IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Förebyggande av fallolyckor bland personal inom vården. Utveckling av metodik
No full textProjektets övergripande mål är att utveckla ett stöd som möjliggör för olika aktörer att arbeta systematiskt med förebyggande insatser mot fallolyckor bland vårdpersonal. En manual för ett beteendebaserat arbetssätt har tagits fram, bestående av en handledning i fem steg. Den vänder sig till de som på arbetsplatsnivå vill arbeta med att förebygga fallrisker och fallolyckor och utgör ett praktiskt verktyg och komplement till det systematiska arbetsmiljöarbetet.
Technical Background to the ABC-iCAP report: Socio-Economic Analysis of Air Pollution and Climate Forcer Emission Reductions in the Arctic Council Member States with Special Focus on Black Carbon and Methane Emissions
No full textThis report has been prepared as one of the deliverables under the project Arctic Black Carbon impacting on Climate and Air Pollution (ABC-iCAP), funded by the European Union’s Partnership Instrument under the EU Foreign Policy Instrument (FPI). We have assessed the health, climate and socio-economic benefits of mitigating air pollution and climate forcers in the Arctic Council member states. We have compared the socio-economic benefits with the investment costs in technical feasible reductions of air pollutants and phasedown of fossil fuel energy according to three different air pollutants and climate forcers emission scenarios for the Arctic Council member states. A less ambitious baseline, current legislation (CLE), scenario was compared with scenarios with larger investments in technologies and policies to reduce emissions of air pollutants and climate forcers. The reference year was set to 2020. We analyzed the differences between the scenarios in the years 2030 and 2050. The socio-economic costs of climate forcers emissions were assessed using the concept of social cost of climate forcers. Air pollution - mortality related costs were calculated using the concept of monetary valuation of a statistical life.Our analysis demonstrates that investments in maximum technically feasible emission reductions (MFR) of air pollutants and short-lived climate forcers are efficient when it comes to reducing the air pollution related mortality and morbidity but insufficient as a climate mitigation option. Efficient climate mitigation requires a rapid phasedown of the production and use of fossil fuels. With phasedown of fossil fuels, as represented by the analyzed maximum technical feasible emission reduction and sustainable development (MFR&SD) transition scenario, the global surface temperature impact from climate forcers emissions by 2050 could be reduced by 49-58 %, 10-30 years after the emissions have occurred. Although we only considered the social costs for four climate damage sectors (agriculture, heat-stress related mortality, building energy expenditures and sea level rise), the calculated climate damage costs are immense. We estimated that the Arctic Council member states’ anthropogenic climate forcers emissions, in one single year as of 2020, result in a social cost of 1.4 trillion € (0.3-3.2 trillion €, 5 to 95 percentile range), integrated over the coming decades to centuries. This corresponds to ~5 % of the Arctic Council member states GDP in 2020. Of these climate warming damage costs, ~85 % can be attributed to carbon dioxide, ~9 % to methane, ~4 % to nitrous oxide and ~2 % to black carbon emissions. The emission sectors with the largest climate impacts, as well as climate change mitigation potentials, are power and heating plants, transports, industries, and residential combustion. Depending on which PM2.5 mortality exposure response function that is used, the estimated socio-economic costs of air pollution related mortality amount to between 680-1270 billion € in 2020. With investments in maximum technical feasible reductions of air pollutants and short-lived climate forcers without substantial reductions in the use of fossil fuels, as represented by the analyzed MFR scenario, the air pollution - mortality and morbidity related costs can be reduced with 42-68% in 2050, while with the MFR&SD scenario the costs can be reduced with 47-75%. Thus, active climate change mitigation policies are beneficial also from air pollution related health and social cost perspectives.The full socio-economic analysis shows that both the MFR and the MFR&SD scenario is highly socio-economically beneficial. In 2050 the net benefit of the MFR and MFR&SD scenarios, as compared with the CLE scenario, amounts to 510 (260-770) billion € and 830 (110-1850) billion €, respectively. The socio-economic benefits of the reduced air pollution and prevented climate change are in the same order of magnitude. The total benefit of climate forcers emission reductions in year 2050 are estimated to be 630 (150-1400) billion € while the improved air quality saves an additional 600 (350-840) billion €. The largest costs in the MFR&SD scenario are related to investments in renewable energy, with an estimated cost of 380 billion €.To reach the MFR&SD scenario, approximately in line with the 2 °C global warming target set by the Paris Agreement, the Arctic Council member states need to take the lead in rapidly phasing down the use of fossil fuels, as this is a prerequisite for effective climate mitigation. We suggest that more sectors and climate forcers could be considered for inclusion in the EU emission trading system and that USA and Canada should consider introducing similar national emission trading systems as soon as possible.Commissioned By:Sekretariatet Til Det Arktiske Miljøovervåknings og Vurderingsprogrammet Amap.</p
