National Library of Finland DSpace Services
Not a member yet
86391 research outputs found
Sort by
Lakning av fosfor från biomassa aska och modell kemikalier
No full textPhosphorus is an important raw material used mainly in fertilizers, with population growth increasing the demand. Sustainable sources of phosphorus are investigated to prevent the depletion of phosphorus reservoirs. While ashes have long served as fertilizers, they often contain heavy metals, and methods to prevent contamination are crucial for environmental health. Leaching of ashes before usage can extract the useful components and separate them from the harmful ones. This thesis focuses on exploring the leaching behaviours of phosphates from both model chemicals and biomass ash. Additionally, it introduces an alternative analytical method for determining phosphorus concentrations in complex aqueous solutions.
The research presented in this thesis delves into the molybdenum blue method's accuracy and its application to determine the phosphorus leaching from biomass ashes in diverse solvents. The experimental procedure investigated single phosphates and phosphate mixtures, as well as hydroxyapatites, which are present in biomass ashes, providing a fundamental understanding of phosphorus leaching. Solvents are employed to adjust pH, revealing a correlation between lower pH levels and increased phosphorus leaching, a trend also seen in equilibrium data. Finally, studying the leaching of biomass ashes stepwise, first in ultrapure water and then in either HCl or HNO3, revealed no significant difference in the choice of acid.
Furthermore, the reliability of the molybdenum blue method with Sb(III) and ascorbic acid as reagents, for simple and complex samples was evaluated. All samples underwent analysis using the molybdenum blue method. The biomass ash results obtained from this method were then compared with those obtained from ICP-OES. The values were comparable but due to issues with the sensitivity of ICP-OES, some uncertainty remains. Additionally, the outcomes from ICP-OES and SEM-EDX reveal that the failure to analyze wheat bran using the molybdenum blue method was most likely due to interferences.
The concentration of phosphorus in biomass ashes, determined through the molybdenum blue method, shows potential as an alternative to ICP-OES for rapid phosphorus concentration estimates, but caution is warranted due to potential interferences making the molybdenum blue method unreliable
Lärarens vilja att stödja elevernas välmående
No full textAllt fler elever upplever ett försämrat välmående inom skolan jämfört med tidigare. Samtidigt upplever lärare ett försämrat välmående, främst orsakat av arbetsrelaterad stress och arbetsbörda. Lärarnas arbetsuppgifter är omfattande, utöver undervisning har lärare ett ansvar att stödja eleverna i deras välmående. Lärare upplever dock att de inte har färdigheter att stödja eleverna i deras välmående. Skolverksamheten påverkar både lärarens och elevens välmående, speciellt viktig är en kvalitativ lärar-elevrelation.Avhandlingen använder sig av en kvantitativ forskningsansats. Avhandlingen är en delstudie av forskningsprojektet SAMSYN, vars syfte är att undersöka stöd- och riskfaktorer för psykiskt välbefinnande inom skolkontexten. Avhandlingens sampel består av 53 lärare inom finlandssvenska skolor i Vasa och Korsholm. Datainsamlingen är gjord genom enkätformulär som besvarades hösten 2022.Avhandlingens syfte är att studera samband mellan lärarnas välmående och lärarnas vilja att stödja elevernas välmående. Det undersöks även hur lärarens kön och arbetserfarenhet påverkar viljan att stödja eleverna i deras välmående. Utgående från syftet har tre forskningsfrågor utformats:1.Hurdana samband finns det mellan lärarnas välmående och deras vilja att stödja elevernas välmående?
2.Hur påverkar lärarnas kön deras vilja att stödja elevernas välmående?
3.Hur påverkar lärarnas arbetserfarenhet deras vilja att stödja elevernas välmående?Resultatet visar att det inte finns ett samband mellan lärarens välmående och deras vilja att stödja elevernas välmående. Därtill visar resultatet att lärarens kön och arbetserfarenhet inte har en påverkan på viljan att stödja elevernas välmående
Bioresorbable Polymer–Bioactive Glass Composite Scaffolds for Bone Regeneration
Get PDFBone defects, caused by disease or trauma, pose a significant challenge in medical care. Bone tissue transplants are commonly used for their treatment, and bone is the second most transplanted tissue in the world. Because of inherent issues relating to the transplants, synthetic materials are investigated for use as bone graft substitutes. In the research covered in this thesis, we studied synthetic three-dimensional scaffolds for bone regeneration. The aim of these scaffolds is to fill bone defects, allow cells from nearby tissues to enter their pores, and promote new tissue formation as they degrade. Ideally, as the scaffold is completely degraded, the defect site will be filled with newly formed bone. Using different methods, we manufactured porous scaffolds with either a polymer matrix or a bioactive glass matrix and studied their degradation in vitro in aqueous degradation media. We also tested two of the scaffolds for their ability to support bone formation in an in vivo model.
