IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Open Space workshop on sustainability indicators for buildings
No full textThis report presents an Open Space workshop aiming to identify and discuss indicators and aspects that are important in a sustainability assessment of bio-based products. The workshop was held towards the end of the WoodRise Congress, a conference on medium and high-rise wood buildings. The 26 workshop participants included a mix of environmental researchers, sustainability consultants, architects, policy makers, etc. They generated ideas for 14 potentially important indicators to include in a sustainability assessment (see table below). Nine of these were selected for in-depth group discussions with an aim to agree on why the indicator is important, and on what aspects and facts should be considered and accounted for when including the indicator in a sustainability assessment of buildings. At the end of the workshop, each participant was given 6 yes-votes and 2 no-votes to freely distribute among all ideas for sustainability indicators, and all aspects and facts identified in the group discussions.This report summarizes an Open Space workshop and details its results. The workshop was held as part of the BenchValue project, which is funded through the European ERA-NET framework SUstainable forest management; Multifunctional Forestry, European Forest Policy (Sumforest). Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten
Förekomst och reduktion av fokusämnen i fyra reningsverk
No full textInkommande och utgående avloppsvatten från Henriksdals reningsverk, Himmerfjärdsverket och Öns reningsverk i Umeå samt pilotanläggningen Hammarby Sjöstadsverket med sin membranbioreaktor (MBR) har analyserats med avseende på en rad läkemedel, organiska miljöföroreningar och bakterier samt testats för östrogen aktivitet. Antalet prover är för litet för att dra några långtgående slutsatser och de resultat som redovisas ska endast ses som indikationer. Halterna i inkommande vatten är någorlunda lika för de flesta ämnen vid de undersökta verken. Undantag är bland annat DEHP och klorparaffiner som är högre vid Öns reningsverk i Umeå samt tributylfosfat, siloxaner och några perfluororganiska ämnen som är högre i de båda stockholmsverken. Traditionella parametrar som t ex biokemisk syreförbrukning (BOD), totalfosfor och totalkväve visar att stockholmsverken har ett mer koncentrerat inkommande vatten. Jämfört med tidigare undersökningar av inkommande avloppsvatten ligger några av ämnena, t ex tetracyklin, hydroklorthiazid, diklofenak och de flesta siloxaner, högre i vår undersökning. Många läkemedel (särskilt paracetamol) samt PBDE uppvisar i stället lägre halter än förut. Reduktionen är generellt sett större i stockholmsverken och Himmerfjärdsverket än i Umeå. Det är viktigt att komma ihåg att reduktion i många fall inte beror på nedbrytning utan på att ämnet avskiljs till slamfasen. Det kan också uppstå nedbrytnings- och omvandlingsprodukter av ämnen vid reningsprocessen som inte detekteras då de inte ingår i analysen. Några ämnen uppvisar negativ reduktion, ett även tidigare uppmärksammat fenomen som framför allt visats bero på jonsuppression orsakad av konkurrens mellan det undersökta ämnet och den komplicerade matris som inkommande avloppsvatten utgör. I utgående vatten är halterna av de flesta undersökta ämnen vatten i nivå med tidigare undersökningar. Ett undantag är de oförklarligt höga halterna av hexametyldisiloxan i Henriksdal. Försök med filtrering av utgående avloppsvatten från Henriksdal antyder att några av läkemedlen är partikelbundna, t ex sertralin, citalopram, amlopidin och propranolol. YES-tester visar att den östrogena effekten av avloppsvattnet reduceras med över 90 % efter rening utom i Umeå där effekten avtar mindre än 10 %. Detta, liksom den sämre reduktionen av en del andra ämnen i Umeå, beror troligen på att Umeå inte drivs med kväverening som de övriga verken. Kväverening har tidigare har visats underlätta reduktion av bland annat läkemedel. Antalet bakterier i utgående vatten är betydligt lägre efter MBR än i de övriga verken vilket var förväntat med tanke på storleken på membranens porer. Antibiotikaresistenta bakterier förekommer i alla utgående vatten utom efter MBR. MBR avskiljer även mikroplastpartiklar och icke-syntetiska fibrer betydligt mycket bättre än Henriksdals reningsverk. En jämförelse av analysresultaten vid denna undersökning med parallella prover från ett annat laboratorium visade på stora skillnader i rapporteringen av ftalater medan PBDE- och klorparaffiner blev någorlunda lika.Inkommande och utgående avloppsvatten från Henriksdals reningsverk, Himmerfjärdsverket och Öns reningsverk i Umeå samt pilotanläggningen Hammarby Sjöstadsverket med sin membranbioreaktor (MBR) har analyserats med avseende på en rad läkemedel, organiska miljöföroreningar och bakterier samt testats för östrogen aktivitet. Antalet prover är för litet för att dra några långtgående slutsatser och de resultat som redovisas ska endast ses som indikationer. Halterna i inkommande vatten är någorlunda lika för de flesta ämnen vid de undersökta verken. Undantag är bland annat DEHP och klorparaffiner som är högre vid Öns reningsverk i Umeå samt tributylfosfat, siloxaner och några perfluororganiska ämnen som är högre i de båda stockholmsverken. Traditionella parametrar som t ex biokemisk syreförbrukning (BOD), totalfosfor och totalkväve visar att stockholmsverken har ett mer koncentrerat inkommande vatten. Jämfört med tidigare undersökningar av inkommande avloppsvatten ligger några av ämnena, t ex tetracyklin, hydroklorthiazid, diklofenak och de flesta siloxaner, högre i vår undersökning. Många läkemedel (särskilt paracetamol) samt PBDE uppvisar i stället lägre halter än förut. Reduktionen är generellt sett större i stockholmsverken och Himmerfjärdsverket än i Umeå. Det är viktigt att komma ihåg att reduktion i många fall inte beror på nedbrytning utan på att ämnet avskiljs till slamfasen. Det kan också uppstå nedbrytnings- och omvandlingsprodukter av ämnen vid reningsprocessen som inte detekteras då de inte ingår i analysen. Några ämnen uppvisar negativ reduktion, ett även tidigare uppmärksammat fenomen som framför allt visats bero på jonsuppression orsakad