18101 research outputs found
Sort by
Woodland design for coexistence with fauna : development of general habitat prototypes focusing on the requirements of chosen bird and butterfly species, with site adaptation in Höganäs municipality
Get PDFI Sverige hotas allt fler arter av utrotning. Ofta är arterna kopplade till skogsmiljöer, och en av de vanligaste orsakerna till att djurarter listas som hotade är att deras
livsmiljöer skadas eller förstörs (SLU Artdatabanken 2020).
I arbetet undersöks om generella designprototyper (habitatprototyper) kan
utvecklas och fungera för att erbjuda attraktiva förhållanden i tätortsnära skogsmiljöer, för i första hand de utvalda fokusarterna lövsångare, stenknäck, större hackspett, citronfjäril och tosteblåvinge, och i andra hand för människan, och på så sätt
pröva vad en omvänd prioriteringsordning i gestaltningsarbetet, gällande krav och
behov från olika grupper, kan får för resultat och konsekvenser.
Genom en skissprocess utvecklas habitatprototyper utifrån kunskap och
insikter hämtade från litteratur och referenslandskapsstudier. Bland annat är vegetationens artsammansättning och struktur aspekter som setts påverka attraktiviteten i habitat för fokusarterna och som undersöks i arbetet. Habitatprototyperna
evalueras sedan utifrån teorier om mänskliga behov av lek och trygghet och prövas
slutligen i en platsanpassning till arbetets exempelplats i Höganäs kommun.
Genom att i gestaltandet av skogsmiljöer tillämpa generella designprototyper,
framtagna utifrån krav och behov hos utvalda djurarter, är det troligtvis möjligt att
öka attraktiviteten av en plats som habitat åt de utvalda arterna.In Sweden, more and more species are threatened with extinction. The species are
often linked to woodland or forest environments, and one of the most common re
-
asons why animal species are listed as threatened, is that their habitats are damaged
or destroyed (SLU Artdatabanken 2020).
The study examines whether general design guidelines (habitat prototypes)
can be developed and function to offer attractive conditions in woodland environ
-
ments close to urban areas, primarily for the selected focus species willow warbler,
hawfinch, great spotted woodpecker, common brimstone and holly blue, and
secondarily for humans. And thus, test what results and consequences a reversed
order of priorities, between human and animal requirements might have.
Through a sketching process, habitat prototypes are developed based on
knowledge and insights drawn from literature and reference landscape studies.
Among other things, the species composition and the structure concerning the
vegetation are aspects that have been seen to affect the attractiveness of the habitat
for the focus species and which are investigated in the work.
The habitat prototypes are then evaluated based on theories on play and
fear of crime. Finally, the habitat prototypes are tested through a site adaptation
in Höganäs municipality. By applying general design prototypes in the design of
woodland environments, developed from the requirements and needs of selected
animal species, it is likely possible to increase the attractiveness of a site as a habitat
for the selected species
Strategies for cooler cities : how to create cool spots in a warmer climate
Get PDFKlimatförändringarna till följd av den stigande temperaturen har de senaste
åren blivit allt mer påtaglig, inte minst under värmeböljan sommaren 2018
som varade i nästan en hel månad och drabbade många platser runt om i Europa. Värmeböljor drabbar städer hårdare än landsbygd då städer genom sin
uppbyggnad är extra sårbara för höga temperaturer på grund av den urbana
värmeöeffekten. Det gör att nya krav behöver ställas på utformningen av
och materialvalet i framtidens städer för att upprätthålla en god levnadsmiljö för människor även under en värmebölja och i ett framtida varmare klimat.
I detta arbete, som grundas i en litteraturstudie presenteras hur form, material och vegetation inverkar på temperaturen i staden. Resultatet kan sammanfattas i att mörka material på mark och byggnader i solexponerade lägen leder till högre temperaturer. Grönska, vatten och ljusa material på mark
och byggnader kan i stället verka svalkande, både genom att faktiskt sänka
temperaturen på ytor och luft, men verkar även svalkande på den upplevda temperaturen. Beroende av form och placering inverkar, hårda material
och vegetation olika mycket på temperaturen i staden. Utifrån detta resultat
presenteras i arbetets nästa del tolv huvudsakliga strategier som landskapsarkitekten kan arbeta med för att skapa förutsättningar för svalka i staden
under en värmebölja och varma sommardagar. Strategierna delas in i kategorierna gröna, blå och grå strategier utefter vilka byggstenar strategin använder sig av. I de gröna strategierna är grönska det huvudsakliga verktyget,
i de blå är vatten huvudsakligt verktyg och i de grå strategierna är det stadens hårda material som utgör det huvudsakliga verktyget för att skapa svalka i staden. För att illustrera strategierna och hur de kan se ut och fungera på
en plats presenteras därefter nio exempelplatser som utvärderas utefter hur
väl strategierna fungerar på platsen.
Övergripande slutsatser som dras utifrån arbetets resultat är att de gröna
strategierna är de mest effektiva utifrån ett temperaturperspektiv, samt att
grönska även för med sig många andra fördelar i staden i form av ekosystemtjänster såsom dagvattenhantering, estetiska värden, biologisk mångfald et
cetera. Då fördelarna med stadsgrönska redan är välkänd bland landskapsarkitekter vill vi dock betona de grå strategierna som vi bedömer inte är lika
välkända. En andra viktig slutsats är därför att det trots att grönska har störst
effekt är viktigt att inte glömma de andra strategierna som kan användas
tillsammans med gröna strategier eller på platser där gröna strategier inte
passar eller fungerar.
Genom att studera Sveriges fyra största kommuners översiktsplaner ser vi
även luckor i flera av kommunernas övergripande planering vad gäller beredskap för och hantering av höga temperaturer och framtida värmeböljor.Climate change due to rising temperatures has become more detactable in
the last few years. Not least, this was the case during the 2018 heatwave
which lasted almost a month and impacted several locations across Europe.
