The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Full koll på våra vatten! Version 2.0 : Handlingsplan för arbetet med övervakning enligt vattenförvaltningens behov
No full textDenna handlingsplan är framtagen i samverkan mellan Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Sveriges geologiska undersökning och vattenmyndigheterna. Dessa myndigheter behöver på ett eller annat sätt delta i arbetet med att se till att program för övervakning av vattnets tillstånd i vattendistrikt finns och genomförs enligt Vattenförvaltningsförordning (2004:660). Avsiktsförklaring att genomföra handlingsplanen Full koll på våra vatten 2.0 Sverige lever inte upp till de krav som ställs på övervakning av grund- yt- och kustvatten enligt vattenförvaltningsförordningen, vilket bland annat lett till kritik från EU-kommissionen. Denna övervakning behövs för att vi ska kunna känna till tillståndet på våra vatten, och därmed få möjlighet att sätta in rätt åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön. För att uppnå kraven krävs ett vidare utvecklingsarbete som involverar de myndigheter som idag ansvarar för och genomför övervakning. För att beskriva en gemensam färdplan sjösattes 2016 handlingsplanen ”Full koll på våra vatten”. Enligt denna ska Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Sverige geologiska undersökning och vattenmyndigheterna i samarbete, inom existerande budgetramar, bättre uppfylla kraven genom att beskriva behovet av övervakning samt genomföra förändringar i såväl nationell som regional övervakning av den akvatiska miljön. Inför arbetet 2021 och framåt har planen uppdaterats, version 2.0, och kommer att styra det arbete vi gemensamt ska utföra fram till 2026. Såväl prioriteringar som moment i planen kan komma att revideras om behov uppstår. Uppdragsplan för olika moment samt resursallokering inom respektive myndighet sker årligen av ansvariga för respektive moment i samband med verksamhetsplanering under september. Styrgruppens representanter ansvarar för beredningen. Vi myndigheter har arbetat fram och antar handlingsplanen gemensamt, och kommer efter bästa förmåga att uppfylla vår del av arbetet samt, så långt våra resurser tillåter, avsätta arbetstid och andra förväntade resurser till handlingsplanens förfogande. Planen bereds internt på respektive myndighet genom föredragning på en nivå där prioritering av resurser kan ske. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för att samordna arbetet och är ägare till handlingsplanen.Notering: det tilldelade rapportnumret 2021:13 finns av oklar anledning inte med på försättsbladet.</p
Marin strategi för Nordsjön och Östersjön : Åtgärdsprogram för havsmiljön 2022-2027 enligt havsmiljöförordningen
No full textHavs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett uppdaterat åtgärdsprogram för havsmiljön (ÅPH) för Nordsjön och Östersjön. Detta åtgärdsprogram är det andra som beslutats enligt havsmiljöförordningen, som är det svenska genomförandet av EU:s havsmiljödirektiv, och är en uppdatering och komplettering av det första åtgärdsprogrammet som beslutades 2015. Åtgärdsprogrammet för havsmiljön anger vilka åtgärder som behövs för att miljökvalitetsnormerna för havet ska kunna följas, för att god havsmiljö ska uppnås på sikt. Programmet ska genomföras under perioden 2022-2027 och innehåller 14 nya åtgärder men omfattar även åtgärder från det första åtgärdsprogrammet: vissa har modifierats medan andra fortsätter oförändrade
Kalkningens betydelse för flodkräftan
No full textSammanställningar av kalkningseffekter på flodkräftbestånd gjordes under 1980- och början av 1990-talet. Resultaten visade i flera fall att beståndsminskningar upphört efter kalkning, men i andra fall kunde ingen effekt observeras trots förbättrad vattenkvalitet. En slutsats var att en längre tids kalkning krävs för att se effekter på bestånden. Data avseende kräftförekomster finns samlade i den Nationella Kräftdatabasen som innehåller cirka 24 000 förekomster av flod- och signalkräfta. Genom att kombinera med GIS-skikt över åtgärds- och målområden för kalkning och koppla provfiskedatum till kalkstart analyserades förändringar i fångster och individstorlek i förhållande till hur länge kalkningen pågått. Även en jämförelse av fångster i kalkade respektive okalkade vatten genomfördes. Via länsstyrelserna inhämtades information om utvecklingen i kalkade målområden: vilka som fortfarande hyser flodkräfta, vilka som förlorat bestånden samt de där signalkräfta konstaterats. Efterhand som data utvärderades uppkom behov av att förklara de stora variationerna i