IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Övervakning av luftföroreningar i Södermanlands län. Resultat till och med september 2006
No full textPå uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sex lokaler i Södermanlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Mätningar har bedrivits sedan 1991. De flesta provytorna ligger i skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Dessa redovisas på IVL's hemsida under hösten 2007. Mätningarna i Södermanlands län visar på måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2005/06 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 3,5 respektive 4,0 kg/ha till marken i skogsytorna. Mätningarna visar att nedfallet av svavel har minskat med 3 till 4 kg per hektar sedan mätningarna startade 1991. För kväve är det svårare att se trender. Trots minskad nedfallsbelastning i länet noteras ingen tydlig förändring av markvattnets försurningsgrad. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,9-5,9 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som periodvis kan vara låg. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit lågt, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Edeby. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna 2005/06 i Edeby det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna klarar även det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överstiger halterna värdet 50 µg/m3.På uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på sex lokaler i Södermanlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Mätningar har bedrivits sedan 1991. De flesta provytorna ligger i skogsstyrelsens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01. Dessa redovisas på IVL's hemsida under hösten 2007. Mätningarna i Södermanlands län visar på måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Under hydrologiska året 2005/06 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 3,5 respektive 4,0 kg/ha till marken i skogsytorna. Mätningarna visar att nedfallet av svavel har minskat med 3 till 4 kg per hektar sedan mätningarna startade 1991. För kväve är det svårare att se trender. Trots minskad nedfallsbelastning i länet noteras ingen tydlig förändring av markvattnets försurningsgrad. Markvattnet i ytorna i länet har generellt haft pH-värden mellan 4,9-5,9 och en syraneutraliserande förmåga, ANC, som periodvis kan vara låg. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit lågt, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalter mäts på en lokal i länet, Edeby. Uppmätta halter svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak i bakgrundsmiljö var låga. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för marknära ozon så understiger halterna 2005/06 i Edeby det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna klarar även det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överstiger halterna värdet 50 µg/m3
Potential för svensk miljöteknik - utblick mot Estland, Lettland, Litauen, nordvästra Ryssland och Polen
No full textAnalys av efterfrågan på miljöteknik för hantering av vatten, luft, avfall, energieffektivisering och förnybar energi i Baltikum, Polen och Ryssland. Diskussion i termer av varor, tjänster och system. Erfarenheter från svenska och danska småföretag som har lyckats på dessa marknader. Möjligheter till EU-finansiering. Metoder för att analysera efterfrågan på miljöteknik.Analys av efterfrågan på miljöteknik för hantering av vatten, luft, avfall, energieffektivisering och förnybar energi i Baltikum, Polen och Ryssland. Diskussion i termer av varor, tjänster och system. Erfarenheter från svenska och danska småföretag som har lyckats på dessa marknader. Möjligheter till EU-finansiering. Metoder för att analysera efterfrågan på miljöteknik
Effekter på markvatten vid spridning av aska på skogsmark. Slutredovisning från ett 10-årigt dosförsök
No full textSkogsstyrelsen program mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmark bygger i korthet på att behandla avrinningsområden med kalk och aska där den naturliga återhämtningsförmågan bedöms som otillräcklig eller att halten av surt och aluminiumrikt ytvatten är oacceptabelt hög. Inom försöksverksamheten bedrivs ett omfattande effektuppföljningsprogram. Bland annat ingår en specialstudie med syfte att jämföra olika askdoser och sorter med avseende på kort- (0-2.5 år) och långsiktiga (7.5-10 år) effekter på markvattenkemin i mineraljorden. I askförsöket jämförs fem behandlingar med varandra: tre olika doser av krossaska (1.5, 3 och 6 ton/ha), 3 ton/ha finmald aska och en blandning av 3 ton kalk och 3 ton aska/ha. Dessutom ingår två obehandlade referenser. Experimentet är ett parcell-försök i granskog på moränmark som upprättades 1993 i Asa Försökspark i norra Kronobergs län och som avslutades 2003. Behandling med aska och kalk har i de flesta fall