Landsbygdsmiljöavtal - för ökad tillgänglighet i landsbygder
No full textIntresse för och önskemål om innehåll i ett landsbygdsmiljöavtal har undersökts hos invånare på landsbygder, tjänstepersoner i regioner och kommuner samt hos politiker från den kommunala, regionala samt den nationella nivån. Samtliga grupper ser behovet av att se till både tillgänglighet och mobilitet till skillnad från dagens transport- och infrastrukturplanering som skapar tillgänglighet främst genom transportsatsningar. Kollektivtrafiken är viktig för boende på landsbygd och vår slutsats är att vid val av åtgärder för att förstärka eller förbättra kollektivtrafiken är det lämpligt att lyssna med de som mest utnyttjar kollektivtrafiken idag. Det som främst efterfrågas hos dessa personer är turutbud och tillförlitlighet. Det finns idag flera olika stödformer riktat till landsbygd och olika offentliga organisationer och myndigheter som arbetar med landsbygdsutveckling. Flera av stödformerna verkar inte i sig vara i behov av mer pengar, men samordningen kan förbättras utifrån principen att stärka både tillgänglighet och mobilitet för utpekade orter och samhällen. Landsbygdsmiljöavtal bör utgå från en modell där kommuner och regioner gör en förhandling med syfte att samordna det regionala serviceprogrammet med platsutveckling, kollektivtrafik, infrastrukturåtgärder som cykelvägar och säkra bytesplatser/hållplatser. Kommuner behöver peka ut vilka orter/samhällen som ska prioriteras samt garantera ett basutbud gällande till exempel skola och förskola. Regionerna behöver planera för ett basutbud för kollektivtrafik samt se till att fokus för den regionala infrastrukturplanen medger åtgärder för hållbart resande i stället för kapacitetshöjande vägprojekt. Viktigt är också att åtgärder ska kunna ske samordnat till plats och tid. Som nästa steg ska sedan kommun/region kunna söka stöd från staten för drift av kollektivtrafik och hållbart resande kopplat till kollektivtrafiken. Det vi föreslår förutsätter beslut och finansiering från regeringen. I väntan på ett sådant initiativ finns det dock möjligheter redan idag för kommuner och regioner att samordna sitt arbete.
Försurning och övergödning i Blekinge län Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/23
No full textPå uppdrag av Blekinge kustvatten och luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Blekinge län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/).I Blekinge har mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi inom Krondroppsnätet bedrivits sedan 1985. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar under det hydrologiska året (oktober till och med september nästkommande år) för 2022/23 i Blekinge län, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar. Resultaten redovisas även i förhållande till mätningar vid övriga mätplatser inom Krondroppsnätet. Mätningarna ger en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i Blekinge län. Under det hydrologiska året 2022/23 gjordes mätningar på fem platser i länet, vid en tallyta i Hjärtsjömåla, två bokytor vid Ryssberget och Komperskulla, samt två ytor vid Vång; en granyta B och den sedan oktober 2016 avverkade A-ytan, där markvattenkemiska mätningarna fortsatt. Utöver Krondroppsnätets mätningar rapporteras även mätningar av luft¬halter samt nedfall till öppet fält vid mätplatsen Sännen (nära mätplatsen Vång) som ingår i det nationella miljö¬över¬vakningsnätverket SveLoD. Utöver en redovisning av mätresultaten från Krondroppsnätet redovisas i rapporten även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2023, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. Information om länets mätningar och mätplatser visas i Bilaga 1.Lägre kvävenedfallet i länet, men fortfarande över kritisk belastningAtmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Kvävenedfallet har dock minskat under den senaste 10-årsperioden. Vid Komperskulla och Sännen har nedfallet minskat med 43 respektive 37 % sedan 2009/10. Återhämtningen från försurning går långsamt trots att svavelnedfallet minskat Återhämtning av markvattnet från försurning sker långsamt, och markvattnet är fortfarande kraftigt försurat. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) är oftast under eller omkring 0. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Vid Komperskulla var ANC högt under de senaste två mätningarna, vilket troligtvis beror på någon form av störning i marken. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till kraftiga surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå
