IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Self-declarations of environmental classification at Fass.se : Experiences from the reviewing process during 2020
No full textSince 2005 Sweden has a unique environmental classification system for pharmaceutical substances. It is a self-declaration system where each pharmaceutical company is responsible for their own environmental information, which is published on the open web-based portal www.fass.se. Prior to publication the environmental risk assessments are reviewed by IVL Swedish Environmental Research Institute (IVL) as an independent, external part. The present report describes the experiences from the review process during the year 2020. In 2020, environmental risk assessments (ERAs) were sent in for review 773 times. 68% of the reviewed assessments received the comment no remarks and were recommended to be published, whereas the other 32% were either recommended or needed to be corrected before publication. 694 unique substances were published at Fass.se during 2020. Of these substances 52% were exempted from classification, 27% were classified regarding environmental risk, and 21% could not gain any classification due to lack of data. The work of improving the review system is an on-going process. As a part of this work IVL performs studies to increase the knowledge of pharmaceuticals in the environment. During the last four years the focus for this type of work has been on proposing and developing a model for environmental risk assessment of pharmaceutical products. In 2020 the focus was on improving the understanding of different stakeholder needs by mapping roles and responsibilities as well as drivers, incentives and barriers for different actors along the value chain. The results were published in the report (B2395) “Reduce environmental impacts of pharmaceuticals along the value chain” in September 2020
Eko Marina II - Fortsättningsprojekt av miljömärkning av fritidsbåtshamnar : Underlag för att vidareutveckla miljömärkningssystem för fritidsbåtshamnar som syftar till att minska belastningen på vattenmiljön
No full textInom projektet ”Miljömärkning av fritidsbåtshamnar” – Eko Marina I, (Koroschetz m.fl., 2020) tog IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med Havsmiljöinstitutet fram ett miljöindex för fritidsbåtshamnar, som består av en samling skräddarsydda kriterier för att minska miljöföroreningarna från verksamheter kopplade till fritidsbåtshamnar. I fortsättningsprojektet Eko Marina II var syftet att utveckla och förbättra miljöindexet, samt att utvärdera tillämpningsbarheten av indexet i samarbete med olika typer av fritidsbåtshamnar. Detta gjordes genom att via en enkät testa de tidigare framtagna indexkriterierna i samverkan med 17 olika fritidsbåtshamnar. Utifrån inkomna svar på enkäten, samt kompletterande kommentarer från fritidsbåtshamnar och andra aktörer, har ett omarbetat förslag på index tagits fram, kallat Index 2.0, som är lämpligt för alla typer av hamnar – gästhamnar, hamnar som drivs av ideella föreningar, såväl som kommersiella fritidsbåtshamnar. Projektet har också tagit fram stöddokumentation med förklaringar och checklistor för olika kriterier i miljöindexet (till exempel förslag till en miljöpolicy) samt handlingsplaner för olika miljöproblem, till exempel för förorenade områden. Förutom att utveckla miljöindexet vidare har projektet resulterat i ett första konkret förslag till affärsmodell som inkluderar en app och hemsida samt potentiella samarbetspartners. Rapporten presenterar också de förväntande positiva effekterna för fritidsbåtshamnar t. ex ett konkret stöd i miljöarbetet, men också ekonomiska incitament för att vara med i miljömärkningen. Här beskrivs också hur miljömärkningen kan underlätta miljötillsynen för kommunerna och fritidsbåtshamnar
Förstudie: Referensmätningar för kvartsexponeringar inom väg- och anläggningsprojekt