Owing to the urban heat island effect, the way cities are constructed makes
urban areas more affected by heatwaves than rural areas. Thus, modern cities must meet new requirements when it comes design and building materials. Meeting these requirements will be necessary to maintain an adequate
living standard in an ever-warmer climate and during heatwaves.
The following study is based on a literature review and presents how form,
material and vegetation affects the temperature of cities. It is found that
dark materials on buildings and on the ground, result in higher temperatures
when located in areas which are exposed to sunlight. In contrast, greenery,
water and light materials can have a cooling effect both by lowering the actual air temperature and by affecting the thermal comfort. Depending on
their form and placement, building materials and vegetation affect the temperature to a varying extent.
Following these findings, the study presents 12 strategies for how landscape
architects can create better conditions for keeping temperatures down in
urban areas during heatwaves and warm summer days. Based on their respective building blocks, the strategies are divided into the following three
categories. Green strategies in which vegetation serves as the main architectural tool, blue strategies which utilizes water, and grey strategies which are
based on the hard building materials of the city. Subsequently, 9 example
locations are presented to illustrate how the strategies may be realized in a
location. The strategies are then evaluated based on how well they work in
the different locations.
The result of the study suggests that the green strategies are the most effective for keeping temperatures down. Moreover, the green strategies tend
to bring other advantages to the urban landscape such as biodiversity, aesthetic value, better stormwater management et cetera. Yet, because the
positive effects of urban greenery are already well known, the study wishes
to highlight the grey strategies which have so far received less attention. The
second important takeaway is therefore that while greenery has the biggest
effects, one should not disregard the other strategies. The blue and grey
strategies may be used in combination with green strategies or in locations
where greenery is not possible or suitable.
By examining the comprehensive plans of the four biggest Swedish municipalities, the study also finds that several gaps exist in the municipal planning
with regards to the preparedness for and management of high temperatures and heatwaves
Metabola effekter av olika typer av kolhydrater och fibrer i hundfoder
Get PDFThe lack of scientific studies regarding dog nutrition highlights the need for future studies, especially
when we know the importance of food in relation to health. The variety of ingredients in commercial
dog food is huge. However, a common denominator in dry dog food is often the high amount of
cereals, consisting usually 30–60% grains of the energy source in dry matter. There is an interest to
study how different types of grains might impact the different types of metabolic pathways since the
content of dietary fibres and bioactive compounds differ between grains. Dietary fibres have many
beneficial health effects such as maintaining healthy gut microbiota and have shown a protective
effect against diseases, mainly in human studies. Now we need metabolomic studies to provide
wider knowledge about which different metabolites and metabolic pathways the different types of
grains can stimulate in dogs. In this study, the metabolic response was analysed in 17 dogs after four
weeks of feeding with three experimental feeds composed of different grain sources; whole grain
wheat, peeled oats, and whole grain rye. Fasting and postprandial urine samples were used to
generate metabolic profiles by Nuclear Magnetic Resonance spectroscopy (NMR). The multivariate
analyses showed a significant differentiation in metabolic profiles between the diet with whole grain
wheat and whole grain rye. A total of ten metabolites could be linked to this differentiation. The
concentration of the ten metabolites was calculated in both fasting and postprandial samples to
analyse if a difference could be found between the three experimental feeds. The metabolite
methylguanidine showed a significant difference in concentration between the feed with whole grain
wheat and peeled oat in postprandial urine. Additionally, the metabolite tyramine differed
significantly postprandial between the feed with whole grain wheat and whole grain rye. The
concentration of some identified metabolites differed between fasting and postprandial samples and
most of these metabolites were linked to a significant shift in concentration after feed intake for the
diet of whole grain wheat. In this study, only healthy dogs were included and no specific metabolic
pathways or risk factors for metabolic diseases could be proven in connection to the differentiation
between grains. However, the result showed variety in metabolic profiles after feed intake of
different grains and now further studies are needed to look deeper into the relationship between
metabolic differentiation of the grains and the activation of metabolic pathways
Raw material supply of logging residues : the Supply Chain at Södra Skog
Get PDFSverige håller på att utvecklas från ett samhälle beroende av fossilbaserade bränslen och produkter till en bioekonomi. Detta innebär att vi måste öka andelen förnyelsebar råvara för att kunna ställa om till en mer biobaserad ekonomi. Både Sverige och Finland är världsledande inom utnyttjande av skoglig biomassa för energiproduktion. För att bibehålla och fortsätta utvecklingen inom uttag av skogsbränsle i dessa länder, är mer effektiva och ekonomiska försörjningssystem nödvändiga. Uttag av skogsbränsle innebär huvudsakligen uttag av avverkningsrester, det primära skogsbränslet grenar och toppar (förkortat grot). I försörjningskedjan av skogsbränsle finns det ett antal utmaningar; från den växande skogen, vid avverkning, drivning och transport till slutkunderna kraft- och värmeverk. Produktion och leveranser inom skogsbränslekedjan kännetecknas av långa ledtider och omfattas av hantering från flera olika aktörer. Detta gäller i synnerhet för skogsbränslet grot.
Denna kvalitativa fallstudie behandlar skogsbränsleförsörjningen vid Södra Skogsägarna. I synnerhet det primära skogsbränslet grot, så kallad ”brun grot”, och hur dess försörjningskedja kan förbättras sett utifrån ett råvaruförsörjningsperspektiv. Syftet med studien är att beskriva hur skogsinspektorn påverkar råvaruförsörjningen av grot. Vid inledande möten med fallföretaget, identifierades att skogsinspektorerna, inköparna av råvaran, hade en nyckelroll i försörjningen och att förbättringsmöjligheter i första hand borde undersökas för denna position. Därför påbörjades undersökningen med en processkartläggning av försörjningskedjan genom intervjuer av nyckelpersoner som arbetar med flödet av inköpt grot, tre stycken skogsvårdsledare och en affärsansvarig. Processkartläggningen utgår från inköp i formen avverkningsuppdrag. Parallellt med processkartläggningen genomfördes intervjuer med sex skogsinspektorer inom tre olika geografiska verksamhetsområden.