av konkurrens mellan det undersökta ämnet och den komplicerade matris som inkommande avloppsvatten utgör. I utgående vatten är halterna av de flesta undersökta ämnen vatten i nivå med tidigare undersökningar. Ett undantag är de oförklarligt höga halterna av hexametyldisiloxan i Henriksdal. Försök med filtrering av utgående avloppsvatten från Henriksdal antyder att några av läkemedlen är partikelbundna, t ex sertralin, citalopram, amlopidin och propranolol. YES-tester visar att den östrogena effekten av avloppsvattnet reduceras med över 90 % efter rening utom i Umeå där effekten avtar mindre än 10 %. Detta, liksom den sämre reduktionen av en del andra ämnen i Umeå, beror troligen på att Umeå inte drivs med kväverening som de övriga verken. Kväverening har tidigare har visats underlätta reduktion av bland annat läkemedel. Antalet bakterier i utgående vatten är betydligt lägre efter MBR än i de övriga verken vilket var förväntat med tanke på storleken på membranens porer. Antibiotikaresistenta bakterier förekommer i alla utgående vatten utom efter MBR. MBR avskiljer även mikroplastpartiklar och icke-syntetiska fibrer betydligt mycket bättre än Henriksdals reningsverk. En jämförelse av analysresultaten vid denna undersökning med parallella prover från ett annat laboratorium visade på stora skillnader i rapporteringen av ftalater medan PBDE- och klorparaffiner blev någorlunda lika. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.I denna rapport har inkommande och utgående avloppsvatten från Henriksdals reningsverk, Himmerfjärdsverket och Öns reningsverk i Umeå samt pilotanläggningen Hammarby Sjöstadsverket med sin membranbioreaktor analyserats med avseende på en rad läkemedel, organiska miljöföroreningar och bakterier samt testats för östrogen aktivitet. Mikroplaster analyserades vid två av verken
Spridning av högfluorerade ämnen i mark från Stockholm Arlanda Airport
No full textHögfluorerade ämnen (PFAS) utgör en stor grupp syntetiska kemikalier som har tillverkats sedan 1950-talet för en mängd olika användningsområden i industriella processer och konsumentprodukter. Användningen av PFAS har dock ifrågasatts av forskare och myndigheter sedan början av 2000-talet då ett flertal av dessa ämnen har visats vara persistenta (ej nedbrytbara), bioackumulerande (anrikas i organismer) och toxiska (giftiga) i miljön. Ett av de mest uppmärksammade föroreningsproblemen med PFAS är den historiska användningen av filmbildande brandsläckningsskum (AFFF) som har lett till lokalt förhöjda halter av perfluoroktansulfonat (PFOS) i miljön runt brandövningsplatser. I denna rapport presenteras resultaten från projektet Re-PATH II som syftade till att studera spridningen av PFAS i mark, yt och grundvatten kring brandövningsplatsen på Stockholm Arlanda Airport (Arlanda flygplats). Fältundersökningar och provtagning har utförts i flera omgångar mellan september och november 2015. Jord, yt- och grundvattenprover analyserades för 13 PFAS och karakteriserades med avseende på organisk kol, mineralsammansättning, pH och konduktivitet. Tolkning av data utfördes med hjälp av multivariata statistiska metoder och en mekanistisk transportmodell. Detektionsfrekvensen av PFAS varierade mellan de olika provmatriserna, var i undersökningsområdet provet togs och de olika ämnenas kemiska struktur. PFAS-ämnen med upp till åtta perfluorerade kolatomer detekterades i stort sett i alla jord- och vattenprover medan de PFAS-ämnen med fler än åtta perfluorerade kolatomer endast återfanns i proverna nära källan. Halterna av samtliga PFAS uppvisade en exponentiellt minskande trend med ökande avstånd till källan vid brandövningsplatsen. En principalkomponentanalys visade signifikanta skillnader i kompositionen av olika PFAS i jord respektive vattenprover samt att dessa förändrades längs med provtagningsgradienten. Dessa trender i sammansättningen av olika PFAS kunde i sin tur förklaras av experimentellt bestämda fördelningskoefficienter från parade jord- och grundvattenprover. I överenstämmelse med tidigare studier observerades ett starkt positivt samband mellan Kd och antalet perfluorerade kolatomer (fluor bundet till kol). Simulerade och uppmätta koncentrationer av PFOS i grundvatten uppvisade relativt god överensstämmelse då platsspecifik inputdata användes. Transportmodellen underskattade dock halterna i grundvatten nära källtermen vilket indikerar att en linjär sorptionsmodell inte kan beskriva de komplexa interaktionerna mellan PFAS och jordmatrisen vid höga koncentrationer och förekomst av andra organiska föroreningar från brandövningsplatser. Med ledning av resultatet från denna studie bedöms grundvattnet inte vara en källa för långväga transport av PFOS och andra PFAS-ämnen med reservation för transport via sprickor i berggrunden som inte undersöktes här. Den främsta transportvägen av PFAS från brandövningsplatsen är istället via ytligt grundvatten, grunda dräneringsdiken eller lokala fördjupningar i terrängen. Baserat på dessa slutsatser skulle uppsamling och rening av dessa ytliga vattenflöden kunna utgöra en rimlig åtgärdsstrategi för att minska belastningen av PFAS till Mälaren.Högfluorerade ämnen (PFAS) utgör en stor grupp syntetiska kemikalier som har tillverkats sedan 1950-talet för en mängd olika användningsområden i industriella processer och konsumentprodukter. Användningen av PFAS har dock ifrågasatts av forskare och myndigheter sedan början av 2000-talet då ett flertal av dessa ämnen har visats vara persistenta (ej nedbrytbara), bioackumulerande (anrikas i organismer) och toxiska (giftiga) i miljön. Ett av de mest uppmärksammade föroreningsproblemen med PFAS är den historiska användningen av filmbildande brandsläckningsskum (AFFF) som har lett till lokalt förhöjda halter av perfluoroktansulfonat (PFOS) i miljön runt brandövningsplatser. I denna rapport presenteras resultaten från projektet Re-PATH II som syftade till att studera spridningen av PFAS i mark, yt och grundvatten kring brandövningsplatsen på Stockholm Arlanda Airport (Arlanda flygplats). Fältundersökningar och provtagning har utförts i flera omgångar mellan september och november 2015. Jord, yt- och grundvattenprover analyserades för 13 PFAS och karakteriserades med avseende på organisk kol, mineralsammansättning, pH och konduktivitet. Tolkning