No full textFöreskrifterna (AFS 2015:2) om kvarts – stendamm i arbetsmiljön öppnar upp för användning av så kallade referensmätningar som underlag för exponeringsbedömningar. En förutsättning för att kunna använda referensmätningar som underlag är att förhållandena är likvärdiga mellan arbetsplatsen som vill använda referensmätningarna och den arbetsplats där referensmätningar gjorts. Faktorer som kvartsinnehåll i dammet, arbetsmetoder och arbetsutrustning, hur länge dammande arbete pågår, ventilationsförhållanden o.s.v. har betydelse för om arbetsplatserna kan bedömas vara likvärdiga. Förstudien har visat att det finns flera mätningar på flera olika arbetsmoment som skulle kunna användas som referensmätningar. Arbete i kontrollrum och hytt med stängda fönster och dörrar samt med en fungerande luftrening ger en låg exponering för kvarts. Det finns många mätningar av arbetsmomentet vilket gör att det kan användas som referensmätning. Andra arbetsmoment så som läggning och sågning/kapning av mark- och kantsten visar från stor risk till viss risk och rekommendationerna är att andningsskydd ska användas. Även mätningar från dessa arbetsmoment kan användas som referensmätningar.I väg- och anläggningsprojekt förekommer många arbetsmoment där kvartshaltigt damm bildas eftersom kvarts ingår i de vanligaste förekommande bergarterna i Sverige. Alla arbetsmoment där sand, sten, cement och betong hanteras innebär risk för kvartsexponering
Rening av PFAS-förorenat vatten från avfallsanläggningar
No full textSyftet med detta projekt var att studera rening av PFAS-förorenat lakvatten från avfallsanläggningar genom praktiska försök i labb- och pilotskala och genom sammanfattning och utvärdering av försök som genomfördes på andra avfallsanläggningar. Försök med ett brett spektrum av olika reningstekniker genomfördes på fyra avfallsanläggningar. En generell slutsats för alla tekniker som ger en rimlig reningskostnad är att de PFAS som har en kortare fullfluorerad kolkedja avskiljs sämre än de med en längre kedja. Ett stort fokus i utvärderingen av resultaten var därför att demonstrera hur olika reningsgrader för olika PFAS kan påverka reningskostnader. Utvärderingen av samtliga försök visade att skumfraktionering, rening med GAK och jonbytare är de mest lovande teknikerna som ger liknande kostnader vid samma reduktionsgrad. Om reningen ska utformas utifrån dagens krav blir reningskostnaderna lägst vid användning av jonbytare. Skumfraktionering ger bra reduktion av PFAS med sex eller fler helfluorerade kolatomer och är den mest kostnadseffektiva tekniken för reduktionen av de mest toxiska PFAS. Rening med GAK bedöms vara motiverat vid låga inkommande DOC-halter och om rening av andra organiska miljögifter behövs. Kostnad för rening av PFAS-förorenat lakvatten beräknas till 5-13 kr/m3 för en mellanstor avfallsanläggning.Rapporten redovisar resultat av en studie där rening av PFAS-förorenat lakvatten studerats främst genom praktiska försök. De flesta tillgängliga metod testades för olika typer av vatten och rekommendationer för val av reningsmetoder har tagits fram. Dessutom beräknades kostnader för införande av läkemedelsrening vid olika reningskrav och kostnaderna ställdes mot samhällsekonomisk nytta från införande av PFAS-rening på avfallsanläggningar
Minskad användning av take away engångsförpackningar genom retursystem för flergångsmuggar och flergångsmatlådor
No full textDetta projekt utgår ifrån utveckling och implementering av ett retursystem på campusområden och har undersökt hur systemet kommer att påverka olika aktörer och slutkunder. Totalt genomfördes 5 fallstudier inom projektet från våren 2020 till mars 2021. Vi har genomfört projektet i en tid där en världspandemi (Covid-19) har haft stor påverkan på vårt liv, och stora delar av samhället behövde stänga ner. I projektet har Coronaviruset lett till minskad eller utebliven försäljningen av mat och dryck i campusområden eftersom universitet, högskolor och även kontor har stängd. Resultatet visar att sett till totalt antal drycker och maträtter sålda i take away-förpackning (engångs-, flergångs- och medhavd förpackning) utgör antal drycker eller maträtter sålda i flergångsmatlåda en väldigt liten andel. Dock kan konkluderas att alla flergångsmuggar som var sålda, användes i genomsnitt ca 2,5 gånger, och flergångsmatlådor användes i genomsnitt 1.2 gånger. Från beteendestudien har även framkommit att det finns utmaningar i att skapa förståelse och vilja att använda systemet, både för slutkunder och ägare samt personalen på restauranger och kaféer. Projektet har också resulterat i rekommendationer för uppskalning och policyåtgärder, samt konkreta lösningar för vidareutveckling av retursystemet, och har varit det första att utvärdera ett retursystem för take away-flergångsmuggar/lådor i Sverige.Problematiken med ökat avfall från take away-muggar och lådor är komplex, samtidigt som det finns flera möjligheter till lösningar som ersätter det befintliga engångssystemet med ett retursystem för flergångsförpackningar för take away mat och dryck. Detta projekt utgår ifrån implementering av ett retursystem på campusområden och har undersökt hur systemet kommer att påverka olika aktörer och slutkunder. Totalt genomfördes 5 fallstudier inom projektet med 11 samarbetspartners, med start våren 2020 till slutet av mars 2021 och är finansierat av Vinnova
