18101 research outputs found
Sort by
Communication and climate impact in new construction in Sweden : comparison between concrete and wooden buildings
Get PDFStudiens syfte är att kartlägga hållbarhetskommunikation angående materialval kopplade till de nyligen införda kraven på klimatdeklaration vid nybyggnation i Sverige. Studiens fokus ligger på att jämföra kommunikation från myndigheten
Boverket samt företag som producerar byggnadsmaterial. Som bakgrund undersöks hur lagen kring klimatdeklarationer för nybyggnationer tagits fram. Lagen värderar olika materialval i livscykelanalyser och beräknar då mängden utsläppt växthusgas per kvadratmeter boyta i byggnaden. Detta mått möjliggör för jämförelser mellan olika byggnadsmetoder på ett materialneutralt sätt.
Eftersom livscykelanalyser tar hänsyn till utsläpp i samband med transporter och produktion av olika material kan samma typ av material värderas olika beroende på var i Sverige byggnationerna sker. Trots konsensus att livscykelanalyser bör användas som mätmetod för att beräkna klimatpåverkan råder det oklarheter kring hur dessa analyser ska tolkas och hur klimatdeklarationerna ska användas. För att förtydliga hur klimatdeklarationer ska användas har Boverket tagit fram en digital handbok för klimatdeklarationer.
I resultatet påvisas exempel på hur delar av denna digitala handbok används som argument för att premiera specifika byggnadsmaterial eller påvisa upplevd bias från beslutsfattare vad gäller materialval. Här påvisas också att uppfattningar kring olika byggnadsmaterials klimatpåverkan kan skilja sig från de faktiska förhållandena. Studien belyser också den komplexitet som kan finnas bakom olika politiska beslut och hur exempelvis lokala byggnadsstrategier kan ha flera olika mål utöver minskad klimatpåverkan i byggsektorn.
Efter kartläggningen av kommunikationen gällande klimatdeklarationer är slutsatsen att Boverkets externa kommunikation angående klimatdeklarationer varit informativ och nått ut till målgruppen. Samtidigt ser vi en allmän debatt som verkar grunda antaganden på åsikter och tolkningar av specifika exempel snarare än fakta. Debatten angående klimatdeklarationer för nybyggnationer har lett till att Boverket har behövt förtydliga kommunikationen gällande klimatdeklarationen. Debatten visar på behovet av ytterligare kommunikationsinsatser samt förtydliganden om hur klimatdeklarationer bör användas.The purpose of the study is to map sustainability communication regarding material selection linked to the recently introduced requirements for climate declarations for new construction in Sweden. The focus has been on comparisons between communications from the Swedish Housing Agency and companies that produce building materials. As a background, it was examined how the law regarding
climate declarations for new buildings was drawn up. The law evaluates different material choices in life cycle analyzes and then calculates the amount of emitted greenhouse gas per square meter of living space in the building. This measure
enables comparisons between different building methods in a material-neutral way. Since life cycle analyzes consider emissions in connection with transport and
production of different materials, the same type of material can be valued differently depending on where in Sweden the construction takes place. Despite the consensus that life cycle analysis should be used as a measurement method to
calculate climate impact, there is uncertainty about how these analyzes should be interpreted and how the climate declarations should be used. To clarify how climate
declarations are to be used, the Housing Agency has produced a digital handbook for climate declarations.
The result shows examples of how parts of this digital handbook are used as arguments to reward specific building materials or demonstrate perceived bias from decision-makers in terms of material selection. It is also shown here that
perceptions regarding the climate impact of different building materials can differ from the actual conditions
Från expansion och äventyr till revolution och landsflykt : svenska sågverk och sågverksarbetare i norra Ryssland 1898–1925
Get PDFUnder den expansiva industriella utvecklingen i Ryssland i början av 1900-talet flyttade flera stora svenska företag sina verksamheter dit. Bland dem fanns LM Ericsson, ASEA, (Electro)Lux och Nobel bröderna. I takt med industrialiseringen och det ökade behovet av trävaror i Västeuropa fick den norrländska sågverksindustrin sitt genombrott i mitten av 1800-talet. När den stora efterfrågan på sågtimmer till slut lett till en brist av de grövsta dimensionerna i Västernorrland, valde även svenska sågverkspatroner från Sundsvall att etablera affärsverksamhet i österled. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om de svenska sågverksbolagens expansion till nordeuropeiska Ryssland kring sekelskiftet 1900. Genom att kombinera analyser av både historiska källmaterial och kvalitativa intervjuer, har jag kartlagt sågverksplatser, undersökt underliggande drivkrafter samt lönsamheten för bolagen. Dessutom har jag skildrat arbets- och livsvillkoren för de svenska sågverksarbetarna.
De svenska sågverksbolagen mötte många utmaningar i Ryssland såsom svåra naturförhållanden och bristande erfarenhet hos den lokala arbetskraften. Kovda AB, som bedrev verksamhet längst tid av bolagen, övergick från att gå med vinst varje år till att redovisa konstant förlust efter att den ryska revolutionen bröt ut. De sågverksarbetare som vistades längre i Ryssland beskriver det som ett spännande äventyr och verkar ha integrerats i den ryska samhället. En intressant upptäckt från studien är att flertalet av sågverksarbetarna som flyttade till Ryssland härstammade från Alnön utanför Sundsvall.