Carbon stocks and carbon sinks of trees in Göteborg, Umeå and Malmö
No full textThis report is part of the Nordic Sustainable Construction project, which falls under the Nordic Sustainable Construction program launched by the Nordic Ministers for Construction and Housing and funded by Nordic Innovation. Here we present findings from an analysis of carbon stocks and carbon sinks of individual trees of different species within urban areas in Göteborg, Umeå and Malmö. The estimates are for total tree biomass, including below ground biomass. The original data were collected through the “i-Tree Sweden” project and are sampled during the year 2018. Values for tree growth and tree carbon sinks were calculated using the software application “i-Tree Eco v6”. Commissioned By: Ministry of Environment, Finland.</p
Environmental investigation after oil spill from Marco Polo : Analyzes of oil-related environmental toxicants in blue mussels, sediment, water and oil samples
No full textOljespillet efter fartyget Marco Polos grundstötning i oktober 2023 har drabbat en lång kuststräcka i framför allt Pukaviksbukten i Blekinge. Oljan som läckte ut bestod främst av traditionell bunkerolja (HFO) som används som drivmedel för fartyget. Olja nådde snabbt stränderna i området med återkommande påslag som pågått i flera månader. Saneringsarbetet har varit omfattande, och utan denna insats hade katastrofen varit ett faktum. Undersökningen har omfattat provtagning av strandnära havsvatten och sediment, blåmusslor (Mytilus edulis) och strandad olja på en rad oljedrabbade platser samt i referensområden nordost om Pukaviksbukten. Ett utökat spektrum av oljerelaterade polycykliska aromatiska ämnen och monoaromatiska ämnen, som BTEX, har analyserats. Trots intensiv sanering finner vi att PAH-halterna i musslor kraftigt överskrider de ekotoxikologiska gränsvärdena och halterna av PAHer är förhöjda i havs- och bäckvatten på alla provtagna platser. Vi ser spår av oljeföroreningen i strandnära sediment vid Djupekås och Töppet, och vid Spraglehall är halterna extremt höga. Orsakssamband har säkrats mellan oljans kemiska innehåll och oljeföroreningen i blåmusslorna från Djupekås, Nabben och Norjegryt. Undersökningen visar att oljespillet har lett till förorening av oljerelaterade miljögifter i hela området, att miljögiftshalterna i blåmusslor sannolikt orsakar fysiologiska effekter hos musslorna och att PAHer och alkylerade PAHer riskerar att överföras till organismer som fågel och fisk som förlitar sig på musslor som föda. Föroreningen omfattar sannolikt hela kustområdet som uppvisar liknande oljeexponering som de provtagna områdena och de höga gifthalterna i blåmusslorna bör tolkas som en indikation på att även andra organismer än de som undersökts innehåller oljegifter. Baserat på överskridna gränsvärden bör lämpliga åtgärder vidtas för att åtgärda sedimentet vid Spraglehall och blåmusslorna på alla provtagna lokaler. Vi rekommenderar utökad kemisk analys och biologisk undersökning inom de befintliga övervakningsprogrammen inom området samt fördjupad undersökning av fiskars och fåglars hälsa. På stränderna längs hela kuststräckan låg mycket stora vallar av oljekontaminerad uppspolad tång. Sanden nedanför tången var färgad av någon typ av vit fällning. Vår rekommendation är att tång analyseras för oljegifter och metaller för att uppskatta eventuell sekundärkontaminering. Kemiska analyser av tången kan även ge vägledning till vad denna fällning består av. The oil spill resulting from the grounding of the ship Marco Polo in October 2023 has affected a long stretch of coastline in the Pukavik Bay in Blekinge. The oil that leaked consisted mainly of traditional bunker oil (HFO) which is used as fuel for the ship. Oil quickly reached the shores in the area with recurring spills that continued for several months. The clean-up work has been extensive and without this effort the disaster would have been a fact. This investigation has included sampling of near-shore seawater and sediment, blue mussels (Mytilus edulis) and stranded oil at several oil-affected locations as well as in reference areas northeast of the Pukavik Bay. An extended spectrum of oil-related polycyclic aromatic compounds and monoaromatics, such as BTEX, has been analyzed. Despite extensive clean-up efforts, we find that the levels of polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs) in mussels greatly exceed the ecotoxicological limit values and the levels of PAHs are elevated in sea- and stream water at all sampled locations. We measure traces of oil pollution in coastal sediments at Djupekås and Töppet, and at Spraglehall the levels are extremely high. Causal links have been established between the chemical contents of the oil and the oil