tydliga effekter på markvattenkemin. Generellt har behandlingarna långsiktigt minskat surhetsgraden och ökat halten av baskatjoner i markvattnet på 50 cm djup. I de flesta fall har även aluminiumhalten (total) minskat. Initialt ökade väte- och aluminiumhalten, sannolikt på grund av jonbytesreaktioner i de övre marklagren. Behandling med 3 ton finmald aska har däremot orsakat ett surare markvatten. Två försöksled med behandling med samma asktyp (3 ton krossad aska) har i flera fall uppvisat motsägande resultat, vilket ger en stor spridning som i sin tur leder till att få effekter var statistiskt signifikanta och skilda från varandra. Skillnaderna i effekt med samma askdos kan inte enbart förklaras med vissa olikheter i markvattenkemi före behandling i de två försöksleden.Skogsstyrelsen program mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmark bygger i korthet på att behandla avrinningsområden med kalk och aska där den naturliga återhämtningsförmågan bedöms som otillräcklig eller att halten av surt och aluminiumrikt ytvatten är oacceptabelt hög. Inom försöksverksamheten bedrivs ett omfattande effektuppföljningsprogram. Bland annat ingår en specialstudie med syfte att jämföra olika askdoser och sorter med avseende på kort- (0-2.5 år) och långsiktiga (7.5-10 år) effekter på markvattenkemin i mineraljorden. I askförsöket jämförs fem behandlingar med varandra: tre olika doser av krossaska (1.5, 3 och 6 ton/ha), 3 ton/ha finmald aska och en blandning av 3 ton kalk och 3 ton aska/ha. Dessutom ingår två obehandlade referenser. Experimentet är ett parcell-försök i granskog på moränmark som upprättades 1993 i Asa Försökspark i norra Kronobergs län och som avslutades 2003. Behandling med aska och kalk har i de flesta fall tydliga effekter på markvattenkemin. Generellt har behandlingarna långsiktigt minskat surhetsgraden och ökat halten av baskatjoner i markvattnet på 50 cm djup. I de flesta fall har även aluminiumhalten (total) minskat. Initialt ökade väte- och aluminiumhalten, sannolikt på grund av jonbytesreaktioner i de övre marklagren. Behandling med 3 ton finmald aska har däremot orsakat ett surare markvatten. Två försöksled med behandling med samma asktyp (3 ton krossad aska) har i flera fall uppvisat motsägande resultat, vilket ger en stor spridning som i sin tur leder till att få effekter var statistiskt signifikanta och skilda från varandra. Skillnaderna i effekt med samma askdos kan inte enbart förklaras med vissa olikheter i markvattenkemi före behandling i de två försöksleden
Åtgärder för att minska exponeringen för mjöldamm i små och medelstora bagerier
No full textMer än hälften av alla svenska trågare och nästan hälften av bagarna utsätts för dammhalter över gränsvärdet för inhalerbart mjöldamm. Bagarnas höga exponeringarna för mjöldamm syns i statistiken över yrkessjukdomar där bagarna är klart överrepresenterade. Bagarna får allergiska sjukdomar, bland annat astma och eksem. Registerstudier i cancerregister tyder även på att bagare i större utsträckning får näs- och lungcancer. Behovet av att minska exponeringen för mjöldamm är mycket stort. I denna rapport beskrivs åtgärder som minskar spridningen av mjöldamm och som passar för små bagerier, leveransbagerier och i begränsad omfattning även industribagerier. För att klara det hygieniska gränsvärdet för inhalerbart damm krävs flera åtgärder på de flesta bagerier. Vid degberedning krävs lock på blandare och utsug vid satsning. Vid manuellt uppslag och vid doftning på linjer rekommenderas doftmjöl. Det är också viktigt att arbeta rätt vid tömning av säckar och omhändertagande av tömda säckar. På bagerier med produktionslinjer behövs åtgärder som förhindrar att mjöl hamnar på golvet. Vid omlastningar mellan transportband eller mellan maskin och transportör kan det behövas ytterligare åtgärder mot dammspridning. Det är viktigt att mjöl inte ligger på kvar på golvet utan städas bort så fort som möjligt. Städning är viktigt även för hygienen. Städning får ej ske med tryckluft och/eller sopborste. En centraldammsugaranläggning behövs. På mycket små bagerier kan centraldammsugaren ersättas med en industridammsugare försedd med absolutfilter. Observera att materialet i dammsugaren ska vara ledande för att undvika elektriska stötar, eftersom det annars finns en liten risk för dammexplosion. Tilluft ska finnas på flera platser i bageriet och det är viktigt att luften tillförs med låg hastighet. Frånluften tas ofta ut vid ugnarna för att hindra värmen från att sprida sig i lokalen. En bra allmänventilation är ofta inte tillräckligt för att mjöldammshalten ska ligga under gränsvärdet. Kompletterande punktutsug krävs normalt sett vid dammkällorna. Luftrenare placerade precis under taket har mycket liten effekt på exponeringen. Endast åtgärder nära dammkällorna är effektiva.Mer än hälften av alla svenska trågare och nästan hälften