fångstresultat. Därför genomfördes fördjupade analyser av ett urval kvantitativa provfisken från sjöar där uppgifter om substrattyp och förekomst av signalkräfta fanns tillgängliga. Resultaten visar följande: Antalet kalkade målområden med flodkräfta har minskat dramatiskt till följd av ökad utbredning av pestspridande signalkräftor. Enligt länsstyrelserna förekommer flodkräfta som motiv för kalkning i 390 sjöar och 246 vattendrag. Av dessa finns flodkräfta med säkerhet kvar i 30 % av sjöarna och 22 % av vattendragen, medan signalkräfta förekommer i 16 % av sjöarna och 28 % av vattendragen. I 20 % av sjöarna och 33 % av vattendragen är flodkräftan med säkerhet försvunnen och i 50 % av sjöarna och 46 % av vattendragen är det inte känt om den finns kvar. Särskilt i de sydöstra delarna av landet uppges flodkräftan vara försvunnen, eller ha osäker förekomst, i många av de kalkade vatten där bestånd tidigare förekom. En försiktig tolkning av resultaten är att kalkningen haft positiv effekt då de flesta analyser visar att fångsterna av flodkräfta i kalkade och okalkade vatten inte skiljde sig nämnvärt. Analysen av det största provfiskematerialet (141 kalkade sjöar och 143 okalkade sjöar) visade emellertid att det i genomsnitt fångades något fler flodkräftor i sjöar som inte kalkats. Detta kan tolkas som att kalkningen inte fullt ut återskapat samma beståndstätheter som innan försurningen etablerades. Det är emellertid också sannolikt att de okalkade sjöarna, som aldrig försurats, naturligt har högre kalciumhalter och sannolikt även högre näringsstatus än de kalkade. Resonemanget antyder att kräftbestånden i de kalkade sjöarna, till följd av naturgivna förutsättningar, inte fullt ut kan förväntas nå samma tätheter som i de okalkade sjöarna. Nästan alla kalkade vatten som provfiskades inom 10 år efter kalkstart uppvisade låga fångster. Det indikerar att bestånden var påtagligt påverkade av försurning och att eventuella effekter av kalkningen ännu inte visat sig i provfiskena. Efter kalkning i 15–25 år förekom ganska många bestånd med höga tätheter, men också många där fångsten var liten. Det antyder att responsen påkalkningen var mycket varierande. I viss utsträckning skulle detta kunna tillskrivas etablering av signalkräfta. I ännu högre grad kan effekten av signalkräftan förklara de, nästan genomgående, svaga fångsterna i vatten som kalkats i mer än 25 år. Andra orsaker än signalkräfta till den stora variationen i fångst av flodkräfta i kalkade sjöar var andel hårdbotten, tätheter av fisk, höjd över havet och vattenfärg. Fångsten av flodkräfta var större i lågt belägna sjöar, med mindre färgat vatten och en större mängd fisk. I sjöar utan signalkräftförekomst tenderade fångsten av flodkräftor att öka med andelen hårdbotten oavsett omsjöarna var kalkade eller ej. Där signalkräfta förekom var fångsterna av flodkräfta alltid låga, oavsett bottensubstrat. Sammantaget visar utvärderingen att eventuella effekter av kalkning på flodkräftbestånd till stor del överskuggas av den ökade spridningen av signalkräfta och därav följande förlust av flodkräftbestånd. Historiskt har försurningen påverkat många flodkräftbestånd och i de få vatten som har tidsseriedata visar provfiskena på ökade fångster efter kalkning.Kalkningsinsatser bör prioriteras i försurade vatten där flodkräftan har en rimlig chans att överleva på sikt, det vill säga i de områden där signalkräfta saknas
Plan för tillsynsvägledning inom miljöbalkens område för åren 2022-2024
No full textHavs- och vattenmyndighetens plan för tillsynsvägledning enligt miljöbalken är treårig och visar den inriktning som Havs- och vattenmyndigheten kommer att ha med vägledning gentemot länsstyrelser och kommuner under åren 2022-2024. Planen uppdateras årligen, vilket ger en aktuell, planerad och väl definierad tillsynsvägledning som stärker förutsättningarna för en likvärdig tillsyn i hela landet. I slutet av detta dokument finns en sammanställning av de områden som Havs- och vattenmyndigheten kommer att ge vägledning inom under åren 2022-2024. Mycket av Havs- och vattenmyndighetens tillsynsvägledning under 2022-2024 hänger ihop med den nationella strategin för miljöbalkstillsyn som gäller under samma tidsperiod. Omvärldsfaktorer som till exempel ändrad lagstiftning, förändringar i miljön samt uttalade prioriteringar från regeringen kan ytterligare påverka Havs- och vattenmyndighetens prioritering av tillsynsvägledning framöver. I samband med den årliga revideringen genomförs en uppföljning av föregående års vägledande insatser. Prioriterad tillsynsvägledning Under åren 2022-2024 