18101 research outputs found
Sort by
The urban human’s connection to nature : a transformation of Altplatsen
Get PDFDetta arbete undersöker den urbana människans personliga relation till naturen och hur denna relation kan främjas genom gestaltning av offentliga miljöer, i en semi-urban kontext. Arbetet grundar sig i en oro över att människan allt mer distanseras från naturen till följd av en urbanisering och stadsplanering som inte integrerar natur och dess processer. Syftet med arbetet är att få en förståelse för människans relation med naturen och identifiera hur denna kan främjas genom gestaltning. Arbetet belyser även vikten av en stark relation till naturen för människans välbefinnande samt för ökad miljömedvetenhet och engagemang.
Metoden innefattar en litteraturöversikt, dialogarbeten med fokus på kvalitativa djupintervjuer för att samla in information om människors upplevelser och relation till naturen, samt observationer genom platsbesök. Dessa insikter har sedan legat till grund för en gestaltning.
Gestaltningsförslaget för Altplatsen, framtaget genom en iterativ process, syftar till att skapa en plats med naturlig karaktär som bjuder in till både interaktion och kontemplation. Genom att integrera grönska och naturliga material främjas människans relation till naturen. Platsen erbjuder både rum för reflektion och social samvaro, samt varierande gångvägar som ger olika naturupplevelser. Växter, interaktiva vattenelement och konstverk med naturpedagogiska inslag stärker denna relation. Förslaget främjar därmed en djupare anknytning mellan människa och natur i en urban miljö.This study investigates the personal relationship of urban dwellers with nature and how this relationship can be fostered through the design of public spaces in a semi-urban context. Rooted in a concern that humans are increasingly distanced from nature due to urbanization and urban planning that fails to integrate natural elements and processes, the work aims to understand this relationship and identify design strategies for its enhancement. The study also highlights the importance of a strong connection with nature for human well-being, as well as for increased environmental awareness and engagement.
The method includes a literature review, dialogue work with a focus on qualitative in-depth interviews to gather information about people’s experiences and relationships with nature, as well as observations through site visits. These insights formed the basis for the design proposal.
The design proposal for Altplatsen, developed through an iterative process, aims to create a space with a natural character that invites both interaction and contemplation. By integrating greenery and natural materials, the design promotes the human connection to nature. The space offers areas for reflection and social interaction, with varying pathways providing diverse nature experiences. Plants, interactive water elements, and nature-based art pieces further strengthen this connection. The proposal thus fosters a deeper relationship between humans and nature within an urban context
The pet owners' perspective on the clinical staff's communication ability : regarding further treatment at home after a clinic visit
Get PDFKommunikation inom djurens hälso- och sjukvård är en vital del för att säkerställa att den behandling och omvårdnad som klinikpersonal rekommenderar utförs korrekt av djurägare. Det kan möjliggöras genom att applicera en relationscentrerad kommunikationsmodell som syftar till att inkludera djurägaren samt vara lyhörd för dennes behov och åsikter. En bristande kommunikation kan emellertid leda till sämre compliance och negativa konsekvenser för djur och djurägare. Syftet med studien var att undersöka djurägarens upplevelse av kommunikationen med klinikpersonalen inför vidare behandling i hemmet för att därigenom kunna identifiera eventuella brister som kan uppstå. Studien ämnade även undersöka hur denna kommunikation kan påverka compliance och den fortsatta behandlingen i hemmet.
En enkätstudie riktades till hund- och kattägare som behandlat/vårdat sitt djur i hemmet efter ett klinikbesök under de senaste sex månaderna. Totalt 51 respondenter inkluderades i analysen då de uppfyllde inklusionskriteriet samt genomförde enkäten i sin helhet. Enkäten distribuerades genom ett bekvämlighetsurval i 24 grupper på Facebook för personer med särskilt intresse för hund och katt.
Aspekter såsom lyhördhet, inkludering samt tydlighet hos klinikpersonalen skattades på en skala mellan ett och nio där nio motsvarade det bästa värdet. För dessa aspekter identifierades medianen åtta eller nio. Trots en hög skattning av klinikpersonalens kommunikationsförmåga identifierades områden med förbättringspotential. Orsaker till upplevd osäkerhet hos respondenterna uppgavs vara att de inte blev visade hur de praktiskt skulle utföra behandlingen och hade svårt att minnas muntlig information. Bara sex procent av respondenterna fick behandlingsmetoden demonstrerad och två procent fick någon typ av videomaterial. Även om en majoritet av respondenterna var positiva till klinikpersonalens lyhördhet och förmåga att inkludera djurägaren svarade ungefär en femtedel att de inte instämde eller var neutrala i påståenden som berörde dessa aspekter.