Resultatet och analysen visar att skogsinspektorn är initierare i pushflödet och skogsvårdsledarna koordinatorer av det fortsatta flödet där skogsentreprenörerna bearbetar risskotning och där flödet övergår till ett pullflöde vid flisning och transport mot kund. Studiens processkartor förmedlar huvudprocessens uppbyggnad och hur organisationens olika delar relaterar till varandra i samverkan för att skapa värdefull grot till kunden. Huvudprocessen är uppdelad i tydliga delprocesser med tillhörande aktiviteter, som är avgränsade från varandra men sammanlänkade till en försörjningskedja.
Studien visar på en fungerande huvudprocess, men där det även finns hinder. Det finns förbättringspotential genom tydliga incitament, hur man hanterar informationsflöden och hur man avlägsnar operationella hinder. En viktig förbättringsåtgärd är gemensamma utbildningar inom hela försörjningskedjan, och även riktad information till skogsägarna. Ett gemensamt fynd som studien identifierat, är att samtliga skogsinspektorer ansåg att ett viktigt motiv för grotuttag är dess effekt på förbättrad markberedning och plantering. Det argumentet kan i sig bidra till att höja grotens status, och bör därmed ingå i den rådgivnings- och inköpsprocess (delprocess) som virkesköpet utgör och som skogsinspektorerna utför.Sweden is developing from a society dependent on fossil-based products and fuels to a bioeconomy. This means that we must increase the proportion of renewable raw materials in order to be able to switch to a more bio-based economy. Both Sweden and Finland are world leaders in the utilization of forest biomass for energy production. In order to maintain and continue the development of forest fuel (logging residues) extraction in these countries, more efficient and cost-effective supply chains are necessary. Extraction of forest fuel mainly involves extraction of logging residues, the primary forest fuel branches and tops (Swedish abbreviation grot). There are a number of challenges in the forest fuel supply chain; from the growing forest, during felling operations and transportation to the end customers’ power and heating plants. Production and deliveries within the forest fuel supply chain are characterized by long lead times and handling from several different actors. This applies especially for the forest fuel of logging residues; branches and tops.
This qualitative case study is about the forest fuel supply at the cooperative organization Södra Skogsägarna. In particular, the primary forest fuel branches and tops, wood chips deriving from forest dried branches and tops, and how its supply chain can be improved from a raw material supply perspective. The purpose of the study is to describe how the forest inspector affects the raw material supply of logging residues. During initial meetings with the case company, it was identified that the forest inspectors, the purchasers of the raw material, had a key role in the supply chain and that opportunities for improvement should primarily be investigated for this position. Therefore, the study began with process mapping of the supply chain through interviews of key individuals who work with the supply chain of purchased logging residues, three forest management leaders and a business manager. The process mapping is based on purchases in the form of felling assignments. Parallel with the process chain mapping, interviews were conducted with six forest inspectors in three different geographical business areas.
The results and analysis shows that the forest inspector is the initiator of the push flow, and the forest management leaders are coordinators of the continued flow where the forest contractors process forest fuel objects and where the flow changes to a pull flow during chipping and transportation to the customer. The study's process maps communicate the structure of the main process and how the different parts of the organization relate to each other in collaboration to create valuable logging residues for the customer. The main process is divided into clear sub-processes with associated activities, which are delimited from each other but linked together as a supply chain.
The study shows a functioning main process, but where there are also obstacles occuring. There is potential for improvement through clear incentives, how to manage communication and flows of information and how to remove operational obstacles. An important improvement measure is joint training throughout the supply chain, and targeted information campaigns to forest owners. A joint finding that the study has identified is that all forest inspectors considered that an important motive for extraction of logging residues is its effect on improved soil preparation and planting. This argument can in itself contribute to raising the status of the extraction of logging residues and should thus be included in the advisory and purchasing process (sub-process) that the timber purchase constitutes and that the forest inspectors carry out
The end of the timber frontier in northern Sweden : early logging, natural forests and the frontier concept
Get PDFThe Fennoscandian forests experienced drastic changes in the 19th century. The high demand for timber during the European industrialization pushed the timber companies towards increasingly remote forest landscapes for resource extraction. This study explores the concept of the so-called timber frontier which seeks to demarcate waves of forest use change, on priorly natural forest land, often inhabited by indigenous populations. The research scope of this study is confined to northernmost Sweden and aims to elucidate the dynamics defining its specific development and pinpoint where the timber frontier ended in this region. The timber frontier reached the uppermost Piteälven watershed area during the end of the 19th century. Historical logging traces of high-grading were searched for during a field survey in Tjeggelvas nature reserve. Independently collected archival data support the findings of the field survey. By analyzing a gradient from the lakeshore to the inner parts of the forest, the end of the timber frontier could be marked out. The results show clearly that logging occurred close to the river and along the lakeshore. The long-term ecological impact, however, remains blurred due to the low impact of historical high-grading extraction practices and the long time period that has passed since then. The historical records indicate that high costs for timber floating and low stand productivity were limiting further exploitation. Furthermore, the timber frontiers’ late arrival and the establishment of the first nature reserves in Sweden overlapped and might be reasons why the timber frontier came to an end in the researched area. Even after one frontier has come to a halt, there is a general tendency for new frontiers of resource extraction to arrive repeatedly on the same lands. Therefore, I suggest that a stronger protection is needed for this unique forest, and that the Sami land use rights are reinforced in order to protect Tjeggelvas nature