National Library of Finland DSpace Services
Not a member yet
86391 research outputs found
Sort by
Ratapihaselvitykset : Ylivieska
No full textTässä selvityksessä tarkastellaan Ylivieskan liikennepaikan toimintoja. Se on osa laajempaa Ratapihaselvitykset-selvityskokonaisuutta, jossa tarkastellaan kaikkiaan yhtätoista eri puolilla rataverkkoa sijaitsevaa ratapihaa ja niiden toimintoja. Ylivieskan liikennepaikka sijaitsee Pohjois-Pohjanmaan maakunnan eteläosassa Seinäjoki–Oulu-rataosuudella. Se on Kokkolan ohella yksi rataosuuden keskeisistä liikennepaikoista ja se toimii myös Ylivieskasta kaakkoon johtavan Ylivieska–Iisalmi-rataosuuden toisena päätepisteenä.
Työn tavoitteena on selvittää Ylivieskan liikennepaikan nykytila ja tulevaisuuden tarpeet liikenteen sekä radanpidon näkökulmista. Lisäksi tavoitteena on selvittää, kohdistuuko liikennepaikkaan esim. maankäytön paineita. Liikennepaikan rooli valtakunnallisessa liikennejärjestelmässä on merkittävä. Se toimii henkilöliikenteen solmupisteenä sekä tavaraliikenteen lähtö-, määränpää- ja läpikulkuasemana. Liikennepaikan kautta kulkee etelä–pohjois-suuntainen kaukojunaliikenne. Lisäksi liikennepaikka toimii Ylivieska–Iisalmi-taajamajunaliikenteen lähtöpisteenä. Ylivieskan liikennepaikan kautta kulkee tavaraliikennettä mm. Haapajärven suunnasta Kokkolan Ykspihlajaan ja Alholmaan, sekä pohjois–etelä-suuntaista liikennettä Hämeenlinnasta Raaheen. Tavaraliikenne koostuu tuotekuljetuksista ja raakapuusta. Raakapuuta kuormataan myös Ylivieskan ratapihan itäpuolella sijaitsevalla Kettukallion alueella. Raakapuuvaunut kootaan vaihtotyönä liikennepaikalla ja ne jatkavat raakapuujunina edelleen Perämeren rannikon tuotantolaitoksiin. Ylivieskassa toimii radanpidon tukikohta.
Liikennepaikan infrastruktuuri on enimmäkseen hyvässä kunnossa. Henkilöliikenteen toimintaympäristö on hiljattain uudistettu vastaamaan nykyisiä vaatimuksia. Tavaraliikenteen käyttämät raiteet ovat enimmäkseen hyvässä kunnossa, mutta muutamien raiteiden hyötypituudet ovat liian lyhyitä, etenkin jos raakapuujunien pituudet kasvavat tulevaisuudessa. Raiteiden lyhyillä hyötypituuksilla on vaikutusta ratapihan kapasiteettiin ja se on ollut ajoittain ahdas. Raiteiden pidentäminen on rajallisen tilan takia haasteellista. Radanpidon toimintaympäristölle asetetut vaatimukset täyttyvät nykytilanteessa. Tulevaisuudessa radanpidon keskeisten toimintojen säilymiseen, mm. raiteellenousuun ja sepelinkuormaukseen tulee kiinnittää erityistä huomiota.
Työssä on tunnistettu joukko peruskorjaus- ja kehittämistoimenpiteitä. Peruskorjaustoimenpiteet on aikataulutettu vuonna 2021 julkaistussa tarvemuistiossa ja ne käsittävät päällysrakenteen uusiminen K30-, K33- ja K43-kiskoilla kiskotetuilla raiteilla. Päällysrakenteen uusiminen nähdään ensisijaisena toimenpiteenä raiteille R008–009. Raiteiden päällysrakenteen uusimisen jälkeen voidaan uusia myös sähköistämättömien raiteiden R010–011 päällysrakenne. Raiteen R013 päällysrakenteen uusimistarve on riippuvainen sepelinkuormauksen tilanteesta. Mikäli sepelinkuormaukselle löytyy uusi sijainti ja raiteen käyttö vähenee, ei päällysrakenteen uusimiselle ole välttämättä tarvetta.
