1,721,013 research outputs found
Fungerande, behovsstyrd och resursstärkande samverkan : Avgörande för att den våldsutsatta kvinnan i hemlöshet ska kunna erbjudas traumavård
No full textDet övergripande syftet för projektet är att öka möjligheten för våldsutsatta kvinnor i hemlöshet att kunna erbjudas traumavård vilket förutsätter att våldet identifieras och fungerande samverkan inom och mellan ett antal välfärdsinstitutioner. För kvinnor är våld både en orsak till, och en konsekvens av hemlöshet, där kvinnan sällan erbjuds traumavård och behandling pga. drogmissbruk, samsjuklighet och avsaknad av stabila levnadsförhållanden. Att kvinnan lämnas ensam att hantera sina trauman bidrar till psykisk och fysisk ohälsa, ökad droganvändning och begränsade möjligheter att ta sig ur hemlösheten. Fungerande samverkan mellan och inom socialtjänsten – samt med hälso-och sjukvården är avgörande för att kvinnas komplexa behov ska tillgodoses och för att våldet inte ska förbises eller normaliseras.Strukturella, organisatoriska och individuella hinder för samverkan utmanar en fungerande samordning där kvinnas möjlighet och förmåga att vara delaktig och beslutskompetent är begränsad. Krav på hälsosjukvård och socialtjänstpersonal att skapa förutsättningar för delaktig är omfattande men svåruppnåeliga. Kvinnor i hemlöshet har länge betraktats som passiva, beroendet av andras agerande, stöd och omsorg dära utonomi, värdighet eller integritet är hotad. Utan att förbise denna utsatthet behöver kvinnan även ses som aktiv, kompetenta och ansvarstagande med möjlighet att påverka sin situation. Planerat projekt har en explorativ och samskapande design där våldsutsatta kvinnor i hemlöshet och olika personalkategorier medverkar i forskningsprocessen. Data utgörs främst av kvalitativt material. Ingående studier belyser både professions- och brukar/patientperspektiv och rör identifiering av våldsutsatthet, samspel och handlingsutrymme vid samordnad individuell plan samt utveckling av intervention för ökad samverkan.</p
Symposium Abstract #3 : Learning to Live With Diabetes: A Changing Process Over Time
No full textHow time influences the learning process for persons living with diabetes is not fully understood. In previous research, learning to live with a lifelong illness has been described either as a linear process or a fluctuating process and consensus seems to be far away. In this longitudinal descriptive qualitative study, the aim was to identify patterns of learning in relation to living with newly diagnosed diabetes. Thirteen participants, with Type I or Type II diabetes, were interviewed at three occasions during a 3 years period. A qualitative content analysis was used with a pattern-oriented analysis approach. The result shows that the participants moved through their learning in conceptually different ways. In total, five patterns of the learning process were identified: (1) finding the balance to gradually letting oneself live; (2) being active in searching for knowledge in order to gain control; (3) despite obstacles, having the strength to maintain what is important; (4) increasingly difficult to obtain acceptable blood glucose level and to live well with diabetes; and (5) adapting to minor changes in daily life. This study challenges the common notion in health care of learning as linear and related to time since diagnosis. In the present study, duration of illness was not important for the learning process. Instead, participants’ needs, beliefs, and values related to illness differed in the patterns and changed over time. This study was able to present individuals’ differences and thereby show the value of using a pattern-oriented analysis approach in longitudinal qualitative research.</p
Våld som en del av vardagen : Samskapande forskning för att ge möjlighet för patienter i hemlöshet att bejaka våldsutsatthet i vårdmötet
No full textPersoner som lever i hemlöshet är sjukare, både fysiskt och psykiskt och har kortare livslängd än genomsnittsbefolkningen. Problem med ohälsa till följd av missbruk, trauma, våldsutsatthet i kombination med avsaknad av fast bostad gör personer i hemlöshet särskilt utsatta. Samverkan mellan olika aktörer är avgörande för att säkerställa adekvata åtgärder för den som blivit våldsutsatt. Våld är vanligt förekommande som både orsak till och konsekvens av hemlöshet men ges sällan prioritet i vårdmötet, vare sig av patient eller vårdgivare. Traumabehandling försvåras ofta av, eller är inte alls tillgänglig, för den som har en missbruksproblematik och/eller saknar bostad. Samtidigt är missbruk eller ”självmedicinering” vanligt hos den som blivit utsatt för våld och befinner sig i hemlöshet.I ett samskapande forskningsprojekt mellan Capio Vård för hemlösa öppenvård -Pelarbacken och Marie Cederschiöld högskola har ett flerårigt projekt för att utveckla vården för personer i hemlöshet som blivit våldsutsatta genomförts. Interventioner för att identifiera, slussa/samordna samt erbjuda initiala samtal och behandlingsåtgärder för personer i hemlöshet som blivit våldsutsatta har utvecklats och implementerats. Målsättningen har varit att identifiera patienter som blivit våldsutsatta genom att systematiskt fråga alla patienter som besöker Pelarbacken samt ett erbjuda vårdinsatser efter behov. Visuellt material har utvecklats för att främja dialog och reflektion kring våld vid hemlöshet, som ofta är normaliserat hos både patienter och personal. I forskningsprojektet har upprepade datainsamling med personalenkäter och fokusgruppsintervjuer genomförts för att studera utveckling och implementering av interventionerna. Preliminära resultat visar på svårigheter för både patienter och personal att prioritera våldet i vårdmötet. Slutsatser från forskningsprojektet är behov av bredare samverkan för att kunna bejaka våldsutsatthet i vårdmötet där patientens komplexa behov av både interventioner från hälso-sjukvården samt socialtjänsten måste utvecklas.</p
