The Swedish Agency for Marine and Water Management
Not a member yet
574 research outputs found
Sort by
Effekter av kalkning på flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) : Status och trender
No full textI rapporten utvärderas kalkningens effekter på flodpärlmusselpopulationer utifrån data från Musselportalen, Kalkdatabasen, Elfiskeregistret samt vattenkemi från länsstyrelserna. Utvärderingen fokuserar på tätheten av musslor och andelen juvenila musslor och hur dessa förhåller sig i kalkpåverkade, svagt kalkpåverkade, respektive okalkade vattendrag. Förhållanden inom och mellan grupperna utvärderades utifrån ett tidsserie-och nulägesperspektiv. Eftersom det förekommer två olika inventeringsmetoder, enkel statusbeskrivning och statusbeskrivning, utvärderades resultaten separat för vardera metoden
Erfarenheter av ekologisk restaurering i kust och hav
No full textEkologisk restaurering är åtgärder som görs för att återställa naturen till ett tidigare läge efter skadlig mänsklig påverkan. I kust- och havsmiljö kan det exempelvis handla om att transplantera ålgrässkott eller kallvattenskoraller, återskapa kustnära våtmarker, eller tillföra näringsbindande ämnen för att motverka kvarvarande övergödningseffekter från tidigare mänskliga aktiviteter. Restaurering är en aktiv åtgärd som syftar till att återställa ekosystemen till ett historiskt ursprungstillstånd och kan ses som processen att hjälpa/styra återhämtningen av ett ekosystem som har försämrats, skadats eller förstörts. Erfarenheten av ekologisk restaurering i havsmiljö är dock begränsad, och en tumregel är att det är mindre kostsamt att förhindra ekologiska skador, än att i efterhand restaurera miljöerna. En annan tumregel är att de aktiviteter och påverkanstryck som ursprungligen orsakat skadan måste vara åtgärdade innan en restaurering kan fungera. Denna rapport syftar till att ge en förhållandevis detaljerad översikt över erfarenheter av ekologisk restaurering i kust- och havsmiljö, med särskilt fokus på svenska ekosystem. Förhoppningen är att rapporten ska kunna användas av förvaltare och beslutsfattare och ligga till grund för framtida restaureringsprojekt. De läsare som föredrar en mer komprimerad översikt av dessa erfarenheter rekommenderas att börja läsningen med bilaga 1 som ger en mer kortfattad sammanfattning av olika åtgärder
Sveriges badvattenkvalitet : Inför badsäsongen 2021
No full textBadvattenkvaliteten är viktig för många människor. Den påverkar planering av semester och fritidsaktiviteter. Arbetet enligt regelverken för EU-bad ger dig som badar goda möjligheter att välja ett bad med bra kvalitet. Kommunerna ansvarar för att kontrollera och säkerställa att EU-baden har god badvattenkvalitet. De bedriver övervakning, gör bedömningar om algblomningar eller avfall finns, informerar på webbplatsen Badplatsen och skyltar vid badplatserna. Det som analyseras i proverna är förekomsten av två typer av indikatorbakterier (Escherichia coli och intestinala enterokocker). EU-badsymbolen fungerar som en kvalitetsstämpel på att badet kontrolleras enligt reglerna. De allra flesta EU-baden i Sverige har en god vattenkvalitet. Inför badsäsongen 2021 klassificeras badvattenkvaliteten utifrån prover tagna under de senaste fyra badsäsongerna som utmärkt, bra eller tillfredsställande för 402 av Sveriges 445 EU-bad, vilket motsvarar 90 %. Totalt har 363 EU-bad fått klassificeringen utmärkt inför 2021 års badsäsong, jämfört med 378 inför 2020 års badsäsong. Åtta EU-bad har fått klassificeringen dålig badvattenkvalitet, en ökning med sju bad jämfört med förra året. Övriga EU-bad har inte kunnat klassificeras eftersom de är nya EU-bad (3 bad) eller otillräckligt provtagna (32 bad). Den svenska klassificeringen som syns på webbplatsen Badplatsen är den som gäller för svenska bad. Även EU-kommissionen gör en klassificering av EU-baden i Sverige. Denna rapport är i huvudsak skriven för att informera om klassificeringen av svenska EU-bad inför 2021. Vi beskriver också hur badplatserna sköts och kontrolleras. Den som vill veta mer om lagstiftningen, eller behöver specifika anvisningar för förvaltningsarbetet, kan läsa den vägledning kring EU-bad som Havs- och vattenmyndigheten tagit fram i samarbete med Folkhälsomyndigheten