av data utfördes med hjälp av multivariata statistiska metoder och en mekanistisk transportmodell. Detektionsfrekvensen av PFAS varierade mellan de olika provmatriserna, var i undersökningsområdet provet togs och de olika ämnenas kemiska struktur. PFAS-ämnen med upp till åtta perfluorerade kolatomer detekterades i stort sett i alla jord- och vattenprover medan de PFAS-ämnen med fler än åtta perfluorerade kolatomer endast återfanns i proverna nära källan. Halterna av samtliga PFAS uppvisade en exponentiellt minskande trend med ökande avstånd till källan vid brandövningsplatsen. En principalkomponentanalys visade signifikanta skillnader i kompositionen av olika PFAS i jord respektive vattenprover samt att dessa förändrades längs med provtagningsgradienten. Dessa trender i sammansättningen av olika PFAS kunde i sin tur förklaras av experimentellt bestämda fördelningskoefficienter från parade jord- och grundvattenprover. I överenstämmelse med tidigare studier observerades ett starkt positivt samband mellan Kd och antalet perfluorerade kolatomer (fluor bundet till kol). Simulerade och uppmätta koncentrationer av PFOS i grundvatten uppvisade relativt god överensstämmelse då platsspecifik inputdata användes. Transportmodellen underskattade dock halterna i grundvatten nära källtermen vilket indikerar att en linjär sorptionsmodell inte kan beskriva de komplexa interaktionerna mellan PFAS och jordmatrisen vid höga koncentrationer och förekomst av andra organiska föroreningar från brandövningsplatser. Med ledning av resultatet från denna studie bedöms grundvattnet inte vara en källa för långväga transport av PFOS och andra PFAS-ämnen med reservation för transport via sprickor i berggrunden som inte undersöktes här. Den främsta transportvägen av PFAS från brandövningsplatsen är istället via ytligt grundvatten, grunda dräneringsdiken eller lokala fördjupningar i terrängen. Baserat på dessa slutsatser skulle uppsamling och rening av dessa ytliga vattenflöden kunna utgöra en rimlig åtgärdsstrategi för att minska belastningen av PFAS till Mälaren.Högfluorerade ämnen (PFAS) utgör en stor grupp syntetiska kemikalier som har tillverkats sedan 1950-talet för en mängd olika användningsområden i industriella processer och konsumentprodukter. I denna rapport presenteras resultaten från projektet Re-PATH II som syftade till att studera spridningen av PFAS i mark, yt och grundvatten kring brandövningsplatsen på Stockholm Arlanda Airport (Arlanda flygplats)
Screening av befintliga data avseende halter av oönskade substanser i spillvatten
No full textUppströmsarbete syftar till att skapa förutsättningar för en hållbar återföring av växtnäring samt för att förbättra kvaliteten av vatten till recipient. Genom att identifiera källor och arbeta förebyggande kan miljöfarliga ämnen lättare hindras att nå avloppssystemen och miljön. IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av VA-organisationer inom VA-klustret Mälardalen sammanställt, analyserat och tillgängliggjort data över oönskade substanser i spillvatten och inkommande vatten till reningsverk. De sammanställda data har också kopplats till ämnen från åtta olika reglerings- och bevakningslistor relevanta för matrisen Vatten. Syftet med projektet var att ge ett underlag för identifiering av vilka ämnen som bör vara relevanta för VA-organisationerna att arbeta vidare med i deras uppströmsarbete och att utifrån listan med reglerade ämnen identifiera kunskapsluckor gällande ämnen för vilka mätningar i dagsläget saknas. Totalt samlades det in ca 4900 värden, både via dataleveranser från VA-organisationer och via uttag från Naturvårdsverkets screeningdatabas. Närmare 600 ämnen eller ämnesgrupper finns representerade i sammanställningen som är tillgänglig att ladda ner från VA-klustret- Mälardalens webbsida1. Data kommer från olika mätprogram och kampanjer samt nationella screeningsprogram av nya kemikalier i miljön. Sammanställningen visar att läkemedelssubstanser, flamskyddsmedel och PFAS är ämnesgrupper som det finns flest mätningar av i matriserna spillvatten och inkommande vatten till reningsverk. Resultaten visar också att av de ämnen som ingår i studerade regleringar och bevakningslistor (211 st. totalt) har 137 blivit provtagna av en eller flera av medlemmarna inom VA-kluster Mälardalen. Information om ca 20 ämnen på bevaknings- och regleringslistorna ingick inte i datasammanställningen (metaller, näringsämnen, etc). Dataluckorna utifrån reglerade ämnen är inte stora, dock är vissa ämnen uppmätta endast vid enstaka tillfällen. Andra organiska ämnen finns med bland uppmätta ämnen men som en specifik isomer eller blandning som inte överensstämmer med de reglerade motsvarigheterna (t.ex. BDE47 men inte PBDE). Bland de ämnen som finns med på reglerings- och bevakningslistorna men som saknas i databasen finns bl.a. ett mindre antal läkemedelssubstanser. Utifrån datafrekvensanalysen kan konstateras att flera ämnen som ingår i olika undersökningar detekteras alltid eller väldigt ofta både i inkommande vatten till reningsverk och i spillvatten. Exempel på sådana ämnen är PFOA, PFOS och DEHP. Det finns också exempel på ämnen som ingått i mätningar men som endast kunnat identifieras vid enstaka tillfällen eller inte alls, till dessa hör vissa andra PFAS och läkemedelssubstanser. Flertalet av dessa ämnen kan vara sådana som ingår i större analyspaket som olika laboratorier erbjuder. Det insamlade dataunderlaget bör ses som ett steg i ett mer samordnat uppströmsarbete inom VA-klustret Mälardalen och ska kunna utgöra ett verktyg för prioritering av ämnen i befintliga och nya mätprogram. För att databasen inte ska vara statisk bör den med jämna mellanrum uppdateras med nya data som samlas in av klustrets medlemmar.Uppströmsarbete syftar till att skapa förutsättningar för en hållbar återföring av växtnäring samt för att förbättra kvaliteten av vatten till recipient. Genom att identifiera källor och arbeta förebyggande kan miljöfarliga ämnen lättare hindras att nå avloppssystemen och miljön. IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av VA-organisationer inom VA-klustret Mälardalen sammanställt, analyserat och tillgängliggjort data över oönskade substanser i spillvatten och inkommande vatten till reningsverk. De sammanställda data har också