kommer särskilt fokus att läggas på att Havs- och vattenmyndighetens tillsynsvägledning stöttar genomförandet av den nationella strategin för miljöbalkstillsyn där myndighetens fokusområden är Vattenuttag, Vattenverksamheter som är vandringshinder, Små avlopp samt Invasiva främmande arter och Påverkan på naturvärden i grunda havsvikar som delas med Naturvårdsverket. Under 2022 planeras specifikt följande tillsynsvägledningsinsatser: Vattenverksamhet Stöd i prioritering av tillsynsobjekt med avseende på vattenuttag Förberedelsematerial för tillsyn av vattenuttag (tas fram i samråd med länsstyrelserna) Handläggarträff vattenkraftverk och dammar Stöd gällande vandringshinder Enskilda avlopp Uppdaterad vägledning inkl webbinarier om effektiv tillsyn Webbinarier med tema registervård och riskbaserad tillsyn Invasiva akvatiska främmande arter (IAS) Vägledning för tillsyn av zoo- och trädgårdshandel med avseende på hantering av IAS och vattenlevande arter Handläggarstöd i prioritering av tillsyn och tillsynsobjekt med avseende på IAS Vattenskyddsområden Riktad kunskapshöjande insats om nya föreskrifter om skydd mot mark- och vattenförorening från brandfarlig vätska och spillolja Dumpning & Muddring Handläggarträff för att dela kunskap och erfarenheter mellan Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelsernas handläggar
MOSAIC – A tool for ecosystem based spatial management of marine conservation values : Version 1
No full textFör att främja ekosystembaserad marin förvaltning bör olika förvaltningsområden integreras. En enhetlig kartläggning av den marina gröna infrastrukturen kan verka för att rätt förvaltning och åtgärd hamnar på rätt plats. Mosaic är ett verktyg för att identifiera värdefulla marina områden med särskild betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i livskraftiga och ekologiskt representativa nätverk. Avsikten är att ge en enhetlig struktur som ger hög gemensam nytta för flera olika former av rumslig förvaltning som till exempel områdesskydd, fysisk planering (havs/kustzonsplanering), restaurering och åtgärdsarbete samt annan typ av förvaltning där areella frågor ska behandlas (såsom fiskförvaltning och arbete med havsmiljödirektivet och art- och habitatdirektivet). Syftet med Mosaic är att främja ett ekosystembaserat, adaptivt och funktionellt angreppsätt vid rumslig naturvård. Avsikten är att ge en struktur som så förutsättningslöst som möjligt inkluderar en mängd olika biotiska ekosystemkomponenter vid bedömning och identifiering av värdefulla områden. Med sin högre mångfald kan verktyget ge stöd vid bedömningar och prioriteringar inom förvaltningsprocesser som bygger på ett fåtal och grövre ekosystemkomponenter framtagna för större regioner. Verktyget ger en struktur för att inkludera ny kunskap, följa ekosystemets förändring över tid och ta hänsyn till ekosystemets rumsliga variation och komplexitet – från platsspecifika detaljer till ett landskapsperspektiv. Syftet med den här rapporten är att ge en ingående beskrivning av Mosaic, teorin bakom, de avvägningar och diskussioner som har hållits samt vad verktyget kan användas till. För att få en praktisk manual vid användning av verktygets genomförandedel behöver denna rapport inte läsas utan vi hänvisar till Havs- och vattenmyndighetens rapport 2020:14 Marina naturvärden i ett landskapsperspektiv – användarmanual för Mosaic, version 1. Mosaic är uppdelat i två delar (figur 1) varav en del är förberedande och samordnas av Havs- och vattenmyndigheten, medan genomförandedel samordnas av respektive länsstyrelse eller annan utövare. I den förberedande delen ska bästa tillgängliga kunskap samlas in och syntetiseras av experter för att göra generella, ej platsspecifika, bedömningar (dessa ska därefter användas för landskapsanalyser och platsspecifika bedömningar i Mosaics genomförandedel). Med andra ord fokuserar bedömningarna i den förberedande delen inte på rumslig variation utan istället på allmänna mönster. Det gör det enklare att vid de återkommande revideringarna följa generella förändringar över tid och inkludera ny kunskap. I Mosaics genomförandedel ska värdekärnor (platser med höga naturvärden) och värdetrakter identifieras. Värdetrakter är områden med höga naturvärden (ansamlingar av värdekärnor) i livskraftiga och ekologiskt representativa nätverk. Fokus för bedömningarna och analyserna i genomförandedelen är främst att identifiera ekosystemens rumsliga variation genom platsspecifika detaljkunskaper och fördjupade landskapsanalyser om var naturvärden troligen ansamlas, var viktiga spridningsvägar går, var livskraftiga