18101 research outputs found
Sort by
The relationship between plasma concentrations of the incretin hormone GLP-1 and the incretin effect in healthy horses and horses with insulin dysregulation
No full textHästar med insulindysreglering (ID) har en nedsatt förmåga att reglera insulinkoncentrationen i
plasma. Tillståndet karaktäriseras av insulinresistens (IR) och hyperinsulinemi (onormalt höga
plasmakoncentrationer av insulin) som är särskilt uttalad efter utfodring. Hyperinsulinemi har i sin
tur kopplats till utveckling av fång, ett smärtsamt inflammatoriskt tillstånd som påverkar lamellskiktet i hästens hov. Tros att patofysiologin bakom fång ännu inte är fullständigt förstådd, kan
förebyggande åtgärder minska risken för insjuknande.
Hästar med kompenserad IR kan, tack vare ökad insulinproduktion, bibehålla normala blodsockernivåer och utvecklar därför sällan diabetes mellitus typ II (DMT2). Behandling av ID fokuserar
främst på att sänka insulinnivåerna genom en diet med lågt socker- och stärkelseinnehåll samt
regelbunden fysisk aktivitet. Viktminskning är en del av behandlingsstrategin för överviktiga hästar.
Vid allvarlig ID kan medicinsk behandling bli nödvändig utöver dessa åtgärder.
Inkretinhormoner, som frisätts från tarmen vid oralt intag av glukos, har visat sig spela en central
roll i regleringen av postprandiell insulinfrisättning hos människa. Dessa hormoner stimulerar
pankreas att frisätta insulin, vilket är avgörande för kroppens metabola reglering efter måltid. Studier
inom humanmedicin har visat att oralt glukosintag ger en starkare insulinfrisättning än intravenös
glukostillförsel, vilket har lett till konceptet ”inkretineffekten”. Resultat från ett tidigare genomfört
examensarbete vid Institutionen för kliniska vetenskaper på SLU, visar att även hästar har en
inkretineffekt. Hur denna inkretineffekt korrelerar till plasmakoncentrationer av inkretinhormoner
har inte tidigare utvärderats.
Examensarbetet är en del av en större pågående studie vid SLU där inkretineffekten hos häst studeras. I examensarbetet ingick fem kliniskt friska hästar och fem hästar diagnosticerad ID. Syftet
var att undersöka sambandet mellan plasmakoncentrationer av inkretinhormonet glucagon-like
peptide-1 (GLP-1) och inkretineffekten hos friska hästar och hästar med ID.
Studien bekräftar förekomsten av en inkretineffekt hos hästar och visar att hästar med ID har en
högre inkretineffekt än friska hästar. Denna förhöjda inkretineffekt kan potentiellt bidra till
utvecklingen av hyperinsulinemi hos ID-hästar. För att bättre förstå sambandet och patofysiologin
bakom ID krävs ytterligare forskning, särskilt kring kopplingen mellan hyperinsulinemi och IR samt
inkretinhormonernas roll i dessa mekanismer.
I studien observerades inga signifikanta skillnader i plasmakoncentrationer av aGLP-1 mellan
grupperna, och inget linjärt samband identifierades mellan den postprandiella aGLP-1-responsen
under ett oralt glukostoleranstest (OGTT) och inkretineffekten. Även om GLP-1 hos människor är
ett centralt inkretinhormon som stimulerar insulinfrisättning och sannolikt har en liknande funktion
hos hästar, stöds detta antagande inte av resultaten. Den mest sannolika förklaringen till dessa fynd
är att den humanspecifika analysmetod som användes för att mäta aGLP-1-koncentrationer, i denna
och tidigare studier på häst, saknar tillräcklig specificitet för att detektera hästspecifikt GLP-1.
Därmed framstår metoden som olämplig för användning på hästar.Horses with insulin dysregulation (ID) exhibit a decreased capacity to regulate the plasma insulin
concentration. The condition is characterized by insulin resistance (IR) and hyperinsulinemia
(abnormally high plasma concentrations of insulin), which is particularly pronounced after feeding.
Hyperinsulinemia, in turn, has been linked to the development of laminitis, a painful inflammatory
condition affecting the lamellar tissue in the horse’s hoof. Although the pathophysiology of laminitis
is not yet fully understood, preventive measures can reduce the risk of disease onset.
Horses with compensated IR can maintain normal blood glucose levels over time due to increased
insulin production and therefore rarely develop type 2 diabetes (DMT2). Treatment of ID primarily
focuses on lowering insulin levels through a diet low in sugars and starches, along with regular
physical activity. For overweight horses, weight loss is a part of the treatment strategy. In severe
cases of ID, medical intervention may be necessary in addition to these measures.