In the first two articles, we manufactured poly(lactide-co-glycolide) (PLGA)-based scaffolds with the gas foaming and freeze drying techniques, with or without incorporation of bioactive glass or magnesium hydroxide, and evaluated their degradation in vitro. Several scaffolds underwent unwanted shrinkage, and their pore structure was not satisfactory. However, the innovative approach of integrating bioactive glass fibres into freeze-dried structures resulted in dimensionally stable scaffolds featuring wellinterconnected porosity. We also studied the magnesium ion release from gasfoamed scaffolds. As the role of magnesium in bone regeneration may vary in time during the healing process, it may be beneficial to regulate the magnesium release temporally, with a higher initial release followed by rapidly decreasing release concentrations. Scaffolds with magnesium-containing bioactive glasses released low concentrations of magnesium, whereas scaffolds with magnesium hydroxide provided a significantly higher and more immediate release, which may be particularly beneficial for the bone healing process.
In the third article, two scaffolds, one gas-foamed PLGA scaffold and one freeze-dried PLGA scaffold with bioactive glass fibres, were tested in a bone regeneration model in vivo and compared with commercial bone graft substitutes. Whereas bone healed well with the commercial materials, the tissue regeneration with the experimental scaffolds was not equally good. The unsatisfactory performance of the experimental scaffolds was likely due to their pore size and pore interconnectivity. Pore interconnectivity of the gasfoamed PLGA scaffolds was presumably too low to allow for efficient bone ingrowth, and the pore size of the freeze-dried PLGA–bioactive glass scaffolds was probably too small to allow for dense vascularisation within the scaffold structure, thus inhibiting extensive bone ingrowth.
In the last study, we manufactured porous bioactive glass scaffolds with different polylactide (PLA) coating stereochemistries. The aim was to find out similarities and differences in the mechanical and degradation properties of amorphous, homocrystalline, and stereocomplex crystalline PLA. Although the coatings were only 3 wt.% of the glass scaffold mass, scaffolds coated with PLA had an approximately four-fold higher compressive toughness before immersion and a two-fold higher toughness after immersion in simulated body fluid. Both homocrystalline and stereocomplex crystalline PLA had significantly higher toughness than the amorphous coatings. The coatings also moderated the initial pH peak caused by the bioactive glass, which may be beneficial in an in vivo setting.
Overall, the results in this thesis provide insights into the feasibility of scaffold materials and structures for bone regeneration and the biological requirements for bone growth within the scaffolds. An optimised pore structure should be sought with methods that have a high repeatability and require minimal manual work, such as additive manufacturing techniques. By making informed choices of bioresorbable polymers, for example through variations in the polymer stereochemistry, or by optimisation of the release pattern of biologically active substances, it could be possible to produce scaffolds tailored to exhibit specific properties essential for effective bone regeneration.Benskador som orsakats av sjukdomar eller olyckor är vanligt förekommande och utgör en betydande utmaning inom medicinsk behandling. Transplantat av benvävnad används ofta i behandlingen, och benvävnad är den näst mest transplanterade vävnaden i världen. På grund av problem och begränsningar med transplantaten undersöks syntetiska material som substitut för dem. I den här avhandlingen undersökte vi syntetiska tredimensionella stödstrukturer, så kallade scaffolds, för återbildning av benvävnad. Syftet med stödstrukturerna är att fylla bendefekterna, låta celler från omkringliggande vävnader tränga in i deras porer, och understöda återbildningen av vävnad när de nedbryts. Idealt fylls defekterna slutligen helt och hållet med nybildad vävnad. Vi använde olika metoder för att framställa stödstrukturer, som bestod av en kontinuerlig struktur av endera bionedbrytbar polymer eller bioaktivt glas, och undersökte deras nedbrytning in vitro i vattenlösningar som simulerar kroppsförhållanden. Vi testade även två typer av stödstrukturer för att utvärdera deras förmåga till benåterbildning i en in vivo-modell.
I de två första artiklarna framställde vi stödstrukturer av poly(laktid-samglykolid) (PLGA) med gasskumning och frystorkning, endera med eller utan tillsats av bioaktivt glas eller magnesiumhydroxid. I nedbrytningstesterna krympte flera av de framställda stödstrukturerna, med en olämplig porstruktur som följd. Genom att integrera fibrer av bioaktivt glas i frystorkade stödstrukturer lyckades vi åstadkomma en öppen porstruktur och god dimensionsstabilitet. Vi undersökte även magnesiumfrisättningen från gasskummade stödstrukturer. Eftersom funktionen av magnesium i benåterbildningen varierar i olika stadier av återbildningsprocessen, kan det vara fördelaktigt att reglera frisättningen tidsmässigt, med en hög frisättning i början och med snabbt avtagande nivåer därefter. Stödstrukturer med magnesiuminnehållande bioaktivt glas frisatte magnesium i låga och relativt stadiga koncentrationer, medan stödstrukturer med tillsatt magnesiumhydroxid uppvisade en mycket högre men snabbare avtagande frisättning, vilket kan vara fördelaktigt för benåterbildningen.