kopplats till ämnen från åtta olika reglerings- och bevakningslistor relevanta för matrisen Vatten. Syftet med projektet var att ge ett underlag för identifiering av vilka ämnen som bör vara relevanta för VA-organisationerna att arbeta vidare med i deras uppströmsarbete och att utifrån listan med reglerade ämnen identifiera kunskapsluckor gällande ämnen för vilka mätningar i dagsläget saknas. Totalt samlades det in ca 4900 värden, både via dataleveranser från VA-organisationer och via uttag från Naturvårdsverkets screeningdatabas. Närmare 600 ämnen eller ämnesgrupper finns representerade i sammanställningen som är tillgänglig att ladda ner från VA-klustret- Mälardalens webbsida1. Data kommer från olika mätprogram och kampanjer samt nationella screeningsprogram av nya kemikalier i miljön. Sammanställningen visar att läkemedelssubstanser, flamskyddsmedel och PFAS är ämnesgrupper som det finns flest mätningar av i matriserna spillvatten och inkommande vatten till reningsverk. Resultaten visar också att av de ämnen som ingår i studerade regleringar och bevakningslistor (211 st. totalt) har 137 blivit provtagna av en eller flera av medlemmarna inom VA-kluster Mälardalen. Information om ca 20 ämnen på bevaknings- och regleringslistorna ingick inte i datasammanställningen (metaller, näringsämnen, etc). Dataluckorna utifrån reglerade ämnen är inte stora, dock är vissa ämnen uppmätta endast vid enstaka tillfällen. Andra organiska ämnen finns med bland uppmätta ämnen men som en specifik isomer eller blandning som inte överensstämmer med de reglerade motsvarigheterna (t.ex. BDE47 men inte PBDE). Bland de ämnen som finns med på reglerings- och bevakningslistorna men som saknas i databasen finns bl.a. ett mindre antal läkemedelssubstanser. Utifrån datafrekvensanalysen kan konstateras att flera ämnen som ingår i olika undersökningar detekteras alltid eller väldigt ofta både i inkommande vatten till reningsverk och i spillvatten. Exempel på sådana ämnen är PFOA, PFOS och DEHP. Det finns också exempel på ämnen som ingått i mätningar men som endast kunnat identifieras vid enstaka tillfällen eller inte alls, till dessa hör vissa andra PFAS och läkemedelssubstanser. Flertalet av dessa ämnen kan vara sådana som ingår i större analyspaket som olika laboratorier erbjuder. Det insamlade dataunderlaget bör ses som ett steg i ett mer samordnat uppströmsarbete inom VA-klustret Mälardalen och ska kunna utgöra ett verktyg för prioritering av ämnen i befintliga och nya mätprogram. För att databasen inte ska vara statisk bör den med jämna mellanrum uppdateras med nya data som samlas in av klustrets medlemmar.Föreliggande studie ingår som en första aktivitet inom VA-kluster Mälardalens satsning på ”Metodik och kunskapsunderlag för uppströmsarbete”. Projektet finansierades med medel från Stiftelsen IVL och VA-organisationerna inom klustret. Rapporten beskriver dataunderlaget i den databas som togs fram inom projektet och presenteras på klustrets hemsida. Databasen bör ses som ett levande dokument som på sikt kan utvecklas och kompletteras med nya data
Slamtorkning som en del av slamhantering vid Syvab Himmerfjärdsverket
No full textSyvab Himmerfjärdsverket i Grödinge som renar omkring 43 Mm3 avloppsvatten årligen är ett av fyra avloppsreningsverk i Stockholmsområdet. Slamhanteringen vid avloppsreningsverk utgör en stor del av verksamheten och en ökad energiutvinning, återföring av viktiga näringsämnen till åkermark utan negativa bieffekter samt en problemfri hantering är några av de utmaningar som behöver bemötas. Dagens situation med osäkerheter med avseende på framtida krav på slamkvalitét, återvinning näringsämnen, m.m. kräver en flexibel slamhantering som kan anpassas till olika tänkbara utvecklingar och som samtidigt ger en resurseffektiv processintegrering med övriga delar av reningsverket. Vid Syvab har därför slamtorkning varit i fokus under flera år. Denna rapport presenterar en kartläggning av slamtorkning som en möjlig del av Syvabs framtida slamhantering; både genom att hjälpa till att bemöta de kända utmaningar som finns i dagens arbete för att kostnadseffektivt minska Syvabs totala miljöpåverkan idag, men även genom att ge den flexibilitet som behövs för anpassning till framtida krav. Resultaten visar att slamtorkning framstår som en resurseffektiv komplettering till Syvabs process. Bedömningen är att torkningen skulle ge en enklare och flexiblare slamhantering där såväl kunskap från tidigare erfarenheter av torkning som samlats vid anläggningen som delar av existerande infrastruktur kan utnyttjas. Konkret framstår följande aspekter som de mest relevanta: § En hygienisering och vikt/volymminskning av slammet skulle åstadkommas men behöver även godkännas för att en slamtorkning skulle vara intressant. § Gödselvärdet av slammet skulle ökas men de totala metall- och fosformängder skulle inte påverkas. § På grund av den minskade slamvolymen/-vikten skulle relaterade transporter minska avsevärt. Transporter till och från slamlagring för hygienisering skulle upphöra helt. § Växthusgasemissioner från slamlagringen och spridning skulle kunna minskas signifikant. § Kväve som vid slamslagring och -spridning skulle emitteras till atmosfären, yt- och/eller grundvatten skulle kunna tas hand om vid reningsverket vilket minskar utsläppen. Den ökade interna kvävebelastningen från torkningen kan tas hand om av den nya rejektvattenbehandlingen. § En optimal integrering av generering av det extra värmebehovet bör kunna ge flera synergieffekter. § Minskade substitutionsvinster p.g.a. minskade volym fordonsbränsle vid användning av biogas för torkning bör kunna balanseras genom en utökning av samrötningen och samordning med övriga anläggningsinterna energiflöden. § Kostnad och återbetalningstid för en slamtorkning är svåra att skatta då dessa beror på värdet av det torkade slammet och biogastillgång och -pris. § En resurseffektiv slamtorkning vid Syvab skulle även kunna ta emot slam från mindre reningsverk i regionen.Syvab Himmerfjärdsverket i Grödinge som renar omkring 43 Mm3 avloppsvatten årligen är ett av fyra avloppsreningsverk i Stockholmsområdet. Slamhanteringen vid avloppsreningsverk utgör en stor del av verksamheten och en ökad energiutvinning, återföring av viktiga näringsämnen till åkermark utan