reserve for future generations.Skogarna i norra Skandinavien genomgick dramatiska förändringar under slutet av 1800-talet. Den stora efterfrågan på timmer under den europeiska industrialiseringen ledde till en omfattande skogsexploatering i alltmer avlägsna skogslandskap. Denna studie är inriktad mot den så kallade ”timmerfronten”, det vill säga avverkning i tidigare oexploaterade skogar bebodd av urbefolkningar. Min studie är inriktad mot nordligaste Sverige och syftar till att undersöka timmerfrontens dynamik och var den slutade i denna region. Timmerfronten nådde Piteälvens översta delar under slutet av 1800-talet. Historiska spår av dimensionsavverkning och nutida skogsstruktur insamlades och analyserades vid en fältundersökning i Tjeggelvas naturreservat. Oberoende insamlad arkivdata stöder resultaten av fältundersökningen. Genom att analysera en gradient från sjön Tjeggelvas strand till de inre delarna av skogen fann jag var timmerfronten slutade. Resultaten visar också tydligt att tidiga dimensionsavverkningar skedde nära älven och längs sjöstranden men inte längre in. Den långsiktiga ekologiska påverkan på skogen är dock relativt diffus, dels på grund av att avverkningen var begränsad och dels på grund av att så lång tid har gått sedan denna avverkning. De historiska dokumenten tyder på att höga kostnader för timmerflottning och låg produktivitet i skogen begränsade ytterligare exploatering. Dessutom hade man strax efter denna avverkning börjat diskutera skydd av skog i norra Sverige och det kan vara en bidragande orsak till att exploateringen upphörde i området. Även efter det att en front – i detta fall en timmerexploateringsfront – har avstannat, finns det en allmän tendens att nya fronter för resursutvinning kommer upprepade gånger till samma marker. Därför hävdar jag att det behövs ett förstärkt skydd av detta unika område liksom att samernas markrättigheter stärks för att bevara Tjeggelvas naturreservat för alla kommande generationer.Die fennoskandischen Wälder wurden im 19. Jhd. drastisch verändert. Die hohe Nachfrage nach Holz während der europäischen Industrialisierung ließ die Holzindustrie zunehmend in immer entlegenere Waldgebiete vorstoßen. Diese Studie untersucht die sogenannte „Nutzholzfront“, welche die Abholzung von davor zumeist von indigenen Bevölkerungen bewohnten Wäldern beschreibt. Der Forschungsbereich dieser Studie beschränkt sich auf das nördlichste Schweden und zielt darauf ab, die Dynamiken der Nutzholzfront aufzuklären und zu bestimmen, wo diese endet. Die Nutzholzfront erreichte Ende des 19. Jhd. den obersten Teil des Einzugsgebiets des Piteälven. Bei einer Felduntersuchung im Naturreservat Tjeggelvas wurde nach historischen Holzeinschlagsspuren gesucht. Unabhängig erhobene Archivdaten unterstützen die Ergebnisse der Felduntersuchung. Durch die Analyse eines Gradienten, von der Küste des Sees Tjeggelvas bis in die inneren Teile der Naturreservats, konnte ich das Ende der Nutzholzfront abgrenzen. Die Ergebnisse zeigen deutlich, dass Einzelstammnutzungen in Flussnähe und entlang des Seeufers stattfanden. Die langfristigen ökologischen Folgen bleiben jedoch, aufgrund des geringen Einflusses der historischen Einzelstammnutzungen und des langen Zeitraumes, der seitdem vergangen ist, verschwommen. Historische Aufzeichnungen weisen darauf hin, dass hohe Kosten für das Holztriften und eine geringe Standortsproduktivität weitere Nutzungen begrenzten. Darüber hinaus überlappten sich die späte Ankunft der Nutzholzfront und die Begründung erster Naturschutzgebiete in Schweden und könnten Gründe dafür sein, dass die Nutzholzfront im untersuchten Gebiet endete. Selbst nachdem eine Front zum Stillstand kommt, gibt es eine allgemeine Tendenz, dass neue Fronten der Ressourcengewinnung dieselben Gebiete erreichen. Daher empfehle ich, dass dieses einzigartige Waldgebiet stärker geschützt und die Landnutzungsrechte der Samen gestärkt werden müssen, um das Naturreservat Tjeggelvas für zukünftige Generationen zu schützen.Le foreste della Fennoscandia hanno subito drastici cambiamenti nel XIX secolo. L’elevata richiesta di legname durante l'industrializzazione europea ha spinto le aziende dell’industria del legname verso foreste sempre più remote per l’estrazione delle risorse. Questo studio esplora il concetto del cosiddetto “fronte di abbattimento“ che cerca di delimitare i vari periodi di tagli nelle foreste confrontandole con le foreste vergini abitate da popolazioni indigene. L’ambito di ricerca di questo studio è limitato alla Svezia più settentrionale e mira a chiarire le dinamiche che definiscono il suo sviluppo specifico ed individuare dove finiscono i tagli forestali in questa regione. Il fronte di abbattimento raggiunse l’area più alta dello spartiacque del Piteälven alla fine del XIX secolo. Durante un’indagine sul campo nella riserva naturale di Tjeggelvas sono state cercate tracce storiche dei vari tagli forestali. I dati d’archivio raccolti in modo indipendente sostengono i risultati dell’indagine sul campo. Analizzando un soprassuolo forestale dalla sponda del lago verso l’interno del bosco, è stato possibile tracciare il fronte di abbattimento. I risultati mostrano chiaramente che un taglio a scelta si è verificato vicino al fiume e lungo la riva del lago. L’impatto ecologico a lungo termine, tuttavia, rimane debole a causa delle pratiche del taglio a scelta di quel periodo storico e del lungo tempo da allora trascorso. I documenti storici indicano che i costi troppo alti per il trasporto del legname e la bassa produttività del suolo limitavano l’ulteriore sfruttamento. Inoltre, l’arrivo tardivo del fronte di abbattimento e l’istituzione delle prime riserve naturali in Svezia si sono sovrapposte e potrebbero essere le ragioni per cui il fronte di abbattimento si arresta nell’area studiata. Anche dopo che un fronte di abbattimento si è fermato, c'è la tendenza generale di aprire nuovi fronti di estrazione delle risorse sulle stesse terre. Pertanto, suggerisco che è necessaria una protezione più forte per questa foresta unica e che i diritti di utilizzo della terra dei Sami siano rafforzati al fine di proteggere la riserva naturale di Tjeggelvas per le generazioni future
The growth among native tree species in Borneo : a comparison of 34 species in a reforestation trial
Get PDFDegradation of tropical forests have had a major negative impact on biodiversity in these speciesrich systems, as well as lowering carbon sequestration. This results in these systems losing their potential to bind parts of the carbon dioxide that is causing the ongoing climate change. When working with reforestation of degraded tropical forests, with the goal of reintroducing the ecosystem services that have been lost, exotic tree species such as Eucalyptus and Acacia are often used. These tree species are well documented and have high growth rates and high potential for carbon sequestration. The exotic tree species are lacking when it comes to contributing to the native biodiversity, they also show invasive tendencies and can lower the biodiversity by competing with native tree species.
