National Library of Finland DSpace Services
Not a member yet
86391 research outputs found
Sort by
Strategianvändningens roll i nedsatt verbal episodisk minne hos vuxna med ADHD
No full textAmongst individuals with Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) an impairment in verbal episodic memory (VEM) has consistently been found. This impairment has been located at the encoding stage, but its underlying cognitive mechanisms are poorly understood. The aim of this thesis was therefore to study whether spontaneous strategy use, a compensatory mechanism strongly related to executive functions that are known to be impaired in ADHD, could explain the observed VEM deficiency in adults with ADHD. To test this, 274 English-speaking participants were recruited from a crowdsourcing website resulting in a final sample of 65 adults with ADHD and 209 neurotypical controls. As part of an online test battery, the participants completed a word list learning task and were given an open-ended strategy questionnaire to measure strategy use during each trial. The adults with ADHD recalled less words than the controls on the word list learning task. This performance difference increased over the three trials, indicating that the adults with ADHD benefited less from repeated learning trials. Spontaneous use of manipulation strategies was associated with superior word recall and was equally effective in both groups. However, the adults with ADHD employed strategies less often than the neurotypical controls, and this difference in strategy employment explained a small part of the variance between the two groups´ word-list learning performance. Further studies should seek for other cognitive factors that contribute to this pervasive deficit in encoding of verbal materials.Nedsatt Verbal Episodisk Minne (VEM) hos vuxna med Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) har observerats i flera studier. Nedsättningen anses uppkomma vid inkodningsfasen av minneslagring, men de kognitiva mekanismerna som förklarar nedsättningen är inte välundersökta. Målet med denna studie var att undersöka ifall användningen av spontana minnesstrategier, vilka är associerade med exekutiva funktioner som är nedsatta i ADHD, kunde delvis förklara varför vuxna med ADHD presterar sämre på uppgifter som mäter VEM. För att undersöka detta, rekryterades sammanlagt 274 vuxna, engelskspråkiga deltagare från en crowdsourcing nätsida varav 65 hörde till ADHD gruppen och 209 till kontrollgruppen. Som en del av ett bredare testbatteri fick deltagarna lära sig en ordlista och fritt rapportera de strategier de använde sig av i för att komma ihåg orden från ordlistan efter varje försök. De vuxna med ADHD kom ihåg färre ord än kontrollgruppen och denna prestationsskillnad blev större med varje försök, vilket tyder på att vuxna med ADHD drog mindre nytta av de upprepade försöken. Användningen av spontana manipulationsstrategier var associerat med bättre prestation på ordlista uppgiften för båda grupperna. Dock använde vuxna med ADHD färre strategier än kontrollgruppen, och detta förklarade en liten del av prestationsskillnaden på ordlista uppgiften mellan grupperna. Fortsatta studier bör undersöka vilka andra kognitiva faktorer underligger den ihållbara nedsättningen hos vuxna med ADHD i inkodningen av verbalt materia
Gender mainstreaming in practice : A street-level perspective on policy implementation in Swedish academia
No full textPurpose The purpose of this thesis is to seek answers to how the implementation of the Swedish government policy Gender Mainstreaming in Academia turned out, six years after its introduction. I choose to approach this purpose from a public administration perspective, making this thesis a study of policy implementation in Swedish academia.
Theory We know from public administration literature that what determines policy are the things that civil servants working closest to citizens think and do when they implement policy. This is the theoretical foundations of this thesis, and why the focus of it is faculty, the street-level bureaucrats of the gender mainstreaming policy. The thesis covers literature on the professional identity of academics, empirical research on academics as street-level implementers, and previous empirical research on the Swedish gender mainstreaming policy.
Method I interview ten scholars from ten different disciplines, who work in two Swedish universities. The material is analyzed using an analytical tool to identify configurations of policy understanding, ability, willingness, and behavior.