av bagarna utsätts för dammhalter över gränsvärdet för inhalerbart mjöldamm. Bagarnas höga exponeringarna för mjöldamm syns i statistiken över yrkessjukdomar där bagarna är klart överrepresenterade. Bagarna får allergiska sjukdomar, bland annat astma och eksem. Registerstudier i cancerregister tyder även på att bagare i större utsträckning får näs- och lungcancer. Behovet av att minska exponeringen för mjöldamm är mycket stort. I denna rapport beskrivs åtgärder som minskar spridningen av mjöldamm och som passar för små bagerier, leveransbagerier och i begränsad omfattning även industribagerier. För att klara det hygieniska gränsvärdet för inhalerbart damm krävs flera åtgärder på de flesta bagerier. Vid degberedning krävs lock på blandare och utsug vid satsning. Vid manuellt uppslag och vid doftning på linjer rekommenderas doftmjöl. Det är också viktigt att arbeta rätt vid tömning av säckar och omhändertagande av tömda säckar. På bagerier med produktionslinjer behövs åtgärder som förhindrar att mjöl hamnar på golvet. Vid omlastningar mellan transportband eller mellan maskin och transportör kan det behövas ytterligare åtgärder mot dammspridning. Det är viktigt att mjöl inte ligger på kvar på golvet utan städas bort så fort som möjligt. Städning är viktigt även för hygienen. Städning får ej ske med tryckluft och/eller sopborste. En centraldammsugaranläggning behövs. På mycket små bagerier kan centraldammsugaren ersättas med en industridammsugare försedd med absolutfilter. Observera att materialet i dammsugaren ska vara ledande för att undvika elektriska stötar, eftersom det annars finns en liten risk för dammexplosion. Tilluft ska finnas på flera platser i bageriet och det är viktigt att luften tillförs med låg hastighet. Frånluften tas ofta ut vid ugnarna för att hindra värmen från att sprida sig i lokalen. En bra allmänventilation är ofta inte tillräckligt för att mjöldammshalten ska ligga under gränsvärdet. Kompletterande punktutsug krävs normalt sett vid dammkällorna. Luftrenare placerade precis under taket har mycket liten effekt på exponeringen. Endast åtgärder nära dammkällorna är effektiva
Management of Sustainability Issues in Industry - A stakeholder perspective
No full textThe society and stakeholder demands on corporate handling of social and environmental issues have increased substantially during the last decade which has resulted in vast resources spent on developing and implementing management systems and tools for sustainability issues. An important question to consider is consequently how companies as well as their stakeholders perceive the economic, environmental and social benefits from using these systems and tools in companies. The main findings of the study is that most stakeholder groups perceive that the use of systems and tools for managing sustainability issues result in higher environmental and social performance for the company and its products but it is not likely that the economic performance of the company automatically improves by taking these actions. The main conclusion of the study is that the core of corporate strategies, management and product assessments of sustainability issues should be to deal with how environmental and social aspects influence company revenues and future market sharesThe society and stakeholder demands on corporate handling of social and environmental issues have increased substantially during the last decade which has resulted in vast resources spent on developing and implementing management systems and tools for sustainability issues. An important question to consider is consequently how companies as well as their stakeholders perceive the economic, environmental and social benefits from using these systems and tools in companies. The main findings of the study is that most stakeholder groups perceive that the use of systems and tools for managing sustainability issues result in higher environmental and social performance for the company and its products but it is not likely that the economic performance of the company automatically improves by taking these actions. The main conclusion of the study is that the core of corporate strategies, management and product assessments of sustainability issues should be to deal with how environmental and social aspects influence company revenues and future market share
Product category rules (PCR) for building products on an international market - A draft based on life cycle assessment (LCA) methodology in compliance with ISO 14025