platser troligen finns och vilka av dessa platser utgör ett ekologiskt representativt nätverk. Med livskraftiga platser avses platser där ekosystemkomponenter är mindre utsatta för negativ påverkan. Det är svårt att över tid följa förändring av platsspecifika detaljer på en mängd lokaler eftersom det ofta är resurskrävande med fältinventeringar. Mer generella förändringar fångas dock upp genom att genomförandedelen inkluderar bedömningar som regelbundet uppdateras i den förberedande delen. För att kunna bedöma vilka områden som ska prioriteras för förvaltningsåtgärder (till exempel genom skydd, fysisk planering eller restaurering) behöver ett område jämföras med övriga områden, från regional till lokal skala. Platsspecifika detaljkunskaper behövs i kombination med övergripande kunskap om landskapet. Mosaic fokuserar på biotiska ekosystemkomponenter (populationer, arter, organismgrupper och livsmiljöer) eftersom det är de biotiska komponenterna som för med sig naturvärden och är känsliga för mänskliga aktiviteter. Vidare är det de biotiska ekosystemkomponenterna vi vill försäkra är representerade i områden som prioriteras för rumslig förvaltning. Vidare utgår verktyget från internationellt vedertagna kriterier satta av FN:s konvention om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity; CBD; 2008). Kriterierna har införlivats i verktygets olika delar och steg för att nå uppsatta mål och skapa en praktisk arbetsordning. Det här är version 1 av verktyget Mosaic. Alla pusselbitar (ramar) har ännu inte fått detaljerade riktlinjer men genom att publicera dem i sin nuvarande form kommer verktyget att utvecklas utifrån de erfarenheter som görs när det används praktiskt och när andra parallella processer (inom till exempel områdesskydd och havsplanering) är genomförda.Effective ecosystem-based management of marine and coastal environments requires an integrated approach across administrative areas. A standardized approach for the assessment of marine green infrastructure can ensure that the right management measures occur in the right place. MOSAIC is a tool to identify the conservation value of marine areas, in particular their importance for biodiversity and ecosystem services in coherent (viable and ecologically representative) networks. The intention is to provide a standardized and integrated framework for marine management, such as which areas should be prioritized for protection, restoration or other physical planning (including fisheries management and goals set out in the Marine Strategy Framework and Habitat Directives).Rapporten är en engelsk översättning av den svenska rapporten som har tagits fram av AquaBiota Water Research och Havs- och vattenmyndigheten, med stöd av SLU Artdatabanken och länsstyrelserna i Västerbotten och Västra Götalands län.</p
Fysisk störning i grunda havsområden : Kartläggning och analys av potentiell påverkanszon samt regional och nationell statistik angående störda områden
No full textBakgrund och målbild Grunda havsområden är viktiga för biologisk mångfald och grunden för många ekosystemtjänster, samtidigt som de är utsatta för ett stort påverkanstryck från mänskliga aktiviteter. Ett stort antal internationella och nationella åtaganden ställer krav på åtgärder för att minska påverkan och belastning på kust- och havsmiljön; främst ramdirektivet för vatten, havsmiljödirektivet, art- och habitatdirektivet, miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård samt Ett rikt djur- och växtliv. Det har hittills saknats både en detaljerad kartläggning av såväl historisk som nutida påverkanstryck i dessa miljöer, och metoder för att skatta utbredningen av påverkan. I förlängningen har det inneburit att underlag saknats för att sammanfatta i vilka miljöer påverkan sker, hur den förändras över tid och vad det kan leda till för effekter. Denna rapport presenterar data, metoder och resultat från ett projekt med syfte att försöka göra en total kartläggning av potentiell fysisk påverkan, ta fram metoder för att skatta den areella omfattningen av pågående påverkan, samt testa och presentera olika metoder med vilka denna kvantifiering av påverkan kan användas. Kartläggning av påverkanstryck och metoder för påverkanszonering Steg ett i processen har varit att definiera olika påverkanstryck och undersöka möjligheterna att kartlägga dessa geografiskt. Målet var att utföra kartläggningen med hög precision och upplösning (10 meter) samt att få en så komplett bild som möjligt av potentiell påverkan på de grundare havsbottnarna (mindre än 15 meters djup). Inom detta moment togs det