Incretin hormones, which are released from the intestine in response to oral glucose intake, play a
key role in regulating postprandial insulin secretion in humans. These hormones stimulate the
pancreas to release insulin, which is crucial for metabolic regulation after a meal. Studies in human
medicine have demonstrated that oral glucose intake induce a stronger insulin response compared
to intravenous glucose administration, leading to the concept of the “incretin effect”. Results from
a previous master thesis conducted at the Department of Clinical Sciences at SLU, indicate that
horses also exhibit an incretin effect. However, the correlation between the incretin effect and
plasma concentrations of incretin hormones in horses has not been evaluated.
This master’s thesis is a part of a larger ongoing study at SLU investigating the incretin effect in
horses. The study included five clinically healthy horses and five horses diagnosed with ID. The aim
was to investigate the relationship between plasma concentrations of the incretin hormone glucagonlike peptide-1 (GLP-1) and the incretin effect in healthy horses and horses with ID.
The study confirms the presence of an incretin effect in horses and demonstrates that ID horses
exhibit a more pronounced incretin effect compared to healthy horses. This increased incretin effect
may potentially contribute to the development of hyperinsulinemia in ID horses. To enhance the
understanding of the pathophysiology of ID, further research is needed, particularly focusing on the
relationship between hyperinsulinemia and IR, as well as the role of incretin hormones in these
mechanisms.
The study observed no significant differences in aGLP-1 concentrations between ID horses and
controls, and no linear correlation was identified between the postprandial aGLP-1 response during
an oral glucose tolerance test (OGTT) and the incretin effect. Although GLP-1 is a key incretin
hormone in humans that stimulates insulin secretion, and it is presumed to have a similar role in
horses, the results do not support this assumption. The most probable explanation for these findings
is that the human-specific assay used to measure aGLP-1 concentrations lacks sufficient specificity
to detect horse-specific GLP-1. Consequently, the method appears unsuitable for use in horses
En konsumentundersökning av certifieringar inom vegetabiliska livsmedel
Get PDFI detta arbete undersöks certifieringars roll inom livsmedel i relation till konsumenters uppfattning och val av vegetabiliska livsmedel i Sverige. Certifieringar, såsom KRAV och Europalövet, har vuxit i betydelse som en signal för kvalitet, hållbarhet och etiska produktionsled. Studien belyser hur dessa märkningar påverkar konsumenters köpbeteende samt i vilken utsträckning de uppmärksammas och förstås.
Genom en kombination av kvalitativa intervjuer och en enkätundersökning med 93 respondenter har studien visat att konsumenter i stor utsträckning känner till vissa certifieringar, medan andra är mindre kända. KRAV och Fairtrade var de mest igenkända och förtroendeingivande, medan Demeter och Europalövet hade lägst kännedom. Trots en ökad medvetenhet om hållbarhet och miljöpåverkan visar resultaten att pris är den avgörande faktorn för köpbeslut. Många konsumenter uttrycker en vilja att stödja hållbara alternativ, men inte till en obegränsad kostnad.
Studien identifierar också en viss skepsis mot certifieringar, där vissa respondenter ifrågasätter deras trovärdighet och effekter. En marknad med ständigt ökande antal av märkningar kan bidra till förvirring, vilket gör det svårt för konsumenter att fatta informerade val.In this essay the role of certifications in food will be studied in relation to consumers' perceptions and choices of plant-based foods in Sweden. Certifications, such as KRAV and EU organic logo, have grown in importance as a signal of quality, sustainability and ethical productions. This study highlights how these labels affect consumers' purchasing behavior and the extent to which they are noticed and understood.
Through a combination of qualitative interviews and a survey with 93 respondents, the work has identified that consumers are highly aware of certain certifications, while others are less well known. KRAV and Fairtrade were the most recognized and trusted, while Demeter and EU organic logo had the lowest awareness. Despite an increased awareness of sustainability and environmental impact, the results show that price is still the decisive factor in purchasing decisions. Many consumers express a willingness to support sustainable alternatives, but not at an unlimited cost.
The study also identifies a certain skepticism towards certifications, with some consumers questioning their credibility and effects. A market with an ever-increasing number of labels can contribute to confusion, making it difficult for consumers to make informed choices
Resistensövervakning i miljö runt djurbesättningar
Get PDFAntimikrobiell resistens (AMR) innebär att bakterier utvecklar motståndskraft mot antimikrobiella
läkemedel, antibiotika, vilket gör bakterierna okänsliga för läkemedlets effekt. Detta ger de
antibiotikaresistenta bakterierna en konkurrensfördel genom selektionstryck vid antibiotikaexponering. Resistens kan uppkomma genom mutationer eller upptag av främmande DNA. Idag
ses en globalt ökad trend i användningen av antibiotika samt i spridningen av antibiotikaresistens,
vilket utgör ett hot mot möjligheten att behandla infektioner och leder till ett ökat antal dödsfall
samt ökat lidande. Antibiotikaresistenta bakterier kan spridas mellan människor, djur och miljö,
vilket gör AMR till ett tydligt One Health-problem. One Health-konceptet betonar samspelet
mellan hälsan hos människor, djur och miljö, och hur dessa områden är nära sammankopplade.