De omfattande skogstillgångarna, och därmed det höga sågutbytet, utgjorde en viktig drivkraft för de svenska sågverksbolagens expansion i Ryssland. Sågverksarbetare flyttade med bolagen av många skäl såsom möjligheten till arbete med förhållandevis bra lön, familjeband och äventyrslystnad. Trots att utmaningarna till slut resulterade i sågverksbolagens verksamhet avslutades genom försäljning av tillgångar, konkurs eller nationalisering, spelade deras insatser ändå en viktig roll i utvecklingen av den ryska sågverksindustrin. Svenskarnas etablering i Ryssland var även en del av en global "timmerfront" som spred sig över norra Europa och Nordamerika vid denna tid. Denna timmerfront tog ständigt nya skogsområden i anspråk för att tillgodose behovet av timmer.During the rapid industrial development in Russia in the early 20th century, several large Swedish companies moved their operations there. Among them were LM Ericsson, ASEA, (Electro)Lux and the Nobel brothers. In line with industrialisation and the increased need for wood products in Western Europe, the sawmill industry in Norrland had its breakthrough in the mid-19th century. When the high demand for sawlogs eventually led to a shortage of the coarsest dimensions in Västernorrland, Swedish sawmill entrepreneurs from Sundsvall also chose to establish business in the east. The purpose of this study is to increase the knowledge of the Swedish sawmill companies' expansion to northern European Russia around the turn of the 20th century. By combining analyses of both historical source materials and qualitative interviews, I have mapped sawmill sites, investigated underlying driving forces and the profitability of the companies. In addition, I have described the working and living conditions of the Swedish sawmill workers.
The Swedish sawmill companies faced many challenges in Russia such as difficult natural conditions and lack of experience among the local labour force. Kovda AB, the longest operating company, went from making a profit every year to a constant loss after the outbreak of the Russian Revolution. The sawmill workers who stayed longer in Russia describe it as an exciting adventure and seem to have integrated into Russian society. An interesting finding from the study is that most of the sawmill workers who moved to Russia originated from Alnön outside Sundsvall.
The extensive forest resources, and thus the high sawmill yield, were an important driving force for the expansion of Swedish sawmill companies in Russia. Sawmill workers moved with the companies for many reasons such as the possibility of work with relatively good wages, family ties and a sense of adventure. Although the challenges eventually resulted in the termination of the sawmill companies through asset sales, bankruptcy or nationalisation, their efforts still played an important role in the development of the Russian sawmill industry. The Swedes' establishment in Russia was also part of a global "timber front" that spread across northern Europe and North America at the time. This timber front was constantly claiming new forest areas to meet the demand for timber
Mitralisregurgitation hos australian kelpie
Get PDFMyxomatös mitralisklaffsjukdom (MMVD) är en förvärvad hjärtsjukdom som är vanlig bland
hundar, särskilt hos mindre raser såsom cavalier king charles spaniel, taxar och toyraser. Sjukdomen
leder till en förtjockning och prolaps av klaffarna, vanligtvis mitralisklaffen, som börjar läcka blod
från kammaren till förmaket (mitralisregurgitation). Regurgitationen ökar i takt med klaffskadorna
och leder till en volymöverbelastning i förmak och kammare som får hjärtat att förstoras. Sjukdomen
kan med tiden leda till kongestiv hjärtsvikt vilket är ett allvarligt tillstånd. Australian kelpie är en
aktiv ras av vallhundstyp där försäkringsdata i Sverige har pekat mot att rasen är drabbad i högre
utsträckning av hjärtsjukdom än genomsnittet bland hundraser. Detta har föranlett en rekommendation från Svenska Kelpieklubben om att låta hjärtultraljudsundersöka varje hund inför avel. Men
rasen omnämns inte ofta i vetenskapliga artiklar om hjärtsjukdomar.
Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av mitralisregurgitation och MMVD vid
hjärtultraljudsundersökning av en population svenska australian kelpies som besökt Universitetsdjursjukhuset i Uppsala mellan åren 2016 och 2023. Syftet var också att undersöka hjärtfriska
hundars hjärtdimensioner för att kunna jämföra hjärtstorlek med resultat från tidigare publicerade
studier för hundar av olika raser.
Fjorton av 51 hundar diagnostiserades med MMVD och de var i genomsnitt ungefär sju år när
diagnosen först ställdes vid Universitetsdjursjukhuset vid SLU i Uppsala. Ingen hund var yngre än
sex år när de fick diagnosen MMVD. Bland resterande hundar klassificerades 37 som hjärtfriska.
Mitralisregurgitation påvisades hos 42 hundar. Av de hundar som klassificerades som normala,
uppvisade alla utom två vänster kammardiameter i diastole över det 95 % konfidensintervallet för
normala hundar. Antalet hundar med systoliska blåsljud var 20 och 11 av dessa hade milda blåsljud,
sju hade måttliga och två hundar hade kraftiga blåsljud.
Studien visade att MMVD inte var vanligt inom den studerade populationen av australian kelpies.
De hjärtfriska hundarna uppvisade emellertid stora vänster kammarlumendimensioner vid hjärtultraljudsundersökning i jämförelse med vad som tidigare har rapporterats som genomsnittet för olika
hundraser. Mitralisregurgitation och systoliska blåsljud var vanligt inom rasen även hos hjärtfriska
hundar. Information från denna studie kan fungera som underlag när framtida avelsstrategier ska
utformas.Myxomatous mitral valve disease (MMVD) is the most common acquired valvular disease in dogs.
The disease is especially common in small dog breeds such as cavalier King Charles spaniel,
dachshund and toy breeds. Myxomatous mitral valve disease leads to thickening and prolapse of the
valves, most commonly the mitral valve, which starts to leak blood in to the left atrium (mitral
regurgitation). This regurgitation may lead to a volume overload of the atrium and ventricle, causing
the heart to increase in size, i.e. dilate. The disease can with time lead to congestive heart failure
which is a critical and acute condition. Australian kelpie is an active herding dog breed where
insurance data in Sweden have suggested that the breed is more commonly affected by heart disease
than the average among dog breeds even though the breed is not frequently mentioned in scientific
articles on heart disease. This has prompted a recommendation from Svenska Kelpieklubben to
perform an ultrasound examination of the heart before breeding.
