National Library of Finland DSpace Services
Not a member yet
86391 research outputs found
Sort by
"If only you could experience that someone notices that you feel bad" : Young athletes, eating disorders and experiences of support
No full textÄtstörningar är psykiska sjukdomar som förekommer bland både kvinnor och män i alla åldrar. Risken att insjukna i en ätstörning är ändå störst i ungdomen. En person som insjuknat i en ätstörning lever ofta i förnekelse över sjukdomen och är därav i stort behov av stöd från andra. Lärare hör till de vuxna som unga spenderar största delen av sin vardag med. Hos unga idrottare är tränaren en annan viktig vuxen i vardagen. Syftet med denna avhandling är att undersöka hur idrottande unga upplevt den sociala interaktionen med lärare och tränare i relation till deras ätstörningar. Inom fokus ligger även att undersöka hurudant stöd dessa unga anser att hade gynnat dem mest. Utifrån det övergripande syftet har följande forskningsfrågor formulerats:
1. Vilka positiva erfarenheter har unga idrottare med ätstörningar upplevt i interaktionen med lärare och tränare under sin skoltid?
2. Vilka negativa erfarenheter har unga idrottare med ätstörningar upplevt i interaktionen med lärare och tränare under sin skoltid?
3. Hurudant stöd önskar unga idrottare att de hade fått från lärare och tränare angående sin ätstörning?
Denna avhandling är av kvalitativ karaktär och intervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Fyra respondenter deltog i intervjuerna som alla utfördes individuellt. Tematisk analys har tillämpats som analysmetod av intervjuerna.
Resultaten från undersökningen tyder på att unga idrottare med ätstörningar önskar att fler vuxna skulle våga agera och främst fråga hur de unga mår. Lärare och tränare som vågat agera har bidragit med positiva erfarenheter för de unga idrottarna med ätstörningar. I resultaten framgår även att ogenomtänkta bemötanden kan göra mer skada än nytta. Slutligen önskar unga få bredare kunskap om konsekvenserna av undernäring för att förebygga utvecklandet av ätstörningar. Resultaten som framkommer i avhandlingen är särskilt värdefulla för alla vuxna som arbetar med unga. Resultaten ger beredskap att bemöta individer med ätstörningar
Työperusteisesti Suomessa oleskelevien työttömyysjaksojen pituudet
No full textTämä selvitys tarkastelee ei-pysyvällä työperusteisella oleskeluluvalla Suomessa oleskelevien ulkomaalaisten vuosina 2017–2021 alkaneita työttömyysjaksoja. Työttömyysjakso määritellään kahdella eri tavalla. Ensiksi työttömyysjakso määritellään alkaneeksi, mikäli henkilön havaitaan rekisteröityneen työttömäksi työnhakijaksi, ja loppuneeksi, mikäli henkilö havaitaan työsuhteessa. Toiseksi työttömyysjakso määritellään alkaneeksi, kun henkilön työsuhde päättyy, ja loppuneeksi, mikäli henkilö havaitaan uudessa työsuhteessa. Maastamuutto, opiskelun aloittaminen ja työvoimasta poistuminen huomioidaan työttömyysjakson katkaisevana tapahtumana arvioimalla työttömyysjaksojen kestoja Kaplan–Meierin menetelmällä.
Ei-pysyvällä työperusteisella oleskeluluvalla Suomessa vuosittain oleskelevien palkansaajien määrä on kasvanut vuosina 2017–2021 noin 17 000 henkilöstä noin 27 000 henkilöön. Vuosittain tässä joukossa olevista noin 10 prosenttia kokee työsuhteen päättymisen ilman välitöntä uuden työsuhteen alkamista. Työttömäksi työnhakijaksi tästä joukosta vuosittain rekisteröityy noin 2–3 prosenttia.
Työsuhteen loppuminen ja työttömäksi työnhakijaksi rekisteröityminen on harvinaisempaa vähintään 3000 kuin alle 3000 euroa kuukaudessa ansaitsevien joukossa, harvinaisempaa asiantuntijoiden ja johtajien kuin muiden ammattiryhmien joukossa ja harvinaisempaa heillä, joiden oleskeluluvan käsittelyperuste on erityisasiantuntija kuin heillä, joiden käsittelyperuste on jokin muu.