Generellt hade djurägarna som medverkade i studien en positiv syn på klinikpersonalens kommunikationsförmåga. Flera aspekter förknippade med den relationscentrerade kommunikationsmodellen skattades högt av respondenterna, vilket kan tala för att klinikpersonal går ifrån den hierarkiska kommunikationsmodellen. Trots detta identifierades brister i kommunikationen, däribland formatet i vilken informationen förmedlas, informationens kvalitet och djurägarens upplevelse av klinikpersonalens lyhördhet och förmåga att inkludera djurägaren i beslutsfattande. Dessa brister kan resultera i sämre compliance och i sin tur få negativa konsekvenser för både djur och djurägare.Communication in animal healthcare is a vital part in ensuring that the treatment and care recommended by clinical staff is correctly carried out by pet owners. This can be enabled by applying a relationship-centered communication model that aims to include the pet owner and be attentive to their needs and opinions. However, a lack of communication can lead to poorer compliance and negative consequences for pets and pet owners. The aim of the study was to investigate the pet owner's experience of communication with the clinical staff in preparation for continued treatment at home, in order to identify any potential shortcomings. The study also aimed to examine how this communication may affect compliance and the continued treatment at home.
A survey was directed at dog and cat owners who had treated/cared for their animal at home after a clinic visit within the past six months. A total of 51 respondents were included in the analysis as they met the inclusion criteria and completed the survey in full. The survey was distributed through a convenience sample in 24 Facebook groups for people with a particular interest in dogs and cats.
Aspects such as attentiveness, inclusion, and clarity on the part of clinical staff were rated on a scale from one to nine, where nine corresponded to the best value. For these aspects, the median was eight or nine. Despite a high rating of the communication skills of the clinical staff, areas with potential for improvement were identified. Causes of perceived uncertainty among the respondents were stated to be that they were not shown how to practically carry out the treatment and had difficulty remembering verbal information. Only six percent of respondents had the treatment method demonstrated, and two percent received some type of video material. Although the majority of respondents were positive about the clinical staff’s attentiveness and ability to include the pet owner, approximately one fifth disagreed or were neutral in statements concerning these aspects.
In general, the pet owners who participated in the study had a positive view of the communication skills of the clinical staff. Several aspects associated with the relationship-centered communication model were rated highly by the respondents, which may indicate that clinical staff are moving away from the hierarchical communication model. Despite this, shortcomings in communication were identified, including the format in which the information is conveyed, the quality of the information, and the pet owner’s experience of the clinical staff’s attentiveness and ability to include the pet owner in decision-making. These shortcomings may result in poorer compliance and in turn lead to negative consequences for pets and pet owners
Pododermatitis in domestic rabbits : an interview study regarding risk factors and nursing recommendations
Get PDFPododermatit, även kallat trycksår, hos tamkaniner utgör ofta ett förbisett men allvarligt tillstånd som kan leda till smärta och långsiktiga hälsoproblem. Kaniner visar sällan tydliga tecken på smärta och obehag vilket gör det svårt att upptäcka smärta och sjukdom i ett tidigt stadium. Det är därför av betydelse för djurägare och djurhälsopersonal att ha kunskap om vanliga åkommor som kan orsaka smärta för kaninen, såsom pododermatit. Det är viktigt ur välfärdssynpunkt och det finns ett stort behov av att öka medvetenhet och kunskap om sjukdomen. Det är särskilt viktigt avseende behandling och omvårdnad, i syfte att upptäcka sjukdomen i ett tidigt skede och därmed förhindra utveckling till ett obotligt tillstånd.
Genom att undersöka och belysa pododermatitens patogenes och kliniska presentation, syftar detta arbete till att sprida kunskap till både djurägare och djurhälsopersonal om riskfaktorer och omvårdnadsåtgärder. Genom en kombination av litteraturstudie och intervjuer med svensk djurhälsopersonal med klinisk erfarenhet av kaniner med pododermatit, presenterar detta arbete en jämförelse mellan tidigare forskning och praktiska erfarenheter.
Resultatet från intervjustudien visade att respondenterna var eniga. De ansåg att underlaget är den mest effektiva omvårdnadsåtgärden, både för förebyggande och vid behandling av pododermatit hos tamkaniner. Mjukare underlag ansågs förhindra försämring av alopeci på de drabbade områdena. Flera av respondenterna poängterade att ändring av underlaget är särskilt viktigt vid allvarligare fall av sjukdomen. Hälften av respondenterna ansåg att sårbehandling med olika salvor och krämer kan vara positivt vid mildare former av pododermatit. Behandlingen syftar till att förbättra blodcirkulationen och underlätta nybildning av hudceller.