The purpose of this study was to investigate the occurrence of mitral regurgitation and MMVD by
heart ultrasound examinations in a population of Swedish Australian kelpies examined at the
University Animal Hospital between the years 2016 and 2023. Another purpose was to examine the
heart dimensions in Australian kelpie dogs free from heart disease to compare this with previous
published results from dogs of various breeds.
Fourteen out of 51 examined dogs had MMVD and were approximately seven years old at the time
of diagnosis at Universitetsdjursjukhuset (UDS) at SLU in Uppsala. No dog was younger than six
years when first diagnosed with MMVD. Among the remaining dogs, 37 were classified as normal.
Mitral regurgitation was present in 42 dogs. Among the normal dogs, all but two dogs had left
ventricular end diastolic diameters above the 95% confidence interval for normal dogs. The number
of dogs with a systolic heart murmur were 20, and 11 out of these were classified as mild, seven as
moderate and two as severe.
This study showed that, in the studied population of Australian kelpie dogs, MMVD was not
common. Dogs free from heart disease at ultrasound examination presented larger ventricles
compared to the average previously reported for other dog breeds. Mitral regurgitation and systolic
heart murmurs were common in this study. Information from this study could provide a basis when
future breeding strategies are to be formed
The incidence of post-operative colic in adult equine patients undergoing elective non-abdominal surgery at SLU and potential risk factors
Get PDFPost-operative colic (POC) is a well-recognised complication in horses undergoing abdominal
surgery but there are few studies describing the prevalence and incidence of colic in horses after
non-abdominal surgery. Recently, the benefits of fasting horses pre-operatively have been
questioned. A future randomised prospective study is planned to investigate the beneficial or
negative effects of fasting horses prior to surgery. This retrospective pilot study was performed to
evaluate the incidence of post-operative colic after non- abdominal elective surgery, with the current
feeding regimen at SLU. Is there a problem that needs further investigation? Are specific procedures
associated with increased risk of POC? Can we identify any common risk factors that should be
included and separately studied in a prospective larger case-controlled study? Can we identify
possible risk factors in the management pre- and post-surgery that can be applied and changed to
decrease the risk of colic post-surgery?
We performed a retrospective study including elective non-abdominal procedures performed at SLU
between October 2021 and October 2022. The inclusion criteria were: all adult horses >1 year of
age, monitored in the hospital for a minimum of 24h following anesthesia, starved before the surgery
according to the pre-surgery feeding regimen at SLU, and not known to have a medical history of
colic within 6 months before surgery. In addition, we briefly investigated the incidence of post�operative colic following surgical procedures performed under standing sedation and when two
procedures were performed in close succession. Data was analysed using descriptive statistics,
hypothetical association tests and binary logistic regression analysis.
297 horses were included in the main study. We found an incidence of POC after non-abdominal
surgery of 13.5% (40/297) within 3 days post general anesthesia. The incidence of POC within 7
days post general anesthesia was 14.5% ((43/297). These results are markedly higher compared to
the previous described incidence of 2.5% (Bailey et al.2016) to 10.5% (Jago et al.2015). The
incidence of colic following standing surgery during CRI-sedation was 14.5% (10/69) within 3 days
post-operative. The incidence of colic following two separate anesthesia events performed close to
each other was 10.7% (3/28) within 3 days post the second surgical event.
The results indicate that pre- and especially post-operative management of the horse may alter the
risk of POC. We found that hand-walked exercise during hospitalization decreased the odds of
development of POC within our study population, an event to our knowledge not described before.
Our result also indicates that systemically administration of morphine given either intravenously or
intramuscularly during anesthesia may increase the risk to develop of POC. As previous reported by
Ekstrand et al. (2022), atropine treatment was associated with higher risk of colic. Higher age was
found associated with higher risk to develop POC. Comparing orthopaedical and non-orthopaedical
procedures, no association was found between procedure and increased risk for POC within our
study population. Neither did we find any association with breed type nor positioning during surgery
nor lidocaine constant rate infusion during anesthesia. We conclude that a larger prospective study
under controlled conditions needs to be performed, to further investigate if it is possible to decrease
the risk of POC following the finding of an uncommon high incidence. The result of literature review
in combination with the results from our pilot study indicates that different pre- and post-operative
feeding regimens should be included and evaluated
Red clover silage to sows : effects on the production, reproductive organs, farrowing behaviour and farrowing course
Get PDFMålet med studien var att undersöka effekterna av en rödklöverdiet rik på fytoöstrogener på suggor i smågrisproduktion med avseende på produktion (kullstorlek, antal levande födda kultingar, antal dödfödda kultingar, antal stenfoster och kultingarnas födelsevikt), reproduktionsorgan, grisningsförlopp och grisningsbeteende. Totalt ingick 21 renrasiga yorkshiresuggor i studien och delades med hjälp av matchning med avseende på kullnummer och omgång in i två grupper med 12 suggor i kontrollgruppen och 9 suggor i behandlingsgruppen. Båda grupperna utfodrades delvis med ett kommersiellt suggfoder utan innehåll av fytoöstrogener. Kontrollgruppen utfodrades utöver det med vitklöverensilage (VK) innehållande mycket låga nivåer av fytoöstrogener (0,01 g biochanin A/kg, 0,02 g daidzein/kg, 0,09 g formonentin/kg) och behandlingsgruppen med rödklöverensilage (RK) innehållande höga nivåer av fytoöstrogener (1,38 g biochanin A/kg, 0,11 g daidzein/kg, 8,08 g formonentin/kg, 0,16 g genistein/kg). Suggorna följdes under 2 grisningsomgångar under vilka de filmades i grisningsboxarna. En vecka efter avvänjningen efter sista grisningen slaktades