No full textThe objective of this product category rules (PCR) project is two-fold: to develop an international common operational methodology for building products environmental declarations (ED), and to identify aspects that are not yet agreed upon. This PCR cover technical aspects relevant for the declaration of building products based on a life-cycle assessment (LCA) covering the 'cradle-to-gate' perspective. The PCR also include specifications to develop a PCR on building products' applications that account for a full life cycle (cradle-to-grave). Only when the LCA covers a full life cycle is it, in theory, possible to use the result for supporting decision-making in comparative purpose, provided that a common functional unit can be established. The development of EDs also makes the type III declaration a useful tool to aid consumers in decision-making. To comply with the ISO 14025 standard for EDs, this PCR has to be complemented by administrative rules that are relevant to a program operator and the environmental declaration type III program that is specified by this program body. For implementation on the Swedish market, the PCR developed here will be complemented with such administrative issues defined in the type III program 'Requirements for Environmental Product Declarations', hosted by the Swedish Environmental Management Council (MSR).The objective of this product category rules (PCR) project is two-fold: to develop an international common operational methodology for building products environmental declarations (ED), and to identify aspects that are not yet agreed upon. This PCR cover technical aspects relevant for the declaration of building products based on a life-cycle assessment (LCA) covering the 'cradle-to-gate' perspective. The PCR also include specifications to develop a PCR on building products' applications that account for a full life cycle (cradle-to-grave). Only when the LCA covers a full life cycle is it, in theory, possible to use the result for supporting decision-making in comparative purpose, provided that a common functional unit can be established. The development of EDs also makes the type III declaration a useful tool to aid consumers in decision-making. To comply with the ISO 14025 standard for EDs, this PCR has to be complemented by administrative rules that are relevant to a program operator and the environmental declaration type III program that is specified by this program body. For implementation on the Swedish market, the PCR developed here will be complemented with such administrative issues defined in the type III program 'Requirements for Environmental Product Declarations', hosted by the Swedish Environmental Management Council (MSR)
Försurningsepisoder i södra Sverige. Nuvarande omfattning och framtida betydelse
No full textI takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat har den naturliga återhämtningen påbörjats i mark och vatten. Det finns emellertid en möjlighet att återhämtningen eventuellt bromsas av tillfälliga försurningsepisoder. Om så är fallet bör episodförsurning inkluderas i revideringen av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för försurning av ytvatten, tillstånd och påverkan. Försurningsepisoder definieras i denna rapport som en kraftig avvikelse från medelkemin vilket kan ha en stor betydelse för det biologiska livet. Två olika typer av försurningsepisoder har identifierats; torkstyrda episoder samt havssaltepisoder, den föregående framkallad av sommartorka och den senare av stormar. Episoder orsakad av höga flöden och snösmältning kunde inte påvisas i någon av bäckarna. Oavsett drivfaktor ger episoderna upphov till en sänkning av ANC samt en ökning av oorganiskt Al. Sänkningen är tillfällig och kortvarig. Redan vid nästa mättillfälle (vanligtvis 2-4 veckor) har vattenkemin återställts till de förhållanden som rådde innan försurningsepisoden. Återhämtningen från försurning är påtaglig i de vattendrag som ingår i studien vilket innebär att torkstyrda episoder inte längre är ett försurningsproblem i södra Sverige och därmed inte behöver beaktas i en revidering av bedömningsgrunderna. Risken för havssaltepisoder är fortfarande hög, men endast i en begränsad del av landet (kustnära områden i sydvästra delen av Sverige). I övriga delar av södra Sverige verkar kraftiga havssaltnedfall inte leda till episodförsurning. Klimatförändringar, främst ökad stormfrekvens, kan öka depositionen av havssalt och därmed även risken för försurningseffekter i framtiden.I takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat har den naturliga återhämtningen påbörjats i mark och vatten. Det finns emellertid en möjlighet att återhämtningen eventuellt bromsas av tillfälliga försurningsepisoder. Om så är fallet bör episodförsurning inkluderas i revideringen av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för försurning av ytvatten, tillstånd och påverkan. Försurningsepisoder definieras i denna rapport som en kraftig avvikelse från medelkemin vilket kan ha en stor betydelse för det biologiska livet. Två olika typer av försurningsepisoder har identifierats; torkstyrda episoder samt havssaltepisoder, den föregående framkallad av sommartorka