The goal with this article was to investigate the potential for carbon sequestration among native tropical tree species originating from Borneo, and finding native tree species that can compete with the exotic tree species. This was accomplished by analyzing data from 34 different tree species that had been planted in a reforestation project in Sabah, Borneo, Malaysia.
We found that the variation in carbon sequestration could be predicted by using wood density; species with lower wood density generally had higher carbon sequestration than species with a higher wood density. We also found four tree species that showed significantly higher carbon sequestration than predicted with the wood density, these species all belonged to the family Shorea sp. These tree species exhibited a carbon sequestration potential that was equal to 30-50% of the potential found in Acacia mangium and Eucalyptus pellita.
Our results indicate that when it comes to carbon sequestration and growth, the native tree species cannot compete with the exotic tree species. The reason for this conclusion is that the highest values from the native tree species are still only 50% of the potential found in the exotic tree species. We found that the exotic tree species have a negative impact on biodiversity in areas where they are introduced. Our conclusion is that if the goal is to preserve biodiversity while increasing the potential for carbon sequestration, the native tree species are the better choice. However, if the goal is to maximize carbon sequestration, the exotic species are the better alternative.Degraderingen av tropiska skogar har en stor negativ påverkan på biodiversiteten i dessa artrika system, samt skogens potential för kolinlagring. I och med detta förlorar systemet sin potential för att binda delar av den koldioxid som orsakar pågående klimatförändringar. I arbeten att återbeskoga degraderade tropiska skogar, för att försöka återskapa de ekosystemstjänster som gått förlorade, används ofta exotiska trädslag så som Eukalyptus och Acacia. Dessa trädslag är väl dokumenterade samt påvisar så väl god tillväxt så som kolbindningsförmåga. Däremot bidrar de lite till att återskapa inhemsk biodiversitet och med sina invasiva egenskaper kan de konkurrera med inhemska trädarter
och leda till en ännu lägre biodiversitet.
Målet med detta arbete var att undersöka potentialen för kolinlagring hos inhemska tropiska trädarter från Borneo och därmed försöka identifiera arter som kan konkurrera med exotiska trädarter. Detta gjordes genom att analysera data från 34 olika trädarter som planterades i ett återbeskogningsprojekt i Sabah, Borneo, Malaysia.
Vi fann att variation i kolinlagringsförmåga kunde predikteras från trädarternas veddensitet; arter med lägre veddensitet hade generellt högre kolinlagring än arter med högre veddensitet. Vi fann även fyra arter som hade väsentligt högre medeltillväxt än vad som kunde predikteras från veddensiteten, samtliga av dessa hörde till familjen Shorea sp. Dessa arter påvisade en kolinlagringsförmåga som motsvarade 30-50% av kolinlagringsförmågan hos Acacia mangium och Eukalyptus pellita.
Våra resultat tyder på att när det gäller kolinlagring samt tillväxt så kan inte de inhemska trädslagen konkurrera med de exotiska. Detta beroende på att de mest extrema värden vi fick från vår data inte överstiger 50% av potentialen hos de exotiska trädslagen. Dock fann vi även att de exotiska trädslagen i många fall har en negativ inverkan på biodiversiteten i de ekosystem de befinner sig i. Vår slutsats är därmed att om målet är att bevara biodiversitet samt skapa potential för kolinlagring, så är dessa inhemska arter ett bra alternativ. Om målet är att maximera kolinlagring är exoterna det bättre alternativet
Response of Spring Pasque Flower (Pulsatilla vernalis L.) to fire disturbance : a population study in northern Sweden
Get PDFSpring Pasque Flower, Pulsatilla vernalis (L.) Mill, is a perennial plant which grows in open and sandy pine forests. It is considered sensitive to competition and in need of repeated disturbances. In Sweden P. vernalis has declined severely and was assessed as endangered (EN) in the latest Red List. The boreal forest has historically been disturbed by wildfires but in Scandinavia wildfires are rare today and this is thought to have affected many species negatively, including P. vernalis. The aim of this study was to examine survival and growth of P. vernalis after fire disturbance.
A prescribed burning was made in August 2020, covering parts of a large P. vernalis population at Hokaberg, Härjedalen, northern Sweden. Before burning 108 plants were marked and the first re-growing plants were observed within only 18 days. In the summer of 2021 all marked plants were inventoried, showing that 78 percent had survived the fire. Plant size increased between the summer and autumn of 2021 in spite of considerable grazing. None of the plants in the burned area flowered in 2021 but in autumn many had set flower buds. In the unburned area at Hokaberg few plants flowered in 2021 and no seedlings were observed. Here many of the plants were hardly grazed and 20 percent lost all their aboveground parts.
A seedling experiment with burned and unburned soil from Hokaberg was set up in the lab. Growth was marginally better in burnt soil but the main result was that growth differed markedly between individual soil samples. Half of the plants were given an external nitrogen source, but this did not affect the growth.
To conclude, the fire resulted in low mortality and strong post-fire growth. Many plants in the burned area are set to flower in 2022, in spite of the grazing pressure. Observations of abundant seedling establishment at a nearby older burnt area suggest that the population at Hokaberg will expand considerably in the coming years in response to the prescribed fire.Mosippa, Pulsatilla vernalis (L.) Mill., är en flerårig ört som växer i ljusa sandtallskogar, är konkurrenskänslig och anses långsiktigt beroende av återkommande störningar. Mosippan har en starkt nedgående trend och bedömdes som starkt hotad, EN, i rödlistan 2020. I Skandinavien har skogsbränderna kraftigt minskat under mer än ett sekel och detta tros ha påverkat många arter negativt, däribland mosippan. Syftet med denna studie var att utreda mosippans överlevnad och tillväxt efter brandstörning.