I den tredje artikeln undersöktes benåterbildningsförmågan in vivo för stödstrukturer framställda av gasskummat PLGA och frystorkat PLGA med fibrer av bioaktivt glas. Dessa experimentella stödstrukturer jämfördes med två kommersiella bensubstitut. Benvävnaden återbildades väl med de kommersiella materialen, medan vävnadstillväxten inte var lika bra för de experimentella implantaten. De otillfredsställande resultaten för de experimentella stödstrukturerna berodde troligtvis på porstrukturen och porstorleken, vilka inte var optimala för benåterbildningen. Porstrukturen hos gasskummade stödstrukturer var troligtvis för instängd, med för få öppna porer, och porstorleken hos de frystorkade stödstrukturerna var troligtvis för liten för att möjliggöra en tillräcklig blodkärlsåterbildning.
I den sista studien framställde vi porösa stödstrukturer av bioaktivt glas med beläggningar av polylaktid (PLA) med olika stereokemier. Syftet var att karakterisera mekaniska egenskaper och nedbrytningsegenskaper hos amorf, homokristallin och stereokomplext kristallin PLA. Fastän beläggningarna utgjorde enbart 3 vikt-% av glasstrukturens massa, hade stödstrukturerna med polymerbeläggning ungefär fyra gånger högre kompressionsseghet före immersion och två gånger högre seghet efter immersion i simulerad kroppsvätska. De båda delkristallina beläggningarna uppvisade högre seghet än de amorfa beläggningarna. Beläggningarna även begränsade den initiala pHökningen som förorsakas av det bioaktiva glaset, vilket kan vara fördelaktigt in vivo.
Generellt ger resultaten i den här avhandlingen insikter om möjligheterna för material och strukturer att återbilda benvävnad, samt om de biologiska betingelserna som möjliggör benåterbildning inne i stödstrukturerna. En optimerad porstruktur bör eftersträvas med metoder som har hög upprepbarhet och kräver minimalt av manuellt arbete, till exempel genom användning av additiv tillverkning. Genom välgrundade val av biologiskt nedbrytbara polymerer, såsom genom variationer i polymerens stereokemi eller genom optimering av frisättningsmönstret för biologiskt aktiva ämnen, kan det vara möjligt att framställa stödstrukturer som är anpassade för att uppvisa specifika egenskaper som är väsentliga för effektiv benåterbildning.ei tietoa saavutettavuudest
En introduktion till Günther Anders - från Mensch ohne Welt till Welt ohne Mensch och den nya moraliska situationen
No full textDenna avhandling ger en introduktion till den tyska filosofen Günther Anders liv och filosofi. Med avstamp i hans tanke om den prometheiska diskrepansen (prometheische Gefälle), det vill säga vår förminskade förmåga att föreställa oss konsekvenserna av våra teknologiska projekt, redogör jag för hans filosofis tematiska utveckling, från hans tidiga tema gällande den världslösa människan (Mensch ohne Welt), via insikten om den prometheiska diskrepansen, till hans senare tema gällande den potentiellt människolösa världen (Welt ohne Mensch).
För att komma underfund med vad den prometheiska diskrepansen bottnar i, reflekterar jag över Anders tanke om hur bedyrandet av en ekonomisk och teknologisk rationalitet lyckats förlösa det monstruösa, den mest extrema formen av den prometheiska diskrepansen. Bedyrandet kan även förstås som ett förevigande av den ekonomiska och teknologiska rationaliteten, vilket i praktiken innebär att vi i blind hängivenhet tolkar världen genom denna rationalitet och på så vis begränsar vårt förnuft och gör oss mindre än vad vi egentligen är. Jag ger en kort historisk redogörelse av vår skapande förmåga, för att härigenom visa hur förnuftet kan sägas ha degenererat jämsides med den teknologiska utvecklingen och arbetsdelningen, från ett levande till ett instrumentellt förnuft. Det degenererade förnuftet kan ytterligare ses som ett led i att människan genom sin artificialitet abstraherats från sin mångfacetterade världsliga tillvaro, och formats till ett instrument för förevigandet av fantastiska ideal, vilka nödvändigtvis inte är de samma som hennes egna innersta frihetliga ambitioner. Jag lyfter således fram abstraheringen av den mänskliga existensen och hennes görande, och vad jag beskriver som en nonchalans gentemot den personligt världsliga tillvaron, som en väsentlig del i det skeende vari förnuftet och vår tolkning av tillvaron har degenererat. Enligt min framställning bidrar såväl det degenererade, instrumentaliserade förnuftet, som nonchalansen gentemot den världsliga tillvaron till våra svårigheter att föreställa oss våra projekts världsliga konsekvenser.
