9 research outputs found
Clean and Green: A New Implementation Framework for Rural Sustainable Sanitation
No full textThere is a growing recognition that many of the things we commonly discard are, simply, too good to waste. This is particularly true in the setting of poor rural villages facing water scarcity and low crop productivity and energy access – and where these waste streams actually pose a risk to health and ecosystem services.Clean and Green is the first rural sanitation implementation framework that explicitly addresses efficient local resource management, including waste reuse, in parallel with sanitation and hygiene promotion. The framework centres on certifications to reward progress along parallel Clean (risk management) and Green (resource management) tracks.Clean and Green is being developed under the SEI Initiative on Sustainable Sanitation (SISS), with pilot projects now lined up. This discussion brief sets out the main concepts
Understanding sustained use of ecological sanitation in rural Burkina Faso
No full textAccess to safe sanitation services is fundamental for healthy and productive lives, but in rural Burkina Faso only around 7% of the population uses improved sanitation. Ecological sanitation (ecosan) systems that allow safe agricultural reuse of nutrients in human waste have been promoted in these areas, as a way to meet sanitation needs while contributing to food security. However, little is known about the success of these interventions in terms of both sustained use of the toilet and safe excreta reuse practices. We assessed the use of ecosan systems in 44 rural communities where such interventions had taken place. Structured interviews and observations conducted at 520 randomly selected concessions (residential properties), suggested a large-scale shift from open defecation to ecosan toilet use. However, only 58% of surveyed concessions reported ever emptying the ecosan toilet vault, which is required for optimal long-term functioning. Concessions that received ecosan training programmes with a greater emphasis on agricultural reuse were more strongly associated with toilet use and emptying than those that whose training focused more on sanitation access and health benefits. The findings suggest that the safe agricultural reuse of nutrients can provide a strong motivation for long-term adoption of improved sanitation among rural smallholders.</p
Green niche actors navigating an opaque opportunity context: Prospects for a sustainable transformation of Ethiopian agriculture
No full textIdentifying trajectories of agricultural development that enable substantial increases in food production is of prime importance for food security and human development in Sub-Saharan Africa in general, and Ethiopia in particular. To ensure long-term welfare for people and landscapes, it is imperative that such agricultural transformations sustain and enhance the natural resource base upon which agriculture depends. To understand the prospects for a sustainable transformation of Ethiopian agriculture we develop a new conceptual framework for sustainability transformations that combines insights from the social-ecological transformations literature with research on socio-technical transitions and institutional entrepreneurship. Using this framework, we analyse the agricultural development trajectory currently envisaged by the government, as expressed in policy narratives and public institutions. We also explore the opportunity context facing non-state actors who promote sustainable intensification (referred to as green niche actors), as well as the strategies they employ to navigate this context and lever change in the direction they perceive as desirable. We find that current policies for agricultural development are primarily dominated by a narrative of Agriculture as an engine for growth, which focuses on the role of external inputs and commercialisation in boosting agricultural production so as to drive economic growth. While another narrative of Natural resource rehabilitation exists in policy, it sees natural resource management as a means of reducing degradation rather than a crucial component of enhanced and sustainable agricultural production, and the policies largely decouple issues of natural resources from issues of agricultural production. Institutional structures in the agricultural sector are found to reflect these discursive patterns. Further, the general institutional context in the country is characterised by strong government domination and rigid structures, which indicates an opaque opportunity context with limited opportunities for niche actors to have an impact. Given these challenging conditions, green niche actors adapt their strategies to fit the existing opportunity context and choose to collaborate closely with the government and the extension system. While this strategy offers the possibility of a direct impact at potentially large scale, it also leads to a range of trade-offs for the green niche actors and ultimately reduces the prospects for a sustainable agricultural transformation. In conclusion, an adaptation of the regime's proposed development trajectory for Ethiopian agriculture is, under current conditions, a more likely scenario than a more fundamental sustainability transformation, although options remain for more transformative action. Through the case of Ethiopian agriculture, this study adds insights into how transformation processes could play out in non-Western contexts where a strong state plays a dominant role, thus broadening the scope of empirical applications of the emerging research field on social-ecological transformations. We also demonstrate how the multilevel perspective from the transition literature and the concepts of opportunity context and situated agency from the literature on institutional entrepreneurship can be fruitfully merged with the social-ecological transformations literature, thereby moving towards a more comprehensive conceptual framework for analysing sustainability transformations.</p
