1,721,469 research outputs found
Ungdomarnas beskrivningar : Uppskattning, kritik och förväntningar
Full text linkThe purpose of this study is to analyse the way young people who were institutionalised in so called special youth-homes experienced, defined and iterpreted on the one hand the project “Motverka Våld och Gäng” (meaning: “Counteract Violence and Gangs”), and on the other hand the Coordinators employed in this project. There is a big variation in the perception of the coordinators. One common denominator is that the commission of Coordinator and the context in wich the Coordinator acts seems to be flexible enough for one individual to play the role in many different ways. It is only when the specific Coordinator selects an activ, prompt, independent, personal and relatively strong characterization of the role that he or she obtain a chance to have an impact. The personal aspect of the relationship between the young and the Coordinator is depicted as important and it seems as if it plays an important role in the care-giving chain.Syftet med denna studie är att analysera hur ungdomar som varit placerade på särskilda ungdomshem upplever, definierar och tolkar ett behandlingsprojekt, som involverade olika myndigheter, benämnt Motverka Våld och Gäng. Dessutom uppmärksammas hur de tolkade de i projektet anställda samordnarna.Den personliga aspekten i relationen mellan ungdomar och samordnare framställs som viktig och det verkar som om den aspekten fyller en viktig funktion i vårdkedjan. Ett gott samspel mellan samordnare och ungdom kan stärka att samordnarens förutsättningar att påverka vårdkedjan under förutsättning att samordnaren accepteras av socialsekreteraren i fallet. Om samarbetet mellan samordnare och socialsekreterare är bristfälligt kan socialsekreteraren komma att uppleva ungdomens uppskattning av samordnaren som en allians mellan ungdom – samordnare mot socialsekreteraren. Detta kan ge negativa effekter på ungdomens vårdkedja. Samordnarna uppskattas av ungdomarna om de är trovärdiga och förtroendeingivande, och detta tycks enbart inträffa om de är personliga. En samordnare som intar rollen som – ytterligare en – distanserad och formell myndighetsperson blir endast ännu en av de många vuxna, som omger dessa ungdomar. Samtidigt måste samordnaren behärska myndighetsperspektiven. En omtyckt samordnare är en samordnare som kan kontrollera och inspektera vad övriga myndighetsaktörer gör, och som inte enbart intar en kompisroll.Samordnarna uppskattas inte av de unga när de inte gör någon skillnad. En samordnare som inte ringer eller på andra sätt tar kontakt, som förblir okänd och anonym och som förefaller ha ett otydligt eller ”dimmigt” uppdrag får ingen respekt. Samordnare uppfattas som obetydliga och oanvändbara om de inte framträder som tydliga personer i de ungas värld. Om samordnaren enbart tar på sig rollen av ytterligare en person ”på mötet”, en person som ”sitter med” utan att det märks, då löper samordnaren stor risk att bli föremål för kritik från de unga. Samordnaren måste, utifrån deras perspektiv, ta plats och aktivt tala för de ungas sak. Om detta inte sker väljer de unga en annan aktör i det persongalleri som omger honom eller henne och samordnaren blir perifer och betydelselös. Det spelar då ingen roll om samordnaren bedöms som ”trevlig”. De unga eftersträvar personlig kontakt men det innebär inte att de har överseende med att ”ingenting händer” genom denna kontakt; tvärtom tycks de då bli extra besvikna och misstänksamma. Sammanfattningsvis finns det en stor variation i hur samordnare uppfattas. Uppdraget som samordnare och det sammanhang i vilket samordnaren agerar förefaller tillräckligt tänjbart för att en enskild individ ska kunna spela rollen på vitt skilda sätt. Det är först när den enskilde samordnaren väljer en aktiv, pådrivande, självständig, personlig och relativt stark rollframställning som han eller hon kan få betydelse
Mödrars röster om samordnare i ungdomsvården
Full text linkThe aim of this study is to analyze how mothers with children placed in Swedish juvenile homes interpret, define and perceive, on the one hand, the project “Motverka Våld och Gäng” meaning “Counteract Violence and Gangs”, and on the other hand the role of the Coordinators employed in this project. The mothers who were interviewed spoke about some Coordinators that they appreciated. They then paint different pictures of appreciated Coordinators. These includes Coordinators who possess the power to, for example, “check out the Social Service” and Coordinators without power who never-the-less are appreciated. The Coordinators who are described in a positive way are also seen as actors that are dedicated. They often call the mothers, they fight for their children and succeed in making absent fathers more committed. The mothers whose stories contain criticism towards the Coordinators often criticize the other involved actors. The criticism itself isn’t only focused on the Coordinator but rather on the context in which the Coordinator is a part. When the Coordinator is criticized explicitly, the description partly projects the picture of the Coordinator as absent from the care-giving