Idag finns fortfarande kunskapsluckor när det gäller miljöns roll i spridningen av AMR och det
finns ännu inga standardiserade metoder för övervakning. Detta arbete syftar till att vara en
pilotstudie för att bidra med underlag kring miljöövervakning av AMR. Målet är att utvärdera
miljöprovtagning nära djurbesättningar som en del av utvärderingen av de risker som är kopplade
till spridning av AMR från djurbesättningar till miljön.
I studien samlades prover in från gödseltankar på ett antal gris-och mjölkkobesättningar, samt från
vatten i diken kring åkermark där gödsel från dessa besättningar nyligen spridits. Proverna analyserades därefter i laboratorium, där bakterien Escherichia coli isolerades som indikatorbakterie
och resistens analyserades med mikrodilutionsmetod på EUVSENC-plattor. Resultatet presenteras
tillsammans med data från en tidigare provtagning genomförd året innan med samma metodologi.
Resistensbestämningen omfattade totalt 48 E. coli-isolat, varav fem isolat (10,4 %) uppvisade MIC
(minimum inhibitory concentration) som översteg de fastställda gränsvärdena för resistens. De
substanser mot vilka resistens identifierades var ampicillin, tetracyklin, trimethoprim samt sulfamethoxazole, där den största andelen resistens var mot ampicillin. Bland de resistenta isolaten
uppfyllde tre stycken (60 %) kriterier för multiresistens. Samtliga isolat som uppvisade MIC över
gränsvärdena härstammade från gödseltankarna, och inga isolat från miljön överskred dessa gränsvärden. Med hänsyn till metodens begränsningar och de erhållna resultaten kan effektiviteten av
denna metod ifrågasättas, och alternativa metoder kan vara att föredra.Antimicrobial resistance (AMR) refers to the ability of bacteria to develop resistance to antimicrobial drugs, antibiotics, making the bacteria insensitive to the drug`s effect. This gives
antibiotic-resistant bacteria a competitive advantage through the selection pressure exerted by the
presence of antibiotics. Resistance can arise through mutations or the uptake of foreign DNA.
Currently, there is an increasing trend in both the use of antibiotics and the spread of antibiotic
resistance, which poses a threat to the ability to treat infections and leads to an increased number
of deaths and suffering. Antibiotic resistant bacteria can be spread between humans, animals and
the environment, which makes it a One Health problem. The One Health concept emphasizes the
connection between the health of humans, animals and the environment and how these factors are
aligned with one another. There are still knowledge gaps regarding the role of the environment in
the spread of AMR, and no standardized methods for monitoring have been established. This study
aims to serve as a pilot study to contribute to the development of environmental monitoring of
AMR. The goal is to evaluate environmental sampling near animal farms as part of assessing the
risks associated with the spread of AMR from animal farms to the environment.
In the study, samples were collected from manure pits of several pig and dairy cattle farms, as well
as from water in ditches surrounding farmlands where manure had recently been spread. The
samples were then analysed in the laboratory, where Escherichia coli was isolated as an indicator
bacterium and then resistance was assessed using the microdilution method on EUVSENC plates.
The results are presented alongside data from a previous sampling conducted the year before,
using the same methodology. The resistance determination covered a total of 48 E. coli isolates, of
which five isolates (10.4%) had MIC (minimum inhibitory concentration) levels exceeding the
established cutoff values. The identified resistances included ampicillin, tetracycline, trimethoprim
and sulfmethoxazole, with the highest resistance observed against ampicillin. Among the resistant
isolates three (60%) met the criteria for multidrug resistance. All isolates that had MICs above the
cutoff values were collected from the manure pits, and no isolates from the environment exceeded
these cutoff values. Given the limitations of the method and the results obtained, the effectiveness
of this method may be questioned, and alternative methods could be preferable
Remote ante-mortem inspection at Swedish abattoirs
No full textEvery domesticated and farmed animal slaughtered commercially for human consumption must
pre-harvest undergo an official ante-mortem inspection conducted by an official veterinarian.
However, small-scale abattoirs and game handling establishments can be located far away from
the Swedish Food Agency’s official control office. The aim of this study is to explore the feasibility of remote ante-mortem inspection as a part of the official control at Swedish small-capacity
abattoirs, as well as evaluating the impact of various conditions on the user experience of those
conducting the remote ante-mortem inspection.
Non-compliances were registered during two weeks at two different abattoirs with one week
spent at each establishment. One of the abattoirs was a large-capacity abattoir processing pigs,
while the other was a small-capacity abattoir processing cattle and sheep. Inter-rater variability
between two raters, one technical support person who was holding the camera whilst conducting
an on-site ante-mortem inspection and one remote official veterinarian conducting a remote antemortem inspection over a live video feed. Additionally, in each session, the raters scored their user
experience in a set of five categories. A total of 4032 pigs, as well as 39 cattle and 10 sheep, were
inspected over the course of 22 sessions.