Vattenkemiska effekter vid kalkning av rinnande vatten : Baserad på provtagning 2010–2016 inom målvattendragsundersökningen och kalkeffektuppföljningen
No full textKalkningen av försurade sjöar och vattendrag är en av de största miljövårdande insatserna som genomförts i Sverige. Sedan slutet på 1970-talet har närmare sex miljarder kronor av statliga och kommunala medel bekostat spridning av drygt fem miljoner ton kalk. Kalkningen är fortfarande omfattande och årligen sprids ungefär 100 000 ton kalk till en kostnad av 130 mnkr. Syftet med kalkningen är att höja pH-värdet i försurade sjöar och vattendrag till en nivå där det naturliga växt- och djurlivet inte påverkas negativt. De vattenkemiska målen baseras därför på toleransgränser för de djurarter som naturligt finns i vattenområdet. Kalkningen ska utformas och genomföras så att pH-målen inte underskrids, men även så att målen nås till så låga kostnader som möjligt. Kalkning av rinnande vatten är särskilt komplicerad. Inte minst gäller det den vattenkemiska uppföljningen som ställer stora krav på provtagningstidpunkt i förhållande till tillfällen när risken för att underskrida pH-målet är som störst. Denna utvärdering baseras delvis på kemidata från den ordinarie uppföljningen, delvis också på data från en nationell provtagning, målvattendragsundersökningen, som genomfördes under perioden 2010–2016. Rapporten har tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten. Syftet är att redovisa i vilken utsträckning de vattenkemiska målen uppnås och hur effektivt kalkningen förmår höja pH och alkalinitet i förhållande till använd kalkdos. I rapporten identifieras faktorer i kalkningens genomförande som är avgörande för måluppfyllelse och kalkeffekt. Resultaten utgör ett viktigt underlag för en kommande uppdatering av den nuvarande vägledningen (Handbok för kalkning av sjöar och vattendrag 2010:2) samt för nästa nationella kalkningsplan
Handbook for restoration of eelgrass in Sweden : National guideline
No full textMore than 60 % of the eelgrass has vanished from the Swedish northwest coast since the 1980s as a result of nutrient pollution and overfishing. Although measures have improved the water quality significantly in recent years, no natural recovery of eelgrass has occurred. Instead the losses of eelgrass continue as a result of e.g. coastal exploitation. Restoration of eelgrass constitutes a potential tool to recreate historic habitats and to mitigate eelgrass meadows that are destroyed during exploitation. This handbook provides detailed technical guidelines for eelgrass restoration in Scandinavian waters and includes all important steps in the restoration process, from site selection and permit processes to harvest and planting of eelgrass, and monitoring and evaluation of results. The described methods are based on extensive studies carried along the northwest coast of Sweden, from 2010 to 2015, and are mainly applicable for the Skagerrak–Kattegat area including the Sound. Some of the methods may also be appropriate for the southern part of the Baltic Sea, but complementary studies will be needed before they could be recommended also for this area. Although functional methods for eelgrass restoration now are available for Swedish waters it is important to note the eelgrass restoration is very labor intensive, expensive and the results are many times uncertain. When an eelgrass meadow is lost, the physical and biological environment may change so much that it no longer allows eelgrass to grow in the area. It is therefore not always possible to restore a lost eelgrass bed. Hence, it