totalt 11 suggor varav 5 från VK och 6 från RK för undersökning och utvärdering av reproduktionsorganen. Inga signifikanta skillnader mellan grupperna i total kullstorlek, antal levande födda kultingar, antal dödfödda kultingar, antal stenfoster, kultingarnas födelsevikter eller andel gyltkultingar respektive galtkultingar kunde påvisas. Inte heller observerades några signifikanta skillnader i varken grisningsförlopp (total tid för grisningen, total tid från att första kultingen föds till att den diar, total tid från att sista kultingen föds till att den äter samt längd för efterbördsfasen) eller grisningsbeteende (suggornas tidsbudget samt hur mycket de rörde på sig). Vid obduktion med fokus på reproduktionsorganen kunde inga betydelsefulla skillnader mellan grupperna återfinnas. Givet de nivåer av fytoöstrogener som suggorna i försöket exponerades för kunde inga negativa effekter av utfodring med rödklöverensilage påvisas med avseende på produktion, reproduktionsorgan, grisningsförlopp eller suggornas beteende under grisning. Detta bör dock tolkas med försiktighet, framför allt på grund av att det är få individer i grupperna. Resultaten kan utgöra en värdefull grund för framtida utfodringsrekommendationer för suggor.A total of 21 pure bred Yorkshire sows were used to evaluate the effects of a feeding strategy including red clover silage rich in phytoestrogens on their production, reproductive organs, farrowing course and farrowing behaviour. The sows were divided into two groups by matching with respect to litter number and farrowing batch. Both groups were fed a commercial sow feed and additional clover silage (white clover silage for the control group, VK, and red clover silage for the treatment group, RK,). The commersial sow fed contained no phytoestrogens, the white clover silage contained a small amount of phytoestrogens (0,01 g biochanin A/kg, 0,02 g daidzein/kg, 0,09 g formonentin/kg) and the red clover silage a high amount of phytoestrogens (1,38 g biochanin A/kg, 0,11 g daidzein/kg, 8,08 g formonentin/kg, 0,16 g genistein/kg). The groups were studied during two farrowing batches. At the end of the study, which occured a week after weaning of the piglets in the second farrowing, 11 sows were slaughtered in order to evaluate their reproductive organs. No difference between the groups with respect to litter size, number of piglets born live respectively number of piglets born dead and mummified, litter weight, individual birth weights and the proportion of male and female piglets could be observed between the groups. Neither were there any significant distinctions between the groups regarding farrowing behaviour (time budget of the sows including how often they changed position and location in the pen) and farrowing course (total time for farrowing, total time from the birth of the first piglet until it suckled for the first time, total time from the birth of the last piglet to the first feeding of the sow and the total time for the expulsion of the after birth). At autopsy with focus on the reproductive organs no differences between the sows fed with VK and RK could be seen. Given the levels of phytoestrogens the sows in this study were exposed to no negative effects of feeding sows with red clover could be seen regarding production, reproductive organs, sow behaviour or farrowing course. This should be interpreted with caution, mainly due to the small amount of animals in each group. The results can contribute with valuable insights into the effects of phytoestrogens on sows which could be used for future feeding recommendations
Pen-rotation scheme for growing pigs
Get PDFThis master project aimed to assess if a pen-rotation scheme mitigated the effects of reuniting pigs after temporal separation. Six groups of crossbred (Yorkshire and Hampshire) growing pigs, (8 - 10 littermates per group) aged between 12 – 13 weeks, were video recorded separately in their original home pens for 2 h before a temporal separation to undergo the pen rotation scheme in pairs for 3 days. Each litter was video recorded once again after reuniting the paired littermates in their home pen. Behaviour was thus recorded before and after pigs were exposed to temporal separation, through a rotation scheme, based on an ethogram including aggression and social affiliation. Pig aggression was recorded in frequency of occurrence of the elements of aggressive behaviours over the 2 h period within the litter groups considering behaviours such as ear bites, head-anal-knocking, face bites, parallel push, head-to-head-knocking, head-to-side push, head-to-under push, head-to-shoulder push, levering, neck bites and shoulder bites. Social affiliation was also studied over the same period regarding behaviours such as anal-genital sniffing, nosing of other body parts, lying/resting in groups, back-scratching with snout, mounting and exploring in groups. This study found that pigs showed aggression and social affiliation before and after undergoing a pen-rotation scheme. Although some exceptions can be identified, there appears to be a resemblance between pig aggression and social affiliation before and after the temporal separation of littermates. A pen-rotation scheme may be applicable on pig farms to mitigate stress related to reuniting littermates after temporal separation, but this needs further testing with larger sample sizes, and with proper controls. If proven efficient, a pen-rotation scheme could be useful for scientific studies in need of splitting and later reuniting litters, as well as for commercial pig production when temporal splitting is needed
Påverkas totalproteinnivåer i blodprov från kalvar av att blodprovet inte centrifugeras samt av hemolys?
Get PDFRåmjölken innehåller livsviktiga antikroppar som ger kalven dess immunförsvar under de första månaderna i livet. För att kontrollera att kalven fått i sig en tillräcklig mängd antikroppar tas ett blodprov och detta serum analyseras med avseende på antikroppar. Det finns olika metoder för att mäta mängden antikroppar, direkta och indirekta. Två exempel på indirekta metoder är optisk refrakto-meter och Brix-refraktometer. Dessa metoder mäter brytningsindex i serum vilket korrelerar med torrsubstansen och därmed totalproteinet, vilket är en markör för antikroppsupptag. Inom detta arbete undersöktes om det är möjligt att utföra dessa analyser på serum från ocentrifugerade blodprover. Eftersom hemolys, att de röda blodkropparna går sönder, är vanligt vid provtagning och ofta stör olika analysmetoder så undersöktes även om hemolys kan störa resultatet.