även fram flera metoder för att kartlägga påverkanstryck som inte direkt kan observeras, exempelvis genom modeller baserade på fartygstrafikens karaktär och intensitet, samt via sattelitbildsanalys. Utifrån dessa modeller gjordes areella uppskattningar av exempelvis erosion från fartyg, bottenstörning från ankring och störda bottnar genom muddring, baserat på fartygens transpondersignaler via satellit. Steg två bestod av att samla in existerande geografisk data som beskriver olika påverkanstryck (som exempelvis dammar, dumpningar och byggnader). Steg tre innehöll en omfattande nationellt komplett kartläggning av påverkanstryck genom manuell tolkning av de senaste flygbildsmosaikerna från Lantmäteriet. Exempelvis så karterades bryggor, pirar och muddringar på detta sätt. Steg fyra bestod i att utveckla en modell för att skatta potentiell fysisk påverkan på bottnarna. Utgångspunkten var de olika kartlagda och modellerade påverkanstrycken, deras storlek och utbredning, den existerande miljöns fysiska abiotiska känslighet och med hänsyn taget till kumulativa effekter. Den typ av påverkan som metoden skattar utbredningen av består av tre olika komponenter: morfologisk påverkan (ändring av bottnarnas struktur och sedimentsammansättning), hydrografisk påverkan (ändring av vågor och strömmar som ger upphov till andra livsbetingelser) samt påverkan på konnektivitet (med avseende på störning av arters förmåga eller benägenhet att röra sig över områden på ett naturligt sätt, genom förekomst av hinder, buller och ändrade vattenflöden). Påverkansmodellen baseras på tidigare ansatser från exempelvis Helcom och bygger på en analysmodell baserad på tumregler från tidigare arbeten och expertbedömningar. För några påverkanstryck finns viss verifiering genom satellitbildsanalys och enstaka inventeringar i fält. Denna trefacetterade påverkansmodell består av tre nationellt heltäckande kartskikt med tio meters upplösning, och täcker havsområden grundare än 15 meter. Dessa kartskikt är intensitetsgraderade med hänsyn taget till kumulativa effekter. Steg fem bestod av att beskriva hur kartorna över potentiellt fysiskt påverkanstryck kan användas i olika sammanställningar, analyser och rapporteringar. Inom detta moment visas även hur den relativa risken för påverkan kan anpassas och tolkas för olika behov såsom rapportering av intakta bentiska miljöer inom havsmiljödirektivet eller fysisk störning av bottnar, strukturer och funktioner inom art- och habitatdirektivet. Förändringsstudier av påverkanstryck Steg sex bestod av att utveckla metoder för förändringsanalys och att kartlägga förändring av potentiell fysisk påverkan, från 1960-talet fram till 2016. För detta ändamål karterades påverkanstryck genom analys av äldre flygbildsmosaiker, och en stor mängd kartor och diagram producerades för att illustrera utvecklingen inom olika regioner och mellan olika år. För basåret 1960 kartlades hela Sverige men för mellanåren kring 1994 och 2008 valdes vissa representativa regioner ut för kartläggning och analys. Denna kartläggning kunde bara omfatta de påverkanstryck som var synliga i flygbilderna, kompletterad med modeller av påverkanstryck baserat på fartygstrafik från 2008, varför varken mellanåren eller basåret 1960 är helt jämförbart med kartläggning av dagens miljö. På grund av detta faktum var de historiska påverkanstrycken inte meningsfulla att analyseras till utbredning, utan en metod valdes istället där man genom att jämföra antal/area/längd av vissa utvalda objekt kan få en statistisk, regional och kronologisk bild av påverkan, även i vissa naturmiljöer. Till exempel har förändringstakten av den sammanlagda längden bryggor, pirar, kajer och andra linjeobjekt sedan 1960 kunnat beskrivas efter jämförelsen. Resultat om påverkanstryckens omfattning och utveckling i olika havsmiljöer (djupzoner, översiktliga bottenmiljöer) presenteras från 1960-talet fram till idag för såväl nationellt som fem regioner. Absoluta och relativa indikatorer på förekomst av påverkanstryck, fragmentering av miljöer med mera presenteras. Utvecklingen har snarare skenat iväg än avtagit under senare decennier. En bärande faktor är närheten till tätorter och till socio-ekonomiskt starka områden där exploateringen har varit särskilt stark, med tydliga gradienter av avtagande påverkan proportionellt med avstånd till centrala tätorter. En annan faktor är naturmiljön, som gör att exploateringen i öppna kuster utsatta för vågor koncentreras till gemensamma hamnar medan den i mer vågskyddade skärgårdar sprids ut över många enskilda fastigheter. För att följa