is imperative that environmental managers prioritize the protection and conservation of remaining eelgrass habitats, and only as a last option use compensatory restoration as a measure to mitigate losses caused by coastal exploitation. A critical first step, before large-scale restoration is initiated, is to evaluate if the existing environmental conditions at potential restoration sites allow eelgrass to grow. Monitoring of physical and biological conditions and testplanting of eelgrass should therefore be carried out for at least 12 months prior to selecting a restoration site. The dominant causes to why eelgrass plantings fail along the Swedish northwest coast are poor water quality resulting from local sediment resuspension, disturbance from bottom-drifting perennial algal mats and shore crabs, and shading from ephemeral algae. In general it is recommended that eelgrass restoration should only be attempted at sites where the light availability at the planting depth is at least 25 % of the surface irradiance, and where test-planted shoots show positive growth after one year. Before any restoration work is started it is important to contact relevant local authorities to obtain information regarding necessary permits and required communication with stakeholders. For the methods recommended in this handbook, only a consultation with the County Administrative Board is normally required. For eelgrass restoration in Sweden, the single-shoot method is recommended where single, adult shoots are harvested and planted by hand, without sediment from the donor meadow, using diving. To decrease winter mortality resulting from ice-scouring or insufficient light, it is generally recommended that shoots are planted in the beginning of June, between 1.5 and 2.5 m depth. It is also recommended that shoots are planted 0.25 to 0.50 m apart (equivalent to a planting density of 4 to 16 shoots per kvadratmeter) and that the size of the planted area is at least 1000 m2 to increase the chances of positive feedback mechanisms from the restored meadow. The recommended methods for harvest do not result in any measurable impact on the donor meadows, and the planting methods are relatively fast. Studies suggest that 4 divers could harvest and plant 40 000 shoot covering one hectare in 10 working days. During optimal conditions the shoot density can increase 10 times before the winter. Since the harvest and planting is done by hand, the method will likely limit the size of possible restoration projects to less than 10 hectares per year, which is a very small amount in comparison with the 1000s of hectars that has been lost along the Swedish west coast since the 1980s. Thus, the available restoration methods can likely not alone recreate the historic distribution of eelgrass. However, in combination with large-scale measures that improves the conditions for eelgrass growth along the Swedish west coast, restoration at strategically chosen locations may constitute an important complement that could enable and accelerate natural recovery of Swedish eelgrass habitats. Monitoring of the restored eelgrass bed is critical to evaluate if the goals of the restoration are met, and must be part of every restoration project. This is particularly important in mitigation projects to ensure that no net-loss of eelgrass occur. This handbook recommend that the result of the restoration is primarily evaluated by comparing eelgrass shoot density, biomass and areal extent of the planted bed with the same variables in a natural, reference bed over a period of 10 years. The total cost of restoring one hectare of eelgrass using the recommended methods is estimated to vary between 1.2 and 2.5 million SEK. These values include the cost of site selection for one year and monitoring for 10 years (0.38 and 0.39 million SEK, respectively), which are independent of the size of the restoration project. The cost of