Smart och klimatneutralt Lund 2030 : Arbetspaket 3, AP3 – Framtidens hållbara och robusta energisystem
No full textFöreliggande rapport redovisar arbete som genomförts inom arbetspaketet - Framtidens hållbara och robusta energisystem som utgör en del av projekt ”Smart och klimatneutralt Lund 2030”. Syftet har varit att undersöka hur man genom åtgärder på stadsdelsnivå kan bidra till att nå klimatneutrala städer. Detta utifrån förväntad elektrifiering inom mobilitetssektorn samt ökade inslag av lokalt producerad icke planerbar energi. Denna utveckling anses här vara en förutsättning för klimatomställning av samhället men potentiellt också en utmaning för elsystemet. Inom AP3 har potentiella utmaningar kopplade till denna utveckling kartlagts och olika åtgärders möjlighet att minska de negativa effekterna av utvecklingen och istället bidra med såväl elsystem- som klimatnytta analyserats. Studien visar bl.a. att utvecklingen innebär en ökning av områdets årsenergibehov med ca 9 % och områdets maxeffektbehov med ca 22 %. Eftersom effektbehovet ökar mer än energibehovet riskerar elnätsbelastningen att förvärras om inte åtgärder vidtas. Studien visar också på en ökad klimatpåverkan med elnätet som avgränsning, vilken också behöver hanteras parallellt med utfasning av fossila bränslen mm. Arbetet inom arbetspaketet har projektletts av IVL och skett i samarbete med det lokala energibolaget Kraftringen samt teknik- och fastighetsaktörer och möjliggjorts genom medel från Energimyndigheten
Framtidens slamhantering vid Roslagsvattens reningsverk i Margretelund : Beskrivning av nuläget för slambehandling
No full textSvenska avloppsreningsverk står inför nya utmaningar i samband med anpassningen till ett mer hållbart och cirkulärt samhälle. Detta gäller även slamhanteringen. Inte minst på grund av de ökade kraven på lägre restkoncentrationer av olika föroreningar i slammet och försiktighetsprincipen blir dock en direkt slamspridning på åkermark en allt större utmaning. Hantering av restprodukter, lukt och utsläpp av växthusgaser är andra utmaningar som kräver en modifierad slamhantering. Hydrotermisk karbonisering (HTC) av avloppsslam har potential att bli en av teknikerna för framtidens slamhantering som även kan ge en förenklad slamhantering vid reningsverk. HTC-tekniken skulle kunna ge en hållbar återvinning av närsalter och medföra andra positiva effekter som t.ex. mindre växthusgasutsläpp. Idag saknas dock data och praktiska erfarenheter för detta slamhanteringsalternativ vid svenska reningsverk. Pilotprojektet vid Margretelunds reningsverk i Åkersberga syftar att undersöka om den förslagna systemlösningen med HTC-teknik kombinerat med våtoxidation av HTC-vatten kan utgöra ett hållbart alternativ för framtidens slamhantering vid svenska reningsverk. Rapporten beskriver nuläget vid Margretelunds reningsverk och den tänkta implementering av framtidens slamhantering samt vilka kritiska aspekter som projektet identifierat i dagens slamhantering och som ska undersökas i projektet. HTC-processen kommer förutom HTC-biokol även att generera ett HTC-vatten som bl.a. innehåller föroreningar som annars skulle ha släpps ut till miljön vid slamspridning. För att undersöka vilken teknik som kan åstadkomma en resurseffektiv rening av detta filtrat, ska olika pilotreningssteg sättas upp vid FoU-anläggningen Hammarby Sjöstadsverk som matas med filtratet som produceras vid HTC-piloten och rejektvatten från Margretelund reningsverk
Metaller i mossa i Kalmar län samt i humus vid SAFT AB, 2020 : På uppdrag av Kalmar läns luftvårdsförbund och SAFT AB
No full textMetoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. I Kalmar län har förtätande undersökningar av metallhalter i mossa, på uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund, tidigare genomförts fem gånger sedan 1989. Förtätningsundersökningarna har fokuserats på att provta i närheten av glasbruk, gruva, massa-, metall-, mineralindustri samt i stadsmiljö. I samband med förtätningsstudien 2020 har SAFT AB valt att även analysera humusprover. Undersökningarna vid SAFT AB har genomförts sedan 1969 (mossa) respektive 1981 (humus). Generellt var halterna av arsenik, bly, järn, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin, aluminium, molybden och mangan i förtätningsundersökningens mossprover låga. Halterna av zink-, kobolt- och antimonhalterna var i förtätningsproverna generellt något högre jämfört med halterna i