18101 research outputs found
Sort by
The potential of pocket parks in promoting biodiversity in dense urban areas
Get PDFGlobalt sker urbanisering i en ökande takt vilket leder till att allt fler städer förtätas. Följaktligen
minskar, fragmenteras och isoleras grönytor vilket utgör ett stort hot mot den urbana biologiska
mångfalden. Samtidigt anses biologisk mångfald vara av stor vikt för möjligheten att utveckla
en hållbar stadsmiljö och för att behålla kontakten mellan människor och natur. I syfte att främja
integrering av stadsgrönska och biologisk mångfald i den täta staden krävs nya innovativa lösningar.
I detta masterarbete studeras fickparkens potential att stödja urban biologiska mångfald.
Arbetets syfte är att genom en litteraturstudie, referensprojekt och en exempelstudie förvärva
kunskap kring urban biologisk mångfald och dess behov för att undersöka fickparken som möjligt
verktyg i städers arbete för biodiversitet.
Forskning visar att små grönytor har en viktig roll i bevarandet av urban biologisk mångfald då
de verkar för att komplettera större ytor med resurser av föda och habitat. Små grönytor kan
även stärka konnektiviteten i stadens gröna nätverk. En ökning av ekologiska värden såsom flerskiktad
vegetation, blomning och artrikedom är avgörande för bevarande av biologisk mångfald
i urbana grönytor. För att åtgärderna ska godtas av allmänheten fordras att människans intressen
tas i beaktande under utformning och planering av dessa. Studiens referensprojekt visar på
en god möjlighet att inkludera mer grönska även på mindre ytor i centrala och tätbebyggda
områden, vilket kan bidra med ekologiska och sociala värden.
I en exempelstudie utförd i Malmö stad tillämpas inhämtad kunskap på den fysiska miljön för att
undersöka praktiska exempel i stadsmiljö. Genom kartläggning av stadens befintliga ekologiska
värden och kommunens framtida mål föreslås åtta potentiella platser för anläggning av fickparker
i centrala Malmö. Två av dessa ytor ges en platsspecifik gestaltning med särskild hänsyn till
värden för biologisk mångfald och mänskliga behov.
Resultaten från arbetet visar att fickparken har förmågan att verka som ett värdefullt verktyg
för att stödja biologisk mångfald. Den har en god möjlighet att öka den totala andelen habitat
och födoresurser i tätbebyggda stadsdelar, samt utveckla konnektiviteten bland stadens gröna
nätverk. En välplanerad och strategisk placering och gestaltning av en fickpark ökar avsevärt
dess förmåga att stödja lokal biologisk mångfald. Samtidigt har fickaprken potential att inkludera
åtgärder för andra prioriterade mål inom hållbar stadsutveckling. I syfte att skapa ekologiskt
hållbara städer samt möjliggöra för fickparkens deltagande i ett sådant arbete, krävs utvecklad
ekologisk kunskap och tydligare riktlinjer för urban biologisk mångfald.Due to the globally increasing urbanisation, densification of cities is becoming more common.
Consequently, urban green spaces are becoming fragmented and isolated and are decreasing
in size. Such developments are threatening urban biodiversity. At the same time, the values
of biodiversity are emphasized regarding sustainable urban development and retaining the
human-nature relationship. New and innovative solutions are required in order to support an
integrated green infrastructure and biodiversity in dense urban areas. In this master’s thesis, the
ability of pocket parks to support urban biodiversity is examined through a literature review,
reference projects as well as a case study. The objective of the study has been to acquire knowledge
on urban biodiversity and its requirements, in order to determine in which manner pocket
parks, employed as planning tools, may contribute to the preservation of biodiversity.
Small urban green spaces have been proven to be of significant importance regarding urban
biodiversity conservation due to their ability to augment food and habitat resources of larger
green spaces, as well as to strengthen green connectivity. An increase in ecological values such
as vegetation stratification, flowering resources, and species richness is important to sustain biodiverse
urban green spaces. It is imperative that human preferences are included in the design
and planning stages, in order for these measure to gain public acceptance. The reference projects
in this study showcase a good potential to increase vegetation cover even in smaller spaces
in dense city districts. The projects have generated good outcomes such as increased ecological
and social values.
In a case study located in the city of Malmö, acquired knowledge is applied to the physical urban
environment to explore practical examples. By mapping Malmö’s existing ecological values
and planning strategies, eight potential sites for pocket parks in central Malmö are proposed.
Two locations are given site-specific designs with a focus on biodiversity values, while also considering
human preferences and needs.