harvesting and planting, on the other hand, is directly proportional to the size of the planted meadow, and the shoot density used, and varies between 0.44 and 1.73 million SEK per hectare for the recommended methods. If anchoring techniques need to be used the planting cost could double. Thus, it is important to identify optimal planting methods during evaluation of restoration sites to keep the costs down. Methods for eelgrass restoration using seeds have also been developed for Swedish conditions. However, seed methods cannot presently be recommended due to very high and variable losses of seeds, and high costs. In comparison with the single-shoot method, seed methods have higher risks of failure, take two additional years to obtain a functional eelgrass meadow, and are estimated to cost two to three times more with available methods.I Bohuslän har mer än 60 % av allt ålgräs försvunnit sedan 1980-talet till följd av övergödning och överfiske. Även om åtgärder har förbättrat vattenkvaliteten i Västerhavet under senare år har ingen återhämtning av ålgräs skett. Istället fortsätter förlusten, bl.a. till följd av exploatering av grunda kustområden. Restaurering av ålgräs skulle kunna utgöra en åtgärd för att återskapa historiska habitat eller som kompensationsåtgärd när ålgräs förstörs vid exploatering. Denna handbok ger en detaljerad teknisk handledning för restaurering av ålgräs i skandinaviska vatten och tar upp alla viktiga steg i restaureringsprocessen, från utvärdering och val av lokaler, samråd och tillstånd, skörd och plantering, till övervakning och utvärdering av resultaten. Rekommenderade metoder är baserade på omfattande studier i Bohuslän 2010–2015, och är sannolikt tillämpbara för kustområden i hela Skagerrak och Kattegatt, inklusive Öresund. Delar av de metoder som beskrivs är troligen också användbara i södra Östersjön, men kompletterande studier behöver utföras innan metoderna kan rekommenderas också för detta område. Även om väl fungerande metoder för ålgräsrestaurering nu finns tillgängliga för svenska förhållande är restaurering av ålgräs tidskrävande, dyrt och förenat med osäkerheter. När en ålgräsäng försvinner kan miljön förändras så mycket att den inte längre tillåter ålgräs att växa i området. Det är därför inte alltid möjligt att restaurera en förlorad äng. Följaktligen är det av största vikt att förvaltningen i första hand fokuserar på att skydda återstående ålgräsängar, och endast som en sista åtgärd tillåter kompensationsrestaurering som en lösning vid exploatering. Innan en storskalig restaurering påbörjas är det centralt att utvärdera om rådande miljöförhållanden tillåter ålgräs att växa i tilltänkta lokaler. I Bohuslän utgör grumligt vatten och dåliga ljusförhållanden, drivande fleråriga algmattor på botten, fintrådiga algmattor på ytan och störningar från strandkrabbor de vanligaste orsakerna till att planteringar misslyckas. För att utvärdera miljöförhållandena rekommenderas att övervakning och testplanteringar görs i potentiella lokaler under minst 12 månader innan en eventuell storskalig restaurering påbörjas. Generellt rekommenderas endast lokaler där ljustillgången vid planteringsdjupet är minst 25 % av ljuset vid ytan, och där testplanteringar visar positiv skottillväxt efter ett år. Innan restaureringsarbetet påbörjas måste också berörda myndigheter kontaktas för att få information om eventuella samråd, anmälningar, tillstånd och dispenser som kan behövas. För de metoder som rekommenderas i handboken behöver dock i normalfallet endast en anmälan om samråd göras hos länsstyrelsen vid ålgräsrestaurering. För ålgräsrestaurering i svenska vatten rekommenderas att singelskottmetoden används där vuxna skott transplanteras för hand ett och ett utan sediment från donatorängen med hjälp av dykare. För att öka vinteröverlevnaden rekommenderas generellt att planteringen görs på 1,5–2,5 m djup, i början av juni där skotten planteras