Noin 50–60 prosenttia työttömäksi työnhakijaksi rekisteröityneistä ei aloittanut uutta työsuhdetta kolmen kuukauden kuluessa ja noin 35–45 prosenttia työttömäksi työnhakijaksi rekisteröityneistä ei aloittanut uutta työsuhdetta kuuden kuukauden kuluessa työttömäksi työnhakijaksi rekisteröitymisestä. Noin 40–50 prosenttia heistä, joiden työsuhde on päättynyt, ei aloittanut uutta työsuhdetta kolmen kuukauden kuluttua työsuhteen päättymisestä, ja noin 25–35 prosenttia heistä ei aloittanut uutta työsuhdetta kuuden kuukauden kuluttua työsuhteen päättymisestä.
Asiantuntijoilla, erityisasiantuntijoilla ja johtajilla sekä tieteellisen tutkimuksen käsittelyperusteella maassa olevilla kuluu tyypillisesti muita ammattiryhmiä kauemmin työsuhteen loppumisesta uuden työsuhteen alkamiseen. Tämä vaikuttaa kuitenkin koskevan vain työsuhteiden välissä olevia aikoja eikä rekisteröityä työttömyyttä. Erityisasiantuntijan tai tieteellisen tutkimuksen käsittelyperusteella maassa olevien rekisteröityminen työttömäksi työnhakijaksi on kuitenkin harvinaista.
Asiantuntijoiden ja johtajien sekä erityisasiantuntijan tai tieteellisen tutkimuksen käsittelyperusteella maassa olevien työttömyysjaksot päättyvät myös muita ei-pysyvällä työperusteisella oleskeluluvalla maassa olevia useammin joko maasta poistumiseen, opiskelun aloittamiseen tai työvoimasta poistumiseen.nonPeerReviewe
Toimintakykyinen merisotilas parantaa suorituskykyä
No full textMerivoimien suorituskyky perustuu toimintakykyisten ja tulivoimaisten joukkojen ja taistelukestävien järjestelmien korkeaan käyttövalmiuteen. Toimintakykyinen meriso tilas on kriittinen resurssi. Suomalaisen merisotilaan toimintakykyä kokonaisuutena ei ole aikaisemmin tutkittu. Tällä kehittämistutkimuksella on näin selkeä tarve.
Toimintakyky määritellään yksilön kykynä vastata toimintaympäristön ja annetun tehtävän asettamiin vaatimuksiin ja haasteisiin. Toimintakyvyllä on kaksi osatekijää: (1) toimintaympäristöstä ja tehtävästä nousevat toimintakykyvaatimukset ja (2) yksilön voimavarat vastata näihin asetettuihin vaatimuksiin eli toimintakykyedellytykset. Voimavarat voidaan yleisesti jakaa yksilöön ja ympäristöön liittyviin tekijöihin. Kun voimavarat vastaavat toimintakykyvaatimuksia, sotilas on toimintakykyinen.
Tällä laadullisella tutkimuksella on kaksi tutkimuskysymystä: Mikä lisää merisotilaan kokonaisvaltaisen toimintakyvyn voimavaroja? Miten toimintakulttuuria voitaisiin kehittää? Ensimmäisellä kysymyksellä hahmotetaan yksilön toimintakyvyn voimavaroihin vaikuttavia tekijöitä. Toisella kysymyksellä keskitytään ympäristöön liittyviin voimavaroihin. Ensimmäisessä kysymyksessä keskeisenä menetelmänä ovat syvähaastattelut. Osallistuva havainnointi täydentää materiaalia. Toisessa menetelmä on pitkäaikainen osallistuva havainnointi, jota syvähaastattelut taas vuorostaan täydentävät. Empiirisessä osuudessa tuotetaan tietoa organisaatiorakenteen ja toimintakulttuurin kehittämiseen.
Tutkimusmateriaali osoittaa sota-aluksen erityislaatuiseksi toimintaympäristöksi. Tämä vaatii tutkimusmateriaalin tulkintaan erityisiä teoreettisia näkökulmia. Käyttökelpoisia lähestymistapoja tutkimusmateriaalin tulkintaan ovat psykodynaaminen organisaatio- ja johtamiskulttuuriteoria sekä Scheinin organisaatiokulttuuriteoria. Teoriat täydentävät toisiaan ja luovat yhdessä hyvän tulkintakehyksen.