utvecklingen och vilka effekter åtgärder kan få behövs fortsatt övervakning genom metodpaket som presenteras i denna rapport. Havs- och vattenmyndigheten håller på att ta fram en undersökningstyp för att standardisera metoderna för övervakningsprogram. Brister och utvecklingspotential Inte alla påverkanstryck går att kartlägga och modellera. Eftersom det ännu saknas bevis för hur miljöer påverkas av olika påverkanstryck är det en ganska trubbig expertbedömning som ligger bakom zoneringen av potentiell påverkan. Expertbedömningen är dessutom inte biologiskt inriktad. I stället kan man med den tredelade påverkansmodellen hitta ledtal och metoder för att bedöma faktisk påverkan på arter och habitat med olika känslighet. Detta förutsätter att den potentiella påverkan på morfologi, hydrografiska villkor och konnektivitet går att r att skatta enligt metoden. För flera av påverkansfaktorerna sker ingen konsekvent och komplett ajourhållning av register, som exempelvis undervattenskablar, muddringar och dumpningar, varför en mer exakt trend mellan olika 7 (126) tidpunkter är omöjlig att bestämma. Med stor möda kan dock vissa data samlas in för olika tidpunkter men hur komplett och tillförlitligt och representativt detta blir är osäkert. I slutet av rapporten presenteras några kompletterande och alternativa kartläggningsmetoder, bland annat baserat på satellitbildsanalys och laserscanning. Dessa bör man ta hänsyn till vid eventuella framtida uppföljning av kartläggning, modell och förändringsanalys. I synnerhet är en analys av ”big data” ur sociala medier (som koordinatsatta inlägg på Twitter eller Facebook) en metod med oerhörd potential, då man inte bara kan få an kartläggning av en annars ganska osynlig faktor – friluftsmänniskan och fritidsbåtsfolkets rörelser – utan även kan analysera nyckelord som ”gädda” för att få fram intensitetskartor över fritidsfiske av gädda. Det presenteras även en principiell metod för att koppla påverkanstrycken till DPSIR, som är en modell för att beskriva orsakssamband i samspelet mellan samhället och miljön. Men eftersom effekterna av påverkan är kumulativa måste man först göra en påverkansanalys. Detta utvecklas sedan genom statistiska sammanställningar av vilka objekt, och därmed vilka drivkrafter inom DPSIR som ligger bakom den potentiella fysiska påverkan i varje vattenförekomst, område eller region. En avgörande framgångsfaktor för tillämpningen av de framtagna zonerna med potentiell påverkan, är att få fram kopplingen mellan skattad påverkan på morfologi, hydrografiska villkor och konnektivitet samt motsvarande förhållanden i verkligheten. Dessutom behövs en koppling mellan dessa förhållanden och påverkan på ekologin. Ett större sådant projekt är i skrivande stund initierat och finansieras av Naturvårdsverket. För att kunna arbeta förebyggande behövs även riktade studier för att få en bättre förståelse av vilka faktorer som driver på utvecklingen med en allt större exploatering och negativ påverkan på känsliga livsmiljöer i havet
Operational Strategy 2021–2023 : Report 2020:30
No full textThe Swedish Agency for Marine and Water Management (SwAM)is a national administrative agency that implements a cohesivemarine and water management policy on behalf of the Swedishgovernment. We are working with issues of conservation, restorationand sustainable utilisation of lakes, watercourses, seas andfisheries resources. We collaborate with other public agencies andactors in society in Sweden, the EU and globally. We work from source-to-sea, applying a knowledge-based and coordinated management approach with a focus on the ecosystem. An ecosystem-based management approach means that all management tools must work in harmony to strengthen the ecosystems and the ser vices they provide. Stakeholder engagement at all levels is a critical approach in ecosystem-based management. The national policy framework emphasises assuming responsibilityfor the future, for Sweden and the world around us, inaccordance with the Sustainable Development Goals (Agenda2030). This means taking strong measures in order to achieve cleanseas, lakes and watercourses. It also means addressing eutrophication, environmental toxins, littering and other threats to lakes, coasts and seas, and in doing so creating an enabling framework for a blue and bio-based circular economy in which fishing is an important part. The operational strategy defines the framework in our process of planning and follow-up. Together with an annual operational plan, the strategy is translated into activities at unit level – the results of which we measure in the effects on the environment and in societal benefits, and report to the government, the general public and globally. The world around us is in constant flux, and the operationalstrategy is therefore not a static document. It can be updatedduring the strategy period until 2023, on the basis of national, EU-wide and global priorities
