IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Tillståndet i skogsmiljön i Östergötlands län - Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/17
No full textNedfallet av svavel- och kväveföreningar i Östergötlands län har under lång tid överskridit vad skogsmarken samt sjöar och vattendrag tål. I början av 1990-talet varierade svavelnedfallet i länet från 4 till över 10 kg svavel per hektar och år. Sedan dess har svavelnedfallet minskat kraftigt. Numera ligger svavelnedfallet till skogen i länet på 0,7-1,1 kg per hektar och år (som medelvärde för de senaste tre åren). Svavelnedfallet i de södra delarna av länet har minskat med strax över 90 %, medan det i länets norra delar minskat med 80 % under perioden 1996/97 – 2016/17. Även lufthalterna av svaveldioxid i länets norra delar har minskat statistiskt säkerställt med cirka 50 % sedan 1999. Som ett resultat av det minskande svavelnedfallet har försurningstillståndet i skogsmarken i Östergötlands läns södra delar förbättrats, och markvattnet visar tydliga tecken på återhämtning från försurning. pH och den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet har ökat statistiskt säkerställt vid Solltorp i länets södra delar, se figur. Däremot finns ingen statistiskt säkerställd förändring av ANC och pH vid Höka i länets norra delar. Vid Solltorp är ANC ofta positivt, medan ANC vid Höka oftast är negativt. Om ANC har ett negativt värde saknas buffrande förmåga. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett klart positivt värde på ANC för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Ytterligare återhämtning krävs för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet, något som främst gäller vid Höka. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skogen i länet har beräknats till 4-8 kg kväve per hektar och år under det senaste hydrologiska året (2016/17), med lägst nedfall i länets norra delar. Kvävenedfallet minskar endast långsamt. Kvävenedfallet i länet har under lång tid överskridit de kritiska nivåer som antagits främst för att motverka förändringar av biodiversiteten för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. I norra delen av länet är det endast under de två senaste åren som det totala kvävenedfallet varit lägre än 5 kg/ha och år. I södra och mellersta delen av länet är kvävenedfallet betydligt högre jämfört med länets nordligaste delar, vilket medför att den kritiska nivån alltjämt överskrids kraftigt. Om kvävenedfallet överstiger vad skogsekosystemet kan ta hand om finns det risk för att kväve läcker till bäckar och sjöar. I dagsläget är nitrathalterna i markvattnet generellt ännu låga, men det finns en risk för att skogsekosystemet bygger upp ett kväveförråd som kan börja läcka om nedfallet fortsätter vara högt framöver. När det gäller lufthalterna av kvävedioxid, som mäts vid Höka i länets norra del, har de minskat statistiskt säkerställt med 41 % sedan 1999, medan ingen statistiskt signifikant förändring uppmätts för lufthalterna av ammoniak.Östergötlands län har haft mätningar inom Krondroppsnätet under 27 år. I denna rapport redovisas resultaten från 2016/17 års mätningar, tillsammans med tidigare års resultat. Även resultat från samtliga mätlokaler som någon gång varit aktiva i länet redovisas
LCA on NTR treated wood decking and other decking materials
No full textAn evaluation of the environmental impact of an NTR Class AB terrace construction was done in a life cycle perspective. NTR (Nordic Wood Preservation Council) is an industrial trade organization comprising the wood preservation councils of the Nordic countries. Wood preservation plants which fulfil the requirements set forth by NTR can label their products with the NTR label. This study concerns NTR class AB, for products intended for outdoor use, above ground. Main focus was on the global warming potential (GWP). All parts of the terrace were considered including foundation and substructure. Results were compared with alternative terrace materials, Sibe-rian larch, Ipé, WPC (Wood Polymer Composites), and Concrete. Of the different terrace alternatives, NTR Class AB showed the lowest global warming potential (GWP) while WPC showed the highest. The full 30-year life cycle GWP of the 30 m2 NTR AB terrace was 172 kg CO2-eqv corresponding to the CO2 emissions caused by driving an average sized car 1433 km.This report evaluates the environmental impact of a wooden terrace made from pressure treated wood (NTR class AB). The environmental impact is compared to alternative materials – Siberian larch, tropical wood (Ipé), Wood-Plastic Composites (WPC), and concrete. The full life cycle is considered (cradle-to-grave). Den här rapporten finns endast på engelska
Quantification of population exposure to NO2, PM2.5 and PM10 and estimated health impacts