Syftet var även att få praktisk erfarenhet av hantering av ocentrifugerade blodprover. Analys av ocentrifugerat blodprov skulle kunna möjliggöra analys av antikroppar direkt på gården av lantbrukaren själv.
Kalven klassas som att ha ett bristfälligt upptag av antikroppar, på engelska failure of passive transfer (FPT), om den har ett immunoglobulin G-värde (IgG-värde) i serum under 10 g/l. Mätt med indirekta metoder har gränsvärdena i Sverige bestämts till 55 g/l med optisk refraktometer och 8,4 Brix%.
I detta arbete har serumprover från 50 kalvar, 2–8 dagar gamla samlats in på försöksgården Lövsta. Från varje kalv samlades tre provrör in. Ena röret centrifugerades och användes som basvärde, andra röret centrifugerades inte utan tilläts självsedimentera och i det tredje röret framkallades hemolys.De första tio ocentrifugerade blodproverna förvarades i kylskåp men då detta inte fungerade, på grund av att koaglet lade sig som en plugg överst i provröret, så ändrades strategin till att de fick stå framme i rumstemperatur i 48 timmar. Hemolys framkallades genom skakning samt att rören fick stå i nio dagar och blodprovet centrifugerades innan analysering. Alla prover analyserades med en optisk refraktometer och en Brix-refraktometer. Ocentrifugerat prov jämfört med centrifugerat prov uppmätt med optisk refraktometer gav en Pearsons korrelationskoefficient på 0,98. Differensen mellan metoderna fick ett medelvärde på 1,2 g/l. Vid utvärdering av differenserna kring gränsvärdet 55 g/l var medelvärdet 2 g/l. Parat t-test visade på en skillnad mellan metoderna och därför rekommenderas en höjning av gränsvärdet till 57 g/l vid analysering av ocentrifugerat blodprov med en optisk refraktometer.
Ocentrifugerat prov jämfört med centrifugerat prov uppmätt med Brix-refraktometer gav en Pearsons korrelationskoefficient på 0,99. Differensen mellan metoderna fick ett medelvärde på 0,02 Brix%. Parat t-test visade att det inte finns en signifikant skillnad mellan metoderna. Detta betyder att gränsvärdet för Brix-refraktometern inte bör ändras och att metoden förmodligen kan användas men en djupare undersökning av denna metod är önskvärd. Framför allt bör kalvar med ett lågt upptag av antikroppar undersökas för att titta närmare på hur det ser ut kring gränsvärdet. Detta hade även varit önskvärt för den optiska refraktometern.
Resultaten visar också att måttligt och kraftigt hemolyserade blodprov inte bör analyseras då det ger osäkra resultat. Blodprov med lindrig hemolys kan antagligen användas men på grund av för lite statistiskt underlag i frågan så är mer undersökning önskvärt. Av de 50 kalvar som provtogs på Lövsta klassades ca 16 % som FPT.Calves are born without a functional immune system and are dependent on the antibodies in the colostrum provided by the cow to get protection from pathogens. To verify the uptake, it is possible to take a blood sample from the calf and analyse it for antibodies. There are different methods to measure antibodies, both direct and indirect. Two indirect methods are using the optical refractometer and the Brix-refractometer. These methods of analysis measure the refractive index in the serum which correlates with the dry matter content and can be correlated to the total protein concentration in the serum. In this essay the possibility to analyse non-centrifuged blood samples with refractometry is evaluated as well as to what extent haemolysis affects the results. The purpose was also to get practical experience of handling non-centrifuged blood samples. The possibility to analyse non-centrifuged blood samples would enable on-farm analysis.
To get an overview of the calf management in a herd it is recommended in Sweden today that a veterinarian collects blood samples from 3-4 calves, centrifuges and analyses them. The calf is classified as having an inadequate uptake of antibodies, also called failure of passive transfer, if the levels of serum IgG, which is the dominating antibody in colostrum, are below 10 g/L. With indirect methods, limit values in Sweden have been set to 55 g/L with the optical refractometer and 8.4 Brix% with the Brix-refractometer.
Serum samples were collected from 50 calves, 2-8 days old, at Lövsta farm. Tree blood samples were collected from each calf. The first sample was centrifuged and used as the base value, the second blood sample was not centrifuged but let to self-settle and in the third one haemolysis was generated. The first ten non-centrifuged blood samples were refrigerated with no success, the blood clot ended up at the top of the sample and made it difficult to access clean serum. The strategy was changed so the blood samples were left in room temperature for 48 hours instead. Haemolysis was generated by shaking of the samples and letting them sit for 9 days at room temperature. All the samples were analysed by both optical refractometer and Brix-refractometer.
Non-centrifuged vs centrifuged blood samples using optical refractometer gave a Pearson´s correlation coefficient of 0.98. The difference between the methods had an average value of 1.2 g/L. When only the values around the limit value, 55 g/L were evaluated, the average value was 2 g/L. The paired t-test showed a difference between the methods and therefore adjusting the limit from 55 g/L to 57 g/L is recommended.
Non-centrifuged vs centrifuged blood samples using the Brix-refractometer gave a Pearson’s correlation coefficient of 0.99. The difference between the methods had an average value of 0.02 Brix%. The paired t-test showed that there was no difference between the methods. This means that the limit should not be adjusted, and that the method could probably be used. However, more research would be preferable.
The results show that moderately and severely haemolyzed samples should not be used as they provide uncertain results. Mildly haemolyzed samples can possibly be used. Out of the 50 calves tested at Lövsta, 16% suffered from FPT
Prevalens av fotröta och smittsam digital dermatit hos svenska får – en fältstudie
Get PDFDenna studie har undersökt förekomsten av de två smittsamma klövsjukdomarna fotröta och CODD (Contagious ovine digital dermatitis) hos får i Sverige. Fotröta är vida spridd världen över och orsakar nekrotiserande inflammation i klövspaltshuden som i ett senare skede kan leda till underminering av sulhornet och klövkapselavlossning. CODD har ännu bara påvisats i ett fåtal länder och orsakar en inflammation i kronranden som sedan sprider sig distalt och kan även den resultera i att klövkapseln lossnar från underliggande vävnad.