Sjukdomen är underdiagnostiserad, men genom att förbättra kaninens boendemiljö och öka medvetenheten om sjukdomen bland djurägare och djurhälsopersonal kan risken minskas. Tidig upptäckt och förebyggande åtgärder är avgörande för att förbättra djurvälfärden och minska förekomsten av pododermatit hos tamkaniner. Det finns fortfarande stor brist på forskning kring behandling och omvårdnad av pododermatit, särskilt ur ett svenskt perspektiv och i relation till den svenska djurskyddslagstiftningen. Vidare forskning behövs därför för att fastställa en optimal fungerande behandling som kan leda till att tillståndet lindras.Pododermatitis, also known as sore hocks, in domestic rabbits is often an overlooked but serious condition that can lead to pain and long-term health issues. Rabbits rarely show signs of pain and discomfort which makes it hard to discover pain and disease in an early stage. It is therefore of importance for pet owners and animal health staff to have knowledge about common ailments that can cause pain for the rabbit, such as pododermatitis. It is important from a welfare perspective and there is a great need to increase awareness and knowledge about the disease. It is especially important in regard of treatment and nursing care, for the purpose of discovering the disease at an early stage and preventing the development into an incurable state.
By investigating and elucidating the pathogenesis of pododermatitis and its clinical presentation, this bachelor thesis aims to spread knowledge to both pet owners and animal health staff about risk factors and nursing interventions. Through a combination of literature studies and interviews with animal health staff with clinical experience of rabbits with pododermatitis, this bachelor thesis presents a comparison between previous research and practical experiences.
The result of the interview study showed that the respondents were in agreeance. Their opinion was that the substrate is the most effective nursing intervention, both for prevention and treatment of pododermatitis in domestic rabbits. Softer substrate was considered preventative to the deterioration of alopecia in the affected areas. Several of the respondents emphasized that changing the substrate is especially important in more serious cases of the disease. Half of the respondents were of the belief that wound treatment with ointments and creams can be positive for milder forms of pododermatitis. The treatment aims to improve blood circulation and facilitate the formation of new skin cells.
The disease is underdiagnosed, but by improving the rabbit’s living environment and increasing awareness of the disease among pet owners and animal health staff the risk can be reduced. Early detection and preventive measures are crucial to improving animal welfare and decreasing the prevalence of pododermatitis in domestic rabbits. There is still a great lack of research regarding the treatment and nursing care of pododermatitis, especially from a Swedish perspective and in relation to the Swedish animal welfare legislation. Further research is therefore necessary to determine an optimal effective treatment which can lead to alleviation of the condition
Stress prevention measures in connection with the care of big cats (Panthera) in captivity
Get PDFVeterinärbesök kan ofta vara en stressande situation för djur. Eftersom djuren inte alltid har möjlighet att själva kontrollera omständigheterna är det viktigt för djurhälsopersonal att identifiera stressorer för att förebygga och åtgärda dessa. Att sträva efter lugn djurhantering är viktigt inte bara för husdjur utan även vid omvårdnaden av vilda djur som hålls i fångenskap, eftersom stress har en negativ effekt på både hälsa och välfärd. Stereotypa beteenden kan uppstå till följd av en inadekvat miljö där djuren inte har möjlighet att undvika stress eller utföra naturliga beteenden.
Syftet med detta kandidatarbete var att undersöka hur stress påverkar stora kattdjur i fångenskap, sambandet mellan stress och utvecklandet av stereotypier samt vilka stressreducerande åtgärder som kan implementeras i samband med omvårdnad. Arbetet fokuserade på stora kattdjur inom släktet Panthera; jaguar (Panthera onca), lejon (Panthera leo), leopard (Panthera pardus), snöleopard (Panthera uncia) och tiger (Panthera tigris).
I dagsläget finns det, enligt författarna till detta kandidatarbete, ingen forskning gjord på hur stressfri hantering kan tillämpas och uppnås vid omvårdnad av stora katter i fångenskap. För att undersöka detta genomfördes en kvalitativ intervjustudie med tio personer delaktiga i omvårdnaden av stora kattdjur på djurparker och rescues i Sverige, Storbritannien och USA.
Studien fann att stress är vanligt förekommande bland stora kattdjur i fångenskap och ansågs vara en bidragande orsak till att stereotypier uppstår. Vidare ansåg majoriteten av respondenterna att ett djurs bakgrund eller förväntan inför en specifik situation, till exempel utfodring, är ytterligare möjliga orsaker till uppkomsten av stereotypier. Pacing var den mest observerade stereotypin följt av överdrivet putsande. Stressreducerande åtgärder som implementerades var olika typer av miljöberikning, lugn djurhantering frivillig hantering samt lugnande och ångestdämpande läkemedel.