En bränning genomfördes i augusti 2020 inom en större mosippslokal i Hokaberg, Härjedalen. Inför bränningen markerades 108 mosippor. De första återväxande plantorna observerades redan efter 18 dagar. Sommaren 2021 inventerades alla märkta plantor och 22 procent hade dött av branden. Plantorna ökade i storlek från sommaren till hösten trots att de utsattes för bete. Ingen av plantorna i brännan blommade 2021 men många av dem hade satt blomknopp. På den obrända lokalen i Hokaberg fanns få blommor 2021 och inga groddplantor. Många av plantorna i det obrända området var svårt betade och 20 procent saknade helt grönmassa hösten 2021.
Ett såddförsök med bränd och obränd jord genomfördes i labb. Resultatet visades något bättre tillväxt i bränd jord, men framförallt stor skillnad mellan individuella jordprover. Hälften av krukorna tillsattes en extern kvävekälla men det gav inget tydlig effekt på tillväxten.
Slutsatsen är att naturvårdsbränningen gav upphov till en viss mortalitet men att många av mosipporna i det brända området kommer att blomma redan år två, trots påtagligt bete och mager mark. Observationer av riklig etablering av groddplantor på en näraliggande ett år äldre bränna indikerar att populationen kommer att växa betydligt de närmaste åren
Socialisering av kattungar
Get PDFStress, rädslor och oönskade beteenden blir allt vanligare hos våra sällskapskatter. Dessa beteenden
leder i sin tur till att många katter avlivas, omplaceras eller hamnar på katthem. Stress och rädslor,
och därigenom många oönskade beteenden, kan dock förebyggas genom att under kattens
socialiseringsperiod vänja katten vid sådant den kommer att utsättas för senare i livet. Faktorer som
mängd hantering, hantering av en eller flera personer, kontakt med barn, kontakt med andra husdjur,
föräldradjurens egenskaper och ålder vid avvänjning har alla en påverkan på hur katten kommer
hantera olika situationer senare i livet. Kunskap kring vikten av kattens tidiga erfarenheter har
funnits sedan slutet av 1900-talet. Trots detta finns det relativt få studier som fördjupar sig i ämnet
och bygger vidare på kunskapsbasen. Eftersom det sker en ständig förändring i den domesticerade
kattens miljö och levnadssätt är det viktigt med fortlöpande forskning. I dagsläget saknas det även
studier inom området som belyser hur socialisering av kattungar går till i Sverige.
En enkätstudie genomfördes med syftet att kartlägga hur socialiseringsperioden ser ut och vilka
tidiga erfarenheter kattungar får hos svenska raskattuppfödare, samt att undersöka vad uppfödarna
har för kunskaper och attityder kring ämnet socialisering. Målgruppen begränsades till uppfödare av
raskatter i Sverige som var medlemmar i SVERAK. En webbenkät skapades i enkätverktyget
Netigate och distribuerades på sociala medier med hjälp av SVERAK.
Resultaten gav en god första inblick i hur socialiseringsperioden ser ut hos svenska raskattuppfödare
inom SVERAK. Kattungar fick över lag med sig många goda erfarenheter från respondenterna,
exempelvis hantering av flera olika personer, tillgång till respondenternas hem, regelbunden kontakt
med barn samt besök hos veterinär för vaccination, ID-märkning och besiktning. Dock fanns
förbättringspotential gällande mängd hantering och regelbunden kontakt med andra husdjur än
katter. Gruppens kunskaper kring socialisering stämde också huvudsakligen bra överens med det
som framkommer i litteraturen. Exempelvis var det många som ansåg att kattungar bör bli hanterade
av flera personer och att det är bra med regelbunden kontakt med andra husdjur. Bristande kunskaper
uppmärksammades emellertid gällande mängd hantering, vilken period i kattungens liv det är
viktigast med socialisering samt kunskaper kring faderns påverkan på kattungarnas djärvhet.
Respondenternas attityder gällande socialisering var övervägande mycket positiva och generellt
ansågs socialisering vara något viktigt och som prioriterades högt av många. En förhållandevis stor
andel angav dock att de generellt sett skulle vilja prioritera socialisering mer, ansåg att det ej finns
lättillgänglig information för uppfödare om socialisering och att svenska raskattuppfödare ej har
tillräcklig kunskap kring ämnet.
Ytterligare forskning kring socialisering av kattungar krävs för att kunna ge svenska kattuppfödare
tydliga råd och bättre möjligheter att utvecklas inom området. Dessutom bör den kunskap som finns
tydligt komma målgruppen till del. Vidare bör även oönskade beteenden, stress och rädslor studeras
för att tydligare fastställa hur dessa påverkas av kattens tidiga erfarenheter. Förhoppningen är att
den aktuella studien ska kunna bidra med kunskap om socialisering och vara en grund för vidare
forskning rörande socialisering av katter i Sverige. I dagsläget kan det konstateras att majoriteten av
svenska raskattuppfödare inom SVERAK ger kattungar runt om i landet en bra start på livet.Stress, fear, and behaviour problems are getting more and more common amongst domestic cats
today. These behaviours lead to many cats being euthanized or relinquished. However, stress, fear,
and behaviour problems can be prevented by properly socializing and habituating kittens to different
experiences they are going to encounter later in life. Aspects such as amount of handling, contact
with children, contact with other animals and weaning age all influence how the kitten will handle
different scenarios later in life. Despite that the knowledge about the importance of early experiences
for the kittens’ behaviour later in life has been available since the late 1900’s, there are relatively
few current studies that adds to this knowledge. Since there is a constant development in the
environment of the domestic cat, current research is important. In addition, there are no studies
currently showing how socialization is carried out amongst Swedish cat breeders.
