National Library of Finland DSpace Services
Not a member yet
86391 research outputs found
Sort by
Defensor Patriae 2024
No full textDefensor Patriae on Maanpuolustuskorkeakoulun lehti. Lehdessä käsitellään korkeakoulun ajankohtaisia ja tulevia asioita yhteiskunnallisista, opetuksellisista ja tutkimuksellisista näkökulmista.
Lehti ilmestyy kerran vuodessa paperilla ja digitaalisena versiona Maanpuolustuskorkeakoulun lukuvuoden avajaisten aikaan.ei tietoa saavutettavuudest
On-site Production of Hydrogen Peroxide for Hydrometallurgical Leaching of Black Mass
No full textHydrogen peroxide can be used as a reducing agent in the hydrometallurgical leaching of black mass from spent lithium-ion batteries. Currently, hydrogen peroxide is mainly produced with the energy-intensive anthraquinone process. The production is performed in centralized facilities, requiring organic chemicals and stabilization additives while posing significant transportation hazards and costs.
This thesis explores methods for the on-site production of hydrogen peroxide. On-site and decentralized hydrogen peroxide production removes the need for transport and additives. It offers significant economic and environmental benefits, making it a more sustainable alternative to externally sourced hydrogen peroxide.
In the literature review, research into the electrosynthesis of hydrogen peroxide showed that the electrosynthesis technology was not mature enough for industrial applications. As a result, the focus was turned toward converting existing sulfuric acid streams using the Weissenstein process. The Weissenstein process involves the electrolysis of sulfuric acid to produce persulfate (S2O82−) and hydrolysis of persulfate to produce hydrogen peroxide. An experimental setup was first developed, and the resulting setup was applied to investigate the effect of the amount of persulfate on the concentration of obtained hydrogen peroxide.
As a result, the highest hydrogen peroxide concentration achieved was 1.2 wt-% by hydrolyzing a 20 wt-% ammonium persulfate sample solution. The hydrolysis reactions achieved up to 72% yields, with low sulfate amounts in the condensate. A long enough contact time between water and ammonium persulfate was vital for achieving high hydrogen peroxide yields. Furthermore, analyses of the obtained oxidant showed that persulfate was not obtained in the condensate. Although relatively high yields were obtained, challenges in reproducibility and equipment limitations emphasized the need for a dedicated distillation apparatus to accurately study the reaction kinetics and further enhance the yield. In the end, an industrial process flow scheme for the integration of on-site hydrogen peroxide production into black mass leaching processes, is proposed. The proposed flow scheme suggested recirculation of unreacted persulfate to improve overall yield of the process
Functional Characterisation of SENP7 in the Pathogenesis of Neuroblastoma
No full textNeuroblastoma (NB) originates from immature nerve cells derived from neuronal crest cells during embryogenesis and primarily affects infants. While the causes of NB are not completely understood, N-MYC (MYCN) amplification, anaplastic lymphoma kinase (ALK) mutations, and certain chromosomal alterations have been observed. SUMOylation, a posttranslational modification of target proteins, is catalysed by E1 SAE1/2, E2 UBC9, and numerous E3 ligases. SUMO/Sentrin/Smt3-specific peptidases (SENPs) are in charge of maturing and deconjugating SUMO proteins from target proteins (deSUMOylation). DeSUMOylase SENP7 has been associated with DNA repair processes, EMT, and differentiation, but relatively little is known of its role in cancer. Preliminary data from Dr. Maria Sundvall’s research group suggests that high SENP7 in NB patients associates with good prognosis. In this thesis, the SENP7 mRNA and protein expression were studied in different NB cell lines. The data shows that SENP7 is expressed in both MYCN-amplified and non-amplified cell lines. Further, two NB cell lines (adrenergic and mesenchymal) were chosen for experimental studies. SENP7 expression level was manipulated using siRNAs or overexpressing SENP7. The impact of SENP7 on sensitivity to PARP inhibitor Olaparib, SUMOylation inhibitor TAK-981, and DNA damaging chemotherapeutic Cisplatin was analysed using viability assays. Western blotting was used to analyse the effects of SENP7 on cisplatin-induced apoptosis and DNA damage. Differences between the adrenergic and mesenchymal cells in drug sensitivity were observed. SENP7 may have a role in modifying response to DNA damaging drugs but more repetitions and studies are needed to confirm that