contamination in the blue mussels from Djupekås, Nabben and Norjegryt. The investigation shows that the oil spill has led oil-related environmental pollution in the entire area, that the levels of oil contaminants in blue mussels are likely to cause physiological effects in the mussels, and that PAHs and alkylated PAHs risk being transferred to organisms such as birds and fish that rely on mussels as food. The pollution is likely more widespread geographically, and the high levels of contaminants detected in the blue mussels should be interpreted as an indication of that organisms other than those examined also contain oil-contaminants. Based on the exceeded limit values, appropriate measures should be taken to remediate the sediment at Spraglehall and blue mussels in the affected area. We recommend extended chemical analysis of oil pollutants and biological investigations within the existing monitoring programs in the area, as well as in-depth investigations of fish and bird health. Large banks of oil-contaminated washed-up seaweed were observed on the beaches along the entire coastline. The sand below the seaweed was stained by a white precipitate. We recommend analyzing beached seaweed for oil pollutants and metals to estimate possible secondary contamination. Chemical analysis of the seaweed can also provide guidance as to what the precipitate consists of
ProScale applied in a Mistra SafeChem case study together with BASF - A comparative assessment of the human toxicity potential via direct exposure of a polyamide produced with two different flame retardants
No full textProScale is a tool in the Mistra SafeChem (MSC) toolbox, providing a hazard and exposure based scoring system for comparing chemical risks associated with products in a life cycle perspective. Current scope of ProScale cover human toxicity via direct exposure, e.g., worker exposure during production. Together with BASF, an industry partner within the programme, a case study for testing ProScale was developed. The aim of the case study was to perform a ProScale assessment of the human toxicity potential of the life cycle of two flame retardant polyamides. The goal of the case study was to compare the cradle-to-gate ProScale score (PSP) (inhalation and dermal exposure) of the two flame retardant polyamides.The first polyamide, herein referred to as Product A, is based on a brominated flame retardant and represents the reference product. The second, Product B, is a nitrogen-based flame retardant free from halogens. In this assessment the product systems are represented as branches of interconnected unit-processes, i.e., production steps from raw material outtake (cradle), coming together in a final product output (gate).The results indicate that Product B has a lower toxicity potential than Product A, as the PSP per kg of product, inhalation and dermal, was 220 and 20 for Product A and 450 and 40 for Product be, respectively. Figure 1. Visualization of the ProScale scores for the cradle-to-gate systems (PSP) of Product A and B. Approximately 40% of the PSP from Product A came from the polyamide and its upstream processes. The contribution from this branch was the same in both systems, i.e., it was not this branch that caused the difference in the PSPs shown in Figure 1. Instead, 60% of the PSP from Product A came from the flame retardant, and mainly its upstream processes. Almost 100% of the PSP from the flame-retardant branch in Product A came from crude oil extraction and refining. Once crude oil is extracted it undergoes refining in which 20kg crude oil is required to produce 1kg of naphtha. Crude oil is classified as H350, placing the substance in the highest hazard class. The high mass flow contribution and the hazard class gave the oil refining a high ProScale score for the unit process (PSU), resulting in a major contributing to the total PSP. Product B is also produced from substances that originates from naphtha from oil refining. However, as the downstream mass flows were lower, the contribution from the oil refining to the final PSP of Product B system was lower.It was concluded that i) Product B is indicated to have a lower toxicity potential compared to Product A (the reference) with regards to human toxicity via direct exposure in the defined cradle-to-gate systems, and ii) The use of raw materials originating from crude oil can have a high impact on the PSP in downstream processes even though the value chain is rather long. This is important to keep in mind when defining the system boundaries for a ProScale assessment
Bränsleföroreningar i vatten : Kemisk sammansättning, luktgränser, ekotoxikologiska data och evaporation av VOC till luft