Tutkimusmateriaalin ja tutkimuskatsauksen pohjalta merisotilaan toimintakyky ilmenee aina sosiaalisessa kontekstissa. Merisotilasta on siksi tarkasteltava aina osana toimintaympäristöään, johon kuuluu myös niin sanottu siviilimaailma. Kokonaisvaltaisen toimintakyvyn malli sisältää sotilaan lisäksi organisaation (organisaatiokulttuurin ja -rakenteen) ja toimintaympäristön. Vuorovaikutuksella on keskeinen merkitys.
Toimintaympäristö, toiminnan tavoitteet ja tehtävätaktiikka sekä resurssit muodostavat käsketyn toiminnan toimintakykyvaatimukset. Toimintakykyedellytyksillä tarkoitetaan valmiuksia voittaa nämä vaatimukset. Toimintakyvyn voimavarat vaihtelevat yksilöllisistä syistä sekä ympäristön vaikutuksesta. Merivoimien organisaatiokulttuurilla on ominaispiirteitä, jotka vaikuttavat toimintakyvyn voimavaroihin pitemmällä ajanjaksolla. Olosuhteet sen sijaan vaikuttavat toimintakykyyn juuri nyt.
Tutkimus erittelee Merivoimien toimintakulttuurista toimintakykyvoimavaroja lisääviä ja niitä heikentäviä ominaispiirteitä organisaation syväkulttuuriin perehtymällä. Ympäristön toimintakykyvoimavaroja heikentävänä puolena nähdään Merivoimien organisaatiokulttuurissa liiallinen komentajakeskeisyys. Päätöksenteko on viety olosuhteisiin nähden turhan ylös erityisesti esikuntien työskentelyssä. Tämä murentaa sotilaan koherenssin tunnetta ja kokemusta oman asiantuntijuuden arvostamisesta.
Vastavuoroisesti tutkimuksessa tulee esiin toimintakyvyn voimavaroja lisäävästi sota-aluksilla kehittynyt koko henkilöstön osallistaminen. Se tuottaa edellä mainittujen tunteiden vastatunteita: vahvaa osallisuuden tunnetta sekä luottamusta omiin kykyihin ja osaamiseen eli minäpystyvyyteen. Aluksilla on jaettu vahva visio, jonka avulla kehi tettään uusia ratkaisuja toimintaympäristön haasteisiin sekä pystytään toimimaan saumattomasti yhteen ilman esimiehen seikkaperäisiä toimintaohjeita. Osallistamalla pe rustehtävän suorittaminen helpottuu ja sotilaiden voimavarat lisääntyvät.
Merisotilaan kokonaisvaltaisen toimintakyvyn yksilöön liittyvät voimavarat ovat toisiinsa kietoutuneita. Voimavaroihin vaikuttavat muun muassa johtaminen, varhai sista vuorovaikutussuhteista lähtien kaikki vuorovaikutus, psyykkisen toimintakyvyn synnynnäiset ja opitut ominaisuudet, henkinen toimintakyky (resilienssi, arvot ja etiikka), fyysinen kunto ja synnynnäiset fyysiset ominaisuudet, riittävä palautuminen, monipuolinen ruokavalio sekä huollon järjestelyt (ml. terveydenhuolto).
Toimintakyvyn voimavaroihin voidaan proaktiivisesti tai reaktiivisesti vaikuttaa. On tärkeää tunnistaa proaktiivisia arjen tukimekanismeja. Toimintakykyä kannattelevat toimivan vuorovaikutuksen lisäksi organisaation, esimiehen ja yksilön oma tuki.
Kompleksinen toimintaympäristö ja muuttuvat sodankäynnin muodot haastavat organisaation tukea kehittämään organisaatiorakenteita ja -kulttuuria. Johtamiskulttuurilla on iso merkitys. Merisotilaan omat toimet toimintakyvyn ylläpitämiseksi ovat tärkeitä. Voimavaroja tukee siviilielämän ja meripalveluksen onnistunut yhteensovittaminen. Yhteiskunnan työelämän odotukset haastavat sota-alusta palveluspaikkana.