chain.Syftet med denna studie är att utifrån mitt empiriska material kartlägga och beskriva hur föräldrar till barn intagna på särskilda ungdomshemmen tolkar, definierar och upplever ett behandlingsprojekt, som involverade olika myndigheter, benämnt Motverka Våld och Gäng. Dessutom uppmärksammas hur de anställda samordnarna uppfattades och kategoriserades av föräldrarna. ”Föräldrar” blir i undersökningen i stort liktydigt med mödrar, eftersom alla föräldrar som intervjuats i denna studie är kvinnor dvs. mammor. Under ett möte som ägnades ett analysavsnitt, är emellertid en styvpappa närvarande.De mammor som berättar om samordnarna målar upp olika bilder av uppskattade samordnare. Det kan handla om samordnare som har makt att exempelvis ”kolla upp socialen” men även om samordnare utan makt som ändå uppskattas. Samordnare som beskrivs på ett positivt sätt ses även som aktörer som är engagerade och tog en aktiv roll. Denne ringer ofta till mammorna, kämpar för deras barn och är framgångsrik i att engagera frånvarande pappor. Den positiva samordnaren ses som en ”trygghet” som trots sina begränsningar får ett erkännande i sin roll. De anses framtidsinriktade till skillnad från socialtjänsten, de ”bryr sig” och detta visar de genom sin omsorg för detaljer och i själva interaktionen. De mammor vars berättelser om samordnaren innehar en kritisk ton är ofta även kritiska till de andra inblandade aktörerna. Kritiken i sig fokuserar inte bara på samordnaren utan även på en viss kontext där samordnaren ingår. I de fall samordnaren kritiseras explicit ger beskrivningen dels bilden av samordnaren som frånvarande från vårdkedjan, dels bilden av allianser som skapats som motpol till samordnaren. I några fall ligger mammornas ouppfyllda förväntningar till grund för kritiska berättelser om samordnarna. Det kan handla om bristande service från samordnarens sida eller som i en mammas fall upplevelsen att samordnaren ”bara pratar”, ”sitter med”, ”men sen blir det inte mer”. Det kan också handla om att känna sig utestängd som förälder. Ett möte kan betraktas som ett forum där problem diskuteras, beslut fattas och frågor behandlas. Detta sätt att beskåda ett möte har jag delvis kringgått. Genom analys av fältanteckningar har jag istället fokuserat på de sociala fenomen som aktualiserats under mötet. Kön, etnicitet och maktförhållande mellan de inblandade aktörerna framställs som särskild viktiga av de olika mötesaktörerna.
Projektet utifrån institutionspersonalens perspektiv
Full text linkThe aim of this study is to map out and describe the way employees in Swedish juvenile homes interpret, define and perceive, on the one hand, the project “Motverka Våld och Gäng” meaning “Counteract Violence and Gangs”, and on the other hand the role of the Coordinators employed in this project. The role of the Coordinator is formally clear and unproblematic. The project management directives state what the Coordinators should (and should not) do. In the interviews for this survey the starting point is in fact the ambiguousness. The staff at the juvenile homes do not know or feel unsure about the role of the Coordinator and the purpose of the project. For example, they contested the projects name and meant that it did not include the type of problems that many of the projects youths suffered from. When describing the Coordinator and his role he or she is portrayed as discoursively unclear (when it’s percieved as vaguely stated) and organizationally unclear (when they wonder who does what in the care-giving chain). The staff formulate (“draw”) a clearer role for the Coordinators when talking about their own “ordinary” pressing problems, for example the inertia of the Social Service.Syftet med denna studie är att utifrån mitt empiriska material kartlägga och beskriva hur de anställda på de särskilda ungdomshemmen tolkar, definierar, och upplever ett behandlingsprojekt, som involverade olika myndigheter, benämnt Motverka Våld och Gäng. Dessutom uppmärksammas hur de anställda samordnarna uppfattades och kategoriserades. I institutionspersonalens framställning är samordnarens roll tydlig på papperet. I direktiven från projektledningen framgår vad samordnarna bör göra (och inte göra) som att de ska tillämpa frågans makt och vara ett språkrör för eleven. I materialet för denna undersökning är dock otydlighet utgångspunkten. De institutionsanställda känner inte till eller är osäkra på samordnarens roll och projektets syfte. De ifrågasatte exempelvis projektets namn och menade att det inte inkluderade den problematik som många av ungdomarna som var knutna till projekt hade. Samordnarens utformning av arbetet växer fram under projektets gång. Definitionerna och uppgifterna formuleras inte i projektets dokument eller av projektledningen utan är en produkt av samspelet med konkreta samordnare som då visar vad de gör och kan göra. Projektets praktiska betydelse skapas i själva den sociala processen. De involverade formulerar en tydligare samordnarroll när de talar om sina vardagliga erfarenheter. Genom dessa erfarenheter skapas en bild av en önskad respektive en oönskad samordnare. Den önskade samordnaren ger praktisk hjälp, är