No full textOil spills, the most frequent environmental incidents in Sweden, have decreased in recent years but still pose risks to drinking water and aquatic ecosystems, with about 600 cases registered annually by the Swedish Fire Protection Association. Yet, detailed information about modern fuels and their environmental and human health impacts remains scarce. Hence, this study focuses on enhancing the understanding of the environmental impact of common fuels.This study collected thirty fuel samples of different types: petrol, diesel, fuel oil, and marine gas oil. A selected number of substances in the fuels and the water-soluble phase were analysed using GC-MS. A crucial step in the analytical method in this project, since the focus was on the effect on sub-surface aquatic life and drinking water production, was to form a stable water-accommodated fraction (WAF) where non-dissolved fuel elements were separated from the water. Since odour properties were of interest, the mixing was extensive, with limited space allowed for gases, meaning that more volatile organic carbons (VOC:s) would be in solution. The chemical analysis focused on identifying and quantifying 50 substances, including aromatic hydrocarbons, aliphatic hydrocarbons, ethers, and esters, plus 17 polycyclic aromatic hydrocarbons (PAH:s) for eight of the samples. These substances were chosen for their significance in interpreting results related to odour and to illustrate the proportion of light and heavy substances in the fuels.Twelve of the thirty fuel samples were selected for odour threshold testing, where a dilution series from the WAF was used to evaluate the intensity of odours at different concentrations. Six samples were chosen for ecotoxicological assessments on crustaceans, algae, and bacteria, offering a comprehensive understanding of the ecotoxicity of the fuel-water mixtures. Four samples were used in tailor-made evaporation experiments to study how volatile fuel components evaporate from the water surface under different temperatures and ethanol concentrations.For odour, three fuels were notably distinguished, namely the fuels containing higher concentrations of ether: 98 Octane petrol and E85 fuel. While there was significant variability in odour thresholds among different panel members, the concentration of MTBE (Methyl Tertiary-Butyl Ether) in the fuel-water mixtures was generally identified as a precise predictor of odour. Conversely, the lack of ether in diesel fuels made them significantly less prone to cause odour in the WAF.Generally, petrol-specific substances dissolve more readily in water than those in diesel, which only marginally ended up in the water-accommodated fraction. However, ethanol in petrol and RME (rapeseed methyl ester) in diesel favoured the dissolution of hydrocarbons into water. For ether, which is of utmost importance for odour, a strong correlation was observed between the concentration of ether in water and its content in the fuel. Therefore, it is possible to predict the ether concentration in the WAF solely from ether concentration in the fuel, meaning that ethanol did not significantly increase ether solubility.In the case of a fuel spill into surface water, volatile substances like ether or toluene evaporate into the air, reducing the water concentration. The experimental conditions in this study do not reflect actual real-world conditions. The evaporation experiments showed that the evaporation of ether can be predicted based on the WAF ether concentration, water temperature, and ethanol content. It was found that cold water (5 °C) conditions reduce the evaporation rate of ether to almost negligible levels.The ecotoxicological tests showed reproduction inhibitions in crustaceans across all fuel samples. However, the inhibiting effect from HVO (hydrogenated vegetable oil) was only marginally greater than that of the control. Fuel oil and some petrol fuels had detrimental effects on the algae growth, while diesel did not. The decrease of luminescence of bacteria, an indicator of toxicity, exhibited a similar trend; petrol fuels inhibited luminescence more than diesel. None of the fuels disturbed activated sludge to the extent that respiration was inhibited at toxic levels. This shows that an active sludge is more robust than single organisms, probably due to the diverse bacteria flora.For a drinking water producer, fuels containing water-soluble ethers, such as E85 and 98 Octane petrol, are the most prominent risk. If a spill occurs in the drinking water supply, the production disturbance likelihood depends on the dilution prerequisites below the odour threshold of 1.5-4 µg/L. The study also shows that modern diesel has become an issue of marginal concern for surface water-based raw water sources due to very low solubility and regulations that have reduced the amounts of toxic substances in the products.For freshwater ecosystems, water-soluble petrol-associated substances and hydrophobic toxic substances in fuel oil or EU diesel have the most severe effects during a spill. However, MK1 and HVO diesel only marginally affected the test organisms compared to the control, which represents unaffected organisms.Oljeutsläpp har minskat i antal de senaste åren, men utgör fortfarande den vanligaste miljöskadan, med cirka 600 fall som