The results of the study demonstrates pocket parks to be a potentially valuable concept to
support biodiversity in dense cities by increasing habitat and food resources and improving
green connectivity. A strategic location and design increases the potential of the pocket park to
support biodiversity and simultaneously contribute to other goals within urban development.
Increased knowledge and clear objectives regarding biodiversity is crucial within urban planning
to promote ecological sustainability within cities, and to include pocket parks in the strategy
Elbow joint problems in Shetland Sheepdog: occurrence, diagnostics, treatment and prognosis
Get PDFSyftet med denna retrospektiva journal- och enkätstudie var att kartlägga förekomsten av
armbågsledsproblem i en population av rasen shetland sheepdog i Sverige. Journaler från
Universitetsdjursjukhuset (UDS) i Uppsala från en period på cirka 16 år analyserades för att sedan
utföra en uppföljning av hundarna via en enkät. Frågeställningarna avsåg förekomst, diagnostik,
behandling samt prognos. Hypoteserna var att armbågsledsdysplasi (ED) är vanligare än
traumatiskt orsakade skador i armbågsleden och att prognosen generellt är bra men att funktionen
är bättre efter behandling av traumatiska skador. Den sista hypotesen var att prognosen varierar
beroende på det behandlingsalternativ som väljs.
Studien inkluderade 38 fall (37 hundar, d.v.s. en hund inkluderades två gånger då denna drabbats
av armbågsledsproblematik vid två tillfällen) och enkäten besvarades av 14 djurägare. Osteoartrit
(OA), ED och traumatiska skador var de vanligaste diagnoserna. Slätröntgen var den diagnostiska
metod som användes i flest fall (55,3 %), följt av datortomografi (DT) (13,2 %). De flesta
hundarna behandlades konservativt i kombination med rehabilitering (52,6 %). NSAIDs var de
läkemedel som användes i högst utsträckning (60,5 %). Prognosen baserades på hundar som
avlivats på grund av sina armbågsledsproblem samt funktionen hos hundarna vars djurägare
besvarat enkäten. De flesta hundar hade fortsatta problem efter insatt behandling och behövde
minska sin aktivitetsnivå i varierande grad. Nästan 40 % av de hundar som hade avlivats när
studien utfördes avlivades helt eller delvis på grund av sina armbågsledsproblem. Prognosen
ansågs därav vara avvaktande, framför allt hos aktiva hundar.
I denna studie kunde man även se att ett stort antal hundar led av bilaterala problem och att de
flesta hundar som hade information om hull var överviktiga. Resultaten i denna studie
överensstämde i hög grad med de resultat som observerats i tidigare studier angående olika
armbågledsproblem hos hundar.
Studien hade flera begränsningar. Största orsaken till detta var bristande journalinformation i
kombination med för få inkluderade individer. Därför gick det inte att dra slutsatser om vilken typ
av armbågsledsproblem som är vanligast förekommande hos shetland sheepdog. Slutsatser om
skillnad i prognos och funktion mellan traumatiska skador och ED kunde likaså inte dras. Detta
berodde på att information om prognos och funktion i hög grad samlades från enkätsvaren. Antalet
djurägare som svarade på enkäten och som hade haft hundar med någon av dessa diagnoser var
alltför lågt. Det gick inte heller att dra slutsatser om prognos beroende på behandling. De allra
flesta av dessa hundar hade behandlats konservativt med NSAIDs och i flera fall även
rehabilitering. Både funktionen och behandlingsformen hos hundarna från enkäten var dessutom
likartad, varför det inte gick att jämföra behandlingsresultat.
Sammanfattningsvis kunde frågeställningarna delvis undersökas och besvaras med hjälp av valda
metoder i studien. Hypoteserna gick varken att förkasta eller acceptera på grund av att
studiematerialet inte var tillräckligt omfattande.The purpose of this retrospective journal- and survey study was to map the occurrence of elbow
joint problems in a population of dogs of the breed Shetland Sheepdog in Sweden. The journals
were collected from the University Animal Hospital in Uppsala from a 16-year period and then
analyzed. A follow-up of the dogs was carried out with the help of a survey. The questions in
focus were mainly based on occurrence, diagnostics, treatment and prognosis. The hypotheses
were that ED is more common than traumatically caused injuries of the elbow joint and that the
prognosis generally is good, but that function after treatment is better for traumatic injuries. The
last hypothesis was that the prognosis varies depending on the chosen treatment.
In total 38 cases (37 dogs, as one dog had elbow problems twice) were included and the survey
was answered by 14 owners. The most common diagnoses were OA, ED and traumatic injuries.