negativa bieffekter samt en problemfri hantering är några av de utmaningar som behöver bemötas. Dagens situation med osäkerheter med avseende på framtida krav på slamkvalitét, återvinning näringsämnen, m.m. kräver en flexibel slamhantering som kan anpassas till olika tänkbara utvecklingar och som samtidigt ger en resurseffektiv processintegrering med övriga delar av reningsverket. Vid Syvab har därför slamtorkning varit i fokus under flera år. Denna rapport presenterar en kartläggning av slamtorkning som en möjlig del av Syvabs framtida slamhantering; både genom att hjälpa till att bemöta de kända utmaningar som finns i dagens arbete för att kostnadseffektivt minska Syvabs totala miljöpåverkan idag, men även genom att ge den flexibilitet som behövs för anpassning till framtida krav. Resultaten visar att slamtorkning framstår som en resurseffektiv komplettering till Syvabs process. Bedömningen är att torkningen skulle ge en enklare och flexiblare slamhantering där såväl kunskap från tidigare erfarenheter av torkning som samlats vid anläggningen som delar av existerande infrastruktur kan utnyttjas. Konkret framstår följande aspekter som de mest relevanta: § En hygienisering och vikt/volymminskning av slammet skulle åstadkommas men behöver även godkännas för att en slamtorkning skulle vara intressant. § Gödselvärdet av slammet skulle ökas men de totala metall- och fosformängder skulle inte påverkas. § På grund av den minskade slamvolymen/-vikten skulle relaterade transporter minska avsevärt. Transporter till och från slamlagring för hygienisering skulle upphöra helt. § Växthusgasemissioner från slamlagringen och spridning skulle kunna minskas signifikant. § Kväve som vid slamslagring och -spridning skulle emitteras till atmosfären, yt- och/eller grundvatten skulle kunna tas hand om vid reningsverket vilket minskar utsläppen. Den ökade interna kvävebelastningen från torkningen kan tas hand om av den nya rejektvattenbehandlingen. § En optimal integrering av generering av det extra värmebehovet bör kunna ge flera synergieffekter. § Minskade substitutionsvinster p.g.a. minskade volym fordonsbränsle vid användning av biogas för torkning bör kunna balanseras genom en utökning av samrötningen och samordning med övriga anläggningsinterna energiflöden. § Kostnad och återbetalningstid för en slamtorkning är svåra att skatta då dessa beror på värdet av det torkade slammet och biogastillgång och -pris. § En resurseffektiv slamtorkning vid Syvab skulle även kunna ta emot slam från mindre reningsverk i regionen. This report is only available in Swedish.Det redovisade arbetet i denna rapport är en del av FoU-samarbetet mellan Syvab och IVL Svenska Miljöinstitutet som syftar till att bidra till en VA-verksamhet som tillgodoser samhällets krav på en resurseffektiv hantering av avloppsvatten och slam
Utveckling av analysmetoder inklusive detektionsgränser
No full textLäkemedel är viktiga för hälsa och ökat välbefinnande i vårt dagliga liv. Läkemedel ger många fördelar såsom förbättrad livskvalitet, och efterfrågan kommer sannolikt att öka i framtiden på grund av en växande åldrande befolkning, kroniska livsstilssjukdomar, expanderande tillväxtmarknader samt framsteg inom den medicinska forskningen. Tyvärr innebär en ökad användning av läkemedel även en ökad belastning på miljön. Konsumtionen av mediciner bland befolkningen utgör den största spridningen av läkemedelsrester till miljön. Läkemedel som inte bryts ner helt i kroppen utsöndras, antingen som metaboliter eller i oförändrad form, via urin och avföring och hamnar i våra reningsverk. I reningsverken kan läkemedelsresterna antingen brytas ner, fastläggas i slammet eller hamna i sjöar, vattendrag och i kustvatten via det renade utgående avloppsvattnet. Utvärderingen av reningseffektiviteten av olika reningstekniker baseras vanligtvis på analyser av koncentration av läkemedelsrester. Det finns dock svårigheter med analysmetoderna då läkemedel utgör en heterogen grupp av ämnen, med stor variation i fysikaliska och kemiska egenskaper. Variationen kräver användandet av generella metoder för provberedning och analys. Påverkan från komplexa matriser, så som avloppsvatten, riskerar att försämra återvinningen av läkemedel vid provupparbetningen samt påverka signalen vid analys på instrument. Till exempel kan den höga halten av andra föreningar i inkommande avloppsvattnet störa analysen så att vissa läkemedel observeras vid lägre koncentrationer i det orenade vattnet än i det mer rena utgående avloppsvattnet. En annan orsak till att halter av läkemedel uppmäts som lägre i inkommande än utgående avloppsvatten kan vara att vissa läkemedel som metaboliseras i människokroppen återfår sin ursprungliga struktur i reningsverksprocessen och därmed uppmäts i större utsträckning i utgående avloppsvatten. Matriseffekter försämrar även detektionsgränserna av östrogena hormoner så att det med dagens analysmetoder är svårt att bestämma deras förekomst i avloppsvatten. Vissa antibiotika interagerar med fria joner från matrisen och bildar kelatkomplex, vilket ger försämrad återvinning och detektion. Då behovet är stort att kunna bedöma reningseffektivitet i avloppsreningsverk och koncentration av ämnen i avloppsvatten som kan påverka miljön har fokus för studien varit att utveckla och utvärdera förbättrade metoder för kvantitativ bestämning av läkemedelsrester i avloppsvatten. Användandet av en generell metod för provberedning och analys av läkemedel i komplexa matriser, så som avloppsvatten, gör det svårt att skilja läkedelssubstanserna från övrigt organiskt material i matrisen. Generella analysmetoder kan dock användas för att få en översiktlig bild av förekommande ämnen och halter i avloppsvatten samt för jämförelser av reningseffektivitet mellan olika reningstekniker eller olika reningsverk. I arbeten där utvärdering av reningseffektiviteten i ett avloppsreningsverk av enskilda ämnen eller halten av enskilda ämnen i utgående avloppsvatten är avgörande, kan t.ex. märkta internstandarder för respektive ämne eller metoder anpassade till enskilda ämnens kemiska fysikaliska egenskaper användas vid analys för att minimera matriseffekter. Resultaten visade att jon-suppression, dvs. nedtryckning av signalen vid analys på grund av konkurrens med koeluerande organiskt material