Det finns olika metoder att tillgå för att minska stress och öka välfärden hos stora kattdjur i fångenskap vid hantering och omvårdnad. Enligt detta kandidatarbete är det viktigt att ta hänsyn till ett djurs bakgrund och individuella behov för att kunna applicera åtgärderna på bästa sätt och erbjuda adekvat omvårdnad. Så långt det är möjligt är det positivt att hantering av djuren vid omvårdnad sker på deras villkorVisits to a veterinary clinic can often be stressful for animals. Since animals can’t control these circumstances themselves, it is important for animal health staff to identify stressors to prevent and remedy these. To strive for stress-free handling is important not only for domesticated animals but also when caring for wild animals in captivity, because stress has a negative effect on both health and welfare. Stereotypic behaviors in animals can develop as a result of inadequate environmental conditions where animals lack the opportunity to perform natural behaviors and avoid stress.
The purpose of this bachelor’s thesis was to examine how stress affects big cats in captivity, the link between stress and developing stereotypies and also which stress-reducing measures can be implemented in connection with care. This thesis focused on big cats in the genus Panthera; jaguar (Panthera onca), lion (Panthera leo), leopard (Panthera pardus), snow leopard (Panthera uncia) and tiger (Panthera tigris).
According to the knowledge of the authors of this thesis no research has been done regarding how stress-free handling can be applied to the care of big cats in captivity. To investigate this shortfall a qualitative interview study was conducted with ten professionals involved with the care of big cats in zoos and rescue organisations in Sweden, Great Britain and the USA.
This study found that stress is a common occurrence amongst big cats in captivity and is considered a contributing factor to why stereotypies occur. Furthermore, the majority of the respondents considered an animal’s background or anticipation before a specific situation, for example feeding, to be other possible causes to the development of stereotypies. Pacing was the most observed stereotypy followed by excessive grooming. Implemented stress reducing measures were different types of environmental enrichment, low stress handling, voluntary handling and in some cases calming and anxiety reducing medicine.
There are different methods available to help reduce stress and increase welfare in big cats in captivity. According to this thesis it is important to consider the background of an animal and its individual needs in order to apply measures in the best way and offer adequate care. If the situation allows it, voluntary handling is beneficial since it gives animals the option to decide for themselves
Fear of fireworks in dogs : how early experiences and used methods can ease the experience
Get PDFLjudkänslighet är vanligt förekommande bland dagens sällskapshundar och fyrverkerirädsla är den mest förekommande typen av ljudkänslighet. Då fyrverkerier i Sverige förekommer under stora delar av året, främst under vinterhalvåret, kan vissa individer få en kraftigt negativ påverkan på välfärden. Därför är det av stor vikt för djurhälsopersonal att kunna hjälpa hundägarna och deras hundar för att hitta rätt metoder som kan hjälpa just dem utifrån den evidens som finns idag.
I detta kandidatarbete utfördes en enkätundersökning där hundägare till fyrverkerirädda hundar fick svara på frågor kring hur deras hunds rädsla utvecklats genom åren, vilka metoder de använt för att lindra hundens rädsla och dess effekt, samt vilken typ av rådgivning de har fått från djurhälsopersonal. Resultaten baserades på svar från 62 hundägare, där några avhopp förekom under enkätens gång.
Av respondenterna svarade endast åtta personer att deras hund upplevdes mindre rädd idag jämfört vid hundens första fyrverkeritillfälle. En tendens till korrelation kan ses mellan reaktion vid första upplevelsen av fyrverkerier och en stark reaktion på fyrverkerier idag (R=0,24, p=0,08). Det kan även ses en ökad rädsla för fyrverkerier utifrån en ökande ålder. De vanligaste rapporterade symtomen på rädsla var att skaka, gnälla, försöka fly och/eller söka närhet till ägaren.
För att lindra hundarnas fyrverkerirädsla finns många metoder, med olika stor vetenskaplig evidens bakom. De metoder som flest hundägare i studien provat var att anpassa miljön i hemmet och/eller att åka iväg till en plats utan fyrverkerier. De metoder som enligt hundägarna visat ge bäst effekt var att åka i väg till en plats utan fyrverkerier och/eller lugnande läkemedel. Det verkar finnas en viss brist i kunskap bland hundägarna gällande hjälp mot fyrverkerirädsla på lång sikt, utan i stället väljs metoder som hjälper på kort sikt under den aktuella perioden.
Det här kandidatarbetet syftar till att öka djurhälsopersonalens kunskap om vilka metoder som används för att lindra hundars rädsla för fyrverkerier, samt vilka metoder som visat ge bäst effekt. Detta för att hjälpa hundägare att hitta verktyg som kan lindra hundens upplevelse av fyrverkerier och därmed öka välbefinnandet för både hund och hundägare. Endast en tredjedel av respondenterna hade sökt hjälp av djurhälsopersonal och av dessa ansågs rådgivningen vara något otillfredsställande. En ökad förståelse hos djursjukskötare och annan djurhälsopersonal för vilka metoder som finns och hur dessa används kan öka hundägarens känsla av tillfredsställelse med rådgivningen.Noise aversion is a common condition amongst companion dogs today and fear of fireworks is the most common among these. Since fireworks in Sweden occurs during a big part of the year, mostly during the winter, some individuals can have a strongly negative impact on the welfare. Therefore, it is of great importance that animal health staff can help dogs and their owners to select evidence-based methods currently recommended.