hanteras årligen av restvärderäddning. Trots detta är information om moderna bränslen och deras påverkan på miljö och människors hälsa fortfarande knapphändig. Därför fokuserar denna studie på att öka kunskapen kring vanliga bränslens kemiska innehåll och miljöpåverkan av dessa vid utsläpp.Inom ramen för denna studie samlades trettio bränsleprover av olika typer in: bensin, diesel, eldningsolja och MGO (Marine Gas Oil). Bränslenas, såväl som den vattenlösliga fasens kemiska sammansättning analyserades med hjälp av GC-MS (gaskromatografi med masspektrometer). Ett viktigt moment i metoden, eftersom fokus låg på påverkan på vattenekosystem och dricksvattenproduktion, var att skapa en stabil WAF (water-accomodated fraction) genom att blanda vatten och bränsle och sedan låta icke lösta ämnen separera från vattenfasen. I blandningen gavs ett begränsat utrymme för gaser, vilket innebar att mer flyktiga organiska kolväten (VOC) fanns i vattenlösningn. Detta var ett medvetet val, då dessa ämnen förväntades ge utslag i lukttester och att en stor skillnad mellan olika bränslen var önskvärd. Den kemiska analysen fokuserades på att identifiera och kvantifiera 50 ämnen, inklusive aromatiska kolväten, alifatiska kolväten, etrar och estrar, samt 17 polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) i åtta av bränsleproverna. Dessa ämnen valdes dels för att de väntades påverka luktegenskaper, dels för att illustrera fördelningen mellan lätta och tunga ämnen i bränslena. Tolv av de trettio bränsleproverna valdes ut till lukttester, där en spädserie tillverkades utifrån WAF för bränslena. Denna användes för att utvärdera lukt vid olika spädningar. Sex prover valdes ut för ekotoxikologiska tester av kräftdjur, alger och bakterier, vilket ger en relativt god förståelse för ekotoxiciteten hos bränsle-vattenblandningarna. Fyra prover användes i specialdesignade avdunstningsexperiment för att studera hur flyktiga bränslekomponenter avdunstar från vattenytan vid olika temperaturer och etanolkoncentrationer. Resultaten med avseende på lukttester gav att tre bränslen stack ut kraftigt från övriga. Dessa bränslen var de som innehåller högre koncentrationer av eter: 98-oktanig bensin och E85-bränsle. Även om variationer med avseende på lukttrösklar mellan olika panelmedlemmar var stor, var sambandet mellan MTBE (metyl-tertiär-butyleter) i bränsle-vattenblandningarna och lukt mycket stark. Omvänt gjorde avsaknaden av eter i dieselbränslena dem betydligt mindre benägna att orsaka lukt i WAF. Etanol i bensin och RME (rapsmetylester) i diesel gjorde att mer av respektive bränsle löstes i vatten. Generellt löser sig bensinspecifika ämnen väsentligt lättare i vatten än de i diesel, som bara marginellt finns i vattenfraktionen. För eter, som har stor betydelse för lukt, spelar koncentrationen etanol mindre roll. Eter är så pass vattenlösligt att det kunde observeras ett starkt samband mellan koncentrationen av eter i vatten och dess innehåll i bränslet, utan hänsyn tagen till etanol. De förhållanden som rådde vid blandning av bränsle och vatten i denna studie återspeglar inte verkliga förhållanden. Vid bränslespill i ytvatten avdunstar en del av de flyktiga ämnena såsom eter eller toluen till luft, vilket minskar koncentrationen i vatten. Experimenten visade att avdunstningen av eter kan förutsägas baserat på WAF-eterkoncentrationen, vattentemperaturen och etanolhalten. De visade också att kallt vatten (5 °C) minskar avdunstningshastigheten för eter till nästan försumbara nivåer. De ekotoxikologiska testerna visade reproduktionshämningar hos kräftdjur i alla bränsleprover. Den hämmande effekten från HVO (hydrerad vegetabilisk olja) var dock endast marginellt mer än kontrollen. Eldningsolja och vissa bensinbränslen hade skadliga effekter på algtillväxt, medan diesel inte hade det. Resultatet med avseende på bakteriers luminiscens var i samma riktning; Bensinbränslen hämmade luminiscensen mer än diesel. Inget av bränslena hämmade respirationen hos aktivt slam i sådan utsträckning att toxiska nivåer kunde konstateras. Detta visar att ett aktivt slam är mer robust än enskilda organismer, på grund av den mångsidiga bakteriefloran. För en dricksvattenproducent är bränslen som innehåller vattenlösliga etrar, såsom E85 och 98-oktanig bensin, den mest potenta risken. Om ett utsläpp inträffar i en dricksvattentäkt beror sannolikheten för produktionsstörning på förutsättningarna för utspädning så att eterkoncentrationen går under lukttröskeln på 1,5-4 μg/L. Modern diesel (både svensk och europeisk) har däremot, genom väldigt låg vattenlöslighet och tack vare regleringar som minskat andelen toxiska ämnen i produkterna, blivit en marginell risk för ytvattentäkter. För sötvattensekosystem har vattenlösliga bensinrelaterade ämnen och hydrofoba giftiga ämnen i eldningsolja eller EU-diesel de allvarligaste effekterna vid ett utsläpp. MK1-diesel eller HVO-diesel påverkade testorganismerna endast marginellt jämfört med kontrollen, som representerar opåverkade organismer.