The overall agreement between raters and kappa-value based agreements were almost perfect
(overall agreement 99.4% and 98.0%, Cohen’s kappa 0.920 and 0.911, PABAK 0.989 and 0.959,
at the large-capacity and small-capacity abattoirs respectively) and McNemar’s chi-squared test
with continuity correction could not reject the null hypothesis. The average user experience scores
of all categories were all rated as satisfactory or better. Consequently, remote ante-mortem inspection poses a feasible flexibility option as part of the official meat inspection in Sweden and
Europe
Katning av tallar på impediment i naturvårdssyfte
Get PDFPartial bark removal is a veteranization method where bark is removed from the lower part of the tree trunk, leaving a narrow strip intact to allow nutrient transport. The purpose of this treatment is to activate the tree's defense mechanism, resin production, while reducing its vitality without killing it. Historically, Scots pines were de-barked for various purposes, such as tar burning or producing rot-resistant wood. Today, partial bark removal is primarily used for nature conservation and can be carried out using harvesters, chainsaws, or by hand with an axe or special bark-removal tool. As a conservation measure, it aims to stimulate the development of tree characteristics that are important for certain insects, fungi, and lichens. The treatment also increases the tree's durability and the likelihood of it becoming standing deadwood (kelo), a rare but valuable nature asset.
In this study, 852 Scots pines were subjected to partial bark removal across five locations in southeastern central Norrland in Sweden, placed on forested rock and mire sites. The purpose was to restore natural structures and increase ecological values without interfering with conventional forestry. We investigated how partial bark removal impacted tree mortality, radial growth, and crown thinning, with a focus on tree diameter, site type, and bark removal intensity. The aim of partial bark removal in conservation work is to promote the development of slow-growing trees with resin-impregnated wood, without causing rapid mortality. Our study seeks to provide recommendations for how partial bark removal should be conducted to improve its success as a conservation measure.
We revisited the study sites in autumn 2024, five years after the bark removal, to evaluate how the trees had been affected by the treatment. Pines on rocky and mire sites generally grow slower than those on productive forest land, and our data shows a growth gradient, with some trees showing higher growth and others lower. The results indicate that for trees with good growth, neither mortality nor radial growth is affected by bark removal intensity, site type, or diameter. However, slow-growing trees have a higher risk of mortality with more intense bark removal, especially if they are located on mire land. For the trees that survived the treatment, the annual growth rings remained unchanged before and after bark removal. However, treated trees exhibited greater crown thinning compared to untreated trees, indicating reduced vitality. Our conclusion is that trees with very low radial growth should not undergo partial bark removal, as they have a high risk of not surviving the treatment. Trees with better growth can benefit from higher-intensity bark removal.Katning är en veteraniseringsmetod där bark tas bort från nedre delen av stammen, med undantag för en smal barkremsa som lämnas för att möjliggöra fortsatt näringstransport. Målet är att aktivera tallens försvarsmekanism, kådproduktionen, samtidigt som skadorna minskar trädets vitalitet utan att döda det. Historiskt har tallar katats av olika anledningar, till exempel för tjärbränning eller för att framställa rötbeständigt virke. Idag är katning främst en naturvårande åtgärd och kan utföras på olika sätt, exempelvis med skördaraggregat, motorsåg eller för hand med yxa eller barkspade. Katning som naturvårdsåtgärd syftar till att få eftertraktade egenskaper som är viktiga för vissa insekter, svampar och lavar. Trädet blir även mer beständigt och chansen att det blir stående död ved, så kallad keloved, ökar.
I en studie katades 852 tallar på 5 lokaler i östra delarna av mellersta Norrland i Sverige på de skogliga impedimenten häll- och myrmark. Syftet med katning för naturvårdsändamål på impediment är att återskapa naturliga strukturer för att höja naturvärden utan att inkräkta på konventionellt skogsbruk. I denna studie har vi undersökt hur katning påverkat trädens mortalitet, tillväxt och kronutglesning, med fokus på faktorerna: diameter, ståndort och katningens intensitet. Målet med katning som naturvårdsåtgärd är att främja utvecklingen av senvuxna träd med kådimpregnerad ved, utan att träden snabbt dör. Målet med vår studie är att utveckla rekommendationer för naturvårdsarbete som kan vägleda hur katning bör utföras för att förbättra effekten av naturvårdsåtgärden.