No full textIVL and the Department of Public Health and Clinical Medicine at Umeå University have, on behalf of the Swedish EPA, performed a health impact assessment (HIA) for the year 2015. The population exposure to annual mean concentrations of NO2, PM10 and PM2.5 in ambient air has been quantified, and the health and associated economic consequences have been calculated based on these results. To allow application of known exposure-response functions for assessment of health effects this study exclusively focus on regional and urban background concentrations. Roadside concentrations are not addressed here. The results from this study show that background concentrations of the examined pollutants in 2015 were overall low, well below the environmental standards in most parts of the country. The background concentrations were also below the environmental objective for all examined pollutants, with the exception of a small stretch along the Swedish west coast and Skåne, where the particle concentrations were of the same magnitude as the environmental objective. It should be noted that a slight over-estimation of PM2.5 may occur in coastal regions due to the presence of sea salt which may affect the PM2.5/PM10 ratio used to calculate PM2.5 in this study. Nearly the entire Swedish population was exposed to concentrations below the environmental standards, and 97%, 78% and 77% was exposed to concentrations below the respective specifications of the environmental objective for NO2, PM10 and PM2.5. Exposure to the highest concentrations was found in the most polluted central parts of our largest cities. Comparing the results from this study to the 2010 assessment shows a slight increase in mean population exposure to NO2 and PM. For NO2, we also find a slight increase in the percentage of the population exposed to concentrations above the environmental objective. For PM, exposure to concentrations above the environmental objective was instead found to have decreased with up to 5%. Particle concentrations show a decreasing trend in Sweden, resulting in reduced exposure to the highest PM concentrations and an increased exposure to concentrations just below the environmental objectives. The slight increase in mean population exposure to PM can be explained by a growing population and ongoing urbanization, resulting in more people exposed to relatively high PM concentrations in the urban centres. While the contribution of local sources is minor for the smallest PM, it makes up the major part of NO2 concentrations in urban areas. The slight increase indicated for NO2 exposure is thus primarily connected to increased local emissions of NO2, due to, for example, increasing traffic and use of diesel vehicles. This, in combination with the ongoing urbanization, results in a growing number of people living in areas with higher concentrations. Excess mortality is usually the main health indicator. We estimate approximately 3600 deaths per year associated with exposure to regional background (long-distance transported) concentrations of PM2.5. On average each premature death represents over 11 years of life lost. The total exposure to PM2.5 was recently in an EU report estimated to cause just over 3700 deaths per year in Sweden when no differences between sources and no threshold for effects were assumed. We assume that locally emitted particles (road dust, wood smoke and exhaust particles) have different effects on mortality, but face problems to find specific exposure-response functions. This is even more striking regarding effects on morbidity. Acknowledging the uncertainty, we estimate particles from local wood burning to cause more than 900 deaths per year, but here the exposure estimate is very uncertain. For road dust we calculate 215 deaths per year based on the exposure-response function from a Swedish study. We believe that the impact on mortality from locally emitted vehicle exhaust including particles is best indicated by exposure-response functions for within city gradients in NO2, which also could include effects of NO2 itself. We estimate approximately 2850 deaths per year from vehicle exhaust, but using alternative risk functions would result in 15-30% reduced estimates. The total number of excess deaths due to air pollution exposure was estimated up to 7600 in 2015. The increase in comparison to the 2010 estimate is not due to changes in estimated exposure, but resulting from a revision of assumed exposure-response relations. If we for 2010 had assumed the urban NO2 contribution to increase mortality without any cutoff, we would have estimated almost the same impact on mortality associated with NO2 as in 2015. Finally, the health impacts from exposure to NO2 and PM2.5 can be conservatively estimated to cause socio-economic costs of ~56 billion Krona in 2015. Just absence from work and studies can be estimated to cause socio-economic costs of ~0.4% of GDP in Sweden.Air pollution concentrations in Swedish cities are among the lowest in Europe. Despite this, health impacts due to exposure to ambient air pollution is still an important issue and the concentration levels, especially of nitrogen dioxide (NO2) and particles (PM10 and PM2.5), occasionally exceed the air quality standards at street level in many urban areas. In this report presents a health impact assessment (HIA) for the year 2015. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten
Beräkning av klimatvinster med återanvändning och återvinning