Saadakseen kaikki ryhmän voimavarat ja koko osaamisen käyttöön esimiehen on tunnettava ryhmän sosiaalinen identiteetti ja ryhmädynamiikka. Tuloksellinen toiminta perustuu johtajaa ja johdettavia yhdistävän sosiaalisen identiteetin dynamiikkaan. Osallistava johtaminen tukee sotilaan koherenssin tunnetta ja vaikuttaa näin po sitiivisesti toimintakyvyn keskeiseen voimavaraan – minäpystyvyyteen.
On tärkeää toimia oikein toimintakykyvaatimuksien ja voimavarojen sekä palautumisen välisessä kokonaisuudessa. Mikäli palautumisen johtamiseen ei kiinnitetä huomiota, hyvätkin toimintakyvyn voimavarat käytetään nopeasti loppuun. Heikommillakin toimintakyvyn voimavaroilla voi pärjätä hyvin tehokkaalla palautumisella.
Merivoimien organisaatiorakenteita tulee kehittää jäykästä ja hierarkkisesta joustavammaksi, jossa on hajautettu päätöksenteko, avoin tiedonkulku ja jaettu yhteinen vahva visio. Kompleksinen ja yhä enemmän informaatiota sisältävä toimintaympäristö edellyttää sotilasjohtajuudelta kykyä yhdessä hahmottaa isoja kokonaisuuksia riittävän tilannetietoisuuden saavuttamiseksi. Kulttuuria tulee kehittää komentajakeskeisyydestä ja kontrollista aktiivisen vuorovaikutuksen suuntaan, jossa sotilaalla on vastuullisen subjektin rooli. Tällöin koko työyhteisön vastuu tehtävien suorittamisesta korostuu. Näin vastataan parhaiten tulevaisuuden haasteisiin. Toimintakykyyn keskittyminen parantaa sota-aluksien ja koko Merivoimien suorituskykyä.Naval performance is based on capable forces with sufficient fire power and a high level of readiness. A fully capable sailor is a critical resource. Operational capability is defined as an individual's ability to respond to the requirements imposed by the operating environment and their duties. Operational capability is made up of two parts: (1) capability-related requirements arising from the task at hand and (2) the indivi dual's resources with which they can respond to said requirements. When the available resources match the imposed requirements, the sailor can be considered fully capable. The resources vary based on individual reasons and the impact of the operating environment. The organisational culture of the Navy has certain characteristics that affect the resources required to maintain capability in the longer term. At present, operational capability is affected by circumstances.
The study focuses on two research questions: What would improve the resources required to ensure the sufficient operational capability of a sailor? How could the operational culture be developed further? The first question is used to evaluate the factors that affect the resources required to ensure the operational capability of an individual. The second focuses on the operational culture. The methodology used for the first research question consists of in-depth interviews complemented by participant observation. With the second question, participant observation has been used as the primary method with in-depth interviews providing further insight.
A warship is a unique operating environment. This calls for a specific theoretic approach, such as psychodynamic organisational theory and Schein's model of organisational culture. Applied together, they create a solid frame of interpretation.
In addition to a sailor, the operational capability model used for the research comprises the organisational culture and structure and the operating environment (incl. the civilian world). The role of interaction is significant. The research identifies aspects of the operational culture that increase or decrease the resources required for sufficient operational capability by exploring the organisation's deep culture. Among the staff, an excessively commander-centric approach is in particular considered to have a negative impact on the resources. Decision-making has been taken too far up the chain. This weakens the sense of coherence and the individual's experience of having their personal expertise appreciated. Inversely, the research highlights the inclusion of the entire personnel, which has been extensively developed on warships, as a factor that increases resources for operational capability. It generates emotions that are counter to those mentioned above: a strong sense of inclusion and trust in one's own abilities and competence (self-efficacy). Warships have a strong shared vision, which is used to develop solutions to challenges imposed by the environment and allows the crew to work seamlessly without a supervisor's instructions. Inclusion makes the execution of basic duties easier and increases the sailors’ resources.
The resources required for sufficient operational capability can be affected proactively or reactively. The identification of proactive everyday support mechanisms is iv important. In addition to effective interaction, operational capability is promoted by the support that is provided by the organisation, the supervisor, and the individual.
The complex operating environment and evolving warfare call for further development of organisational support. Leadership culture plays an important role in operational capability. Resources are supported by successful coordination of civilian life and naval service. Warships face challenges imposed by society's expectations on working life as a service location.
