506 research outputs found

    Train drivers and fatal accidents on the rail: Psychological aspects and safety. Final report.

    No full text
    Detta är slutrapporten från vår undersökning av psykiska konsekvenser för lokförare av de påkörningar de varit med om på järnvägsspåren. Tidigare har det publicerats tre delrapporter i projektet (Briem, de Lima & Siotis, 2004; Briem, Siotis & de Lima, 2007a, 2007b), och resultaten pekar entydigt i samma riktning. De indikerar att dödsolyckorna på järnvägsspåren har långvariga och ofta svårartade psykiska effekter på lokförarna. Förutom att orsaka lokförarna obehag och lidande kan detta påverka deras hälsa och arbetsprestation, och därmed också säkerheten på järnvägen. Vi har funnit tydliga stressindikationer hos lokförarna både i våra intervjuer och i observation av deras beteende. Dessa tecken på underliggande stress till trots, var det vanligt med påståenden från lokförarna om att allt stod psykosocialt bra till med dem. Även defensiv copingstil och ändrad känsla av sammanhang i tillvaron, vilket ibland framkom i testresultaten, vittnar om underliggande stresstillstånd. Vi har också funnit indikationer på repressiv anpassning, ibland även tecken på PTSD, särskilt i fall där det inte fanns tillräckligt socialt stöd. I jämförelser av lokförares reaktioner med motsvarande reaktioner hos järnvägsanställda i andra befattningar fann vi bl.a. en samverkan mellan allmänna livshändelser och traumatiska händelser i arbetet, samt skillnader i stressindikationer mellan män och kvinnor. Dessa skillnader från övriga anställda kan delvis bero på yrkesspecifika sociobiologiska egenskaper i lokförargruppen, vilken av tradition huvudsakligen består av män med hög medelålder, det senare beroende på rekryteringsfaktorer och tid i yrket. Inom själva lokförargruppen fanns i flesta avseenden endast obetydliga skillnader. Vi kan konstatera två saker: (i) Lokförarna i de tre undersökta urvalen tillhör en gemensam population, trots skillnader beroende på deltagarnas individuella egenskaper som ålder och kön. (ii) Lokförargruppen uppvisar betydande skillnader från övriga deltagare med hänsyn till ett flertal egenskaper och testresultat, och utgör således en av egna karakteristika präglad grupp som på vissa avgörande punkter särskiljer sig från övriga järnvägsanställda. Våra huvudsakliga resultat indikerar att det finns ett permanent, ofta lågstämt, traumatiskt stresstillstånd hos många av de lokförare som varit med om en påkörning med dödlig utgång. Tillståndet kvarstår ibland årtionden efter händelsen, och kan förvärras om lokförarna upplever fler olyckor som liknar den ursprungliga traumatiska händelsen. Även andra, stressiga händelser kan förvärra tillståndet. Komplexiteten i dessa samband visar att det är nödvändigt att ta hänsyn till många olika faktorer vid hantering av psykologiska följder av allvarliga olyckor på järnvägen. Det är viktigt att ha en medvetenhet om behovet av bearbetning och stöd som kan uppkomma hos de olycksdrabbade lokförarna vid olika tillfällen efter traumatiska olyckor. En trolig anledning till att psykiska problem ofta dröjer kvar hos lokförarna är att någon regelrätt terapeutisk insats sällan sätts in efter en traumatisk händelse. Den support som ursprungligen givits av lokförarnas egen kamratförening är dock ovärderlig i och med att den lindrar de akuta stressreaktionerna, men den ersätter inte de professionella åtgärder som i många fall behövs. Vi har i detta projekt lagt grunden till effektiv bedömning av lokförarnas psykiska välmående. Det som nu återstår är att genom en fortsatt forskningsinsats komma fram till effektiv behandling och eventuella terapiformer för denna så utsatta grupp

    Lokförare och dödsolyckor på spåret: Psykologiska och säkerhetsmässiga aspekter. : Delrapport 3, september 2007.