i matrisen, var den viktigaste orsaken till den observerade ökningen i koncentration av läkemedelsrester från inkommande till utgående avloppsvatten. Resultaten visar en genomsnittlig jon-suppression på 56 % för de studerade läkemedlen i inkommande och 33 % i utgående avloppsvatten. Förluster i återvinning orsakat av konkurrens med annat organiskt material i matrisen vid provberedning alternativt omvandling av metaboliter av läkemedelsrester i avloppsvatten var av underordnad betydelse för flertalet ämnen. Risperidon och Fluoxetine visade stor påverkan av behandling avseende omvandlingsprodukter inklusive metaboliter. Utvecklingen av känsligare metod för kvantifiering av östrogena hormoner i utgående avloppsvatten resulterade i haltbestämningar under ng/L, med en kvantifieringsgräns (LOQ; S/N=10) för17-β-östradiol på 0,6 ng/L, östrone på 0,4 ng/L och 17-α-etinylöstradiol på 0,4 ng/L. Studien visade även att en tillsats av EDTA-Na2 till vattenprov innan upparbetning ökade återvinningen av merparten av de studerade antibiotika, och gav även ökad återvinning för de övriga studerade läkemedlen.Läkemedel är viktiga för hälsa och ökat välbefinnande i vårt dagliga liv. Läkemedel ger många fördelar såsom förbättrad livskvalitet, och efterfrågan kommer sannolikt att öka i framtiden på grund av en växande åldrande befolkning, kroniska livsstilssjukdomar, expanderande tillväxtmarknader samt framsteg inom den medicinska forskningen. Tyvärr innebär en ökad användning av läkemedel även en ökad belastning på miljön. Konsumtionen av mediciner bland befolkningen utgör den största spridningen av läkemedelsrester till miljön. Läkemedel som inte bryts ner helt i kroppen utsöndras, antingen som metaboliter eller i oförändrad form, via urin och avföring och hamnar i våra reningsverk. I reningsverken kan läkemedelsresterna antingen brytas ner, fastläggas i slammet eller hamna i sjöar, vattendrag och i kustvatten via det renade utgående avloppsvattnet. Utvärderingen av reningseffektiviteten av olika reningstekniker baseras vanligtvis på analyser av koncentration av läkemedelsrester. Det finns dock svårigheter med analysmetoderna då läkemedel utgör en heterogen grupp av ämnen, med stor variation i fysikaliska och kemiska egenskaper. Variationen kräver användandet av generella metoder för provberedning och analys. Påverkan från komplexa matriser, så som avloppsvatten, riskerar att försämra återvinningen av läkemedel vid provupparbetningen samt påverka signalen vid analys på instrument. Till exempel kan den höga halten av andra föreningar i inkommande avloppsvattnet störa analysen så att vissa läkemedel observeras vid lägre koncentrationer i det orenade vattnet än i det mer rena utgående avloppsvattnet. En annan orsak till att halter av läkemedel uppmäts som lägre i inkommande än utgående avloppsvatten kan vara att vissa läkemedel som metaboliseras i människokroppen återfår sin ursprungliga struktur i reningsverksprocessen och därmed uppmäts i större utsträckning i utgående avloppsvatten. Matriseffekter försämrar även detektionsgränserna av östrogena hormoner så att det med dagens analysmetoder är svårt att bestämma deras förekomst i avloppsvatten. Vissa antibiotika interagerar med fria joner från matrisen och bildar kelatkomplex, vilket ger försämrad återvinning och detektion. Då behovet är stort att kunna bedöma reningseffektivitet i avloppsreningsverk och koncentration av ämnen i avloppsvatten som kan påverka miljön har fokus för studien varit att utveckla och utvärdera förbättrade metoder för kvantitativ bestämning av läkemedelsrester i avloppsvatten. Användandet av en generell metod för provberedning och analys av läkemedel i komplexa matriser, så som avloppsvatten, gör det svårt att skilja läkedelssubstanserna från övrigt organiskt material i matrisen. Generella analysmetoder kan dock användas för att få en översiktlig bild av förekommande ämnen och halter i avloppsvatten samt för jämförelser av reningseffektivitet mellan olika reningstekniker eller olika reningsverk. I arbeten där utvärdering av reningseffektiviteten i ett avloppsreningsverk av enskilda ämnen eller halten av enskilda ämnen i utgående avloppsvatten är avgörande, kan t.ex. märkta internstandarder för respektive ämne eller metoder anpassade till enskilda ämnens kemiska fysikaliska egenskaper användas vid analys för att minimera matriseffekter. Resultaten visade att jon-suppression, dvs. nedtryckning av signalen vid analys på grund av konkurrens med koeluerande organiskt material i matrisen, var den viktigaste orsaken till den observerade ökningen i koncentration av läkemedelsrester från inkommande till utgående avloppsvatten. Resultaten visar en genomsnittlig jon-suppression på 56 % för de studerade läkemedlen i inkommande och 33 % i utgående avloppsvatten. Förluster i återvinning orsakat av konkurrens med annat organiskt material i matrisen vid provberedning alternativt omvandling av metaboliter av läkemedelsrester i avloppsvatten var av underordnad betydelse för flertalet ämnen. Risperidon och Fluoxetine visade stor påverkan av behandling avseende omvandlingsprodukter inklusive metaboliter. Utvecklingen av känsligare metod för kvantifiering av östrogena hormoner i utgående avloppsvatten resulterade i haltbestämningar under ng/L, med en kvantifieringsgräns (LOQ; S/N=10) för17-β-östradiol på 0,6 ng/L, östrone på 0,4 ng/L och 17-α-etinylöstradiol på 0,4 ng/L. Studien visade även att en tillsats av EDTA-Na2 till vattenprov innan upparbetning ökade återvinningen av merparten av de studerade antibiotika, och gav även ökad återvinning för de övriga studerade läkemedlen.Läkemedel är viktiga för hälsa och ökat välbefinnande i vårt dagliga liv. Läkemedel ger många fördelar så som förbättrad livskvalitet, och efterfrågan kommer sannolikt att öka i framtiden på grund av en växande åldrande befolkning, kroniska livsstilssjukdomar, expanderande tillväxtmarknader samt framsteg inom den medicinska forskningen. Tyvärr innebär en ökad användning av läkemedel även en ökad belastning på miljön. Denna studie är en delaktivitet i projektet ”Systemförslag för rening av läkemedelsrester och andra prioriterade svårnedbrytbara ämnen”
Chelators and eco-labelling of paper products