The most commonly used diagnostic method was x-ray (55.3%), followed by computed
tomography (CT) (13.2%). Most of the dogs were treated conservatively in combination with
rehabilitation (52.6%). The most frequently used drugs were NSAIDs (60.5%). The prognosis was
evaluated based on the dogs that were euthanized because of their elbow disease in combination
with the function of the dogs whose owners answered the survey. Most of the dogs continued to
have elbow issues after treatment and needed to reduce/quit their activity level in varying degrees.
Almost 40% of the dogs that were euthanized at the start of this study were euthanized because of
their elbow joint problems, sometimes in combination with other diseases. The prognosis was
therefore assessed to be reserved, especially when it comes to active dogs.
This study also showed that many dogs had bilateral issues and that most of the dogs that had
information about bodyweight were overweight. The results of this study highly corresponded to
the results that were observed in earlier studies concerning elbow joint problems in dogs.
This study had several limitations. This was mainly due to inconclusive journal information in
combination with too few individuals included. No conclusions could therefore be drawn
regarding which type of elbow problems that were the most common in Shetland sheepdogs.
Conclusions about differences in prognosis between traumatically caused injuries and ED could
not be drawn since the information about prognosis and function was collected from the survey.
The amount of owners who had dogs with either of these elbow issues was too low. Conclusions
about the prognosis depending on treatment could not be evaluated as almost all dogs were treated
conservatively with NSAIDs and in many cases also rehabilitation. Both the function and
treatment method were also similar in most of the dogs from the survey, hence there was no way
to compare different treatment methods.
In conclusion, the questions in focus could be analyzed and answered to an extent with the help of
the chosen methods in this study. The hypotheses could neither be rejected nor accepted since the
material in this study was not comprehensive enough
The role of Miyawaki forests in school grounds : children’s participation and the development of place ownership
Get PDFPocket forests developed with the Miyawaki method present fast succession and reach climax in up to 20 to 30 years. The local community is usually included in the planting, and school grounds are commonly chosen locations for stand establishment. Children’s participation in the process from design to planting can stimulate the ownership of places and foster environmentally aware citizens. This observational case study aims to evaluate the development of these aspects through site visits to five Miyawaki forests planted on school grounds in Europe and Brazil. Participating children, school staff, parents and forest designers were interviewed in connection with the visits. Children’s engagement in the implementation of Miyawaki forests directly affected the senses of pride, place attachment and ownership of places. Children that participated in the planning and planting processes became stewards of the forests and cared about them. The evaluation of the forests planted in Europe suggests that it is possible to implement Miyawaki pocket forests in school grounds in Southern Sweden as part of a strategy to enhance biodiversity, provide ecosystem services and empower school children
Bedömning av biokontrollpotentialen hos Pythium oligandrum mot potatisbladmögel
No full textPotato late blight, caused by the oomycete Phytophthora infestans, poses a significant threat to potato crops worldwide. Infection leads to severe yield losses and poses a great challenge to agriculture, necessitating effective and sustainable management strategies. Current control measures to manage the disease and spread of the pathogen primarily rely on chemical fungicides, which raise concerns due to several associated risks including the development of resistance, adverse effects on non-target organisms and ecosystems as well as potential human health risks.
Considering these challenges, the search for sustainable management alternatives has become increasingly important. Pythium oligandrum, a soilborne oomycete, is recognized for its potential as a biological control agent against various plant pathogens. It employs multiple mechanisms, including mycoparasitism and the induction of plant defence responses. The use of P. oligandrum in an integrated pest management strategy aligns with the goal of reducing dependence on pesticides while promoting sustainable agriculture. This study assesses the potential of P.oligandrum as a biological control agent in combating potato late blight. The study is divided into two main components: Firstly, the study aimed at comprehensively reviewing previous research that uses P. oligandrum in two existing commercial biopreparations and to assess the research to reveal effectiveness of the field-ready products and the biological control agent itself.
Secondly, an experimental trial was conducted where the antagonistic effects of P.oligandrum against P. infestans were assessed using detached leaf assay. The thesis
aims to bridge the gap between practical applications and experimental findings, highlighting the complexities and promises of deploying biological control agents in agriculture. The review of previous research concerning the efficacy of P.oligandrum biopreparations against potato late blight shows inconsistent results, with much of the variability attributed to the application methods and trial setups, but a variability also across different crops and diseases. However, in a controlled laboratory setting, the application of P. oligandrum was shown to reduce disease
severity, although results were not statistically significant. The findings highlight the need for further research to better understand the behaviour and mechanisms of P. oligandrum. Additionally, future studies should focus on optimizing formulations and application methods to enhance its effectiveness in managing potato late blight within an integrated pest management strategy
Immune-mediated hemolytic anemia in dogs : a retrospective medical record study of cases at the University Animal Hospital during the years 2018-2024
No full textImmunmedierad hemolytisk anemi (IMHA) är en immunrelaterad sjukdom, där antikroppar binder
till individens erytrocyter och inducerar hemolys. IMHA är en relativt vanlig orsak till anemi hos
hund men också en allvarlig sådan då sjukdomen är associerad med en hög dödlighet. Komplexiteten kring sjukdomen är stor. Till följd av att det finns olika kategorier av IMHA, ingen specifik
golden standardmetod för diagnostik och brist på standardiserade behandlingsprotokoll blir hanteringen av sjukdomen en utmaning.