Vi återbesökte lokalerna under hösten 2024, fem år efter att katningen utfördes, för att utvärdera hur träden hade påverkats av katningen. Tallar på impediment har generellt en lägre tillväxt än tallar på produktiv skogsmark och i vårt data finns det en gradient, där vissa träd har en högre tillväxt, medan andra har en lägre tillväxt. Våra resultat visar att varken mortaliteten eller tillväxten hos träd med högre tillväxt påverkas av andelen borttagen bark, ståndort eller diameter. Däremot har träd med låg tillväxt större risk att dö ju mer intensivt de katas, särskilt om de står på myrmark. Hos de träd som överlevde behandlingen är årsringsbredden oförändrad före och efter katning. Däremot tenderade katade träd att ha högre grad av kronutglesning jämfört med obehandlade träd, vilket indikerar minskad vitalitet. Vår slutats är att träd med mycket låg tillväxt inte bör katas, eftersom de har en hög risk att inte överleva behandlingen. Träd med högre tillväxt kan däremot med fördel katas med hög intensite
En studie om kontinuerlig glukosmätning på häst och om SGLT2-hämmares effekt på insulinkänslighet
Get PDFEkvint metabolt syndrom (EMS) är ett sjukdomskomplex som innefattar flera riskfaktorer för
endokrinopatisk fång. Den viktigaste riskfaktorn är insulindysreglering (ID), vilket innebär att
hästen är insulinresistent och har en kraftigt ökad hyperinsulinemi efter intag av foder. Hyperinsulinemi kan leda till att hästen utvecklar endokrinopatisk fång.
Behandlingsrekommendationer för EMS är ökad motion, minskad mängd icke-strukturella kolhydrater i foderstaten och viktnedgång, vilka kan kompletteras med läkemedelsbehandling för att
minska hyperinsulinemin i de fall då förändringarna i skötsel och utfodring är otillräckliga.
Natrium-glukos-co-transportörhämmare (SGLT2-hämmare) är en grupp läkemedel vars verkningsmekanism är att hämma reabsorptionen av glukos från primärurinen och genom det orsaka glukosuri och sänkta blodglukosnivåer. Läkemedlet minskar graden av postprandiell hyperinsulinemin
hos ID-hästar, men det är inte tidigare fastställt om, och hur, behandlingen påverkar insulinkänsligheten. Insulinkänsligheten kan kvantifieras med en euglykemisk hyperinsulinemisk clamp
(EHC), som innefattar en stor mängd glukosmätningar. Kontinuerliga glukosmätare (CGM) används av människor med diabetes mellitus och har varit föremål för ett antal studier för användning på bland annat häst, katt, hund med varierande resultat. Utmaningarna som uppdagats vid
dessa studier var få CGM att sitta fast samt att få de uppmätta glukoskoncentrationerna att följa
med vid snabbare fluktuationer i blodglukoskoncentrationen.
Syftet med arbetet var att undersöka om CGM kan användas som alternativ till traditionell venös
glukosmätning vid EHC och stegvis intravenös glukostoleranstest (GGI) och att utvärdera om
insulinkänsligheten hos ID-hästar påverkas av behandling med SGLT2-hämmare. Hästarna i
studien vistades på klinik två gånger á fyra dagar med tre veckors behandlingsperiod däremellan.
Under klinikvistelsen utfördes en GGI dag 3 och EHC dag 4 innan de åkte hem för att behandlas
med SGLT2-hämmaren kanagliflozin per os en gång dagligen (0,4 mg/kg). Vid andra vistelsens
upprepades undersökningarna med förändringen att vid EHC samlades urin via en urinkateter för
att kvantifiera mängden glukos som utsöndrades i urinen efter behandling.
I studien utvecklades en fästanordning för CGM bestående av galontyg som limmades ihop dubbelvikt samt limmades på mätaren efter att den applicerats på hästen. Därefter suturerades två av
tygets kanter fast i hästen för ökad hållfasthet. Fästanordningen fungerade bra och ingen häst
gnuggade bort sin mätare. Däremot fanns problem kring applicering och att mätarnålar skadades
med funktionsproblem som följd. Mätvärdena som uppmättes varierade i exakthet men var stabila
under GGIn. Vid EHC kunde däremot CGM inte reflektera snabbare fluktuationer i blodglukoskoncentrationerna och mätvärdena blev förskjutna i förhållande till blodglukoskoncentrationen.
Hästarnas medelinsulinkänslighet (M-värde) sänktes i genomsnitt med 0,5 ± 0,2 mg/kg/min efter
behandling med kanagliflozin (p=0,03). Även metaboliserat glukos per tillförd enhet insulin (M/Iindex) sjönk efter behandling men förändringen var inte statistiskt säkerställd (0,8 ± 0,3
[mg/kg/min ×10]/[µIU/mL], p=0,06). Den generella trenden bland hästarna var att insulinkänsligheten sänktes efter behandling, vilket var ett oväntat fynd eftersom insulinkänsligheten hos människa förbättras med behandling med SGLT2-hämmare.