Results I find that gender mainstreaming implementation happens when those who make sense of the policy, and who feel able and willing to implement, also does so. But I also find how faculty sometimes dislike government policy, or even gender mainstreaming specifically, but implement it anyways. Some have all the resources they need, but their principles are too important to them to implement gender mainstreaming. And despite all differences, I find how those who think the policy is unclear and toothless, who are too stressed to be able to implement, and who have strong reservations against the policy – and who do not view themselves as implementers – all engage in activities that are strikingly similar to gender mainstreaming implementation. Almost everywhere we look, we find people at the street-level of Swedish universities, working towards what they imagine is a better, and more gender equal academia
The dyke porphyries in Kiirunavaara - geology, geochemistry, mineralogy, and age
No full textThe Kiirunavaara iron oxide-apatite (IOA) ore deposit in the Norrbotten county of northern Sweden is well-known worldwide as it has been studied extensively throughout decades and is the largest IOA deposits known to this day. The subject of this thesis is a group of porphyry dykes (DPs) that irregularly intrude the Kiirunavaara footwall rocks and ore body to then disappear into the hanging wall rocks. The up to >10m wide dykes varies from red, green to dark colours and comprise pale glomerocrysts of feldspar often together with clinopyroxene, amphibole, and titanite, in an aphanitic groundmass. Variation in groundmass colours represent ratios of green silicates clinopyroxene and amphibole to iron oxide staining of the fine-grained feldspar matrix, resulting in sample groundmasses to be either green or red, respectively. Replacement of green silicates by biotite represent dark coloured samples.
The volcanic silicate host rocks to the Kiirunavaara iron ore are extensively Na- metasomatically altered, including the DPs. Geochemical major element classifications plots show that the DPs in a range from intermediate trachyandesite to a felsic rhyolitic composition, largely overlapping both hanging wall and footwall rocks. However, in immobile trace element diagrams they plot essentially in the rhyolitic/dacite fields, again overlapping completely with the hanging wall rocks, while foot wall rocks are separated into the andesite fields. The DPs, together with the volcanic porphyries, plot as metaluminous indicating metaigneous sources, and geotectonic discrimination diagram using Ta/Yb v. Th/Yb show a dominantly active continental margin environment for the DPs. A LA-ICP-MS U-Pb zircon age determination of one sample yielded a concordia age of 1880±4 Ma (MSWD=0.79; n=26), which represent the DPs crystallization age.
Results from this thesis concludes the fact that the dyke porphyries of Kiirunavaara share inseparable textural characteristics with the hanging wall rocks as well as completely overlapping each other geochemically and fall within the same age range. Therefore, the DPs are closely associated to the volcanic evolution of Kiirunavaara, representing magmas of identical composition to the hanging wall volcanics and interpreted as feeder channels to that volcanism. Intrusions of DPs occurred in an active continental margin environment and crosscutting relations to the ore body indicate pulses of DP-magma to occur at the waning stages of footwall and ore magmatism. Geochemical differences in green and red DPs suggest they originate from separate magma pulses
Sosiaaliset normit ohjaavat eläkkeelle jäämistä
No full textTaloudellisten tekijöiden ohella sosiaaliset normit ohjaavat sekä työntekijöiden että työnantajien käyttäytymistä. Eläkeuudistusten myötä käsitykset "normaalista" eläköitymisiästä ovat muuttuneet ja työnantajat suhtautuvat aiempaa myönteisemmin ikääntyneisiin työntekijöihin. Jatkossa työurien pidentäminen on kuitenkin entistä vaikeampaa, sillä helpot keinot on jo käytetty: useimmat varhaiseläkereitit on tukittu ja vanhuuseläkeikä on sidottu elinajanodotteeseen. Tulevina vuosina työurien pidentyminen riippuu entistä enemmän ikääntyneiden työntekijöiden työkyvyn kehityksestä ja osatyökykyisten mahdollisuuksista osallistua työelämään.nonPeerReviewe
In the Absence of Mercy : The Role of the Right to Dignity in the Debate of the Legality of Autonomous Weapon Systems
No full textAutonomous Weapon Systems (AWS) are one of the emerging technologies within warfare, seen to pose challenges in complying with international humanitarian law (IHL), and human rights law. Others see the development of AWS in warfare as a means of saving civilians and making conflict more comprehending to the means and methods of warfare, as the use of AWS cuts off the human element of emotions, such as stress and panic, which can in turn increase the number of casualties during armed conflict. Considering these strong arguments on both sides, examining the legality within international law through an in-depth analysis is therefore necessary.
