IVL Swedish Environmental Research Institute
Not a member yet
3031 research outputs found
Sort by
Tillståndet i skogsmiljön i Stockholms län
No full textI denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Stockholms län från perioden oktober 2012 till september 2013, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare redovisas andra aktiviteter med anknytning till Krondroppsnätet. De senaste modellberäkningarna visar att cirka 2 procent av länets sjöar kan anses vara försurade 2010, på grund av mänsklig verksamhet. Mätningar inom länet visar att det atmosfäriska nedfallet av svavel under de senaste drygt 20 åren har minskat i takt med Sveriges och Europas rapporterade utsläppsminskningar. De senaste åren har svavelnedfallet i länet varit lågt, och en bidragande orsak skulle kunna vara minskningen av svavelhalterna i fartygsbränsle runt 2006-2007. Försurningen orsakas inte bara av försurande nedfall utan även av kvävenedfall samt skogsbruk. Svavelnedfall har en direkt försurande effekt, medan kvävenedfall försurar först när skogsekosystemets förmåga att ta upp kväve överskrids, och det börjar läcka. Skogsbruket försurar genom bortförsel av buffringskapacitet vid skörd. Provtagning och analys av markvattnet tyder på att försurningsstatusen för skogsmarken i länet är god. Även utsläppen av oxiderat och reducerat kväve uppges ha minskat avsevärt under de senaste 20 åren. Nedfallet av kväve med nederbörden visar dock inga tecken på att ha minskat i samma storleksordning under motsvarande period. Dock visar mätningarna av kvävenedfall på öppet fält i länet att kvävebelastningen i länet varit förhållandevis låg under de senaste åren. Kvävenedfallet innebär en upplagring av kväve i skogsmarken. I slutändan kan detta medföra att nitratkväve läcker ut till grundvatten och ytvatten. Markvattenmätningarna i länet visar att förhöjda halter av nitrat stundtals förekommer i länet vid ytorna med växande skog. Ett framtida högre kväveläckage från skogsmarken kan innebära negativa effekter både för övergödning och för försurning. Aspekter kring skogsbrukets försurande inverkan, kvävegödsling av skogsmark, fördjupad utvärdering av miljömålet samt EU:s luftvårdspolitik diskuteras också i rapporten
Screening of Emerging Brominated Flame Retardants (BFRs) and Polybrominated dibenzofurans (PBDFs)
No full textAs an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, a screening study of selected emerging brominated flame retardants (BFRs) and polybrominated dibenzofurans (PBDFs) has been carried out. Additional substances in the screening were polybrominated diphenyl ethers (PBDEs), polybrominated dibenzodioxins (PBDDs) and chlorinated dioxins and furans (PCDDs and PCDFs). Measurements have been carried out both at background- and urban sites. The sampling was mainly performed at the Swedish west coast with Göteborg representing the urban area. Sediment and biota was sampled in the estuary of Göta Älv and in a background area. For identification of pathways to the environment storm water/sludge and samples from WWTPs were collected. Dust samples from different indoor environments were taken both at public spaces and in homes. Air and dust samples were collected at a recycling industry for electronic waste. Fire extinguishing water from a fire at a recycling industry was included in the sampling program. The emerging BFRs, PBDEs and PBDFs occurred in “high” concentrations in air and dust from the recycling industry. The occurrence of BFRs at this electronic waste facility shows that electronic articles contain these chemicals. BDE-209 and DBDPE were found in highest concentrations. DBDPE has similar applications as BDE-209 and it has been marketed as a general substitute for this chemical. The occurrence of PBDFs may indicate that the BFRs are contaminated or that PBDEs are transformed to PBDFs in the recycling processes. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, a screening study of selected emerging brominated flame retardants (BFRs) and polybrominated dibenzofurans (PBDFs) has been carried out. Additional substances in the screening were polybrominated diphenyl ethers (PBDEs), polybrominated dibenzodioxins (PBDDs) and chlorinated dioxins and furans (PCDDs and PCDFs). Measurements have been carried out both at background- and urban sites. The sampling was mainly performed at the Swedish west coast with Göteborg representing the urban area. Sediment and biota was sampled in the estuary of Göta Älv and in a background area. For identification of pathways to the environment storm water/sludge and