In order to access all resources and full capabilities, a supervisor must be familiar with the social identity and group dynamics of their team. Effective operation is based on the dynamics of a social identity shared by the leader and the led. Inclusive leadership promotes a sense of coherence and thus affects self-efficacy.
Taking the right action within the system comprised of requirements related to operational capability, resources, and recovery is important. If sufficient attention is not paid to recovery management, even ample resources can be quickly reduced to nothing. In turn, effective recovery can ensure sufficient operational capability when resources are limited.
The mechanistic organisational structure and culture of the Navy must be developed from a bureaucratic commander-centric approach toward active interaction with flexible and decentralised decision-making, open communication, and a shared strong vision. The employees’ role is that of a responsible subject. The responsibility of the entire work community for the performance of tasks is highlighted. This allows for the best response to future challenges. Focusing on operational capability improves the performance of warships and the entire Navyei tietoa saavutettavuudest
Kan politisk polarisering motverkas genom valsystemsdesign?
No full textDen tilltagande politiska polariseringen utgör ett av de största hoten mot moderna demokratiska samhällen. Det är även ett problem utan någon enkel eller direkt lösning; den fria åsiktsbildningen är en av demokratins allra centralaste värderingar. Samtidigt existerar politisk åsiktsbildning och konkurrens mellan partier inte i ett vakuum, utan beror på den institutionella, samhälleliga och historiska kontexten. Denna kontext påverkar i sin tur de politiska aktörernas strategier för att uppnå och maximera röster, makt och policy. En av de specifika faktorer som inverkar på denna kontext är valsystemet. Målet med denna avhandling är att utreda potentialen av att motverka polarisering genom specifik design av valsystem: kan man genom att påverka spelets regler även påverka spelarnas, det vill säga de politiska partiernas, strategier i önskad riktning?
Avhandlingens teoretiska grund ligger hos det som inom forskning kallas the spatial theory of politics. Inom denna forskningstradition analyseras politiska aktörers interaktion och konkurrens genom en konceptualisering av politiken som ett fysiskt rum, vars dimensioner består av de politiska skiljelinjer som präglar samhället. Genom att samla in data kring var partier placerar ideologiskt sig på dessa skiljelinjer är det möjligt att matematiskt kalkylera ett partisystems politiska polariseringsgrad. I denna avhandling jämförs polariseringsgraden för 42 etablerade demokratier med dess respektive valsystem för att svara på forskningsfrågan: vilka samband finns mellan valsystem och polarisering?
Trots att avhandlingen tar avstamp ur spelteoretiska modeller är själva studien starkt rotad i samtidsempiri. Analysmetoden som tillämpas är kvantitativ dataanalys i form av en tvärsnittsdesign. Valsystemen i samtliga länder som observeras har spjälkats upp i komponenter, som jämförs med polariseringsgraden både skilt för sig och som en enda stor datamodell för att hitta samband, effekter och trender.
Resultaten visar att två centrala komponenter av valsystem utövar signifikant inflytande över parlamentets polariseringsgrad: den reella rösttröskeln på valkretsnivå, samt parlamentets totala antal mandat. Att rösttrösklar är centrala för att förklara politisk ppolarisering är i linje med tidigare forskning på området. Däremot har parlamentsstorleken, som genomgående är den starkaste enskilda faktorn, inte tidigare kopplats till eller studerats som en determinant av polarisering. Dessa resultat är betydande, och ger upphov till nya frågor kring valsystemsdesignens roll i avvägningen mellan olika demokratiska ideal
Dataset of the article "How many fragments? The original extent, the nineteenth-century losses, and the present size of the Swedish-Finnish medieval book fragment collections"
No full textThe Potential Landscape and Voltage Losses in Thin-Film Solar Cells