Fotröta orsakas av den Gramnegativa, anaeroba bakterien Dichelobacter nodosus och en sekundär infektion av Fusobacterium necrophorum tros kunna förvärra klövskadorna ytterligare. Den exakta etiologin bakom CODD är ännu okänd men tre arter (T. pedis, T. phagedenis och T. medium) ur spiroketsläktet Treponema tros spela en bidragande roll i sjukdomsutvecklingen.
År 2004 upptäcktes det första fallet av fotröta i Sverige och två prevalensstudier utfördes år 2009 och 2020. Dessa studier baserades på undersökningar och provtagningar från slaktklövar från olika slakterier i landet och individprevalenserna som då framkom uppgick till 5,8 % respektive 1,8 %. År 2019 och 2020 påträffades och dokumenterades de första två fallen av CODD i Sverige. Syftet med denna studie var att göra en uppföljande prevalensstudie över båda sjukdomarna på vuxna djur i fält för att jämföra om det förelåg en skillnad i prevalens mellan vuxna djur och lamm.
Djurägare från 99 besättningar ombads att fota klövar samt ta svabbprover från djur över ett års ålder under hösten 2022 och totalt erhölls data från 297 djur. Klövfotona bedömdes visuellt utifrån kriterier för de båda sjukdomarna och proverna analyserades med hjälp av realtids PCR med avseende på D. nodosus, F. necrophorum samt Treponema spp. Även virulensbestämning för D. nodosus och underartsbestämning för F. necrophorum utfördes samt en PCR för specifik detektion av tre CODD-associerade Treponema-arterna.
Individprevalensen för fotröta i studien var 0,7 % medan besättningsprevalensen 2,0 %. Ingen klöv med en fotrötegrad ˃ 2 återfanns. Ingen statistisk skillnad kunde ses mellan denna studie och den som utfördes 2020 med avseende på fotröta och troligen föreligger ingen prevalensskillnad mellan vuxna får och lamm i landet. Dock bör detta resultat beaktas med försiktighet då insamlingen av material till de olika studierna skiljer sig åt. Individprevalensen för D. nodosus (5,7 %) skiljde sig inte mycket från den senaste studien (6,1 %). Besättningsprevalensen för bakterien uppgick till 9,1 %. Samtliga stammar av D. nodosus som påvisades i studien var benigna. Individ- och besättningsprevalenserna för F. necrophorum var också låga, 1,3 % respektive 3,0 %. Endast den mindre virulenta underarten funduliforme av F. necrophorum kunde påvisas. Individprevalensen av Treponema spp. var liksom i studien från år 2020 hög, 65,0 % och förekom hos samtliga djur med fotröta grad 1 och 2, samt hos majoriteten av övriga djur. Besättningsprevalensen uppgick till 83,0 % men inga av de tre CODD-associerade arterna kunde påvisas och inget fall av CODD påvisades i denna studie. Sammanfattningsvis ses i underlaget att prevalensen av fotröta, virulenta stammar av D. nodosus och CODD är låg i Sverige hos vuxna får. Detta, tillsammans med resultat från tidigare prevalensstudier, talar för att det råder ett gynnsamt läge i landet med avseende på fotröta och CODD.The prevalence of the two contagious claw diseases footrot and CODD (Contagious Ovine Digital Dermatitis) in Swedish sheep have been studied. Footrot can be found worldwide and causes a necrotizing inflammation of the interdigital tissue which later can undermine the sole and eventually cause a complete separation of the hoof capsule from the underlying tissue. CODD has only been recorded in a few countries and causes an inflammation in the coronary band. From there it spreads distally and can also lead to detachment of the hoof capsule.
An infection of the Gram negative, anaerobe bacteria Dichelobacter nodosus causes footrot in sheep and a secondary infection of Fusobacterium necrophorum is believed to aggravate the foot lesions. The exact etiology of CODD is still unknown but three species (T. pedis, T. phagedenis and T. medium) of the genus Treponema are thought to play a role in the development of the disease.
The first case of footrot in Sweden was reported in 2004 and two prevalence studies were conducted in 2009 and 2020 displaying prevalences of 5.8% and 1.8%, respectively. Both studies were based on examinations of, and samples taken from feet of slaughter lambs from different slaughterhouses in the country. The first two cases of CODD in Sweden were recorded in 2019 and 2020. The purpose of this study was to examine the prevalence of both these diseases in Sweden and to determine if there is a difference between the prevalence of the diseases of adult sheep and lambs. Pictures of claws and swab samples from 297 animals over one year of age from 99 flocks were collected by farmers during the autumn of 2022.
The pictures of the claws were visually assessed and the analysis of the samples was conducted with real-time PCR-technique to detect the following bacteria: D. nodosus, F. necrophorum and Treponema spp. Further PCR assays were performed to determine the virulence of D. nodosus and to determine subspecies of the F. necrophorum. A PCR for specific detection of three CODD-associated Treponema species was also performed.