Ylivieskan liikennepaikalla on tunnistettu muutamia kehittämistoimenpiteitä. Työssä esitettävät kehittämistoimenpiteet on jaettu kahteen kokonaisuuteen. Ensimmäisen toimenpidekokonaisuuden toimenpiteet nähdään tarpeellisena jo nykytilanteessa. Kyseiseen toimenpidekokonaisuuteen kuuluvat kehittämistoimenpiteinä raiteellenousupaikan toteuttaminen raiteelle R043 (kustannusarvio 0,01 M€, MAKU 145, 2020=100) ja kytkentäryhmä 21:n jakaminen kahteen osaan (kustannusarvio 0,15 M€, MAKU 145, 2020=100). Ensimmäisen toimenpidekokonaisuuden peruskorjaustoimenpiteisiin kuuluvat päällysrakenteen uusiminen raiteilla R008–009 (kustannusarvio 2,4 M€, MAKU 145, 2020=100).
Toiseen toimenpidekokonaisuuteen on sisällytetty muut toimenpiteet, joiden toteutusta ei nähdä yhtä kiireellisenä tai niiden tarve riippuu esimerkiksi liikenteen kehityksestä/raiteiden käytöstä. Toiseen toimenpidekokonaisuuteen sisältyy peruskorjaustoimenpiteet päällysrakenteen uusiminen raiteilla R010–011 ja R013 (kustannusarvio 3,1 M€, MAKU 145, 2020=100) sekä YV30- ja YV43-vaihteiden uusiminen YV54-vaihteiksi (kustannusarvio 5,5 M€, MAKU 145, 2020=100).
Ylivieskan liikennepaikka täyttää nykytilanteessa hyvin sille asetetut vaatimukset. Henkilöliikenteen osalta ei tunnistettu infrastruktuuriin tai liikennöintiin liittyviä puutteita. Tavaraliikennekin kyetään hoitamaan enimmäkseen vaatimusten mukaisesti. Kahteen toimenpidekokonaisuuteen on kuitenkin sisällytetty muutamia kehittämis- ja peruskorjaustoimenpiteitä, jotka toteuttamalla Ylivieskan liikennepaikan toiminnallisuutta voidaan parantaa nykyisestäkin jonkin verran
Skrivande som motstånd : Antifascism i Mirjam Tuominens prosa
No full textThis article dissertation titled ”Writing as Resistance. Antifascism in the Prose of Mirjam Tuominen” investigates how antifascism is expressed, portrayed and explored in the short stories and essays published 1938 through 1949 by Mirjam Tuominen (1913–1967). Whereas earlier research has characterized Tuominen’s prose as psychological and introspective, this thesis shows that her writing makes a plea for ethical and political responsibility levelled at the reader as well as the author herself. This plea is termed antifascism within the context of this thesis.
The aim of the thesis is to explore what is made visible in Tuominen’s prose when it is read through the lens of antifascism, and what antifascism comes to mean in the light of Tuominen’s prose. The four peer reviewed articles revolve around two main research questions: 1. How does Tuominen’s prose portray fascism while constructing different forms of resistance to said fascism? 2. In what ways can Tuominen’s idea of writing – and the literary forms her work employs – be regarded in terms of an antifascist poetics?
The theoretical part of the thesis contextualizes Tuominen as an antifascist Finland-Swedish writer and discusses the concepts fascism and antifascism, introducing theorists such as Hannah Årendt, Gilles Deleuze, Fe lix Guattari, Simone Weil and Harald Ofstad, as well as current research in literary animal studies and crip theory. The question about antifascist poetics is framed in relation to debates about the role of fiction writers in society, and to discussions about antifascism and literary form. Å methodological discussion on “reading antifascism” is also conducted.
The first article focuses on writing as an antifascist practice as seen in Tuominen’s essay “Bitter brew” (Besk brygd, 1947). The second explores Tuominen’s writings on animals as part of her antifascism. The third article examines how Tuominen’s portrayals of writers – paired with the artistic ideals she brings forth in her prose – can be read as expressions of an antifascist poetics. The fourth article investigates Tuominen’s antifascism by analyzing how she writes about weakness and vulnerability. While the first two articles center around two of Tuominen’s works, the latter articles make use of all eight books published in the examined time period.