Arbetet visar på att det finns mycket kvar att utveckla innan CGM kan användas som glukosmätningsmetod men att det är en praktisk och enkel metod om man kan få den att ge tillförlitliga
mätvärden. Behandling med SGLT2-hämmaren kanagliflozin försämrade insulinkänsligheten hos
ID-hästarna undersökta i studien, vilket var ett oväntat fynd. Försämrad insulinresistens kan i förlängningen motverka de goda resultat som uppnås med kanagliflozinbehandling på ID hästar,
varför detta behöver studeras vidare.Equine Metabolic Syndrome (EMS) is a complex condition that includes several risk factors for
endocrinopathic laminitis. The most important risk factor is insulin dysregulation (ID), which
means the horse is insulin resistant and has a markedly increased hyperinsulinemia after feed
intake. Hyperinsulinemia can result in the horse developing endocrinopathic laminitis.
Treatment recommendations for EMS include increased exercise, reduced intake of non-structural
carbohydrates and weight loss. These recommendations can be complemented with pharmacological treatment to reduce hyperinsulinemia in cases where changes in management and feeding
are insufficient. Sodium glucose cotransporter 2 inhibitors (SGLT2-inhibitor) are a group of drugs
that work by inhibiting glucose reabsorption from primary urine, leading to glucosuria and reduced blood glucose levels. These drugs have also shown good effects in lowering post-prandial
hyperinsulinemia in ID horses, but it is not fully established if and how they affect insulin sensitivity. Insulin sensitivity can be quantified with a euglycemic hyperinsulinemic clamp (EHC)
which involves extensive glucose measurements. Continuous glucose monitors (CGMs), commonly used by humans with diabetes mellitus and have been tested on multiple sorts of animals, including horses. The results have been varying and the biggest challenges with CGM on horses is to
get them to stick, but also that they have not been able to follow rapid fluctuations in blood
glucose concentrations during EHC.
The aim of this study was twofold: to investigate whether CGMs can serve as an alternative for
repeated glucose measurements and to determine if insulin sensitivity in ID horses is affected by
treatment with SGLT2 inhibitors. The horses that participated in the study stayed at the clinic
twice for four days, with a three-week treatment period in between. During the clinic visits graded
glucose infusion test (GGI) was performed on day 3 and EHC was performed on day 4. Between
visits, the horses were treated at home with the SGLT2 inhibitor canagliflozin, administered at 0.4
mg/kg orally once daily. The same tests were performed during the second clinic stay, with the
exception that a urinary catheter was used during the EHC to collect urine to quantify the amount
of glucose excreted in the urine post-treatment.
In the study a new system to attach the CGM to the horses was developed. It consisted of faux
leather fabric folded and glued together, which was then adhered to the CGM. Two edges of the
fabric were sutured to the horse for extra durability. The attachment system worked well, and no
horse rubbed off its monitor. However, there were problems during application, and CGM needles
were sometimes damaged, resulting in reduced functionality. The readings obtained varied in
accuracy but were stable during the graded glucose infusion. During the EHC, however, the CGM
could not measure faster fluctuations in glucose concentrations, and the values became staggered
compared to the blood glucose concentrations.
The horses’ insulin sensitivity (M-value) decreased on average 0,5 ± 0,2 mg/kg/min after treatment with canagliflozin (p=0,03). Even metabolized glucose per added insulin unit (M/I-index)
decreased after treatment, but the decrease was not statistically significant (0,8 ± 0,3 [mg/kg/min
×10]/[µIU/mL], p=0,06)The general trend among the horses was a reduction in insulin sensitivity
after treatment, which was a surprising result since insulin sensitivity improves in people treated
with SGLT2-inhibitors.
The study shows that there is much to improve before CGMs can be used as the sole method for
glucose monitoring, although they are practical and easy to use when functioning properly.
Regarding the SGLT2 inhibitor canagliflozin, it efficiently lowers the postprandial hyperinsulinemia in ID horses, but concurrently it decreases the insulin sensitivity, which was an
unexpected finding. The decreased insulin sensitivity can, in the long run, counteract the good
result that is achieved with canagliflozin in ID horses, and it is thus important to study this further
Torkladan i Lomma
Get PDFSyftet med den här uppsatsen har varit att ta reda på hur materiella och immateriella kulturarv kan bevaras, synliggöras och
utvecklas idag och inför framtiden genom fysisk gestaltning. Uppsatsens utgångspunkt har varit en brand i den så kallade
”Torkladan” på Varvstorget, i Lomma hamn, år 2022. Halva ladan brann ner och halva finns kvar idag. Målet var att
rematerialisera byggnaden och Varvstorget så att dess kulturarv inte går förlorat inför framtiden.
DIVE-metodiken har använts för att analysera Lomma tätorts historia och då framför allt dess industrihistoria. En
enkätundersökning har gjorts för att nå allmänheten, olika platsanalyser har genomförts för att förstå platsen och byggnaden så
som de ser ut idag. Resultaten från analyserna mynnar ut i ett gestaltningsförslag för Torkladan och Varvstorget i Lomma hamn.The purpose of this thesis has been to find out how tangible and intangible cultural heritage can be preserved, made visible and
developed today and for the future through physical design. The starting point of the thesis has been a fire in the so-called
“Torkladan” on Varvstorget, in Lomma harbour, in 2022. Half of the barn burned down, and half remains today. The aim was
to rematerialize the building and Varvstorget so that its cultural heritage is not lost for the future.