A survey was conducted in this bachelor’s thesis where owners of dogs afraid of fireworks, answered questions about how the dogs fear of firework had progressed throughout the years, what methods they had used to ease the dogs fear, the perceived effectiveness of those and what kind of counselling they had received from animal health staff. The results are based on 62 answers from dog owners, where some people decided to withdraw before completing the survey.
Of the respondents only eight answered that their dog was less afraid of fireworks today compared to the dogs first experience of fireworks. A tendency to correlation was observed between the dogs' reaction at the first experience with firework and strong reactions to firework today (R=0,24, p=0,08). It is also possible to see an increased level of fear along with an increased age. The most common symptoms of fear were stated as shaking, whining, trying to escape and/or searching closeness to owner.
There are multiple methods available to ease the dogs fear of firework, with various amount of scientific evidence behind. The most common methods that the dog owners in this study had tried was to adjust the environment in the home and/or to go away to a place without fireworks. The methods with best effect according to the same owners were to go away to a place without fireworks and/or sedatives. It appears to be a lack of knowledge in what methods to use for an effect in the long term amongst the dog owners, and instead it is the methods that’s helping in short term chosen for the current period.
This bachelor’s thesis aims to heighten the knowledge amongst animal health staff about what methods there are to ease the dogs fear of fireworks, and what methods shown to have the best effect. This is to help dog owners find the correct tools to ease their dogs fear of firework for an increased welfare for both the dog and the dog owner. Only one third of the respondents had sought help from veterinary health staff and the counselling among these was considered somewhat unsatisfying. A heightened understanding among veterinary nurses and other animal health staff for what methods there are and how these are used can increase the feeling of satisfaction among the dog owners
Stress in horses admitted to a veterinary clinic : an observational study on stress signals in horses
Get PDFHästar som skrivs in på hästklinik för avancerad vård eller operation utsätts för en ny och ofta okänd miljö, där även hästar som är vana vid att anpassa sig till nya miljöer kan bli stressade. Om hästars tecken på stress inte uppmärksammas och förebyggs riskerar hästarna att skada både sig själva och personer som hanterar dem. Det innebär även en risk att hästarnas välfärd försämras då stress kan ge upphov till en rad negativa konsekvenser både fysiskt och mentalt. Forskning visar att människor ofta misslyckas med att uppfatta hästars tecken på stress. Vissa tecken är subtila och därmed svåra att upptäcka, som exempelvis ansiktsuttryck, medan andra är tydligare, som vokalisering eller boxvandring.
Syftet med kandidatarbetet var att undersöka om det visuellt går att bedöma hästars tecken på stress vid uppstallning på hästklinik. De sex hästarna i studien vara alla åringar av rasen varmblodig travare som skulle genomgå en planerad operation men bedömdes inte uppleva någon smärta preoperativt. De filmades i box inför den planerade operationen och två filmklipp per häst bedömdes av två observatörer. Stressbedömningen baserades på ett protokoll med beteendeindikationer för stress hos hästar där uppvisat beteende poängsattes enligt protokollets skala.
Resultaten visade att alla hästar utom en uppvisade tecken på stress vid uppstallning på hästklinik. De visade dock olika nivåer av stress, där majoriteten uppvisade graden måttligt stressad. En häst uppvisade hög grad av stress. Studiepopulationens storlek och urval gör dock att vidare studier behövs för att kunna dra några slutsatser kring hästars upplevelse på klinik i stort. Denna studie belyser att stressbedömning utifrån hästarnas beteenden är möjlig att göra och kan komplettera fysiologiska mätningar. Det kan därför finnas ett värde i att vidareutbilda personal inom djurens hälso- och sjukvård kring bedömning av stress för att ha möjlighet att förbättra omvårdnaden och minska risken för skador hos både hästar och människor, samt förbättra välfärden för hästar under deras tid på hästklinik.Horses that require admission to a veterinary clinic for advanced care or surgery are exposed to a new and often unfamiliar environment, where even horses that are used to adapting to new environments can become stressed. If signs of stress in horses are not noticed and prevented, the horses risk injuring both themselves and the people who handle them. This also means a risk that the welfare of the horses will deteriorate as stress can give rise to a number of negative consequences both physically and mentally. Research shows that people often fail to perceive signs of stress in horses. Some signs are subtle and therefore difficult to detect, such as facial expressions, while others are more obvious, such as vocalizations or pacing.