No full textProjektet har haft som mål att bedöma nuvarande och framtida potentiella årliga klimatvinster genom återvinning och återanvändning för ett antal olika avfallsflöden. Studien har varit avgränsad till att studera avfallsledet och vilka utsläppsminskningar som kan göras utifrån de avfallsmängder som uppkommer. Statistik och data från tidigare studier och från LCA-databaser har använts. Framtida avfallsflöden, återvinningsgrader samt återanvändningsgrader har uppskattats av IVL:s avfallsexperter i huvudsak med stöd av resultat från tidigare studier. Resultaten kan användas för att ge en uppfattning om storleksordningar och om vilka produktgrupper som är viktiga att prioritera när det gäller att öka återanvändning och återvinning. Genom att, som i denna rapport, visa på möjliga framtida scenarier vad gäller avfallsflöden, återvinning och återanvändning kan diskussioner kring möjliga styrmedel och deras effekter främjas. För att mer konkret kunna analysera olika specifika styrmedelseffekter krävs mer omfattande studier. Studien identifierar vilka produkt/avfallsflöden som har störst potential för minskade utsläpp av växthusgaser genom återvinning och återanvändning. I dagsläget och i de scenarier som studerats här är de potentiella klimatvinsterna som störst för förpackningar, textilier från hushåll, WEEE (elektriskt och elektroniskt avfall) och bilar, men även däck. Enbart en liten andel av de flöden som studerats går till återanvändning idag, det gäller textilier, däck och skor. Även i de framtida scenarierna antas andelen som går till återanvändning vara relativt liten. Potentialen för klimatvinster genom återanvändning av främst WEEE och textilier är tydlig. Det förutsätts då i beräkningen att nyproduktion kan ersättas. En övergripande slutsats som kan dras av studiens resultat är också att återvinning och återanvändning ger klimatvinster jämfört med förbränning i alla studerade scenarierna. I de scenarier där mer avfall genereras kan klimatvinsterna för återvinning och återanvändning bli större i och med att större mängder finns tillgängliga för avfallshantering. En minskad mängd avfall i samhället kan ge ytterligare potentiella klimatvinster som följd. Eventuella klimatvinster kopplade till minskad eller förändrad konsumtion eller ökad materialeffektivitet har inte studerats inom ramen för detta uppdrag. Det är komplicerat att resonera kring vilken produktion som ersätts, och om den faktiskt ersätts, när material återvinns och produkter återanvänds. I och med denna svårighet, och även begränsad tillgång till data gällande import och inhemsk produktion, är det svårt att avgöra vilka klimatvinster som sker inom Sveriges gränser. Inom ramen för studien har vi främst fört ett kvalitativt resonemang kring var klimatvinsterna kan tänkas ske. När det gäller avfallsstatistik finns idag begränsad kunskap om flöden av byggavfall, både vad gäller faktiska mängder och sammansättning och egenskaper. I studien har endast en begränsad del av byggavfall kunnat inkluderas. Det byggavfall som är med i studien är sådana fraktioner som är klimatrelevanta. Exempelvis är mineralavfall och schaktmassor som mest återvinns som anläggningsmaterial inte med. Data för återvinning av mer komplexa produkter som WEEE, bilar och batterier behöver egentligen utvecklas. Här kan det vara särskilt intressant att i kommande studier fokusera på kritiska metaller. Även genom återanvändning av bildelar och komponenter från WEEE kan det finnas ytterligare potential för klimatvinster, och det vore intressant för ytterligare studier. För de flesta studerade flöden saknas uppgifter om återanvändning i dag. Förutom att det finns begränsat med statistik finns även ett behov av metodutveckling när det gäller att studera miljöeffekter av återanvändning med ett livscykelperspektiv.Följande rapport redovisar en översiktlig studie av nuvarande och framtida potentiella klimatvinster med ökad materialåtervinning och återanvändning för ett antal olika flöden och i olika scenarier. Uppdraget har varit begränsat och rapporten bör främst hanteras som underlagsrapport/arbetsmaterial för fortsatta mer omfattande studier
Environmental assessment of the Sotenäs Industrial Symbiosis Network
No full textOn the west coast of Sweden, an evolving network of industrial actors is being developed to create green, local jobs while contributing to a sustainable future. Industrial symbiosis (IS) is being promoted by the Sotenäs Symbioscentrum (Sotenäs Symbiosis Center) to develop synergies between industrial actors involved in renewable energy, food production, aquaculture, algae production and marine technology in order to improve material and energy efficiency in the region. It is anticipated that the current, developing and future synergies will lead to environmental benefits for the region and ensure a sustainable seafood and marine industry in the region. Therefore, this study aims to assess and review the environmental implications of the IS network in the Sotenäs region by outlining the potential environmental benefits and impacts of the evolving IS network. In order to review the environmental implications of the Sotenäs IS network, life cycle assessment (LCA) was used and applied to the network. The assessment of the environmental impacts (and benefits) of the industrial symbiosis network follows the methodology outlined in Martin et al. (2015) for LCA of IS networks. Using this method allows for the review of both the impacts from the network (as a whole) and the benefit for individual firms in the network. The results of this study suggest that the Sotenäs IS network has potential to significantly reduce environmental impacts for the production system currently being developed, when compared to a reference system. Large reductions in greenhouse gas emissions and local impacts, namely eutrophication impacts are possible. Examples include large impact reductions from land based salmon production compared to conventional salmon farming and adding value to fish industry