This thesis will examine the legality of AWS within international law, especially within IHL and human rights law, how the use affects the right to dignity and whether this can be considered a strong enough normative right for establishing a regulation on the use of AWS, based on the argument. This thesis first examines the AWS use in light of the IHL framework and the principles of distinction, proportionality and precautions of attack. In addition, the Article 36 of Additional Protocol I, obligating legal reviews on new weapons, and the Martens Clause’s relevance in the AWS debate is examined. After establishing an understanding of AWS compliance to IHL, the use of AWS in light of human rights law is scrutinized. Then the thesis turns to discussing dignity, both in its social and legal perspectives. Dignity is a much debated concept, which on one hand is seen to be the core of all human rights, and a vacuous concept, lacking content in the legal context on the other. To reach a profound understanding of the normative character of dignity, the history of shaping the concept is first scrutinized. Then, its role is examined within treaty law and state practice, after which the concept is applied to the debate of the legality of AWS.
Through the above-described examination, this thesis concludes that AWS use is in its current state not likely capable of respecting the international law framework when it comes to the IHL principles of distinction, proportionality and precautions of attack, that govern the feasible means and methods of warfare. Human rights law poses even stricter requirements on the use of force during armed conflict, and the use of AWS is thus likely to pose violations on human rights law, as the rule of the use of force only being practiced by a human would require human involvement in the process. Considering dignity in its normative concept, the use of AWS is additionally likely to violate the right to dignity. What is desired from negotiations when drafting regulation is to include the element of meaningful human control in the decision-making loop, when the use of AWS is concerning lethal decisions. This thesis concludes that the use of AWS without the element of meaningful human control is resulting in violating the dignity of those targeted. This demonstrates the urgent need of regulation for the use of AWS, where dignity could play a distinct role in illustrating the core issue with leaving the human outside of lethal decisions. This thesis suggests that a crosscutting framework, including both IHL and human rights law, could be the most powerful tool in order to showcase the potential power that dignity could have when regulating a complex system of method of warfare
Planer utan en plan : En normkritisk innehållsanalys av planer för jämställdhet och likabehandling inom småbarnspedagogiken
No full textPlaner för jämställdhet och likabehandling infördes från och med den 1 juni 2023 inom småbarnspedagogiken, med en tvåårig övergångsperiod för likabehandlingsplanen (lag om jämställdhet mellan kvinnor och män 1986/609, 5b §; diskrimineringslag 2014/1325, 6a §). Detta kräver att pedagoger besitter en förmåga att både se och analysera begränsande normer i praktiken och har kunskap om hur man konkret kan arbeta med dem. Avhandlingen undersöker hur detta förverkligas i uppgörandet av planerna och hurudan beredskap som finns på fältet.
Det normkritiska perspektiv som ligger i grunden för avhandlingen innebär en förståelse av hur undermedvetna vanor, mönster, bemötande, förhållningssätt och budskap i fysisk lärmiljö skapar maktförhållanden som ger individer olika förutsättningar utgående från till exempel kön, etnicitet, funktion eller ålder (t.ex. Blomberg, 2020; Björkman & Bromseth, 2019). Dessa begräsningar kan vara uttalade, men är ofta subtila vilket innebär att pedagoger behöver vara medvetna om hur dessa tar sig uttryck för att kunna arbeta med dem.
Avhandlingens syfte är att identifiera vilka synsätt på jämställdhet och likabehandling som blir synliga i småbarnspedagogikens jämställdhets- och likabehandlingsplaner, samt att kartlägga vilka förutsättningar det finns för planernas tillämpningsmöjligheter i praktik. För att uppnå detta syfte har följande frågeställningar formulerats:
Hurudana synsätt på jämställdhet och likabehandling framkommer i planerna?
Vilka möjligheter och begräsningar finns i relationen mellan formuleringar i planerna och praktisk tillämpning av planerna?
Undersökningen görs som ett beställningsarbete i en kommun och resultaten kommer att tillämpas i praktiskt utvecklingsarbete inom kommunen. Sammanlagt analyserades nio planer, som berörde elva enheter för småbarnspedagogik. Planerna har analyserats genom innehållsanalys med ett normkritiskt perspektiv, för att möjliggöra en fördjupning och synliggörande av underliggande strukturer, innebörd och mening.