och den senare av stormar. Episoder orsakad av höga flöden och snösmältning kunde inte påvisas i någon av bäckarna. Oavsett drivfaktor ger episoderna upphov till en sänkning av ANC samt en ökning av oorganiskt Al. Sänkningen är tillfällig och kortvarig. Redan vid nästa mättillfälle (vanligtvis 2-4 veckor) har vattenkemin återställts till de förhållanden som rådde innan försurningsepisoden. Återhämtningen från försurning är påtaglig i de vattendrag som ingår i studien vilket innebär att torkstyrda episoder inte längre är ett försurningsproblem i södra Sverige och därmed inte behöver beaktas i en revidering av bedömningsgrunderna. Risken för havssaltepisoder är fortfarande hög, men endast i en begränsad del av landet (kustnära områden i sydvästra delen av Sverige). I övriga delar av södra Sverige verkar kraftiga havssaltnedfall inte leda till episodförsurning. Klimatförändringar, främst ökad stormfrekvens, kan öka depositionen av havssalt och därmed även risken för försurningseffekter i framtiden
Markvattenkemiska effekter vid spridning av kalk på skogsmark. Slutrapport från ett 12-årigt dosförsök
No full textSkogsstyrelsen program mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmark bygger i kort-het på att behandla avrinningsområden med kalk och aska där den naturliga återhämtningsförmågan bedöms som otillräcklig eller att halten av surt och aluminiumrikt ytvatten är oacceptabelt hög. Inom försöksverksamheten bedrivs ett omfattande effektuppföljningsprogram. Bland annat ingår en special-studie med syfte att jämföra olika doser och sorter av kalk med avseende på långsiktiga (9-12 år) effekter på markvattenkemin. Markvattenstudien omfattar behandling med fyra olika kalksorter: krossad kalksten, finmald kalksten, krossad dolomit och finmald dolomit. Doserna 3, 6 och 12 ton/ha jämför-des med obehandlade referensytor. Experimentet är ett parcellförsök i granskog på moränmark som upprättades 1991 i Asa Försökspark i norra Kronobergs län och som avslutades 2003. Generellt har behandlingen lett till att halterna av Ca och Mg i markvatten på 50 cm djup har ökat me-dan halterna av H och Al-tot har minskat jämfört med referenserna. Ökningen respektive minskningen skedde oavsett dos och sort, men ökningen var olika stor och inte alltid statistisk signifikant. Dosen 3 ton kalk per hektar ledde endast till små effekter. Behandlingseffekterna på markvatten var likartade på 25 respektive 50cm djup i mineraljorden. Några behandlingseffekter på K, NO3-N, Fe, Na, Cl, SO4, TOC eller Mn kunde inte konstateras oavsett dos, sort eller kornstorlek. Kalkning i de doser som un-dersökts i denna studie verkar inte leda till minskad biotillgänglighet av K eller till ett ökat nä-ringsläckage av NO3-N. Alla behandlingarna ökade kvoten BC/Al i markvatten på både kort och lång sikt, vilket minskar risken för skadliga effekter i rotzonen. Högre doser av kalk än 3 ton per ha resulte-rade i regel i en både snabb och relativt stor ökning av kvoten.Skogsstyrelsen program mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmark bygger i kort-het på att behandla avrinningsområden med kalk och aska där den naturliga återhämtningsförmågan bedöms som otillräcklig eller att halten av surt och aluminiumrikt ytvatten är oacceptabelt hög. Inom försöksverksamheten bedrivs ett omfattande effektuppföljningsprogram. Bland annat ingår en special-studie med syfte att jämföra olika doser och sorter av kalk med avseende på långsiktiga (9-12 år) effekter på markvattenkemin. Markvattenstudien omfattar behandling med fyra olika kalksorter: krossad kalksten, finmald kalksten, krossad dolomit och finmald dolomit. Doserna 3, 6 och 12 ton/ha jämför-des med obehandlade referensytor. Experimentet är ett parcellförsök i granskog på moränmark som upprättades 1991 i Asa Försökspark i norra Kronobergs län och som avslutades 2003. Generellt har behandlingen lett till att halterna av Ca och Mg i markvatten på 50 cm djup har ökat me-dan halterna av H och Al-tot har minskat jämfört med referenserna. Ökningen respektive minskningen skedde oavsett dos och sort, men ökningen var olika stor och inte alltid statistisk signifikant. Dosen 3 ton kalk per hektar ledde endast till små effekter. Behandlingseffekterna på markvatten var likartade på 25 respektive 50cm djup i mineraljorden. Några behandlingseffekter på K, NO3-N, Fe, Na, Cl, SO4, TOC eller Mn kunde inte konstateras oavsett dos, sort eller kornstorlek. Kalkning i de doser som un-dersökts i denna studie verkar inte leda till minskad biotillgänglighet av K eller till ett ökat nä-ringsläckage av NO3-N. Alla behandlingarna ökade kvoten BC/Al i markvatten på både kort och lång sikt, vilket minskar risken för skadliga effekter i rotzonen. Högre doser av kalk än 3 ton per ha resulte-rade i regel i en både snabb och relativt stor ökning av kvoten
Setting verifiable environmental requirements - or 'on our honour'