med 25–50 cm mellanrum (4–16 skott per kvadratmeter). Det rekommenderas också att den planterade ytan är minst 1000 m2 totalt för att öka chanserna för positiva självgenererade effekter från den planterade ängen. De rekommenderade metoderna ger inga mätbara negativa effekter på donatorängarna. De är också relativt snabba där ett dyklag på fyra personer beräknas kunna skörda och plantera en hektar ålgräs (40 000 skott) på 10 arbetsdagar. Vid optimala förhållanden kan skottätheten öka nästan 10 gånger över sommaren. Den arbetsamma metoden begränsar dock omfattningen av restaureringarna till relativt små projekt (<10 hektar per år), vilket är en mycket liten andel i jämförelse med de 1000-tals hektar ålgräs som förlorats i Bohuslän sedan 1980-talet. Ålgräsrestaurering kan därför inte som ensam åtgärd förväntas återskapa den historiska utbredningen av ålgräs. Däremot kan restaurering på strategiskt valda platser, i kombination med storskaliga åtgärder som förbättrar miljön och tillväxtförhållandena för ålgräs i kustområdet, utgöra ett viktigt komplement som möjliggör och påskyndar en naturlig återhämtning av livsmiljön. Övervakning av en restaurerad ålgräsäng är nödvändig för att kunna utvärdera om målet med restaureringen uppnåtts. Den bör därför vara en självklar del i budgeten för varje projekt, och ställas som krav vid kompensationsrestaurering. I denna handbok rekommenderas att restaureringen utvärderas och bedöms genom att jämföra i första hand skottäthet, biomassa och areell utbredningen av den restaurerade ängen med samma variabler i referensängar under 10 år. Den totala kostnaden för att restaurera en hektar ålgräs med de rekommenderade metoderna skattas till mellan 1,2 och 2,5 miljoner kr (inklusive val av lokal och utvärdering). Dessa värden inkluderar kostnaden för att utvärdera potentiella restaureringslokaler under ett år (ca 0,39 miljoner kr) samt att övervaka restaureringen i 10 år (ca 0,39 miljoner kr), vilka inte påverkas av storlek på restaureringen. Kostnaden för skörd och plantering av ålgräs är däremot direkt proportionell mot skottäthet och areal hos planteringen och beräknas variera mellan 0,44 och 1,73 miljoner kr per hektar. Om skotten behöver förankras kan planteringskostnaden fördubblas. Det är därför viktigt att identifiera optimala planteringsmetoder vid utvärdering av restaureringslokaler. Metoder för restaurering med ålgräsfrön i Västerhavet är också framtagna, men kan idag inte rekommenderas på grund av mycket höga och varierande förluster av frön. I jämförelse med skottmetoder är frömetoder mer osäkra, tar två år längre tid för att återfå en äng och beräknas kosta två till tre gånger mer med tillgängliga metoder.Översättning av Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:9 Handbok för restaurering av ålgräs i Sverige: Vägledning</p
Kortversion av rapporten Marin strategi för Nordsjön och Östersjön: Åtgärdsprogram för havsmiljön 2022-2027 enligt havsmiljöförordningen
No full textHavs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett uppdaterat åtgärdsprogram för havsmiljön (ÅPH) för Nordsjön och Östersjön. Detta åtgärdsprogram är det andra som beslutats enligt havsmiljöförordningen, som är det svenska genomförandet av EU:s havsmiljödirektiv, och är en uppdatering och komplettering av det första åtgärdsprogrammet som beslutades 2015. Åtgärdsprogrammet för havsmiljön anger vilka åtgärder som behövs för att miljökvalitetsnormerna för havet ska kunna följas, för att god havsmiljö ska uppnås på sikt. Programmet ska genomföras under perioden 2022-2027 och innehåller 14 nya åtgärder men omfattar även åtgärder från det första åtgärdsprogrammet: vissa har modifierats medan andra fortsätter oförändrade
Vatten i landskapet – från källa till hav : Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålen 2023