No full textn the present report, DTPA and EDTA are described from several aspects: chelating functions, their role in the pulp and paper making process, degradation, effects in aquatic environment and teratogenic effect. Analyses of DTPA and EDTA in several pulp and paper products are presented. The results show that Earlier performed studies on aqua-toxicity of DTPA and EDTA show no observed effects from the low amounts emitted to recipient from pulp and paper mills in Sweden. To protect pregnant women working in the pulp and paper mills, there are already regulations in place that include actions such as changing to work tasks not presenting certain risks. Exposure to DTPA and EDTA can easily be included among such risk factors. Calculations performed on earlier results regarding DTPA and EDTA in recipient water together with results from reproductive toxicity tests show that a volume of 700 L of water in immediate proximity to a mill effluent has to be ingested in order to pose any risk to the unborn child. Calculations based on DTPA content in paper-based food packaging (paper mug) regarding DTPA intake through hot beverage consumption show that such exposure is by far below levels supposed to present any risks to the unborn child. No technically feasible alternatives to EDTA and DTPA are available today – despite intense research. Furthermore, these two chelating agents are not completely exchangeable with each other. The economic consequence of a ban of DTPA above 0.05 kg/tonne in the production process is estimated to be between 5 and 10 billion SEK for the Swedish pulp and paper sector. Based on the above, the authors recommend that a continued exception for DTPA and its salts is given in the Nordic Ecolabel criteria for use of chemicals in pulp and paper products. Den här rapporten är endast på engelska. Men en svensk översättning är rapport B2245.n the present report, DTPA and EDTA are described from several aspects: chelating functions, their role in the pulp and paper making process, degradation, effects in aquatic environment and teratogenic effect. Analyses of DTPA and EDTA in several pulp and paper products are presented. The results show that Earlier performed studies on aqua-toxicity of DTPA and EDTA show no observed effects from the low amounts emitted to recipient from pulp and paper mills in Sweden. To protect pregnant women working in the pulp and paper mills, there are already regulations in place that include actions such as changing to work tasks not presenting certain risks. Exposure to DTPA and EDTA can easily be included among such risk factors. Calculations performed on earlier results regarding DTPA and EDTA in recipient water together with results from reproductive toxicity tests show that a volume of 700 L of water in immediate proximity to a mill effluent has to be ingested in order to pose any risk to the unborn child. Calculations based on DTPA content in paper-based food packaging (paper mug) regarding DTPA intake through hot beverage consumption show that such exposure is by far below levels supposed to present any risks to the unborn child. No technically feasible alternatives to EDTA and DTPA are available today – despite intense research. Furthermore, these two chelating agents are not completely exchangeable with each other. The economic consequence of a ban of DTPA above 0.05 kg/tonne in the production process is estimated to be between 5 and 10 billion SEK for the Swedish pulp and paper sector. Based on the above, the authors recommend that a continued exception for DTPA and its salts is given in the Nordic Ecolabel criteria for use of chemicals in pulp and paper products.This report describes the role and use of and the risks associated with the chelating agents DTPA and EDTA in the production of pulp and paper. The background for the present study is the criteria set by the Nordic Swan Ecolabel for the use of chemicals in the pulp and paper processes
Minskade utsläpp från trafik och arbetsmaskiner i Göteborg
No full textIVL Svenska Miljöinstitutet har fått i uppdrag att översiktligt bedöma ett antal åtgärder som kan minska klimatpåverkande utsläpp från trafik och arbetsmaskiner i Göteborg. Studien är gjort på uppdrag av Miljöförvaltningen i Göteborg. De åtgärder som har studerats är utvalda av miljöförvaltningen. De närmare förutsättningarna har diskuterat fram gemensamt av IVL Svenska Miljöinstitutet och beställaren. Uppdraget var att översiktligt bedöma möjligheten att minska utsläppen av klimatgaser, stadens rådighet, ungefärliga kostnader och hur lång tid det kan ta att införa åtgärderna.IVL Svenska Miljöinstitutet har översiktligt bedömt ett antal åtgärder som kan minska klimatpåverkande utsläpp från trafik och arbetsmaskiner i Göteborg. Arbetet är gjort på uppdrag av Miljöförvaltningen i Göteborgs Stad. Denna rapport utgör ett underlag till miljöförvaltningens arbete med att analysera möjligheten att miljöanpassa verksamheter som Göteborgs Stad har rådighet över
Product waste footprint
No full textWaste is generated along the production of products (i.e. during extracting resources, processing and production) and also when unwanted products are discarded. Although most consumers are aware of the amount of waste they dispose of, relatively few are aware of the waste generated in the course of producing the goods that they consume. This project builds upon previous work to advance a methodological approach for quantification and communication of the pre-consumer waste footprint of products. The purpose is to address the main criticism that the work received in a peer-review process: how to deal with the subjectivity of waste, are the indicator appropriated for communicating results, what is the usefulness of a product waste footprint. An online open consultation was carried out in order to gather opinions and inputs of several stakeholder groups (e.g. life cycle assessment (LCA) experts and practitioners, waste management experts, consumers, and authorities) on 5 methodological details (MDs) of the approach: MD1 effectiveness for differentiating waste and by-products, MD2 effectiveness for defining which material flow shall be accounted for, MD3 adequacy for representing an indicator to convey environmental significance of waste types, MD4 usefulness of a product waste footprint metric for