Syftet med studien var att få en överblick av IMHA på Universitetsdjursjukhuset (UDS) mellan år
2018–2024. Det innebar att undersöka om och i så fall vilka grupper av hundar som insjuknade
mer frekvent i IMHA, vilka kliniska parametrar de presenterade vid ankomst, vilka diagnostiska
metoder och behandlingsstrategier som användes samt hur överlevnadsstatistiken såg ut. För att
uppnå detta utfördes en retrospektiv journalstudie där information som anamnestiska uppgifter,
kliniska tecken, hematologiska värden, diagnostik, behandling och överlevnad/dödlighet samlades
in från totalt 36 hundar diagnostiserade med IMHA, som någon gång besökt UDS under åren
2018–2024.
I studien påvisades sjukdom hos hundar av olika raser, ålder och kön. I detta arbete var det fler
tikar än hanar som diagnostiserades med IMHA, och 74 % av tikarna var intakta. Påverkat allmäntillstånd, anorexi och bleka slemhinnor var de tre vanligaste kliniska tecknen och medianhematokriten vid ankomst var 19 %. För att diagnostisera IMHA användes i första hand spontanagglutinationstest och blodutstryk för identifiering av sfärocytos, medan Coombs test användes i mindre
utsträckning. Det fanns även en stor individvariation kring val, dos och nedtrappning av behandling. Antalet hundar som avlivades av IMHA-relaterade anledningar var hög, framför allt i det
initiala sjukdomsstadiet.
De resultat som presenteras ligger i många fall i linje med befintlig forskning och tecknar en
mångfacetterad sjukdom där vi fortfarande har mycket kvar att lära.Immune-mediated hemolytic anemia (IMHA) is an immune-related disease in which antibodies
bind to an individual's red blood cells and induce hemolysis. IMHA is a relatively common cause
of anemia in dogs and a serious one as it is associated with a high mortality rate. The complexity
of the disease is significant. Due to the existence of different categories of IMHA, no specific gold
standard method of diagnosis and lack of standardized treatment protocols, the management of the
disease becomes a challenge.
The aim of this study was to obtain an overview of IMHA at the University Animal Hospital
(UDS) between the year 2018-2024. The study aimed to investigate if and, in that case, which
groups of dogs were more frequently affected by IMHA, what clinical parameters they presented
at arrival, what diagnostic methods and treatment strategies were used, and what the survival
statistics were. To achieve this, a retrospective study of medical records was performed where
information such as medical history, clinical signs, hematologic values, diagnostics, treatment and
survival/mortality were collected from 36 dogs diagnosed with IMHA, that at some point visited
UDS during the years 2018-2024.
The results showed that IMHA can affect different breeds, ages and sexes. In this study, there were
more females than males affected by IMHA and 74% of the females were intact. Lethargy, anorexia and pale mucous membranes were the three most common clinical signs and the median
hematocrit at arrival was 19%. To diagnose IMHA, saline agglutination test and blood smears to
identify spherocytosis were the most used diagnostic methods, while Coombs test was used to a
lesser extent. The choice, dose and tapering of treatment also varied considerably between individuals. The number of dogs euthanized for IMHA-related reasons was high, especially in the initial
stage of the disease.
The results presented are in many cases in line with existing research and paint a picture of a
multifaceted disease where we still have much to learn
Bin och staden
Get PDFDen snabba urbaniseringen av vår värld utgör en påtaglig utmaning - hur man balanserar behoven hos en växande mänsklig befolkning med ekologisk hållbarhet. Att öka grönområden inom urbana miljöer har blivit ett vanligt sätt att hantera detta. Men dessa grönområden fokuserar ofta främst på att tillgodose mänskliga behov först och ekologiska behov i andra hand.
