LnuOpen (Linnaeus University)
Not a member yet
3576 research outputs found
Sort by
Artificial intelligence and the cyber utopianism of justice. Why AI is not intelligence and man’s struggle to survive himself
Get PDF“I just don’t feel comfortable”: openness as a tool to Swedify intimacy
Get PDFSexual and reproductive health education for migrants is highly prioritised by the Swedish government and organisations working with reception and resettlement. School professionals lament a lack of specific education and feel unprepared to deal with such sensitive issues and must rely on educational materials that often lack cultural sensibility (Bredström & Bolander 2018). In this context, it often happens that expectations of what is “properly” Swedish in relation to intimacy and sexuality are projected on the students. In a country that is represented as progressive and freed, youth are expected to be willing to talk about certain topics openly and straightforwardly, in a presumed contrast with what happens instead in “their culture”.
The paper addresses the tension between openness and silence that unfolds in the dialogue between teachers and students born abroad and its meaning in the process of “Swedification”. Drawing on the literature on silence in intercultural perspective (Jackson 2004) and on the expectation of having a “voice” as a form of epistemic violence (Orner 1992), it reflects on how the tension between voice and silence contributes to constructing images of Swedishness in relation to sex education. “Openness”, or speaking up, is believed to empower young adults, as part of a liberal, democratic dialogue, even if this is uncomfortable and frightening to many. To have a voice becomes not only a right but also a requirement for inclusion. In response, migrants carefully navigate silence, reticence, or diversion as empowering and “comfortable” (albeit never passive).
Drawing on ethnographic interviews and participant observation with young adults with migratory experience, the paper explores the discomfort engendered by “having to speak” about intimacy, and how it is handled by the actors involved. It argues that while a “pedagogy of discomfort” (Boler 1999) can be productive of social change, the injunction to speak may however deprive young people with migratory experience of a space where they can reflexively and safely assess contradictory demands in the new country – a deprivation that ultimately hinders them from becoming the “good citizens” they are expected to be.
The work builds on a presentation presented at Re-Migration: New Perspectives on Movement, Research and Society, Nordic Migration Research Conference, Copenhagen University 17 – 19 August
Sexual and reproductive health education for migrants is highly prioritised by the Swedish government and organisations working with reception and resettlement.
Educational material and practices in this area have been criticized for a lack of sensibility to cultural and religious diversity (Bredström & Bolander 2018) and homonationalism, reproducing ideals of a liberal Sweden against intolerant Others (Reimer 2016). The paper contributes to this critical framework by addressing the tension between openness and silence unfolding in this context.
While the voice of young adult migrants is underrepresented in literature on sex education in Sweden, pedagogues, following government policies, encourage them to speak out about their experiences. Speaking openly is believed to empower young adults, as part of a liberal, democratic dialogue: to have a voice becomes not only a right, but also a requirement for successful “Swedification”. In response, migrants navigate carefully the boundaries between openness and reservedness. In their words, reticence becomes a choice, a right, and a form of empowerment; speaking is chosen only if “comfortable”.
Drawing on ethnographic interviews and participant observation with young adults with migratory experience, the paper explores the discomfort engendered by “having to speak” about intimacy, and how it is handled by the actors involved. It argues that while a “pedagogy of discomfort” (Boler 1999) can be productive of social change, the injunction to speak may represent a form of ethical and epistemological violence for individuals in marginal positions - one that ultimately hinders them from becoming the “good citizens” they are expected to be
Queering sex work and mobility in south Africa: how does migration/mobility/movement influence gendered sexualities in sex work?
Get PDFDrawing from a doctoral thesis with a similar title, this paper explores the intersections of sex work, mobility and gendered sexualities through a queer lens. Based on the Feminist Participatory Action Research (FPAR) methodology the study made use of digital-storytelling and the instant messaging platform WhatsApp to engage 17 migrant and mobile/transient sex workers who were at the time of the study based in South Africa (2019-2020). Through a queering of sex work and migration/mobility/movement analysis we learn that because sex work is essentially about using one’s body to perform varying sexual acts with different types of people for financial gain, a migrant/mobile sex worker is exposed to different ways of experiencing sexual (dis)pleasure. According to the research participants this can then broaden the body’s erotic vocabulary and expand one’s range of sexual desires, along with their expressions; to the point whereby it can also have an influence on one’s gendered sexuality and choice of intimate partner. However, the respondents also stressed the integral role movement plays in this evolution of one’s gendered sexuality. Hence, this paper argues for the recognition of migrant/mobile sex work as intrinsically queer, and concludes by unpacking the socio-political implications of this in relation to (sexual) citizenship. Drawing from a doctoral thesis with a similar title, this paper explores the intersections of sex work, mobility and gendered sexualities through a queer lens. Based on the Feminist Participatory Action Research (FPAR) methodology the study made use of digital-storytelling and the instant messaging platform WhatsApp to engage 17 migrant and mobile/transient sex workers who were at the time of the study based in South Africa (2019-2020). Through a queering of sex work and migration/mobility/movement analysis we learn that because sex work is essentially about using one’s body to perform varying sexual acts with different types of people for financial gain, a migrant/mobile sex worker is exposed to different ways of experiencing sexual (dis)pleasure. According to the research participants this can then broaden the body’s erotic vocabulary and expand one’s range of sexual desires, along with their expressions; to the point whereby it can also have an influence on one’s gendered sexuality and choice of intimate partner. However, the respondents also stressed the integral role movement plays in this evolution of one’s gendered sexuality. Hence, this paper argues for the recognition of migrant/mobile sex work as intrinsically queer, and concludes by unpacking the socio-political implications of this in relation to (sexual) citizenship. 