A survey was carried out with the aim of mapping which early experiences kittens in Sweden are
exposed to during the peak socialization period, and what knowledge and attitudes Swedish cat
breeders have regarding socialization. The target group was limited to breeders who were members
of SVERAK and who bred purebred cats. A web survey was created in Netigate and distributed on
social media through SVERAK.
The results gave a good first insight of what experiences kittens get during the socialization period
at Swedish breeders within SVERAK, and the breeders’ knowledge and attitudes regarding the
subject of socialization. The kittens generally got plenty of early experiences during the socialization
period, for example being handled by multiple humans, access to the breeder’s home, regular contact
with children, and visits to the veterinary clinic for vaccination, identification marking and
veterinary examination. Yet some potential areas for improvement were identified, mainly regarding
amount of handling and regular contact with other animal species. The breeder’s knowledge about
socialization mostly correlated well with available literature. For example, many breeders thought
kittens should be handled by multiple humans and that regular contact with other animal species is
important. Nevertheless, there was lack of knowledge regarding during what age socialization is
most important, amount of handling, and heritability of the father’s boldness trait. Lastly, the
breeder’s attitudes regarding socialization were primarily stated as positive, and socialization was
generally considered an important aspect of breeding that many respondents prioritized. A relatively
large portion of the breeders did however state that they would like to prioritize socialization even
more, that there isn’t easily accessible information about socialization for the breeders, and that they
as a group don’t have enough knowledge about the subject.
Further research about socialization of kittens is required to be able to give cat breeders clear advise,
and for them to be able to develop and improve. The knowledge already established should also be
made more easily accessible for breeders. Additionally, behaviour problems, fear, stress, and anxiety
should be studied to further establish how these factors are affected by the cat’s early experiences.
Hopefully, the present study can contribute with knowledge about socialization and work as a
foundation for further research about socialization of kittens in Sweden
Influenza A in Swedish harbour seals (Phoca vitulina)
Get PDFEvidence of infection with influenza A has been documented in several different marine mammals.
However, large outbreaks with mass mortalities have only been seen in harbour seals. In 2014, the
first outbreak with influenza A virus (IAV) in harbour seals in Europe was reported. The outbreak
started in coastal waters off the Swedish west coast and spread to Denmark, Germany, and the
Netherlands. More than 2 000 harbour seals died during the event.
The aim of this study was to do a follow-up on the outbreak with IAV in Swedish harbour seals
in 2014. The overall purpose was to increase the knowledge about IAV infections in the Swedish
harbour seal populations. More specific objectives included mapping circulation of specific subtypes
and evaluating cadaver blood as a sample material instead of pure serum for IAV antibody detection
and subtyping.
Serum samples were acquired from live-captured seals in 2014, and cadaver blood samples from
hunted or found dead seals from 2014-2021. All samples were screened for anti-nucleoprotein
antibodies using a commercial competitive ELISA. Positive and doubtful samples were confirmed
and subtyped by hemagglutination inhibition assay (HI). In addition, information from sampled seals
was gathered to draw relevant conclusions from test results.
The results show a high level of antibodies against IAV H10N7 in a large proportion of serum
samples from 2014, with declining levels of antibodies against IAV in a lower proportion of cadaver
blood samples from the west coast in 2015 and 2016. IAV antibodies were not found in samples
from the Kalmarsund population or in the population off the west coast after 2016. Half of the ELISA
positive or doubtful cadaver blood samples could be confirmed and subtyped by HI. Data from
sampled seals made it possible to connect all ELISA positive samples to exposure to the outbreak
in 2014. Evidence of circulation of other IAV subtypes was not found.
This study indicates that IAVs do not circulate and persist within the Swedish harbour seal
populations, and that the populations most likely are naive in the case of a possible new spillover
event. Environmental contaminants, low genetic variation, larger populations, and smaller habitats
are identified as important risk factors for increased incidence of disease and spread of infection in
a potential new outbreak. Cadaver blood is an accessible sample which according to this study can
be useful in IAV surveillance on a population level to determine whether a population has been
exposed to the IAV or not. It can therefore be an important tool for understanding disease dynamics,
disease control and possibly prevention of pandemic influenza.Hos flera olika arter av marina däggdjur har evidens för infektion med influensa A virus (IAV)
dokumenterats, men stora utbrott med hög dödlighet har endast rapporterats hos knubbsälar. Det
första utbrottet med IAV hos knubbsälar i Europa inträffade 2014. Utbrottet startade utanför den
svenska västkusten och spred sig vidare till Danmark, Tyskland och Nederländerna. Uppskattningsvis dog fler än 2 000 sälar under utbrottet.
Syftet med den här studien var att göra en uppföljning av utbrottet med IAV hos svenska knubbsälar 2014. Den övergripande målsättningen var att bidra till en ökad kunskap om IAV-infektioner
hos svenska knubbsälar. Mer specifikt syftade studien till att öka kunskapen om vilka H-subtyper
av IAV som svenska knubbsälar har exponerats för, samt att utvärdera användningen av kadaverblod
i stället för rent serum för påvisande av IAV antikroppar hos knubbsäl.
Serumprover samlades in under en hälsokontroll av knubbsälar på västkusten 2014. Kadaverblodsprover samlades in från jagade och påträffade döda knubbsälar under åren 2014–2021. Initialt
gjordes en screening av samtliga prover med en multispecies ELISA som detekterar antikroppar mot
virusets nukleoprotein. Positiva prover bekräftades och subtypades därefter med hemagglutinations
inhibitions test (HI). Provsvar sammanställdes därefter med tillhörande metadata för att kunna dra
relevanta slutsatser.
Analysresultatet visade på en hög andel antikroppar mot IAV H10N7 i merparten av serumproverna från 2014, med en minskande andel antikroppar i kadaverblodsproverna från 2015 och
2016. Antikroppar hittades inte i prover från Kalmarsundspopulationen eller i prover från västkusten
insamlade efter 2016. Hälften av de ELISA-positiva kadaverblodsproverna kunde bekräftas och
subtypas med HI. Metadata från provtagna sälar gjorde det möjligt att relatera samtliga prover med
antikroppar till exponering för utbrottet med H10N7 2014. Resultaten visade att det inte förekom
andra subtyper av IAV.