Going Beyond Counting First Authors in Author Co-citation Analysis
Full text linkThe present study examines one of the fundamental aspects of author co-citation analysis (ACA) - the way co-citation
counts are defined. Co-citation counting provides the data on which all subsequent statistical analyses and mappings
are based, and we compare ACA results based on two different types of co-citation counting - the traditional type that
only counts the first one among a cited work's authors on the one hand and a non-traditional type that takes into
account the first 5 authors of a cited work on the other hand. Results indicate that the picture produced through this non-traditional author co-citation counting contains more coherent author groups and is therefore considerably clearer. However, this picture represents fewer specialties in the research field being studied than that produced through the traditional first-author co-citation counting when the same number of top-ranked authors is selected and analyzed. Reasons for these effects are discussed
Idrott och hälsa bland flickor : Uppfattningar och erfarenheter bland föräldrar från Somalia, Eritrea, Syrien och Sverige
No full textDen organiserande idrottsrörelsen har länge haft en central ställning i det svenska samhället och möjliggjort fysisk aktivitet för flera generationer. Samtidigt är flickor, och speciellt de med utomeuropisk bakgrund, underrepresenterade vad gäller deltagande i idrottsrörelsen. Mot bakgrund av detta syftar denna rapport att kasta ljus över flickors lägre deltagande. Rapporten bygger på fokusgruppsintervjuer med föräldrar födda i Syrien, Somalia, Eritrea och Sverige där föräldrars uppfattningar och erfarenheter kring idrott, barndom, hälsa och föreningsliv samt skillnader mellan pojkar och flickor behandlades.</p
How the selection of research methods can give women in homelessness a voice and a choice : An attempt to promote an inclusive society with gender equality, health and well-being for all
No full textIdrottsrörelsen är inte anpassad för alla : Flickors erfarenheter om fysiska aktiviteter i och utanför den organiserade idrotten
No full textSyftet är att ge en inblick i hur flickor som inte deltar i organiserad idrott resonerar om fysisk aktivitet. Studien designades med fokusgrupper bland 18 flickor i åldrarna 9-12 år, 8 av dem följdes också upp tre år senare. I intervjuerna användes fotografier tagna av flickorna själva för att stimulera till erfarenhetsutbyte. Resultaten ger inblick i hur olika strukturella skillnader upplevs, hanteras och påverkar flickornas fysiska aktivitet. Flickorna är väl medvetna om samhällets förväntningar, men bland de som inte började tidigt med idrott blir det svårare ju äldre de blir. Det saknas fungerande utlopp för fysisk aktivitet efter barnaårens lekande. Varken skolans idrott, det egna promenerandet med kompisar eller olika mer tillfälliga aktiviteter med familjen räcker för att nå de högt satta målen för fysisk aktivitet.The aim of this study is to provide an insight into how girls who do not participate in organized sports reason about physical activity. The study was designed with focus groups among 18 girls aged 9-12 years, 8 of them were followed up three years later. In the interviews, the girls’ own photographs were important to stimulate exchange of experiences. The results provide insight into how structural differences was experienced and handled by the girls and affect their physical activity. There is a lack of functioning outlets for physical activity following the more childish playing. The girls are aware of society’s expectations, but among those who did not start early with sports, it becomes more difficult the older they get. Neither the school’s sports, their own walking with friends, nor various more temporary activities with the family are enough to achieve the high goals for physical activity
Variations on the Author
Full text link“Variations on the Author” discusses two of Eduardo Coutinho’s recent films (Um Dia na Vida, from 2010, and Últimas Conversas, posthumously released in 2015) and their contribution to the general question of documentary authorship. The director’s filmography is characterized by a consistent yet self-effacing form of authorial self-inscription: Coutinho often features as an interviewer that rather than express opinions propels discourses; an interviewer that is good at listening. This mode of self-inscription characterizes him as an author who is not expressive but who is nonetheless markedly present on the screen. In Um Dia na Vida, however, Coutinho is completely absent form the image, while Últimas Conversas, on the contrary, includes a confessional prologue that moves the director from the margins to the center of his films. This article examines the ways in which these works stand out in the filmography of a director who offers new insights into the notion of cinematic authorship
- …