Österbottens och Södra Österbottens POSKI-utredning 2021–2023 : Projektet Samordning av grundvattenskyddet och stenmaterial-försörjningen
No full textPohjaveden suojelun ja kiviaineshuollon yhteensovittamisen päivityshanke (2020–2023) on järjestyksessään toinen POSKI-hanke Pohjanmaan ja Etelä-Pohjanmaan maakunnissa. Ensimmäisen POSKI-hankkeen tapahtuneet muutokset muun muassa alueidenkäyttösuunnitelmissa ja kiviaineksen kulutuksessa ovat muuttaneet neitseellisten maa-ainesalueiden hyödyntämismahdollisuuksia ja kiviaineksen tarvetta, minkä takia POSKI-aluerajausten ja luokittelun päivitys nähtiin ajankohtaiseksi. POSKI-hankkeen tavoitteena on ollut tuottaa kokonaisvaltainen kuva Pohjanmaan ja Etelä-Pohjanmaan kiviainestarpeista sekä pitkän aikavälin suunnitelma toiminnan suuntaamisesta luonnonvarojen kestävä käyttö huomioiden. Hankkeen keskeinen päämäärä on ollut sovittaa kiviaineshuoltoon soveltuvat alueet yhteen muun maankäytön tavoitteiden kanssa. Konkreettisesti tähän on edetty kallio- ja maa-aineksia sisältävien alueiden luokittelussa kolmeen kategoriaan (M = maa-ainesten ottamiseen soveltuvat; O = maa-ainesten ottamiseen osittain soveltuvat; E = maa-ainesten ottamiseen soveltumattomat alueet).
Hankkeessa toteutettiin kaksi erillisselvitystä 1) Luonnonkiviainesten ja sitä korvaavien uusiomateriaalien käyttö ja tarve-ennuste sekä 2) POSKI-päivityshankkeeseen liittyvä Pohjanmaan ja Etelä-Pohjanmaan kalliokiviainesselvitys. Pohjaveden suojelun osalta hankkeessa hyödynnettiin Pohjalaismaakuntien alueella vuosina 2017–2021 tehtyä pohjavesialueiden uudelleenluokittelua. Lisäksi POSKI-hankkeen aikana tehdyistä luonto- ja maisemainventoinneista on laadittu oma raporttinsa. Tässä yhteenvetoraportissa käsitellään edellä mainittujen selvitysten keskeisimpiä tuloksia sekä taustatietoja selvitysalueen maa- ja kallioperän pääpiirteistä, vedenhankinnasta ja pohjaveden suojelusta, tietoja maa- ja kalliokiviaineksista, luonnonsuojelun huomioimisesta maa-ainesten ottotoiminnassa sekä POSKI-luokittelun pääperiaatteista. Yhteenvetoraportin lopuksi tuloskappaleessa esitellään POSKI-alueet ominaisuustietoineen kunnittain.
Selvityksen tuloksena Pohjanmaan ja Etelä-Pohjanmaan vanhat POSKI-kallio- ja maaperäalueet on luokiteltu uudestaan, ja lisäksi on kartoitettu yhteensä noin 70 uutta potentiaalista kalliokiviainesten ottoaluetta. Pohjanmaan ja Etelä-Pohjanmaan kiviaineshuollon tulevaisuus perustuu valtakunnallisen trendin mukaan kalliokiviaineksen hyödyntämiseen. Ottamistoimintaan soveltuvista kallioalueista ei ole hankkeessa tuotettujen selvitysten perusteella pulaa. Soveltuvia uudelleentarkistettuja POSKI-kalliokiviainesalueita Pohjanmaalla ja Etelä-Pohjanmaalla oli yhteensä 82 kpl, pinta-alaltaan noin 1000 ha ja ainesmäärältään noin 140 milj. k-m3. Uusia potentiaalisia kalliokiviainesten ottoon alustavasti soveltuvia (M) kalliokiviainesalueita oli vastaavasti 22 kpl (292 milj. k-m3 ja n. 1500 ha). Pohjanmaalla kalliokiviainesten määrä kulutukseen nähden vuoteen 2050 asti riittää noin 2-kertaisesti ja Etelä-Pohjanmaalla 7-kertaisesti.ei tietoa saavutettavuudest
Techno-Economic Feasibility Study of Design Concepts for Waste Combustion
No full textDue to exponential increase in energy demand and waste generation, waste incineration with energy recovery has increased. Bubbling fluidized bed boilers allow for very fuel flexible combustion, but problematic compounds in waste fuels have led to increased slagging issues. Slag is formed when fly ash melts and sticks to the boiler membrane walls, leading to reduced heat transfer rate and increased corrosion risk. If the slag blocks become large, they may fall by themselves, which can cause serious constructional damage or ruin the fluidization of the bed.