The conclusions are presented in ten points: 1. Fascism is not the same as structural oppression, it is what legitimizes said oppression; 2. Fascism is not restricted to politics; it also exists within people; 3. Antifascism is not a position but a practice; 4. Antifascism grows from sharing life with infants, animals and vulnerable people; 5. Antifascism is joy; 6. Antifascism requires both closeness and distance to others; 7. Antifascism requires imagination, and the ability to relate to other people’s feelings; 8. Antifascist writing is a form of exposing the inner fascist, which can also be understood as a form of prayer or repentance; 9. Antifascism is part and parcel of a literary form; 10. Antifascism is both an inner and an outer practice.
By using antifascism as an open, analytical tool the dissertation shows how the psychological and political aspects of Tuominen’s prose are intertwined. The terms “outer” and “inner” antifascism stresses the continuum between antifascism as a practice of political mobilization and a practice of self-scrutiny. This situates Tuominen within a wider tradition of European intellectuals whose antifascism does not only manifests itself in taking a hostile stance towards fascism, but in trying to understand what fascism is. Tuominen’s prose utilizes the literary form itself as both part of the exploration of fascism and as a means of resistance to it.Antifascism i Mirjam Tuominens prosa undersöker hur antifascism uttrycks, gestaltas och utforskas i Mirjam Tuominens (1913–1967) noveller och essäer från perioden 1938–1949. Där tidigare Tuominenforskning har karakteriserat författarskapet som psykologiskt och inåtblickande visar den här avhandlingen att texterna genomsyras av en samhällstillvänd vädjan om politiskt och etiskt ansvarstagande. Denna vädjan riktar sig både till läsaren och till den skrivande själv, och kan karakteriseras som antifascistisk.
Avhandlingens syfte är att undersöka vad som blir synligt i Tuominens författarskap när det läses med antifascismen som lins, och vad antifascism betyder när den belyses genom Tuominens texter. De fyra referentgranskade artiklarna kretsar kring två forskningsfrågor: 1. Hur gestaltas fascismen i Tuominens prosa och hur konstrueras motståndet mot densamma? 2. På vilket sätt kan Tuominens syn på skrivande – samt formen hennes texter tar – ses som uttryck för en antifascistisk poetik?
I avhandlingens teoretiska introduktionsdel kontextualiseras Tuominen historiskt som en antifascistisk finlandssvensk författare. Sedan följer en begreppsdiskussion om fascism och antifascism, där avhandlingens centrala tänkare Hannah Arendt, Gilles Deleuze, Felix Guattari, Simone Weil och Harald Ofstad, samt forskningsfälten litterära djurstudier och cripteori introduceras. Frågan om antifascism som poetik relateras till diskussioner om författarens roll i samhället och förhållandet mellan antifascism och litterär form. Dessutom förs en metoddiskussion om att ”läsa antifascism”.
Den första artikeln fokuserar på skrivande som en antifascistisk praktik i Tuominens essä Besk brygd (1947). Den andra undersöker hur Tuominens sätt att skriva om djur kan läsas som en del av hennes antifascism. Den tredje visar hur Tuominens porträttering av diktare kombinerat med de konstnärliga ideal hon formulerar kan förstås som en antifascistisk poetik. Den fjärde artikeln utforskar Tuominens antifascism genom att analysera hur hon skriver om svaghet. De två första artiklarna utgår från ett respektive två verk av Tuominen, medan de två senare använder sig av alla åtta verk som Tuominen publicerade under den undersökta tidsperioden.
Avhandlingens resultat presenteras under tio rubriker: 1. Fascism är inte lika med förtryckande strukturer, utan det som legitimerar förtrycket; 2. Fascismen finns också inom oss; 3. Antifascism är inte en position utan en praktik; 4. Antifascism gror ur samvaro med spädbarn, djur och utsatta; 5. Antifascism är glädje; 6. Antifascism förutsätter både närhet och avstånd; 7. Antifascism förutsätter fantasi och förmågan att förnimma andras känslor; 8. Antifascistiskt skrivande är bödelsutpekande, bön och bot; 9. Antifascism hänger samman med litterär form; 10. Antifascism är en inre och yttre praktik.