Åtgärdsprogram för havsnejonöga : Petromyzon marinus Linnaeus, 1758
No full textÅtgärdsprogram för havsnejonöga (Petromyzon marinus Linnaeus, 1758) innehåller en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av angelägna åtgärder under 2020−2024 för att i Sverige förbättra rådande bevarandestatus för havsnejonöga. Programmet är ett vägledande dokument och gäller under åren 2020−2024. Havsnejonöga har som andra diadroma arter höga krav på sin levnadsmiljö. Den kräver fria vandringsvägar och en hög strukturell komplexitet i vattendraget med forsar, lugnflytande höljor och död ved. Arten är beroende av större bytesfiskar under sina år i havet och gynnas därmed av välmående fiskbestånd. Sammantaget är havsnejonögat en mycket bra paraplyart att arbeta med för att gynna många av de övriga arter som förekommer i samma livsmiljöer. Vattenkraften och avstängda vandringsvägar i vattendragen bedöms vara en av de viktigaste orsakerna till att antalet havsnejonögon minskat. I de fall fiskvägar anlagts är dessa i regel konstruerade så att svagsimmande arter som havsnejonöga inte kan passera. Vattenkraften medför därutöver ofta snabbt fluktuerande och onaturliga vattenregleringen som gör att lekområden och uppväxtområden riskerar att torrläggas eller att sediment spolas bort vilket leder till att flera generationer nejonögonlarver kan påverkas vid enskilda händelser. Brist på stor bytesfisk förmodas ha en betydande påverkan på tillväxt och överlevnad under den senare delen av tillväxtperioden då avsaknad av stor fisk kan tvinga havsnejonögat att växla till nya byten så ofta att energibalansen kan bli negativ. Viktiga åtgärderna för att stärka de svenska bestånden av havsnejonöga är således att återskapa fria vandringsvägar till åarnas lek- och uppväxtområden, biotopvård i syfte att återskapa och förbättra lek- och uppväxtområden, skydd av viktiga livsmiljöer samt att verka för att fiskebestånden i havet ska ha en storleks- och åldersstruktur som upprätthåller ekosystemens funktioner med god förekomst av stor fisk. Andra åtgärder som föreslås i åtgärdsprogrammet är återintroduktion på platser där arten försvunnit. För att öka kunskapen om havsnejonögats miljökrav föreslås information och kunskapshöjande åtgärder riktat mot myndigheter, fiskare, markägare och privatpersoner. De åtgärder som förutsätts finansieras av Havs- och vattenmyndighetens medel för genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter beräknas totalt uppgå till 6 425 000 kr under programmets giltighetsperiod 2020–2024.The sea lamprey has, like other diadromous species, high environmental requirements. In addition to free migration routes the sea lamprey needs high structural complexity in the watercourse with rapids, calm hollows and dead wood. The species is highly dependent on larger fish to prey on during its marine, parasitic phase and is therefore in need of healthy fish populations at sea. All in all, the sea lamprey is a good umbrella species for other species with similar environmental requirements. Salmon, eel and river lamprey are examples of other migrating fish species that benefit from actions proposed in this action plan. Inventories have been conducted along the Swedish West coast from northwestern Skåne to the Norwegian border. Sea lampreys were only found in waterways with presence of salmon, indicating that the two species to a large degree share requirements on their environment. The knowledge of sea lamprey presence in freshwater is more limited in the counties Västra Götaland and Skåne as compared to the county of Halland, and additional inventories are needed for a more complete picture of sea lamprey presence and population status in Sweden. Hydroelectric plants and other obstacles blocking migration routes are considered a main reason for the decline of sea lamprey numbers. In cases were fish passages around hydroelectric plants exist they are usually designed for salmonids and formed as fish ladders with several steps where fish have to jump from one pool to another against the current. This type of passage cannot be passed by the sea lamprey or other species lacking the ability to jump vertical barriers. In addition to creating migration barriers the production of