Methods used were the DIVE methodology to analyze the history of Lomma urban area, and especially its industrial history. A
survey has been conducted to reach the public, various site analyses have been carried out to understand the site and the building
as they are today. The results of the analyses lead to a design proposal for Torkladan and Varvstorget in Lomma harbour
Skolgården: Från socialt till hållbart
Get PDFSkolgårdar är en plats som länge varit en betydelsefull del av stadens rum. Genom historien har skolgårdarnas utformning haft olika uttryck och fokus gällande till exempel lekmöjligheter, fysisk aktivitet och socialt umgänge. Detsamma gäller olika ideal inom samhällsplaneringen som har påverkat samhällets utformning. Denna studie undersöker hur dessa samhällsideal speglas i utformningen av skolgårdarna på grundskolorna: Almtunaskolan, Gränbyskolan och Rosendals skola i Uppsala, och om det går att avläsa de riktlinjer som gällde under den tidsperiod som skolorna anlades. Utöver detta analyseras det hur deras utformning, utifrån idealen, bidrar till en socialt hållbar skolgård.
En av metoderna som använts till studien är en litteraturgenomgång av lagar, vetenskapliga publikationer och litteratur. Idealen på de tre skolgårdarna har sedan granskats och analyserats med hjälp av en arkivstudie där material och ritningar tagits fram från Uppsala stadsarkiv samt Uppsala kommun. Därefter utförs en sociala hållbarhetsanalysen med ett verktyg utvecklat av studiens författare som har utgångspunkt i två rapporter från forskningscentrumet Mistra Urban Futures för hållbar urban utveckling.
Utifrån metoderna som använts kan slutsatsen dras att samhällsplaneringsideal i stor utsträckning kan avläsas i skolgårdarnas utformning. Det går också att påstå att skolgårdar i flera decennier varit underprioriterade i samhället. Kunskapsunderlaget visar att det under historiens gång funnits få riktlinjer som reglerat och skyddat skolgårdens utformning. Utvecklingen av skolgården som en socialt hållbar plats går dock framåt. Gårdarna har gått från att vara tomma och asfalterade till att det idag finns mer kunskap om social hållbarhet som bidrar till ökad tillgänglighet, delaktighet och variation av funktioner. Barnens rättigheter är idag även skyddade genom svensk lag. Trots detta finns det fortfarande brister att utläsa. Hållbarhetsperspektivet har givit upphov till ett ökat miljöfokus där ideal såsom förtätning är framträdande, ett ideal som inom samhällsplaneringen fått konsekvenser på den sociala hållbarheten. Det handlar om trånga skolgårdar med allt mindre friyta per barn. Det har därmed skett en utveckling sedan 1950-talet. Studien visar dock på en kunskapsbrist när det gäller de rådande samhällsidealens påverkan på skolgårdar. Utifrån detta finns det ett behov av tydligare skydd och riktlinjer för skolgårdarnas utformning.Schoolgrounds are a place that has long been a meaningful part of the urban space. Throughout history, the design of schoolgrounds has had different expressions and focuses regarding, for example, play opportunities, physical activity and social interactions. The same applies to different ideals in community planning that have influenced the shaping of society. This study examines how these social ideals are reflected in the design of the schoolgrounds of three elementary schools in Uppsala: Almtunaskolan, Gränbyskolan and Rosendals skola, and whether it is possible to decipher the guidelines that were in effect during their constructions. In addition, it is analyzed how these designs, based on the ideals, contribute to socially sustainable schoolgrounds.
One of the methods for this study is a literature review of laws, scientific publications, and literature. The ideals on the three schoolgrounds has then been examined and analyzed using an archival study where material and landscape plans has been brought out from Uppsala city archive and Uppsala municipality. Moreover, a social sustainability analysis is executed with a tool developed by this study’s authors and is based on two reports from Mistra Urban Futures research center for sustainable urban development.