No full textA fundamental principle is that all environmental requirements must be objectively verifiable. A requirement is ineffective if it cannot be verified and followed up by the purchaser. Verifiable environmental requirements and their observance are prerequisites if procurement is to be a driving force towards sustainability. This is confirmed by the survey performed during this investigation. What we therefore need to know is: What requirements can be set and what evidence can the purchaser demand from suppliers? This report defines different categories of evidence, provides a general structure for how these should be used, and exemplifies their use with a case study. Further, it is established that the orderer must specify in the specification of requirement how verification is performed in order to uphold the principle of equal treatment. Fewer environmental requirements should be set but these must be followed up. Following up requirements raises the credibility of the procurement process and is an important part of contract fulfilment. Finally, it is concluded that if public procurement is to be a driving force, the environmental requirements must be relevant (i.e. concern proven significant environmental aspects) and whenever possible such requirements should be made award criteria that are given significant weight in tender assessment.A fundamental principle is that all environmental requirements must be objectively verifiable. A requirement is ineffective if it cannot be verified and followed up by the purchaser. Verifiable environmental requirements and their observance are prerequisites if procurement is to be a driving force towards sustainability. This is confirmed by the survey performed during this investigation. What we therefore need to know is: What requirements can be set and what evidence can the purchaser demand from suppliers? This report defines different categories of evidence, provides a general structure for how these should be used, and exemplifies their use with a case study. Further, it is established that the orderer must specify in the specification of requirement how verification is performed in order to uphold the principle of equal treatment. Fewer environmental requirements should be set but these must be followed up. Following up requirements raises the credibility of the procurement process and is an important part of contract fulfilment. Finally, it is concluded that if public procurement is to be a driving force, the environmental requirements must be relevant (i.e. concern proven significant environmental aspects) and whenever possible such requirements should be made award criteria that are given significant weight in tender assessment
BATMAN - Best Available Technique Minimising All Nuclides
No full textIn a co-operation project between Ringhals nuclear power plant and IVL, a combination of techniques for separation and removal of radioactive substances from water has been tested and evaluated. The goal of the project was to reduce the outlet of water bound radioactivity with at least a factor of 50-100, which was fulfilled during the project. The techniques chosen were dead end filtration (as pre-treatment) followed by gas transfer membranes (GEM), cross flow membrane filtration (OF/RO) and ion exchange using ion exchange resin or electrical deionisation (EDI). The feed water to the test rig was preferably letdown water from PAR-coolant, which contained low levels of activity together with a varying concentration of boron (0-2000ppm) and Lithium (0-3.5ppm). In addition, miscellaneous wastewater from sinks and floor drains was treated in the same system. The test plant was set up on site at the Ringhals 2 pressurised water reactor (PAR) and designed to have a capacity of treating a maximum of 2.5 m3/hour.In a co-operation project between Ringhals nuclear power plant and IVL, a combination of techniques for separation and removal of radioactive substances from water has been tested and evaluated. The goal of the project was to reduce the outlet of water bound radioactivity with at least a factor of 50-100, which was fulfilled during the project. The techniques chosen were dead end filtration (as pre-treatment) followed by gas transfer membranes (GEM), cross flow membrane filtration (OF/RO) and ion exchange using ion exchange resin or electrical deionisation (EDI). The feed water to the test rig was preferably letdown water from PAR-coolant, which contained low levels of activity together with a varying concentration of boron (0-2000ppm) and Lithium (0-3.5ppm). In addition, miscellaneous wastewater from sinks and floor drains was treated in the same system. The test plant was set up on site at the Ringhals 2 pressurised water reactor (PAR) and designed to have a capacity of treating a maximum of 2.5 m3/hour