Resultaten presenteras i tre kategorier under respektive forskningsfråga och visar genomgående ett stort behov av kunskapsfördjupning och tydligare strukturer. Vad som framkom var att begreppen likabehandling och jämställdhet inte alls skiljdes åt, med följden att jämställdheten helt uteblev. Därtill fanns en uppfattning om att jämlikhet är det samma som delaktighet. Utmaningarna med att identifiera samtliga normer i praktik, ledde till en uppfattning om att alla är jämlika och inga utvecklingsbehov finns. Formuleringarna i både kartläggning mål och åtgärder bestod till stora delar av normbegrepp från småbarnspedagogikens styrdokument, konkretiserades inte och ledde till visioner framom åtgärder. Barnens delaktighet var synlig främst i tanke, inte i det praktiska arbetet och vårdnadshavare blev inte alls hörda. Kritisk reflektion förekom endast undantagsvis.
En förståelse för hur normer tar sig uttryck i praktiken behöver stärkas, men även avgränsas och stödas med yttre ramar. Det finns ett uttalat behov av att stöda barnens delaktighet, den normkritiska förmågan, jämställdhetens roll och uppgörandet av konkreta, förverklingsbara åtgärder. Det är dock tveksamt rimligt att förvänta sig att alla pedagoger besitter tillräcklig intersektionell normkritisk kompentens för att klara av detta uppdrag utan avgränsning. Tydligare ramar, stödmaterial och konkreta åtgärder för hur man stöder själva uppgörandet av planerna är lika viktiga som konkreta åtgärder i planerna
An examination of deterrence and access to asylum through law, rhetoric and experience
No full textOnly the abstracts are published here.
Bara abstrakterna publiceras här.ei tietoa saavutettavuudest
Utvärdering av residensstudievägen inom ett fortbildningsprogram : intervjuer med specialiserande farmacister och deras linjechefer
No full textTo manage polypharmacy, several healthcare professionals, including pharmacists, should be involved in the decision-making processes concerning patients’ treatment, as clinical pharmacists promote rational and optimal use of medicines. The pharmacists’ basic curriculum has been improved, but not all skills can be taught during the education. Therefore, pharmacists may not have the required competencies for working in certain healthcare settings, which is why postgraduate training programs are needed. A unique pharmacy residency path within the Community and Hospital Pharmacy Specialization Program was established in Finland in 2018, and because the education is still quite new, it needs to be evaluated. The objectives of the study were to explore the aims and expectations of the specializing pharmacists and their organizations for the residency and how these are met; to explore how the students’ expertise develop during the residency; and to explore how the program could be further developed.
This was a qualitative study with semi-structured interviews with specializing pharmacists (n=9) and their line managers (n=13) at the residency study path within the Community and Hospital Pharmacy Specialization Program. The study was longitudinal, as all the students and their line managers were interviewed at the beginning, midpoint and at the end of the residency to see change over time, i.e., the impact of the residency on the students’ development of expertise and professional development. The interviews were transcribed and coded with the NVivo software, and the framework analysis was used to build theories from the data.
There have been nine students at the residency path: three pharmacists started in 2018, two in 2019, one in 2020, and three in 2022 (n(BSc)=4; n(MSc)=5). The first three students have graduated. All interviews that had been conducted since 2018 were included in this analysis (n=33). Interviews were conducted at the beginning (n=17), at midpoint (n=8), and at the end of the residency (n=8). This study was a part of an ongoing evaluation of the residency study path. The residency study path met the interviewees’ aims and expectations well. Expectations were related to development of expertise, professional development, as well as improving pharmacy on the wards. All pharmacists gained expertise within their specialty, which was acknowledged by other healthcare professionals. The pharmacists learned about the overall treatment of the patient, including how to find relevant information and the other healthcare professionals involved, and they gained courage and self-confidence to express their own opinions. The residency benefited the organizations as well by improving the services on the wards. However, as expected of a new education, some challenges appeared during the residency, most of which were seen in the pilot and second group, out of which some were caused or enhanced by the pandemic. Many issues had already been corrected, but small adjustments might still be needed, such as clarifying the differences between the two study paths. Most difficulties were seen in planning the studies and finding the courses that best support the development of the pharmacist’s expertise as well as how to collaborate with other healthcare professionals, mainly physicians, and get them willing to contribute.