No full textVattnet i landskapet berör inte bara vår natur utan hela vår samhällsstruktur och vår välfärd. Den påverkan som olika verksamheter har på vattnet påverkar i sin tur naturens tillhandahållande av olika ekosystemtjänster som vi människor har behov av och värdesätter. Den senaste fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålen överlämnades till regeringen 2019. Rapporten visar att utvecklingen inom många områden går i negativ riktning, bland annat när det gäller ekosystemens återhämtning och bevarande av biologisk mångfald. För de vattenanknutna miljökvalitetsmålen Ingen övergödning Levande sjöar och vattendrag Grundvatten av god kvalitet och Hav i balans samt levande kust och skärgård görs bedömningen att de inte kommer att nås och att utvecklingen i miljön sammantaget är oförändrad. Detta projekt är ett underlag till den målövergripande fördjupade utvärderingen av miljömålen 2023 (FU23) som genomförts av Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Sveriges geologiska undersökning. Projektet har valt att ta ett helhetsgrepp på vattenfrågan med utgångspunkten i vattnets flöde genom landskapet. Parallellt med detta pågår flera liknande projekt som också tar fram underlag till FU23. De arbetar bland annat med problem kopplade till biologisk mångfald, klimat, landsbygdsutveckling och hälsa. Samtidigt tas också målvisa fördjupade utvärderingar fram för alla miljökvalitetsmål. Mot bakgrund av detta har ”Vatten i landskapet – från källa till hav” avgränsats för att inte överlappa med de andra projektens arbete eller med den målvisa uppföljningen. Påverkan sker på vattnet utmed dess väg från nederbörd via grundvatten till vattendrag och sjöar för att slutligen nå havet. Den är både av fysisk och kemisk karaktär. Det finns därför ett behov av att få tydliga målbilder för att bättre förstå vad som krävs för att uppnå de vattenrelaterade miljökvalitetsmålen. I rapporten presenteras en målbild som syftar till att sätta miljökvalitetsmålen och deras preciseringar i ett sammanhang, och på så sätt ge en bild av de insatser som krävs för att målen ska kunna nås till 2030. Utifrån detta har följande miljöproblem identifierats: Förlust av blågrön infrastruktur och konnektivitet i landskapet Förlust av ekosystem och deras förmåga att förse oss med ekosystemtjänster Övergödning och miljögifter Förlusten av blågrön infrastruktur, konnektivitet och ekosystem innebär att vi på många ställen saknar ett fungerande nätverk av ekologiskt funktionella livsmiljöer och strukturer som bevarar biologisk mångfald och bidrar med för samhället viktiga ekosystemtjänster. Övergödning och miljögifter har under lång tid påverkat miljön negativt. Även om utsläpp av vissa näringsämnen har minskat återstår problem på många håll, och gamla synder påverkar än idag genom så kallad internbelastning. Utsläpp av vissa miljögifter, till exempel tungmetaller, har också minskat, men nya ämnen tillkommer hela tiden och deras miljöpåverkan är ofta okänd. Drivkrafterna bakom de flesta miljöproblem i naturen idag och utmaningar i samband med dessa, är en eskalerande konsumtion och produktion av varor och tjänster för en bättre tillvaro. I denna rapport presenteras en kartläggning av vilka miljöproblem som är mest akuta att hantera, vilka drivkrafter som ligger bakom samt vilket behov det finns av styrning. Tre områden har identifierats där behovet av åtgärder och styrmedel bedöms vara högst. Incitament för planering, samordning och organisation ur ett avrinningsområdesperspektiv Incitament för att förbättra konnektivitet, retention och rening av vatten i landskapet Incitament för att minska påverkan av näringsämnen och miljögifter I projektets nästa fas kommer HaV och SGU i bred samverkan med andra organisationer, myndigheter och aktörer ta fram förslag på åtgärder och styrmedel som behövs för att miljökvalitetsmålen ska kunna nås till 2030
Övervakning av främmande arter i hamnar med förenklad provtagning enligt eRAS-metoden : Fältrapport 2020