Future supply of phosphorus in agriculture and the need to maximise efficiency of use and reuse
No full text
Towards a one health approach to WASH to tackle zoonotic disease and promote health and wellbeing
No full textThere is increasing awareness that exposure to animal faeces contributes to the global burden of diarrheal disease, as well as other zoonotic diseases. This recognition has prompted a re-evaluation of water, sanitation, and hygiene (WASH) interventions to address animal-related transmission pathways. However, current efforts focus primarily on animal faeces within household environments, neglecting other critical human-animal interactions that favour contamination such as animal handling. We advance growing efforts to link One Health and WASH from a risk perspective, reviewing implications for humans, animals, as well as the environment, which has been overlooked. We then discuss how a comprehensive OH-WASH approach can move beyond risks to also enable opportunities to promote health, equity, climate resilience, and other benefits. This framing offers possibilities to reduce disease transmission and enhance biosecurity, while addressing interconnected challenges facing low- and middle-income countries including food insecurity and agricultural livelihoods, animal health and welfare, and ecosystem degradation from excessive nutrients found in excreta
Återvinning och återanvändningav resurser från avlopp : Vägen framåt för Sverige baserat på kunskapoch erfarenheter från praktiken
No full textDen här sammanfattande rapporten utgör en syntes av den tillgängliga kunskapen och erfarenheterna i Sverige kring återvinning och återanvändning av resurser från avlopp. Sammanställningen är resultatet av ett omfattande arbete av Projektgruppen i dialog med en stor mängd olika aktörer inom relevanta områden, som myndigheter, kommunala VA-organisationer, högskolor med flera. Tillsammans med de delsynteser som rör olika temaområden, är denna kunskap tänkt att stödja både offentliga och privata aktörer som är centrala för omställningsprocessen till en mer cirkulär hantering av resurser från avlopp. Det långsiktiga målet är ett hållbart och, framför allt, mer motståndskraftigt samhälle där resurser ur avlopp kan utgöra en viktig pusselbit. Rapporten är avsedd att hjälpa till att hitta, navigera och tolka den stora mängd kunskap som redan finns, samt att utforska möjliga lösningar och vägar framåt mot en ökad implementering av cirkulära lösningar. Avloppsvatten innehåller inte bara näringsämnen som kan möta många av de behov som finns inom svenskt jordbruk, utan också betydande mängder energi. Denna energi används idag bara i begränsad omfattning, men den har potential att bli en viktig komponent i Sveriges framtida förnybara energimix. Utöver dessa resurser utgör också vattnet en livsviktig resurs, inte bara för oss människor utan även för de ekosystem vi är beroende av. Även vi i Sverige behöver återvinna och återanvända vattenresurserna i större utsträckning för att möta utmaningar som vattenbrist och försämring av våra naturliga vattenresurser, bland annat orsakad av klimatförändringar. Avloppen innehåller även andra resurser som samhället till viss del redan har uppmärksammat som potentiella alternativ för att möta våra behov. I kombination med en effektivare resursanvändning kan en återvinning och återanvändning av resurserna som finns i avloppet göra Sverige mindre beroende av import av ofta fossila resurser, vilket ökar Sveriges motståndskraft i kristider. Omställningen kan också bidra till att säkra kritisk infrastruktur och till att mer hållbara cirkulära lösningar som tillgodoser våra planetära gränser tillämpas. Förutom resurserna så innehåller avlopp även föroreningar eftersom avlopp är en naturlig samlingspunkt för många utsläpp i samhället, från både hushåll, industri och andra utsläppskällor. Hit räknas exempelvis läkemedelsrester och andra organiska och oorganiska mikroföroreningar, som samhället redan har identifierat som problematiska för både miljön och människors hälsa. En holistisk hantering av avloppsfraktioner som möjliggör återvinning och återanvändning av värdefulla resurser samtidigt som föroreningar kan tas bort från kretsloppet är således vägen framåt för svensk avloppshantering. Här föreslår projektgruppen en samhällsanpassad kombination av källsorteringssystem och resursanläggningar som kan utvecklas i takt med samhällets utveckling och omställning för en allt högre grad av resursåtervinning. Denna lösning ger en reell möjlighet