Numerous studies have been made on the formation, impact, and removal of slag in BFB boilers, but few of these have focused on evaluating the cost-effectiveness of different methods to handle the issue in a new waste-fired boiler. Therefore, the objective of this thesis was to find the most techno-economically feasible design of a new solid waste-fired BFB boiler considering the risk with slagging. This was done by conceptually designing a 40 MWth waste-fired BFB boiler with different ways to handle the issue. The boiler configurations were designed in XBD and Microsoft Excel. A dynamic model in MATLAB and Simulink has been utilized to simulate the temperature profile inside the furnace. The chosen methods to manage slagging are removing it with water cannons or to reduce its formation by recirculating flue gas.
Three different designs are presented in thesis with their estimated CapEx and OpEx differences. The results indicate that a boiler that has a unique Z-refractory, operates at a medium temperature, and can use both water cannons and recirculated flue gas to mitigate slagging, is arguably the most techno-economically feasible design when considering known operating conditions. However, further research is needed to identify any potential operational risks that may still be unknown
Liikenneturvallisuuden merkitys tiehankkeiden priorisoinnissa Suomessa, Ruotsissa ja Norjassa
No full textSynthesis and characterisation of hydrogel based on polyvinyl alcohol and guar gum benzoic acid with a view toward uses in biomedicine
No full textA novel type of polyvinyl alcohol and benzoic acid functionalised guar gum hydrogel is characterised with a view towards biomedical uses. For this work, benzoic acid functionalised guar gum or guar gum benzoic acid (GGBA) has been synthesised according to a previously demonstrated procedure.1 NMR and UV-Vis characterisation were performed on the GGBA polymer, confirming the synthesis. Hydrogels were produced from a mixture of polyvinyl alcohol (PVA) and GGBA with a ratio between the two that was experimentally found to be appropriate. Coordination crosslinking of this mixture was achieved with Fe(III) cations. The produced hydrogels were subjected to FTIR, TGA, and SEM/EDS characterisation. The drying and swelling behaviour of the hydrogel was also studied, and rheological measurements were performed. Good mechanical properties, impressive swelling ratios, and swelling rates were determined for the experimental hydrogels. The aim of this work is to, as context, constitute an overview of hydrogel properties and biomedical hydrogels, while simultaneously presenting experimental work regarding a particular novel and sparsely studied type of hydrogel. Based on the characterisation of the physical and chemical properties and the presented theoretical background, the experimental PVA-GGBA system is proposed to have potential as a wound dressing system, potentially intersecting other closely related applications.Naturliga polysackarider har länge varit viktiga råvaror som människor utnyttjat i mat, kläder, medicin, som bränsle m.m. I dag är dock utbudet bredare än förr och intresset kommer från ett hållbarhetsperspektiv då en återvändo till förnybara råvaror från fossila sådana ses som ett led i att klara klimatkrisen. Dessutom framhäver utvecklingen av nya ekologiskt hållbara produkter fördelarna med material som härstammar från fotosyntes. För att förbättra fysiska och kemiska egenskaper hos polymerer är kemisk modifiering ändå ofta nödvändigt. I sådana fall är en syntesväg som enbart använder vatten som lösningsmedel och undviker andra giftiga ämnen att föredra ur ett grön kemi-perspektiv.