waste through biogas, and thereafter biofertilizer, production. The extent of the reductions include: • A reduction of nearly 60 million kg CO2-eq emissions • Eutrophication impact reductions of 388 thousand kg PO4-eq • Reduction of over 19 million tonne-km in transportation of wastes and other products All firms within the network were shown to benefit from the sharing of resources and energy, thus highlighting the importance of the IS network for improving the performance of the firms involved and the products being produced. In addition to reduced impacts, there is a significant potential for reduction in transportation from the firms due to integration. It is also important to note the significance of the nutrient recycling of the network by cascading wastes and wastewater to extract nutrients and reduce local impacts. With Sotenäs being a fishing community, the symbiotic network thus improves the use of sea-based resources and reduces the potential impacts to the aquatic and natural environment. Central to the system, the biogas plant act as an “upcycling tenant” in the IS network to further improve environmental benefits through wastewater and by-product handling in addition to replacing and supplying tradition forms of heat and fertilizer. Results from the project will be important to spread to further municipalities in order speed up their local work with facilitating industrial symbiosis and to understand how these networks can be assessed both quantitatively and qualitatively from a number of important aspects.On the west coast of Sweden, an evolving network of industrial actors is being developed to create green, local jobs while contributing to a sustainable future. This study aims to assess and review the environmental implications of the IS network in the Sotenäs region by outlining the potential environmental benefits and impacts of the evolving IS network. Den här rapporten finns endast på engelska
Potentiell påverkan på luftföroreningsutsläpp av Miljömålsberedningens klimatstrategi
No full textI juni 2016 publicerade Miljömålsberedningen ett förslag till en ny klimat- och luftvårdsstrategi (SOU 2016:47). Delar av denna strategi användes i juni 2017 som grund för ett svenskt ramverk för klimatpolitik, inklusive nya klimatmål och en ny klimatlagstiftning. I strategin lades det också fram förslag på styrmedel och åtgärder för att nå klimatmålen. Det klargjordes emellertid inte vilka potentiella effekter dessa mål och förslag skulle ge på utsläpp av de luftföroreningar som kan påverkas indirekt av klimatpolitik, såsom kväveoxider (NOx), små partiklar (PM2,5) och flyktiga organiska kolväten (NMVOC). I och med att klimatstrategin i många delar inte specificerar hur föreslagna klimatmål ska uppnås går det inte att ge några precisa svar på hur utsläppen av luftföroreningar påverkas. Effekten på utsläpp av luftföroreningar beror på vilken klimatpolitik som faktiskt kommer att genomföras, varför ett antal olika scenarier tagits fram. Dessa kvantifierar hur klimatstrategin kan påverka utsläpp av luftföroreningar utifrån olika antaganden om hur klimatstrategins mål och delmål nås, och beaktar att data över historiska utsläpp och utsläppsprognoser varierar. Basen för scenarierna är en förenklad dekompositionsanalys av de data som använts för att göra den svenska prognosen för luftföroreningar. Separata utsläppsscenarier skapades för sektorerna: el- och värmeproduktion (sex scenarier), industriell produktion (sju scenarier) och transporter (26 scenarier). Resultaten av scenarierna för år 2030 visar att genomförande av klimatstrategins åtgärder kan leda till minskade NOx-utsläpp med ca 1,5 – 3 kton/år, 0 – 0,2 kton/år i minskade PM2,5-utsläpp, samt att de riskerar höja utsläpp av NMVOC med ca 1 – 2 kton/år i jämförelse med prognosticerade utsläpp år 2030. De flesta klimatpolitiska åtgärderna leder till minskade utsläpp av luftföroreningar, men t.ex. kan en ökad andel bensin/el-hybrider leda till en viss ökning av NMVOC-utsläpp. Resultaten tydliggör också det gap som finns mellan transportsektorns övergripande klimatmål och strategins förslag till styrmedel och åtgärder för att nå detta mål. Ett hypotetiskt scenario – i vilket klimatmålet för transportsektorn skulle nås genom samma typ av åtgärder men mer långt gångna – visar att 2030 års utsläpp av NOx, PM2,5 och NMVOC skulle kunna minska med 4 - 6, 0,4 - 0,7 respektive 0,5 - 0,9 kton/år. Vidare kan utsläppsminskningar som sker i svenska verksamheter som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem för växthusgaser minska utsläppen av luftföroreningar med upp till 1,5, 0,1 och 1 kton/år av NOx, PM2,5 och NMVOC. Resultaten tyder på att ett framgångsrikt genomförande av klimatstrategin kan hjälpa Sverige att nå mer än hälften av det NOx-krav som ställs på Sverige i NEC-direktivet, och därmed att dedikerade ansträngningar i luftföroreningspolitiken rimligtvis behövs. Även en del av de ytterligare kraven på utsläppsminskningar för PM2,5 och NMVOC torde fångas upp genom klimatstrategin. Studien klargör också behovet av fortsatt utveckling av klimatpolitiken inom transportsektorn, eftersom de specificerade åtgärderna är otillräckliga för att nå klimatstrategins slutliga mål. Den eventuella övergången till biobränslen i alla sektorer och ökad användning av bensindrivna hybridfordon riskerar båda att orsaka konflikter mellan klimatpolitik och luftföroreningspolitik i Sverige. För luftföroreningsmålen är det också viktigt att nationella utsläppsminskningar i EU-ETS-systemet realiseras som förväntat.I juni 2016 publicerade Miljömålsberedningen ett förslag till en ny klimat- och luftvårdsstrategi. I enlighet med det senaste internationella avtalet kring kontroll av luftföroreningar, EU:s utsläppstaksdirektiv (NEC), måste Sverige minska utsläppen av bl.a. NOx till år 2030. Givet den nära kopplingen mellan klimatpolitik och luftföroreningspolitik redovisar därför denna rapport en analys av klimatstrategins potentiella effekter på framtida luftföroreningsutsläpp med målåret 2030