att börja med en implementering av resursåtervinning nu eftersom befintlig infrastruktur kan nyttjas och kompletteras eller byggas om successivt med samhällets omställning. Införandet av olika källsorterande eller resursåterbrukande åtgärder i vissa hushåll eller bostadsområden och återvinning av resurser i befintliga avloppsreningsverk kan realiseras parallellt och gynnar direkt både en cirkulär resurs-användning och ett bättre resursutnyttjande i avloppshanteringen. Syntesrapporten visar att det redan idag finns både tekniker och lösningar för att återvinna och återanvända olika resurser från avlopp. Dessutom pågår mycket forskning och utveckling kring teknikoptimering och innovation som med en tydlig satsning skulle kunna ge Sverige ett teknologi- och innovationsförsprång i den omställningsprocess som flera länder har initierat. Genomgången av erfarenheter visar också att acceptansen för användning av resurser som utvinns från avlopp till stor del redan finns idag, men att det finns en stor potential att öka denna acceptans bland annat genom ett tydligare arbete från myndigheternas sida. Här kan det nämnas att trots att existerande regelverk på en övergripande nivå redan främjar en utökad användning av avloppsresurser så kvarstår brister på vägledning och juridiska osäkerheter som några av de största hindren för en ökad återvinning och återanvändning av resurser från avlopp. För att övervinna hinder inom återvinning och återanvändning krävs ett bättre samarbete och ökad kunskap hos svenska myndigheter. Olika initiativ för att främja kunskapsutbyte och kunskapsuppbyggnad kan hjälpa till att uppnå detta. Projektgruppen hoppas att även denna syntesrapport delvis kan bidra till det. Syntesen visar att det även finns olika verktyg tillgängliga för att bedöma eventuella risker med återanvändning eller återvinning av resurser, eller för att välja de bästa lösningarna bland flera alternativ. Dessa verktyg kan ge ett värdefullt stöd i beslutsprocesser även framöver, dock behöver det beaktas att det alltid kommer finnas aspekter som inte kommer kunna kvantifiera eller bedömas. Det är därför av vikt att alla involverade aktörer har en viss kunskap och förståelse om de möjligheter och risker som finns för att kunna ta Sverige framåt mot en hållbar och cirkulär avloppshantering. Vidareutveckling av verktygen för att bättre kunna fånga upp de värden som är svåra att kvantifiera, eller sätta monetära värden på, behövs också. Vägen framåt för en hållbar utveckling i framtidens Sverige kräver en tydlig förändring av samhällets hantering av resurser i avlopp. Inte bara krävs en attitydförändring för att betrakta avlopp som resurs och inte avfall. Genom helhetstänk kan flera resurser samtidigt nyttjas och tillgodose samhällets behov och samtidigt hjälpa att bemöta olika utmaningar samhället står inför såsom exempelvis klimatförändringen och annan negativ miljöpåverkan. En aktiv samverkan mellan olika myndigheter och andra aktörer krävs. Sveriges unika öppna arbetssätt, där erfaren-heter och kunskap som tas fram av en aktör, öppet delas med alla andra aktörer, utgör i detta sammanhang en enorm styrka som bör nyttjas genom ett brett nationellt samarbete. Ännu mer kunskap behöver tas fram eller syntetiseras för en effektivare implementering av de bästa lösningarna för en cirkulär resurshantering. Till sist kommer den omställningen som behövs inte kunna ske utan att det finns en tydlig samhällsinriktning som ger förutsättningar för aktörer att verka i. Här behöver incitament och styrmedel komma på plats i form av tydliga regelverk, uppdragsformulering, riktade utlysningar och eventuella ”fyrtornsprojekt” i nationell samverkan som skapar en kunskaps- och referensbas för implementering
Återvinning och återanvändningav resurser från avlopp : Vägen framåt för Sverige baserat på kunskapoch erfarenheter från praktiken
No full textDen här sammanfattande rapporten utgör en syntes av den tillgängliga kunskapen och erfarenheterna i Sverige kring återvinning och återanvändning av resurser från avlopp. Sammanställningen är resultatet av ett omfattande arbete av Projektgruppen i dialog med en stor mängd olika aktörer inom relevanta områden, som myndigheter, kommunala VA-organisationer, högskolor med flera. Tillsammans med de delsynteser som rör olika temaområden, är denna kunskap tänkt att stödja både offentliga och privata aktörer som är centrala för omställningsprocessen till en mer cirkulär hantering av resurser från avlopp. Det långsiktiga målet är ett hållbart och, framför allt, mer motståndskraftigt samhälle där resurser ur avlopp kan utgöra en viktig pusselbit. Rapporten är avsedd att hjälpa till att hitta, navigera och tolka den stora mängd kunskap som redan finns, samt att utforska möjliga lösningar och vägar framåt mot en ökad implementering av cirkulära lösningar. Avloppsvatten innehåller inte bara näringsämnen som kan möta många av de behov som finns inom svenskt jordbruk, utan också betydande mängder energi. Denna energi används idag bara i begränsad omfattning, men den har potential att bli en viktig komponent i Sveriges framtida förnybara energimix. Utöver dessa resurser utgör också vattnet en livsviktig resurs, inte bara för oss människor utan även för de ekosystem vi är beroende av. Även vi i Sverige behöver återvinna och