The prevalence of footrot were 0.7% on individual level and 2.0% on flock level. There were no claws found with a higher footrot score than 2. No significant difference in the prevalence of footrot was found in the study compared to the study conducted in 2020 and this probably shows that there is no difference in prevalence between adult sheep and lambs in Sweden. Although it must be considered that the collection of the material differs in the two studies. Likewise, the prevalence of D. nodosus on individual level (5.7%) were similar to the results of the latest study (6.1%). The prevalence of D. nodosus on flock level was 9.1% and only benign variants of the bacteria were found. The prevalence on F. necrophorum was also low in this study and measured 1.3% and 3.0% on individual- and flock level, respectively. Only the less virulent subspecies, funduliforme, of the bacteria was found. Similar to the previous study conducted 2020, the prevalence of Treponema spp. was high, showing a prevalence of 65.0% on individual level and of 83.0% on flock level. Treponema spp. was found on the majority of animals and all feet with footrot score 1 and 2 but the three specific species that are associated with CODD were not detected in any samples. There was no case of CODD found in this study. In the outcome of this study, the prevalence of footrot, virulent D. nodosus and CODD among adult sheep, is low in Sweden. In conclusion to previous results, this suggests that favorable conditions prevail in Sweden regarding footrot and CODD
Estetiska värden hos gröna tak
Get PDFGrönblå infrastruktur och naturbaserade lösningar i staden blir allt viktigare med de klimatförändringar som pågår. I den urbana miljön kan gröna tak bidra med viktiga ekosystemtjänster för att t ex fördröja dagvattenavrinningen från tak, dämpa buller nära bygganden, rena luft, öka biologisk mångfald samt förbättra kulturella och estetiska värden. Inom SLU pågår ett forskningsprojekt om ”Åldrande grönblå infrastruktur: hur förändras gröna taks leverans av ekosystemtjänster när systemen blir äldre?” Med inspiration från det forskningsarbetet formades tankarna till innehållet i denna uppsats.
I detta arbete har jag valt att fokusera på extensiva och semiintensiva gröna tak, dvs de tunnare gröna taken som man ser på håll och inte vistas direkt i, till skillnad från takträdgårdar eller innergårdar. Vidare har mitt fokus varit att undersöka vilka gröna tak som är mest estetiskt tilltalande. Att gröna tak är mer uppskattat än traditionella hårda tak är sedan tidigare känt.
Syftet var att med hjälp av 30 foton ta reda på vilken växtlighet/uttryck som allmänheten, och även specifikt arkitekter, föredrar mest på ett grönt tak. Fotounderlaget som är framtaget inom SLU forskningsprojekt är taget vid tre olika årstider. Därmed blev det intressant att undersöka om det är samma tak som är fulast/finast över alla årstider, eller om det skiljer sig åt.
Undersökningen genomfördes med 2 olika digitala enkäter, en till målgruppen allmänheten, och en till målgruppen arkitekter. 68 svar kom in från allmänheten och 15 svar från yrkesfolk. Resultaten visade att de tak som hade mer variation i sin vegetation, var ängslika och blommande, var mer populära än de mer traditionella sedumtaken. Dessutom visade undersökningen att taken är mest attraktiva så som de ser ut på sommar och höst. Vidare visade studien att yrkesfolk och allmänhet i mångt och mycket föredrar samma tak, men att yrkesfolk ger de mer uppskattade taken högre betyg än vad allmänheten gör. Några frågor var specifikt riktade till arkitekter och indikerade bl a att troliga anledningar till att gröna tak inte väljs oftare är för att beställare tycker det är för dyrt, har dålig erfarenhet eller brist på kunskap. Dock är antalet respondenter på frågorna till yrkesfolk så få att det inte går att dra några slutsatser från.Green-blue infrastructure and nature-based solutions in the city are becoming increasingly important with the ongoing climate changes. In the urban landscape, green roofs can contribute important ecosystem services to, for example, delay stormwater runoff from roofs, reduce noise near construction, clean air, increase biodiversity and improve cultural and aesthetic values. At SLU, a research project on "Aging green-blue infrastructure: how does green roof delivery of ecosystem services change when the systems get older?" With inspiration from that research work, the ideas for the content of this essay were formed.
In this work, I have chosen to focus on extensive and semi-intensive green roofs, i.e. the thinner green roofs that you see from a distance, unlike roof gardens or courtyards where you can walk around. Furthermore, my focus has been to investigate which green roofs are the most aesthetically pleasing. It has long been known that green roofs are more appreciated than traditional hard roofs.
The aim was to find out from 30 photos which vegetation/expression the public, and also specifically architects, prefer most on a green roof. The photographic material produced as part of the SLU research project was taken at three different seasons and meant that it was also interesting to investigate whether it is the same roof that is the ugliest/finest across all seasons, or if it differs.
The survey was carried out with 2 different digital surveys, one for the target group the public, and one for the target group architects. 68 responses came in from the public and 15 responses from professionals. The results showed that the meadow-like, flowering and more varied roofs were more popular than the more traditional sedum roofs. In addition, the survey showed that the roofs are most attractive as they look in summer and autumn. Furthermore, the study showed that professionals and the public largely prefer the same roof, but that professionals give the roofs higher score than the public does. Some questions were specifically directed at architects and indicated, among other things, that the likely reasons why green roofs are not chosen more often are because clients think it is too expensive, have poor experience or a lack of knowledge. However, the number of respondents is so small that it is not possible to draw any conclusions from the questions to professionals
Utmaningar och möjligheter för mindre mjölkkobesättningar i Sverige
Get PDFMjölkproduktionen är en viktig del av den svenska livsmedelsförsörjningen. För att mjölkgårdar ska bidra till en hållbar sådan krävs bland annat att de har ett gott smittskydd, god djurhälsa och en klimatanpassad produktion. Sedan en lång tid tillbaka pågår det en omfattande strukturomvandling inom svensk mjölkproduktion, där antalet mjölkkobesättningar har minskat kraftigt. Trenden går mot att de som kvarstår blir större, har fler djur och är mer specialiserade. Både forskning och rådgivning har länge varit inriktad på större och specialiserade mjölkkobesättningar, och det finns idag ett behov av forskning som fokuserar mer på de mindre besättningarna för att öka kunskapen om deras behov, utmaningar och möjligheter. En pilotstudie genomfördes med syfte att undersöka hållbarhet och robusthet i ett antal mindre mjölkkobesättningar med fokus på djurvälfärd, smitt-skydd och klimatanpassning. Studien syftade även till att ta reda på vilka hinder och möjligheter lantbrukarna själva identifierar för fortsatt produktion med mindre mjölkkobesättningar, samt att utvärdera metoder för djurvälfärds- och smittskyddsbedömningar och deras användbarhet i mindre besättningar. Urvalet begränsades till besättningar med maximalt 65 lakterande mjölkkor och med en kommersiell verksamhet där mjölken levererades till mejeri och/eller förädlades på egen hand för försäljning till konsument. I studien ingick kvalitativa semistrukturerade intervjuer, djurvälfärds-bedömningar baserade på Växas protokoll, ”Djuröga®”, samt smittskyddsbedömningar baserade på ett antal utvalda punkter från Växas frivilliga smittskyddsprogram ”Smittsäkrad besättning”.