samples from WWTPs were collected. Dust samples from different indoor environments were taken both at public spaces and in homes. Air and dust samples were collected at a recycling industry for electronic waste. Fire extinguishing water from a fire at a recycling industry was included in the sampling program. The emerging BFRs, PBDEs and PBDFs occurred in “high” concentrations in air and dust from the recycling industry. The occurrence of BFRs at this electronic waste facility shows that electronic articles contain these chemicals. BDE-209 and DBDPE were found in highest concentrations. DBDPE has similar applications as BDE-209 and it has been marketed as a general substitute for this chemical. The occurrence of PBDFs may indicate that the BFRs are contaminated or that PBDEs are transformed to PBDFs in the recycling processes.As an assignment from the Swedish Environmental Protection Agency, a screening study of selected emerging brominated flame retardants and polybrominated dibenzofurans has been carried out. Additional substances in the screening were polybrominated diphenyl ethers), polybrominated dibenzodioxins and chlorinated dioxins and furans. The overall objective of this screening study was to determine the concentrations of selected BFRs and PBDFs in a variety of media in the Swedish environment
Ett förenklat koncept för inverkan av ozon på växtligheten i Sverige baserat på ozonflux - Förslag till indikator inom Miljömålet "Frisk luft"
No full textThis report is only available in Swedish
Behandling av biologiskt renat avloppsvatten med ozon eller aktivt kol
No full textBehandling med ozon respektive granulerat aktivt kol (GAC) har jämförts för ytterligare rening av ett redan väl kemiskt och biologiskt behandlat avloppsvatten. Avloppsvattnet togs från försöksanläggningen Hammarby Sjöstadsverk där inkommande vatten till Henriksdalsverket behandlats genom förfällning, fördenitrifikation, nitrifikation och efterdenitrifikation i en MBR i pilotskala. Processen är den som planeras för den kommande utbyggnaden Henriksdalsverket, och ger ett partikelfritt vatten. Reningen i pilotanläggningen är mycket effektiv, men ytterligare avskiljning av en del organiska föreningar kan på sikt komma att krävas. Det gäller särskilt en del läkemedelsrester. Extra steg med ozonbehandling eller aktivt kol är de mest aktuella, och har testats i denna studie i en skala på ca 1 m3/tim. Koncentrationerna av 37 läkemedelsrester och ett antal fenoliska ämnen har analyserats före och efter behandlingarna. Ozon testades i doser mellan 3 och 13 g/m3. 9 av de 18 detekterbara läkemedlen i vattnet från MBR-piloten avlägsnades redan vid 3 g ozon/m3. Efter 5 g/m3 återstod 6 föreningar i mätbar halt, och efter 7 g/m3 endast 3 stycken (atenolol, metoprolol och oxazepam). Efter 13 g/m3 återstod endast oxazepam (18 ng/L). Bland fenolära föreningar avlägsnades triklosan och bisfenol A effektivt vid 7 g ozon/m3. Nonylfenol och oktylfenol var betydligt mer stabila, och halterna halverades bara vid 7 g/m3. 13 g ozon/m3 gav inte mycket bättre effekt. En metod att reglera ozondos efter behov diskuteras. Granulerat aktivt kol (GAC) testades i en anläggning med automatisk backspolning när bädden tenderade att sätta igen. Huvuddelen av analyserna gjordes när ca 6 800 bäddvolymer hade passerat, motsvarande ca 13 m3/kg kol. Avskiljningen avtar normalt med belastningen, men har i tidigare försök visats vara acceptabel åtminstone till 25 000 bäddvolymer eller 50 m3/kg kol. Kontakttiden i bädden (EBCT) tyckts inte påverka avskiljningen i intervallet 10 till 18 minuter. Avskiljningen av läkemedelsrester var generellt bättre med GAC än med 7 g ozon/m3, och för oxazepam även klart bättre än vid 13 g ozon/m3. Oktylfenol och triklosan reducerades bra, men inte nonylfenol och bisfenol A. Nya analyser vid högre belastning krävs dock för att bedöma avskiljningen över kolets hela tekniska livslängd. Kompletterande analyser efter runt 16 700 Empty Bed Volumes (EBV), motsvarande drygt 32 m3/kg kol, tyder dock på en fortsatt bra reningseffektivitet. Reningen med ozon och GAC jämfördes också med reningen vid omvänd osmos (RO) inom en annan aktivitet av projektet. RO var effektivare än både ozon och GAC, men är totalt sett betydligt mer resurskrävande. Avloppsvattnets färg minskade kraftigt med de två metoderna, men allra mest med ozon. Övriga parametrar påverkades mindre, men en ytterligare desinfektion av det redan ganska rena vattnet noterades med båda metoderna. Varje enskilt ämnes gränsvärde gällande möjlig påverkan på recipienten (PNEC) samt det aktuella