Det kan vara användbart att hitta synergier som gynnar båda aspekterna likvärdigt. Ett sätt att göra detta är att ändra fokus från ett människocentrerat perspektiv till ett naturcentrerat. Genom att först uppfylla kraven för livsmiljöer för olika arter och sedan undersöka hur dessa påverkar människor i stadsmiljöer bör det vara möjligt att hitta synergier och problem med strategier som används för att implementera grönområden i urbana landskap. I denna uppsats har fokus legat på att skapa livsmiljöer för fyra olika sandbi-arter och undersöka hur dessa livsmiljöer skulle kunna gynna människor.The rapid urbanization of our world presents a pressing challenge of how to balance the needs of a growing human population with environmental sustainability. Increasing green areas within urban environments has become a usual way to deal with this. However, these green areas are often focused on the beneficial value for humans first and the ecological needs come second. It could be useful to find synergies between benefiting both aspects equally and one way of doing this is to change focus from a human-centered perspective to a nature-centered. By fist fulfill requirements for habitats of various species, and then look at how they impact humans in the areas, it should be possible to find synergies and problematics with strategies being used for implementing green areas in urban landscapes. In this thesis the focus has been on creating habitats for four mining bee species and examine how their habitats could benefit humans
Effects of Pollination on Floral Scent
Get PDFFloral scent plays a crucial role in plant-pollinator interactions, influencing pollinator attraction
and reproductive success. As red clover is dependent on cross pollination for seed production, it is
important to understand how floral volatile organic compounds (VOCs) change in response to
pollination. This study investigated the effects of various pollination treatments on the emission of
floral VOCs in the red clover variety Peggy. Specifically, whether the quantity of VOCs changed
in response to different pollination methods, including cross-pollination, self-pollination,
mechanical shaking, and a control group, inside a greenhouse chamber at SLU. The emission of
floral VOCs was also examined outside at SLU garden laboratory with two treatments. One
treatment acted as a control where flower heads were covered to avoid pollination, and the other
treatment was to allow pollination by locally occurring pollinators for 24 hours. Additionally,
variations in flower head development from bud to full bloom to wilting among three red clover
varieties: Peggy, Holly, and Yngve was also examined inside the greenhouse chamber. Finally, a
seed count was conducted after the different pollination treatments from the greenhouse chamber
to investigate whether pollination treatments were successful.
The results show that there were significant differences between some of the varieties in flower
head development from bud to full bloom, but not from full bloom to wilting stages. This indicates
that the flower head development differences between the varieties might be genetically regulated.
VOCs were collected before and after the treatments, revealing a significant decline across all
treatments, with the most substantial reductions observed in the cross-pollination and mechanical
disturbance treatments. This was also true for the control flower heads that showed a decline in
floral VOC emission. These findings indicate that the decline in floral VOCs was possibly affected
by environmental factors inside the greenhouse chamber. Furthermore, the analysis of seed count
showed that cross-pollination of 15 florets resulted in the greatest seed production between all
treatments. In contrast, the mechanical disturbance by shaking flower head had almost no seeds.
This reinforced the necessity of cross-pollination in red clover due to self-incompatibility. Future
research should investigate the biochemical mechanisms behind VOC emissions and their
potential implications for agricultural pollination success.Blomdoft spelar en avgörande roll i samspelet mellan växter och pollinatörer genom att påverka
pollinatörers attraktion och växternas reproduktiva framgång. Eftersom rödklöver är beroende av
korspollinering för fröproduktion är det viktigt att förstå hur avgivningen av de volatila organiska
föreningar (VOCs) från blommorna förändras som en respons på pollinering. Denna studie
undersökte effekterna av olika pollineringsmetoder på avgivningen av blommornas VOCs i
rödklöverblommor av sorten Peggy. Specifikt undersöktes huruvida mängden flyktiga ämnen
förändrades som svar på olika pollineringsmetoder, inklusive korspollinering, självpollinering,
mekanisk skakning samt en kontrollgrupp, i en växthuskammare vid SLU. Avgivning av blomdoft
(VOCs) studerades även utomhus vid SLU:s trädgårdslaboratorium med två behandlingar. I en av
behandlingarna täcktes blomhuvudena för att undvika pollinering och fungerade därmed som
kontroll, medan den andra behandlingen innebar att blommorna var öppna för lokalt
förekommande pollinatörer under 24 timmar.
Utöver detta studerades även utvecklingen av blomhuvuden från knoppstadiet till full blomning
och vidare till vissning hos tre rödklövervarianter: Peggy, Holly och Yngve, i växthuskammaren.
Slutligen genomfördes en fröräkning efter de olika pollineringsbehandlingarna i
växthuskammaren.