Based on the methods used, it can be concluded that social planning ideals can be deciphered in the design of the schoolgrounds. It can also be said that schoolgrounds have been underprioritized in society for several decades. The knowledge base shows that throughout history there have been few guidelines that have regulated and protected the design of schoolgrounds. The development of the schoolground as a socially sustainable place is, however, moving forward. They have gone from being empty and paved, to a situation where there today exists more knowledge about social sustainability which contributes to increased accessibility, participation and variations of functions. Children's rights are also now protected by Swedish law. Despite this, it is still possible to detect shortcomings. The sustainability perspective has given rise to an increased environmental focus where ideals such as densification is prominent, an ideal that in community planning has had consequences on social sustainability. This concerns crowded schoolgrounds with decreasing open space per children. There has thus been a development since the 1950s. his study shows a lack of knowledge regarding the impact of prevailing social ideals on schoolgrounds. Therefore, it can be concluded that there is a need for a more distinct protection and guidelines for the design of schoolgrounds
Från intestinala kryptstamceller till ekvina colonoider
Get PDFOrganoider är små, tredimensionella (3D) cellstrukturer som odlas fram från stamceller i laboratoriemiljö. Ekvina colonoider är en typ av intestinal organoid med ursprung från stamceller från
hästens colon (tjocktarm). Med en relevant sammansättning celler och principiell arkitektur som
efterliknar ursprungligt tarmepitel i colonvävnad, är dessa användbara som in vitro modeller inom
flera områden av den biomedicinska forskningen. I dagsläget finns endast ett fåtal studier som berör
ekvina colonoider. För att komplettera nuvarande forskning och främja fortsatta framsteg var syftet
med denna studie att testa och utvärdera en odlingsmetod för odling av ekvina colonoider. Målet var
att odla fram colonoider för att sedan undersöka förekomsten av epiteliala celler (inkl. stamceller)
genom transkriptionell och histologisk analys. Studien lyckades etablera och odla fram ekvina
colonoider från colonstamceller. Vid karaktärisering av genuttrycket med RT-qPCR påvisades flera
olika celltyper som finns närvarande i ursprungligt colonepitel. Histologiska analyser visade att
colonoiderna hade ett likartad histomorfologiskt utseende jämfört med deras motsvarighet in vivo.
Bägarceller och delande celler kunde även identifieras histologiskt. Sammanfattningsvis demonstrerar studien att metoden för odling och karaktärisering av ekvina colonoider fungerar. Även
om framtida studier kan fokusera på att förfina tekniken ytterligare, kan intestinala organoider
beskrivas som lovande in vitro modeller för framtida forskning inom flertalet områden. I synnerhet
för djurslaget häst som i dagsläget saknar etablerade cellinjer, vilket annars räknas som en av de
vanligaste förekommande metoderna för in vitro-studier.Organoids are small, three-dimensional (3D) cell structures that are cultivated from stem cells in a
laboratory environment. Equine colonoids are a type of intestinal organoid derived from stem cells
of the horse’s colon (large intestine). With relevant cell composition and basic architecture that
mimics the original intestinal epithelium in colon tissue, these organoids are valuable in vitro models
in various areas of biomedical research. Currently there are few studies focusing on equine
colonoids. To complement current research and add to the ongoing development, this study aimed
to develop and describe the method for cultivation of equine colonoids. The goal was to culture
colonoids and subsequently investigate the presence of epithelial cells (including stem cells) through
transcriptional and histological analysis. The study successfully established and cultured equine
colonoids from colon stem cells. Gene expression characterization performed by qPCR demonstrated presence of several different cell types found in the native colon epithelium. Histological analysis
showed that our cultivated colonoids had similar histomorphological appearance compared to their
in vivo counterparts. Among other epithelial cells in the colonoids, the study identified goblet cells
and proliferating cells histologically. In summary, the study demonstrated that the method used for
cultivating and characterizing equine colonoids was successful. While future research may focus
further on refining the technique, intestinal organoids are promising in vitro models for future
research in several fields. This is particularly significant for the equine species which currently lacks
established cell lines, a method commonly used for in vitro studies
Att sätta medborgarna på kartan
Get PDFDenna uppsats syftar till att presentera samtida metoder för medborgardeltagande i planering och till att utvärdera de metoder Malmö Stad använder utifrån dessa. Undersökningen utförs med en blandad kvalitativ metod med litteraturundersökning och intervju med en professionell i Malmö Stad. Analysen understöds av teori om deltagandestegen och av teori om demokratisk planering. Metoder som identifieras inkluderar co-planing, medborgarbudget, idéseminarier och placemaking. Malmö Stad använder i sin tur behovskartläggning, områdesanalys, medborgardialog av olika slag och malmöinitiativet, dessa överlappar till viss del med de metoder som framkommit i litteraturstudien. Reflektioner om ökat medborgardeltagande och fortsatt vidare forskning görs i den avslutande diskussionen.The aim of this thesis is to present contemporary methods for citizen participation in planning and to evaluate the degree to which the methods for citizen participation in Malmö is in line with these contemporary methods. The study is carried out through a mixed qualitative method of a literature review and an interview with a professional in the City of Malmö. The analysis of this thesis results is informed mainly by theories of the ladder of citizen participation and theories of democratic practice in city planning. Methods for citizen participation are identified as co- planning, citizen budgeting, focus group seminars and place making. The City of Malmö is found to employ methods including mapping of needs, area analysis, citizen dialogue through various means and one way initiatives from citizens, these are found to somewhat though not completely overlap with the general contemporary methods found in the first part of the study. Possible policy reflections and areas for future research are suggested in the finishing discussion