I detta arbete syntetiserades en sådan polysackarid i enlighet med en metod som tidigare utvecklats av andra.1 Utgångspolymeren guargummi är intressant på grund av sina unika fysikalisk-kemiska egenskaper, sin biokompatibilitet, biologiska nedbrytbarhet, tillgänglighet och påföljande låga kostnad. Den nya polymeren guargummibenzoesyra (GGBA från engelska Guar Gum Benzoic Acid) karaktäriserades sedan med UV-Vis- och NMR-spektroskopi. Polymeren kombinerades med polyvinylklorid (PVA) för att möjliggöra membranbildning och förbättra fysikaliska egenskaper. En fungerande sammansättning av PVA och GGBA identifierades, och tvärbindning av blandningen genomfördes med hjälp av varierande koncentration Fe(III)-joner. Karaktärisering av hydrogelen genomfördes med FTIR spektroskopi, TGA och SEM. Hydrogelen svälldes och processen karakteriserades. Dessutom genomfördes reologisk karaktärisering av de experimentella gelsystemen.
Eftersom komponenterna tidigare visats vara biokompatibla och hydrogelerna här visat sig ha ett unikt snabbt svällningsbeteende och hög porositet kunde de vara av intresse exempelvis inom biomedicin där de kunde tillföra nya egenskaper. De reologiska egenskaperna visade sig vara jämförbara med egenskaper hos material som tidigare tillämpats som hydrogelbaserade sårförband, vilket pekar på ett möjligt användningsområde. Kontroll över fysiska egenskaper kunde uppnås genom kontroll av koncentrationen Fe(III) som tillfördes för tvärbindningen
Utmanande beteende i småbarnspedagogiken : En kvalitativ studie av daghemsföreståndares perspektiv på utmanande beteende hos barn
No full textUtmanande beteende hos barn kan förklaras som ett problematiskt beteende mot andra eller mot sig själv. Barnet kan reagera med att skrika, slå eller sparka. Vanliga uttrycksformer för ett utmanande beteende är bristande känslohantering, svårigheter med kommunikation och självreglering. Genom att bemöta barnet med förståelse och att arbeta förebyggande bidrar pedagogen till barnets välmående och trygghet. Syftet med studien är att ta reda på hur daghemsföreståndare uppfattar och hanterar utmanande beteende i småbarnspedagogiken.
Forskningsfrågorna är följande:
1. Hur definierar daghemsföreståndare utmanande beteende, samt beskriver orsaker och
konsekvenser av beteendet?
2. Hur beskriver daghemsföreståndare gemensamma strategier för bemötande av
utmanande beteende?
3. Hur beskriver daghemsföreståndare samarbetet och personalens roll när det gäller
strategier för att bemöta utmanande beteende?
Studien utfördes genom kvalitativa forskningsintervjuer med sex daghemsföreståndare och en kvalitativ analysmetod används sedan för att hitta mönster i det insamlande materialet. Resultatet visar att utmanande beteende ses som fysiska uttryck och olämpligt språkbruk som ofta orsakas av otydliga rutiner och bristande känslorhantering. Lågaffektivt bemötande ochgott samarbete beskrivs som viktiga strategier. Att anpassa verksamheten och gott samarbete beskrivs även som lämpliga metoder för att hantera det utmanande beteendet.Daghemsföreståndaren skapar en trygg miljö och bibehåller ett gott samarbete med vårdnadshavare och andra delaktiga
In Vitro Dissolution of Bioactive Glasses with the Focus on S53P4-Derived Products
No full textGlass has been used for thousands of years in multiple forms and applications. Its overall importance in everyday life gives a wide variety of applications such as tableware products, windows, light bulbs, and in technical applications, e.g., telescope lenses, computer screens, and optical fibres. Glass is also used in medical applications as implants. Bioactive glass is a glass that bonds chemically with the bone and also stimulates bone growth. As the bioactive glass implant dissolves, the bone-bonding mechanism is attributed to forming a bone-like hydroxyapatite layer on the glass surface after several reaction steps. Various hot-worked products can be made of bioactive glasses, e.g., granules, microspheres, scaffolds, and fibres. Today, bioactive glasses are used mainly as granules in clinical applications. During the past years, bioactive glass microspheres have been studied as components in paste-like injectable bone grafting materials, i.e., putties, to enhance moulding properties.