No full textThe power conversion efficiency (PCE) of perovskite and organic solar cells have improved rapidly in recent years and lab-scale devices are now inching ever closer to the Shockley-Queisser (S-Q) limit. Now, the biggest challenge on the path to commercialization is to improve stability and enable scalable manufacturing of these devices, without loss of PCE. In this work, I suggested ways to adapt current device designs to maintain current performance, while striving towards stable, scalable thin-film so- lar cells. I described the electrical potential landscape, i.e. the distribution of potential across various layers, in organic and perovskite solar cells, and how it relates to voltage losses in the devices. The results herein are based on extensive drift-diffusion simulations, cross-referenced with ex- perimental data. I performed simulations for a wide range of parameters and analysed current state-of-the-art devices from a device-physical per- spective, to learn how devices properties and designs affect performance. The primary result of this work is a theoretical description of how the properties of the device and its layers can be related to maximum power point voltage and more generally, to various parts of jU-curves. I showed how various loss mechanisms, such as recombination at mate- rial interfaces and poor charge extraction, can be quantified in terms of voltage loss, and thereby directly related to the PCE of the device. Based on the results, I discussed strategies for designing stable, scal- able devices approaching the S-Q limit. I found that, the most straight- forward way is to design devices with a large built-in voltage, which played a key role in all devices studied in this work. The built-in voltage helps mitigate additional losses resulting from thicker layers in large-scale manufacturing and less effective, but more stable dopants. Thus, this work can help researchers both understand the performance of current devices and guide future device design.ei tietoa saavutettavuudest
Rahoitusmahdollisuudet Horisontti Eurooppa: Kulttuuri, luovuus ja osallisuutta edistävä yhteiskunta (klusteri 2) sekä Partnership Resilient Cultural Heritage
No full textEsitys Digime 2024: Digitaalisen kulttuuriperinnön horisontit -seminaarissa 10.10.2024
En fallstudie om ett barn med autismspektrumtillstånd som tillägnat sig ett främmande språk via mediekonsumtion
No full textTre befintliga fallstudier har beskrivit hur barn med autismspektrumtillstånd (AST) tillägnat sig ett främmande språk via mediekonsumtion. I två av dessa studier var barnets modersmål betydligt svagare än det främmande språket. Anekdotiska observationer tyder på att fenomenet har en koppling till AST, men sambandet är ännu oklart och ett flertal olika förklaringsmodeller har förts fram.
Syftet med den här avhandlingen var att beskriva ett fall där ett barn med AST tillägnat sig ett främmande språk via mediekonsumtion och där modersmålet varit betydligt mer försenat jämfört med det främmande språket. Avhandlingen är en retrospektiv fallstudie och innehåller beskrivning av barnets språkutveckling och erhållen terapi. Datainsamlingen utfördes genom en föräldraintervju och som stöd användes journalanteckningar.
I avhandlingen beskrivs en åttaårig flicka som har fått diagnosen AST. Hon är uppvuxen i en svenskspråkig familj och har tillägnat sig en flytande engelska via mediekonsumtion. Flickan kommunicerade på engelska fram tills hon fyllde fem år, varefter hon bytte till svenska. Vid tidpunkten för studien har hon en åldersenlig språklig nivå på svenska, men inverkan av engelskan finns ännu.
Avhandlingens resultat tyder på att ett barn med AST kan föredra och tillägna sig ett främmande språk via mediekonsumtion, utan att höra språket i en naturlig kontext. Möjliga förklaringsmodeller till fenomenet har förts fram, men troligen kan ingen enskild teori förklara fenomenet. I avhandlingen föreslås en möjlig koppling till språklig återanvändning och till gestaltbearbetning. Det är sannolikt att språkinlärningen av ett främmande språk via mediekonsumtion börjar med språklig återanvändning och språkinlärningen möjliggörs av att barnet bearbetar språket i gestalter. För flickan som beskrivs i avhandlingen verkar det vara en kombination av individuella faktorer och omgivningsfaktorer som lett till den omfattande skärmtiden, vilket också har påverkat språkinlärning. Fenomenet verkar vara komplext och det finns fortsättningsvis flera obesvarade frågor. Följaktligen skulle det behövas fortsatt forskning kring fenomenet
Bokstunden som institution i förskoleundervisningen : Förskollärares syn på lärande och iscensättning
No full textDen här doktorsavhandlingen handlar om bokstunder i förskoleundervisningen, det vill säga om stunder där lärare eller annan personal högläser barnlitteratur och där det finns interaktion kring boken som avser att stödja barnens lärande och engagemang. Förskoleundervisning avser här det obligatoriska förskoleåret som inleds året innan barnen börjar skolan i Finland, vilket innebär att förskolebarnen oftast är kring sex år. Syftet med avhandlingen är att fördjupa förståelsen för bokstunder genom att undersöka hur förskollärarna resonerar kring dessa. Forskningsfrågorna tar fasta på hurdant lärande lärarna förknippar med bokstunderna och vilka föreställningar om bokstunder som syns i deras beskrivningar av sina iscensättningar av bokstunder.