insatt, strukturerar möten och kan vinnas över i koalitioner. Den oönskade samordnaren är alltför engagerad, okunnig, forcerad, stresskapande, kontrollerande eller socialt klumpig. Beskrivningen av samordnarrollen formas gärna av institutionspersonalen genom jämförelser där man balanserar mellan det positiva och negativa. I den tidsmässiga jämförelsen finner vi exempel från dåtid, nutid och framtid i utvärderingen av samordnarna. En negativ beskrivning av dåtiden neutraliseras ofta genom en positiv beskrivning av nutid och framtid. De olika beskrivningarna av samordnare jämförs och på så sätt återställs balansen i berättelsen. Samordnaren beskrivs som en social skapelse och inte som en produkt av projektets idé. Idéen uppfattas som diskursivt otydlig (när den uppfattas som vagt formulerad) och organisatoriskt otydlig (när man undrar vem som gör vad i vårdkedjan). De institutionsanställda formulerar (”ritar upp”) en tydligare samordnarroll när de talar om sina ”vanliga” akuta problem, som exempelvis socialtjänstens tröghet
Röster från socialtjänsten
Full text linkThe aim of this study is to analyze how the Social Services personnel interpret, define and perceive, on the one hand, the project “Motverka Våld och Gäng” meaning “Counteract Violence and Gangs”, and on the other hand the role of the Coordinators employed in this project. Heads of units and Social Secretarys were interviewed, as well as observed and recorded at meetings. The personnel of the Social Service often state that the project came “from above”, from the state, and they construct the project as pointing out the Social Service as incompetent of handling juvenile care. Both appreciative as well as criticizing voices were heard about the Coordinators and their role. The criticism deals with the Coordinator portrayed as a controller and competitor when representing the young ones. Positive comments deal with the mediating role of the Coordinator, in contacts with the young one and the parents, as well as their administrative contributions.Syftet med denna studie är att analysera hur personal inom socialtjänsten tolkar, definierar och upplever ett behandlingsprojekt, som involverade olika myndigheter, benämnt Motverka Våld och Gäng. Dessutom uppmärksammas hur den intervjuade och observerade personalen uppfattar och kategoriserar de inom projektet anställda samordnarna.De anställda inom socialtjänsten upplever att projektet kommit ”uppifrån”, från staten, och som en konsekvens av att socialtjänsten utpekats som inkompetent att hantera ungdomsvården. Satsningen framställs som felaktig på grund av att den främjar ”tvångsvård”, en verksamhet som ska undvikas.Berättelserna om projektet genomsyras av en tudelning i vi och dom där vi (socialtjänsten) framställs som kompetenta, men ändå underlägsna dom (”Staten och Statens institutionsstyrelse”). Att konstruera sin verklighet i vi och dom-termer kan vara ett tecken på samverkansbrister, där varje myndighet är upptagen med sin egen verksamhet och varken har tid till eller intresse för utökad interaktion med dom andra. En socialsekreterare beskriver ironiskt ungdomsvårdkedjan som ”Före vård, vård och eftervård” vilket ger oss bilden av en samling förpackningar som kännetecknas av slutenhet, brist på samordning och isolering av aktörer.Subventionen för de placerade ungdomarna, som skulle användas till eftervård, framställs som en svårgenomförbar projekttanke. Socialtjänstens anställda berättar dels om stadsnämndspolitikers åberopande av ekonomiskt underskott i kommunen, dels om svårigheterna att binda subventionen till en viss individ. Diskursen präglas av dessa konfliktmarkörer: kommunbudget kontra individuella behov.De nya aktörerna i ungdomsvårdskedjan, samordnarna, beskrivs av de socialtjänstanställda med en variation av kritik och uppskattning. Motsättningar i beskrivningen frammanar bilden av samordnarna som störande, stresskapande, obetydliga och kontrollerande. Kontrollfunktionen relateras bland annat till farhågor om att samordnarna skulle uppträda som ungdomarnas företrädare.De socialsekreterare som uppskattar samordnarnas insatser berättar om samordnarna som kunniga i fråga om eftervårdsinsatser eller som en hjälp i kontakten med ungdomarna och föräldrarna. Den gestaltade samordnarkompetensen konstruerar samordnaren som en strukturbärare, idégivare, möteshållare och medlare
Definitions of Violence : Narratives of Survivors from the War in Bosnia and Herzegovina
Full text linkPrevious research on violence during the war in Bosnia and Herzegovina has resulted in a one-sided presentation of the phenomenon of “war violence.” Researchers have emphasized the importance of narratives in general but have not analyzed stories on war violence that were the product of interpersonal interaction and meaning-making activity. The aim of this article is to fill this knowledge gap by analyzing survivor narratives of the 1990s war in northwestern Bosnia. The focus is on analyzing interviewees’ descriptions of wartime violence and the discursive patterns that contribute to constructing the phenomenon of “war violence.” My analysis reveals an intimate relationship between how an interviewee interprets the biographical consequences of war violence and the individual’s own war experiences. All interviewees described war violence as something that is morally reprehensible. These narratives, from both perpetrators of violence and those subjected to violence, recount violent situations that not only exist as mental constructions but also live on even after the war; thus, they have real consequences for the individuals and their society.War sociology – renewed analysis of ethnographic material from Bosni