hydroelectric power causes fast and unnatural fluctuations in the water regime risking to either drain or flush the sediments needed sea lamprey larvae. Several generations of lamprey larvae can thus be influenced. Furthermore, dam construction often transforms riverbeds with fast flowing waters used for spawning and as nursery areas to lake-like environments. Lack of large prey is assumed to be a major negative factor too, affecting sea lamprey growth and survival. This may be critical especially during the later part of the growth period, forcing sea lampreys to switch prey often and potentially resulting in a negative energy balance. There is no evidence that sea lampreys exclusively migrate to their own birth stream for spawning after their marine phase. It seems that individuals which are ready to spawn migrate upstream attracted by the smell of sea lamprey larvae. Consequently, regular exchange of individuals between rivers is to be expected and local conservation measures, for example the restauration of new larval habitats, could potentially attract spawners from large areas. In contrast to salmonids which have river specific stocks, there is less need to consider river specific, local adaptations when re-introducing sea lampreys. The re-creation of free migration routes to spawning grounds and nursery areas is the most important measure to strengthen the Swedish population of sea lamprey. However, such measures may affect ongoing water regulations and therefore require high coordination with water management and enforcement. Other actions proposed in this plan are management measures to recreate and improve spawning grounds and nursery areas as well as protection of the species environments and re-introductions. Activities to improve knowledge of the sea lamprey’s environmental requirements and information efforts aimed at authorities, fishermen, land owners and the public are proposed
En operationell metod för detektion och avgränsning av muddringar med hjälp av satellitdata : Arbetsrapport inom biogeografisk uppföljning och projektet Fysisk påverkan i svenska kustvatten
No full textMan har länge försökt att kartlägga vattenkvalitet med hjälp av satellitdata. I korthet går de oftast inom universitetsvärlden bedrivna projekten ut på att korrelera reflektans i satellitbilder till faktiska mätningar av olika i fält uppmätta parametrar; i synnerhet siktdjup, humusämnen, klorofyll och suspenderat material (organiskt, inorganiskt eller totalt). Syftet med denna rapport är att utreda om och hur satellitdata kan användas för att kartlägga muddringar. Målsättningen är att, om möjligt, hitta en konkret metod för praktiskt arbete med att kartera muddringar för i synnerhet områden med grumliga vatten och då antingen som komplement till inventering i flygbilder eller som ersättare för denna metodik. Rapporten har tagits fram på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten och utgör en underlagsrapport till slutrapporten Fysisk störning i grunda havsområden. Innehållet och slutsatserna i rapporten innebär inte något ställningstagande från Havs- och vattenmyndighetens sida
Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2019 : Resursöversikt
No full textFisken i havet är en resurs som rör sig fritt över nationella gränser. EU har därför en gemensam fiskeripolitik (GFP). Många arter som är viktiga för Sverige regleras inte i GFP och förvaltas därför nationellt. Denna rapport syftar till att: beskriva utvecklingen av fiskeripolitiken förklara den nuvarande politikens mål och regelverk och dess relation till mål och regler på miljöområdet förklara politikens nationella genomförande och det nationella handlingsutrymmet exemplifiera hur Havs- och vattenmyndigheten arbetat med att reglera fisket.Granskare — Slu, Institutionen För Akvatiska Resurser:Alessandro Orio, Andreas Bryhn, Ann-Britt Florin, Charlotte Berkström, Douglas Jones, Erik Degerman, Erik Petersson, Francesca Vitale, Göran Sundblad, Helena Strömberg, Ida Ahlbeck Bergendahl, Jens Olsson, Johan Lövgren, Karl Lundström, Kerstin Holmgren, Konrad Karlsson, Lachlan Fetterplace, Lennart Edsman, Magnus Dahlberg, Magnus Huss, Martin Ogonowski, Mats Ulmestrand, Michele Casini, Rahmat Naddafi, Sara Bergek, Stefan Larsson, Thomas Axenrot, Ulf Bergström, Zeynep Pekcan Hekim, Örjan ÖstmanVetenskaplig Granskare: Eddie Von Wachenfeldt, SluTeknisk Granskare: Per Holliland, Slu Koordinatörer På Slu: Martin Ogonowski, Ann-Britt Florin, Francesca VitaleKontakt Uppdragsgivare: Fredrik Ljunghager, Havs- Och VattenmyndighetenLayout Redaktör: Teresa Soler, Slu</p