Studien indikerar att IAV inte cirkulerar hos svenska knubbsälar, vilket även innebär att de
svenska knubbsälspopulationerna är naiva och potentiellt mottagliga om IAV skulle introduceras på
nytt. Miljöföroreningar, låg genetisk variation, stora populationer och mindre habitat identifieras
som riskfaktorer som kan bidra till en ökad sjukdomsförekomst och smittspridning vid ett nytt
potentiellt utbrott. Kadaverblod är ett tillgängligt prov som enligt den här studien kan användas för
att övervaka IAV hos knubbsälar på en populationsnivå. Kadaverblod kan därför fungera som ett
viktigt verktyg för att öka förståelsen kring sjukdomsdynamik, sjukdomskontroll och för att förebygga utbrott med nya IAV
Robotens roll i juverhälsoarbetet
Get PDFMastit är ett stort problem hos mjölkkor, som leder till ökad kostnad och antibiotikaanvändning samt
ger produktionsförluster och försämrad djurvälfärd. För att nå en mer hållbar produktion är det
viktigt att utveckla strategier för att arbeta med juverhälsan. Automatiska mjölkningssystem (AMS)
blir allt vanligare och förutom att minska arbetsbördan för lantbrukaren så registrerar AMS information vid varje mjölkning. Syftet med studien var att ta reda på hur lantbrukare använder sig av
denna information för att arbeta med juverhälsan i besättningen. Detta undersöktes genom en
kvalitativ studie baserat på djupintervjuer med nio lantbrukare, med AMS från DeLaval och anslutning eller tidigare anslutning till Kokontrollen (Växa Sverige), samt en litteraturstudie.
Vid varje mjölkning mäter AMS bland annat mjölkmängd, mjölkflöde, mjölkningsintervall, konduktivitet och mjölkens färg. Lantbrukaren kan även välja att köpa till teknik för att mäta celltal
samt laktatdehydrogenas. Denna information sammanställs sedan i dataprogrammet DelPro (DeLaval International AB, Sweden, Tumba), och det är genom DelPro lantbrukaren får tillgång till
data.
Resultatet av studien visade att lantbrukarna tycker att juverhälsan är något att ständigt arbeta med
och deras mål var i första hand att få full betalning från mejeriet. Viss information från AMS använde
sig samtliga lantbrukare av samtidigt som det varierade mycket hur annan information användes.
Framför allt använde lantbrukarna informationen för att upptäcka kor med mastit och inte så mycket
som ett stöd vid behandling av sjuka kor. Lantbrukarna upplevde dataprogrammet (DelPro) som
lättanvänt, även om vissa tyckte att det var svårt att selektera bland den stora mängden information.
Lantbrukarna tyckte att data från Kokontrollen var kompletterande till AMS och de upplevde en
trygghet i att ha Kokontrollen i ryggen, speciellt om problem med juverhälsan skulle uppstå i besättningen. Men de lyfte också att provmjölkningen inom Kokontrollen ger en ögonblicksbild vilket
kan bli missvisande då celltalet kan pendla från dag till dag.
Då veterinären besökte besättningarna vid akutfall så frågade de generellt inte efter data från AMS
enligt lantbrukarna. Inte heller besättningsveterinärerna använde informationen i någon stor utsträckning vid sina regelbundna djurhälsobesök. De besättningsveterinärer som kom från Växa
Sverige valde istället att använda sig av information från Kokontrollen.
Slutsatsen är att informationen från roboten användes på olika sätt beroende på vilken typ av
utrustning lantbrukaren hade. Generellt skulle informationen kunna användas mer av lantbrukarna,
både i deras eget arbete med juverhälsan men även i samarbete med veterinären.Mastitis is a big problem among dairy cows, which results in increased costs and antibiotic use as
well as production losses and reduced animal welfare. To reach a more sustainable production, it is
important to develop strategies on how to improve udder health. Automatic milking systems (AMS)
is becoming more common and besides easing the workload for the farmer, AMS also collects
information at each milking. The aim of this study was to find out how farmers use this information
in relation to udder health in their herd. This was investigated through a qualitative study based on
in-depth interviews with nine farmers using AMS from DeLaval and affiliation, or previous
affiliation, to the Swedish official milk recording scheme (SOMRS), as well as a literature study.
At each milking, AMS measures e.g. milk yield, milk flow, milking interval, conductivity and the
color of the milk. The farmer can also buy technology to measure somatic cell count and lactate
dehydrogenase. This information is then compiled in the data program DelPro (DeLaval International AB, Sweden, Tumba), and it is through DelPro the farmer gets access to the data.
The results show that farmers think that udder health is something to constantly work on and their
goa was primarily to be fully paid for the milk from the dairy plant. Some of the information from
the AMS was used by all the farmers, whereas it varied how much other information was used.
Primarily the information was used to find cows with mastitis and not so much to facilitate the
treatment of sick cows. The farmers thought that the data program DelPro was easy to use, even
though some of them found it difficult to sort through the large amount of data.
The farmers thought that the information from the SORMS was complementary to the information
from the AMS, and they felt that the information from the SORMS provided a sense of security,
especially if the udder health should deteriorate in the herd. But they also stated that the test milking
results in the SORMS only yielded a snapshot of the udder health, which could be misleading as the
somatic cell count varies from day to day.
When veterinarians visited the herds because of acute mastitis, they generally did not ask about data
from AMS according to the farmers. Nor did the designated herd health veterinarians use the AMS
information to the fullest at their herd health visits. Herd health veterinarians from Växa chose to
used information from the SOMRS instead.
The conclusion is that the farmers used the information from the robot in different ways depending
on what equipment they had. In general, the information could be used more frequently by the
farmers, both in their own work with the udder health in the herd, as well as when the veterinarian
is visiting