Den prometheiska diskrepansen innebär också att vårt ansvar i någon mån omöjliggjorts. Jag reflekterar över vad ansvarsförlusten innebär och vilka våra ansvarsfulla möjligheter nu kan tänkas vara. Samtidens moraliska uppgift är för Anders att tolka tillvaron, så att världen inte utvecklas till en värld utan oss. Jag funderar över hur denna tolkningsprocess kan se ut genom att lyfta fram samtida exempel, men också genom att påpeka vikten av att återigen etablera ett levande och fantasifullt förnuft för att tolkningen, vår rationalitet, ska kunna inbringa en vidare förståelse för vår existens och fånga den mångfaldiga helhet vi nu och i framtiden bör vara en del av
En författares död : Skönlitterär intermedia i David Wojnarowiczs bildkonst 1987-1992.
No full textDavid Wojnarowicz (1954–1992) var en multimediakonstnär och författare som var aktiv i New York. Under 1970-talet, innan hans konstkarriär började, aspirerade han till att bli författare. Olika omständigheter ledde honom till New Yorks konstscen 1980, var han blev iblandad i East Village-gruppen. Denna rörelse bidrog till inledningen av den postmoderna konsten i USA. Trots en ny karriärsbana fortsatte Wojnarowicz dock skriva. Han gav ut sitt mest kända verk, Close to the Knives år 1991. I och med AIDS-epidemins och homofobins gradvisa eskalering i det amerikanska samhället blev detta det huvudsakliga ämnet i Wojnarowiczs texter och konstverk, och det är detta de många ämnena i boken enas i. År 1987 dog hans närmaste vän Peter Hujar av AIDS, och Wojnarowicz själv diagnostiserades som HIV-positiv. Efter detta inleddes en ny stilistisk fas i hans bildkonst. Texter som först existerat separat från det konstnärliga började nu inkluderas i hans verk. Att använda text som visuellt medel hade blivit vanligt under postmodernismen. Wojnarowiczs tillämpning är dock mer avancerad. Hans budskap synliggörs genom samma skönlitterära medel som i hans böcker, och dessa metoder utgör även hur vi uppfattar verkens budskap.
Avhandlingens syfte är att analysera textanvändningen i David Wojnarowiczs bildkonst efter 1987 som exempel på intermedia och ikonotext, och att jämföra honom med andra dåtida bildkonstnärer som arbetade textbaserat. Vad kännetecknar Wojnarowiczs författarskap och textproduktion? Hur påverkade litterära intressen hans bildkonst? Vad var Wojnarowiczs syfte med att inkludera sina texter i verken, och vad särskiljer honom från andra konstnärers textanvändning? Avhandlingens primärmaterial är Wojnarowiczs roman Close to the Knives och fem bildkonstverk producerade efter 1987. Författarskapets kännetecken identifieras och dess synlighet i hans bildkonst redogörs för. Exempelverken analyseras utefter en text-bildorienterad modell framställd av Michel Foucault. Resultatet undersöks sedan utefter Werner Wolfs multimediaorienterade ramverksbegrepp.
Utöver sin mer kända bildkonst producerade David Wojnarowicz skönlitterär text under den största delen av sitt liv. Efter 1987 började han inkorporera dessa texter i sin bildkonst. Dessa verk står ut i dess avancerade tillämpning av skönlitterär text och framom semiotiskt inriktade textmedel i den amerikanska postmoderna konsten
Helsingin seudun citylogistiikkaselvitys
No full textHelsingin seudun citylogistiikkaselvitys toteutettiin Uudenmaan ELY-keskuksen ja HSL:n toimeksiannosta osana Helsingin seudun maankäytön, asumisen ja liikenteen suunnitelmaa (MAL 2023 ‐suunnitelma). Suunnitelman liikenneosio käsittää kaikki liikennemuodot sisältävän lakisääteisen liikennejärjestelmä-suunnitelman. MAL 2023 ‐suunnitelman valmistelun yhteydessä tunnistettiin tarve tarkastella citylogistiikkaa ja sen tarpeita erillisessä selvityksessä.ei tietoa saavutettavuudest