Resultaten visade signifikanta skillnader mellan vissa av varianterna i utvecklingen från knopp till
full blomning, men inte mellan full blomning och vissning. Detta tyder på att skillnaderna i
blomhuvudets utveckling mellan varianterna kan vara genetiskt reglerade. Blomdoftprover
samlades in både före och efter behandlingarna, och analysen visade en signifikant minskning av
VOC-avgivning i samtliga behandlingar, med den största nedgången vid korspollinering och
mekanisk störning. Detta gällde även för kontrollblommorna, som visade en minskning i
blomdoftens avgivning. Dessa resultat tyder på att nedgången i VOC-emissioner kan ha påverkats
av miljöfaktorer i växthuskammaren. Vidare visade fröräkningen att korspollinering av 15
småblommor resulterade i den högsta fröproduktionen av alla behandlingar. Däremot gav
mekanisk skakning av blomhuvudet nästan inga frön, vilket ytterligare bekräftar behovet av
korspollinering i rödklöver på grund av dess självinkompatibilitet. Framtida forskning bör
undersöka de biokemiska mekanismerna bakom VOC-avgivning och deras potentiella
konsekvenser för pollinationsframgång inom jordbruket
Vintern, vintermåendet & växtligheten
Get PDFMånga människor upplever en nedgång i energinivå, humör och aktivitet under vintern – ett tillstånd som beroende på allvarlighetsgrad brukar kallas vinterdepression eller vintertrötthet. Att natur och naturlika miljöer har en positiv påverkan på hälsa och välbefinnande är välkänt, men hur de välgörande egenskaperna påverkas av årstidsväxlingarna är inte studerat i samma omfattning. Denna studie behandlar relationen mellan vintern, vintermåendet och växtligheten – i ett utforskande försök att bringa klarhet i vinterdunklets makt över måendet och växtlighetens möjliga förmåga att lindra det. Det berör också begreppet växtblindhet och hur vår uppfattningsförmåga av
växter skulle kunna påverka gröna miljöers potential att påverka måendet.
Genom en kvantitativ enkätundersökning, där 165 respondenter från sydvästra Skåne deltog, ställdes frågor om vintermåendet, inställningen till vintern, samt växtlighetens vinterkvaliteter och positiva effekt på vintermåendet. Resultatet visade att tre av fyra respondenter upplevde positiva effekter av växtlighet och gröna miljöer under vintern, även om vintern var den årstid som skattades lägst. Särskilt humör och energi påverkades. Vintergröna växter upplevdes upplyftande för vintermåendet enligt majoriteten av respondenterna (79,4 %), men flera andra vinterkvaliteter var också betydelsefulla. Hur många vinterkvaliteter respondenterna upplevde en positiv effekt av, korrelerade till deras grad av Växtblindhet – Växtmedvetenhet. Det fanns också ett samband mellan respondenternas inställning till vintern och deras vintermående.Many people experience a decrease of energy level, mood and activity during the winter - a condition that, depending on the severity, is generally known as winter depression or winter blues. The positive impact of nature and green environments on health is well known, but how the
beneficial qualities are affected by the changing seasons has not been studied to the same extent.
This study examines the relationship between winter, winter mood and vegetation - in an exploratory attempt to bring clarity to the winter darkness’ power over winter mood and vegetation’s potential to alleviate it. It also touches on the concept of plant blindness and how our perception of plants could influence the potential of green environments to affect well-being.
Through a quantitative survey, in which 165 respondents from south-western Scania participated, questions were asked about winter mood, attitude to winter, as well as vegetation’s influence on the winter mood. The result showed that three out of four respondents experienced positive effects of vegetation and green environments during the winter, even though winter was the lowest rated season. Especially mood and energy levels were affected. Evergreen plants were perceived as uplifting for the winter mood according to a majority of the respondents (79,4%), but
several other plant attributes were also pointed out. How many plant attributes the respondents experienced a positive effect from, correlated to their degree of Plant blindness – Plant awareness. Another correlation was found between the respondents’ attitude to winter and their winter mood
Mosippa, Pulsatilla vernalis: faktorer som hotar och åtgärder som gynnar
Get PDFMosippan, Pulsatilla vernalis, en flaggskeppsart för brandgynnade arter i skogen och ljunghedar, är på nedgång i Sverige och i resten av sitt utbredningsområde i Europa. Arten är klassad som Starkt hotad (EN) i Sverige. I egenskap av att vara en hotad växtart följs den upp av det ideella nätverket Floraväktarna, som har samlat in en ansenlig mängd data om arten. Sedan 1980-talet har 1407 lokaler registrerats, och totalt 7838 inventeringar utförts för arten. Jag har analyserat dessa data i RStudio för att: 1) undersöka hur utdöenderisk hänger ihop med populationsstorlek 2) undersöka hur överlevnaden skiljer sig från söder till norr, 3) göra en empirisk sammanställning över orsaker till lokala utdöenden som noterats av floraväktare, 4) undersöka hur stort hot de invasiva arterna blomsterlupin och kanadensiskt utgör för arten, och 5) utvärdera effekten av de olika naturvårdsåtgärderna som utförts för arten.