Djurvälfärdsbedömningarna visade generellt på god välfärd. Renhet var den bedömningspunkt som avvek mest där flera kor bedömdes som ”ej rena” enligt kriterierna. Det framkom att vid användning av denna typ av djurvälfärdsbedömningar i framtida studier i mindre besättningar kan de behöva anpassas något. Gällande smittskydd sågs en variation mellan gårdarna. Exempelvis var det få av gårdarna som köpte eller lånade in nötkreatur, och de som gjorde detta använde sig av isolering innan introduktion i besättningen vilket kan ses om en smittskyddsmässig fördel. Vidare var det få gårdar som tillhandahöll stövlar och skyddskläder för besökare, en åtgärd som kan förbättra smittskyddet. Viss klimatanpassning hade gjorts på några gårdar, främst i form av anpassad växt-odling. Resultaten från intervjuerna visade att bland annat finansiering, krav från mejerier, dåliga förutsättningar för yngre att starta en verksamhet med mindre besättning och bristande tillgång till avbytare sågs som utmaningar för mindre mjölkkobesättningar. God och personlig djurkännedom, möjligheter till diversifiering och att skapa ett mervärde för mjölken, beredskapsfördelar och möjligheter till konsumentkontakt och upplysning sågs som styrkor och möjligheter. För att mindre mjölkkobesättningar ska finnas kvar och fortsätta sin produktion i framtiden krävs enligt lantbrukarna en välvilja från mejerierna att låta mindre leverantörer leverera sin mjölk, bättre möjligheter för finansiella stöd utan att nödvändigtvis behöva utöka besättningsstorleken och att långivare fokuserar mer på företagandet hos den lånsökande. Lantbrukarna i studien ansåg också att det behöver bli enklare för yngre att ta över eller köpa en gård och starta med en mindre besättning, mer uppmuntran och stöttning från statligt håll till mindre besättningar och förädlingsställen samt tillgång till en subventionerad avbytartjänst. Resultaten från denna studie ger en god första inblick i ämnet men kan inte antas representera hela populationen mindre mjölkkobesättningar, och fler studier behövs.Dairy production is an important part of the Swedish food supply. To contribute to a sustainable one as such, it is required that dairy farms have good biosecurity, healthy animals and a climate-adapted production. For a long time, there has been a widespread structural change in the Swedish dairy sector, resulting in a vast reduction in the number of dairy herds. There is a trend showing that remaining dairy herds tend to be larger, have an increased number of cattle and are more specialized. Both research and advisory services have generally been focusing on larger and specialized dairy herds. Therefore, research focusing more on small-scale dairy herds is required to increase knowledge of their needs, challenges and opportunities. A pilot study was conducted, aiming to investigate the sustainability and robustness of small-scale Swedish dairy herds focusing on animal welfare, biosecurity and climate adaption. Another aim of the study was to map the farmers’ perceived challenges and opportunities for continuing small-scale dairy production in the future. Lastly, the study also aimed to evaluate methods for assessing animal welfare and biosecurity and their applicability in small dairy herds. Inclusion criteria were a maximum of 65 lactating dairy cows in the herd, and that milk from the farm either was delivered to a dairy and/or processed on the farm and sold to consumers. The study included qualitative semi-structured interviews, animal welfare assessments based on a protocol from Växa Sverige and biosecurity assessments based on selected parts from a voluntary preventive biosecurity program.
The animal welfare assessments generally indicated good welfare. Cleanliness was the assessment point that deviated the most, where several cows were assessed as “not clean” according to the criteria. However, the animal welfare assessments may need to be customized to be used in future research in small-scale dairy herds. Furthermore, biosecurity measures varied between farms. For instance, few of the participating farms bought or borrowed cattle, and those who did isolated newly bought animals before introduction to the herd. This can be considered as an advantage in terms of biosecurity. However, few farms provided boots and protective clothing to visitors, which may be a measure to improve biosecurity on the farm. Also, some climate adaption had been made on certain farms, mainly in the form of climate adapted crop production. The results from the semi-structured interviews showed that financing, requirements from dairies, poor conditions for younger people to start a business with a small herd and lack of replacement staff were considered as challenges for small-scale dairy herds. Good animal knowledge, opportunities for diversification and creating added value for the milk, crisis preparedness and good opportunities for educating and informing consumers were seen as strengths and opportunities. For small-scale dairy herds to be able to carry out their production in the future, according to the participating farmers themselves, dairies must allow small farms to deliver their milk, better opportunities for financial support without necessarily having to expand the herd size are required and banks need to focus more on the entrepreneurship of farmers that wish to get a loan. Also, many farmers pointed out that it needs to be easier for younger people to take over or buy a farm, that more encouragement and support from the govern-ment is required as well as a subsidized service offering replacement staff. The results from this study provide a good first insight regarding the subject, however they cannot be assumed to represent the entire population of small-scale Swedish dairy herds, and more studies are needed