återanvända vattenresurserna i större utsträckning för att möta utmaningar som vattenbrist och försämring av våra naturliga vattenresurser, bland annat orsakad av klimatförändringar. Avloppen innehåller även andra resurser som samhället till viss del redan har uppmärksammat som potentiella alternativ för att möta våra behov. I kombination med en effektivare resursanvändning kan en återvinning och återanvändning av resurserna som finns i avloppet göra Sverige mindre beroende av import av ofta fossila resurser, vilket ökar Sveriges motståndskraft i kristider. Omställningen kan också bidra till att säkra kritisk infrastruktur och till att mer hållbara cirkulära lösningar som tillgodoser våra planetära gränser tillämpas. Förutom resurserna så innehåller avlopp även föroreningar eftersom avlopp är en naturlig samlingspunkt för många utsläpp i samhället, från både hushåll, industri och andra utsläppskällor. Hit räknas exempelvis läkemedelsrester och andra organiska och oorganiska mikroföroreningar, som samhället redan har identifierat som problematiska för både miljön och människors hälsa. En holistisk hantering av avloppsfraktioner som möjliggör återvinning och återanvändning av värdefulla resurser samtidigt som föroreningar kan tas bort från kretsloppet är således vägen framåt för svensk avloppshantering. Här föreslår projektgruppen en samhällsanpassad kombination av källsorteringssystem och resursanläggningar som kan utvecklas i takt med samhällets utveckling och omställning för en allt högre grad av resursåtervinning. Denna lösning ger en reell möjlighet att börja med en implementering av resursåtervinning nu eftersom befintlig infrastruktur kan nyttjas och kompletteras eller byggas om successivt med samhällets omställning. Införandet av olika källsorterande eller resursåterbrukande åtgärder i vissa hushåll eller bostadsområden och återvinning av resurser i befintliga avloppsreningsverk kan realiseras parallellt och gynnar direkt både en cirkulär resurs-användning och ett bättre resursutnyttjande i avloppshanteringen. Syntesrapporten visar att det redan idag finns både tekniker och lösningar för att återvinna och återanvända olika resurser från avlopp. Dessutom pågår mycket forskning och utveckling kring teknikoptimering och innovation som med en tydlig satsning skulle kunna ge Sverige ett teknologi- och innovationsförsprång i den omställningsprocess som flera länder har initierat. Genomgången av erfarenheter visar också att acceptansen för användning av resurser som utvinns från avlopp till stor del redan finns idag, men att det finns en stor potential att öka denna acceptans bland annat genom ett tydligare arbete från myndigheternas sida. Här kan det nämnas att trots att existerande regelverk på en övergripande nivå redan främjar en utökad användning av avloppsresurser så kvarstår brister på vägledning och juridiska osäkerheter som några av de största hindren för en ökad återvinning och återanvändning av resurser från avlopp. För att övervinna hinder inom återvinning och återanvändning krävs ett bättre samarbete och ökad kunskap hos svenska myndigheter. Olika initiativ för att främja kunskapsutbyte och kunskapsuppbyggnad kan hjälpa till att uppnå detta. Projektgruppen hoppas att även denna syntesrapport delvis kan bidra till det. Syntesen visar att det även finns olika verktyg tillgängliga för att bedöma eventuella risker med återanvändning eller återvinning av resurser, eller för att välja de bästa lösningarna bland flera alternativ. Dessa verktyg kan ge ett värdefullt stöd i beslutsprocesser även framöver, dock behöver det beaktas att det alltid kommer finnas aspekter som inte kommer kunna kvantifiera eller bedömas. Det är därför av vikt att alla involverade aktörer har en viss kunskap och förståelse om de möjligheter och risker som finns för att kunna ta Sverige framåt mot en hållbar och cirkulär avloppshantering. Vidareutveckling av verktygen för att bättre kunna fånga upp de värden som är svåra att kvantifiera, eller sätta monetära värden på, behövs också. Vägen framåt för en hållbar utveckling i framtidens Sverige kräver en tydlig förändring av samhällets hantering av resurser i avlopp. Inte bara krävs en attitydförändring för att betrakta avlopp som resurs och inte avfall. Genom helhetstänk kan flera resurser samtidigt nyttjas och tillgodose samhällets behov och samtidigt hjälpa att bemöta olika utmaningar samhället står inför såsom exempelvis klimatförändringen och annan negativ miljöpåverkan. En aktiv samverkan mellan olika myndigheter och andra aktörer krävs. Sveriges unika öppna arbetssätt, där erfaren-heter och kunskap som tas fram av en aktör, öppet delas med alla andra aktörer, utgör i detta sammanhang en enorm styrka som bör nyttjas genom ett brett nationellt samarbete. Ännu mer kunskap behöver tas fram eller syntetiseras för en effektivare implementering av de bästa lösningarna för en cirkulär resurshantering. Till sist kommer den omställningen som behövs inte kunna ske utan att det finns en tydlig samhällsinriktning som ger förutsättningar för aktörer att verka i. Här behöver incitament och styrmedel komma på plats i form av tydliga regelverk, uppdragsformulering, riktade utlysningar och eventuella ”fyrtornsprojekt” i nationell samverkan som skapar en kunskaps- och referensbas för implementering