    No full text
    Lokförare är en för olyckor särskilt ustsatt grupp. I genomsnitt inträffar två allvarliga olyckor i veckan på järnvägsspåren, och statistiskt sett kommer varje lokförare att vara med om minst en påkörning med dödlig utgång under sitt yrkesliv. Att vara vittne till en dödsolycka skapar i de flesta fall svår stress, och det är inte ovanligt att lokförare drabbas av långvariga, om än inte nödvändigtvis invalidiserande, psykiska symtom efter att ha varit med om en dödsolycka på spåret. I innevarande projekt undersöktes de psykiska följderna för lokförare av traumatiska händelser på järnvägen. Trettiotre personer anställda vid tågdrift inom Södra banregionen deltog i denna delstudie, 28 lokförare och 5 personer i annan befattning. Deltagarna svarade på ett antal frågor om sig själva, om de olyckor de varit inblandade i och om sitt psykiska tillstånd. Först analyserades dessa data ("Malmö II") enskilt, och sedan analyserades svar från 26 av lokförarna (de som hade mer än 5 års tjänstgöring) tillsammans med motsvarande data från vår första delstudie i innevarande projekt (Briem, de Lima, & Siotis, 2004). Resultaten tyder på att urvalen i allt väsentligt kan ses som representativa för samma population, och att flera individuella faktorer påverkar utfallet hos individerna. Detta diskuteras i relation till tidigare forskning och lokförarpopulationens psykosociala egenskaper

    Single Hadron Spectrum in [Gamma]-[Gamma] Collisions: The QCD Contribution to Order [Alpha]s and the Non Perturbative Background

    No full text
    Aurenche P, Douiri A, Baier R, Fontannaz M, Schiff D. Single Hadron Spectrum in [Gamma]-[Gamma] Collisions: The QCD Contribution to Order [Alpha]s and the Non Perturbative Background. Zeitschrift für Physik C: Particles and fields. 1985;29(3):423-437