Avhandlingen består av fyra delstudier som alla har en teoretisk inramning med grund i sociokulturell teori. Den sociokulturella inramningen har i avhandlingens sammanfattande del, det vill säga kappan, ett speciellt fokus på bokstunden som institution. Att jag fokuserar bokstunden som institution innebär att jag ser den som en social situation med vissa stabila mönster för interaktion och genomförande. Dessa mönster blir synliga i min syntes av avhandlingens delstudier. Då syftet är förståelse följer avhandlingen en kvalitativ och tolkande forskningstradition. Studier inom denna tradition intresserar sig för människors tolkningar och förståelser av sina upplevelser. Traditionen är också starkt inriktad på den sociala världen och att människor både tolkar sin omvärld och deltar i konstruktionen av den.
Materialet i avhandlingen består huvudsakligen av förskollärares muntliga och skriftliga svar på mina frågor om bokstunder. Den första delstudien använder emellertid videoobservationer av bokstunder för att studera pedagogers och barns agenda. Delstudie I får ses som en inledande studie som inspirerade mig till att framskrida explorativt och låta syften och tillväga-gångssätt för de övriga delstudierna växa fram vartefter. Delstudie II använder frågeformulär som materialinsamlingsmetod och tar med hjälp av två öppna frågor reda på vilka ändamål lärarna anser att bokstunder kan fylla. I delstudie III kombineras material som erhållits genom frågeformulär med material från intervjuer. Avsikten är att undersöka hur lärare beskriver att de organiserar bokstunder samt hur de motiverar de val de gör. För delstudie IV har materialinsamlingen haft karaktären av samtalsintervjuer där jag dels ställt frågor till förskollärare, dels initierat samtal utan planerade frågor. Material-insamlingen har omfattat fyra träffar med lärarna över videosamtal där jag som forskare har talat med dem om estetiska förhållningssätt till litteratur samt uppmanat dem att utforska och berätta för mig vad som händer om de ger mer utrymme för barnens upplevelser och uttryck samt uppmuntrar estetisk respons i samband med bokstunderna.
Delstudiernas resultat kan sammanfattas med att de visar att lärarna förknippar bokstunder med lärande som har att göra med språkutveckling, omvärldskunskap och mångsidiga kompetenser. Lärarna uttrycker att bok-stunder med fiktionslitteratur hör till den dagliga verksamheten och att bokstundens böcker gärna kan ha innehåll som också är aktuellt i övrig verksam-het. Däremot arrangerar lärarna sällan bokstunder integrerade med andra aktiviteter inriktade på lärande. Även om lärarna i planeringen av bokstunderna beaktar barnens behov och intressen, böckernas kvaliteter och den övriga verksamheten så framgår det också att lärarna inte planerar alla sina bok-stunder. Vidare poängterar lärarna att man under bokstunder behöver upprätt-hålla en viss ordning samt att bokstunderna gärna får ha en trivsam atmosfär.
I diskussionen av den bild av bokstunden som institution som framträder utgående från delstudiernas resultat lyfter avhandlingen fram att bokstunden innehållsligt har en låg grad av specialisering eftersom lärarna förknippar bokstunder med flera olika typer av lärande, men inte med lärande som handlar om att utveckla kunskaper om litteratur. En låg grad av specialisering och isolering är kännetecknande för förskoleundervisningen i stort eftersom den i läroplansgrunden beskrivs som helhetsskapande, det vill säga att till exempel olika ämnesområden, intressen och tillvägagångssätt ska integreras. Samtidigt verkar bokstunden ha en hög grad av specialisering vad gäller att arrangeras som en egen aktivitet utan integrering med andra aktiviteter inriktade på lärande.