The purpose of the bachelor’s thesis was to investigate whether it is possible to visually assess signs of stress in horses when they are stabled at a veterinary clinic. The six horses in the study were all warm-blooded trotter yearlings that were to undergo a planned surgery but were not assessed to be experiencing any pain preoperatively. They were filmed in a box before the planned surgery and two film clips per horse were assessed by two observers. The assessment was based on a protocol with behavioural indications for stress in horses, where exhibited behaviour was scored according to the protocol’s scale.
The results revealed that all horses except one showed signs of stress when stabled at the veterinary clinic. However, they showed different levels of stress, with the majority showing a degree of moderately stressed. One horse showed a high degree of stress. However, the size and selection of the study population mean that further studies are needed to be able to draw any conclusions about horses’ experience at the clinic in general. This study highlights that stress assessment based on the horses' behaviours is possible and can complement physiological measurements. Therefore there may be value in further training animal health care personnel in stress assessment to be able to improve care and reduce the risk of injury to both horses and humans, as well as improve the welfare of horses during their time at the veterinary clinic
Dystocia in dogs linked to environment during pregnancy : a survey study
Get PDFDenna studie undersökte faktorer som kan påverka risken för
valpningskomplikationer hos hundar. Det primära målet var att utvärdera om flytt
under dräktighet, närvaron av andra hundar nära valplådan, uppfödarens
erfarenhetsnivå och tikens individuella personlighet bidrog till ökad risk. Studien
undersökte efterlevnad av lagar och förordningar gällande transport av dräktiga
tikar, samt om tidpunkten för parning påverkade kullstorleken. Data samlades in
genom en anonym online undersökning, som omnämndes med webbadress via
tidningen Hundsport, veterinärkliniker och sociala medieplattformar som
Facebook.
Frågeformuläret innehöll frågor om tiken och hennes omständigheter före, under
och efter dräktigheten, samt hennes personlighetsdrag. De insamlade svaren
bearbetades med Excel och Access, analyserna inkluderade ANOVA- och chi2
-test.
Statistisk signifikans definierades som p < 0,05, med en trend mot signifikans
betraktad vid p < 0,1. Totalt samlades 159 individuella svar in, var och en
motsvarade en unik valpkull.
Studien fann inget statistiskt signifikant samband mellan flytt under dräktigheten
och valpningsresultat (Chi² = 0,13, p = 0,72), oavsett i vilket stadium av
dräktigheten flyttningen inträffade (Chi² = 2,28, p = 0,32). Inga signifikanta
samband identifierades mellan valpningskomplikationer och närheten till andra
hundar (Chi² = 4,43, p = 0,88), eller uppfödarens erfarenhetsnivå (Chi² = 0,96, p =
0,81). Bland de personlighetsdrag som undersöktes var tikens beteende i okända
miljöer – om hon bedömdes säker eller osäker – den enda egenskapen som var
signifikant associerad med valpningsresultat (Chi² = 6,19, p = 0,013). Inga andra
personlighetsdrag visade en statistiskt signifikant korrelation.
Studien visade också att mer än var tionde dräktig tik transporterades under en tid
av dräktigheten som är förbjudet enligt svensk lagstiftning. Att flytta tiken sent
under dräktigheten ökar inte risken för dystoki (Chi² = 0,56, p = 0,45). De flesta
uppfödare började para under perioden med maximal fertilitet. Att börja para
tidigare i löpet var associerat med mindre kullstorlek (p = 0,020, F1,₁₂₂ = 5,55).
Sammanfattningsvis kunde inga av de externa faktorer som undersöktes kopplas till
valpningskomplikationer. Tikens osäkerhet i nya miljöer påverkade dock
valpningsförloppet och att börja para tidigt i löpet gav upphov till mindre
valpkullar
Toothbrushing in cats : a survey study about pet owners’ experiences
Get PDFTandsjukdomar är idag vanligt hos katt. Det finns många studier kopplat till tandborstning och dess roll i att förebygga sjukdom. Det saknas dock forskning om hur kattägare utför tandborstning i praktiken. Denna studie ämnade att kartlägga hur svenska kattägare som borstar tänderna går till väga i praktiken. Studien riktade in sig på att utforska hur kattägare lär sig om och utför tandborstning, samt vilka metoder, rutiner och produkter de använder sig av.
Studien baserades på en enkätundersökning som riktade sig till kattägare som borstar tänderna på sin katt. Enkäten distribuerades i Facebookgrupper som riktade sig till kattägare. Den mejlades även ut till veterinär- och djursjukskötarstudenter vid Sveriges Lantbruksuniversitet, samt till djursjukhus och djurkliniker. Den innehöll sammanlagt 28 frågor som berörde rutiner för tandborstning, informationshämtning, inlärning av tandborstning, användande av munvårdsprodukter samt upplevelser av tandborstning.