Childhood trajectories in the aftermath of a child welfare investigation of children exposed to violence
Get PDFPrevious research indicates that child welfare services reach out to children exposed to violence unequally depending on the child’s social background, living conditions and violence type, and that once children are investigated by the child welfare services, inequalities in access to interventions prevail (e.g. Kalin et al. 2022; Knezevic 2021; Persdotter & Andersson 2020; Quarles van Ufford et al. 2022). There is a lack of systematic knowledge about the long term outcomes for children investigated by the child welfare services. The current study explores different childhood trajectories in the aftermath of a child welfare investigation initiated due to children’s exposure to violence. A register was set up including all children (n= 1 764) between 7-12 years that were investigated by child welfare services in Stockholm in 2019 for suspected exposure to violence. As a baseline this cohort was systematically compared to demographic data and a national self-report prevalence study to explore possible biases regarding which children the child welfare services investigates (Kassman et al. 2023). In the current paper, the study group development in the first three years following upon the child welfare investigation was explored as regards living conditions, out of home care, health care consumption and school grades. The development of the study group was also systematically compared to a comparison group of children (n=5 000). Descriptive analysis, cluster analysis and logistic regressions were used.Previous research indicates that child welfare services reach out to children exposed to violence unequally depending on the child’s social background, living conditions and violence type, and that once children are investigated by the child welfare services, inequalities in access to interventions prevail (e.g. Kalin et al. 2022; Knezevic 2021; Persdotter & Andersson 2020; Quarles van Ufford et al. 2022). There is a lack of systematic knowledge about the long term outcomes for children investigated by the child welfare services. The current study explores different childhood trajectories in the aftermath of a child welfare investigation initiated due to children’s exposure to violence. A register was set up including all children (n= 1 764) between 7-12 years that were investigated by child welfare services in Stockholm in 2019 for suspected exposure to violence. As a baseline this cohort was systematically compared to demographic data and a national self-report prevalence study to explore possible biases regarding which children the child welfare services investigates (Kassman et al. 2023). In the current paper, the study group development in the first three years following upon the child welfare investigation was explored as regards living conditions, out of home care, health care consumption and school grades. The development of the study group was also systematically compared to a comparison group of children (n=5 000). Descriptive analysis, cluster analysis and logistic regressions were used
Förälder på avstånd: Socialtjänstens stöd till föräldrar med barn i samhällsvård
Get PDFPresentationen är en del av symposiet:Hur kan föräldrar stödjas när deras barn placeras i samhällsvård – en kritisk diskussion om föräldrars erfarenheter och ställning i relation till socialtjänsten. (Sofia Enell, Anna Melke och Therése Wissö)
När ett barn placeras i samhällsvård har föräldrar enligt socialtjänstlagen rätt till råd, stöd och annan hjälp. De förväntas också delta i det som Socialstyrelsen kallar för ”det tredelade föräldraskapet” under placeringen och i möjligaste mån återta sitt föräldraskap till fullo över tid (t.ex. Socialstyrelsen, 2023). Det sociala arbetet med placerade barns föräldrar torde därmed vara en central del av barnavården. Trots det har flera statliga utredningar (SOU 2015:71; SOU 2023:66) liksom forskning (Höjer 2011; Spånberger Weitz, 2016) och lokal uppföljning (Karlsson & Mortensen, 2017; Melke, 2022) påvisat att föräldrar känner sig utestängda och att stöd uteblir. I ett treårigt forsknings- och utvecklingsarbete som involverade sju kommuner genomfördes intervjuer med ett 40-tal föräldrar med egen erfarenhet av att vara förälder till barn i samhällsvård. Intervjuerna syftade till att ge utrymme för upplevelsen av att upprätthålla och utveckla föräldraskapet under placeringstiden, men också att berätta om det stöd som de fått för att kunna fortsätta vara föräldrar, och vilket stöd de önskat att de fått. I realiteten kom de också att handla om det stöd som föräldrar önskat att de fått före och efter barnets placering. Föräldrarna representerar en bredd när det gäller både sin egen och barnets ålder, placeringsform, placeringstid och egen situation med exempelvis hemmaboende barn.