bakgrundsundersökningen. Resultaten från humusproverna är tänkta att ge ett ackumulerat mått på metallbelastningen i marken. Variationen i humusens metallhalter var dock stor både mellan delproverna från provplatserna och mellan de olika åren. För arsenik, kadmium, järn, krom, kobolt, nickel, aluminium, molybden och vanadin uppmättes den högsta halten vid provpunkten närmast anläggningen. Nedan visas resultaten från trendanalysen med Mann-Kendal för de perioder och de metaller där den kunde genomföras. · Under de senaste 30 åren har medianhalten i mossa för bakgrundsmiljön minskat signifikant för bly, kadmium, koppar, nickel, krom och vanadin. · Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Glasbruk minskat signifikant för bly, kadmium och koppar. · Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Massaindustri och Metallindustri minskat signifikant för bly. · Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Mineralindustri minskat signifikant för bly och krom. · Under de senaste 31 åren har medianhalten i mossa för kategorin Stad minskat signifikant för koppar och vanadin. Under de senaste 29 åren fanns inga statistiskt signifikanta förändringar av kadmium- och nickelhalterna i mossan och humusen insamlade vid SAFT AB.På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund och SAFT AB har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört förtätningsmätningar av halter av metaller i mossa och humus insamlade i Kalmar län under 2020. Metallhalterna av arsenik, järn, krom och aluminium ökade mellan 2015 och 2020 års mossundersökningar i bakgrundsmiljön i Kalmar län, medan bly-, koppar- och nickelhalterna minskade. När det gällde förtätningsproverna vid de olika kategorierna så ökade kvicksilver- och aluminiumhalterna mellan 2015 och 2020 för kategorin Glasbruk, medan blyhalterna minskade för kategorin Metallindustri. Även i mossproverna insamlade vid SAFT så ökade halterna av kvicksilver, zink och aluminium mellan 2015 och 2020. För övriga metaller och kategorier fanns inga statistiskt signifikanta förändringar. Detsamma gällde för de olika metallerna i humusproverna insamlade vid SAFT
Overview of Water, Sanitation, and Hygiene (WASH) COVID-19 Responses from Governments, Regulators, Utilities and other Stakeholders in 84 Countries
No full textThis technical document presents an overview of initiatives that countries and WASH stakeholders are implementing in the COVID-19 response to ensure WASH services for all; in particular to secure and sustain access to WASH services for vulnerable groups as well as in schools and in health care facilities. Ensuring good hygiene and appropriate WASH practices for everyone, everywhere, will help prevent transmission of the COVID-19 virus. Initiatives were identified and mapped across 84 countries worldwide, and categorized into those that are aimed at promoting hand hygiene and strengthening infection prevention and control (IPC), those that seek to secure water and sanitation services for all, and those that provide technical and financial support to utilities. They have been also classified based on the level of implementation, distinguishing between measures being led by national/central state institution and measures led by sub-national/local level state institution, including sub-national emergency taskforce or non-state actor. The mapping shows regional disparities between and within regions, and the level of activity found in the countries varies largely, both in terms of ambition and scope. Hygiene promotion and other IPC measures have been widely adopted, although not always matched in ambition with the assured availability of soap, water, and handwashing facilities. Support to vulnerable households at scale to promote basic access to WASH services is weak and needs additional focus, particularly in rural areas and small towns, and in schools, where acceleration of WASH preparedness measures for safe school reopening may be required. In addition, parallel support needs to be extended both technically and financially to service providers or to households themselves in the form of cash transfers, in order to ensure the financial viability of utilities and the provision of those critical services. Overall, preliminary findings presented herein are intended for WASH decision-makers and practitioners who want to better understand and contribute to COVID-19 prevention and response
4 Upphandling och arbetsmiljö(arbete). Hur kan olika aktörer bidra till arbetsmiljöstyrningen för tjänster som upphandlas? Kunskapssammanställning 2015:13, Arbetsmiljöverket.