Resultaten visar att mosippan har klarat sig betydligt sämre i södra än i norra Sverige, och att risken för utdöende är större ju mindre lokalernas populationer är. Den vanligaste orsaken till utdöende var olika former av igenväxning. Lika många lokaler har påverkats av igenväxning i alla landsdelar, men i södra Sverige verkar igenväxning i fältskiktet spela större roll, medan det i Norrland rör sig om igenväxning i krontaket. Den absolut vanligaste orsaken till utdöende var en tät mossmatta invid plantorna, vilket förhindrar mosippans föryngring. Oförsiktiga åtgärder inom skogsbruk och vägunderhåll har orsakat fler utdöenden i södra Sverige än i norra Sverige. De invasiva arterna förekommer på få mosippslokaler. Blomsterlupin har varit närvarande på två lokaler som dött ut, men växten har inte orsakat utdöendena. Kanadensiskt gullris har inte rapporterats på någon lokal där mosippan dött ut.
Utvärderingen av åtgärderna visar att bränningar ger störst positiv effekt mätt i procentuell förändring av populationen. Större röjningar har dock visat sig ge positiva resultat i ungefär lika stor andel av utförandena som bränningar, men med mindre absoluta ökningar. Mindre röjningar har inte lett till ökningar, och det här beror nog på att åtgärden är otillräcklig för att motverka igenväxningen på mosippans växtplatser. Gallringar har visat sig vara övervägande positiva, men har inte gett lika stora absoluta ökningar som bränningar och större röjningar. Insådd kan inte stärka en population på egen hand, men är ett gott komplement till vegetationsröjande åtgärder. För att säkerställa mosippans överlevnad behöver åtgärdsarbetet fortsätta.
Mosippan kan inte klara sig på egen hand då naturliga störningar i form av skogsbränder och bete i den svenska skogen har minskat avsevärt de senaste 200 åren, vilket har lett till en omfattande igenväxning som kraftigt försämrat förutsättningarna för naturlig föryngring.Spring pasque flower, Pulsatilla vernalis, a flagship species for pyrofilic species in European forests and heaths, is declining in Sweden and the rest of its geographic range in Europe. The species is red listed as Endangered (EN) in Sweden. Being a threatened plant species, it is monitored by the Swedish Flora Guardians [Floraväktarna], a network of volunteers that has collected extensive data on the species. Since the 1980s, 1407 sites have been registered so far, and a total of 7838 surveys have been conducted for the species. I have analyzed this data using RStudio to: 1) examine how survival depends on population size, 2) examine how population survival differs from north to south, 3) make an empirical compilation over the different causes for local extinctions that have been noted by flora guardians, 4) examine how large of a threat the two invasive species Lupinus polyphyllus and Solidago canadensis pose, 5) and evaluate the different conservation measures that have been performed for the species.
The results show that P. vernalis has a lower survival rate in the southern part of its Swedish geographic range than in the north, and that the risk for local extinctions is greater for smaller populations. The most common category of cause for local extinctions were different forms of overgrowth from competing vegetation. Overgrowth has affected roughly an equal number of sites in the regions (Götaland, Svealand and Norrland), but in Götaland it seems that encroachment by the field layer is a larger problem, while canopy closure is more common in Norrland. Overall, the form of overgrowth that has caused the greatest number of local extinctions was thick moss mats around plants of P. vernalis, partly by hindering successful establishment of new individuals. Incautious forestry operations and road maintenance measures have caused a greater number of local extinctions in southern Sweden. The invasive species are present on few sites. Lupinus polyphyllus has been reported on two sites that have gone extinct, although it did not cause the extinctions. Solidago canadensis hasn’t been present on any site that has gone extinct.
The evaluation of five conservation measures categories shows that prescribed burnings gave the largest positive effect, measured in percent change of the population. Greater removals of competing vegetations have, however, been shown to have roughly the same success rate as prescribed burns, although with smaller percentage gains. Lesser removals of competing vegetation have not led to significant increases of P. vernalis. This is probably due to the measure being insufficient to counteract the ongoing overgrowth on many sites. Forest thinning has also been shown to have an overall positive effect, although not as great as greater removals and prescribed burns. Sowing seeds cannot strengthen a population on its own but serves as a great complementary measure alongside control of competing vegetation.