Resultatet baserat på totalt 52 enkätsvar visade att en stor andel kattägare utför daglig tandborstning, vilket de gör via tandborstar anpassade för djur, med antingen enzymatisk tandkräm eller vatten på tandborsten. Det visade också att kattägare inhämtar information via högskola/skola, internet eller via djurhälsopersonal, som till exempel djursjukskötare och veterinär. Gällande övriga munvårdsprodukter så var dentalgodis den mest använda produkten. Resultatet visade även att många kattägare började med korta sessioner för att lära sin katt att få tänderna borstade. Många använde även belöning i olika former. Det var vanligt bland kattägare att utföra tandborstning vid samma tid varje dag. De flesta uppgav att de borstade kvällstid samt har katten i knät vid tandborstning. Vidare uppgav de flesta kattägare att de borstar alla kattens tänder, men endast utsidan.
Studien anses inte kunna dra några slutsatser om den generella målpopulationen på grund av urvalsbias, men kan ses som ett första steg i att kartlägga kattägares rutiner gällande tandborstning. Detta skulle i sin tur kunna vara värdefullt för att förbättra rådgivningen gällande munhälsa som ges av legitimerade djursjukskötare och även inspirera fler, mer omfattande studier inom detta ämne.Periodontal disease is common in cats today. Studies show that toothbrushing has an important part in the prevention of periodontal disease. However, there is a lack of research in documentation of cat owner’s practical methods of toothbrushing. The aim of this study was to pin out how cat owners get information and do the toothbrushing, and which methods, routines and products they use.
The study was based on a survey that was aimed at cat owners who brushes their cats’ teeth. The survey was distributed in Facebook groups aimed at cat owners. It was also sent via e-mail to the veterinary and veterinary nursing students at the Swedish University of Agricultural sciences and to veterinary clinics and hospitals in Sweden. The survey contained a total of 28 questions which asked about routines for toothbrushing, collection of information, training, the usage of oral health products and the owners’ experiences of toothbrushing.
The results, based on a total of 52 survey answers, showed that a large percentage of cat owners perform daily toothbrushing, which they do using toothbrushes made for animals, with either enzymatic toothpaste or with water. It also showed that cat owners get information via university/school, the internet or via animal health care professionals, such as veterinarians and veterinary nurses. When it came to other oral health products, dental chews were the most used product. The results also showed that many cat owners started with short sessions to teach their cats to get their teeth brushed. Rewards were also used in different forms. It was common among owners to perform toothbrushing at the same time of day every day. Most of the cat owners brushed the teeth during the evening and had their cat in their lap during the toothbrushing. Moreover, many cat owners brushed all their cats’ teeth, but only the outside.
The study is not able to draw any definitive conclusions about the general population but can be seen as a first step to mapping out cat owners’ routines in terms of toothbrushing. This could in turn be useful to improve the guidance given to owners about oral health and inspire further and more in-depth studies within this subject
From wading pools to play sculptures : historical outdoor playground design in Sweden during the 20th century
Get PDFDenna uppsats syftar till att och kartlägga och analysera vissa viktiga lekmiljöer under 1900-talet i Sverige. Med fokus på dess syften, hur de har utformats och hur de har påverkat barns lek. Genom att utforska frågeställningen vilka typer av lekmiljöer har utformats i Sverige under 1900-talet och vilka lärdomar kan dras från dem.
Metoderna som har använts i uppsatsen är litteraturstudie och arkivstudie. Kombinationen gav en bred och djupgående förståelse för olika typer av lekplatser i Sverige under 1900-talet. En kontextuell grund skapades genom litteraturstudien där tidigare forskning och historiska beskrivningar låg till grund. Med hjälp av arkivstudien hittades primärkällor från stadsarkiv. Kombinationen av dessa metoder gav en mångsidig bild av hur olika lekmiljöer både har sett ut och används genom 1900-talet i Sverige.
Resultatet innefattar en kartläggning av flertalet olika typer av lekmiljöer som bland annat visar på dess syften, utformning och användning. Några av dem är exempelvis skapade bygglekplatsen en lekmiljö som stimulerade barns problemlösning, fantasi och kreativitet då de själva fick bygga sin lekmiljö. Parklekar och plaskdammar främjade social interaktion. Även mindre bra utformningar av lekplatser tas upp så som så kallade asfaltsöknar och Kit Fence Carpet lekplatser som till viss grad begränsat barns möjlighet till fysisk utmaning och kreativ lek.