No full textArbetsmiljölagstiftningen utgår, med några undantag, från att arbetsgivaren har kontroll över arbetsmiljön och arbetsplatsen där den anställde arbetar. Upphandlande organisationer formar dock i hög grad förutsättningarna för entreprenörers arbetsmiljö och arbetsmiljöarbete. Bristande hänsyn till eller kunskap om arbetsmiljöarbetets förutsättningar och hård konkurrens med priset som huvudsakligt urvalskriterium leder i alltför många fall till en dålig arbetsmiljö. Upphandling kan samtidigt vara en kraftfull möjlighet för den upphandlande organisationen att förebygga arbetsskador och ohälsa inom upphandlade verksamheter och tjänster genom att reducera risker på arbetsplatsen. Detta kan göras genom att underlätta, styra, stödja och samverka med den upphandlade arbetsgivarens arbetsmiljöarbete och, ibland, ersätta eller komplettera när dennes arbetsmiljöarbete brister. Det saknas idag uttryckliga lagkrav för upphandlande organisationer att ta hänsyn till arbetsmiljön för dem som arbetar med upphandlade tjänster. Vid upphandlade tjänster uppkommer därför svårigheter för entreprenören att ta sitt arbetsgivaransvar för arbetsmiljön enligt arbetsmiljölagstiftningen och för tillsynsarbetet. Det finns vissa möjligheter inom ramen för upphandlingslagstiftningen att ta arbetsmiljöhänsyn. Det är dock sällan upphandlare tar tillvara dessa möjligheter på grund av bristfälliga kunskaper och otillräcklig vägledning. Det finns en rad frivilliga åtaganden såsom uppförandekoder och beställaransvar samt olika tekniker och metoder för att implementera lagstiftningen såsom att förhindra arbetsskador i byggbranschen genom utformning av konstruktionen och arbetsprocessen, integrerad projektplanering, samverkansentreprenader och styrning av värdekedjan. Lagstiftning, koder och tillämpning samspelar i en komplex process som ibland samverkar till effektiv arbetsmiljöstyrning. För att få en mer effektiv implementering bör fler aktörer och experter delta i både upphandlingsarbete och arbetsmiljöstyrning än idag: arbetsmarknadens parter, skyddsombud, leverantörens anställda, projektörer, frivilligorganisationer, expertstöd, tillsynsmyndigheter och media. De kan bidra med nödvändig kunskap, drivkrafter och förankring för en effektiv implementering. Inte minst de anställdas deltagande framstår som centralt för en effektiv och ändamålsenlig implementering. Sammanställningen visar även på behovet av att använda en strategisk inköpsprocess och att ställa krav som är baserade på expertkunskaper kring specifika arbetsmiljöproblem och effektiva lösningar samt baserade på aktuellt tolkningsutrymme. Ibland kan upphandlare på ett effektivt sätt använda andra styrinstrument såsom miljökrav för att hävda arbetsmiljöintressen. Ledningssystem och modelleringsverktyg liksom webbaserade standardkrav kan vara värdefulla verktyg för att genom upphandling styra arbetsmiljön. Det är viktigt att kraven är enkla att tillämpa och att följa upp. Sammanfattningsvis visar sammanställningen på problem och möjligheter inom ramen för nuvarande lagstiftning. Upphandling kan vara en kraftfull möjlighet för en tillfredsställande arbetsmiljö men för att den ska kunna utnyttjas tillfullo behöver myndigheter, upphandlande organisationer och arbetsmarknadens parter bidra till ökade kunskaper kring effektiva metoder och hur de bäst implementeras och att finna nya former för expertstöd, samverkan och tillsyn. Commissioned by: Arbetsmiljöverket.</p