This thesis investigated the properties of products made of silica-based bioactive compositions, focusing on bioactive glass S53P4 granules, microspheres, and porous scaffolds. Controlled dissolution is a crucial property of bioactive glass implants. The dissolution of bioactive glasses is a complex process influenced by various factors, including the glass composition, morphology, local environment around the implant, and surface area implant-to-volume solution ratio. In vitro dissolution is traditionally investigated by immersing the bioactive glass sample in a static, buffered solution. However, dynamic conditions, which better mimic the environment around the bioactive glass implant in the body, would provide more relevant results. Continuous flow-through experiments, where a fresh solution is continuously fed through a particle bed, allow for measuring the ion release and glass dissolution over time. In this thesis, glass microspheres with a well-defined surface area were used to study the dissolution kinetics.
Static and dynamic dissolution experiments of commercial flame-sprayed S53P4-based microspheres with a size fraction of 45-500 µm were carried out in TRIS buffer and simulated body fluid for up to one week to gain a better understanding of the in vitro reactions leading to the formation of reaction layers (silica-rich and CaP). Significant differences in microspheres’ composition depending on the size fraction led to large differences in the dissolution behaviour. The smallest 45-90 µm spheres appeared mostly inert and dissolved slower than larger microspheres, while the largest spheres reacted similarly to crushed glass particles.
Microspheres with compositions close to the bioactive glasses S53P4 and 13-93 were successfully fabricated with experimental flame-spraying equipment. Under continuous fluid flow conditions, the microspheres of both compositions showed typical reaction layers, verifying their desired in vitro bioactivity. When developing new bioactive glass compositions, which combine high bioactivity and low crystallisation tendency, a deeper understanding of the role of the glass structure modifiers on the structural, thermal, and in vitro properties is required. For this, the impact of gradually replacing Na2O with K2O in the bioactive glass S53P4 was studied. Substituting 20% of K2O for Na2O led to the narrowest hot-working range, i.e., the easiest crystallisation during the processing. Replacing 66% of Na2O with K2O suggested the highest ion release and, thus, the highest pH change in static dissolution in TRIS at 24 h. However, this composition gave the lowest pH change, silica release, and the thinnest reaction layers in dynamic simulated body fluid at 72 h. The results indicated higher in vitro bioactivity for single-alkali glasses than mixed-alkali glasses in simulated body fluid.
Comparing in vitro reactions of granules and microspheres of the same size fraction and composition in dynamic TRIS buffer flow suggested that microspheres reacted more evenly than irregular granules. This difference was likely due to the microspheres’ more controlled size and packing degree. More developed calcium phosphate (CaP) layers were detected on the S53P4 spheres than on the granules. A shrinking core model approach was tested to calculate the release of the network modifier ions as a function of dissolution time for the microspheres of S53P4 and S53P4 with 5 mol% of K2O substituted for Na2O. The model provided an appropriate fit with the experimental data. These results are encouraging when testing approaches for predicting bioactive glass dissolution mechanisms. In the future, modelling will likely aid in developing new bioactive glass compositions and, thus, reduce the number of in vitro and in vivo studies.