reningsverkets initiala utspädning i recipienten bör styra reningsgraden. Vid en jämförelse mellan metoderna bör även kostnader (kapital- och driftskostnader) samt totala resursförbrukning tas i beaktan. Även en livscykel analys över den totala miljöpåverkan av dessa metoder bör ingå. Dessa beräkningar är ännu inte slutförda, men ozon blir troligen billigare än GAC vid samma grad av rening.Treatment with ozone or granulated activated carbon (GAC) are compared for further purification of an already well treated (chemically and biologically) wastewater. The wastewater was taken from the pilot plant Hammarby Sjöstadsverk where incoming water to the main WWTP Henriksdal was treated by pre-precipitation, pre- denitrification, nitrification, and post-denitrification in an MBR pilot scale, providing particle-free water. This represents the process planned for the expanded Henriksdal WWTP. The removal efficiency of the MBR-pilot is highly effective, but further removal of some organic compounds may eventually be required. This is particularly true for pharmaceutical residues. Polishing treatment with ozone or active carbon is most relevant for the moment and has been tested in a scale around 1 m3/hr. Concentrations of 37 pharmaceutical residues and a number of phenolic substances were analyzed before and after the treatments. Ozone was tested at doses between 3 and 13 g/m3. 9 of the 18 detectable pharmaceutical residues in the effluent from the MBR pilot were removed already at 3 g ozone/m3. After 5 g ozone/ m3 remained six compounds in measurable concentrations, and after 7 g ozone/m3 only 3 pieces (atenolol, metoprolol, and oxazepam). After 13 g ozone/m3 remained only oxazepam (18 ng/L). Among phenolic compounds triclosan and bisphenol A were removed effectively at 7 g of ozone/m3. Nonylphenol and octylphenol were much more stable and levels were just halved at 7 g ozone/m3. 13 g ozone /m3 did not produce an increased reduction. A potential method to adapt the ozone dose depending on the demand is discussed. Granulated activated carbon (GAC) was tested in a pilot with automatic backwash when the bed tended to clog. Most of the analyses were made after about 6800 bed volumes had passed, corresponding to about 13 m3/kg coal. The separation efficiency decreases with load, but has been shown in previous experiments to be acceptable up to at least 25 000 bed volumes, or 50 m3/kg coal. The contact time in the bed (EBCT) appeared not to affect the reduction in the range of 10 to 18 minutes. The removal of pharmaceutical residues was generally better with GAC than with 7 g ozone/m3, and the removal of oxazepam was evidently more effective with GAC than at 13 g ozone/m3. Octylphenol and triklosan were effectively reduced, but not nonyphenol and bisphenol A. Additional analyzes at higher loads are required in order to evaluate the removal efficiency over the entire lifetime of the carbon. Supplementary analyzes after about 16 700 Empty Bed Volumes (EBV), equivalent to more than 32 m3/kg carbon, however, indicate a continued good removal efficiency. The treatment with ozone and GAC was also compared with the treatment using reverse osmosis (RO) from a parallel project. RO was more effective than both ozone and GAC, but is overall significantly more resource intensive. The color of treated wastewater declined sharply using the two methods, but most effective was ozone. Other parameters were less affected, but an additional disinfection of the already fairly clean water was recorded with both methods. The target level of removal should be determined by each substance and its impact in the receiving water (PNEC) and the individual plant's initial dilution in the receiving water. The comparison of the different treatment methods should also consider costs (capital and operating costs) and total resource consumption and environmental impacts (life cycle analysis). These calculations are under preparation, based on current tests, but are not yet completed. This report is only available in Swedish
Tillståndet i skogsmiljön i Hallands län