Digital miljöinformation i byggprocessen
No full textEn obruten kedja av miljöinformation i byggprocessens värdekedja kan möjliggöras av ökad digitalisering. För byggprocessens aktörer kan detta innebära både nya kostnadseffektiva affärsmodeller för att dela miljöinformation med varandra och en ökad kvalité i informationen genom bättre spårbarhet mellan produkter och bedömningar av deras miljöprestanda. För att effektivt och säkert sprida och hantera miljöinformation inom byggsektorn har detta projekt undersökt bland annat acceptans, ansvar, ägande, sekretess och tillgängliggörande av digital miljöinformation. Vi har också försökt konkretisera hur incitamenten skulle kunna utformas för att öka takten för digitalisering av miljöinformation. Som fallstudie har vi använt den digitala miljövarudeklarationen eBVD. Vid genomgång av byggmaterialtillverkarnas och byggindustrins hantering av miljöinformation har projektet identifierat en process som är analog till sin utgångspunkt och ofta även i praktiken. Det handlar dels om hur dokument normalt upprättats, dels om attityderna till hur information ska flöda igenom processen. Samtidigt anser respondenterna att den egna digitala mognadsgraden är hög. När det gäller överföringen av miljöinformationen väntar många aktörer istället på att någon annan ska ta ett första steg som man sedan kan följa. Många byggprojekt genomgår i dag miljöcertifieringar av den färdiga byggnaden, vilket kan kräva skriftliga intyg från materialtillverkare eller projektörer. Detta gör att man tvingas in i ett analogt arbetssätt som motverkar strävan mot digitalisering. För att inte miljökrav ska hindra digitaliseringen är det därför viktigt att kraven kan mötas genom gemensamt överenskomna digitala format och standarder istället för analoga intyg. Ett återkommande svar från respondenterna är att det behövs en heltäckande digital benämning av arbetsmoment och produkter i byggprocessen för att öka digitaliseringen. Utan t.ex. gemensamma artikel-id för produkter och gemensmamma standarder för informationsöverföring blir det svårt att sammanställa heltäckande miljöinformation. Miljöområdet kan inte skapa ett eget sådant system med digitala överföringar för alla produkter. Eftersom nästan samtliga bolag i byggprocessen först och främst vill sälja enheter, bygga och förvalta fastigheter är det utifrån den verksamheten som en digital förändring måste komma. Annars blir den digitala miljöinformationen bara en påbyggnad som inte används optimalt. Även om många respondenter pratar om digitaliseringens effektivitetsvinster tycks de inte vara tillräckligt tydliga i ett kortare tidsperspektiv för att driva på processen. Vi har identifierat vilka värden som kan uppnås (effektivare överföring, administration, bedömning osv) men det saknas fortfarande kvantitativa beräkningar av dessa värden och vi har inte lyckats identifiera någon enskild aktör som vill/kan finansiera en sådan förändring. Därmed går det att sluta sig till att incitamenten finns, men att de inte är tillräckligt tydliga för att ha bärkraft. Vi tror dock att tydligare ekonomiska beräkningar av vinster i resurser och tid skulle kunna göra effektiviseringsincitamenten mer bärkraftiga. Vi ser även att nya incitament kan uppstå om branschen lyckas utveckla nya affärsmodeller som tar stöd i det obrutna flödet av digital miljöinformation t.ex. genom att införa tjänster som värderar och aggregerar den digitala informationen utifrån olika användares behov. Projektets viktigaste slutsatser kring incitament och affärsmodeller för digital miljöinformation kan sammanfattas i: • Hög upplevd egen digital mognadsgrad men låg digital samverkan. • För att inte miljökrav ska utgöra hinder för digitalisering är det viktigt att kraven kan mötas genom gemensamt överenskomna digitala format och standarder. • För att ta nästa steg behövs en gemensam digital återgivning av verkligheten med bland annat gemensamma digitala identiteter för produkter. • Incitamentsstrukturen för digitalisering av miljöinformation måste följa digitalisering av byggprocessen i stort. • För att utveckla nya incitament för ökad digitalisering behövs tjänster som hjälper till att värdera och aggregera den digitala informationen i syfte att skapa nytta och nya tillämpningar av miljöinformationen.An uninterrupted flow of environmental information can be enabled by digitalization. For the actors in the building sector this can mean both new cost-effective business models to share environmental information between each other as well as increased quality of information through better traceability between products and the assessments of their environmental performance. In order to come up with an efficient and secure handling of environmental information in the building sector this project has investigated topics such as acceptance, responsibility, ownership, secretes, and