Low strength limits the application of bioactive glass scaffolds to repair defects in load-bearing bones. Sintering of amorphous, porous S53P4 scaffolds with a strength suitable for handling in surgical applications was successfully conducted in a laboratory furnace. The sintering parameters were optimised by achieving a scaffold porosity of 50% and a compressive strength comparable to cancellous bone (5 MPa). Long-term dynamic dissolution experiments in TRIS buffer and simulated body fluid were carried out to study the in vitro properties of these sintered S53P4 scaffolds. These results indicated that the scaffolds gradually dissolved and formed reaction layers, while CaP strengthened the necks between the joined granules in simulated body fluid. These findings pave the way for the development of new S53P4 hot-worked products with enhanced strength and dissolution properties for future clinical applications.Glas har använts i tusentals år i olika former och tillämpningar. Dess övergripande betydelse i vardagen ger en stor variation av tillämpningar som porslinsprodukter, fönster, glödlampor och även i tekniska tillämpningar, t.ex. teleskoplinser, datorskärmar, och optiska fibrer. Glas används också inom medicinska tillämpningar som implantat. Bioaktivt glas är ett glas som binder kemiskt till benet. När det bioaktiva glasimplantatet löses upp, bildas ett benliknande hydroxiapatitlager på glasytan efter flera reaktionssteg, vilket stimulerar benbildning. Olika smältbearbetade produkter kan tillverkas av bioaktiva glas, t.ex. granuler, mikrosfärer, stödstrukturer och fibrer. Idag används bioaktiva glas främst som granuler i kliniska tillämpningar. Under de senaste åren har bioaktiva glasmikrosfärer studerats som komponenter i pasta-liknande injicerbara benimplantatmaterial, dvs. kitt, för att förbättra formningsegenskaperna.
Denna avhandling undersökte egenskaperna hos produkter tillverkade av kiseldioxidbaserat bioaktivt glas, med fokus på granuler, mikrosfärer och porösa stödstrukturer av det bioaktiva glaset S53P4. Kontrollerad upplösning är en nyckelegenskap hos bioaktiva glasimplantat. Upplösningen av bioaktiva glas är en komplex process som påverkas av olika faktorer, inklusive glaskompositionen, morfologin, lokala miljön runt implantatet och förhållandet mellan implantatets yta och omgivande lösningens volym. In vitro-upplösning undersöks traditionellt genom att nedsänka bioaktiva glasprov i en statisk, buffrad lösning. Dock skulle dynamiska förhållanden, som bättre efterliknar miljön runt implantaten i kroppen, ge mer relevanta resultat. Kontinuerliga flödesförsök, där en färsk lösning kontinuerligt matas genom en partikelbädd, möjliggör mätning av jonfrisättning och glasupplösning vid olika tider. I denna avhandling användes glasmikrosfärer med en väldefinierad yta för att studera upplösningskinetiken.
I avhandlingen utfördes statiska och dynamiska upplösningsförsök på kommersiella, flamsprutade mikrosfärer baserade på S53P4 med storleksfraktionen 45–500 µm. Dessa experiment utfördes i TRIS-buffert och simulerad kroppsvätska under en period på upp till en vecka för att öka förståelsen för in vitro-reaktioner som leder till bildandet av reaktionslager (kiselrikt skikt och kalciumfosfatskikt). En betydande skillnad i kompositionen av mikrosfärer beroende på storleksfraktionen konstaterades leda till stora skillnader i upplösningsbeteendet. De minsta mikrosfärerna (45–90 µm) var huvudsakligen inerta och löstes upp långsammare än större mikrosfärer, medan de största mikrosfärerna uppvisade ett upplösningsbeteende som liknar krossade glaspartiklar.
Mikrosfärer med sammansättningar nära de bioaktiva glasen S53P4 och 13–93 framställdes framgångsrikt med en experimentell flamsprutningsmetod. Under kontinuerliga flödesförhållanden bildades typiska reaktionslager på båda glasen, vilket bekräftar deras in vitro-bioaktivitet.
Vid utvecklingen av nya bioaktiva glaskompositioner, som kombinerar hög bioaktivitet och låg kristallisationstendens, krävs en djupare förståelse för rollen hos glasstrukturmodifierare på de strukturella, termiska och in vitro-egenskaperna. För detta ändamål studerades påverkan av gradvis ersättning av Na2O med K2O i det bioaktiva glaset S53P4. Ersättning av 20% Na2O med K2O ledde till ett snävt smältformningsintervall, dvs. glaset kristalliserades lätt under bearbetningen. Ersättning av 66% Na2O med K2O gav den högsta jonfrisättningen och därmed den högsta pH-förändringen vid statisk upplösning i TRIS efter 24 h. Emellertid gav samma glas den lägsta pH-förändringen, kiseldioxidfrisättningen och de tunnaste reaktionslagren i dynamisk simulerad kroppsvätska efter 72 h. Resultaten indikerade högre in vitro-bioktivitet för enkla alkaliglas än blandade alkaliglas i simulerad kroppsvätska.