Slutsatsen av uppsatsen gav flertalet lärdomar för framtida utveckling av lekmiljöer. Några av dessa är att närvarande pedagoger kan bidra till en trygg miljö som gjorde att barn samarbetade och interagerade med varandra. Vissa lekplatser bidrog till kreativt skapande och därmed problemlösning och utveckling. Närhet till lekplatser skapade en trygghet hos föräldrarna vilket gjorde att barnen hade en friare typ av lek. Samt mindre lyckade utformningar så som redskapslösa lekplatser, med avsaknad av naturliga element. Eller standardiserad typ av lekmiljö som främst fokuserar på barnens säkerhet hämmade bland annat den fysiska aktiviteten.This thesis aims to map and analyze key play environments in Sweden during the 20th century, with a focus on their purposes, how they were designed, and how they influenced children's play. It explores the research question: What types of play environments were created in Sweden during the 20th century, and what lessons can be learned from them?
The methods used in the thesis include a literature review and archival research. This combination provided a broad and in-depth understanding of different types of playgrounds in Sweden during the 20th century. A contextual foundation was established through the literature review, which drew on previous research and historical accounts. Archival research provided access to primary sources from city archives. Together, these methods provided a multifaceted picture of how different play environments looked and were used throughout the 20th century in Sweden.
The results include a mapping of various types of play environments, showing their purposes, designs, and uses. For example, the adventure playground stimulated children's problem-solving skills, imagination, and creativity by allowing them to build their own play space. Park playgrounds and wading pools promoted social interaction. Less successful playground designs were also discussed, such as so called asphalt deserts and Kit Fence Carpet playgrounds, which to some extent limited children's opportunities for physical challenge and creative play.
The conclusion of the thesis highlights several lessons for the future development of play environments. Some of these include that the presence of pedagogues can contribute to a safe environment that encourages cooperation and interaction among children. Certain playgrounds fostered creative construction, problem-solving, and personal development. Proximity to playgrounds provided parents with a sense of safety, which allowed children to engage in freer forms of play. On the other hand, less successful designs — such as equipment-free playgrounds lacking natural elements or overly standardized environments that primarily focused on safety — were found to for instance inhibit physical activity
Bacillus subtilis as a biostimulant in lettuce cultivation : an experimental investigation of the impact of microbial biostimulant in a greenhouse environment
Get PDFDenna studie syftade till att undersöka om tillsats av Bacillus subtilis som mikrobiell biostimulant påverkar produktivitet och kvalitet i sallatsodling i växthusmiljö. För att besvara frågan genomfördes ett kontrollerat odlingsförsök där tre grupper av sallatsplantor behandlades med olika koncentrationer av en kommersiell biostimulant (0,01 %, 0,0001 % och 0 %, kontroll). Försökets metodik omfattade tillförsel av biostimulant 21 dagar efter sådd samt mätning av biomassa och klorofyllhalt som indikatorer för tillväxt och kvalitet. Totalt ingick 30 plantor, och försöket genomfördes i ett kommersiellt växthus i södra Sverige.
Resultaten visade inga signifikanta skillnader i biomassa eller klorofyllhalt mellan grupperna, vilket tyder på att biostimulanten inte gav någon mätbar positiv effekt under de odlingsförhållanden som rådde i försöket. Diskussionen lyfter möjliga orsaker, såsom låg stressnivå, substratets egenskaper och biostimulantens livskraft. Tidigare forskning tyder på att biostimulanter ofta har störst effekt under abiotisk stress, vilket saknades i detta försök.
Studien visar vikten av att utvärdera biostimulanters effekt i relation till odlingsförhållanden. För framtida forskning rekommenderas fler mätvariabler, som näringsanalyser i substratet, verifiering av bakteriekulturens livskraft och upprepad inokulering, för att bättre förstå under vilka förhållanden mikrobiella biostimulanter är mest effektiva.This study aimed to investigate whether the addition of Bacillus subtilis as a microbial biostimulant affects productivity and quality in greenhouse-grown lettuce cultivation. To address this question, a controlled cultivation trial was conducted in which three groups of lettuce plants were treated with different concentrations of a commercial biostimulant (0.01%, 0.0001%, and 0% as control). The experimental method involved the application of the biostimulant 21 days after sowing, followed by measurements of biomass and chlorophyll content as indicators of growth and quality. A total of 30 plants were included, and the trial was carried out in a commercial greenhouse in southern Sweden.
The results showed no significant differences in biomass or chlorophyll content between the groups, suggesting that the biostimulant did not produce any measurable positive effect under the conditions of the experiment. The discussion highlights possible reasons, such as low stress levels, substrate characteristics, and the viability of the biostimulant. Previous research suggests that biostimulants often have the greatest effect under abiotic stress, which was absent in this trial.
The study underscores the importance of evaluating biostimulant effects in relation to cultivation conditions. Future research is recommended to include more variables, such as nutrient analyses of the substrate, verification of microbial viability, and repeated applications, to better understand the conditions under which microbial biostimulants are most effective