stakeholder groups and MD5 usefulness of a product waste footprint metric in different contexts. Most of the respondents expressed that the guidelines described in the methodology are good enough for the purposes of MD1-2. Part of the respondents found the draft guidelines for MD1-2, which were based the Interpretative Communication on waste and by-products of the European Commission, to be unnecessarily complex for the exercise; hence not sufficiently adequate. Furthermore, some responses from prominent LCA experts and practitioners declared that qualitatively attributing environment significance to different types of wastes may not be adequate (MD3). The results also suggested that a product waste footprint metric would be mostly useful and/or needed (MD4) for (1) consumers and (2) government; and in contexts (MD5) of (a) improving environmental awareness of consumers, (b) environmental policy making, (c) visualising waste flows in a circular economy and (d) improving resource efficiency in industry, and less useful/needed (MD5) in a (e) business-to-business context. Finally, although the PWF is fundamentally a simple measure of resource use and not of eventual environmental damage (e.g. abiotic resource depletion, eutrophication, land use change), further studies could examine whether the PWF is a good proxy of life cycle environmental impacts in specific categories of product or manufacturing process. The LCA community is encourage to devote more attention to how consumers may or may not use product related environmental information and apply this knowledge in advancing metrics that are useful for consumers.Waste is generated along the production of productsand also when unwanted products are discarded. This project builds upon previous work to advance a methodological approach for quantification and communication of the pre-consumer waste footprint of products. Den här rapporten finns endast på engelska
Klimatanpassning 2017 - så långt har kommunerna kommit
No full textFN:s klimatpanel IPCC har dragit slutsatsen att vi människor påverkar klimatsystemet. Klimatet har redan förändrats och kommer att fortsätta att förändras framöver. I Sverige så kan vi bland annat förvänta oss högre temperaturer, mer nederbörd, ökad risk för översvämningar, ras, skred, erosion och värmeböljor. För att minska risken för negativa konsekvenser behöver samhället anpassas till ett förändrat klimat. Kommunerna spelar en viktig roll för att klimatanpassa Sverige då de har ett stort ansvar för att genomföra konkreta åtgärder och implementera klimatanpassningsarbetet. Under våren 2017 har IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Försäkring för tredje året i rad genomfört en enkätundersökning för att kartlägga hur Sveriges kommuner arbetar med klimatanpassning. Resultaten från undersökningen har legat till grund för en jämförelse och rankning av kommunernas arbete. Syftet är att undersöka hur långt kommunerna har kommit i sitt anpassningsarbete och att uppmärksamma goda exempel. Vi vill även lyfta fram klimatanpassningsverktyget, the Adaptation Support Tool, vilket har utvecklats av EU-kommissionen och kan ge stöd till kommuner som önskar arbeta med systematiskt med klimatanpassning. Enkätundersökningen genomfördes mellan 30 januari och 8 mars 2017. Enkäten skickades ut till alla Sveriges 290 kommuner. Av dessa svarade 202 kommuner på enkäten. Totalt ingick 31 frågor, plus följdfrågor, i enkätundersökningen. Frågorna bygger på verktyget, the Adaptation Support Tool, vilket visar hur klimatanpassningsarbetet systematiskt kan genomföras i sex steg. Resultaten från enkätundersökningen visar att nästan alla kommuner (201 av 202) tror att de kommer påverkas av klimatförändringar eller extrema väderhändelser. Framförallt tror kommunerna att de kommer att påverkas av ökad nederbörd, förändrade flöden i sjöar och vattendrag samt ökad temperatur. De flesta kommunerna (9 av 10) uppger att de arbetar med klimatanpassning. Ungefär hälften av kommunerna uppger att det har fattats ett politiskt beslut i kommunfullmäktige eller i kommunstyrelsen om att kommunen ska arbeta med klimatanpassning. Drygt hälften av kommunerna (6 av 10) svarar att någon eller några är huvudansvariga för kommunens klimatanpassningsarbete. Endast 4 av 10 kommuner har kartlagt olika möjliga klimatanpassningsåtgärder och drygt hälften (6 av 10) har genomfört klimatanpassningsåtgärder. Kommunerna har överlag kommit längst vad gäller att etablera klimatanpassningsarbetet (steg 1) och att identifiera olika möjliga klimatanpassningsåtgärder (steg 3), medan de generellt inte har kommit lika långt vad gäller att utvärdera och prioritera olika anpassningsåtgärder (steg 4) och följa upp och utvärdera anpassningsarbetet (steg 6). De stora kommunerna har kommit längre i sitt klimatanpassningsarbete än de medelstora och små kommunerna. Detta är inte särskilt överraskande med tanke på att stora kommuner generellt har mer kapacitet och resurser att driva denna typ av frågor. Kustkommuner har generellt kommit längre i sitt arbete än inlandskommuner. Alla kommuner i Sverige behöver arbeta med klimatanpassning. Även om vissa kommuner är mer sårbara än andra så kommer samtliga kommuner i Sverige att påverkas av klimatförändringar. Alla kommuner behöver analysera hur de kan påverkas av framtida klimatförändringar. Kommunerna behöver bli bättre på att kartlägga olika möjliga klimatanpassningsåtgärder och vidta åtgärder för att minska sin sårbarhet. Klimatanpassningsarbetet i kommunerna behöver vara långsiktigt och systematiskt. Små kommuner har generellt inte kommit lika långt i sitt klimatanpassningsarbete som stora och medelstora kommuner och kan behöva stöd i sitt arbete. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.Under våren 2017 har IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Svensk Försäkring för tredje året i rad genomfört en enkätundersökning för att kartlägga hur Sveriges kommuner arbetar med klimatanpassning. I denna rapport presenteras resultaten från undersökningen, som har legat till grund för en jämförelse och rankning av kommunernas arbete. Syftet är att undersöka hur långt kommunerna har kommit i sitt anpassningsarbete, tydliggöra vilka behov och utmaningar kommunerna står inför och att uppmärksamma goda exempel