availability of environmental data. We have also discussed how new incitements could be created in order to increase the uptake of digital environmental information in the sector. The digital building product declaration, eBVD, has been used as a case. In the review of the construction materials manufacturers and construction industry's management of environmental information, the project has identified a process that is analogous to the starting point and often also in practice. This is partly demonstrated in how documents are usually drawn up, and partly in the attitudes to how information will be shared throughout the building process. At the same time, respondents consider that their own digital maturity rate is high. Regarding the flow of environmental information many actors await that someone else will take a first step that can then be followed. Many construction projects today include certifications of the completed building, which in some cases require written certificates from material manufacturers or projectors. This forces you into an analogous way of working, which counteracts the rest of the pursuit of digitization. Therefore, in order to avoid environmental requirements as an obstacle to digitization, it is important that the requirements can be met by commonly agreed formats and standards. A recurring point when respondents described what is missing for further digitization is that there is a lack of comprehensive digital representation of both building products and working tasks in the construction process. Without for example common article id and standardized formats for transfer of digital information it becomes difficult to compile comprehensive environmental information. Since almost all companies in the construction process first and foremost want to sell units, build and manage real estate, it is also this standard business case that has to push the digital change for environmental information. Otherwise, environmental information will only be an extension that is not used optimally. Although many respondents talk about the efficiency gains of digitization, they do not appear to be sufficiently clear in a shorter time perspective to drive the process. We have identified which values can be achieved (more efficient information transfer, administration, assessment, etc.) but have not been able to quantify this neither have we managed to identify any individual player who wants to/ can finance such a change. Thus, it can be concluded that the incentives exist, but are no clear enough to be viable. We however believe that clearer economic calculations of profits in terms of saved resources and time could make the efficiency incentives more viable. We also see that new incentives can arise if the industry succeeds in developing new business models that support the unbroken flow of digital environmental information. One way of doing this is to add services that aggregate and creates new values based on the collected digital information. The project's key conclusions regarding incentives and business models for digital environmental information can be summarized in: • High perceived own digital maturity but low digital interaction. • In order to avoid environmental requirements becoming an obstacle to digitization, it is important that the requirements can be met by commonly agreed formats and standards. • To take the next step, a common digital reproduction of products and work methods with common digital identities is required. • The incentives for digitizing environmental information must follow the digitalization process for the whole industry. • To develop new incentives for increased digitalization, different services could be added to help evaluate and aggregate digital information.En obruten kedja av miljöinformation i byggprocessens värdekedja kan möjliggöras av ökad digitalisering. Vid genomgång av byggmaterialtillverkarnas och byggindustrins hantering av miljöinformation har projektet identifierat en process som är analog till sin utgångspunkt och ofta även i praktiken. Samtidigt anser respondenterna att den egna digitala mognadsgraden är hög. När det gäller överföringen av miljöinformationen väntar många aktörer istället på att någon annan ska ta ett första steg som man sedan kan följa. Vi ser att nya incitament kan uppstå om branschen lyckas utveckla nya affärsmodeller som tar stöd i det obrutna flödet av digital miljöinformation t.ex. genom att införa tjänster som värderar och aggregerar den digitala informationen utifrån olika användares behov
Synthesis report on soft sensor activities at Hammarby Sjöstadsverk