Genom att använda sig av antifascism som ett öppet, analytiskt verktyg visar avhandlingen hur de psykologiska och politiska aspekterna av Tuominens prosa hänger samman. Det åskådliggörs genom begreppsparet ”yttre” och ”inre” antifascism, som betonar att yttre, politisk mobilisering och inre självrannsakan ska förstås som delar av samma spektrum. Avhandlingens analyser visar hur Tuominen kan relateras till den tradition av europeiska intellektuella vars antifascism inte bara består i att inta en fientlig hållning gentemot fascism, utan också i att försöka förstå vad fascism är och hur den fungerar. Tuominen deltar i den diskussionen i skönlitterär form, på ett sätt där innehållet inte kan separeras från sitt litterära uttryck.navigointi mahdollist
Employment Bulletin August 2025
No full textThe Employment Bulletin is based on the data from the Employment Service Statistics. The Development and Administrative Services Centre (KEHA Centre) compiles statistics on the clients of the Employment authorities, including registered job-seekers, labour market policy services, and job vacancies. The data is collected from the customer service registries used by the Employment authorities
Rumsuppvärmning av småhus med elvärme, luftvärmepump eller eldstad : Energibehov och uppvärmningskostnader
No full textFinland har ett kalltempererat klimat som medför ett stort behov av värmeenergi för uppvärmning av byggnader. Det finns över en miljon småhus i Finland, och den vanligaste kombinationen av värmesystem i ett finländskt småhus är elvärme, luftvärmepump och småskalig vedeldning. Energin som krävs för att driva elvärmesystemet och luftvärmepumpen är elektrisk, medan värmeenergin från vedeldningen fås från brännvedens kemiskt bundna energi.
Eftersom Finland strävar efter en mera balanserad elförbrukning, och finländare under de senaste åren har känt av en växande börda av kostnaderna för att värma upp sina småhus, har det här diplomarbetet utförts med syftet att bestämma i vilka situationer den enskilda konsumenten bör använda elvärme, luftvärmepump eller eldstad, i rumsuppvärmningssyfte, för att sänka uppvärmningskostnaderna samtidigt som det lokala elnätet hålls bättre balanserat. Ur energitrygghetens synvinkel har diplomarbetet även utförts med syftet att bestämma behovet av brännved för att upprätthålla tillförseln av värmeenergi under en situation där eltillförseln avbrutits och småhuset enbart värms upp med eldstad.
Metoden som användes var att undersöka behovet av värmeenergi för rumsuppvärmning av ett småhus i Finland, och med beaktande av värmesystemens egenskaper samt priset som betalas för energin som tillförs värmesystemen jämföra energikonsumtionen och uppvärmningskostnaderna. Uppvärmningskostnaderna vid användning av elvärme eller luftvärmepump beräknades med beaktande av att konsumenten har ett spot-elavtal, vilket följer områdespriset på elektricitet, medan uppvärmningskostnaderna med eldstad beräknades utgående från brännvedens inköpspris. För att bestämma mängden brännved som behövs för att upprätthålla tillförseln av värmeenergi beaktades fem olika trädslag, vid olika fukthalter.
Resultatet visar i vilka situationer de olika värmesystemen är mest energi- och kostnadseffektiva, och hur den enskilda konsumenten kan påverka både kostnaderna för rumsuppvärmningen samt belastingen på det lokala elnätet genom en optimal alternering mellan elvärme, luftvärmepump och eldstad, beroende på utomhustemperaturen och områdespriset på elektricitet. Resultatet visar även hur mycket brännved som går åt, i måtten travkubik och löskubik, för att upprätthålla en kontinuerlig tillförsel av värme under en situation då de elberoende värmesystemen inte är i bruk.Finland has a cold temperate climate, which comes with a great need of thermal energy for heating of buildings. In Finland there are more than one million detached and semi-detached houses, and the most common combination of heating systems in a Finnish detached or semidetached house is electric heating, air source heat pump, and small-scale wood combustion. While electric heating and air source heat pumps require electricity, the thermal energy from wood combustion comes from the chemical energy stored in the firewood.
Since Finland is aiming for a more balanced electricity consumption, and Finns during recent years have felt a growing burden of the heating costs, this master’s thesis was conducted with the aim of determining in which situations the individual consumer should use electric heating, air source heat pump, or wood combustion in a fireplace, for space heating of the building, to lower the heating costs and simultaneously assist in balancing the local electricity grid. From the perspective of energy security, this thesis was also conducted with the aim of determining the required amount of firewood for maintaining the supply of thermal energy in a situation where the electricity supply is cut and the building is only heated with the fireplace.
The method of this thesis was to investigate the demand of thermal energy for space heating of a detached house in Finland, and by considering the properties of the heating systems and the price of the consumed energy, to compare the energy consumption and the heating costs. The heating costs associated with electric heating and air source heat pump were calculated with the assumption that the consumer has a spot-priced contract, which follows the area price of electricity, while the heating costs associated with the fireplace were calculated based on the market price of firewood. To determine the amount of firewood needed for securing the supply of thermal energy, five different tree species were considered, with different levels of moisture content.