    Dödsolyckor på spåret och deras psykologiska konsekvenser för lokförarna

    No full text
    Detta är slutrapporten från vår undersökning av psykiska konsekvenser för lokförare av de påkörningar de varit med om på järnvägsspåren. Tidigare har det publicerats tre delrapporter i projektet (Briem, de Lima & Siotis, 2004; Briem, Siotis & de Lima, 2007a, 2007b), och resultaten pekar entydigt i samma riktning. De indikerar att dödsolyckorna på järnvägsspåren har långvariga och ofta svårartade psykiska effekter på lokförarna. Förutom att orsaka lokförarna obehag och lidande kan detta påverka deras hälsa och arbetsprestation, och därmed också säkerheten på järnvägen. Vi har funnit tydliga stressindikationer hos lokförarna både i våra intervjuer och i observation av deras beteende. Dessa tecken på underliggande stress till trots, var det vanligt med påståenden från lokförarna om att allt stod psykosocialt bra till med dem. Även defensiv copingstil och ändrad känsla av sammanhang i tillvaron, vilket ibland framkom i testresultaten, vittnar om underliggande stresstillstånd. Vi har också funnit indikationer på repressiv anpassning, ibland även tecken på PTSD, särskilt i fall där det inte fanns tillräckligt socialt stöd. I jämförelser av lokförares reaktioner med motsvarande reaktioner hos järnvägsanställda i andra befattningar fann vi bl.a. en samverkan mellan allmänna livshändelser och traumatiska händelser i arbetet, samt skillnader i stressindikationer mellan män och kvinnor. Dessa skillnader från övriga anställda kan delvis bero på yrkesspecifika sociobiologiska egenskaper i lokförargruppen, vilken av tradition huvudsakligen består av män med hög medelålder, det senare beroende på rekryteringsfaktorer och tid i yrket. Inom själva lokförargruppen fanns i flesta avseenden endast obetydliga skillnader. Vi kan konstatera två saker: (i) Lokförarna i de tre undersökta urvalen tillhör en gemensam population, trots skillnader beroende på deltagarnas individuella egenskaper som ålder och kön. (ii) Lokförargruppen uppvisar betydande skillnader från övriga deltagare med hänsyn till ett flertal egenskaper och testresultat, och utgör således en av egna karakteristika präglad grupp som på vissa avgörande punkter särskiljer sig från övriga järnvägsanställda. Våra huvudsakliga resultat indikerar att det finns ett permanent, ofta lågstämt, traumatiskt stresstillstånd hos många av de lokförare som varit med om en påkörning med dödlig utgång. Tillståndet kvarstår ibland årtionden efter händelsen, och kan förvärras om lokförarna upplever fler olyckor som liknar den ursprungliga traumatiska händelsen. Även andra, stressiga händelser kan förvärra tillståndet. Komplexiteten i dessa samband visar att det är nödvändigt att ta hänsyn till många olika faktorer vid hantering av psykologiska följder av allvarliga olyckor på järnvägen. Det är viktigt att ha en medvetenhet om behovet av bearbetning och stöd som kan uppkomma hos de olycksdrabbade lokförarna vid olika tillfällen efter traumatiska olyckor. En trolig anledning till att psykiska problem ofta dröjer kvar hos lokförarna är att någon regelrätt terapeutisk insats sällan sätts in efter en traumatisk händelse. Den support som ursprungligen givits av lokförarnas egen kamratförening är dock ovärderlig i och med att den lindrar de akuta stressreaktionerna, men den ersätter inte de professionella åtgärder som i många fall behövs. Vi har i detta projekt lagt grunden till effektiv bedömning av lokförarnas psykiska välmående. Det som nu återstår är att genom en fortsatt forskningsinsats komma fram till effektiv behandling och eventuella terapiformer för denna så utsatta grupp

    Train drivers and fatal accidents on the rail: Psychological aspects and safety. Final report