No full textMany process parameters at a wastewater treatment plant are expensive, difficult or even impossible to measure online, limiting the possibilities for efficient process monitoring and control. One way to provide wastewater treatment plants with online process information is so-called soft sensors. A soft sensor is a virtual sensor in the form of a mathematical model that estimates the value of a parameter whose value is unknown, e.g. a parameter that is hard to measure online, solely based on values of other parameters whose values are known, e.g. parameters that are easier to measure online. This report summarizes results from IVL's soft sensor related activities at Hammarby Sjöstadsverk. It very briefly mentions two previous projects and focuses on the results from two master theses and two more recent soft sensor projects. The parameters for which soft sensors were developed within the projects were typically different fractions of phosphorous, nitrogen, organic matter and suspended solids in various process steps. All soft sensor models were PLS-models calculated on laboratory data as y-values and online process data from the control system as x-values. The most recent projects also included data from acoustic sensors. The performance of the soft sensors varied significantly and some of them showed promising results. The soft sensors that were based on acoustic data had in most cases comparable or better performance than corresponding models based on process data, suggesting that acoustic measurements is a promising approach. Furthermore, it was concluded that a crucial factor for successful soft sensor model development was access to large data sets from reliable online sensors and laboratory analyses. The data should represent a wide range of water characteristics and process conditions and there must also be enough for external validation of the models. It was also pointed out that well-maintained online sensors, automatic monitoring of model validity and re-calibration of models when necessary is important for well-functioning soft sensors when they are implemented in the process. Future considerations such as stricter effluent regulations, more extreme weather conditions and a change of focus from just treating the wastewater to viewing it as a resource are predicted to further increase the need for better monitoring and control of the wastewater treatment processes. The rapid progress of information technology and further improvements of both acoustic measurements and model development will probably facilitate the development of reliable soft sensors and make it a potential approach to meet wastewater treatment plant's current and future needs for process monitoring.Many process parameters at a wastewater treatment plant are expensive, difficult or even impossible to measure online, limiting the possibilities for efficient process monitoring and control. One way to provide wastewater treatment plants with online process information is so-called soft sensors. A soft sensor is a virtual sensor in the form of a mathematical model that estimates the value of a parameter whose value is unknown, e.g. a parameter that is hard to measure online, solely based on values of other parameters whose values are known, e.g. parameters that are easier to measure online. This report summarizes results from IVL's soft sensor related activities at Hammarby Sjöstadsverk. It very briefly mentions two previous projects and focuses on the results from two master theses and two more recent soft sensor projects. The parameters for which soft sensors were developed within the projects were typically different fractions of phosphorous, nitrogen, organic matter and suspended solids in various process steps. All soft sensor models were PLS-models calculated on laboratory data as y-values and online process data from the control system as x-values. The most recent projects also included data from acoustic sensors. The performance of the soft sensors varied significantly and some of them showed promising results. The soft sensors that were based on acoustic data had in most cases comparable or better performance than corresponding models based on process data, suggesting that acoustic measurements is a promising approach. Furthermore, it was concluded that a crucial factor for successful soft sensor model development was access to large data sets from reliable online sensors and laboratory analyses. The data should represent a wide range of water characteristics and process conditions and there must also be enough for external validation of the models. It was also pointed out that well-maintained online sensors, automatic monitoring of model validity and re-calibration of models when necessary is important for well-functioning soft sensors when they are implemented in the process. Future considerations such as stricter effluent regulations, more extreme weather conditions and a change of focus from just treating the wastewater to viewing it as a resource are predicted to further increase the need for better monitoring and control of the wastewater treatment processes. The rapid progress of information technology and further improvements of both acoustic measurements and model development will probably facilitate the development of reliable soft sensors and make it a potential approach to meet wastewater treatment plant's current and future needs for process monitoring.A common problem in monitoring and control of chemical or biochemical processes is that some important process properties can only be measured accurately by means of manual sampling and laboratory analyses or by expensive and labour intensive automatic probes or analysers. One way to generate online process information is to use soft sensors instead. This report summarizes the results from projects on development of soft sensors for sewage treatment plants at the R&D facility Hammarby Sjöstadsverk during 2013-2017. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten
Ökad sortering av bygg- och rivningsavfall Åtgärder för kommunala avfallsanläggningar