The results of this thesis show in which situations the different heating systems are most energy and cost efficient for space heating, and how the individual consumer can affect the heating costs as well as the load on the electricity grid by utilizing an optimal alternation between the use of electric heating, air source heat pump, and wood combustion in a fireplace, depending on the outdoor temperature and the area price of electricity. The results also show the amount of firewood needed, counted in stacked and loose cubic metre, to secure the supply of thermal energy for space heating in a situation where the electricity supply is cut
Företagsinterna bedömningar som grund för extern revision : En studie om going concern-beslut
No full textSyftet med denna studie är att undersöka hur företagsledningens egen fortlevnadsbedömning, enligt IAS 1, påverkar revisorns going concern-bedömning enligt ISA 570. Studien bidrar till att belysa samspelet mellan intern och extern bedömning av fortsatt drift, ett område där tidigare forskning är begränsad.
Teoridelen behandlar centrala begrepp såsom kapitalstruktur, orsaker till finansiella kriser och konkurs, konkursprognostisering och konkursprocesser, nyckeltal samt relevanta revisionsstandarder. Särskilt fokus läggs på ISA 315 och ISA 570, vilka utgör ramverket för riskidentifiering och going concern-prövning.
Den empiriska delen bygger på en kvalitativ intervjustudie med revisorer från Big 4-byråer i Finland, verksamma på kontor av olika storlek. Intervjuerna analyserades tematiskt och resultaten jämfördes med den teoretiska referensramen.
Resultaten visar att företagsledningens prognoser ofta är bristfälligt dokumenterade eller alltför optimistiska, vilket påverkar revisorns möjligheter att inhämta tillräckliga revisionsbevis. Revisorns bedömning präglas av professionell skepticism, men påverkas av tillgången till underlag och av interna granskningsrutiner, vilka är mer formaliserade på större kontor. Studien belyser även att ISA-standardernas tillämpning varierar beroende på kontext, trots en gemensam byråstruktur.
Genom att kombinera teori och empiri ger studien en fördjupad förståelse för hur ledningens fortlevnadsbedömning integreras i revisionsprocessen och pekar på områden där tydligare riktlinjer och bättre dokumentationskrav kan stärka revisionskvaliteten
Tilapäistä suojelua saavien työssäkäynti
No full textVenäjän hyökkäyssotaa Ukrainasta pakenevat ovat voineet hakea maaliskuusta 2022 alkaen tilapäisen suojelun oleskelulupaa Suomessa. Tilapäistä suojelua hakeneilla on välittömästi oikeus suojeluun ja oleskeluun Suomessa. Lisäksi tilapäisen suojelun perusteella Suomessa oleskelevilla on rajoittamaton oikeus työntekoon sen jälkeen, kun tilapäistä suojelua on haettu.
Tämä selvitys tarkastelee tilapäistä suojelua saavien työssäkäyntiä käyttäen Tilastokeskuksen tutkimusaineistoja, Maahanmuuttoviraston aineistoja oleskelulupahakemuksista ja -päätöksistä, Digi- ja väestötietoviraston aineistoja henkilötunnuksen saaneiden taustatiedoista, asuinpaikoista ja kotikunnista sekä Verohallinnon tulorekisterin aineistoja maksetuista palkoista ja palkkioista sekä muita eri viranomaisrekistereistä muodostettuja tutkimusaineistoja.
Joulukuun 2024 loppuun mennessä myönteisen tilapäisen oleskeluluvan saaneita ja väestötietojärjestelmään merkittyjä oli 71 276. Joulukuussa 2024 kotikunnan oli saanut 33 910 tilapäistä suojelua saanutta, mikä on noin 55 prosenttia yli vuoden tilapäistä suojelua saaneista.
Suomessa oleskelevien tilapäistä suojelua saaneiden lukumäärää on haastavaa arvioida, sillä suuri osa maastamuutosta jäänee ilmoittamatta viranomaisille ja siten havaitsematta. Arvioimme tilapäistä suojelua saaneiden oleskelua Suomessa hyödyntämällä eri viranomaisrekistereihin syntyviä merkintöjä. Arvioimme, että vähintään 40 186 tilapäistä suojelua saanutta oleskeli Suomessa joulukuussa 2024. Joulukuussa 2024 oli 70 800 tilapäistä suojelua saanutta, jotka eivät olleet ilmoittaneet maastamuutosta tai eivät olleet kuolleet Suomessa.