    No full text
    Detta är slutrapporten från vår undersökning av psykiska konsekvenser för lokförare av de påkörningar de varit med om på järnvägsspåren. Tidigare har det publicerats tre delrapporter i projektet (Briem, de Lima & Siotis, 2004; Briem, Siotis & de Lima, 2007a, 2007b), och resultaten pekar entydigt i samma riktning. De indikerar att dödsolyckorna på järnvägsspåren har långvariga och ofta svårartade psykiska effekter på lokförarna. Förutom att orsaka lokförarna obehag och lidande kan detta påverka deras hälsa och arbetsprestation, och därmed också säkerheten på järnvägen. Vi har funnit tydliga stressindikationer hos lokförarna både i våra intervjuer och i observation av deras beteende. Dessa tecken på underliggande stress till trots, var det vanligt med påståenden från lokförarna om att allt stod psykosocialt bra till med dem. Även defensiv copingstil och ändrad känsla av sammanhang i tillvaron, vilket ibland framkom i testresultaten, vittnar om underliggande stresstillstånd. Vi har också funnit indikationer på repressiv anpassning, ibland även tecken på PTSD, särskilt i fall där det inte fanns tillräckligt socialt stöd. I jämförelser av lokförares reaktioner med motsvarande reaktioner hos järnvägsanställda i andra befattningar fann vi bl.a. en samverkan mellan allmänna livshändelser och traumatiska händelser i arbetet, samt skillnader i stressindikationer mellan män och kvinnor. Dessa skillnader från övriga anställda kan delvis bero på yrkesspecifika sociobiologiska egenskaper i lokförargruppen, vilken av tradition huvudsakligen består av män med hög medelålder, det senare beroende på rekryteringsfaktorer och tid i yrket. Inom själva lokförargruppen fanns i flesta avseenden endast obetydliga skillnader. Vi kan konstatera två saker: (i) Lokförarna i de tre undersökta urvalen tillhör en gemensam population, trots skillnader beroende på deltagarnas individuella egenskaper som ålder och kön. (ii) Lokförargruppen uppvisar betydande skillnader från övriga deltagare med hänsyn till ett flertal egenskaper och testresultat, och utgör således en av egna karakteristika präglad grupp som på vissa avgörande punkter särskiljer sig från övriga järnvägsanställda. Våra huvudsakliga resultat indikerar att det finns ett permanent, ofta lågstämt, traumatiskt stresstillstånd hos många av de lokförare som varit med om en påkörning med dödlig utgång. Tillståndet kvarstår ibland årtionden efter händelsen, och kan förvärras om lokförarna upplever fler olyckor som liknar den ursprungliga traumatiska händelsen. Även andra, stressiga händelser kan förvärra tillståndet. Komplexiteten i dessa samband visar att det är nödvändigt att ta hänsyn till många olika faktorer vid hantering av psykologiska följder av allvarliga olyckor på järnvägen. Det är viktigt att ha en medvetenhet om behovet av bearbetning och stöd som kan uppkomma hos de olycksdrabbade lokförarna vid olika tillfällen efter traumatiska olyckor. En trolig anledning till att psykiska problem ofta dröjer kvar hos lokförarna är att någon regelrätt terapeutisk insats sällan sätts in efter en traumatisk händelse. Den support som ursprungligen givits av lokförarnas egen kamratförening är dock ovärderlig i och med att den lindrar de akuta stressreaktionerna, men den ersätter inte de professionella åtgärder som i många fall behövs. Vi har i detta projekt lagt grunden till effektiv bedömning av lokförarnas psykiska välmående. Det som nu återstår är att genom en fortsatt forskningsinsats komma fram till effektiv behandling och eventuella terapiformer för denna så utsatta grupp

    Dödsolyckor på spåret och deras psykologiska konsekvenser för lokförarna [Elektronisk resurs]

    No full text
    Detta är slutrapporten från vår undersökning av psykiska konsekvenser för lokförare av de påkörningar de varit med om på järnvägsspåren. Tidigare har det publicerats tre delrapporter i projektet (Briem, de Lima & Siotis, 2004; Briem, Siotis & de Lima, 2007a, 2007b), och resultaten pekar entydigt i samma riktning. De indikerar att dödsolyckorna på järnvägsspåren har långvariga och ofta svårartade psykiska effekter på lokförarna. Förutom att orsaka lokförarna obehag och lidande kan detta påverka deras hälsa och arbetsprestation, och därmed också säkerheten på järnvägen. Vi har funnit tydliga stressindikationer hos lokförarna både i våra intervjuer och i observation av deras beteende. Dessa tecken på underliggande stress till trots, var det vanligt med påståenden från lokförarna om att allt stod psykosocialt bra till med dem. Även defensiv copingstil och ändrad känsla av sammanhang i tillvaron, vilket ibland framkom i testresultaten, vittnar om underliggande stresstillstånd. Vi har också funnit indikationer på repressiv anpassning, ibland även tecken på PTSD, särskilt i fall där det inte fanns tillräckligt socialt stöd. I jämförelser av lokförares reaktioner med motsvarande reaktioner hos järnvägsanställda i andra befattningar fann vi bl.a. en samverkan mellan allmänna livshändelser och traumatiska händelser i arbetet, samt skillnader i stressindikationer mellan män och kvinnor. Dessa skillnader från övriga anställda kan delvis bero på yrkesspecifika sociobiologiska egenskaper i lokförargruppen, vilken av tradition huvudsakligen består av män med hög medelålder, det senare beroende på rekryteringsfaktorer och tid i yrket. Inom själva lokförargruppen fanns i flesta avseenden endast obetydliga skillnader. Vi kan konstatera två saker: (i) Lokförarna i de tre undersökta urvalen tillhör en gemensam population, trots skillnader beroende på deltagarnas individuella egenskaper som ålder och kön. (ii) Lokförargruppen uppvisar betydande skillnader från övriga deltagare med hänsyn till ett flertal egenskaper och testresultat, och utgör således en av egna karakteristika präglad grupp som på vissa avgörande punkter särskiljer sig från övriga järnvägsanställda. Våra huvudsakliga resultat indikerar att det finns ett permanent, ofta lågstämt, traumatiskt stresstillstånd hos många av de lokförare som varit med om en påkörning med dödlig utgång. Tillståndet kvarstår ibland årtionden efter händelsen, och kan förvärras om lokförarna upplever fler olyckor som liknar den ursprungliga traumatiska händelsen. Även andra, stressiga händelser kan förvärra tillståndet. Komplexiteten i dessa samband visar att det är nödvändigt att ta hänsyn till många olika faktorer vid hantering av psykologiska följder av allvarliga olyckor på järnvägen. Det är viktigt att ha en medvetenhet om behovet av bearbetning och stöd som kan uppkomma hos de olycksdrabbade lokförarna vid olika tillfällen efter traumatiska olyckor. En trolig anledning till att psykiska problem ofta dröjer kvar hos lokförarna är att någon regelrätt terapeutisk insats sällan sätts in efter en traumatisk händelse. Den support som ursprungligen givits av lokförarnas egen kamratförening är dock ovärderlig i och med att den lindrar de akuta stressreaktionerna, men den ersätter inte de professionella åtgärder som i många fall behövs. Vi har i detta projekt lagt grunden till effektiv bedömning av lokförarnas psykiska välmående. Det som nu återstår är att genom en fortsatt forskningsinsats komma fram till effektiv behandling och eventuella terapiformer för denna så utsatta grupp