No full textStora mängder bygg- och rivningsavfall deponeras i dagsläget eller skickas till energiåtervinning. Rapporten fokuserer på följande sex avfallsfraktioner, som i hög utsträckning inte materialåtervinns: betong, gips, glasull, planglas, grovplast och förpackningar som finns kvar i brännbara och blandade avfallsfraktioner. Det presenteras en analys av insamling och hantering av de sex fraktioner och hur de omhändertas på kommunala avfallsanläggningar. Rapporten ger även exempel på hur kommunala avfallsaktörer kan öka materialåtervinningen genom ökad sortering och utsortering. Detta för att uppfylla krav som materialåtervinningsföretag ställer på mottagna avfallsslag för att möjliggöra materialåtervinning. Sist presenteras åtgärder för kommunala avfallsanläggningar.Rapporten ger kommunala avfallsanläggningarna inspiration och konkreta råd på hur de praktiskt kan arbeta med ökad sortering av bygg-och rivningsavfall för att öka materialåtervinningen
Dela prylar, yta, bil och tid - Delningsekonomi i kommunerna
No full textFör att uppnå de Globala målen i agenda 2030 och Sveriges miljömål behöver vår konsumtion vara hållbar och använda cirkulära resurser så effektivt och länge som möjligt på ett sätt som ryms inom de planetära gränserna och bidrar till välmående. Det handlar om att kommuner, företag och individer gör medvetna val, tar väl hand om, lagar, delar, tillgängliggör och återanvänder det vi har så att vi inte konsumerar mer än vi behöver eller vad planeten kan återskapa. Det handlar också om att skapa förutsättningar för hållbar konsumtion genom hela värdecykeln. Att återanvända och återvinna material, att designa, producera, distribuera och affärsutveckla på ett sätt som gör hållbar konsumtion till norm. Delning är en del av att förändra konsumtionen i en mer hållbar riktning. I Sverige har vi en lång tradition av att dela tvättstugor, badhus, daghem, kollektivtrafik och naturvärden genom allemansrätten. Den vanan kan man bygga vidare på nu när nya former för delning växer fram. Kommunal verksamhet handlar i grunden om att ta hand om gemensamma resurser och kommuner har därför stora möjligheter att stödja att de delas och återanvänds inom kommunens verksamheter genom att till exempel återanvända byggmaterial och inredning eller dela på transportpooler, lokaler eller utrustning mellan verksamheter. Men också genom att erbjuda invånare tillgång till lokaler eller odlingsmark, plattformar för delning av ting, tid eller transporter, eller system för återanvändning av saker. Den digitala utvecklingen har gjort möjligheterna att dela på resurser så mycket större och tillgängligare för fler. Många kommuner har idag tagit initiativ för ökad delning, samtidigt så finns det oklarheter och hinder kring hur delningen ska kunna skalas upp och utvidgas till fler områden. Avfall Sverige och IVL Svenska Miljöinstitutet har i samband med denna rapport också tagit fram en vägledning för hur kommunen kan jobba för att öka delningsekonomin inom kommunens verksamheter och mellan kommunen och invånarna: Dela prylar, yta, bil och tid. En vägledning till delningsekonomi i kommunerna.För att uppnå de Globala målen i agenda 2030 och Sveriges miljömål behöver vår konsumtion vara hållbar och använda cirkulära resurser så effektivt och länge som möjligt på ett sätt som ryms inom de planetära gränserna och bidrar till välmående. Det handlar om att kommuner, företag och individer gör medvetna val, tar väl hand om, lagar, delar, tillgängliggör och återanvänder det vi har så att vi inte konsumerar mer än vi behöver eller vad planeten kan återskapa. Det handlar också om att skapa förutsättningar för hållbar konsumtion genom hela värdecykeln. Att återanvända och återvinna material, att designa, producera, distribuera och affärsutveckla på ett sätt som gör hållbar konsumtion till norm. Delning är en del av att förändra konsumtionen i en mer hållbar riktning. I Sverige har vi en lång tradition av att dela tvättstugor, badhus, daghem, kollektivtrafik och naturvärden genom allemansrätten. Den vanan kan man bygga vidare på nu när nya former för delning växer fram. Kommunal verksamhet handlar i grunden om att ta hand om gemensamma resurser och kommuner har därför stora möjligheter att stödja att de delas och återanvänds inom kommunens verksamheter genom att till exempel återanvända byggmaterial och inredning eller dela på transportpooler, lokaler eller utrustning mellan verksamheter. Men också genom att erbjuda invånare tillgång till lokaler eller odlingsmark, plattformar för delning av ting, tid eller transporter, eller system för återanvändning av saker. Den digitala utvecklingen har gjort möjligheterna att dela på resurser så mycket större och tillgängligare för fler. Många kommuner har idag tagit initiativ för ökad delning, samtidigt så finns det oklarheter och hinder kring hur delningen ska kunna skalas upp och utvidgas till fler områden. Avfall Sverige och IVL Svenska Miljöinstitutet har i samband med denna rapport också tagit fram en vägledning för hur kommunen kan jobba för att öka delningsekonomin inom kommunens verksamheter och mellan kommunen och invånarna: Dela prylar, yta, bil och tid. En vägledning till delningsekonomi i kommunerna.Det finns ett stort behov hos kommuner av erfarenhets- och kunskapsutbyte kring delningsekonomi. Därför har denna rapport och tillhörande vägledning tagits fram utifrån en kartläggning av vad som görs på kommunnivå, en enkätundersökning med cirka 30 svarande kommuner, intervjuer med åtta av dem och bedömning av potentialen till minskad miljöpåverkan