Joulukuussa 2024 10 348 tilapäistä suojelua saanutta sai palkkatuloja. Tilapäistä suojelua saaneiden työssäkäynti on hyvin kausiluonteista, mikä heijastelee työssäkäyntiä maa-, metsä- ja kalatalouden toimialalla. Usein tilapäistä suojelua saavat ovat työssä myös hallinto- ja tukipalvelutoiminnan toimialalla (esimerkiksi siivous, kiinteistönhoito ja vuokratyö). Ammattiryhmistä yleisin työssäkäyvien tilapäistä suojelua saaneiden ryhmä on muut työntekijät (esimerkiksi siivoojat ja maatalouden avustavat työntekijät).
Työllisten osuuden arviointi tilapäistä suojelua saaneiden joukossa on haastavaa samasta syystä kuin Suomessa oleskelevien tilapäistä suojelua saaneiden lukumäärän arviointi. Muodostamme palkansaajien osuudelle ylä- ja alarajan käyttäen arvioitamme Suomessa oleskelevien tilapäistä suojelua saaneiden lukumäärän ala- ja yläarviosta. Arvioimme, että Suomessa oleskeli joulukuussa 2024 vähintään noin 27 000 ja enintään noin 49 000 työikäistä tilapäistä suojelua saanutta, mikä tarkoittaa, että joulukuussa 2024 palkansaajien osuus tilapäistä suojelua saaneiden joukossa oli 20–40 prosenttia. Mikäli kuitenkin uskotaan, että jos henkilöt, joille ei havaita elonmerkkiä viimeiseen 6 kuukauteen eivät oleskele Suomessa, mutta uskotaan, että alle 3 kuukautta ilman rekisterimerkintää olleet ovat edelleen Suomessa, voidaan myös uskoa, että palkansaajien osuus tilapäistä suojelua saaneiden joukossa on ollut joulukuussa 2024 noin 30–35 prosenttia. Palkansaajien osuuden arvion epävarmuus johtuu siitä, että tilapäistä suojelua saaneiden maasta poistumista ei aina havaita ja siitä, että Suomessa oleskelusta voidaan tehdä päätelmiä vain viranomaisrekistereihin syntyvien merkintöjen avulla.nonPeerReviewe
In what ways does impostor Syndrome manifest in women’s narratives about self-image and career ambitions?
No full textDenna magisteravhandling undersöker bluffsyndromet (eng. Imposter Syndrome, Imposter Phenomenon), definierat som känslor av intellektuell otillräcklighet trots objektiv framgång och kompetens. Fenomenets kärna är att individen tillskriver sina framgångar till yttre faktorer som tur eller förmågan att manipulera andra, snarare än till egen kompetens.
Den teoretiska referensramen placerar fenomenet i skärningspunkten mellan individens inre självtvivel och yttre strukturella hinder. Syftet med avhandlingen är att fördjupa förståelsen för hur kvinnorna upplever imposter känslor och hur strukturella faktorer kan påverka dessa upplevelser samt deras karriärutveckling, särskilt i relation till självbild, ambitioner och professionella val. Studien bygger på en kvalitativ forskningsinsats där primärdata samlades genom nio (9) semistrukturerade intervjuer. Informanterna var kvinnor med nordisk bakgrund, avslutad högskoleutbildning och minst fem års yrkeserfarenhet, varav de flesta arbetade i traditionellt mansdominerande branscher. Data analyserades genom tematisk analys.
Resultaten visar att samtliga informanter har upplevt imposter känslor under sin karriär, vilket tog sig uttryck i kroniskt självtvivel och benägenhet att attribuera framgångar till tur snarare än egen förmåga. Detta mönster ledde till självbegränsande beteenden, som att undvika befordran eller överprestation. Informanterna upplevde att strukturella hinder som maskulina ledarskapsnormer och brist på kvinnliga förebilder förstärkte känslor av otillräcklighet och utanförskap. Som hanteringsstrategier framhölls vikten av mentorskap, stöd från kollegor och chefer som aktivt ger bekräftelse och hjälper att normalisera känslor av tvivel.