    Faktorer i samband med barns cyklande till skolan och till fritidsaktiviteter

    No full text
    Föräldrar och barn till 962 familjer med elever i årskurserna 2, 4, 6 och 9 fyllde i enkäter om barns cyklande till skolan och till fritidsaktiviteter, i syftet att få kunskap om möjliga bakomliggande faktorer. Förutom lokala förhållanden som återspeglas i skillnader mellan deltagande skolorna hade föräldrars förebild som cyklister och barns egna cykelvanor de starkaste samband med barns cyklande, dessutom i viss mån barns och föräldrars attityder. Artikeln drar slutsatser om möjliga strategier för att öka barns säkra cyklande.Lead Partner i projektet: Region Skåne.Projektet är medfinansierat av Europeiska Regionala Utvecklingsfonden (ERUF) genom EU:s program för Interreg IVA Öresund-Kattegatt-SkagerrakÖresund som cykelregio

    Law and grace in St John Chrysostom's commentary on St Paul's epistle to the Galatians

    No full text
    In this dissertation an attempt is made to analyse John Chrysostom's interpretation of the crucial theme of Pauline theology: Law and Grace. Following a general introduction on Chrysostom's exegetical work, which also provides a comperehensive list of all the references to Galatians in Chrysostom's works, the theme is treated under six chapters corresponding exactly to those of the Epistle and of Chrysostom's Commentary, The particular topics emerging from this analysis include, the divine origin of both Law and Grace, the preparatory character of Law and the superiority of Grace, the explanation of the early attitude of the Jerusalem Apostles and of Paul himself to the relation of Law and Grace in contast to that of the false-brethren of Galatia, the examination of the limits and carnal character of the Law in contrast to the potency and spiritual character of Grace, the precise meaning of the superiority of Grace over the Law and, finally the connections between freedom and love with Grace. Chrysostom's doctrine is marked by richness of doctrinal nuances and on several points, as for example on "oeconomy" as a key to understanding the Apostolic approach to the theme of Law and Grace, by original insight. The overall interpretation of Chrysostom, though not radically different from the common interpretation of this Pauline theme in modern scholarship, presents certain features which are typical of Eastern Orthodox Christianity and which could be taken up with profit, not least in the contemporary ecumenical dialogue