The results are indicative of future outcome, as only three of the pharmacists have graduated, but look promising, since all pharmacists developed expertise within their field during the residency and several aspects of professional development were seen. Similar development is expected from future students. The results from the changes will not be seen until more students have graduated. Despite challenges, the residency study path seems to meet the participants expectations well. All in all, the residency study path within the Community and Hospital Pharmacy Specialization Program has been successfully developed at the University of Helsinki and is an important training program for improving pharmacists’ skills and competencies.För att hantera polyfarmaci bör flera yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, inklusive farmacister, involveras i beslutsfattandeprocesserna angående patienternas vård, eftersom kliniska farmacister främjar rationell och optimal läkemedelsanvändning. Farmaceuternas grundläggande läroplan har förbättrats, men allt hinner inte läras under utbildningen. Därmed har farmacisterna eventuellt inte kunskaper som krävs inom vissa sjukvårdsmiljöer, varför fortbildningsprogram behövs. I Finland etablerades ett unikt residensprogram inom Specialiseringsprogrammet inom apoteks- och sjukhusfarmaci år 2018. Skolningen är fortfarande rätt ny och bör därmed evalueras. De specifika målen i studien var att undersöka farmacisternas och deras organisationers mål och förväntningar för residensprogrammet samt hur de uppfylls; hur farmacisternas expertis utvecklas under programmet; samt hur programmet kunde vidareutvecklas.
Detta var en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med specialiserande farmacister (n=9) och deras linjechefer (n=13) vid residensstudievägen inom Specialiseringsprogrammet inom apoteks- och sjukhusfarmaci. Studien var longitudinell, eftersom alla studerande samt deras linjechefer intervjuades i början, i mitten och i slutet av residensprogrammet för att se farmacisternas utveckling, det vill säga hurdan inverkan residensprogrammet har på utveckling av expertis samt på den professionella utvecklingen. Intervjuerna transkriberades och kodades med programvaran NVivo. Ramverksanalys användes för att utveckla teorier från data.
Det har funnits nio farmacister på programmet: tre studerande började år 2018, två år 2019, en år 2020 och tre år 2022, varav fyra var farmaceuter och fem provisorer. De tre första studerandena har utexaminerat. Alla intervjuer som har hållits sedan år 2018 inkluderades i analysen (n=33). Intervjuer har hållits i början (n=17), i mitten (n=8) och i slutet av studierna (n=8). Denna studie var en del av en pågående utvärdering av residensprogrammet. Residensstudievägen uppfyllde förväntningarna väl. Förväntningarna gällde utveckling av expertis, professionell utveckling samt att framhäva farmacin på avdelningarna. Alla studerande utvecklade expertis inom sitt specialiseringsområde, vilket erkändes av annan sjukvårdspersonal. Studerandena lärde sig om patientens behandling som en helhet, till exempel hur söka relevant information och vilken annan vårdpersonal är involverad, samt fick mod och självsäkerhet att framföra egna åsikter. Residensprogrammet gynnade även organisationerna genom att förbättra tjänsterna på avdelningarna. Som förväntat av en ny skolning, framkom en del utmaningar, där även pandemin påverkade mer eller mindre. De flesta påträffades hos pilotgruppen samt den andra årskursen. Trots att många frågor redan hanterats, kan det fortfarande krävas åtgärder för att förbättra programmet, till exempel i att klargöra skillnaderna mellan de två studievägarna. Främst sågs svårigheter i planering av studierna, då de ska på bästa sätt utveckla ens expertis inom specialiseringsområdet samt hur samarbeta med annan vårdpersonal, främst läkare, och få dem villiga att bidra.
Resultaten är riktgivande om vad som kan förväntas observeras i framtiden eftersom endast tre studerande har utexaminerats, men ser lovande ut, eftersom alla studerande utvecklade expertis inom sitt område samt flera aspekter indikerande på professionell utveckling sågs. Liknande framsteg förväntas observeras i framtiden. Först då fler har utexaminerats ses resultatet från förändringarna som gjorts hittills. Trots utmaningar, uppfyllde residensstudievägen förväntningarna väl. Residensstudievägen inom Specialiseringsprogrammet inom apoteks- och sjukhusfarmaci har med andra ord utvecklats framgångsrikt vid Helsingfors universitet och är ett viktigt program för att utveckla farmacisters färdigheter och kompetenser