The Position of Sweden in the Hydrogen Race : Current Trends and State-of-the-Art Analysis Through Patents
No full textThe aim of this study is to provide a nuanced understanding of the evolving trends in hydrogen technology, focusing on innovation both globally and within Sweden, and to assess Sweden's competitive position in this landscape. The primary focus is on analysing patents to evaluate the current state-of-the-art in hydrogen technology.The study reveals a significant increase in hydrogen technology patents worldwide after 2020, paralleling the rise in national hydrogen strategies and global investments. Fuel cell patents notably dominate this sector. The United States, Japan, South Korea, Germany, and France emerge as the top countries in hydrogen technology. Assessing China's position is challenging due to distinct challenges associated with analysing Chinese patents related to patent standards and national strategies.Sweden shares a patent distribution profile similar to Japan and South Korea across hydrogen production, storage & distribution, and application domains, with a strong presence in the application domain (fuel cells). While the application domain remains dominant in terms of absolute patent numbers in Sweden, there has been a relative increase in patents within the production domain. This suggests a growing focus, possibly linked to Sweden's ambitions for carbon-free steel production that is based on hydrogen. Despite holding a modest share of global hydrogen technology patents relative to its economic size compared to leading countries, Sweden exhibits a competitive edge comparable to France in fuel cell technology. To sustain and enhance this advantage in the expanding hydrogen economy, Sweden must maintain its leadership in fuel cell technology while striving to strengthen capabili-ties in electrolysis and hydrogen production from biomass. These efforts are aligned with ambitious plans for investing in hydrogen production infrastructure.Unlike some leading countries where larger industry leaders dominate, Sweden's hydrogen technology sector has traditionally been supported by smaller, specialized actors. However, there has been a noticeable shift in recent years. This shift has to be sustained. To drive significant advancements, Sweden should engage established industry leaders to leverage their market influence and operational scale. This collaboration, coupled with strategic investments in key technological domains, can position Sweden at the forefront of the hydrogen economy
Utvärdering av mängden och sammansättningen av förlorat fiskeredskap i Östersjön
No full textThe occurrence of abandoned, lost, and discarded fishing gear (ALDFG) in aquatic environments contributes both to environmental and socioeconomic impacts. In nature, discarded fishing gear can release both macro- and microplastics as well as harmful chemicals and thereby contribute to pollution of water bodies and the degradation of habitats. This study is a further development of the project Quantification and environmental pollution aspects of lost fishing gear in the Nordic countries (Unsbo et al., 2022). The project intends to compile information from the HELCOM-countries on the quantity and composition of lost fishing gear, originating mainly from recreational fishing. The study also considers the occurrence of harmful chemicals associated with the lost fishing gear and the potential impact of these chemicals on the aquatic environment. Suggestions on how to prevent further losses and mitigate negative impact of lost fishing gear are also provided. The HELCOM-countries included in this report are Denmark, Estonia, Finland & Åland, Germany, Latvia, Lithuania, Poland, and Sweden. This study is based on several methodological approaches to obtain and compare data from different sources. It includes a literature survey, a stakeholder dialogue, an analysis of sales statistics from retailers and producers of fishing gear and national import and export statistics. A web-based questionnaire specifically directed towards gaining information from recreational fishers was developed and disseminated. The data generated from the questionnaire was then compared with official national statistics. The quantity and composition of lost fishing gear are difficult to estimate mainly due to the general lack of data within this area. In this study, estimations of lost gear such as fishing line, baits and sinkers were calculated. It is, however, important to recognise that estimates of lost fishing gear in the HELCOM-countries are rough and based on many assumptions, combined with a low response rate on the