En implikation av avhandlingen är att synen på vilket lärande bokstunderna kan erbjuda behöver vidgas till att också omfatta estetiska förhållningssätt och kunskaper om litteratur. Detta förutsätter fördjupad litteraturdidaktisk forsk-ning kring vad litteraturundervisning kan vara inom småbarnspedagogik och förskoleundervisning. Ytterligare en implikation är att bokstunder kan behöva iscensättas på mer varierade sätt för att ge en större variation i hurdana litteraturupplevelser barnen får erfarenhet av.This is a doctoral dissertation about read-alouds in pre-primary education, which means that it is about situations where teachers read children's literature aloud with the intention of supporting learning and engagement by surrounding their reading with interaction. Pre-primary education refers to the mandatory pre-primary year that precedes children starting school in Finland. Children in pre-primary are usually around six years of age. The purpose of this dissertation is to deepen the understanding of read-alouds by examining pre-primary teachers’ reasoning about them. The research questions focus on the kind of learning teachers associate with read-alouds and what conceptions of read-alouds are evident in their descriptions of how they stage said sessions.
The dissertation consists of four sub-studies, all theoretically framed within sociocultural theory. In the compilation part of the dissertation, the sociocultural framework has a particular focus on the read-aloud as an institution. By focusing on the read-aloud as an institution, I perceive it as a social situation with certain stable patterns of interaction and implementation. These patterns become evident in my synthesis of the dissertation's sub-studies. As the aim highlights understanding, the dissertation follows a qualitative and interpretive research tradition. Studies within this tradition concern individuals' interpretations and understandings of their experiences. The tradition also strongly emphasizes the social world and how people both interpret their context and participate in its construction.
The data in the dissertation primarily consists of pre-primary teachers' oral and written responses to my questions about read-alouds. However, the first sub-study utilizes video observations to study educators' and children's agendas. Sub-study I can be seen as an initial study that inspired me to progress exploratively and allow the purposes and approaches for the other sub-studies to evolve gradually. Sub-study II uses questionnaires as the method of data collection and, with the help of two open-ended questions, explores the purposes pre-primary teachers believe read-alouds can serve. In sub-study III, data obtained through questionnaires is combined with data from interviews. The aim is to investigate how teachers describe organising read-alouds and how they justify the choices they make. For sub-study IV, data collection has involved conversational interviews where I have both asked questions and initiated discussions without planned questions. The data collection has included four sessions with the teachers over video calls where, as a researcher, I have spoken to them about aesthetic approaches to literature and encouraged them to explore and tell me what happens if they allow more space for children's experiences and expressions and promote aesthetic responses during read-alouds.
In sum, the results of the sub-studies show that teachers associate read-alouds with learning related to language development, knowledge about the world, and transversal competencies. Teachers express that read-alouds with fiction literature are part of daily activities and that the books used during these moments can often contain content relevant to other activities as well. However, teachers seldom integrate read-alouds with other learning-focused activities. Although they consider children's needs and interests, the quality of books, and other activities in the planning of read-alouds, it is also apparent that teachers do not plan all their read-alouds. Furthermore, they emphasize the importance of maintaining a certain order during read-alouds and that the sessions should ideally have a pleasant atmosphere.
In the discussion of how the results of the sub-studies portray the read-aloud as an institution, the dissertation highlights that the content of the read-alouds has a low degree of specialization. Teachers associate read-alouds with several different types of learning, but not with learning related to developing literary knowledge. A low degree of specialization and insulation characterizes pre-primary education as a whole and is described in the core curriculum as holistic, meaning that various subject areas, interests, and approaches should be integrated. At the same time, the read-aloud appears to have a high degree of specialization in terms of being organized as a separate activity without integration with other learning-focused activities.
An implication of the results is that the view of what learning read-alouds can offer needs to be expanded to also include aesthetic approaches and literary knowledge. This presupposes more research concerning literary didactics and what literature education can entail within early childhood education and pre-primary education. Another implication is that read-alouds may need to be staged in more varied ways to provide a greater variety in the types of literary experiences children have.ei tietoa saavutettavuudest
Tackling poor mental well-being among precarious migrant workers in Finland
No full textPrecarious migrant workers experience poor mental well-being and severely lack access to mental healthcare in Finland. Precarity linked to minority stress, migration status, housing and work situations worsen migrants’ mental well-being. There is an urgent need for community-based mental healthcare, trauma-informed mental healthcare and rehabilitative psychotherapy that cater to diverse needs, circumstances and backgrounds of migrants.ei tietoa saavutettavuudest