No full textDen andra fältundersökningen i Havs- och vattenmyndighetens nya övervakningsprogram av marina främmande arter har genomförts i sex stora internationella hamnar och en betydande marina. Lokalerna utgör ”hotspots” för främmande arter. Resultaten påvisar sex främmande arter av totalt 93 taxa. De relativt enkla provtagningsmetoderna visade sig vara effektiva för att påvisa förekomst av främmande arter i vattnet och på olika substrat i hamnar och marinor. Den nationella marina miljöövervakningens temaområde om biologisk störning har ett nystartat övervakningsprogram av marina främmande arter. Syftet är att genom att undersöka hotspots för introduktion av främmande arter så ökar möjligheten att upptäcka nyintroduktioner för landet och spridning till nya områden. Denna fältrapport sammanställer resultaten från andra fältsäsongen 2020 då undersöktes Karlskrona Karlshamn Sölvesborgs och Trelleborg hamn i Östersjön Malmö hamn i Öresund samt Halmstad hamn i Kattegatt Alla dessa hamnar har omfattande internationell sjöfart. Dessutom undersöktes Ystad marina med flera hundra båtplatser, nära Ystad hamn som är en av de största färjehamnarna i Sverige. Lokalerna utgör ”hotspots” där marina främmande arter förväntas introduceras till landet eller spridas från andra områden. Provtagningen genomfördes enligt ”Rapid assessment survey” (RAS) med semi-kvantitativ skattning av förekomst av främmande arter genom påväxtpaneler, skrap från olika substrat, bottenhugg och kvalitativ visuell inspektion av konstgjorda hårdbottenstrukturer i vattenmassan och vegetation. Genom så kallade artificiella habitat av krukskärvor i plastbackar som placerades på botten möjliggjordes nykolonisering av organismer. Det svenska förslaget på övervakningsmanual utvärderades samtidigt. Totalt hittades 93 taxa, varav sex anses främmande för svenska vatten som hittades i alla lokalerna. Genom RAS-metodiken och visuell inspektion identifierades 48 taxa varav fyra främmande. Metoderna artificiella habitat identifierade 65 taxa varav fem främmande, påväxtpaneler 27 taxa varav tre främmande. Förekomst av främmande arterna av speciellt intresse är australisk kalkrörsmask (Ficopomatus enigmaticus) och vitfingrad brackvattenskrabba (Rhithropanopeus harrisii). Dessa finns med på Helcom/Ospars ”Target species list” över arter som är av särskilt intresse inom barlastvattenkonventionen, på grund av deras negativa och skadliga påverkan på havsmiljön i Östersjön och Nordsjön
Fysisk påverkan i kusten och effekter på ekosystemen
No full textMånga människor och samhällen, såväl i Sverige som globalt, har stor glädje och nytta av grunda kustvatten och deras ekosystem. Detta gör att kustnära ekosystem kontinuerligt och samtidigt påverkas av ett flertal typer av mänskliga aktiviteter, bland annat: kustexploatering, havsbaserad energiproduktion, uttag av levande och icke levande resurser, produktion av levande resurser, transport, turism och friluftsliv,försvar/militär, med mera. De mänskliga aktiviteterna har en central påverkan på kustmiljöns utformning och status genom: fysiska förändringar i livsmiljö, bottentyp och sedimenttyp, störningar av substratytor, förändring av grumlighet, övertäckning, nedskräpning, elektromagnetisk störning, buller,förändring av ljusförhållanden, konstruktion av barriärer för arters rörelse, störning genom kontakt/kollision, samt visuell störning. Aktiviteterna kan också ha hydrografisk, kemisk och biologisk påverkan.Denna rapport ger genom att tillämpa DPSIR-modellen en bred överblick över olika mänskliga aktiviteter och deras fysiska påverkan på kustekosystemen, med ett särskilt fokus på förhållanden i Sverige. Därtill analyserar rapporten de olika biologiska effekter, statusförändringar, som fysisk påverkan ger upphov till i kustekosystemen, hur känsliga olika typer av nyckelhabitat och ekosystemkomponenter är för de huvudsakliga påverkansfaktorerna, samt vilka konsekvenser som detta kan ha för marina ekosystemtjänster. Informationen