kan tas ut efter tillämpning av skatteflyktslagen, förhåller sig till den skatterättsliga legalitetsprincipen som den kommer till uttryck i EKMR. Av arbetet kan konstateras att det finns en möjlighet att ta ut skattetillägg efter tillämpning av skatteflyktslagen. Detta får stöd inte bara från rättspraxis, särskilt RÅ 2010 ref. 51, utan även från hur rättsläget utvecklats på området sedan domen föll för över ett drygt decennium sedan. Avseende den andra frågan ställs krav i Europadomstolens praxis på hur lagar ska vara utformade, särskilt på förutsebarhet och tillgänglighet. Det svenska rättsläget måste anses vara tillräckligt tillgängligt för skattesubjekt i Sverige. Förutsebarhetskravet är däremot mer komplicerat. Av förutsebarhetskravet i artikel 7 EKMR kan en rimlighetsdoktrin myntas, där avgörande vikt för bedömningen läggs på hur rimligt det är för den skattskyldige att kunna veta eventuella följder av dennes handlingar. Givet den komplexitet som råder i det rättsläge som bildats genom skattetilläggsinstiutet, skatteflyktslagen och RÅ 2010 ref. 51 talar starka skäl för att Europadomstolen hade kunnat underkänna utformningen av skatteflyktslagen
Dispelling the Myths Behind First-author Citation Counts
We conducted a full-scale evaluative citation analysis study of scholars in the XML research field to explore just how different from each other author rankings resulting from different citation counting methods actually are, and to demonstrate the capability of emerging data and tools on the Web in supporting more realistic citation counting methods. Our results contest some common arguments for the continued
use of first-author citation counts in the evaluation of scholars, such as high correlations between author rankings by first-author citation counts and other citation
counting methods, and high costs of using more realistic citation counting methods that are not well-supported by the ISI databases. It is argued that increasingly available digital full text research papers make it possible for citation analysis studies to go beyond what the ISI databases have directly supported and to employ more
sophisticated methods
Investigation of thermal conductivity in thin graphite films through time-resolved X-ray diffraction
Knowledge about thermal properties of nanoscale graphite is essential in order to realize the many promising applications of carbon based nanomaterials. This thesis reports how samples of thin graphite films on nickel substrates were investigated using time-resolved X-ray diffraction (TRXD) at the FemtoMAX beamline at the MAX IV facility. Through these investigations the thermal conductivity of the thin graphite films were determined by modeling the system using a one dimensional heat-diffusion model which was fitted to the data. Through investigation of the dynamics in the solid, it was determined that the thermal conductivity of graphite decreases with thinner graphite films as well as increased deposited energy.Bestämning av värmeledningsförmågan i nano-grafit Kunskap om de termiska egenskaperna hos nano-grafit (väldigt små grafitmaterial) är avgörande för att förverkliga de många lovande tillämpningarna av kolbaserade nanomaterial. För att bestämma värmeledningsförmågan i nano-grafit har tunna grafit filmer undersökts vid MAX IV-laboratoriet. Genom att undersöka hur värme förflyttas i materialet visades att värmeledningsförmågan i grafit minskar med tjockleken av grafitfilmerna. Kolbaserade nanomaterial är anmärkningsvärda på grund av deras intressanta egenskaper. På grund av dessa egenskaper har materialet potential i ett brett spektrum av olika tillämpningar som sträcker sig från förbättrade elektriska komponenter till, medicinsk transport inom kroppen, till utveckling av högeffekts solceller. För att dessa applikationer ska kunna förverkligas är det viktigt att alla egenskaper är välkända. I tunna grafitfilmer (uppbyggda som staplade grafen lager) är värmeledningsförmågan mellan lagren en intressant egenskap. Det är den här egenskapen som har undersökts i denna avhandling. Det har undersökts genom tidsresolverad röntgendiffraktion vid acceleratoranläggningen MAX IV i Lund. Prov av tunna grafit filmer på nickel grund undersöktes genom att värmas med en laserpuls och sedan undersökas med röntgendiffraktion vilket är en teknik som kan mäta avstånden mellan atomlagerna. När proven värmdes expanderade de och avståndet mellan atomlagerna ändras. Expansionen över tid mättes vilket gav information om hur värmen förflyttade sig i materialet. Genom detta kunde värmeledningsförmågan beräknas. Den experimentella uppställningen illustreras i figuren. Avhandlingen redovisar hur dessa experiment genomfördes och hur värmeledningsförmågan kan beräknas. Medan värmeledningsförmågan inte bestämdes så bestämdes det att den minskar med tjockleken på grafitfilmen. Bestämning av värmeledningsförmågan i dessa kolbaserade nanomaterial är ett viktigt steg mot användningen av dessa material. Att förstå värmeöverföringsförmågan är väldigt viktigt om man ska förverkliga materialets många applikationer som till exempel förbättrade elektriska komponenter, eftersom uppbyggnad av värme kan skada komponenten. Att förstå dessa egenskaper är avgörande för att dra nytta av detta anmärkningsvärda material
- …