No full textPå uppdrag av Länsstyrelsen i Halland utför IVL mätningar i skogliga provytor på sex platser i länet. Nedfall av luftföroreningar mäts på fem av dem, och markvattenkemi mäts på samtliga platser. Vid en plats, Timrilt, mäts även lufthalter och nedfall på ett närliggande öppet fält. Den längsta tidsserien finns i tallskogen i Söstared i norra Halland, där mätningar startades 1989. Målet med nuvarande Program 2011 inom Krondroppsnätet är att ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Halland är tillsammans med Skåne det län som fått ta emot mest nedfall av svavel och kväve, på grund av det geografiska läget i sydväst. Inget av miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning och Ingen övergödning bedöms vara möjligt att nå till 2020. Cirka 80 procent av länets sjöar bedömdes vara försurade år 2010, och andelen mark med hög eller mycket hög surhetsgrad enligt bedömningsgrunderna för skogslandskapet är 50 procent i den landsdel som Halland tillhör, sydvästra Sverige. Mätningarna visar på en minskande trend för svavelhalter i luft i Timrilt, samt i svavelnedfall till skogsytorna. Även svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant. Detta visar att de senaste decennniernas utsläppsminskande åtgärder har varit lyckosamma. Mätningarna i markvattnet visar dock att marken fortfarande är starkt försurad i stora delar av länet, med generellt lågt pH, och ANC under 0, vilket visar på att det inte finns någon buffrande förmåga i markvattnet. Ett undantag är Söstared, med pH mellan 5,3 och 5,8 och ANC över 0 under 2013. På två platser har ANC ökat signifikant, i Vallåsen och Söstared, medan det inte finns några trender på övriga platser. Lufthalterna av kvävedioxid har minskat i Timrilt, vilket även avspeglas i nedfallet av nitratkväve på öppet fält. För lufthalter av ammoniak och nedfall av ammoniumkväve finns inga signifikanta trender. Minskningen i nedfall av nitratkväve slår igenom även i det totala nedfallet av oorganiskt kväve, som minskat signifikant. Minskningen är dock relativt liten och nedfallet de senaste tre åren har varit mellan 10 och 15 kg per hektar och år, vilket är avsevärt högre än den kritiska belastningen, 5 kg per hektar och år, som baseras på effekter på markvegetation. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet är vanligt förekommande i Halland. Detta visar att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, och innebär en potentiell risk för kväveutlakning till ytvatten. Halterna har generellt varit kraftigt förhöjda i Djupeåsen, Timrilt, Vallåsen och Kullahus. I Timrilt ledde stormen Gudrun till ytterligare förhöjning av nitratkvävehalterna, då ytan drabbades av stormfällning. Borgared hade mycket låga halter innan stormen Gudrun, men kraftigt förhöjda halter därefter. Enbart Söstared i norra Halland har haft mycket låga nitratkvävehalter under hela mätperioden
Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län
No full textI denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Kalmar län från perioden oktober 2012 till september 2013, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare redovisas andra aktiviteter med anknytning till Krondroppsnätet. Modellberäkningar visar att cirka 11 procent av länets sjöar i nuläget kan anser vara försurade på grund av mänsklig verksamhet. Mätningar inom länet visar att såväl lufthalter som atmosfäriskt nedfall av svavel under de senaste drygt 20 åren har minskat i takt med Sveriges och Europas rapporterade utsläppsminskningar. Det kan utifrån mätningarna, antas att en minskning av svavelhalterna i fartygsbränsle runt 2006-2007 resulterade i ett minskat svavelnedfall. Lufthalterna av SO2 och NO2 är dock fortsatt mycket höga vid Ottenby på Ölands södra udde. Provtagning och analys av markvattnet tyder på bestående försurningsproblem för skogsmarken, med undantag av länets norra delar. Även utsläppen av oxiderat och reducerat kväve uppges ha minskat avsevärt under de senaste 20 åren. Lufthalterna av NO2 minskar mycket riktigt i länet, medan halterna av ammoniak i stort inte visar på någon förändring. Nedfallet av kväve med nederbörden visar dock inga tecken på att ha minskat under samma period. Den kritiska belastningen för kvävenedfall, 5 kg N/ha/år, har sannolikt överskridits under lång tid i Kalmar län. Förhöjda halter av nitrat har förekommit relativt frekvent i markvattnet vid flertalet mätplatser i länet framför allt i samband med stormarna 1999, 2005 och 2007. Detta kan tyda på en pågående upplagring av kväve i skogsmarken som resulterar i ett läckage till markvattnet i samband med störningar. Aspekter kring skogsbrukets försurande inverkan, kvävegödsling av skogsmark, fördjupad utvärdering av miljömålet samt EU´s luftvårdspolitik diskuteras också i rapporten
Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län