questionnaire.Sweden, Finland, Denmark, and Estonia have national statistics on the number of recreational fishers available for the public. This group encompasses around 1.7 million persons in Sweden, 1.5 million in Finland, 0.3 million in Denmark as well as 68 000 in Estonia. The other countries do not have any national statistics on the number of recreational fishers. The following number of fishers were estimated for the other countries: 174 000 in Germany, 41 000 in Latvia, 60 000 in Lithuania, and 84 000 in Poland. The number of fishers were multiplied by the average amount of gear lost per person and year obtained from the questionnaire results. The estimated number of lost fishing gear by the HELCOM-countries thus amounts to 21 million baits, 9 million sinkers and 96 million metres of fishing line per year. The questionnaire generated 145 replies of which 94 respondents were from Sweden, 32 from Lithuania and 19 from Estonia. National statistics on imports, exports and industrial production do not specify the intended user of the specific fishing gear. However, due to the specificity in behaviours and equipment of the type of fisher, it can be assumed that some of the commodity codes are likely to correspond either to sport and recreational fishing or to commercial fishing. Based on this assumption, the project has estimated total annual losses in the Nordic countries of 337 tonnes fishhooks, 78 – 745 million meters fishing line. Because of the large amount of fishing gear lost at sea, their presence is likely to have negative effects on aquatic ecosystems. Plastic additives and associated chemicals constitute a plethora of harmful substances that can leach from plastic materials. Fishing plummets made of lead are also problematic since lead is toxic. The use of lead in sinkers and plummets is already banned in Denmark and similar restrictions are likely to be introduced in all HELCOM-countries due to the possible coming proposal from the EU Commission (ECHA, 2022). The most common types of plastic used in fishing gear are Polyethylene (PE), Polypropylene (PP) and Polyamide (PA or nylon). Some common additives in plastics are stabilizers, fillers, colorants, antioxidants, flame retardants and plasticizers. Even if harmful substances do exist in fishing gear it has not, within the framework of this study, been possible to quantify the annual amount released to the environment. The necessary information on additives and chemicals present in fishing gear has not been reported or has never been analysed. Producers and resellers of fishing gear, contacted in this study could not or were unwilling to share information about the chemical contents of their products even though REACH stipulates that suppliers should provide information about SVHC (substances of high concern) present in their products in concentrations over 0.1 % (weight by weight) within 45 days. We suggest the following measures to reduce the occurrence and impacts of lost fishing gear; 1) municipalities and retailers should provide information on the topic to increase the awareness among fishers, 2) incitements to reuse, recycle or recover fishing gear should be improved, 3) better information on chemical substances present in fishing gear, 4) ban of harmful substances including lead in fishing gear and 5) conduct clean ups of hotspots which also will contribute to reduce new losses. Implementation of the EU Single-Use Plastics Directive and upcoming extended producer responsibility including fishing gear in the HELCOM-countries are important drivers supporting this positive development. In conclusion, the estimates presented here should be considered indicative of potential losses of fishing gear in the HELCOM-countries. By using two different and independent methods to collect data for estimating losses of fishing gear, we have aimed to shed light on the uncertainty in our estimates. Furthermore, we provide all assumptions and calculations for transparency. Even though the methods to some extent give similar results, the figures are overestimated due to our conservative assumptions based on the precautionary principle and better data is needed to provide more reliable decision support. Fritids- och sportfiske bidrar till nedskräpning i våra vatten. Projektet har undersökt kvantiteter och sammansättning av förlorade fiskeredskap i Östersjön inklusive ryssjor, burar, tinor och handhållna fiskeredskap inklusive fiskedrag, beten, tyngder, sänken med motsvarande krokar och fiskelinor i syfte att föreslå lämpliga åtgärder för att minska förlusterna. Projektet har även undersökt eventuellt toxiska ämnen som kan förekomma i fiskeredskap och dess påverkan på miljön