Avhandlingens resultat tyder på att bluffsyndromet inte enbart är ett individuellt psykologiskt problem, utan ett strukturellt fenomen som underhålls av könade normer och organisatoriska strukturer. Även om Bluffsyndromet inte utgjorde ett absolut hinder för karriäravancemang för de intervjuade kvinnorna, upplevdes det som en betydande börda i arbetsvardagen. Studien bidrar till att synliggöra och normalisera dessa känslor i en nordisk kontext
How is loneliness constructed as a social problem in the parliamentary plenary debates of 2024?
No full textSyftet med denna forskning är att undersöka hur ensamhet konstrueras som ett socialt problem i den samhälleliga debatten. Mer specifikt undersöks hur ensamhet diskuterades under år 2024 i riksdagens plenum och i vilka sammanhang ensamhet tas upp. Forskning kring ensamhet som ett socialt problem talar tydligt för att ensamhet är ett växande samhälleligt problem som ökar hälso- och socialvårdskostnaderna och tär på människors välbefinnande. Syftet är inte att mäta frekvens utan syftet är att förstå om och i så fall hur ensamhet som ett socialt problem diskuteras i riksdagen. Jag har valt att söka protokoll genom att använda sökorden ”yksinäisyys” och ”ensamhet” under tidsperioden 1.1.2024–31.12.2024. Jag har avgränsat forskningen genom att inte söka på andra sökord, till exempel utanförskap, ensamboende, marginalisering och andra teman som kunde behandla ensamhet. Jag har specifikt velat få fram diskussioner där företeelsen ensamhet tas upp i betydelsen att uppleva ensamhet. Jag har valt bort diskussioner som berör ensamboende eller att vara ensam och i stället fokuserat på diskussioner där det talas om en upplevd ensamhet. I denna undersökning strävar jag således inte efter en fullständig analys av teman som tangerar ensamhet utan vill få en bild av om och i vilka diskussioner ensamhet tas upp. I denna studie undersöks hur riksdagsledamöterna diskuterar och tar upp ensamhet och om de talar om ensamhet som ett socialt problem och vilar så på ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Denna studie är en kvalitativ innehållsanalys med en deduktiv ansats, med Bronfenbrenners ekosystemteorin som ett teoretiskt ramverk.
Forskningsfrågan är hur ensamhet konstrueras som ett socialt problem i samband med riksdagens plenumdiskussioner. Ensamhet diskuterades i anslutning till olika teman och diskussionen tangerade samhällsförändringar såsom digitalisering, ökad ojämlikhet i samhället, personlighet, uppväxtförhållanden, ensamboende, trauma, kultur eller socialpolitiska beslut. Det stöder ensamhetsforskningen som tar upp ensamhet som ett problem som berör individen på olika nivåer och beror på många faktorer.
Barn- och ungas terapigaranti var ett aktuellt ämne under 2024 och resultaten av denna studie visar att ensamhet har identifierats som ett socialt problem bland den åldersgrupp som berörs av terapigarantin. En viss ideologisk tudelning kan urskiljas i diskussionerna, där högern och sannfinländarna tenderar att anse att ansvaret för att förebygga ensamhet hos barn och unga ligger hos föräldrarna och närsamfundet, medan vänstern å sin sida anser att ansvaret ligger hos samhället och regeringen.
De arbetsföra är den grupp där man ser en ökad andel ensamma, men i de diskussioner som ingick i denna studie saknades diskussionen om ensamhet som ett socialt problem hos de som är i arbetsför ålder
Predicting the Antimicrobial Efficacy of Lignin Based Nanoparticles using Machine Learning Methods
No full textAntimicrobial resistance is rising and there is a need for faster ways to design antimicrobial materials. This thesis focuses on lignin nanoparticles and builds a clear path from slow experiments to fast, data-driven decisions. First, careful laboratory work provides the ground truth about how particles are made and how they perform. Next, molecular simulations recreate the same steps on a computer and collect consistent measurements of particle size and surface features, creating a reusable dataset. Finally, a simple and interpretable machine learning model learns from this dataset and gives quick predictions of antimicrobial performance, so only the most promising candidates are sent back to the lab. The main contribution is a unified and reproducible workflow that connects structure building, simulation, feature extraction, and learning, and that outputs a clean, well-documented dataset. Simulation trends are compared with experimental measurements to keep the results realistic. This approach reduces the time needed for screening from days in the lab to hours on the computer and minutes for a prediction, while keeping choices based on data