No full textI denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Kronobergs län från perioden oktober 2012 till september 2013, vilka relateras till tidigare års mätningar. Vidare redovisas andra aktiviteter med anknytning till Krondroppsnätet. Svavelnedfallet i länet har minskat till en nivå runt 1-2 kg S/ha/år, i takt med minskade svavelutsläpp från Europa. Markvattnet återhämtar sig dock endast långsamt från försurning och i olika utsträckning vid olika platser i länet. Försurningsstatus i markvattnet är generellt ännu ej tillfredsställande. Detta framgår vid flera platser i och med att pH i markvattnet ligger på ett värde under 5, den syraneutraliserande förmågan (ANC) ligger runt noll eller är negativ och det förekommer relativt höga halter av toxiskt oorganiskt aluminium. Skogsbrukets försurande inverkan på skogsmarken är sannolikt betydande i länet och preliminära beräkningar visar att det sker ett överskridande av en kritisk gräns för uttag av så kallade baskatjoner med avverkningen från skogen, även om grenar och toppar inte tas ut. Det samlade årliga kvävenedfallet är fortfarande relativt högt, cirka 9 kg N/ha/år, vilket överskrider det värde som används för kritiskt belastning i Sverige, 5 kg N/ha/år. Vid länets enda nu aktiva mätplats avseende nedfall med nederbörden till öppet fält minskar dock nedfallet av nitrat på ett statistiskt säkerställt sätt. Förhöjda nitrathalter i markvattnet efter stormskador tyder på att det sker en upplagring av kväve till skogsmarken i länet som riskerar att komma ut i markvattnet vid störningar, såsom avverkning, stormskador, insektsangrepp etc. Aspekter kring skogsbrukets försurande inverkan, kvävegödsling av skogsmark, fördjupad utvärdering av miljömålet samt EU´s luftvårdspolitik diskuteras också i rapporte
Utmaningar och möjligheter med levande väggar i ett svenskt klimat
No full textThis report is only available in Swedish
Biopåse för matavfall
No full textThe project has studied aspects of introducing a biodegradable bag made of partly fossil biodegradable oils, starch and with dolomite content for collection of food waste. The report is aimed at organizations conducting collection, pretreatment and treatment of food waste, owners of anaerobic digestion facilities and producers of equipment for collection of food waste. The goal was to see if it is possible to develop a biobag with dolomite content that are user friendly, without risk for degradation at the customer, degradable in an anaerobic digester, in conformity with SPCR 120, workable within current pretreatment and with an overall environmental performance on the full life cycle comparable to alternative products such as paper or plastic bags. The project contains three main parts. Part 1 Five different levels of dolomite content have been developed where some hade starch from potatoes and some from maize. User trials have been performed in households and restaurants during the autumn of 2012 and spring of 2013. The households preferred the bio bag over the paper bag. The restaurants preferred the bag with 15 percent dolomite and considered the bags with 25 percent dolomite to have a lower strength. Pretreatment at NSR was performed with 45L bags with 25 percent dolomite. The new biobag got stuck in the machines. Analysis showed that the limits for SPCR120 was mostly achieved. Part 2 Part two investigated the degradability of the biobag with batch anaerobic digestion tests. The testing consisted of graft and substrate to mimic the conditions in an anaerobic reactor. The biodegradable bags were evaluated by comparing the weight loss after digestion at thermophile temperature. The analysed bags were treated as normally done with food waste in the collection areas. Tests showed no contribution to the methane from the biobags, i.e. there was practically no degradation. Biobag 0, 1, 2 and 3 showed no difference in weight. Biobag 3p and the paperbag showed a significant weight loss compared to the abiotic control. Part 3 The environmental assessment of the biobag with dolomite content was performed as a life cycle assessment and an expert judgement of land use related issues. The results show that the biobag with dolomite content has a comparable environmental impact to the paper bag and lower than the plastic bag. Effects on the food waste collection system are much more important than production of the bags from an environmental perspective. The land use shows that production of ingredients for the biobag should be produced in traceable supply chains to ensure that there is no competition with food production. For the scale of swedish food waste collection bags, the production of ingredients is fairly unproblematic
Status och potentialer för klimatsmart energiförsörjning
No full textThis report is only available in Swedish