To secure the long-term survival of P. vernalis, conservation efforts must continue, since the species can no longer survive independently due to the greatly diminished disturbances caused by of natural fires and grazing in Swedish forests over the last 200 years, which has led to extensive overgrowth in both the field layer and the canopy
Lövholmen - Promenad i tiden
Get PDFUrbanisering pågår ständigt och Stockholm är inget undantag. För att möta en växande befolkning tas ofta tidigare industrimark i anspråk för bostadsbyggande. I många fall innebär denna exploatering att den tidigare karaktären på platsen byggs bort.
Lövholmen är ett industriområde och nod för kulturverksamheter beläget intill Mälaren sydväst om Stockholms innerstad som planeras att bli ett högexploaterat bostadsområde. Stockholms stadsbyggnadskontor har i samarbete med FOJAB Arkitekter tagit fram en strukturplan för Lövholmen. Den tar hänsyn till platsens industriella karaktär, men vi hävdar att det finns möjligheter att ytterligare bevara de kulturhistoriska aspekterna, bibehålla kulturverksamheter och skapa mer varierade utemiljöer, något som även har lyfts fram under samråd. I vårt projekt undersöker vi hur ett industriområde kan omvandlas för att minimera förlusten av sin industriella karaktär.
Syftet är att föreslå förändringar i strukturplanen som bättre svarar mot de brister vi identifierat, vilket sedan ligger som grund för att ta fram en gestaltning för Lövholmens kajpromenad som blir områdets främsta offentliga rum.
Genom gestaltningsarbetet har vi pendlat mellan prövande och skissande med hjälp av analys genom syntes. Vi har gjort platsbesök på Lövholmen och använt dokument från kommunens förslag, använt referenslitteratur för stadsbyggnad och genomfört en inspirationsresa för att finna referensprojekt att ta stöd ifrån.
Resultatet presenteras på två plancher i A0 med tillhörande folder. I vårt förslag behålls kvartersstrukturer men byggnadshöjderna sänks och fler industribyggnader bevaras. På så sätt kan den nuvarande stadssiluetten och industrikaraktären bättre bevaras samtidigt som stadsdelen får ett ljusare stadsrum med mänsklig skala. Biltrafiken begränsas på kajpromenaden för att skapa mer vistelseytor vid vattnet. Vi föreslår även fler funktioner för att möjliggöra kulturverksamheter och anpassa området till en bred målgrupp.
Kajpromenaden utformas utifrån vårt koncept Promenad i tiden, där olika historiska och karaktärsskapande sekvenser, såsom industrins arv, kulturnoder och naturslingan, möter framtidens behov och knyts samman av en promenad längs Mälaren. Här blir industrins historia närvarande, samtidigt som kulturverksamheter spiller ut i det offentliga rummet.Urbanization is an ongoing process, and Stockholm, Sweden, is no exception. To accommodate a growing population, former industrial land is often repurposed for residential development. In many cases, this transformation results in the loss of the site’s original character.
Lövholmen is an industrial area and a cultural hub located by Lake Mälaren, southwest of Stockholm’s city center, which is planned to become a highly developed residential district. The Stockholm City Planning Office, in collaboration with FOJAB Architects, has developed a structural plan for Lövholmen. This plan acknowledges the site’s industrial heritage, but we argue that there are further opportunities to preserve its cultural and historical aspects, maintain cultural activities, and create more diverse outdoor environments, concerns that have also been raised during the public consultation process. This project explores how an industrial area can be transformed while minimizing the loss of its industrial character.
The aim of this work is to propose modifications to the current masterplan that better address its identified weaknesses. This plan serves as the foundation for designing Lövholmen’s waterfront promenade, which will become the area’s primary public space.
Throughout the design process, we have alternated between testing and sketching, using the method of analysis through synthesis. We have conducted site visits to Lövholmen, reviewed municipal planning documents, used urban design reference literature, and carried out an inspiration trip to identify relevant case studies.
The result is presented on two A0 posters with an accompanying folder. In our proposal, the block structure is retained, but building heights are reduced, and more industrial buildings are preserved. This approach helps maintain the existing city skyline and industrial character while creating a brighter urban space on a more human scale. Vehicular traffic along the waterfront promenade is limited to provide more public spaces by the water. We also propose additional functions to support cultural activities and adapt the area to a broader audience.
The waterfront promenade is designed around our concept, A Walk Through Time, where different historical and character-defining elements, such as industrial heritage, cultural hubs, and natural pathways, intersect with future needs, all connected by a continuous walkway along Lake Mälaren. Here, the area’s industrial history remains present, while cultural activities spill into the public space