Jämförelser av in vitro-reaktioner hos granuler och mikrosfärer av samma storleksfraktion och sammansättning i dynamisk TRIS-buffert antydde att mikrosfärer reagerade jämnare än oregelbundna granuler. Detta berodde troligtvis på mikrosfärernas mer kontrollerade storlek och packningsgrad. Tjockare kalciumfosfatlager upptäcktes på S53P4-sfärer än på granulerna. En krympande kärnmodell användes för att beräkna frisättningen av natriumjoner som funktion av upplösningstiden för mikrosfärer av S53P4 och S53P4 med 5 mol% K2O som ersattes för Na2O. Modellen överensstämde väl med experimentella data. Dessa resultat är lovande vid testning av metoder för att förutsäga de bioaktiva glasupplösningsmekanismerna. I framtiden kommer modellering sannolikt att underlätta utvecklingen av nya bioaktiva glaskompositioner och därmed minska antalet in vitro- och in vivo-studier.
Den låga mekaniska styrkan begränsar tillämpningen av stödstrukturer av bioaktivt glas för att reparera defekter i viktbärande ben. Sintring av amorfa, porösa stödstrukturer av S53P4 med en styrka lämplig för hantering i kirurgiska tillämpningar genomfördes framgångsrikt i en laboratorieugn. Med optimerade sintringsparametrar uppnåddes en porositet på 50% och en kompressionsstyrka jämförbar med trabekulärt ben (5 MPa). Långsiktiga dynamiska upplösningsförsök i TRIS-buffert och simulerad kroppsvätska utfördes för att studera in vitro-egenskaperna hos dessa sintrade stödstrukturer av S53P4. Resultaten från dynamiska upplösningstester antydde att stödstrukturen gradvis löstes upp och bildade reaktionslager, medan bildningen av kalciumfosfatlager stärkte halsarna mellan de sammanfogade granulerna i simulerad kroppsvätska. Dessa fynd banar väg för utvecklingen av nya S53P4-varmbearbetade produkter med förbättrad styrka och upplösningsegenskaper för framtida kliniska tillämpningar.ei tietoa saavutettavuudest
Valtatie 12 Rauma - Tampere Yhteysväliselvitys
No full textYhteysväliselvityksessä on tarkasteltu valtatien 12 kehittämistä Raumalta Nokian Pitkäniemeen johtavalla osuudella. Valtatie 12 on suunnittelualueella pääväyläasetuksen mukainen I luokan pääväylä sekä osa Euroopan laajuista TEN-T-verkkoa. Suunnittelualueen kokonaispituus on noin 130 kilometriä. Valtatiellä 12 on merkittävä rooli erityisesti raskaan liikenteen länsi-itä-suuntaisena runkoyhteytenä. Selvityksessä muodostettiin kokonaiskäsitys suunnittelualueen nykytilasta, toimintaympäristöstä ja elinkeino-elämästä. Lisäksi osoitettiin alueen kehittämistarpeita sekä kuvattiin alueen tavoitetila. Selvityksessä suunnittelualue jaettiin kymmeneen erikseen tarkasteltavaan yhteysväliin tieosuuksien luonteen mukaan. Näille ehdotettujen toimenpiteiden vaikutuksia arvioitiin erityisesti liikenteen sujuvuuden, liikenneturvallisuuden, maankäytön sekä ympäristöarvojen osalta. Suunnittelualueen haasteeksi on tunnistettu rajoitukseltaan alle 80 km/h tieosuuksien suuri osuus verrattuna muihin maanteihin, riista-aitojen vähäisyys sekä kapeat pientareet useissa kohdissa. Selvityksessä esitetään eri laajuisia toimenpiteitä 57 paikkaan, joilla pyritään kehittämään erityisesti liikenteen sujuvuutta ja liikenneturvallisuutta suunnittelualueella. Toimenpidelistauksen lähtökohtana toimivat suunnittelualueen aiemmat suunnitelmat ja selvitykset sekä työn ohessa järjestetty seminaaripäivä hankkeeseen osallistuneiden tahojen kanssa.ei tietoa saavutettavuudest