Intervjuerna har bland annat presenterats i en artikel där vi tar utgångspunkt i det teoretiska begreppet moral injury (Wissö et al, 2024), på svenska moralisk skada. Detta begrepp har framförallt använts inom psykologisk och psykiatrisk forskning och definieras av Haight och kollegor (2016) som ”a particular type of distress characterized by guilt, existential crisis and loss of trust that may develop following a perceived moral violation”. Vi menar att begreppet fångar den svåra upplevelse av existentiell karaktär som de allra flesta av föräldrarna vittnade om och som återspeglades på flera områden och under flera faser. Den skada som uppstod tenderade också att finnas kvar under lång tid. Den tycktes inte vara förknippad med tvångsåtgärder, utan framstod som lika framträdande i de fall då föräldern var positiv till beslutet om omhändertagande. Vi menar att dessa resultat visar att moralisk skada är ett användbart begrepp även i socialt arbete och att det understryker vikten av att de socionomer som möter målgruppen arbetar med en större traumamedvetenhet. Det finns potential både att undvika och minska de skador som beskrivs i artikeln genom att involvera föräldrar och att stödja dem i de svåra känslor som uppstår i samband med samhällsvård. För det krävs möjligen att föräldrar, likt barn och familjehem, får tillgång till en egen socialsekreterare
Hur kan föräldrar stödjas när deras barn placeras i samhällsvård?: En kritisk diskussion om föräldrars erfarenheter och ställning i relation till socialtjänsten
Get PDFNär barn och unga placeras i familjehem eller på institution berörs inte bara de unga av förändringen, det drabbar även föräldrarna och deras föräldraskap. Tidigare forskning har visat att föräldrar kan uppleva sig kränkta, missförstådda och utestängda från sina barns liv. Inte sällan skuldbeläggs föräldrarna för deras barns och ungas problematiska beteende. Vi ser inte minst detta i samhällsdebatten där det både efterfrågas ökat fokus på föräldrautbildningar och straffande konsekvenser för föräldrarna när deras barn befinner sig i (gäng)kriminalitet. Vi vet samtidigt att många föräldrar till placerade barn lever under socioekonomiska utmaningar och med begränsade sociala resurser. Samtidigt brister eller uteblir stöd från socialtjänsten till föräldrar när deras barn av olika skäl placeras utanför hemmet. Forskning om vilka konsekvenser samhällsvård kan leda till för föräldrarna är dock begränsad. I detta symposium vill vi, utifrån två olika studier, lyfta upp och diskutera frågan om vilken ställning föräldrar till barn i samhällsvård har i relation till socialtjänsten och vilka förändringar som behöver ske i socialtjänstens arbete med föräldrar.
Symposiet kommer innehålla presentationer av de två forskningsstudierna men också reflektioner från och dialog med anställda vid en Stellamottagning. Stellamottagningar vänder sig till föräldrar som har barn placerade utanför hemmet för att ge samtalsstöd men också stöttning i samarbetet med socialtjänst och vårdgivare till barnet. På så sätt kommer studierna som presenteras sättas i en konkret och praktisk kontext och möjliggöra en praktiknära diskussion om hur socialtjänstens stöd till föräldrar kan utformas och vad som krävs för att även föräldrarnas perspektiv och upplevelse ska tas i beaktande
Familjehemsplacerade barns relationer med ursprungsnätverket
Get PDFI den här presentationen kommer jag att berätta om min avhandlingsstudie där jag undersöker familjehemsplacerade barns relationer med sitt ursprungsnätverk. Med ursprungsnätverket menas de personer som är, eller har varit, viktiga för barnet och som ingår i de relationer barnet hade innan flytten till familjehemmet.
Forskning visar att bibehållna relationer med familj och nätverk kan bidra till kontinuitet och stabilitet för barn som bor i familjehem. Däremot vet vi mindre om vilken betydelse olika relationer kan ha för barnet samt hur relationerna hanteras och upprätthålls, exempelvis om man ringer varandra, träffas, sms:ar eller håller kontakt på andra sätt. Genom att öka kunskapen kring detta kan den studie jag genomför förhoppningsvis bidra till att barn som bor i familjehem får bättre stöd för att bibehålla, eller återupprätta, viktiga relationer, vilket på sikt kan bidra till en kontinuitet i barnets liv och ge barn och unga som bor i familjehem ett stödjande nätverk i framtiden.
Studien är kvalitativ och baseras empiriskt på intervjuer med barn och unga (10 – 17 år) som bor i familjehem, föräldrar som har barn placerade i familjehem samt familjehemsföräldrar. Forskningsdeltagarna har inte någon relation till varandra. Jag arbetar med berättarfokuserade intervjuer för att skapa förutsättningar för forskningsdeltagarna att dela så mångfacetterade berättelser som möjligt. Detta innebär också att jag, under en ettårsperiod, gör upprepade intervjuer med vardera forskningsdeltagare.
Empirinsamlingen inleddes under vintern/våren 2024 och kommer att pågå under hela 2024 samt eventuellt en bit in 2025. I min presentation kommer jag att berätta om de empiriska iakttagelser jag gjort så här långt. Jag avser också reflektera över de metodologiska insikter och utmaningar jag mött och hur jag hanterat dem