är både deskriptiv och kvantitativ. Samband mellan aktiviteter och påverkan, mellan aktiviteter och ekosystemkomponenter, mellan aktiviteter och marina naturtyper, mellan aktiviteter och ekosystemtjänster, mellan olika påverkanstryck och olika viktiga habitat presenteras i skilda bilagor. Likaså redogörs det för vilka vattendjup och vilka havsområden som speciellt antas påverkas av olika mänskliga aktiviteter, vilka aktiviteter som kan inverka kumulativt på miljön tillsammans med andra aktiviteter, samt vilka mänskliga aktiviteter som kan inverka kumulativt med olika icke-fysiska påverkanstryck. En central avsikt med rapporten är att bredda förståelsen för kustekosystemens struktur, funktion och processer samt den inverkan fysiska påverkansfaktorer har på dessa. Rapporten kan även utgöra en grund för att identifiera och stärka en funktionell marin grön infrastruktur, liksom för fysisk planering och ekosystembaserad förvaltning
Svartmunnad smörbult : en invasiv främmande art i våra svenska vatten
No full textSvartmunnad smörbult, Neogobius melanostomus, kommer ursprungligen från området runt Svarta havet och Kaspiska havet och har spridit sig med fartygstrafik till Östersjön och Stora Sjöarna i Nordamerika. Den har många egenskaper som gynnar en invasiv fiskart: den är tålig och klarar temperaturer från -1 °C till + 30 °C och den kan fortplanta sig i både söt- och saltvatten, den blir könsmogen tidigt och kan leka flera gånger under en säsong och dessutom vaktar hanen boet vilket ökar överlevnaden av rom och yngel. Svartmunnad smörbult upptäcktes i Östersjön första gången 1990, i Gdanskbukten Polen. Därifrån har den spritt sig, främst med människans hjälp, till stora delar av Östersjöns kuster och i enstaka fall även upp i sötvatten. I Sverige upptäcktes den i Karlskrona 2008 och idag finns etablerade bestånd åtminstone i Blekinges östra skärgård, Kalmarsund och södra Stockholms skärgård liksom i och utanför hamnområden runt Gotland och Göteborg. Svartmunnad smörbult är klassad i Sverige att ha mycket hög risk för stora negativa effekter på ekosystemet. Den utgör ett hot mot biologisk mångfald genom att den kan konkurrera ut andra arter med liknande livsmiljöer som t.ex. tånglake och skrubbskädda men också genom att den äter rom och yngel och kan beta ned musselbankar. Den kan också ha en positiv effekt genom att vara föda för rovfisk som t.ex. abborre eller torsk och för fiskätande fågel. Ekosystemtjänster som livsmedelsförsörjning och rekreation kan påverkas både positivt eller negativt av arten beroende på om svartmunnad smörbult är åtråvärd som fångst eller inte. På samma sätt påverkas ekonomin negativt om den minskar förekomsten av kommersiella arter och gör fritidsfisket mindre attraktivt men positiva om det utvecklas en marknad för den. I ursprungsområdet är den en uppskattad matfisk men i Sverige finns ännu ingen avsättning. De mest kostnadseffektiva åtgärderna för att förhindra negativa effekter av främmande arter är att förebygga deras etablering. För svartmunnad smörbult är det i de flesta fall för sent men inrapportering vid tidig upptäckt och snabba åtgärder vid fynd i nya lokaler är av stor vikt för att minimera ytterligare spridning och negativ påverkan. De samhällsekonomiskt mest gynnsamma bekämpningsåtgärderna (då effekter på ekonomin ges samma vikt som effekter på ekosystem), bedöms vara gynnandet av rovfisk genom habitatskydd och fiskereglering och främjande av ett selektivt kommersiellt fiske. Den troligen viktigaste åtgärden för att förhindra spridning av invasiva arter är rening av barlastvatten men då detta innebär en mycket hög kostnad blir istället de samhällsekonomiskt mest fördelaktiga begränsningsåtgärderna informationsinsatser och förbud av utkast. Arten är dock inte upptagen på EU:s lista över invasiva främmande arter som medlemsländerna är tvingade att vidta åtgärder mot utan alla åtgärder mot arten sker idag på frivillig basis