    Performance Variability in M&A : An Empirical Investigation into Factors of Success and Failure

    No full text
    Denna uppsats syftar till att utforska och avslöja de faktorer som bidrar till att transaktioner med fusioner och förvärv (M&A) misslyckas med att skapa aktieägarvärde, även när man använder en decentraliserad modell, samt den underväldigande utvecklingen efter förvärvet som ofta observeras. Trots de teoretiska fördelarna med M&A-aktiviteter misslyckas många transaktioner med att uppfylla förväntningarna, vilket föranleder en undersökning av de underliggande orsakerna till dessa brister. Omvänt syftar studien också till att identifiera framgångsfaktorerna i förvärvstransaktioner som levererar aktieägarvärde och att undersöka hur dessa framgångsfaktorer kan implementeras i framtida affärer för att förbättra resultaten. Forskningen fokuserar på utvecklingen efter förvärvet och de faktorer som bidrar till denna utveckling i portföljbolagen till fyra plattformsbolag - som alla ingår i ett holdingbolag (fallföretaget). Genom en empirisk analys av dessa bolag syftar studien till att överbrygga gapet mellan teoretiska förväntningar och praktiska resultat. Genom att jämföra de empiriska resultaten med befintlig litteratur och teoretiska ramverk ger studien en omfattande förståelse för den dynamik som spelar in i framgångsrika respektive misslyckade M&A-transaktioner inom ramen för ett enda holdingbolag. Studien använder ett kvalitativt tillvägagångssätt med insikter från intervjuer om prestationer efter förvärv med nyckelpersoner som är involverade i M&A-processerna i de fyra plattformsföretagen. Detta tillvägagångssätt möjliggör en nyanserad undersökning av de faktorer som påverkar förvärvets framgång eller misslyckande. De viktigaste resultaten av studien lyfter fram de vanligaste faktorerna som respondenterna identifierade som avgörande för hur väl förvärven genomförs och hur framgångsrika de blir. Dessa faktorer inkluderar tydliga organisatoriska strukturer, starkt ledarskap och robusta due diligence-processer. Dessutom identifierar undersökningen bästa praxis och handlingsbara insikter som kan tillämpas på framtida M&A-aktiviteter för att öka sannolikheten för framgång och skapande av aktieägarvärde.This paper aims to explore and uncover the factors contributing to the failure of mergers and acquisitions (M&A) transactions to provide shareholder value, even when employing a decentralized model, as well as the underwhelming post-acquisition performance frequently observed. Despite the theoretical benefits of M&A activities, many transactions fail to meet expectations, prompting an investigation into the underlying causes of these shortcomings. Conversely, the study also seeks to identify the success factors in acquisition transactions that do deliver shareholder value, and to examine how these success factors can be implemented in future deals to enhance outcomes. The research focuses on the post-acquisition performance and the factors contributing to this performance in the portfolio companies of four platform companies—all of which are part of a holding company (the case company). Through an empirical analysis of these companies, the study aims to bridge the gap between theoretical expectations and practical outcomes. By comparing the empirical results with existing literature and theoretical frameworks, the research provides a comprehensive understanding of the dynamics at play in successful versus unsuccessful M&A transactions within the context of a single holding company. The study employs a qualitative approach with insights from interviews on post-acquisition performance with key associates involved in the M&A processes of the four platform companies. This approach allows for a nuanced exploration of the factors that influence acquisition success or failure. Key findings of the study highlight the most common factors identified by respondents as critical to the performance and success of acquisitions. These factors include clear organizational structures, strong leadership, and robust due diligence processes. Additionally, the research identifies best practices and actionable insights that can be applied to future M&A activities to enhance the likelihood of success and shareholder value creation
    corecore