Book Review: Contract Workers, Risk, and the War in Iraq: Sierra Leonean Labor Migrants at U.S. Military Bases. By Kevin J. A. Thomas. Montreal: McGill- Queen’s University Press, 2017. Pp. viii+243. 34.95 (paper)
No full textHealth Care, Ethnicity and War : Young Immigrants with War Experiences in Institutional Care in Sweden
No full textThe purpose of the study is (1) to analyze narratives of youth that have experienced war, taken refuge in Sweden, and taken into custody and placed in institutions; (2) to analyze the organization of work cared for youth with war experiences ininstitutional care. The material of the study is gathered through interviews and conversations with youngsters in institutional care with war experience and through interviews and conversations with staff who work among youth with war experiences in institutional care. The theoretical perspective is determined from an ethno-methodological influenced interaction. Special attention will be given to the social comparisons and stories about health care, ethnicity and war which are expressed in the interviews.Keynote Contribution</p
Coherent triads and successful inter-professional collaboration : narratives of professional actors in the Swedish child welfare system
No full textThe aim of this study is to analyze how and when the professional actors within the Swedish child welfare system portray successful cooperation and determine which discursive patterns are involved in the construction of this phenomenon. The empirical basis for this study is formed by 147 recorded interviews with institution-placed youths, their parents, and different occupational categories within the social services and the Swedish National Board of Institutional Care. Analytical findings with the following themes are presented: (1) coherent vision triad, (2) coherent rhetorically accepted triad, and (3) coherent exclusive triad. The personal interactive aspect of cooperation among professional actors in the care of children is important for successful collaboration. This aspect also appears to be significant for producing and reproducing joint collaboration identities. However, joint collaboration identities and the coherence triad can limit the sphere of cooperation to the entities involved in the care of youths and the juvenile or his/her parents are left out.Successful collaboratio
Concentration camp rituals : Narratives of former Bosnian detainees
Full text linkThis article analyses the experiences retold by former concentration camp detainees who were placed in concentration camps at the beginning of the Bosnian war in the 1990s. The article aims to describe the recounted social interaction rituals after having spent time in a concentration camp as well as identifying how these interactions are symbolically dramatized. In their stories of crime and abuse in the concentration camps the detainees reject the guards actions and the category: ”concentration camp detainee”. The retold stories of violation- and power rituals in the camps show that there was little space for individuality. Never the less, resistance- and status rituals along with adapting to the conditions in the camps seem to have generated some room for increased individualization. To have possessed somewhat control and been able to resist seems to have granted a sense of honor and self-esteem for the detainees, not least after the war
Ethnic monitoring and social control : Descriptions from juveniles in juvenile care institutions
Full text linkPrevious research has emphasized the institutional racism in total institutions. Researchers have highlighted the importance of narratives but have not focused on narratives about ethnic monitoring and social control. This article tries to fill this gap by analysing stories related to descriptions of ethnic monitoring and social control as told by juveniles of non-Swedish ethnicity in Swedish juvenile care institutions. A juvenile’s ethnicity was highlighted by drawing attention to the staff’s monitoring and social control. Interviews elucidated the victimhood that non-Swedish juveniles portrayed in relation to the staff and/or Swedish juveniles. When juveniles of non-Swedish ethnicity described ethnic monitoring and social control, they generally distanced themselves from staff behaviour and portrayed a victim identity. In constructing their identity, juveniles sometimes used their ethnic background rhetorically when describing everyday situations in the institution. The juveniles portrayed a humiliated self through dissociation from the staff and through the descriptions that they were treated differently than Swedish juveniles
- …
